Ovanstående artikel var införd i Hufvudstadsbladets söndagstidning Volt och jag fick med högst 500 ord berätta min lilla historia.
Cappuccino Novellen
Fantastisk service
Det var i början av september år 1964 och jag skulle börja i Helsingfors Handelsskola. Jag hade fyllt 16 år. På den tiden fanns ingen sådan skola i Mariehamn så vi från Åland for antingen till huvudstaden eller till Åbo för studier i merkantila ämnen.
På nattbåten till Åbo träffade jag en tjej som sedan visade mej hur jag tog busssen vidare. Jag skulle bo i Grankulla hos familjen Öberg, ett snällt äldre par som morsan kände.
Inskrivningsdagen började dåligt, jag kom försent och gick in i fel klassrum. Resorna till skolan företogs med Ukko Pekka tågen och jag minns ännu den varma atmosfären, ånglokets stånkande och konduktörernas utrop: "seuraava Kerava"!
Av staden minns jag bäst järnvägsstationen och jag kan ännu höra högtalarnas " pikajuna Turkuun lähtee raiteelta kaksi"! och känna doften av varma piroger blandade med "puljukkunas" sprit och rökångor.
Jag hade en våldsam hemlängtan och skrev brev ideligen. Morsans matpaket var välkomna.
Jag gjorde tre hemresor det första skolåret. Det första året gick väl sådär, jag var dålig i finska och matte.
Under det andra året träffade jag en nyanländ ålandskille, Affo och vi bestämde oss för att hyra ett rum. I skolans aula fanns en tavla och där hängde en dag en lapp om ledigt rum i Marudd.
Vi for dit och kikade och träffade familjen Henriksson. han en pensionerad finlandssvensk taxichaufför och hon en helt finskspråkig hemmafru. Vi tog rummet .
Vi hade hört en massa historier om värdar som skruvat in 25 watts lampor och som dragit ned värmen i rummet, men följande historia slår alla rekor i den andra riktningen.
Första morgonen hörde vi nerifrån trapprummet, "pojat tulkaa kahville"! Tanten hade dukat upp nybryggt kaffe och tillrett ett stort fat med färdigt bredda smörgåsar med pålägg. Vi trodde att detta gällde endast första morgonen men det skulle visa sig vara hela skolåret.
Ibland glömde vi våra strumpor, kalsonger och skjortor på stolar och på golvet, men när vi kom hem var de bykta och strykta och vackert ihopvikta på bordet. När fredagskvällen kom sade farbrorn till oss:"pojkar, bastun är varm klockan 6". På fönsterbrädan i bastun stod 2 kylda pilsner.
En söndagskväll hörde vi hur tanten glädjestormande ropade "pojat pojat, tytöt tulevat"! Det visade sig att två flickor från den finska avdelningen kom på besök.
Vi hade nu förstått att vi fått nya föräldrar. De älskade oss som sina barn, emedan deras egna hade flugit ut för längesedan.
Men dagen skulle komma då vi slutade skolan och skulle fara hem. Jag minns ännu hur de grät och vinkade av oss då vi for.
I över trettio år skrev vi julkort åt varandra.
På mitt avslutningsbetyg stod 8,7 i medeltal, ett av de bästa i klassen.
 |
| Familjen Henrikssons hus på Maruddsvägen där vi bodde. |
 |
| Avslutningsåret i Helsingfors Handelsskola 1966 |
 |
| Klassträff år 1993 på Fiskartorpet i Helsingfors |
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar