fredag 25 september 2015

Skålwästgöten Lars Anderssons sista resa - rånmördad vid Kyrksundet i Sund





                           
                                 Sunds kyrka, kolorerat vykort från tidigt 1900-tal.

Här i denna underbart vackra omgivning, där näktergalen sjunger, näckrosorna blommar, häggen doftar om våren och tusen blomster i midsommartid sprider sina doftvindlar mötte "skålwästgöten" Lars Andersson sin baneman den 24 november år 1799. Ja man ja, det var faktiskt en banekvinna, klockardottern Maja lisa Sundborg från torpet strax intill som i rättegångspappren kallas "Klockartorpet".




Detta är Sunds kyrkas dödbok och som ett ödets ironi skall begravningen av: Resande Wästgöten Lars Andersson död den 24 november och begraven den 29 november mördad, vara den sista i raden döda och begravda på Sunds kyrkogård under 1700-talet.

 Det skulle behövas inte mindre än fem urtima ting, flera hovrättsbehandlingar och över tre år förrän denna rättsprocess var över. Hon erkände till sist att hon den 24 november år 1799 skuffat wästgöten Lars Andersson mot dörrfodringen på kammaren så hårt att han vid fallet emot tröskeln hade svimmat, att hon därefter släpat honom in i kammaren och stött hans huvud emot en måkare (en liten slägga) som där legat att han av denna åtgärd ljutit döden. Allt detta skett i avsikt att bemäktiga sig hans egendom.

Urtima ting den 23.12. 1799, urtima ting den 10.3 - 11-3 år 1800, urtima ting den 19.12. år 1800, urtima ting den 24 - 26.1 år 1801 samt den 30.4 år 1802.

Maja Lisa Sundborg blev dömd till döden. Hon dömdes enligt 18 § 12 cap. M.B. till att mista livet, varder halshuggen och å båle bränd. I skrivande stund är det oklart om avrättningen verkställdes men jag har ännu inte hittat henne varken levande eller död efter detta i kyrkoböckerna och då har jag sökt ända fram till 1840.

Hennes kumpan var Karl Johan Nykyrk, en avskedad kronobåtsman, numera Palmgren som inte var delaktig i själva mordet, men bekände att han hade under natten mellan den 19 och 20 november brutit sig in i torpet och stulit en del av tjuvgodset dömdes enligt 6 § 40 cap. M.B. Kungliga Förordningen av den 20.1. 1779 att slita spö, 3 slag av paret samt 3:ne söndagar å rad i Sunds kyrka genomgå uppenbar kyrkoplikt och därefter sändas till Sveaborg för att där sin övriga livstid hållas.
Palmgrens vidare öden är okända men vad vi vet så omtalas hans hustru Stina Henriksdotter som änka år 1810. Familjen var först bosatt i Jyssböle och därefter i Domarböle. Stina dog i slutet av 1820-talet.




Alla dödsdomar utfärdade av häradenas urtima ting gick för stadsfästelse till Åbo Hovrätt. Vi har här ett problem att alla hovrättsdomar före år 1827 försvann i Åbo brand. Till all lycka finns de urtima tingens protokoll från Åland  i s.k. konceptdomböcker  som är i väl behåll och brandsäkra utrymmen på Ålands Landskapsarkiv. Dessa är däremot väldigt svårlästa och där finns ofta ändringar och överstrykningar. De är dessutom slarvigt skrivna så läsfel kan uppstå. Här ovan ser vi i alla fall en order från hovrättsmyndigheten till kronofogdemyndigheten på Åland att föra Maja Lisa Sundborg "välfängslad " till slottsfängelset i Åbo. Dokumentet är i tre sidor.




En av 58 sidor från urtima ting i Sund den 23 december år 1799 i målet mot Maja Lisa Sundborg och Karl Johan Palmgren.


För mig var denna händelse helt okänd och de personer jag frågat i min bekantskapskrets har heller aldrig hört talas om saken eller läst om den i någon på Åland utkommande publikation. Denna rättsprocess skulle visa sig ta lång tid att slutföra och frågan är om inte detta är det största och knivigaste rånmord åländska myndigheter haft att göra med.




I denna bok hittade jag tråden som jag sedan nystat på. Edward Daniel Clarke gör "En resa på Åland vintern 1799" och då jag kommer fram till sidan 27 läste jag följande: Man hade skickat efter länsmannen för att närvara vid rättegången mot en kvinna och hennes medhjälpare för mordet på en gårdfarihandlare. Den stackars mannen hade övertalats att följa med detta fruntimmer till hennes stuga, och där mördade de honom och grävde ned hans kropp under golvet.




Här texten ur den engelska orginalutgåvan. Denna bok finns på Ålands Landskapsarkiv för påseende.

I berättelsen figurerar även en medhjälpare en som Maja Lisa under lång tid skyller mordet på,
en före detta båtsman från Jyssböle, Hans namn var Karl Johan Nykyrk född på Gotland och kronobåtsman i Jyssböle.
 I undersökningen angående Palmgren framkommer att: Utur rullorna utstrukne Båtsmannen och sedermera soldaten Carl Nykörk, då han var soldat i Konungens Garde fått tillnamnet Palmgren, men var nu anklagad för delaktighet i Majas brott.
 För tillfället var han anställd som dräng hos en bonde Matts Mickelsson från





Västergårds i Björby. I den äldre gården skulle Maja och Palmgren husera ibland.

Gården donerades år 1889 till Sunds kommun som skolhus och fungerade som sådan fram till 1960 då skolan drogs in och har efter det varit kommunalkansli.

Vem var då egentligen Maja Lisa Sundborg och var kom hon ifrån?
Här har vi tagit hjälp av Håkan Skogsjös " Familjer och gårdar i Sund " och familj 2225. Mats Persson Sundborg ( från familj 2328 ) var född på Östergårds i Sibby.




Sibby bykärna, enligt Kulturmiljöinventering för Sund år 1983.

 Mats Persson Sundborg hade innehaft klockartjänsten fram till sin död 1787 och han bodde med sin familj i det s.k. Klockartorpet på näset mellan kyrksunden. Hans yngsta barn var Maria Lisa Matsdotter, senare Maja Lisa Sundborg, och hon var född den 18 oktober år 1765 i Prästgården.

Hennes två år äldre bror Magnus Sundborg skall i boken Familjer och gårdar i Sund omtalas som en "durak" som var förförisk, våldsam och ostyrig och som kunde förolämpa vem som helst. Hans lättjefulla och utsvävande liv förorsakade familjens konkurs år 1806.
 År 1812 sändes han slutligen till Sveaborgs fästning.



Den i dag upprensade kanalen på näset mellan västra och östra Kyrksunden.



Befintliga torpstugor på näset i tidigt 1900-tal.

I de förhör som hölls med Maja Lisa  Sundborg berättas att hon är klockardotter och född på Klockartorpet. Föräldrarna var nu båda döda och hon var ägare till torpet som står öde. Hon arbetade som piga på gården Norrgårds i Strömbolstad och hennes husbondefolk är Carl Eriksson och hans hustru Anna Jöransdotter.




Norrgårds i Strömbolstad. Mangårdsbyggnad från år 1908 enligt bokverket Ålands bebyggelse av år 1963.

Skålvästgötarna.





Bild  på en "Skålvästgöte" eller Knallare som de även kallades av senare datum, därav ordet "knalla runt" som vi har i svenska språket. Dessa vandrade runt i hela Sverige ja även utom landet och som vi ser i rättegångsprotokollen fanns de även på Åland. Sällskapet denna gång bestod av tre personer.




Västgötaknalle i 1700-talsdräkt, pärmbild från boken "Månsing - knallarnas hemliga språk"
författare Sven H G Lagerström

I förhören uppges att: Inqvisitions Commissarien och Länsmannen i Hammarland Olof Söderström gav vid handen att Skålvestgöten Anders Carlsson  och Carls Andersson som var den bortkomne Lars Anderssons kammerad (kamrat) och svåger hos Söderström anmält att Lars under deras sällskap med Carl och en annan westgöte idkar gårdfarihandel, haft åtskilliga penningar, varjehanda varor, deribland ett vanligt silverfickur av märket Beefjelds, samt brunbottnigt cattun med blå och röda stora rosor, några sjalar dels av silke och dels av bomull, blårutiga lärftsnäsdukar, breda och smala vita och randiga linneband m.m.




Denna typ av svarvade skålar hade "skålvästgötarna" med sig i sin säck.

Ur dombok 1799-1800 Urtima ting i Sund.
Landskamreraren och Kronobefallningsman Jung har uti skrivelse under den 19 denna månad givit underrättelse wid handen huru som den 11 nästförutgående hos honom blifvit anmält at den under gårdfarihandelsidkande här på landet kringwandrande Skålwästgöten Lars Andersson allt sedan den 14 sistförlidne november då han sist i trakten af Andtböle by i Saltvik på wägen åt Sunds socken blivit sedd saknas.

Söndagen den 15.12. efterlysts i Saltviks, Finströms och Sunds kyrkor uppgifter om Lars Andersson och hans varor.

Nu börjar vittnesuppgifter strömma in och intresset hos kronofogdemyndigheten i Tosarby riktas emot Maja Lisa. Vittnen berättar att de sett henne ha ett fint silverfickur, lärftsnäsdukar som hon inte kunde uppvisa antaglig åtkomst.

Nu företogs husundersökning i hennes kammare på Norrgårds i Strömbolstad. Där fann man genast i sänghalmen i hennes säng en fyrskaftslärftspåse med mynt 27 sdr och  2 rst i åtskillige mynt af koppar, fem alnar svart cammelott. Nu arresterade man Maja Lisa och satte in henne i Castelholms häkte.




Kastelholms häkte, i senare tid benämt Vita Björn

Landskamreraren Jung anmälte sig vara sinnad att själv utföra detta mål. Man hotade henne med att döma henne för begången stöld med spö och fästningsarbete.

Vidare ur vittnesuppgifterna, Maja Lisa hade varit borta natten mellan 24 - 25 november, och icke varit hos sin husbonde. Hon var känd för utswäfningar och förledit år blivit tilltalad för kyrkotjyvnad, friat sig med wärjemålsed.
Hon påstod att hon fått fickuret av Salpetersjuderiupsyningsman Salomon Jernström i Hammarland att låta det bliva lagat, samt köpt näsdukarna på särskilte ställen.
Nu sade ryktet att Maja Lisa hade fler varor som var efterlysta. Hon var inte tillåten att samtala med någon.

Därefter företogs ny husundersökning på Norrgårds i Strömbolstad, hela gården skulle genomsökas. Landskamreren samt nämndeman Johan Persson och fångvaktaren Lindholm anställde nu noga visitation hos Maja Lisas husbonde och fann följande:
Den förseglade dörren och fönstret befanns orörda till kammaren, golvet i kammaren bröts upp där fanns inget, ett litet låst hörnskåp öppnades och genomsöktes, där fanns en psalmbok med sex sedlar 40 rs i Rgds sedlar och en vit bomullslärfts halsduk och 2 alnar 11 tums vitt bomulslärft. På hennes säng liggande ett par gamla pergamentspermar in folio inuti legat något papper gamla visor, pennor och en penknif samt deribland helt vårdslöst med de övriga persedlarna blandade några Tgds sedlar utgörande en rdg 28 sdr, samt instuckna i pärmen rgds sedlar på 2 rgd hvardera. Mellan lakan och bolster har Maja Lisas nyckeknippa jänmte några diverse nycklar legat och under bolstret på halmen funnits två stycken blårutiga lärftsnäsdukar, alldeles lika de för Landskamreraren den 17 uppgivna samt under halmen vid väggen en rund svarvad ask med lock sådan som västgötarene vanlige före med sig till avsalu, häruti legat diverse glas och andra ärmknappar jemte några synålar. Vid närmare undersökning fanns övre hörnet av bollstret blivit nyligen hopsytt med vit blårgarn och var stoppningen där hårdare och man fann där en blårgarnspåse med en hel del persedlar samt mynt uppgående till 7.121. Ytterligare en pennningpung full med mynt.





Skålvästgöte skinnpung

 Ingefärsbitar,  synålsbref, vitt bomulls lärft, bomulls scharle, diverse silkeshanddukar, svarta lärftsband, grönt o svart silke, binickeband, smala spetsar inlagt i bomull samt silkesband.
Nu lades allt i förseglade påsar och dörren och fönstret till Maja Lisas kammare förseglades.

Landskamreren anställte undersökning i Klockartorpet, dörren var olåst och i stugan hittades en knippa diverse linne wästgötaband. Sedan togs golvet i förstugan upp och under två plankor legat någon nyligen rörd jord, men fann inget där. Fanns inget i västra kammaren och fortsatte i förstugukammaren, golvet togs upp och jorden fanns nyligen rörd men tillpackad, varför grävning med spade försöktes och när någon hårdhet inte mötte spaden utan jorden så djupt spaden räckte funnits lös hade landskamreraren låtit uppta hela golvet och fortsätta grävningen emellan under underslagg eller s.k. dyllstockarna vilka varit mer än vid pass 7 qwarter, ( 1 kvarter = 14.84 cm ) efter det grävningen skett till 3/4 alns djup ( ca 40 cm ) har en människokropp förmärkts, viket sedan jorden blivit undankastad upptagits samt af nämndemännen jemte flera andra under denna besiktning tillkomna personer igenkändes vara wästgöten Lars Andersson, vars döda kropp varit klädd uti en fyrskaftad blaggarns skjorta, blått klädes livstycke med mässingsknappar sämskbyxor och vit ullstrumpa på högra benet, ävensom ett ylle strumpeband varit löst knutit om halsen vilken också funnits blodig dock utan synlig åkomma derpå, men över högra ögat vid tinningen har funnits en stor blånad och ögat igensvullnat så att landskamreraren och nämndemännen tagit för givet att Lars Andersson därstädes fått dråpslaget.



Sämskskinnsbyxor

Under liket i gropen fanns en röd filt nattmössa, överdelen till vid pass 3 qvarters längd af Lars Anderssons vanligen brukat Rönnkäpp med läderrem uti, sönderspilad der han gått af, en blårutig lärftsnäsduk uppå vilken ena hörnet blivit avskurit, en svart hatt, en gammal mycket blodig kjortel, hälften av ett dylikt plagg samt hälften av en sådan stor påsa som wästgötarene nyttja att bära sina handelsvaror uti.



Tovad filtmössa

Och liket lades på golvet i stora rummet.

Följande dag på morgonen inställde sig landskamreraren i Maja Lisas arrestrum och berättade att liket av Lars Andersson funnits i hennes hus, vartill hon svarade att hon inte visste något om vem som lagt honom dit eller vetat orsaken därtill, men också att Nykörk eller Palmgren av henne fått nyckeln till torpet för att hämta virke till en spinnrock samt att hon fått uret och 4 st. näsdukar av honom.

Efter alla bevis mot Maja Lisa förväntades hon bekänna sanningen, men utan ringaste tecken till nedslagenhet eller ånger, utan däremot med utmärkt kallsinnighet och djärvhet svarade Maja Lisa att hon inget visste. Men hon berättade att söndagen den 24 sistlidne november följde hon med sin husbonde roende med båt till kyrkan och bevistade gudstjänsten i Sunds kyrka där hon såg wästgöten Lars Andersson även avhöra predikan. Men som han något före gudstjänstens slut begav sig från kyrkan, så träffade hon honom icke där, varför och så vida hon åstundade handla något av honom samt försporde att han hade sitt qvarter i Gesterby hos bonden Olof Johansson, hon begav sig dit men vid framkomsten fått veta att han då ännu inte anlänt, dock av sina kammerader samma dag inväntandes, så hon stannade kvar och åt middag tillsammans med Olof Johanssons hustru och vid tretiden på dagen kom Lars Andersson. Han hade varit till Kastelholms kungsgård och där ätit middag. De kom då överens om att träffas antingen i prästgården eller i det närbelägna klockartorpet.

Hon kom så i skymningen till torpet och där mött Andersson där han stannat i förstugan och sagt sig vara törstig, varför Maja Lisa skulle ta ett kärill till vattnets hämtande, den hos bonden Matts Mickelssson i Björby nu tjänande utstrukne soldaten Nykörk eller Palmgren i samma stund jämväl dit kommit och träffat Andersson stående i farstun, där de kommit i ordväxling och börjat slagsmål, men Maja Lisa har gått ut till källan för att hämta vatten. När hon kommit tillbaka blev hon varse att Palmgren bemäktigat sig Lars Anderssons käpp varmed han slagit samme Lars Andersson flera slag, så att denne först en gång fallit omkull, dock åter kommit upp men efter det Palmgren åter slagit honom skulle Lars Andersson andra gången fallit och blivit liggande utan tecken till liv, varpå Palmgren skall släpat Lars Andersssons döda kropp in uti förstugukammaren och stängt dörren samt enträget bett Maja Lisa att inte omtala händelsen och att hålla honom till handa den egendom och penningar Lars Andersson haft med sig, vilket allt hon sade sig vara nog enfaldig utlovat honom. Varpå Palmgren från Lars Anderssons säck tagit och lämnat till Maja Lisa silverfickuret samt alla penningar och lösörespersedlar, som funnits i hennes gömmor på sådant sätt dolda som tidigare berättats. Maja Lisa följdes åt till Björby och bägge gått in i hans kammare där hon blivit kvar över natten och hemkom till Strömbolstad nästa morgon den 25 november.

Maja Lisa sade sig inte veta på vad sätt Lars Anderssons kropp blivit nedgrävd i hennes förstugukammare i Klockartorpet. Men det kunde inte vara någon annan än Palmgren. Hon förstod att gärningen var grym och att hon gjort illa då hon sökt dölja densamma, dock skall hon av enfaldighet trott sig vara skyldig att hålla sitt löfte till Palmgren., Hon hade inte deltagit i själva slagsmålet utan hela tiden stått i förstugudörren och sett på samt ej gått emellan dem. Hon och Lars Andersson möttes av en händelse utanför Klockartorpet och likaså råkade Palmgren gå förbi av en slump.

Som vi ser av förhören försöker Maja Lisa hela tiden med olika lögner skylla ifrån sig, hon berättar vidare: Hon hade gjort upp med bonden Lars Mattsson i Sundby att resa till salpettersjuderiuppsyningsmannen Jernström i Hammarland för att få honom att påstå att det hos henne funna silverfickuret var honom tillhörigt och att det skulle lagas ho en reparatör i Lappböle, hon hade betalt 1 rdr för besväret.
Vidare berättas att, eftersom liket bara hade en strumpa på sig och en nattmössa, kan det vara så att Andersson slogs ihjäl i sängen. Maja Lisa kunde inte förklara detta, inte heller varför liket hade strumpebandet två varv runt halsen.

Därefter förhörde så Palmgren. Han nekade till allt, Maja Lisa hade angivit honom för att dölja sitt eget brott.
Han hade varit på torpet två gånger förra hösten för att hämta henne till tröskarbete. Vad beträffar egendom och pengar har han inte fått något av Maja Lisa. Han hade lagat en spinnrock åt henne och inte fått betalt då hon inte hade pengar. men den 25 november hade hon kommit och gett honom 8 rdr hon var skyldig, men eftersom han inte kunde ge tillbaks pengar fick han behålla växeln. Maja Lisa hade däremot kommit till honom den 25 november och velat att han skulle svarva en spinnrock, men han hade fullt upp med arbete. Han hade varit till torpet den 9 december och hämtat plankan i badstugan, han var inte in i boningsrummen.

Maja Lisa Sundborg var en ofta sedd person i rättegångssalarna i Sund vid denna tid. Vid tiden för brottet hade hon 3 olika mål på gång.

Bland en mängd inkomna brev till Kronofogdemyndigheten i Sund har jag hittat följande:

Ordres
Högloflige Konglige Hofrätten bilagde Utslag af den 30 Marti  angående Pigan Maja Lisa Sundborg dessmedels hon är befriad från angifwelsen att hafwa från Sunds Soknekyrka stulit 13 kannor vin (ca 30 liter ) men för det hon warit af starka drycker öfwerlastad fäld til  fem daler Smt. böter, hafwa herr Landskamrereraren och krono Befallningsmannen att låta wederbörande förständiga och till werkställighet befordra.

Åbo Landscontoiret 13 december 1799
Willebrand


Nytt brev daterat samma dag som ovan.
Kongl. Maijts och Rikets Åbo Hofrätts i Storfurstendömet Finlands Utslag, angående
Piga Maja Lisa Sundborg hwilken sedan hon gått den af Kongl. hofrätten uti utslag af den 10 sistledne Junii henne ålagde wärjemåls Ed, blifwit af Härads Rätten i Sunds sokn, medelst Utslag
af den 8 derpå följande julii befriad ifrån angifwelsen att hafwa medelst inbrott i från berörde sokens kyrcka stulit tretton kannor win; äfvensom Maja Lisa Sundborg af uptagne skäl är frikänd från det emot henne gjorde påstående, at såsom lösdrifware blifwa ansedd. men emedan under ransakningen inlupit och Maja Lisa äfwen widgått at hon om wintern 1798, på ett Läsförhörs Gästabud warit af starcka drycker öfwerlasta, thy är hon i förmåga af Kongl. Förordningen angående Swalg och dryckenskap dat. den 17 April 1733 såsom första resan derföre Lagförd, dömd at böta fem daler Silfvermynt. Som är hemstäldt. Gifwit i Åbo den 30 november 1799.

Kongl. Hofrätten har låtit föredraga sig ransakningen i målet, och pröfwar rättvist gilla Härads Rättens deri gifen Utslag.

År och dag som föreskrifwit står.

På kongl. Maijts och Rikets Hof Rätts wägnar

Eric Walleen                     V. Zettervald


Att denna rättsprocess drog ut på tiden ser vi i nästa brev som är daterat exakt 2 år och 1 dag efter att wästgöten Lars Andersson blev ihjälslagen nämligen den 25 november år 1801.

Kronofogden brev 1801 Ea27

Till Kronobefallningsman Taxell
Ordres

Uti skrifvelse af den 12 denna månad har Höglofl. Kongl. Åbo Hofrätt förordnat det pigan Maria Lisa Sundborg som för begångit mord å handlanden västgöthen Lars Andersson, sitter fängslig i Castelholms krono häkte med görligaste första under stark och säker fängslig wård, bör flyttas till Slotts häktet i här wid Staden och däri ensligt förvar till bekännelse hållas samt af förre Soldaten Palmgren, hvilken äfwen är insatt för delaktighet i berörde brott, tills widare förordnande meddelas skall i Castelholms krono häkte så noga bevakas at tillfälle för honom at sig på flygten begifva icke måtte givas, Krono befallningsmannen äger att därföre ej allenast med första låta Maja Lisa Sundborg under starkaste fängslig wård hit försända, utan och besörja derom at Palmgren blifver på det nogaste bevakad.

Åbo lands Concellie den 25 november 1801

Att Maja Lisa Sundborg var av hårt och listigt virke börjar man förstå då vi vet att hennes nådeansökan till Kunglige Maijt avslås i augusti år 1800. Men ännu i mars år 1802 besluter Konglige Hovrätten om ännu en undersökning och om förpassning av Maja Lisa till Åland för ett urtima ting i Sund den 30 april år 1802.

Kronofogdens brev 1802, Ea 28

Upwist wid Urtima Tingsrätten i Sund d. 30.4. 1802.

Uti skrifwelse av den 15 de i denna månad, har Höglofl. Kongl. Hofrätten förordnat till ny undersökning uti det emot Pigan Maja Lisa Sundborg och förre Soldaten Palmgren angifna mål, at hafwa om lifwet bragt handlande Västgöten Lars Andersson och förordnat till ordförande där wid, vice Häradshöfdingen Landtman, hwarföre jag den 29 denna månad Maija Lisa Sundborg här ifrån till Castelholm afsänder; krono Befallningsman äger att hon under dess wistelse å Castelholm blifwer noga bewakad och hindrad att på något sätt hafwa umgänge med Palmgren eller andra obehöriga personer, utan och såsom actor Publicus sig wid undersökningen inställa, samt att Maija Lisa Sundborg efter förrrättningen under skarpaste fängslig wård blifwa till Slots Häktet härstädes åter försänd, och Palmgren insatt å Castelholms kronohäkte.

Åbo Landscancellie den 27 Martii 1802.

Under sin fängelsevistelse har nämligen Maja Lisa haft tid på sig att hitta på ett sätt att uppskjuta stunden för avrättning. Hon kommer nu med nya uppgifter som pekar ut sin husbonde Carl Eriksson på Norrgårds i Strömbolstad. Hon har dessutom lyckats kommunicera med Palmgren i ärendet.


Det sista brevet eller Ordres jag hittat i Kronofogdens arkiv är då order ges att hämta Palmgren från Kastelholms häkte för att avtjäna sitt i början erhållna straff om livstids straffarbete på Sveabord.

Ordres

Som Höglofl. Kongl. Hofrätten genom Utslag af den 19 förvekne November förordnat, det bör förra värvfade Soldaten Carl Palmgren hvilken blifvit angifven för delaktighet ut det å gårdsfareri handel idkande Wästgöten Lars Andersson föröfvade mord, försändas til Sveaborgs fästning at därstädes til arbete på bekännelse hållas, altså åligger Krono Befallningsmannen i sådant afseende låta uttaga Palmgren ifrån Kastelholms Krono häkte och honom under säker vård, fängslad til händer och fötter, samt försedd med halsjern, vederbörande krono Betjente och fångförare emellan hit in sända för att vidare härifrån til het honom ådömde fästningsarbetet varda befordrad. I öfrigt äger Krono Betjening at hvar igenom sitt District vara Palmgren följaktig, samt däröfver hålla den nogaste tilsn at honom icke måttte lämnas tillfälle sig på flykten begifva under vägen.

Åbo Lands Cancellie den 11 December 1802.

Under H. Herr Gen. Major Landshöfd. Com. och Riddaren von Willebrands frånvarro på Embetets Resor i Länet.

Till Krono Befallningsman Taxell.

Alltså över tre år efter mordet får äntligen Palmgren sitt straff och blir förd till Sveaborg. Inget finns därefter omnämnt om Maja Lisa efter detta men det mest troliga är att även hennes straff verkställdes i Åbo.  Halshuggas och å båle brännas. Men som sagt ännu är inte sista ordet givet.


Till sist ett par rader ur Edward Daniel Clarkes bok, En resa på Åland vintertid 1799:
Den metod som användes i detta land för att framtvinga en bekännelse från brottslingar - tortyr användes aldrig - är helt enkelt fängelse på vatten och bröd under en viss tid, vilket sägs tjäna sitt ändamål.




Åbo slotts häkte, dörr till ett av cellerna i det s.k. tornet.
Åbo slott började byggas på 1200-talet.

Källor: Ålands Landskapsarkiv
Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö.
Ålands Bebyggelse i ord och bild 1963
Kulturmiljöinventering Sund 1983

Jag vill tacka Åke Söderlund, Karin Mansén, personalen på Ålands Landskapsarkiv, samt Veli-Matti Pussinen på Landsarkivet i Åbo för all hjälp.




Domderat i Godby den 25 september år 2015

Johan Granlund

Efter denna artikel har nya uppgifter kommit fram från författarinnan till avhandlingen:
Marknad på väg - den västgötska gårdsfarihandeln 1790 - 1864.



Pärmbild från boken "Marknad på väg", författare Pia Lundqvist

I ett mail av den 28 september berättar hon följande:
Lars Andersson, den mördade västgöten var född i Toarp utanför Borås år 1749 så han var således i 50 års åldern då han blev mördad.
Han efterlämnade 3 små barn: Anna f. 1783, Anders född 1786 och Per född 1787.
Hans hustru hette Katarina Olofsdotter född i Hol socken. Efter hans död fortsattes handelsrörelsen av en annan son troligen från ett annat gifte Magnus från år 1801.

Lars Andersson var en av hundratals gårdsfarihandlare från trakterna runt Borås. Det fanns åtminstone 15 personer med samma namn som han i rullorna som idkade denna rörelse.
Han härstammade från gården Häljared Västergård och det var ett skattehemman om 1/4 mantal vilket var ganska stort jämförd med andra i häradet.
Lars innehade även två andra hemman; Hiljare Nedergård båda med samma namn om olika mantal och var utarrenderade till landbönder. Lars var således en ganska förmögen man då han reste över till Åland för gårdsfarihandel.
Enligt det resepass han innehade hade han rätt att idka handel i Västmanland, Roslagen, Uppland och Åland, detta pass utfärdat 1788.



Respass, utfärdat av svenska myndigheten. Tillstånd att idka resandehandel.

I en uppsats "Toarps många handelsmän och industrigrundare " finns Lars Andersson omnämnd och däri antecknad som mördad av en "kvinnsperson på Åland".






Efter att denna artikel publicerats  i bloggen har Karin Mansén på Landskapsarkivet, min duktiga medarbetare för denna artikel hittat ovanstående sensationella dokument i ett sökprogram kallat Hiski.

Villmanstrands spinnhus - Lappenrannan kehruuhuone.

Död/ 25.2. 1821, Begravd/1821, Person/ No: 6 Qvin. Maja Lisa Sundborg/ Dödsorsak nervfeber:rödfeber/  Ålder 54.

Frågan är, är detta vår Maja? Har hon lyckats med att få sin dödsdom ändrad till livstidsfängelse,
vem var hennes beskyddare i så fall och hur gjorde hon? Vår Maja borde varit 56 år inte 54 som här står men sådana fel var vanliga på den tiden.

Är det så att detta är "vår" Maja som 20 år efter att hon mördat Lars Andersson dör en någorlunda naturlig död på ett spinnhus efter denna enorma rättsprocess och efter att Kunglig Maijt avslagit hennes nådeansökan, då får man nog anse att storyn är en av de märkligaste som hänt i åländsk rättshistoria och kanske i hela Svea rike i gången tid.



Johan Granlund

tisdag 22 september 2015

Matts Mickelsson från Södergårds i Tranvik






Denna ståtliga gravsten är förmodligen en av de vackraste gravstenar som finns på Sunds kyrkogård, ja kanske en av de vackraste på hela Åland.  En gråsten översköljd  av dignande rosor.

I en av våra lokaltidningar påstods härförleden att denna grav skulle vara en av fem vackra kvinnogravar på Åland. Detta är en sanning med modifikation för här vilar min farmors föräldrar:





Matts och Josefina Mickelsson.

Matts föddes den 16 oktober år 1824 i Lumparland Klemetsby och han dog den 4 april år 1903.
Josefina föddes den 25 juni år 1841 i Vårdö Mickelsö och dog den 17 mars år 1918.





Tidstypiskt familjeporträtt, gårdsfolket på Södergårds i Tranvik i tidigt 1900-tal.

Matts övertog gården år 1853. Han hade året före det ingått äktenskap med sin första hustru
Maria Lovisa Matsdotter. Maria dog år 1871 i Tranvik men de fick 8 barn varav flera dog i tidig ålder.
1. Mats Valfrid f. 4.1. 1853 d. 23.4. 1854
2. Mats Robert f. 22.4. 1854
3. Maria Serafia f. 17.5. 1856 d. 30.8. 1935 i Vårdö Lövö.
    Var gift med Henrik Viktor Karlsson.
4. Mikael Albert Mattsson f. 1 610. 1858 d. 10.11. 1886
5. Vendla Lovisa Matsdotter . 2.6. 1861 d. 7.6. 1861 i Tranvik.
6. Matilda Lovisa Matsdotter, f. 21.6. 1862
7. Hilda Vilhelmina Matsdotter f. 28.4. 1865 d. 16.11. 1887
8. Johan Erik Mattsson f. 17.5. 1869 d. 9,7, 1885 i Tranvik.

Matts barn i andra giftet med Josefina Vilhelmina Johansdotter från Vårdö Mickelsö.

1. August Valfrid Mattsson f. 3.9. 1874. d. 21.4. 1875
2. August Emanuel f. 17.9. 1876 d. 2.1. 1957
3. Ingrid Jolanda . f. 22.4. 1879
4. Sanny Josefina f. 13.1. 1881 d. 12.1. 1965



Ingrid och Sanny Mattsson,  två unga damer från Södergårds i Tranvik.




Fröken Ingrid Mattsson på äldre dagar i sin lägenhet på Kocksgatan 21 C nb. i Stockholm.
Ingrid emigrerade redan år 1912 till Stockholm och tjänade där hos olika familjer. Vi barn på Norrgårds i Finby minns med värme hennes årliga ankomst till Finby strax före midsommar. Hon förde med sig en doft av stora världen- Stockholm.

August Emanuel utbildade sig till sjökapten och seglade på bl.a. SERAFINA och IRIS, skärgårdsånagaren ÅLANDS SKÄRGÅRD, skonerten LYDIA samt redare för tremastade skonert galeasen KOLUMBUS.


Efter att fadern hade dött övertog han hemgården och fortsatte sitt verksamma liv som bonde.




Sanny Granlund, här med yngsta barnet Inga. Sanny blev bondvärdinna på Norrgårds i Finby.
Gift med sjökapten Johan Granlund. Makarna köpte Norrgårds i Finby Sund  år 1913 och de fick 7 barn, varav Bernhard var min far. Sanny hade en stor vänkrets och vi barn på gården minns Sanny som för det mesta stod vid sin köksspis och rustade mat till vardags och till kalas. Hennes make fyllde år nyårsaftonen och hon själv tjugondag Knut så det var ingen ände på festerna under jultiderna.


Matts Mickelssons i Tranvik.

I boken Glimtar över Åland av Tranviks egen "skjutjärnsjournalist" Axel Danielsson,  ofta med signaturen, Den fridsamme, läser vi följande:




 Borta på fältet knäpper Vestergålns slåttermaskin. Åh, jag minns väl när den första slåttermaskinen kom till byn. Det var naturligtvis Sörgåln, som köpte den - en annan skulle understått sig att förekomma honom! Maskinen skulle provköras. Ett stort ögonblick. Bondgubbarna och många andra voro tillstädes på ängen. Men maskinen krånglade. Sörgåln gick butter omkring och småsvor på sin egen terminologi. Smedens Agust var tillkallad som sakkunnig mekaniker. Han svettades och skruvade, skruvade och svettades, medan Sörgåln pärklade. Slutligen gick allt som smort.

Tranvik som sjöfartsby.

Sunds kommun ståtar ju inte direkt med epitetet sjöfartskommun i samma utsträckning som Vårdö och Lemland. Men en av byarna i Sund, Tranvik är undantaget. I Axel Danielssons bok Glimtar över Åland berättar han om huru skomakaren Karl August Lindman som aldrig tidigare inte ens byggt en öka kom att bli Ålands genom tiderna skickligaste båtbyggare. Av de fem ålandsfartyg som före 1880 korsat Atlanten hade tre av dem byggts av Lindman.

Matts som skeppsredare.

Han skriver vidare i sin glimtande  bok: Men barken Hilda är inte det enda i Tranvik byggda fartyget. Två år tidigare byggdes här briggen Severus, vars huvudredare var M. Mickelsson på Södergård.
Gustav Danielsson förde Vellamo i tio år och han och  M, Mickelsson voro i tur och ordning korrespondensredare, medan den sistnämnde var huvudredare för Lyckan, liksom en tid även för Viktoria. Huvudredare för barken Hilda var bl.a. G. Danielsson och M. Mickesson.
I denna by övervintrade vanligen även sksk. Ahti, vars huvudredare under 20-tal år var M. Mickelsson, senare sonen, kapten August Mattsson.






Skeppslistor i finska tidningar.

Danielsson skriver vidare om tranvikarna: Härav framgår att man i Tranvik inte var så litet intresserad av sjöfart. Hävdatecknaren säger på tal om Sund, att bönderna intresserade sig mera för ett säkert jordbruk än för en riskabel sjöfart. Sundskarlarna nöjde sig med en och annan sextiofjärdedel eller fyrtiondedel. Tranviksbönderna bildade undantaget från regeln.
Matts Mickelsson på Södergårds - D.A. Danielsson på Vestergårds och Gustaf Danielsson på Markus-Jans var de tre giganterna i Tranvik inom "sjöfartsbissnisen" denna tidsperiod.




Matts Mickelssons tid på jorden var till ända, här ser vi hans dödsannons i Tidningen Åland.




Annons angående bouppteckning på Södergårds hemman i Tranvik.




Annons om inkassering av auktionsropen.
Min farmor Sanny Josefina Mattsson gift Granlund var en av arvtagarna.
Månne inte ett par "Staffordshire" porslinshundar jag har i min ägo är komna från Södergårds i Tranvik? efter bonden och skeppsredaren Mathias "Matts" Mickelsson.

Källor: Glimtar över Åland, Den Fridsamme
Kolumbus, författare Hugo Häggblom, pärmbild Dick Häggblom.

Korresponderat i Godby den 22 september år 2015

Johan Granlund

lördag 12 september 2015

Patriark Gustaf Adolf Danielsson - från drängfogde till finansiär






Karl-Emanuel Jansson, Gubbe hackar ris, målad vintern 1871 på Jomala Gård, Åland.


Den 1 november år 1837 anländer till Jomala socken på Åland en familj från en by i Egentliga Finland,  Mäenala i Sagu socken. Det är frågan om Gustaf Adolf  Danielsson och hans hustru Eva Stina Andersdotter samt deras tre små barn. Familjen arbetade tidigare på en herrgård som heter Tapila och han står titulerad som drängfogde i flyttningslängden, fjärde raden nerifrån.





Denna familj på fem personer skulle växa sig stark och familjen utökades med fyra barn till så en dag var man nio personer vid matbordet. Gustaf Adolf skulle visa sig bli stamfader för en nu på Åland varande familj på över 700 personer, ja det kan vara över 1000 emedan hela släkten ännu inte är utredd och om man dessutom räknar med de som emigrerade till Sverige och Amerika. Hans ättlingar skall finnas i hela den stora släkten Sagulin, stora delar av alla Karlsson, Gustafsson, Mattsson, Nordin/Lindfors, Kalm, Ekman, Wideman, Jansson och Snellman som vi har här på Åland.

Det är ganska ovanligt att hela barnaskaran blir till liv fram till vuxen ålder, ofta dog över hälften av barnen. I min egen släkt var det inte alls ovanligt att av 10 barn blev bara 3 till liv upp i vuxen ålder.
Till och med den yngsta av barnen Daniel Gustafsson som var döv skaffar familj och hjälper till med skötseln av Jomala Gård. Denne Daniel skall sedermera köpa gården Postens i Gölby det som man numera benämner Dankas.






Gustaf Adolf Danielssons stamträd, varsågod och fyll i namnen! Ni löv som finns på detta träd bär med er en stark livsgnista, initiativrikedom och framåtanda.

Men låt oss se hur allt började och Gustafs väg till framgång!





Finländskt soldattorp.

Gustaf Adolf Danielsson förfäder härstammar från ett soldattorp i Sagu socken i Sydvästra Finland. En kommun som i dag till största delen är finskspråkig och har 2,5 % svenskspråkiga. Dess finska namn är Sauvo. Farfar Gustaf Simonsson var soldat i det svenska indelningsverket och bar som soldatnamn Granlund. Gustafs far Daniel Gustafsson var född år 1781. Gustaf var äldst i syskonskaran och var född den 8.5.1806. Han hade tre syskon, Johannes Danielsson född. 23.5. 1808, Daniel Danielsson född. 20.10. 1809 samt Wilhelm Danielsson född. 3.4. 1814 alla födda i Sagu.

På Åland känner vi igen dessa torp som båtsmanstorp och det finns många hus kvar ännu i denna dag från den tiden. På Åland upphörde båtsmanseran med den ryska tidens ingång men i Sverige fortgick den till 1901.





Ett soldattorp bekostades av roten som bestod av i medeltal 4 gårdar. Dessa bönder betalade direkt för soldatens uppehälle och skaffade också själva "personalen". Detta var av myndigheterna ett snillrikt system för att smidigt få systemet att löpa utan byråkrati.
Soldat/båtsmanstorpet erhöll ett namn som soldaten bar med sig i tjänsten, byttes han ut eller dog övertog den nya mannen namnet. Namnen härleddes alltsomoftast från naturen, typ Skog, Berg, Dal, eller från en egenskap, Fager, Tröger, Lång, Tjock osv.

Att familjen Danielsson utvandrar till Åland från den rika sydvästfinska herrgårdsmiljön är till synes förvånande. De fanns ju tidigare på en gård Tapila och borde inte lida någon nöd tycker man. Gustaf som drängfogde innebar att han "båsade" över drängarna. Men ryktet kan ha nått honom, på Åland var det just nu "hausse". Vi är inne i en  tid då det åländska samhället expanderade  i och med fästningen Bomarsunds uppbyggnad och dess intilliggande stadsliknande samhälle Skarpans. Den åländska jordbruksbefolkningen gjorde pängar utav bara den. En annan faktor som alltid har gällt är att de åländska jordbruken sällan led av frosten och den som skötte sig gjorde fina resultat.
Troligtvis hade Gustaf med sig i fickan en fin "CV" från herrgårdspatronen i Tapila, han blir drängfogde på Jomala prästgård.






Jomala prästgård
Denna byggnad uppfördes år 1848 och renoverades 1938. Gården omfattade totalt 327 ha varav odlat 67 ha.





Vy över Jomala prästgård sedd från söder. Fotografiet är taget av fotograf August Plantin 1870.





Jomala gård, domarboställe och tingsgård, sedermera Ålands Lantmannaskola och därefter
Ålands Lantbrukscentrum.
Gården omfattar 113 ha totalt varav 28 ha odlad jord.

En dag öppnar sig möjligheten för Gustaf att som landbonde arrendera hela Jomala gård.
Jag ser här klart att Gustaf redan från sin tid på herrgården i Tapila skaffat sig fina papper som gick hem i de högre stånden. Säkert skrev också prästen i Jomala ut ett fint betyg som Gustaf fick visa upp  till Ålands högste lagfarne man domaren i Ålands härad. Vi har här att göra med en man som undan för undan stigit i graderna och som nu nådde en av de mest åtråvärda platserna på hela Åland inom jordbrukssektorn.  Innehavare av Jomala gård, bara ett arrende av någon av de åländska kungsgårdarna smällde högre.




Jomala gård år 1868, målning av Karl-Emanuel Jansson.
Vi ser här exakt huru gårdens hus var placerade. Bostadshuset till höger är med största sannolikhet Gustav Danielssons bostad. I Jomalas kommunionbok framgår att familjen bebodde gård no 6 som är just denna plats.





Från år 1841 skall vi finna Gustaf Adolf Danielsson på Jomala gård no 6 som landbonde och detta skall därefter bli hans livsverk. Vi ser honom här i kommunionboken från sagda år och det är fulla kryss i alla av prästen förhörda uppgifter, likaså för hans hustru Eva Stina Andersdotter.






Karl-Emanuel Janssons porträtt av lagman C.C. Lönnblad från år 1868

I en skrift utgiven av Ålands Landskapsregerings museibyrå kan vi läsa följande om domarbostället Jomala gård:
Gården bildades redan under 1500-talet av två gårdar som köptes av fogden på Kastelholms slott, Olof Tottesson och har sedan början av 1600-talet legat under kronan.
År 1680 kom så gården att användas som domarboställe. Med stöd av konung Karl XI,s regeringsbeslut enligt vilken häradshövdingarna skulle vara bosatta inom sin domsaga på ett särskilt av kronan tillhandahållet ställe.
År 1700 anslogs att gården skall fungera som ett stadigvarande domarsäte för Ålands domsaga. I denna funktion kvarstod den sedan ända fram till år 1909 då häradshövdingen flyttade till Mariehamn och bostället drogs in..
De gamla hus som synes på K.E. Janssons landskapsmålning över gården 1868 flyttades senare. År 1914 inköptes mangårdsbyggnaden till Tullarns äng som museum men detta brann ned år 1918. Tingshuset flyttades till Möckelby och skulle bli stommen för ungdomslokalen Berghyddan.
År 1922 flyttade Ålands lantmannaskola till det nedlagda domarboställets tomt. En gammal rysk kasern inköptes och uppfördes på tomten. Denna kasern ser vi i ovanstående bild.
År 1927 övertog Ålands landskapsstyrelse gården som sedan dess fram till nedläggningen år 2012 fungerat som skolbyggnad.





Karl- Emanuel Jansson, självporträtt.

En person som skulle vistas mycket på Jomala gård var den åländske konstnären Karl-Emanuel Jansson. Jansson var en uppåtgående stjärna på den finländska konsthimlen. Han var en mycket nära vän till lagman Lönnblad. Av honom erhöll han mycket hjälp i sina studier och understödde honom även ekonomiskt.




En av Janssons mest berömda tavlor: Klöver ess.

I november år 1980 ger Gurli Lindström från Dalkarby följande uppgifter:
Gossen till vänster är Erik Karlsson från Andersas eller kanske alternerande Johan Danielsson från Jomala byh, senare kapten bosatt i Möckelby. Mannen sittande i mitten är Mattias Mattsson (Karl-Eriks Matte), senare bosatt i Ämnäs, mannen till höger är "Noros Matte från byn, och den stående mannen Karl Gustavsson från Jomala by.
Alltså med allra största sannolikhet är Karl Gustavsson no 4 i Gustav Danielssons barnaskara.
Stående bakom kortspelarna, med pipa och långt skägg. Han är här en man i 40-årsåldern.
Se nedan.





En slant i håven.
Finströms kyrka Åland.
Runebergs hem i Borgå.




Åländsk bondbrud.




Gubbe hackar ris.
Beställd av dr. F.D. Wilenius i Godby.

Denna tavla målade Jansson under den vinter 1871 då han bodde på Jomala gård. Med allra största sannolikhet är det Gustaf Adolf Danielsson vi ser här avbildad. Gustaf drev jordbruksrörelsen på gården och lagmannen Lönnblad skötte sina papper. Det vore förunderligt om inte Jansson tog fram sina penslar och staffli och avbildade gårdens bonde. Det är möjligt att Gustaf även  kan figurera i andra bildstudier.
I Bertil Hintzes bok spekuleras det att Jansson skulle avbildat detta i en på gården uppförd studio, men varför det då man hade bonden och foderladan invid på gården?

Gustaf och Eva Stinas barnaskara.

Då familjen kom till Åland år 1837 fanns tre barn i familjen som alla hade fötts i Sagu:

1. Vilhelmina Gustafsdotter, f. 2.10.1831 i Sagu, Tapila, d. 24.4. 1924 i Jomala Ytterby, Seffers.
Gift med Karl Erik Andersson på Seffers i Jomala. Se tab. 2 i förteckningen.





Seffers i Ytterby som gården ser ut i boken Ålands bebyggelse i ord och bild av år 1963.
Enligt dessa uppgifter har gården hört till samma släkt alltsedan 1733 och bestod av 102 hektar totalt.
Denna byggnad från år 1941.

2. Eva Sofia Gustafsdotter, f. den 3.1. 1834 i Sagu, d. den 12.7. 1875 i Sund Björby Västergård.
Gift 1, med Karl Johan Sundström bonde på Västergård.
Gift 2, med Matts Göransson från Saltvik Borgboda.





Västergårds i Björby, numera Sunds kommunalgård, tidigare Björby skola.
Denna gård delades år 1814 i två delar och vår vän Eva Sofia kom till Nybonds väster om träsket.




Nybonds i Björby i dag.
Se tabell 12-26.


3. Adolf Johan Gustafsson, f. den 18.9. 1836 i Sagu, d. den 10.6, 18?? i Jomala Vesterkalmare Tommases.
Gift med Matilda Vilhelmina Mattsdotter. Se tabell 27.




Gården består totalt av 47 ha och har tillhört samma släkt sedan 1888.


4. Karl Vilhelm Gustafsson, f. den 25.2 1839 i Jomala prästgård.
Gift med Emilia Häggblom, se tabell 33.
Bonde på Grannas i Dalkarby enligt sagesmän nuvarande Mellangård, Snellmans.





5. Maria Gustava Gustafsdotter, f.den 2.4.1841 på Jomala prästgård.
Gift med Karl Gustaf Johansson. Bosatte sig på torpet Grops i Hammarland Näfsby, tabell 34.





Gården tillhört samma släkt sedan 1868 och består av totalt 76 ha. Mangårdsbyggnaden från mitten av 1800-talet.

6. Gustaf Robert Sagulin, f.d. 22.5. 1843 på Jomala gård.
Gift med Margareta Elisabet Mattsdotter se tabell 35.
Bonde på Pellas i Jomala Torp.




Pellas i Torp, tillhört släkten sedan 1880. Byggnad från 1936, gården omfattar 33 ha.

7. Daniel Gustafsson, f.den 25.10.1847 på Jomala gård.
Se tabell 69.
Gift med Erika Katrina Eriksdotter från Överby Davas.
Om Daniel står att han var dövstum. De födde tre barn alla på Jomala gård så förmodligen arbetade de först där. Daniel skulle sedermera köpa gården Postens, numera kallad Dankas i Gölby. Han var gift med Erika Katrina Eriksdotter från Davas i Överby. De hade barnen Ingeborg, Edit och Ester. Om Daniel framgår i kyrkböckerna att han var född dövstum, men fader Gustaf sände honom till dövstumsskola i Åbo och man skall därefter skriva om honom "talar behjälpligt". Hustru Erika hade ett tragiskt förflutet. Hennes mor Iliana kom från Thuregården i Möckelö och gifte sig till Överby 1 med äldste sonen på gården. Han åkte ut på en sjöresa för att tjäna pengar. Skutan gick i sank och Iliana slängdes ut med 3 barn till ett torp på gården. Torpet brann, mor Iliana blev svårt bränd men klarade sig. Två av barnen dog. Erika vandrade sedan runt i Jomala och arbetade som piga tills hon gifte sig med den från födseln dövstumme Daniel Gustafsson.
Dessa uppgifter har jag fått av Daniels dottersonson Peter Wideman.





Märkliga är livets vägar. Efter att denna artikel färdigställts har jag fått reda på att min första hustru Ros-Mari Ekman är Daniel Gustafssons dottersondotter. Edit var hennes farmor. Här på vår son Jan-Peter och hans hustru Gyngörs bröllopskalas i Istanbul i maj detta år.





Under hela sitt återstående liv finner vi Gustaf Adolf Danielsson boende på Jomala gård, här i en kommunionbok från 1870 och några år framåt. År 1852 dör hans första hustru Eva Stina och ganska snart finns en ny hustru vid hans sida, Vilhelmina Olofsdotter från Ers i Önningeby. Hon var inte i fertil ålder så vi hittar inte gemensamma barn.
Gustafs  tredje barn i ordningen Adolf Johan är ny landbonde å gården med sin familj ett antal år.

 Den 2 augusti år 1882 dör så Gustaf Adolf Danielsson och änkan Vilhelmina Olofsdotter skall leva ännu 25 år efter hans död. Hon dör den 26 februari 1907.

Bouppteckning efter Gustaf Adolf Danielsson.

År 1882 den 21 September förrättades bouppteckning efter förra Landboen Gustaf Danielsson från Jomala by, hvilken afled den 2 förutgångne Augusti och såsom arvingar efterlemnade enkan Wilhelmina Olofsdotter, sex  å ett föregående gifte sammanaflade barn: sönerne Johan Adolf, Karl Wilhelm, Gustaf Robert och Daniel, alla myndiga, samt döttrarna Wilhelmina, Gift med BondenKarl Erik Andersson från Ytterby by, och Maria Gustafsson gift med Torparen Karl Gustaf Jansson från Näfsby by i äfvensom aflidne dottern Evas efterlefvande barn, dottern Johanna Serafia, gift med Anders Anselm Nordin från Björby by och omyndige Matts Gideon Mattsson.
Boet uppgafs af enkan, värderades af  Bonderne Johan Jansson och Gustaf Andersson från Jomala by, samt antecknades af underskrifne på sätt som följer.

Då man studerar denna bouppteckning slås man av hur vackert och redigt uppställt allt är samt hur mycket Gustaf tillsammans med sina hustrur samlat ihop inom alla typer av egendom. Det finns av alla metaller, klädesslag, linne och förråd, trävaror och verktyg, möbler och fiskedon. Från denna tid ser man sällan en så fin uppställning. Jag noterar att han efterlämnade 13 fiskenät och 1 ökstock. Detta indikerar att det var inte enbart husbehovsfiske han sysslade med. Han var desssutom en händig karl med alla typer av den tidens snickarverktyg. En stor mängd såar och tinor som indikerar en husfar som månade om sin familjs överlevnad över vintern. Som "pensionär" som han till synes var hade han förstås en ko och får med lamm. Är det till dessa han hackar riset på Karl Emanuel Janssons tavla? Jo, i förteckningen finns även en huggyxa för det ändamålet. Han ägde sitt boningshus värderat till 600 mark samt lider och ladugård. Landbonden ägde således sin bostad som säkert var belägen intill domarbostället. Då han for till kyrkan i sin vagn hade han på sig sin "storpäls" antagligen. Han hade 4 kostymer och en med tillhörande väst och titta han hade 15 skjortor, så många har inte jag i dag.
Men så kommer vi fram till en intressant sida. Gustaf Adolf skulle visa sej vara penningstark. Han sitter på en liten förmögenhet i kontanter som är utlånad till barn och släktingar samt folk ute i byarna runtom i Jomala. Ja t.o.m någon i den nya staden Mariehamn behöver låna pengar som startkapital för sin butiksrörelse. Han är Jomalas svar på Saggö bonden i den östra Åländska skärgården. Gustaf sitter på ett utlånat kapital till inte mindre än 33 stycken personer mestadels inom Jomala socken, om nära 10.000 dåtida mark som omvandlat i dagens penningvärde uppgår till cirka 300 tusen euro, detta lite olika på huru man räknar och vilka jämförelseindex man använder sig av.

Han skall även låna ut pengar till nybyggare i den nya staden Mariehamn, exempelvis, no. 16, hos guldsmeden G. Solander 100 mark.

 Förteckningens två sista rader är intressanta. Utlånat till mågen K.G. Jansson "utan revers" alltså utan skuldebrev. Detta visar att han hade skuldebrev och säkert också säkerheter för alla övriga.
Inga undra på, han hade riktiga skrivarkarlar i gården, Ålands häradsdomare.

Till sist: Hos enkan Amanda Fagerlund emot pant af 8 nysilfver skedar 20 mark. En form av pantbank.

 Vi har förgäves sökt finna Gustaf Adolfs och hans två hustrurs gravar på Jomala kyrkas begravningsplats men detta har hittills visat sig vara omöjligt.





















Gustaf Adolf Danielssons släkttablå ( ej fullständig )








































Efteråt komplettering i släkten Sagulin







Slutord.
Hur har då jag intresserat mig för denna historia? Ja det skall jag berätta här. En dag för fem år sedan anländer till Åland ett par bröder från "fastalandet" Markku och Reijo Granlund. De hade hört i sin släkts historia att de skulle ha en anfader som kommit från Åland. De hade något år tidigare hört om att från Sund härstammade en stor släkt med namnet Granlund och det efternamnet hade ju även de.
Nu står de så på Sunds kyrkas begravningsplats och tittar på gravar med just detta efternamn. Invid en av dessa gravar finns min kusin Eva som vattnar blommor på sina föräldrars grav. De stegar fram till henne och börjar prata på felfri svenska och frågar om de kanske är släkt med varandra. Nej säger Eva hon vet inte det men ring och prata med min kusin Johan han brukar hålla på med såntdär.

Så en dag ringer telefonen i min ficka och jag pratar med en av dem, minns inte vem. Vi blev småningom mera och mera bekanta med varandra trots att jag redan då visste att vi var ändå inte släkt. Så en dag säger de att de kommer gärna över till Åland igen och om jag kunde hjälpa dem med att ta reda på dethär med deras anfader. Jag säger att jag skall se om jag hinner, ok då jag göra ett litet försök, men säg, er anfaders namn och när han hade flyttat till Åland?
Nå tiden går och jag funderar vad jag skall göra och hur. Så kommer jag på idén, jag ringer till min vän Ben-Eric Pahlman, han har ju en enorm mängd med data i sin apparat tänker jag. Sagt och gjort jag talar en kort stund med honom och ger honom dessa få uppgifter jag hade. Efter två timmar har jag ett mail, Ben-Eric sänder över till mej 15 hela sidor med Gustaf Adolf Danielssons stora släkt på Åland. Och detta skulle visa sej inte vara allt. Än i dag så saknas ett flertal.

Vi kom så överens med bröderna att vi träffas en dag i Mariehamn och där var också med oss Ben-Erik. Då gick det så upp för oss alla hur bröderna hade denna åländska anknytning. Det skulle visa sig ha varit Gustaf Adolfs bror Daniel Danielsson som är deras anfader och den släktgrenen hade med tiden antagit soldattorpets namn Granlund så därför heter bröderna Reijo och Markku, Granlund i efternamn.


An-noterat i Godby den 12 september år 2015

Johan Granlund