lördag 18 januari 2020

När tolken, skräddarmästare Claes Ferdinand Berggren regerade över Bomarsund






Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggren född år 1817, död 1867,
fransk tolk under "Krimkriget" i Bomarsund, augusti år 1854







Claes hustru Maria Sophia född Pettersson
Makarna gifte sig år 1856 i Maria församling i Stockholm. De fick fem barn vilka alla emigrerade till USA och tog där efternamnet Berg.

På en Ancestrytråd fann jag Mary Lou Sjogren, en ättling till Claes Berggren, som redan år 2000  frågar om någon har upplysningar om Claes och får då år 2015 svar av den svenske släktforskaren Stefan Hammar. Jag hade vid den tiden haft kontakt med Hammar och då berättat för honom om mina forskningar om Berggren.
Inför denna bloggartikel återupptogs kontakten oss emellan. Via honom fick jag så kontakt med Mary Lou Sjogren i USA som sedan gav mig tillåtelse att publicera dessa båda fotografier.






En kontingent av de allierade sjökrigsstyrkorna ångar in i den åländska skärgården.
Här ser vi dem komma in igenom Ängösund. Eskadern leds av fregatten HMS Lightning.
Oswald W. Brierly juli 1854


Då de brittiska och franska sjöstridskrafterna anlände till Åland och Bomarsund i slutet av juli månad år 1854 hade de ombord åtminstone fyra tolkar varav Claes Ferdinand Berggren, Louis Daewell samt Carl Anton Setterberg tolkade till franska. Emil Theorell kunde eventuellt vara engelsk tolk. De tre sistnämnda var svenska militärer med löjtnantsgrad och bar under sin Ålandsvistelse uniform och vapen. Huruvida Berggren var beväpnad är inte dokumenterat. Han skall i tidningsartiklar tituleras skräddarmästare och boende i Stockholm.

( Om tolkarna Setterberg och Daewell kommer jag i en senare artikel berätta utförligare. Av släktforskare Stefan Hammar i Sverige har jag fått intressant information )

Vid sidan av de humoristiska sagoberättelserna om familjen Tutings lustresa till Åland och Bomarsund skall eftermälet om skräddarmästare Berggren intaga ett mångdubbelt större utrymme och berättelserna om hans eskapader skall fylla de svenska tidningsspalterna ända in på 1920-talet.






Familjen Tutings lustresa till Bomarsund 1854
Fritz von Dardel


Nå vad var det då för berättelser som finns om Berggren och som var så uppseendeväckande?
Det finns två olika händelser som de svenska tidningsreportrarna frossade i och nästan höll på att kissa i byxorna för.

Den ena och mest fantastiska berättelsen var att Berggren hade lyckats med konststycket att få den franske överbefälhavaren Baraquay d`Hilliers att underteckna ett dokument där han lovar att Claes Ferdinand Berggren erhåller allt löst och fast inom Bomarsunds enorma fästningsområde efter dess sprängning den 3 september samma år. Detta skulle ha utlovats emedan den svenske kungen Oskar ej velat ha Åland. På Berggrens erbjudande om att erlägga en slant för Bomarsunds fästning, svarar Hilliers att han får den gratis emedan den "stora skräddarmästaren på Stockholms slott" tackat nej.






Tidningen Barometern av den 27 september 1854

-Såsom något rätt roligt i sitt slag, säger Aftonbladet, omtalas i dessa dagar att Bomarsunds fästning för närvarande äges av en svensk skräddare. Franska överbefälhavaren lärer nämligen hava meddelat tillåtelse åt skräddarmästaren herr Claes Ferdinand Berggren, vilken tjänstgjort som tolk hos generalen, att fritt få disponera över ruinerna av befästningarna. Herr Berggren skall också nu som bäst underhandla med i Stockholm bosatta personer om bortförandet av mursten och andra ämnen från Bomarsunds ruiner.





Nya Värmlandstidningen vid samma tid

Karlstad
-Det med dagens snällpost ankomna Aftonbladet berättar att Bomarsunds fästnings ruiner blivit av franska överbefälhavaren skänkt till en svensk skräddare, Claes Berggren, vilken hos denne fungerat som tolk. Berggren håller som bäst på att i Stockholm underhandla om murstenarnas bortförande från Åland. Måtte bara inte ryssarna komma och störa herr Skräddarmästaren i sina operationer!
Det ligger något rätt befängt däruti att sedan Bomarsund varit som det påstås erbjudet Konung Oskar, att en svensk skräddare efter den förstnämndes avslag till offerten skall få fästningen till skänks.






Marta Hirn, boken Från Bomarsund till Sveaborg

Ryssarnas ankomst tecknas i denna fasansfulla bild i vilken vi kan se yxor, saxar, bössor och galgar.
Text ovanför bilden: ryssarnas ankomst till Åland sedan engelsmännen och fransmännen lämnat ön åt sitt öde och Bomarsund åt skräddaren Berggren.





Från Bomarsund till Sveaborg 1854-1855
Marta Hirn 1956


Den andra berättelsen är även den sensationell och går ut på att i krigets allra första stapplande inledning har Berggren inför den samlade generalstaben lagt fram en egen anfallsplan och vilken plan generalerna svalde med hull och hår och följde till punkt och pricka.
Vi vet resultatet, de allierade intog fästningen inom en vecka.
Artikeln går tillbaka på en uppgift som fanns redan i tidningspressen 1854.






Tidningen Åland den 6.4. 1918
Här finns en artikel om Berggrens eskapader i Bomarsund benämnd "Ett väldigt stordåd av av svensk skräddare". Artikelförfattare Olof Högberg.

I texten finns omnämnt följande: skräddaren uppgjorde planer för Bomarsunds erövring och kom i hög gunst för västmakternas generaler. Han fungerade inte endast som vägvisare åt den franske ingenjörsgeneralen Niel vid hans rekognosering omkring Bomarsund utan formligen uppgjort en belägringsplan som generalen fann vara den utmärktaste av alla och även följde i alla delar

Då västmakternas flotta avseglade lämnades således Bomarsund vind för våg till denne skräddare Berggren. Att berättelsen om Berggrens erhållna fästning Bomarsund är sann kan påvisas i nedanstående brev som Berggren sänder till kronofogde Lignell i Sund Tosarby.






Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens brev till kronofogde Lignell i oktober år 1854



Stockholm den 13 oktober 1854

H Herr Kronofogde Lignell

-Ursäkta mig den friheten jag tager för att af H H få några upplysningar som H H vet så var jag anställd som tolk hos General Baraquay Hillier under hans vistande på Åland och vid hans avresa så ärhöllt jag skriftligt att dagen efter truppernas afgång från ön borttaga allt å Bomarsund efter dess sprängning eller med ett ord allt efter ruinerna att jag om söndagen den 7 september i förbifarten ej tänkte på att gå in till H H gjorde jag mycket oret uti för att uppvisa den handling som är omtalt men detta tänkte jag för tillfället ej på och det var endast varit att genom H H få kungjort att ej något fick borttagas deraf vad nu är orsaken att jag ej har kunnat uträtta något är att jag har varit tvungen att begära H M Konungens tillstånd att få infört i landet och hvilket nu har blivit mig beviljat och varföre jag nu vänder mig till H H och bedja om några upplysningar huruvida det är mycket borttagit och om det skulle behövas att pålysa det till förbjudning var av den godheten att med någon Ålands bo eller på något annat sätt låta mig veta huru det förhåller sig jag ber om min hällsning till H H familj

Med Högaktning täknar Claes Ferd Berggren
Klara Norra Kyrkogatan 16 Stockholm

Anmärkningsvärt är att hela texten hade skrivits i ett enda stycke, utan kommatecken och punkter.

Brevet ingår som en bilaga i Johan August von Borns stora polisundersökning som utfördes under tre månader efter kriget och som blottlade allt som hänt under kriget i Bomarsund. Rapporten består av över 300 sidor och finns i Finlands Riksarkiv.






Klara Norra Kyrkogatan i kvarteret Lammet
Målning av Gustaf Palm 1887

Vi får förmoda att i denna gatumiljö verkade Claes Berggren med sin skrädderiverksamhet
Enligt brevet han sänder till kronofogden i Sund finns han på denna adress






Samma kvarter, 1900-talsbild




Att Claes Berggren menade allvar med sina tegelleveranser ifrån Bomarsunds fästning ser vi av följande kungörelse ingående i Aftonbladet av den 2 januari 1855.

: Skräddaremästare Berggren, tullfri införsel af åtskilliga lämningar efter Bomarsunds fästning

Klippet är mig tillställt av släktforskare Stefan Hammar.





Uspenskijkatedralen i Helsingfors. Dess inre väggar uppmurade av Bomarsundstegel.






Saluhallen i Åbo






Wasastjernska palatset, Vasa






Alexandersteatern i Helsingfors


Ifrån Bomarsunds fästning skulle under många decennier fraktas bort enorma mängder tegelstenar, ja flera miljoner stenar. Dessa såldes av det finska statsverket inför uppbyggnaderna av monumentalbyggnader och övriga fastigheter i de finländska städerna. Även på Åland är hus uppbyggda av tegelstenar ifrån fästningen.

Men det var Berggren som var först, han såg möjligheterna och han tog den. Vi läser om detta i de svenska tidningarna här nedan ifrån Lidköpings Tidning den 14 oktober år 1854.






-Skräddare Berggren, vilken av franske marskalken Baraquay d´Hilliers erhöll ruinerna av Bomarsund har av densamma verkligen lyckats hittransportera flera läster: och flera skutor lastade med tegel och skrotjärn skola oförtövat hit förväntas.
- Om den mannen även haft aldrig så fantasifulla drömmar så har han likväl aldrig kunnat drömma om att bli ägare till Bomarsund.






Fantasifulla drömmar ja?
I denna monolog som är skriven om händelserna runt skräddare Berggrens eskapader i Bomarsund skymtar fram ytterligare två enorma drömaffärer som Berggren skulle haft i sinnet.

Här talas om att han eventuellt av de allierade styrkorna kunde få en jätteorder om 45000 fårskinnspälsar som hans lilla skrädderi skulle få i uppdrag att sy upp. Det var nämligen så att ifall västmakterna skulle belägra Östersjön under vinterhalvåret behövde armén varma kläder.

En annan jätteaffär som här omtalas är huru Berggren på sitt besök ( i monologens värld) hos kejsaren i Petersburg skulle bjudit ut hela Bomarsund till Kejsaren för en stor penningsumma.


Hur var det då i verkligheten med Berggrens affärer på Klara Norra Kyrkogata?








Denna konkursdom finns på nätet och gäller skräddaregesällen Claes Ferdinand Berggren.
Magistratens och Rådsturättens arkiv
Typ av konkurs: normal
Tid, 19.2. 1840

 Enligt Stefan Hammar skulle han även gått i konkurs åren 1849 och 1855.
Hans projekt med tegelleveranser ifrån Bomarsund gick troligen med förlust emedan han går i konkurs redan 1855. Dessutom låg säkert skrädderiet nere under den tid han vistades på Åland.






Skräddarmästare Claes Ferdinand Berggrens livssaga är på väg att ta slut.
Denna notis fann jag i den svenska tidningspressen i januari 1867.

- Sjelfmordsförsök gjordes i måndags af f.k. "kommendanten på Bomarsund" skräddaren och pantlånaren C.F. Berggren, i hans bostad wid Köpmansgatan. Han sköt sig medelst pistol i wenstra sidan, men lärer ingen fara för lifwet.






Notis i Göteborgs handels o sjöfartstidning den 28.1. 1867
Insänd till mig av Stefan Hammar som även har funnit dödsfallsorsaken utskriven av läkare:
"hea morrhagia pulmonis e caussa violenta" - kraftiga blödningar i lungbasen orsakade av en våldsam händelse.
Då man läser denna notis slås man av att vad lite världen ändå har ändrat sig på 150 år. Detta tragiska fall kunde svenska tidningsläsare läsa om alldeles som man läser om kändisar i dag. Hela storyn med
skräddaren Claes Ferdinand Berggren andas nutida såpor i dagens media.

Orsaken till självmordet får vi aldrig veta men med största sannolikhet är det den enorma press Berggren måste ha fått utstå med tidningarnas skoningslösa förlöjligande av honom. Dessa skriverier tog inte ens slut  efter hans död, utan fortsatte långt in på 1900-talet.

I min kontakt med Stefan Hammar har jag frågat hur det kom sig att Berggren kunde franska och om han möjligen var av fransk ätt. På denna fråga upplyser Hammar mig om att detta beror nog på släkten Berggrens täta kontakter med de franska tyg-och klädeshandlarna. Claes far Carl Fredrik Berggren övertog redan år 1810 en klädes- och kramhandel av den franske handlaren Pierre Poudrot i Stockholm och var troligen redan tidigare i lära hos honom. Denna affär fanns på Norra Smedjegatan 26. Under hela denna tid och länge därefter hade man en livlig kontakt med Frankrike och Paris.
Carl Ferdinand vistades troligen där på 1830-talet och även flera av hans syskon bodde tidvis i Frankrike.

De båda porträtt som visas i bloggens början är tagna under tidigt 1860-tal i Stockholm. Stefan Hammar berättar för mig att hans forskningsprojekt inom släkten Berggren gäller en annan bror till Carl Ferdinand, Carl Johan Berggren. Att då den kände "Daguerreotypisten" Derville ankommer till Stockholm år 1843 antager han just denne Carl Johan som lärling och trolig tolk.  Just på grund av detta kommer Carl Johan Berggren att bli en av de tidigaste svenska Daguerreotypiserna alltså porträttfotograferna i Sverige.

Här kommer vi in på ett annat intressant område, fotografins historia i Sverige och ifall det kan finnas något fotografi ifrån Bomarsunds fästning från dess glansdagar. Alltså tolken Claes Berggrens bror var en av de första fotograferna i Sverige. Osökt kommer tanken, kan det vara möjligt att han var i Bomarsund?
Om detta kanske jag får återkomma i ett senare skede.



Tolkat i Godby den 18 januari år 2020

Johan G. Granlund




lördag 4 januari 2020

"Posten ska fram" - även under Bomarsundskriget







Johan August von Born
Protokollsekreterare i Finlands Senat i Helsingfors
Han var Olof Palmes farmorsfar.


Efter att de allierade brittiska och franska truppstyrkorna, i augusti år 1854, i grunden besegrat det ryska väldet i Bomarsund avreste i medlet av september den största delen av trupperna från Åland.
Kvar blev endast något fartyg exempelvil HMS Penelope in i oktober samma år.

Anarki höll på att utbryta på Åland men ganska snart återinsattes de lokala styresmännen efter att överbefälhavaren Charles Napier förklarat att Åland i fortsättningen skulle vara en rysk provins.

Den 20 november år 1854 inträder ovanstående herre på arenan, Johan August von Born. Han förklarar att han av kejsaren fått i uppdrag att återinsätta de lokala styresmännen samt att utföra en grundlig undersökning över vad som timat under den tid Åland var belägrat. Han leder en 6-manna delegation och tillsammans med de åländska ämbetsmännen och länsmännen utför han sitt uppdrag som slutfördes den 17 januari året därpå. Totalt arbetade ett 20-tal personer i undersökningen och polisförhören.

Hela rapporten omfattar över 300 sidor och finns i Riksarkivet i Helsingfors. Jag beställde som tur var kopior på den största delen av rapporten år 1980 för då flera hundra mark. Vad jag förstår finns den ännu inte i Ålands Landskapsarkiv tillgänglig för åländska forskare. Rapporten är en ovedersäglig och total genomgång av vad som egentligen hände på Åland denna tid. Många felaktigheter och myter skulle inte ha uppstått om alla skulle läst denna utsaga förrän man tog till pennan.

Vi läser i rapporten: uti vördad skrivelse av den 8 november, No 1162, har Eders Excellence täckts anbefalla mig att begiva mig till Åland för att återställa de locala polismyndigheterna i deras förra verksamhet och sålunda i nämnde landsort åter införa lagbunden samhällsordning. Och sedan ifrågavarande mig anförtrodda uppdrag numera blivit slutfört, samt jag den 1 i denna månad (januari 1855) hit återvänt får nu resultatet därav till Eders Excellence jag aller ödmjukast avlemna berättelse.

Von Born listar fem olika grupper av den åländska befolkningen som agerade emot rikets säkerhet och inledde ett "förrädiskt samröre" med fienden som det heter.
Dessa listas med beteckningarna ABCDE.
Bland dem fanns min farfars farfar Johan Granlund. Han visade vägar och stigar i trakten och blev arresterad och förd till Åbo slottsfängelse där han satt i 15 månader fram tills han frigavs i en allmän amnesti i april år 1856.





Åbo slottsfängelse

Därefter övergår han till att lista de som vägrade samarbeta med fienden och vilka omtalades som välvilligt sinnade och i vissa fall hjältemodiga.

Om några av dem skall jag nu berätta om hur de agerade.
Det skall i många fall ha att göra med postforslingen som även under kriget måste utföras och här berättas om många händelser där enkla fiskare och torpare tog stora risker för att utföra sina uppdrag.







Redan år 1638 organiserades den åländska och finska postvägen så att varje vecka avlöpte posten från Stockholm och Åbo, i början en gång per vecka och senare två gånger. Posten sköttes av indelta rotar inom socknarna som turvis ombesörjde postforslingen. Dessa leddes av en uniformerad postiljon som med sig hade unga torpar- och bonddrängar och i vissa fall även unga kvinnor.

Här ser vi ovan Hans Hanssons karta från år 1650 och man kan tydligt se den streckade postvägen mot Vårdö och den östra skärgården. Denna tid gick inte vägen från Bomarsund utan ifrån Delvik dit den dåtida Stora Landsvägen löpte. Detta ser vi tydligt i denna karta där Bomarsund och Prästö ligger i sydost medan vägen löper emot nordost ifrån Finby.
Bomarsund som postförarhamn tillkom först i slutet av 1600-talet då även en krog blev anlagd där.







Här framgår i Hans Hanssons karta från 1650 hur "Stohra Landzwägen öfver Ålandh" går ned till kaj i Delvik. Samma beteckning på denna urgamla väg finns även i kartan från samma tid i området vid Sunds kyrka. Prästgården fungerade i äldre tid som resandevärdshus med hållskjuts.







Siege of Bomarsund 1854
Medförfattare General Adolphe Niel

I denna lilla skrift framgår huru de franska och brittiska trupperna kringrände hela socknen alltifrån kyrksunden och belägrade vattnen i Lumparn och Vargata fjärden. Redan den första augusti år 1854 rekognoserar hela generalsgarnityret inför anfallet och den andra augusti landsätter man trupper på en "skogsbeklädd ö nära Bomarsund" för att tillverka skanskorgar. Dagen därpå kan man säga att hela området är i blockad, ingen slapp in eller ut utan lov ifrån fartygens kaptener.

I von Borns rapport läser vi: Hos Eders Excellence anser jag mig ock förpliktigad att aller ödmjukast i korthet anmäla om de personer bland Ålands invånare vilka på ett berömvärt sätt utmärkt sig vid tillgöranden som stå i gemenskap med det der under den förflutna sommaren inträffade krigstillsåndet.
De personer bland Ålands allmoge, vilka utmärkt sig utbeder jag mig att få socknevis uppräkna.

Sunds socken
Bonden Jan Carlsson från Bergö by i Wårdö kapell.
Medverkade i så måtto berömvärt till Ryttmästaren Schentschins framresa till Åland. Att Jan Carlssson då Schentschin åtföljd av Postiljonen Söderström, den 4 Augusti, klädd i bonddräkt anlänt från Kumlinge till Bergö. Efter erhållet förtroende om vem Schentschin var, hölls denne undandold i uti en lada, samt följande dag, lördagen den 5 Augusti sökte Carlsson tillfälle att kunna obemärkt överföra honom till Bomarsund. Men då sådant icke ansågs möjligt, begav Jan Carlsson sig sagda dag på eftermiddagen till en engelsk fregatt, som låg närmast den väg man i sådant avseende måste färdas, samt anhöll om tillåtelse för sig och sitt husfolk att följande dag obehindrat få färdas över till fasta Åland, för att bevista gudstjänsten i Sunds sockens kyrka, vilken begäran av fientliga befälet bifölls med villkor att den båt Jan Carlsson begagnade ej finge framföras med segel utan fortskaffas medelst rodd. I grund av denna tillåtelse överfördes Ryttmästare Schentschin av Jan Carlsson obehindrat söndagen den 5 Augusti på morgonen till Bomarsund uti en båt varest utom den och Postiljonen Söderström funnos endast några kvinnor.

Tilläggas kan här att denne ryttmästare Schentschin var tsarens särskilda sändebud som personligen skulle efterhöra förhållandena i Bomarsund.

Det märkliga är att vi har en berättelse om just detta som framkommer många år efteråt och det skall visa sig att händelsen är sann.






Födelsedagsannons i Tidningen Åland.
Den 3 mars år 1920 fyller Johanna Jansson 80 år. Född på Vårdö Bergö.
Hon berättar här om hur hon som ung flicka i krigets inledning, följde med sin far då denne smugglade över en hög rysk prelat som måste till Bomarsunds fästning med bud.


Torparen Henrik Andersson från Grundsunda by i Wårdö kapell

Då en från Åland kommen post omkring den 8 Augusti skulle från Wårdö överföras till Kumlinge, vågade de personer från Grundsunda by, vilka härtill vore i tur icke fullgöra sitt åtagande av farhåga att bliva jämte postbåten tagna av fienden, vars fartyg och båtar kryssade omkring stränderna av Wårdölandet. Henrik Andersson åtog sig då att försöka ensam genom list, med en mindre båt, få postväskan överförd till Kumlinge, vilket åliggande han och berömvärt fullgjorde sålunda att han nedlade postväskan på båtens botten och övertäckte den med en packe nät samt ensam roende i båten, efterhand avlägsnade sig från Wårdö landet i riktning åt Måsshaga under det han emellanåt stannade och låtsades lägga näten i fjärden. Icke långt från Wårdöstranden anhölls han av en fientlig båt men tilläts obehindrat passera sedan manskapet i båten varseblivit endast nät uti Henrik Anderssons farkost. Sedan Henrik Andersson sålunda utan äventyr kommit bakom Bergölandet och fann sig vara utan all fara påskyndade han sin färd och framkom lyckligen till Måsshaga derifrån postväskan sedermera överfördes till Kumlinge.






Postväskor vid tiden för Bomarsundskriget


Torparen Anders Andersson från Norrgranö holme i Wårdö kapell.

Postiljonen Fagerlund, vilken den 8 Augusti från Åbo avreste med en postväska åt Åland, fann vid sin ankomst till Wårdö den 10 Augusti, det vara omöjligt att överföra väskan vidare till Ålands fasta land i anseende till den mängd fientliga fartyg varav kusten omgavs av och de fientliga trupper som der landstigit. Som han emellertid hade särskilt medfört några lösa brev till personer på Bomarsunds fästning, deribland ett till Överste Furuhjelm, som uppgivits vara av särdeles vikt, ville han söka att åtminstone överföra dessa brev. På hans anmodan lovade ovannämnde Anders Andersson söka att i genom list, framföra Fagerlund till fasta Åland. vilket åtagande han och den 11 Augusti fullgjorde sålunda, att de bägge Fagerlund även klädd i bonddräkt, rodde direkt till Engelska fregatten Leopard som låg uti Wargatafjärden, varefter Anders Andersson der utbjöd till salu färsk fisk och smultron, som han för sådant ändamål medtagit, och efter avslutad handel, bad av fartygsbefälet om tillstånd att få till fasta landet överföra sin följeslagare som var hans dräng och illa sjuk, varföre han ärnade befordra honom till lasarettet i Godby. Som Fagerlund hade ett särdeles sjukligt utseende och Anders Anderssons uppgift således syntes trolig, beviljades hans begäran utan närmare undersökning och Fagerlund framkom sålunda genom hans medverkan, lyckligen till Mångstekta by på fasta Åland.





Åländsk postiljon i uniform år 1856


Postiljonssonen Alexander Frithiof Fagerlund

Efter det Postiljonen Fagerlund på nyss omförmält sätt lyckligen överkommit till Mångstekta by den 11 Augusti men i anseende till sitt lidande tillstånd, varav han även kort därpå avled, icke förmådde själv söka förskaffa de av honom medförda brev till Bomarsunds fästning, erbjöd sig härtill Fagerlunds elvaårige son, Alexander Frithiof Fagerlund samt fullgjorde berömvärt detta företag, som i anseende till det fortgående bombardemanget och den massa fientliga landtrupper vilka strövade omkring i trakten syntes vara snart sagt omöjligt, natten emot den 13 Augusti nämligen Alexnder Frithiof Fagerlund från Mångstekta, smyga sig genom skogsmark och bergstrakter fram till murarna av Bomaarsunds fästning dit han före daggryningen lyckades oskadad av fiendens kulor inkomma. Breven avlämnades av honom och emottogs med fägnad. Därefter anvisades han att uti en kasematt söka skydd under det fortgående bombardemanget. Här uppeöll Fagerlund sig tills mörkret om aftonen inträtt, då han, efter därtill erhållen tillåtelse, hoppade ut genom en av embrassurerna och försiktigt dels krypande, dels gående, lyckades förbi de fientliga posterna smyga sig tillbaka uppåt bergstrakten vid Notvikstornet, medan kanonaden mot tornet C ( Brännklintstornet) som starkast fortgick. Därifrån fortsatte han vidare genom natten sin vandring och hemkom ifrån sin vådliga expedition och efter välförrättat ärende till Mångstekta den 14 Augusti i daggryningen.
Efter Postiljonen Fagerlunds i början av September månad timade död, befinner sig hans änka, jämte flera barn i ytterst fattiga omständigheter.



Postat i Godby den 4 januari år 2020

Johan G. Granlund