Mariehamns Sankt Görans kyrka
I Mariehamns kyrkas torn finns tre kyrkklockor. Alla har de sin egen historia, den ena sällsammare än den andra.
Som många vet så grundades Mariehamns församling år 1905 men det skulle dröja ända fram till år 1927 innan man fick en egen kyrka. Tidigare fick man lov att uppsöka Jomala kyrka eller gå till Betaniaförsamlingen.
Kyrkans klockor är av olika ålder och storlek. Den minsta är den s.k. Skarpansklockan, den mellersta är skänkt av makarna Troberg de som även betalat hela kyrkbygget, och den största är en gåva av Ålandsvänner i Jämtlands Sunne.
I samband med kyrkans invigning fanns i de Finländska tidningarna referat ifrån händelsen och i Hufvudstadsbladet av den 11 december 1927 läser vi om klockorna i en artikel signerad
Valter Sjöblom.
I tornet finns tre klockor vilka samtliga är gåvor till församlingen. Makarna Troberg, de frikostiga donatorerna, som skänkt pengarna för vilken kyrkan uppförts, hava även förärat en av klockorna. Den gamla och välkända klockgjutarfirman K.G.M. Bergholtz i Stockholm har gjutit den.
Trobergsklockan
På klockan finns följande inskription: denna klocka liksom Mariehamns kyrka är år 1926 skänkt av
Sjöfartsrådet August Mathias Troberg och dennes maka Johanna Margareta.
På klockans ena sida en text ur Psaltaren.
Jämtlandsklockan
Kyrkoherden i Sunne Jämtland, pastor Gustaf Eriksson som äger många vänner såväl på Åland som i Sverige ställde sig i spetsen för en insamling den där lämnat så gott resultat att den stora klockan kunna gjutas.
Inskription på klockans ena sida: Till Mariehamns kyrka från Ålandsvänner i Jämtland år 1927.
SOLI DEO GLORIA
På dess andra sida en text ur Psaltaren.
Även denna klocka är gjuten hos K.G.M. Bergholtz i Stockholm
Skarpansklockan
Bild ur Åbo Underrättelser
i Åbo Underrättelser kan vi läsa den osannolika händelsen om hur det gick till då direktör
Matti Ingman fick se klockan i White Towern i London och hur han fick den därifrån till Åland.
Skarpansklockan är en dyrgrip av historiskt intresse. Då ryssarna i tiden uppförde fästningsverken vid Bomarsund och sedermera därstädes förlade militär, uppstod vid fästningen en liten köping benämnd "Skarpans". De flesta av invånarna, som utgjordes av officerarna och deras familjer, handlanden och hantverkare, tillhörde den grekiskkatolska trosbekännelsen. De hade sin egen kyrka. men också många lutheraner funnos på platsen. Även den lutherska församlingen umgicks med planer att bygga en kyrka med torn och klockor. Dessa avsikter blev dock aldrig förverkligade. Fästningen Bomarsund förstördes. En kyrkklocka hade lutheranerna i Skarpans likväl redan hunnit anskaffa. Den föll nu som krigsbyte i engelsmännens händer och fördes jämte tre ryska klockor av amiral Plumridge till England där de sedan bland andra troféer förvarades i Towern. Där föll den en dag den i London sedan många år bosatte finländaren direktör Matti Ingman i ögonen. Herr Ingman som under sin verksamhet i England haft mycket att göra med åländska sjömän och därvid lär sig sätta värde på ålänningarna beslöt att göra ett försök att åt Åland återförvärva Skarpansklockan och så satte ha igång sin aktion.
Åbo Underrättelser av den 27 september år 1925
Direktör Ingman författar då ett känslofyllt brev den 2 november år 1921 till dåvarande brittiske premiärministern David Lloyd George, med en vördsam anhållan om Skarpansklockans återlämnande till Åland men denne lät sig icke bevekas och saken förföll. I svaret framgick att Towern har ej för sed att återlämna erövrade troféer.
Ingman bidade nu sin tid och då en ny premiärminister tillträdde, Stanley Baldwin, sände han in en ny ansökan och bifogade de gamla handlingarna. Nu fick han ett jakande svar, klockan kan återsändas. Detta var mycket sensationellt.
Skarpansklockan tas ned ifrån Towern
Vi skall se vad direktör Ingman själv berättade om återsändandet.
- Nu var arbetet med att få ned klockan igång. jag anlitade fyra man för arbetet. Klockan plockades ned och ute på gatan väntade en lastbil. Klockan hade förts till en dörr men mitt österbottniska timmermansöga, (direktör Ingman var Vöråbo) såg att dörrhålet var för smalt så vi måste forsla in klockan till en annan dörr och nu kunde den tas ut. Vid avfärden höll jag ett litet tal där jag bl.a. framhöll: klockan kommer att ljuda, ringa in fred och god vilja bland människorna på Åland. Må dess hemfärd bli lycklig!
I artikeln finns följande redogörelse angående klockans hemfärd:
När F.Å.A:s "Castor" i lördags avgick från London med Åbo som mål hade den i sin last Skarpans kyrkklocka som nu skall återföras till Åland.
Enligt uppgifter i Åbo Underrättelser av den 27.9.1925 skulle klockan sändas med ångaren Leda till Åbo, för att sedan med skärgårdsbåten Delet överföras till Åland.
I samma artikel berättar direktör L. Ingman att en engelsk "sjöbjörn" kontaktat honom i ärendet och berättat att han var med i Bomarsund då klockan bortfördes till England, och att han skulle motsagt sig detta.
I Hufvudstadsbladet av den 26.9. 1925 överlämnades klockan till direktör L. Ingman och sändes den 19 september 1925 till Finland med ångaren Leda. Adressaten skulle varit landshövdingen på Åland L.W. Fagerlund.
Direktör Ingman berättar att klockan saknade kläpp och enligt museets uppgifter fanns den inte på klockan då den anlände till London.
Det verkar finnas olika uppgifter om vilket fartyg som användes för klockans hemfärd.
I Västra Finland av den 29.9.1925
När F.Å.A:s "Castor" i lördags avgick från London med Åbo som mål förde den ombord klockan från Skarpans fästningskyrka som nu, efter att i 70 år varit engelskt krigsbyte, återbördas till åländsk bygd.
För att få mig en titt på hur klockorna har det i Mariehamns kyrkas torn tog jag kontakt med församlingens kyrkovaktmästeri och talade med André Lindholm och som ciceron fick jag Toni Högback. Vi letade oss upp på kyrkans vind och gick längs med den för att sedan nå tornet. Därifrån ett antal steg och så fram till klockorna.
Jag frågar så Toni, hur är det måste ni springa upp i tornet stup i kvarten för varje ringning?
- Nej säger han, allt sköts numera elektroniskt och är färdigt inställt. Det är bara kyrkans urverk som dras upp manuellt.
Ahaa! Men frågar jag André; Ibland hör man alla klockor på en gång, ding dong dung, och ibland den mellersta och ibland endast den lilla, vad har ni för system för detta?
- Ja, det är så att till högmässa spelar alla i tur och ordning. klockan tio lilla, halv elva mellan och till elva alla klockor.
- Vid begravning ringer först mellanklockan och sedan alla för att vid utgång ringer mellanklockan.
Men vid själaringning, hur ringer ni då?
- Själaringning görs då någon medlem i församlingen dött och det görs klockan elva oberoende av dag. Är det då en man som dött ringer stora klockan, en kvinna mellanklockan och då ett barn avlidit ringer lilla klockan.
På kyrkans södra sida finner man denna kopparplatta.
Kyrkans donator Sjöfartsrådet August Troberg och hans maka Johanna.
Makarna Troberg.
Längst bak i kyrkan, i ett rum för undansatta saker, ser man porträtten av makarna Troberg.
Dessa porträtt kan endast ses av personalen.
Jag anser att de bör få en mera synlig plats. Antingen i kyrkan eller i församlingshuset.
Ringt i Godby den 13 oktober år 2019
Johan G. Granlund
