lördag 26 augusti 2017

Klockarsysslan i Saltviks församling - ledig att sökas






Klockarfar, målning av Karl Emanuel Jansson
Finströms kyrka på Åland.


I samband med min bloggartikel om rövarkvinnan Maja Sundborgs eskapader i Sund i slutet av 1700-talet dök för första gången för mig upp uttrycket klockare i text. Hennes far var nämligen klockare i Sunds församling och hon var uppväxt i Klockartorpet en bit ifrån kyrkan där.






Näset mellan västra och östra Kyrksundet i Sund.
Fotografi av Anselm Sjöblad.

I bildens mitt ser vi här Klockartorpet alldeles invid Kyrkströmmen. Torpet finns inte kvar.
Här i trakten växte klockardottern Maja Sundborg upp.

Vad innebar det då att vara klockare och vad var det för kyrkligt ämbete?
Då jag ställde frågan till en på orten känd estradör och skådespelare svarade han:
- "Nå, han rang väl i klockorna". Detta var en sanning med modifikation.






Annons införd i tidningen Inrikes Tidningar den 6 maj år 1801

Underrättelser för Tjenstsökande.
Klockare:sysslan i Saltwiks Församling på Åland är ledig genom förre Klockarens död.
Lönen är 10 tunnor Råg, men intet Boställe. Man fordrar af Sökande framför alt et Skrifteligt upförande, tillika med förswarlig kunskap i Choral:musiken, jemte ? skol och fördighet i räknande. Sista ansökningstermin är den 31 Augusti. Wederbörande påminnas, at noga undersöka sin röst, om de tilltro sig stora Sången, emedan Kyrkan är utan Orgel:Werk. Underteknad emottager ansökningarne och examinerar de Sökande; som andra gången kungöres. Castelholm och Saltwik den 1 April 1801
Per Göös
Prost och kyrkoherde wid Saltwiks Församling





Ny annons införd i tidningen Inrikes Tidningar den 23 maj år 1806

Efter fem år var det så dags igen för Saltviks församling att lediganslå klockartjänsten.

Notifikationer
Underrättelser för Tjenstsökande.
Klockare:syslan i Saltwik på Åland är ledig. Lönen består af 10 tunnor Råg. Boställe så till jord som hus finnes icke. Hugade sökande kunna med wederbörliga bewis först och främst i Koral:sången och sedan i allt annat hwad författningar:ne föreskrifwa, inom Juli månads slut anmäla sig.
Saltwik den 25 April 1806.

Per Göös
Prost och Kyrkoherde.

Intressant att notera är att i den senare annonsen finnes inskrivet att kunskaperna bör uppvisas med
"wederbörliga bewis". Detta framgick inte i annonsen fem år före. Kan det bero på att förra klockaren avskedades just på denna grund, för dåliga kunskaper och färdigheter?

Att inneha detta ämbete var nämligen ingen dans på rosor.
Vi kan ta oss en titt på vad jobbet förr gick ut på.

Jag hade förr hört talas om klockare och då med association till kantor typ vem var klockare där osv?

Klockaretjänsten var ett kyrkligt ämbete som ursprungligen under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns.

Ämbetet hade gamla anor. Under katolsk tid avgav klockaren även prästed och kallades då klockarpräst.
Detta ämbete upphörde emellertid vid reformationen.

I kyrkoordningen av år 1571 heter det att "Klockare skall vara ärlig, trogen, flitig, boklärd och kunna sjunga och skriva". Klockaren ombesörjde denna tid undervisningen av barn i läskunskap och sång. Ända fram till 1892 behövde han i Sverige inte bestyrka sin kunskap men som vi ser krävde man det redan 1806 i Saltvik på Åland.

Klockaren medverkade alltid tillsammans med prästen vid bröllop, dop, begravningar och husförhör.
Han såg även över kyrkans bokföring och all dess papperskrig. Han höll reda på kyrkans böcker, att emottaga och avge handlingar, utföra kungörelser och se över kyrkans ljushållning. Han medföljde alltid prästen vid dess sjukbesök och utförde även åderlåtning.

Ja det var klockaren som var föregångaren till våra dagars skol- och musiklärare. Han var den som lärde våra förfäder "läsa bok".

Ordet kantor kommer av latinets cantor dvs. att sjunga.

I Sund på Åland fanns i byn Svensböle en bonde vid namn Johan Lindström som redan vid 16 års ålder började skriva dagbok på 1820-talet. Med största sannolikhet var det Sunds klockare som lärde honom detta.


Rang i Godby den 27 augusti år 2017

Johan G. Granlund

söndag 20 augusti 2017

Rånmordet i Postad, december 1916






Gården Mjölnars i Hammarland Postad

Här i denna vackra och lummiga omgivning skedde ett rått rånmord på aftonen den 12 december år 1916,  då mjölnarna Axel Mattsson Lagerberg och hans son Karl August Mattsson slogs ihjäl med yxa. Karl August hustru Alina Kristina Mattsson klarade sig mirakulöst med livet i behåll trots att även hon hade skadats svårt.
Fastigheten vi ser är byggd på 1940-talet och står på samma plats som huset där Axel Lagerberg blev mördad.
Jag beslöt att uppsöka platsen för morden och träffade då nuvarande ägarinnan. Jo, hon hade hört talas om morden och blev mycket intresserad av fallet. Vad hon hade hört av byssborna var att: "Ryssen tog livet av mannen och for iväg med änkan"

Men den intressanta skrönan stämmer inte. Vid samtal med Bror Lagerberg i Östanträsk berättar han att Alina levde sina dagar ensam och ogift som benämnd  "Backstu Lina" under gården Per-Ers i Postad och dog den 29 november år 1928 vid 54 års ålder.






Detta råa mord kom jag på spåren via en artikel i den svenska tidningen Dalpilen. Jag uppsökte då Ålands Landskapsarkiv för att studera vad som skrivits i tidningen Åland om fallet. Efter en stunds sökande för år 1916 hittade jag så denna artikel, "En gräslig mordgärning" var rubriken.

I texten framgår följande: En gräslig mordgärning förövades i Hammarland Postad natten emot onsdag, då 75-årige arbetaren Axel Lagerberg och hans omkring 45-årige son, mjölnaren Karl Mattsson föllo offer för under nattens mörker i hemmet inträngande banditer. Även Karl Mattssons 40-åriga hustru Lina blev överfallen och så illa misshandlad, att hon svävar mellan liv och död. Hon vårdas nu å sjukhuset i Godby. Som mordvapen har använts yxa, varmed de mördade slagits i huvudet tills de dignat ned och givit upp andan. Även hustru Mattsson erhöll svåra yxhugg i huvudet.
Efter fullbordad mordgärning ha byrålådor och dylikt dragits ut och innehållet strötts över golvet. Härav ser man sålunda att rånmord föreligger. Huruvida banditerna kommit över kontanter och till vilket belopp är ännu icke till fullo utrett. Åsyna vittnen finnes icke. För övrigt äro vi tillsvidare icke i tillfälle att meddela några detaljer.

Ja så löd artikeln i tidningen Åland några dagar efter händelsen. Det skulle även vara den enda upplysning tidningsläsarna fick i fallet på Åland. Troligtvis hade censurlagarna effekt för jag fann ingen dödsannons eller vidare artikel i fallet. Som skyldiga till morden utpekades nämligen två ryska soldater som bodde i närheten.

Myndigheterna på Åland gjorde en diger undersökning genom förhör av ett antal vittnen och byssbor, man gjorde långa förhör med Alina på Godby sjukhus. Efter tre rättegångar kom man slutligen fram till att man inte med säkerhet kunde döma den utpekade Wasilij som mördaren, detta trots att Alina ett flertal gånger utpekat honom. Fallet lades ned och de med säkerhet skyldiga frikändes, med största sannolikhet på order av högsta ryska militärledningen på Åland.






Grunden till mjölkvarnen invid bäcken. Här forsade då år 1916 stora mängder vatten igenom den ränna vi ser till vänster. Kvarngrunden ser man till höger.
Här mördades Karl August Mattsson och hans hustru blev illa slagen, paret hittades dagen efter då mjölkunder skulle hämta sitt malda mjöl.






Då jag arbetat med fallet ett tag kom jag på att någonstans hade jag läst om fallet och gick så till min Alandicaboksamling och jo här, i boken Ryska positionen Alandskaja av Martin Isaksson hittade jag vad jag sökte och jag läste följande:

Förstämning och oro i ännu högre grad väckte nyheten om ett bestialiskt rånmord i Hammarland Postad. Där påträffades två personer döda i skvaltkvarnslunden. Det tredje offret avled utan att komma till sans. Utredningen ansågs illa skött men det påpekades från polishåll att ingen hjälp var att räkna med när man vände sig till militärbefälet. Om chefens inställning på Frebbenby batteri hette det, " Efter någon dags proforma undersökning, kunde man se mördare återgå fria"
Å andra sidan var man i gården där den utpekade soldaten var inkvarterad övertygad om att "deras" pojkar inte kunde varit skyldiga till ett sådant dåd. I gården fanns ett tiotal inkvarterade i anderstugan. Långt mer än femtio år senare omvittnade husbonden i gården att där funnits bara hyggligt folk. Var någon från den förläggningen skyldig till dådet i Postad kvarn så inte var det någon kanoniär eller matros.
- Möjligen kunde det varit skomakaren deras!
Mordet förblev outrett.

Här har Martin Isaksson noterat att Alina skulle ha avlidit utan att komma till sans men detta är inte med sanningen  överensstämmande. Som vi ser av undersökningarna återfanns hon vid liv och förhör gjordes med henne på Godby sjukhus.




Rättegången

År 1917, den 26 februari förrättades för behandling av nedanomförmälda mål, urtima ting med det tingslag af Ålands domsaga, som utgöres af Hammarland och Eckerö socknar å tingsstaden Östergårds hemman i Kattby by uti förstsagde socken, närvarande härvid i egenskap af ordförande underskriven, Vice häradshöfding och för tiden högvederbörligen tillförordnad domhafvande i berörda domsaga, äfvensom Tingslaget följande Nämndemän:

Erik August Andersson från Bredbolstad by i Hammarlands socken
Johan Teodor Mattsson, ifrån Eckerö Kyrkoby
Albert Viktor Mauritz Jansson  från Strömma by jämväl i Hammarlands socken
Johan Eriksson från Storby by i Eckerö socken
John Alfred Viktorsson ifrån Näfsby by i förstsagde socken och
Frans Emil Fagerström ifrån Eckerö sockens Torp by.

Domareed

Nyvalde nämndemännen Johan Alfred Viktorssson och Frans Emil Fagerström aflade med tre fingrar å bok, efter försägning af Rättens ordförande, föreskriven domared, samt intogo därför platser i nämnden.

Dödsundersökning

Med anledning af Guvernören i Åbo och Björneborgs län den 15 januari innevaranbde år gifna anhållan om undersökning, angående i Arbetskarlarna Karl August Mattsson och Axel Lagerberg och dennes son från Postad by i Hammarlands socken 1916 förvarit mord hade af underskrifven ordförande urtima ting till denna dag i och då sagda dödsundersökning som vidtog till städeskommo å skedt upprop Kronolänsmannen Gustaf Brynolf Sundblom å tjänstens vägnar, äfvensom avlidna Karl August Mattssons bröder och söner till mördade Axel Lagerberg Torparen Reinhold Axelssson och Arbetaren Fridolf Lagerberg hvardera från Lillbolstad by i berörde socken, Axelsson jämväl såsom ombud för å Godby sjukhus under läkarvård fortfarande varande Karl August Mattssons hustru Alina Kristina Mattsson i stöd av ingifne fullmakt sålydande:






Alina ger fullmakt

Sedan har vidare antecknats att de å Landskansliet i Åbo tillkomna Guvenörsakterna no: 8025 och 8028 funnos tillhands angav aktor ett polisprotokoll af följande lydelse:







Protokoll av det polisförhör som gjordes med Alina Mattsson den 4 februari år 1917.

Protokoll fördt av underskrifven Kronolänsman å sjukhuset i Godby den 4 februari år 1917 i närvaro af  Handlanden Torsten Jansson, från sagde by, och Bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by i Hammarlands socken, såsom tillkallade vittnen hvarvid närvar å militärens vägnar Löjtnanten Zarokovskij från Mariehamn stad samt tolken Telegrafchefen Konstantin Kotscheregin från samma stad.
Polisundersökningen verkställdes med Arbetarhustrun Alina Kristina Mattsson från Postad by i Hammarlands socken, fortfarande under läkarvård å sjukhuset i Godby rörande morden natten mot den 13 decembar 1916 å hennes man Arbetaren Karl August Mattsson och hennes svärfader Arbetaren Axel Lagerberg från sagde by hvilka gemensamt bebodde en mindre byggnad vid Postadvägen, hvilken byggnad inrymde ett kök med kammare, innanför köket ett verkstadsrum och förstuga. Vidare fanns å gården en mindre vattenkvarn tätt invid boningshuset.

Alina Kristina Mattsson berättar om händelsen följande: Efter klockan 8 på aftonen Mariehamns tid, den 12 december 1916 hade hon och mannen samtidigt gått från köket till kvarnen, där man verkställde grynlagning. Då dessa varit där en tid skulle mannen mellan kl 9 - 10 gå ut och öppna vattenluckan för att stänga kvarnen och just som hon öppnat haken innanför kvarndörren fick mannen med detsamma ett yxhugg i hufudet av matrosen Wasilij, hade även av folket kallats för Jakobsson, men visste nog att uttalet ej var rätt. Vidare säger Alina att Wasilij ofta på kvällarna besökt makarna Mattssons hem, åtminstone 2 och 3 gånger i veckan i månatal och hade de alltid någon matros med sig än den ena än den andra och haft svärfadern att spela "skripko" eller fiol, aflägsnade sej vid kl 8 på kvällen. Vid sina besök brukade Wasilij vistas endast i köket. Han hade jämväl bjudit Karl och svärfadern till sig vid Lindboms gård i Frebbenby ehuru dessa intet besökt honom, men Alina hade han inte bjudit.






Den mördade Axel Lagerberg
Foto Bror Lagerbergs album

På fråga säger Alina att hon inte kommer ihåg hur yxan såg ut och att hon på Annadagen berättat för sjömanshustrun Anna Grönroos och att hon aftonen förut haft främmande. Säger att Wasilij frågat Alina om de varit i Amerika och förtjenat pengar Alina endast upplyst honom om dagslönen där. Söndagen den 10 december om aftonen då det redan varit mörkt hade Wasilij och en annan matros som hon ej kommer ihåg sent besökt makarna Mattsson före mordhändelsen.

Alina uppger att då hon och mannen gingo till kvarnen om aftonen morden förövades funnos i huset mannens ett guldur med ked, ett guldur med lång ked och en nål af guld en guldbrosch med blågrön sten, ett guldarmband, två silverfickur det o med ked, en revolver, ett tvåpipigt hagelgevär, svärfaderns börs af läder liknande en liten väska med åtminstone 3 stycken enmarksslantar samt en enmarkssedel vilka persedlar och penningar varit försvunna påföljande dag.

På fråga påminner sig att då hennes broder Torparen Karl Johan Höglund boendes i ett torp underlydande Bolstaholm säteri i närheten af  Pantsarenäs by i Geta socken, någon dag efter mordhändelsen besökte henne på sjukhuset i Godby, brodern sedan de samtalat med varandra om tillgången vid morden frågat Alina hvem som skulle övertaga makarnas bohag, hvartill hon svarat intet passar det för dig att öfvertaga detsamma, därmed åsyftande att brodern bodde långt från makarnas bostad, men säger tillika att emellan henne och brodern råder vänskapligt förhållande påminner sig icke om det med hennes svåger Torparen Reinhold Axelsson som jämväl varit på sjukhuset samtidigt varit fråga om att han skulle vårda sig om nämnda bohag.

Kommer ihåg att matrosen Wasilij och en annan matros förevisats för henne på sjukhuset någon dygn efter morden förövades men påminner sig icke att det då varit fråga om huruvida det var Wasilij som slog mannen Karl. Säger att hon vid detta tillfälle varit svag. Kommer ej ihåg att Löjtnanten Zarakovskij och hans fru varit närvarande vid besöket på sjukhuset.






Den mördade Karl August Mattsson
Foto Bror Lagerbergs album

Härefter visades Wasilij och en annan matros för Alina, därvid hon utpekade Wasilij och betygar att det var just han som slog Karl med yxan i hufvudet. På ytterligare ställd fråga om Alina icke möjligen mindes fel och tog miste på person, förklarar hon med särskild bestämdhet det var just Wasilij och ingen annan som slog Karl. Uppger att hon i skenet av lampan i kvarnen mycket väl såg och kände igen honom då han med yxa i handen slog Karl i hufvudet. Beträffande den andre förevisade matrosen säger Alina att hon nog känner igen honom och att han tillsammans med Wasilij varit i Mattssons hus men kan ej säga om han är samme matros som hon såg stå bredvid Wasilij vid kvarndörren då Karl blev slagen i hufvudet.

Sedan underskriven på tillställd fråga meddelat att detta protokoll kommer att förvaras i Kronolänsmanskontoret och möjligen ett exemplar därav insändas till Herr Guvenören i länet förklarades undersökningen avslutad.

Antecknades att avståndet mellan Frebbenby och mordplatsen är i det närmaste fyra kilometer.

Ort och tid som ovan


Eftersom uppläsande aktor upplyste att Alina Kristina Mattsson vid polisundersökningen ingenting kunnat meddela om på hvilket sätt hennes svärfader Axel Lagerberg eller hon själv blivit slagen skulle Anna Kristina Mattsson drabbats af tvänne yxhugg, det ena å kinden och det andra öfver hjässan berodde denna kortminthet enligt aktors förmodan, på det upprörda tillstånd hvari hon befunnit sig vid sin mans dödstillfälle isynnerhet som hon sedermera först under nattens lopp kommit till svagt medvetande om hvad som timat, och då hade Anna Kristina Mattsson placerat sitt hufvud på sin döda mans kropp uti hvilken ställning hon fortfarande befunnits när den utifrån tillstängds dörren på förmiddagen den 13 december öppnats hvarhos aktor vidare inlämnade ett sålydande prästbevis som jämväl upplästes därå aktor anhöll att undersökning rörande händelserna i fråga som nu måtte företagas förbehållande sig att därefter göra de yrkanden och påståenden hvartill sagda undersökning kunde föranleda, uti hvilken allt ovanbemälda sakägare jämväl förenade sig under anhållan om mördarna fällande till det strängaste straff lag förmådde.







Kyrkans intyg för rättegång
Diodecedis Aboensis Magni Princ Fina

Att arbetaren Axel Lagerberg f. 18.1. 1839, död 12.12.1916 och hans son, arbetaren Karl August Mattsson f. 11.12. 1867 och död 12.12.1916 voro nattvardsberättigade medlemmar av denna -evangelisk-lutherska församling, vaccinerade samt åtnjöto medborgerligt förtroende samt att den sistnämndes hustru Alina Kristina Mattsson född 11. 7. 1873 är nattvardsberättigad medlem av denna Evangelisk - lutherska församling samt åtnjuter medborgerligt förtroende intygar

Hammarland den 21 februari 1917
Viktor Jansson t.f. Kyrkoherde






Aktor namngav härå att i saken vittna Sjömannen Frans Franzen från Näfsby och bonden Fridolf Johansson från Postad byar i Hammarlands socken samt handlanden Torsten Jansson från Godby by i Finströms socken äfvensom bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by och Sjömanshustrun Anna Grönroos från sagda Postad by hvilka jämväl på upprop kommo tillstädes samt tillätos ojäfliga och välfrejdade befunne avlägga vittneseden å den de på mindre om edaförpliktelsen hvar för sig hördes och berättade:







Frans Franzen: att sinnessvage Bondesonen Erik Hansson från Postad by den 13 december 1916 kommit till vittnets hem och för vittnet berättat att Axel Lagerberg hemma i sin bostad låg antingen avsvimmad eller död, i anledning häraf vittnet , som bodde alldeles i närheten af Axel Lagerbergs hemvist genast begifit sig till sistnämnnda ställe, hvarest vid vittnets ankomst först befunnit sig en Torpare Mickelsson jämte en annan för vittnet obekant person hvilka vittnet tillsport om de visste hvar gårdsfolket befunnos hvartill dessa svarat nekande emedan de just anlänt i afsigt att avhämta mjöl från kvarnen hvarefter vittnet öppnat den tillstängda men inte fastlåsta förstugudörren och då å golvet varseblivit Axel Lagerberg liggande på högra sidan med hufvudet uppåtvänt fullt påklädd med undantag af tröja, samt å golf å väggar sett fullt af blod och hjärnsubstans, därå vittnet gått in uti stugan och kammaren, där lådorna till skåp och byråer varit utdragna samt dessas innehåll huller om buller kringstrött å golvet hvarefter vittnet iaktagit att gardinerna varit neddragna för fönstren ehuro klockan då varit vid pass tio på förmiddagen. Därefter hade vittnet efter att först hafva stängt dörrarna till stugan, begifvit sig ut på gården och tillsagt ofvannämnda personer att komma med till kvarnen för att eftersöka det öfriga husfolket. Men då berörda personer nekat vägrade medfölja vittnet ville vittnet ej heller ensam företaga vidare undersökning utan sände med Bonden Albinus Kvanström bud efter ortens kronolänsman hvilken jämväl skyndsamt tillstädsekom och i närvaro af vittnet jämte efterföljande vittnet Fridolf Johansson som tillsades att öppna kvarndörren inträdt i kvarnen, där Karl August Mattsson med ryggen mot golvet legat i större blodpölar och bakom honom hans hustru Alina Kristina Mattsson liggande med hufvudet på sin döda mans bröstkorg i och hade hon vid aktor och vittnets inkomst i kvarnen något höjt hufvudet och öppnat ögonen samt talat några ord ehuru vittnet som för tillfället varit mycket upprört ej kunde påminna sig hvad hon yttrat och hade vittnet därefter närvarit ända tills Alina Kristina Mattsson afsändes till sjukhuset i Godby men kunde icke heller påminna sig huruvida Alina Kristina Mattsson färförinnan omnämnt hvilka som vore mördarena och hade de närvarande även undandragit sig att tala mycket vid henne på grund af hennes ytterst medtgna och svaga tillstånd, tilläggande vittnet att vittnet som bor omkring 150 meter från de mördades hem föregående afton ingenting ovanligt märkt och att vittnet icke kunde med visshet säga om ryska soldater plägade vistas hos Lagerbergs men jämväl hört aflidne Axel Lagerberg före sitt frånfälle yttrat att folket så varit samt att Lagerberg ett par kvällar före mordet sagt: "Gud bevare oss att hos oss säga något illa om militären ty det var ej bra" påminde sig vittnet dessutom att då dörrarna till kvarnen vid omvittnade tillfällen öppnats kvarnen varit i full gång hvarföre vittnet stängt desamma, äfvensom att vittnet tidigare i de avlidnas hem fäst sig vid att å ena väggen plägat hänga fickur, men kunde icke säga huruvida dessa funnos kvar å väggen då Alina Kristina Mattsson från kvarnen inburos i stugan och tillade vittnet slutligen att aflidne Lagerberg och Mattsson ansågos förmögna, hvarför här enligt vittnets förmenande rånmord förelåge.





Ryska officerare år 1917 på Åland

Rättegången fortsätter så med de övriga vittnenas utsago och avslutas med följande:

Enär häradsrätten finna nödigt att i saken afhöra Alina Kristina personligen anstår med vidare åtgärd i denna undersökning till nästa i tingslaget skeende lagtima ting och dess andra rättegångsdag då Aktor å tjänstens vägnar samt sakägarna om de så önska åter på upprop böra tillstädes komma böra till nästa sagda rättegång kalla Alina Kristina Mattsson samt där hos om möjligt vara försedd med utredning om bemälda Wasilij och Alexander tillsammans ävensom all annan till buds stående upplysning i saken.

Vid nästa urtima ting som hölls den 20 mars 1917 beslöts att ännu en gång framskjuta rättegången till den 19 april samma år. Där beslöts att bevisen räckte inte för en fällande dom och ärendet avfördes.
De anklagade gick fria.


Följande vittnesuppgifter:

































En kvarnsten från skvaltkvarnen som blomlandsprydnad på gården Mjölnars i Hammarlands Postad.

Bror Lagerberg berättar även att han i släkten hört sägas att flera år efter mordet kommer en rysse till byn och förhör sig om Lina och var hon finns. Efter ett tag var han försvunnen.

Frågan är: Vem var mannen, var det eventuellt Wasilij som återvände till byn och ville förklara sig och kan det då vara möjligt att han hade bud till henne vem som var mördaren?  De flesta som vet något om fallet är döda men om någon som läser detta har hört denna historia är denna blogg intresserad av att få detta berättat. Jag söker även fotografier från mordplatsen, kvarnen och den stuga som fanns där tidigare.


Källor: Tidningen Dalpilen
            Tidningen Åland, Ålands Landskapsarkiv
            Bror Lagerberg Östanträsk
         

Malat i Godby den 21 augusti år 2017


Johan G. Granlund

torsdag 3 augusti 2017

Ryska invasionen av Åland år 1906 - Prästö och Notviken en örlogsbas?







Ryska telegrafstationen på Åland Prästö bland lokalbefolkningen kallad "Stansn".


I fredsavtalet efter Krimkriget som slöts den 30 mars år 1856 stipulerades i det s.k. Ålandsservitutet att öarna inte får befästas och här får inga militära fasta installationer uppföras.
Hur har detta avtal då tillämpats i freds- och krigstid? Ja man kan gott säga att detta har fungerat under fredstid men icke under orostider.

Men det finns ett litet undantag ifrån den regeln. Cirka femtio år efter fredsavtalet kunde inte ryssarna hålla sig längre. Det är ju allmänt känt att ryssarna inte kunnat svälja den nesa de fick efter kriget i Bomarsund år 1854 och har tid efter annan försökt bryta avtalet.






Prästö på Åland sett från ovan.

Ryssland ockuperade år 1906 ön Prästö med en bataljon soldater, uppförde skyttevärn, reste Manchuriska tält i långa rader, byggde bostäder för militärer och använde ön som stödjepunkt även för en flotteskader. En Marconistation skulle hålla direktkontakt med Petersburg.
Man beordrade öns innebyggare att helt resolut flytta bort och endast soldatänkor och lotspersonal fick vara kvar.






Tidningen Östra Finland av den 29.6. 1906
Rysk flottstation på Åland?

Denna artikel ger en bred sammanfattning av vad som skedde på Prästö vid denna tid och reportern verkar vara mycket insatt i förhållandena, vi läser följande:


De ryska truppsammandragningarna på Åland verkar ådaga sig livlig uppmärksamhet ej blott i Skandinaviska utan även i stormakternas press. För några dagar sig förklarade sig Times ha från tillförlitligt håll erfarit att det knappast kan råda något tvivel om att det är Rysslands avsikt att upprätta en permanent örlogsstation på Åland, under föregivande att hindra vapeninförsel till Finland. Tidningen har även erfarit att representanterna för de makter som undertecknat Parisfördraget avvakta instruktioner för att begära förklaringar i saken af Rysslands regering. En korrespondent till Dagens Nyheter har avlagt ett besök i Bomarsund och Prästö. Efter en hastig visit på den ganska raserade fästningen begav han sig till Notviken, som är lång och smal med mycket djupt vatten och danad som den bästa skeppsdocka. Där låg den ryska eskadern för ankar, bestående för tillfället av 4 torpedjagare och några torpedbåtar. Då man ser denna väl skyddade hamn och skärgården intill, förstår man fullt väl ryssarnas planer att dit förlägga en flottstation vilket lär vara den ursprungliga meningen med truppkoncentreringen  vid Bomarsund.





Klippsprång i den djupa Notviken även kallad Kejsarviken



Om nu den trådlösa telegrafstationen på Prästö uppfyller ändamål att förmedla korrespondens med Ryssland direkt, lär man efter hvad vederbörande låtit förstå vid samtal med myndigheterna och personer på orten, ämna upprätta en större fast flottstation vid Bomarsund och använda Lumparn och de österut belägna fjärdarna till exercisplats och målskjutningsövningar. Storfursten har gjort sig mycket väl underrättad av ortsbefolkningen om isförhållandena och provianteringsmöjligheter m.m.







Gamla vägsträckningen på Prästö

Färden fortsatte till Prästö där en bred shaussée för öfver till byn på västra sidan af ön. Ett par hundra meter från Lumparns strand är själva huvudlägret förlagt. Det sträcker sig från norr till söder och utgöres af ett sextiotal tält i dubbla rader. De fyrkantiga rätt stora tälten äro uppförda på meterhöga jordvallar belagda med torv (s.k. Manchuriska tält) och inredda med lavar och bräder samt förefalla ganska bekväma för 8 - 10 man som inhysts i varje.

I själva skogsbrynet bakom byn är trängen och trossen förlagda. Här finns stora bakugnar uppsatta och här skall också anordnas slakterier, då det visat sig omöjligt att få hela den behövliga kvantiteten färsk kött, 18000 kilo i månaden på Åland. På fredagen uppkom KNJAS NAJGORKA ( Knasnaja Gorka?) med en pråm fullastad med slaktboskap, från Helsingfors. Hvad matvaror i övrigt angår har man gjort upp med handlanden i Mariehamn om leveranser, som avhämtas med en transportångare flera dagar i veckan.





Soldatmassor ur Novotscherkaskij polk i Petersburg år 1914

Trupperna tillhöra till största delen "Novotscherkaskij polk" dvs. nya tscherkessiska regementet, som skickat till Åland från Petersburg via Reval. Det är samma regemente om hvilket det i ryska tidningar stått att läsa att manskapet visat sig uppstudsigt mot officerarna och därför sänts till "stilla orter" i Finland. En bataljon av regementet ligger på Prästö där den står under befäl av andra officerare än dem den hade i Petersburg.






Befäl ur garnisonen Novotskascherkaskij polk i Petersburg år 1914

 På Prästö lär förhållandet mellan trupp och befäl efter vad vi erforo vara ganska gott. Endast en gång har konflikt uppstått då soldaterna klagade på maten, hvilken de genast fingo utbytt mot annan. Men man tycks ändå ej lita på dessa fullständigt. Det är strängt förbjudet att införa några tidningar i lägret och detta förbud övervakas noggrant av befälet. Manskapet av hvilket flera tjänat sin värnplikt vet ej hvarför de kvarhålles i tjänst och varför de förlagts till Åland utan frågar invånarna på Prästö om de genom de finska tidningarna ha reda på orsaken. Officerarna är mera förbehållsamma mot befolkningen och skämta därtill då man frågar dem om ändamålet med truppförläggningen som de säger skall upphöra i höst.





Pansarfartyget FINN som deltog i Prästöoperationen

Utom den nämnda bataljonen samt träng och tross består förläggningen af telegraftrupper för Marconitelegrafen samt en afdelning kavallerister för skötsel af hästarna, hvilka häromdagen hitfördes på ASIA från Reval.






Transportfartyget ASIA här i rysk hamn.

Äfven en del kosacker, hvilka man påstår äro kommenderade som något slags polis syns vara synliga i lägret. De står under befäl af en ung officer, som ett par gånger ståtat på Mariehamns gator. Framtiden får väl utvisa - fortsätter korrespondenten - om här endast skall anläggas en flottstation eller ett större läger eller om man till sist skall återuppföra Bomarsund som en del håller för troligt.








Hvad försiggår på Åland - olika omdömen

Till en Stockholmstidning skrives från Mariehamn i juni år 1906

Det tycks nu bli allt tydligare att ryssarna ämnar sätta sig fast på Åland. Flottan går upp i farlederna och håller exercis i sund och fjärdar, till stor förskräckelse för befolkningen som får sina fiskeredskap förstörda.
Storfurste amiralen kommer och far, och anstalter tycks företas i Notviken för att aptera denna till en fullständig örlogshamn.






Notviken i  Bomarsund. I folkmun kallad Kejsarviken. Dess namn i tidigare skattläggningskartor var även Horsviken och landängen intill vid nuvarande Puttes Camping benämndes Hästhagen.
Foto eget bildarkiv.

Forts artikel:
På Prästö bygger man hus och på en holme i Lumparn, Hafsgrund, är man sysselsatt med något slags arbete som befaras tros bliva befästningar.

För övrigt styr man och beställer som man behagar både vid Bomarsund och Prästö, utan att hämta tillåtelse av den finska staten, av vilken ryssarna tills vidare endast arrenderar marken - till den verkliga annexionen kommer. Ty den kommer, är man övertygad om på Åland, på grund av yttranden som fällts av officerarna vid infanterigruppen.

Så yttrade en av dem häromdagen till min sagesman vid tal om Parisfreden att England och Frankrike gått in på att ryssarna skulle få ha militärstation på Åland. Något annat som talar för att ryssarna ej så snart skola ge sig av är att senaten förordat särskild rysktalande polis vid Bomarsund den 15 oktober.
Kommendanten för trupperna uppgav först att alla ryssar skulle fara hem i början av augusti.

Befolkningen  i närmaste trakten, som i början ställde sig ganska välvilligt mot ryssarna, som man hoppades kunna förtjäna pengar på, ser nu saken med andra ögon, sedan  överfall ägt rum på flera personer. Jag samtalade häromdagen med en folkskollärarinna som blivit förfördelad av ett par soldater men fått hjälp av ett par tillskyndande personer.
- Hon berättade att då hon för en officer anmält överfallet, hade denna endast rått henne att skaffa en revolver.

Artikeln har ingen underskrift men troligtvis är den skriven av Axel Danielsson från Tranvik.






Ryska truppsändningar till Åland. Hvad är meningen?
Stockholm den 15 juni.

En privat korrespondent meddelar till Dagens Nyheter.
Ryska truppsändningar fortgår alltjämt. I tisdags utkom pansarfartyget ASIA följt av ett par transportfartyg åter till Bomarsund och landsatte på Prästö ytterligare 300 man. Samma dag återvände från Helsingfors Alexander Michaclowitch till Bomarsund ombord på ALMA åtföljd av fyra stora torpedjagare. I sundet mellan Bomarsund och Prästö ligga nu utom de nämnda fartygen pansarfartyget FINN och fyra andra torped och avisoångare, som uppehålla trafiken mellan militärstationen samt Mariehamn och fastlandet.





Sundet mellan Bomarsund och Prästö i dag.



 På Prästö är man i full färd med att timra upp provisoriska bostäder. de första anlända voro inhysta i mindre skyddstält, vilka dock ej erbjöd tillräckligt skydd under de jämförelsevis kalla nätterna, varför man nu börjat uppföra vallar av torv till underlag varöver spännes tältduk. Maten tillredes i transportkök medan man håller på att mura upp bakugnar av tegel. Officerarna ha inhyst sig i bondgårdar och utmärkt sina kvarter med stora röda flaggor till tecken på att dessa är fridlysta för soldaterna. Dessa ströva annars omkring och söka göra sig bekanta med öborna vilka emellertid synas undvika dem. Missbelåtenheten med den ryska invasionen är allmän bland ålänningarna.


I den officiella åländska historiebeskrivningen har jag inte lyckats finna någon större beskrivning av denna invasion som ryssarna påbörjade redan år 1905 och fortgick emot 1907.
Denna militära testballong fick sitt slut i och med Östersjöavtalet som ingicks 23 april år 1907 som undertecknades av de flesta stater i området och som bibehöll status quo dvs. avtalet från freden i Paris 1856 ändrades icke.

Däremot vet vi väldigt mycket om invasionen tio år därefter 1916-1918.
Här finns intressanta uppgifter om ubåtsaktiviteter invid Prästö och Notviken som vi skall återkomma till.


Inbäddad i Godby den 3 augusti år 2017

Johan G. Granlund