lördag 25 mars 2017

Mellan Skarpgården och Gin Wärcka Wiken i Persnäs






Charta Öfwer Pärsby, Pärsnäs och Wifwasteby Byars Näsäng i Sunds socken på Åland, af
Åbo och Björneborgs Lähner författad år 1799
Ephraim Johan Granell

Ja så lyder ingressen till denna fantastiska karta över Skarpgården i det gamla Persnäs och det nuvarande Bomarsund som jag för några år sedan hittade i Riksarkivet i Stockholm.

Persnäsområdet benämndes förr Sunds Gränden och området söder om Skarpgården var Näsängen.
Helt och hållet logiska namn, här tog vägen slut. Bomarsunds område som vi känner till i dag är relativt ungt. I gamla kartor framgår namnet i större grad först in på 1800-talet. Det var länge en öde trakt med endast en krog invid några mulbeten. Någon större bebyggelse fanns inte före de ryska
befästningsanläggningarna.




Karta No. 3. Extract af Chartan öfver, Persby, Persnäs, Träsk, Skar=pans Ägor uti Sunds Socken på Åland av Åbo och Björneborgs Lähner författad år 1765 af Anders Andersson Norrstedt och till
Extrahering afritad år 1800.
Ephrahim Johan Granell Åhr 1800.

Bomarsunds Krog och Bomarsunds Wiken
Leerviks Hagen till No: 1 uti Wifvasteby ??? 162

Infälld ritning. Glo = Träsket
Skarpans Åker backe på Denna Sidan
Lökvikshagen
Svinö Ängs = Rörvassa = Utanför

Mihlstolpar 18 mihl från Åbo

Alltså här har lantmätare Granell kompletterat Norrstedts karta från 1765 med att lägga till postvägen och den krog som uppförts i anslutning till den nya hamnen i Skarpans.
Detta är första gången jag sett en officiell uppgift i en områdeskarta om notering av Bomarsund som ett ortnamn som ersatt Persnäsnamnet och detta inritades år 1800 av Johan Granell.

Namnet Bomarsund dyker visserligen upp tidigare men då som beteckning på vattenområdet mellan fasta Åland och Vårdö. Bommersunds Fjärd ser man inskrivet på kartorna i äldre tid. Jag har även sett en notering om Bomarhamnen i en karta från början av 1700-talet, då i betydelsen hamnen invid Bomarsunds fjärden inte åsyftande orten Bomarsund emedan en sådan inte fanns.






Den infällda rutan är Hans Hanssons karta över Skarpans området alltså nuvarande fästningsområde i Bomarsund som uppgjordes redan år 1650. Vi kan här se fyra inrutade ängshagar med beteckningen A och B. Vi kan konstatera att här finns ingen bebyggelse, ingen väg och ingen hamn för postforsling ännu år 1650 trots att postföringen mellan Stockholm och Åbo startade 1636.

Hans Hansson noterar vid tiden: Notarum Explicatio. Dessa Efterskrefne Engess hagar ähre specificerade som Eftter fölier:

A. Twå Engess hagar till Markus Skarps hemman i Persnääs och ähro Specificierade folio.

B. Twå Engess hagar til Matz Erss. hemman i Wiwastebij specificerade folio 1 1/2 Lass"


Den kartserie han gjorde för Sunds socken ligger som oftast till grund för övriga kartor som uppgjordes senare med sina kompletteringar.

I bildens mitt invid vägen ser vi gården Skarp på en liten höjd invid vägen samt väderkvarnen söder om gården.
I en karta av Norrstedt från 1765 är vägen till Skarpgården ritad väster om mangårdsbyggnaden, i denna karta är ju vägen ned till Näsängen öster om mangården. Det troliga är att vägen flyttades och kan väl inte innebära att gården flyttade längre västerut. Återstår att forska i saken.





Uppe i nordväst ser vi Finby ström som benämns Sikvarpet och nedanom det Strömstorpet. I väster texten Finnby  Ägor  På  Denna  Sidan.

Invid vägen i bildens mitt Skarp mangård samt stall och fähus lite västerut.

De åkrar som finns invid kallas Storskiftad Åker.
Vi kan utläsa Hage i Persnäs samt Orrnabba Giälan

I stor text läser vi Persnäs Grändens Ägor och fortsätter, Taga  På  Denna  Sidan  Wid





Texten i träsket lyder: Glo Träsket som i afseende å 1650 åhrs Charta finnes afritad ansenligen igenlandadt och har gått tillsammans med Salt Sjön Swinö Sund hvarefter nu allenast befinnes ett dike. Likaså har samma Glo sträckt sig upp till Draghagarna.

I väster, Svinö Sund och bergsområdet benämns Svinö Skogen




Persnäs näsets sydligaste del som även i dag benämns Ginverka ser vi Gin Wärcka Wiken
Längt ut i området två sammanhängade öar som i dag benämns Svineör.






Känne Tecknens Uttydning
Dessa efter skrefne Åkrar och Engar Komma Persby, Persnäs, Träsk och Vivasteby till och äro Specificerade som följer:

S.  Nyängen kommer hela Byn till
T.  Enges utfjellar i Nyuängen til Matts Ers hemman i Wivasteby
V.  Enges utfjellar i Nyängen till Jakob Hanssons i Wivasteby hemman
W. Enges utfjellar i Nyängen herr Anders hemman i Wivasteby
X. Enges utfjällar i Nyängen til inlagde hemmanet
Y.  En Åker giela till hela byn
Z.  En Åker giela till hela byn
1.   En Åker giela till hela byn
2.   En Åkergiela till Matts Ers hemman i Wivasteby
3.   En Åker giela till hela byn
4.   En Åker giela till hela byn
5.   Humble Viken kommer hela byn till
6.   Sike varpet
7.   En Enges hage till hela byn
8.   En Åker gierda till hela byn
9. En åker Giela till hela byen
10. Näsängen kommer hela byn till
11. Enges Utfjellar till Matts Ericsons hemman i Wivasteby
12. Enges Utfjellar till jakob Hanssons hemman i Wivasteby
13. Enges Utfjellar till inlagde hemmanet
14. Enges Utfjällar till Herr Anders hemman i Wivasteby
15. En Åker täppa till hela byen.
16. En Åker täppa till hela byen
17. Korshagen till hela byen
18. Svijn ön kommer hela byn till
19. Enges utfjällar på Svijn ön till inlagte hemmanet i Wivasteby
20. Engen utfjellar tpå Svijn ön till Herr Anders hemmanet i Wivasteby
21. Enges Utfjellar på Svinön till Matts Ers hemmanb i Wivasteby
22. Enges Utfjellar till Jakob Hansson hemman i Wivasteby på Svin ön

Enligheten med det uti Konglige Landtmäteri Cansl. förvarade originalet intygar af
Stockholm den 12 Junii 1786
P Holmbrink
Öfver Directeur

Att förestående äro rätteligen afskrifvit efter det från Konglige Guvenör Landtmäteri Contorieet gifne Exemplar intygar
På Embetets vägnar
Ephraim Johan Granell

Av någon anledning fanns inte i dossiern notifikationerna för Persnäs mellan A och R, återstår att forska.

Det kan se till synes märkligt ut med dessa långa smala "Utfjellar" som de kallas, långa avlånga rimsor av tegskiften, men de hade troligtvis en väldigt stor betydelse. Vi kan se här huru Vivastebybönder han möjlighet att för olika ändamål inneha sådana landtungor ända ned till Gloområdet. Kanske för båtars drag ed, fiske, hö, löv och vasstäckt, vilket var oerhört viktigt denna tid då naturen var ganska barskrapad på grund av en omfattande djurhållning.




En intressant anteckning hittar i här i bildens vänstra hörn. Denna text är en berättelse om idfisket i strömmen och är en direkt avskrift av Hans Hanssons anteckningar från år 1650 där texten är:

Denne Strömen är kallad Finby Strömen. Hafwer i forntijden waritt godt idefiske. Och eny somlige åhr wankar wacker fisk.
Grannar till denna ström ähre Finneby, Wijvasteby, Persby, och Persnäs.

Skarpgården
Var låg den egentligen och finns husgrunderna kvar?

Då jag i dag besökte platsen tog jag en serie fotografier. Jag ville dokumentera den plats där den stora Skarpgården fanns i tiden. Den som fungerade som tings- och gästgivargård fram till år 1811. Gården tillhörde de gårdar som blev tvingade att flytta till Västra Saltvik efter den ryska annekteringen.




Jag parkerade bilen en bit ifrån nuvarande Bomarsunds gård. Där ansluter den gamla postvägen och jag vandrade in på den. Efter en bit mötte mig denna kännspaka vy. "Plattertallen" är dess namn. En tall som i min barndom på 1950-talet var grön och fin och som grabbarna hoppade upp i då de cyklade under den för dagens simtur i Simviken.




Jag vandrade vidare, blicken hela tiden mot marken ifall någon orm skulle slingra sig över vägen i det varma solskenet. Nu kände jag på mig att det började brännas. Här i närheten skall den finnas vår Skarpgård, detta enligt Granells karta.





In genom grinden, en blick till höger och där är det. Bara ett fåtal meter från grinden, precis som på Granells karta, på höger sida ser vi grunden till Skarpgården.





Jag stegade upp husgrunden och det blev ca. 25 + 7 meter, en rejäl byggnad. Men det behövdes säkert, det var ju en gästgivargård och här hölls fordom ting.





Bild av husgrunden från söder.





På Granells karta ser man i väster en bit ifrån mangården platsen för den stora ladugården och stallet.
Här ser man "paradinfarten" till denna. Platsen för huset var invid enrisbuskarna i bakgrunden.
Av grunden ser man just inga spår emedan dessa uthus behövde endast några grundstenar här och där för de understa balkarna.




Öster om ladugården fanns på kartan ett område liksom en teg inritat invid och detta framgår tydligt i naturen. Kanske för hästarnas behov sommartid och ett dike för att avskilja avföring och urin från gårdsmiljön.
Emedan gården var en gästgivargård behövdes ett stort stall för hästar och vagnars behov att vara under tak. Troligtvis var uthuset ca. 40 meter lång av vad man kan utläsa på kartan.





I denna karta fanns inte väderkvarnen inritad men i andra äldre kartor finns den en bit söder om gården, troligtvis på denna bergsplatå. Den flyttades senare troligtvis för att denna plats gav ingen vind från öster.





Denna grop markerar troligtvis gårdens jordkällare.

Den 17 november år 1811 flyttar Hovmästare Daniel Olofsson med sitt husfolk i den första kontingenten evakuerade till Bergö i Västra Saltvik.

En epok gick i graven och en ny skulle inledas.


Skjutit skarpt med kameran den 25 mars år 2017

Johan G. Granlund

söndag 19 mars 2017

General Nikolai Ivanovitj Demidoff som erövrade Finland men förlorade Fredrika Mörk från Vivasteby






Denna blogg har blivit känd för att visa lite trevliga och färgstarka bilder, men vad nu då Johan varför kommer du nu dragandes med denna lilla lapp?

Jo för att detta är den enda lilla fjuttiga konturteckning som finns över denne man, Nikolaj Ivanovitj Demidoff, som besegrade den svenska styrkan i slaget om Vasa år 1808 och som sedermera blev överbefälhavare över trupperna på Åland och därefter  i hela landet. Orsaken till varför inget porträtt finns av honom är att han med största sannolikhet förbjöd en avporträttering av sig själv. Det kan absolut inte finnas en annan orsak. Alla generaler som utmärkt sig i det ryska riket hänger i Vinterpalatsets porträttgalleri för fosterlandets hjältar men icke denna man.






I denna bok av Alexander Mikaberidze finns Nikolaj Demidoff presenterad, men inte med porträtt.

På en bal i Saltviks prästgård skulle han bli kär i en ung flicka från Vivasteby, Fredrika Charlotta Mörk, köpa henne för 150 rubel, föra henne över till Åbo i fångenskap den 1 november år 1809. Hon skulle rymma och skapa ett stoft för tre romaner och vara den dåtida mest omtalade kvinnan i Finlands huvudstad Åbo. Den mest kända romanen är Generalens fånge som utkom år 1949 av författarinnan Ingunn Grönstrand. Redan 1884 utgavs Romantiska öden av Eva Ljungberg och år 1953 utkom på finska Ahvenanmaan neito av Rebekka Räsänen.

Nikolaj Ivanovitj Demidov, föddes den 19.8. 1771 och dog den 4.7. 1833. I Wikipedia finns fel noterade både födelse och dödsfallsuppgifter men detta är de rätta  och enligt den västerländska tideräkningen. Enligt den dåtida julianska tideräkningen i Ryssland 30.8. 1771 respektive 16.7. 1833.


Jag har förgäves i femton års tid försökt hitta ett porträtt av denne man men detta har visat sig vara en hopplös uppgift. Jag har besökt Vinterpalatset där alla ryska generaler och det ryska fosterlandets hjältar finns porträtterade men icke. Jag har besökt den demidoffska släktens mest namnkunniga författarinna Elena Iosifovna Krasnova i Sankt Petersburg en smällkall kväll i februari år 2013. Hon berättade att ett porträtt av generalen finns inte och hon sade att om detta även skulle finnas skulle det inte publiceras i deras släktkrönikor, så illa omtyckt är han i denna förnäma släkt. Han skulle nämligen visa sig vara ett odjur i människogestalt.





Den demidoffska släktens furste och stamvapen.




Släkten har till och med en bro som bär namnet  Demidoff  i Sankt Petersburg.
I släktens hemstad har man ett torg uppkallat efter sig.

I de minnesanteckningar Fredrika Mörk ger till statsarkivarie K.A. Bomansson nämner hon om huru Nikolaj Demidoff berättar att hans släkt härskade över enorma industrier i Ryssland och att man hade i sin tjänst över 6 tusen slavar. Detta bekom inte Fredrika hon ville inte gifta sig med generalen.

Detta skulle bli hans livsöde, han skulle förfölja henne så länge han levde, han skulle dö ogift och olycklig år 1833 i Ryssland. Fredrika däremot skulle gifta sig tre gånger varav den sista till namnet Kunitzin och hon skulle dö som änka i Saltvik på Liby gårdshemman som utfattig och klädd i trasor. Om henne skulle dåtida kändiskrönikörer frossa i den  dåtida huvudstaden Åbo, generalen skulle överösa henne med gåvor och kärleksbetygelser, ja han skulle nästan slå ihjäl henne en gång.





Fredrika finns avporträtterad åtminstone i tre målningar, av henne avgöts en byst i brons. Rysslands självhärskare Alexander I skulle fråga: Vem är hon? Men, general Nikolai Ivanovitj Demidoff skulle aldrig få henne.
Den som vill läsa hela den märkliga historian om Fredrika Mörks liv kan i denna blogg klicka in etikett Generalens fånge en artikel från år 2010.






I en mycket utförlig artikel i Nya Pressen av den 2 februari år 1908 kan vi läsa om den ryska militärens våldsamma framfart under ledning av Nikolaj Demidoff i Vasa år 1808. Den massaker han utförde på den fredliga stadsbefolkningen och bönderna i området liknar mycket det vi ser i dag i världen. En fruktansvärd massaker på civilbefolkningen som säkert skapade chockvågor över hela Finland även på Åland och som kanske delvis bidrog till ålänningarnas minskade motstånd samt den svenska kapituleringen året därpå.







Vi återvänder till Åland för en stund och finns i en mötessal i Finström Bamböle vintern 1808.

In genom dörren till stugan i Bamböle kommer pastorsadjunkt Henrik Gummerus, en stor karl. Till höger vid bordsändan står länsman Erik Arén, en till växten liten man. Tavlan är målad av Pehr Blom.

Upprinnelsen till detta möte är följande:
I boken Alla tiders Åland av Benita Mattsson-Eklund åskådliggörs mycket tydligt hur det gick till.

Från det ryska högkvarteret i Åbo sändes propåer till den åländska allmogen om insamling av spannmål för den ryska hären till Nystad. Dessutom hade man beordrat ålänningarna att hålla alla båtar redo samt inom 24 timmar skära upp en isränna från fasta Åland till Vårdö. Om inte ordern efterlevdes skulle öron och näsor avskäras.
Den åländska allmogen var inte tjänstvilliga att utföra dessa åligganden men de lokala styresmännen var synnerligen lojala.
Dessförinnan hade några jomalabönder rest till Stockholm och utverkat audiens hos svenska kungen Gustav IV Adolf med begäran om hjälp. Han ställde sig mycket beredvillig till en svensk hjälp för Åland och att ett lantvärn här skulle ställas upp. I ett senare skede skulle svensk trupp ankomma.

Den 5 maj beslutar några bondpojkar i Finström Bamböle att undersöka möjligheterna till uppror mot ryssen. Nu får länsman Arén reda på detta och han ger budet till pastorsadjunkt Gummerus att handla. Och nu sker det osannolika, uppropet får effekt och man får många på sin sida. Man samlas i länsmannens stuga i Bamböle och man manar upp till kamp. Närapå 200 man startar med bössor, högafflar, ispåkar och störar ett anfall emot den styrka som finns vid Strömsvik. Dessa hade flytt men man söker upp dem och inte bara dem utan hela ryska garnisonen på fasta Åland oskadliggörs den 7 maj. Nu söker man upp även de som fanns på Töftö och fängslar även dem. Bondetrupperna cirka 200 man hade alltså med sina störar och sälbössor oskadliggjort alla ryssar på fasta Åland närapå 200 soldater och befäl. Nu återstod de som fanns på Kumlinge.





Minnesstenen över Kumlingeslaget som restes år 1920 på Fälbärget.

På Kumlinge fanns 600 ryssar under befäl av överste Vuitsch. Den 10 maj landstiger bondearmén som nu vuxit till 450 man. Man har vädret på sin sida, den nordostliga vinden driver is emot Kumlinge men gör den sydvästra sidan isfri. Bondearmén drar sig emot land och i Markilsviken landstiger man. Till hjälp kom nu en svensk styrka på 70 man som hade några kanoner som gav eldunderstöd. Man stormar länsmansgården där Vuitsch äter middag med pastor Hoeckert. Ingen fara säger de till varandra det är bara några bönder, men så börjar kanonerna spela och då får man brått, man tror att en större svensk eskader landstigit. Majoren river tag i ett vitt lakan och rusar ut för kapitulation. Bytet för bondehären var 400 soldater, 38 underofficerare, tre fänrikar, fyra fältskärer, tio trumslagare och översten själv blir krigsfånge. En ryss hade dödats och åtta sårats i samband med att bondearmén inte förstod vad den vita flaggan betydde utan besköt dem. Två ålänningar hade stupat och fem sårats. Slaget varade mellan klockan 12 - 16. I en skog hittade man ytterligare 40 ryssar så summa summarum fördes nära 500 ryssar i fångenskap till konungariket Sverige.

Detta måste anses vara ett av Sveriges märkligaste segrar sedan Birger Jarls dagar. En åländsk bondehär på 400 bondpojkar besegrar en mycket större rysk styrka som var fullt militärt utrustad!

Länsman Arén skall bli rikligen belönad, han får lyfta 200 riksdaler varje år under hela sin livstid.
Även Gummerus blir hedrad. I stekande hetta den 31 juli håller kung Gustav parad på Grelsby ängarna för att fira och belöna segrarna.

Däremot finner jag det märkligt att det var Arén som fick livstidspension men inte Gummerus.
Det var ju Henrik Gummerus som gjorde den verkliga bedriften, att besegra huvudstyrkan på Kumlinge och knipa hela garnityret där. Arén hade ju före detta rest till Sverige med de fångna 170 ryska soldaterna och fanns ju inte alls på plats i Kumlingeslaget.





Senhösten 1808 tillsätts C. G.  von Döbeln som överbefälhavare för Åland. Han blir även högsta chefen för den civila förvaltningen. Hans högkvarter blir på Jomala gård, domarbostället.

Von Döbeln med pannbindeln och hjälteglorian från slaget vid Jutas var en hetlevrad och mycket rättfram militär som inte var rädd för någon, inte ens den svenske kungen. "Här skall inte hållas gudstjänst utan krigstjänst" sade han upproriskt ja nästan hädiskt till kungen, vilket kunde renderat honom dödsstraff. Till lotsarna sade han då de klagade på rusttjänsten: "När isarna ligger behövs inga lotsar"!




Våren 1809 händer det mycket spännande saker. Den 13 mars skall svenska kungen Gustav IV avsättas i en oblodig statskupp och ryssarna anländer till Kumlinge på nytt.





General Yakov Kulneff






General Bogdan von Knorring

Den 10 mars sättes den ryska hären kurs mot Åland och de anländer den 13 mars under ledning av
B. von Knorring samt general Yakov Kulneff, en mycket omtalad kosack.

Nu startar förhandlingar i Lumparland Klemetsby där von Döbeln gör en listig manöver. Han köper sig och den svenska hären tid för reträtt till Sverige genom att prata om omsorg om civilbefolkningen samt vård av de  sjuka svenska soldaterna. Som pant för detta förslag lämnar han kvar på stället sin adjutant. Nu kastar han sig i släden och fort till Eckerö där hären är samlad. Han ger nu order om omedelbar reträtt till Sverige. Under två dygn, i enorma strapatser, förs 5000 soldater med all utrustning över isarna i snöstorm. Av dem skall 1.700 aldrig komma fram.
Under tiden hade ryssen sett bluffen och förföljer svenskarna ända till den svenska kusten.
Denna lyckade manöver räddade troligtvis hela Sverige ifrån att bli ockuperad av ryssen emedan deras plan var att inta Stockholm med sina 17000 man som fanns vid den tiden på Åland.

Kvar över sommaren blir så 4000 ryska soldater vilka inkvarterades i de olika socknarna.
Men var var de tappra åländska krigarna? De var helt försvunna alldeles som bortblåsta. Kanske de fanns bland de 630 civilpersoner som hade flytt till Sverige.

Men in på scenen kommer nu en annan herre, den från drabbningarna runt Vasa kända generalen
Nikolaj Ivanovitj Demidoff.  Han skall av tsar Alexander I bli "Commenderande General över de Kejserliga Trupperna på Åland" skriver han i en kungörelse jag funnit som översatt kopia i Ålands landskapsarkiv. Han skall även inrättas som chef för den civila förvaltningen.

Dokumentet hade i tiden överlämnats av en bonde vid namn Mattsson från Kyrkoby.
Det är en femsidig kungörelse som skulle uppläsas i kyrkorna benämnd "Kungörelse till samtelige Ålands Invånare" och utfärdades den 12 april på Saltviks prästgård.






Demidoffs proklamation av den 12 april 1809. Dokumentet publicerad i Åland den 22.5. 1912

Kejsaren hade nog en tanke bakom denna utnämning. Han hade säkert i färskt minne de upproriska bönderna och bondpojkarna som fanns i de åländska bygderna och denna gången skulle man inte bli lurade.

Jag blir lite förvånad över den åländska historieskrivningen. Ingenstans har jag hittills sett uppgifterna  angående Demidoffs verkliga roll i detta krig och vad han egentligen gjorde till Åland.
Man känner honom mest ifrån romanen Generalens fånge och den beramade dansen på Saltviks prästgård. En tillställning som i mångt och mycket påminner om Djävulsdansen. Kanske rentav idén till denna kommer härifrån.


I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat följande dokument över Demidoffs styre på Åland. De finns i en dossier bland Kronofogdens korrespondenser och vi ser i pappren för 1809.





Brev med sigill sänt till Crono Befallningsman Bomansson i Saltvik den 11 april år 1809.

På General Majorenb och Riddaren Demidofs befallning behagar Herr Befallningsman för allting me ?? de Timmernännerna om hvilka i går befallt bliva tills klåckan 10 i dag förmiddagen till Saltvik Kyrckan och mädan Genralen och dit i dag öfverflyttar, så befallte han att dätt skulle vara 6 Curer hästar där hvilke måste som ? hållhästarna.

Av brevet kan vi se att Demidoff installerat sig i Godby men nu förflyttat sitt högkvarter på Åland till Saltviks prästgård.




Till Herr Befallningsman Bomansson Saltvik

På befallning av General Major riddaren Demidoff anbefaller att tio det Stenhuset som på Tosarby äre släpa brennved emädan där efter en paar timmars tid dit blir hemtad en hop med Sjuka.

Godby den 11 April 1809
Alfthan Translator

Nu följer en lång paus i ordergivningen för maj, juni och nästa order ser vi i augusti.




Till Lands Kamereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar herr Landskamereraren efter den åt General Gemidoff ankomne skrifvelser från Commenderande Generalen m.m. Barklay de Tolli emottaga af den härvarande Civil Styresmannen Backmansson alla de af honom Demidoff åt Backmansson gifne Ordres Hyrningar, räckningar öfver de af Cronan åt Ålands Inbyggare utbetalte penningar m.m. och efter emottagningen  till Generalen rapportera

Saltvik den 9 Augusti 1809
Carl Alfthan

Troligtvis var Demidoff borta från Åland under maj, juni och juli men ifrån den 22 augusti finns mängder med orders från generalen.




Till Härr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren, gjöra med fru Jungs och andra åboerne i Tosarby her av sjukdom intagne på Cronans vägnar Contrack vad de för varje månad börjandes från förledne Maj bör få betalt så länge som sjuka blir i desamma.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan


Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning bör Herr Lands Camereraren anbefalla ala Länsmännena och Nemndemennerna på det strengaste att ifall något fartyg eller person från Finland men i synnerhet från Sverige till stranden kommer, de sådant strackst de utan den minsta uppehåll der den där närmast varande Regionala Commendär bör anmäla.

Saltvik den 22 Augusti 1809 Alfthan




Till Herr Lands Camererare Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det alla till Baterierna och förhuggningarna fällda skog samt torv bör blifva besiktigat och tackserat emedan Generalen vill göra till Commenderande Generalen m.m. Baraclay de Tolli en föreställning at sådant åt Innehavarna skulle blifva efter en billig pris betalt.

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan





Till Herr Lands Camereraren  Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det till den 26 dennes bör blifva ställt för Cronans räkning till Högqvarteret i Saltvik 20 st slagt nöt, 20 st. får och  20 st gris

Saltvik den 22 Augusti 1809
Alfthan




Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Cammereraren anbefalla, det i morgon bitti bör vara i Finströms sokn och Godby by 25 st hästar att transportera corpar åt flottan till Frebbenby

Saltvik den 26 Augusti 1809
Alfthan




Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren anbefalla det i morgon bitti bör vara på Högqvarteret i Saltvik Prästgård  Nemdemennerne eller i fall sådana icke är de de rikaste bönderne med deras söner från Holmarne Donö, Lökö, Klubsker, Äplö, Hästö, Flisö, Finbo, Andersö, Snäkö, Skarnet, Jolpo, Torsholma och Sandsker.

Saltvik den 31 Augusti 1809
Alfthan




Till Herr Lands Camereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Camereraren på det strängaste befalla det de två fartyg hvilka från Hammarland haver blivit lemnade i Färjesund samt en Föglö och en Sottunga genast bör föras till Slotssundet och att ägaren hvilka ren på första budet det inte hava gjort bör blifva strängt bestraffade.

Saltvik den 31 Augusti 1809




Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Major  och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i öfvermorgon bör blifva fört åt öfverste Tjetjakoff till Castelholm 10 st 10 fots långa och 9 ? tjocka unga Eks ståckar från Grelsby ägorna, för kontant betalning.

Saltvik den 31 Augusti 1809 Alfthan




General Nikolai Ivanowitj Demidoff var en skrivglad general. Han hade lätt för att fatta pennan och ge stränga order. Men han var även en person som ofta skrev vänliga kungörelser till folket. Han skrev gärna brev då han anlände till en trakt och då han avreste från denna. Så gjorde han även åt ålänningarna och det gjorde han även för finska folket då han lämnade Finland.

I Ålands Landskapsarkiv har jag hittat denna kungörelse han skrivit i september år 1809, en hälsning till det åländska folket och här ser vi hans egenhändiga namnunderskrift.

I översättning lyder texten:
I anledning av den Fredstraktat som är aftalad emellan Hans Kejserliga Majestät och Konungen i Sverige i Kraft hvaraf i Finland tillika med Åland är med Ryska Riket förenadt får jag härigenom lyckönska alla Landets Invånare till en länge efterlängtad waraktig Fred och det därmed följande lugn, som jag under en Eder tillåten fri Religionsutöfning och under bibehållande af Edra Urgamla fri = och rättigheter, önskar må kunna skänka sig jemväl till Edra barnabarn och efterkommande.

Högqvarteret i Saltviks Prästgård den 22 September

Nikolai Ivanowitj Demidoff

-------------------------------------------

Vi fortsätter här med att läsa de order Demidoff gav under hösten 1809. Det fanns även små triviala vardagsärenden som Demidoff bekymrade sig över, ömsom ved, hyror och ömsom talg för deras dagliga liv.




På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det den 10 dennes bör blifva ställt till Högqvarteret för Artilleriets räkning 2 lass talg.

Saltvik den 8 September 1809.
Alfthan





På general Major och riddaren Demidoffs befllning behagar Herr Civil Styresman på det strängaste anbefalla alla Länzmennena och Nemndemennena at var i sin Sokn bör åtvarna bönderna det de alla Soldater hvilka utan Billet eller pas träffar bör fasttaga och till Högqvarteret i Saltviks prästgård ställa, för hvilket de åthålla för hvarje man en belöning af 20 plåtar emedan i dehär dagarna många soldater från flottan och andra ställen rymt

Saltvik den 3 September 1809 Taxell




Till Herr Lands Kammereraren Taxell

På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren anbefalla det så fort som möjligt är bör blifva ställt till Kronomagasin i Kastelholm två tusen lass hö och Saltvik två tusende lass hö för Contrakt betalning för varje tre lass en rubel i silver

Saltvik den 14 September 1809





På General Majoren och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det i dag bör vara ett fartyg i Segelbart stånd at föra 40 man krigsfålck till Åbo samt anbefalla Skepparen det han sig Genast hos mig bör infinna att i öfverenskomma öfver frakten och att jag få veta var fartyget står på det genast ofvannämnde manskapet i dag ännu kan embarqueras





På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kammereraren nu genasst på anhållande, samla alla Saltviks Sokn Lantmätare Cartor och desamma genast till General ? Steinheil avskickas

Saltvik 4 Oktober 1809 Taxell





På General Major å riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamreraren anbefalla det ännu i denhär väckan Kasteloholms bron bör blifva lagat, i mådan ? den osäker till Canons öfverförande

Saltvik den 5 Oktober 1809





På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren på det strängaste föreskrifva Lensmennen och Nämndemännerna det de kvar från Svenska Tiden till Ålands Stränder ankommer genast med de har sig hafvande Svenska penningar till den där närmast inqvarterade regimentes Camereraren bör ställa, emotsatt fall blir med dem på det Strängaste förfaren




På General Major och riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i morgon sig hos mig bör infinna båtägarna af den sju sjötbåtarna hvilka sedan våren i Ferjesundet varit samt bägge värdarne af de två ? som till Getaön blifvit transporterade

Saltvik den 19 Oktober 1809 Alfthan





På General Major och Riddaren Demidoffs befallning behagar Herr Lands Kamereraren anbefalla det i nästa Torsdag sig hos mig bör infinna alla de Åländska  ? hvilka tåg eller ankaren vid Ferjesunds bron hafver, utom dem hvilkas fartyg där är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan





På General Major och riddaren Demidoffs befallning blifver härigenom Herr Lands Kammereraren tillkännagifva det för den stugan som tillhör Enkan Eva Lisa i Tosarby, för September och October månad ingen hyra blifver betalt, emedan där numera ingen sjuka är

Saltvik den 22 Oktober 1809 Alfthan


Avskedsbrev
Före General Major Demidoff i november år 1809 överflyttas till Åbo tillställer han Ålands befolkning ett avskedsbrev i kungörelseform. Detta är inte daterat och underskrivet men bär alla kännetecken för Demidoffs skrivarsvada. Som alla övriga orders är den troligtvis översatt av Alfthan.





Kungörelse

På Hans Majestäts Kejserliga befallning kommer jag nu från Åland att resa. Och kommenderingen lämnas nu öfver åt Herr General Majoren Kniper här hos hållen jag det för en skyldighet att tacka alla Inbyggare af denna ö för deras lugnhet, lydsamhet och ordning hvilket den tid deras egen fördel har ländat samt för utförandet af befallningarne hvilka dem af härvarande förmän blifvit givna vilket alt jag inte skall underlåta föreställa till öfverheten på det vår Aller Nådigaste Ryska Monarck af  Ryska Tron säkert skall blifva öfvertygat, at Ålands Innebyggare förtjenar njuta Hans rättvisa och milda styrelse

-------------------------------------------------

Proklamerat i Godby den 19 mars år 2017

Johan G. Granlund