måndag 4 mars 2024

General Nikolaj Ivanovich Demidoff



Fredrika Charlotta Mörk 

Jag har tidigare i denna blogg berört Fredrikas händelserika liv i en artikel redan ifrån år 2010 som även kan slås upp under flikarna Generalens fånge och Fredrika Mörk. I denna artikel vill jag närmare beskriva Nikolai Demidoffs liv. Det var ju han som bortförde Fredrika till det ryska högkvarteret i Åbo stad som denna tid var Finlands huvudstad. 

Ovanstående porträtt fann jag i ett hem i Mariehamn och vid mitt besök där för 25 år sedan fick jag lov att avfotografera det och använda tavlan för publicering. Värdinnan berättade att de hade inköpt tavlan en gång på en auktion i Mariehamn och blott för att hennes man tyckte det var en vacker flicka inköptes tavlan. Det skulle visa sig vara ett fynd.

Under många år har jag försökt hitta ett porträtt av denne märklige man den ryske generalen Nikolai Ivanovich Demidov, (rysk stavning v men här ff) men detta försök har visat sig vara närmast hopplöst. Mina försök har lett mig ända till Sankt Petersburg och Vinterpalatset och där i personlig kontakt med dess företrädare fått beskedet att general Demidoff finns inte i deras stora samling av generaler och fosterländska hjältar.

Min kontakt i Sankt Petersburg var till Elena Obuhovich, Manager Rights and Reproductions Office, The State Hermitage Museum 34, Dvortsovaya Embankment, St. Petersburg, 190000, Russia

Dessutom med Director Michail Piotrovsky, State Hermitage Museum, Russia

Jag hade på samma resa även haft personlig kontakt med släkten Demidoffs företrädare som skrivit mycket om denna släkt men även hon kunde inte finna något porträtt av honom. Jag uppsökte författarinnan en kall vinterkväll år 2012 i hennes hem i staden.




Nikolai Ivanovich Demidoff. Namnets ryska stavning är med enkelt v men i vårt system med två f.

Detta är den enda avbildning som finns av general Nikolai Ivanovitch Demidov, en pennteckning. Skissen uppgavs vara under bearbetning i Ryssland. 

Nikolai härstammade från en stor och rik adlig familj av berömda gruvägare i Ryazan-provinsen. Han var född den 30 augusti år 1771 i familjen Ivan Ivanovich Demidov, ägare till en lyxig egendom i Gorokhovsky Lane. Hans svenskspråkiga mor Elizaveta var dotter till senator Grigory Teplov. Demidoff dog enligt gregoriansk kalender den 16 juli år 1833. Nikolais svenska ursprung på mödernet förklarar hans kunskaper i svenska språket. 



Den ryska adliga ätten Demidoffs stamvapen


I det gamla tzaristiska militärsystemet var en tradition för de adliga familjernas söner att redan från födseln blev de inlemmade i ett regemente och man valde för dem en garnison. Denna utbildning varade ända till 18 års ålder varefter de fick sin tjänstgöring. Ett exempel, om i en familj fanns fyra söner kunde de tre äldsta få en militär utbildning medan den yngsta stannade i hemmet.

Demidoff trädde i aktiv tjänst som fänrik den 1 januari år 1790 och blev befordrad till kapten år 1798 samt till överste år 1799. Han var då fyllda 19 år.

År 1803 befordrades han till generalmajor och tog värvning i Izmailovki livgardesregemente, med en utnämning till chef för Petrovskij infanteriregemente den 16 maj.

I början av år 1807, under kriget mellan Ryssland och Frankrike var generalmajor Demidov med Petrine infanteriregementet i Preussen. Samma år var han involverad i bildandet av Libau infanteriregementet. År 1808 gick Demidov in i armen som opererade i Finland mot svenskarna, där han anförtroddes två infanteribataljoner och två kosackbataljoner för att bevaka Vasa stad. 

Den 13 juni kom Demidov, lurad av falska rykten om förflyttningen av en stark fiendeavdelning, till byn Sembli??,  med nästan alla sina styrkor, Under tiden ockuperade svenskarna, undre befäl av generaladjutant Bergenstråhle som anlände med fartyg från Umeå, Vasa. Därefter återvände generalmajor Demidov efter att ha fått veta om sitt misstag, och tog Vasa med storm och förlorade omkring 150 soldater dödade och sårade. Svenskarna förlorade en kanon, landstigningsbefälhavaren, 12 officerare och 235 lägre grandens tillfångatagna och upp till 300 människor dödade och sårade. 

Den 5 juli 1808 tilldelades Nikolai Ivanovich St. Georgs orden. Därefter deltog Niklai Ivanovit med utmärkelse i striderna vid Kir Kuortamo den 30 augusti och Oravais den 2 september, för vilka han tilldelades St. Vladimirs orden, 3:je graden, och i början av 1809 genom direkt utnämning av kejsar Alexander I anförtroddes han skyddet av Åland. Samma år den 12 december utnämndes Demidov till chef för 21:a infanteridivisionen i Finland där hans stannade till oktober år 1817, då han fick befälet över 1:a Grenadiärdivisionen och listades som chef för Petrovskijregementet till september. År 1814 och 1816 befordrades han till generallöjtnant.

Den 15 december år 1825, dagen efter kejsar Nikolai I tillträde till tronen, utnämndes generallöjtnant Demidov till generealadjutant och efter det, 1826, delegat i senaten, 

Under kröningen av kejsar Nikoli, fick Demidoi befälet över  en infanteriavdelning av gardekåren i Moskva. 

Den 14 december år 1826 utsågs Demidov till ledamot av kommitte´n för att utarbeta de militära föreskrifterna och till chefdirektör för Page och alla kadettkårer. Demidov var nu fram till år 1831 chefen för det militära utbildningsinstituts öden. Efter decemberupproret gav kejsar Nikolai order att strama upp disciplinen och här utmärkte sig Demidov på ett unikt sätt. Han ägnade särskild uppmärksamhet åt sina elevers övningsprestanda och nådde stor framgång i detta. På sitt eget sätt brydde sig Demidov också om den moraliska utbildningen av de barn han anförtrotts i lydnad och artighet. Demidov befordrade sina instruktioner om moralisk uppfostran ingående i talrika order, cirkulär och liknande dokument. Dessa skulle bindas in i särskilda anteckningsböcker och distribueras bland företagen för ständig läsning för uppbyggnad av elever. Dessutom beordrade han att dessa instruktioner skulle läsas upp för eleverna av kårens officerare. Samtidigt kännetecknades Demidov av stor fromhet, extremt hyckleri, vidskepelse och stor grymhet mot de som uppträtt fel. Eftermälet om Demidov är inte smickrande. 



Nikolai Demdovs morfar Grigory Nikolaevich Teplov




M Elizabeta Grigorievna Teplova, Demidovs mor var av svensk börd. Här i en tjusig klänning. 

Konstnär Jean de Samsois år 1756



Nikolaj Demidoffs far

Ivan Ivanovich Demidov född 1820




Då Demidoff anländer till Åland efter de blodiga och våldsamma attackerna mot den svenska hären och progromerna mot civilbefolkningen i Österbotten inrättar han sitt högkvarter på Saltviks prästgård. Det första han gör är att utfärda ett manifest, en kungörelse, som anhängiggörs i landskapets alla kyrkor. Denna kungörelse utdelas till länsmän och myndighetspersoner. Ett exemplar av denna kungörelse finns kvar på Ålands Landskapsarkiv och jag vill här delge den för er.

Kungörelse till samtlige Ålands Invånare!

Hvar och en af Åländske öarnas inbyggare varda härigenom underrättade om Hans Kejserlige Maijts Sjelf Regerande öfver alla Ryssar, Högt Nådiga vilja hvarefter jag är sänd til Commenderande General öfver de Kejserlige Troupper som hit til Åland församlades, bestående af Nio Regementer Infanterie, artillerie, Husarer och Cossacker. 

Den  aldra första af vår Nådige Monarchs välvilja är den at jag skall sträcka min omsorg til befordrande af Freden och lugnet hos den aldra ringaste Ålands inbyggare, för at dermed öfvertyga dem, huru vår Monarch gör sig til den största Lag, at visa Dess nya undersåtare Hans milda Regering, samt förenar til samma mål av Fred, för del och rättvisa som en mängd af flera nationer, redan njuter förenade under den mägtiga Ryska Thron. 

Hans Kejserliga Maijt har täckts anbefalla mig til nogaste utförande at jag skall göra detta, vetterligt och trovärdigt, för hvars och en af Landets inbyggare, genom Prästerskapet, Länsmän och de äldste i Byarne, på det Hans Kejserliga Maijt, eller Dess här förordnade Embetsmän, ej hädan efter må röna annat än lugn, och undergifvenhet för Hans Maijts Nådiga Regering, så mycket mera som hvarje Ålands Inbyggare, utaf förloppet nästledne vinter, verkeligen blifvit öfvertygand, huru stor vår Monarks Nåd, varit emot allt hvad de någonsin kunnat förmoda, då deras lugn och Egendom bevarades oagtadt Kejserlige Truoupperne intogo Åland med svärdsegg och hade at strida med fienden.- Man har aldrig hört, at där hvarest Kriget föregår, Öfvervinnaren åtagit sig at ersätta Landets inånare, de dem ågångne förluster, själf där geväret verkat, skadan altid städnad för de olycklige invånarens räkning i såsom ett oundvikeligt öde.

När Åländaren hör detta skall han ej mer tvifla om sin lycka och således ej hädanefter hysa motvilja emot sin nya Försvarares Regering, men säkerligen den ena framför den andra besluta sig om lugn inom sin Familie och med verklig tillgifvenhet och lydnad, bevisa alltid och allestädes med underdånighet sig värdig Kejsarens Nåd, samt aldrig sätta sig emot dess Högste Befallningar, icke heller understår sig motsäga de här i Landet af Hans Maijts tillsatte Embetsmän, utan allestädes med beredvillighet befordra deras avsigter, så mycket mera som de af Svenska Regeringen härstädes förorsakade grufveliga besvärligheter och förödelser, tjenar till evinnerligt och smärtsamt Exempel åt havar och en invånare. Men eröfringen af Finland och nu varande tillståndet derstädes visar fruckten af vår milda Monarchs styrelse och altså bör tjena til upmuntran för Ålands inbyggare at varda honom tilgifne.

Sedan jag nu sålunda föreställt Åländningarne huru mycken omsorg Hans Kejserliga Maijts hyser för hvar och ens välfärd måste jag ävfen underrätta dem att i fall någon hädan efter understår sig at gripa til vapn och gör sig på någoste sätt misstänckt, eller hyser hos sig någon emot Regeringen uprorisk Person och ej genast upgifver densamma utan förenar sig med den uproriske eller befordrar dess afsigter til störande av det allmänna lugnet i landet. En sådan misstänckt person, By eller Socken skall genast straffas til lifvet och hela Familien utrotas, på det en sådan bestraffning må lända andra til varning och Exempel. 

Denna kungörelse lämnar uplysning om vår Nådiga Monarcks  stora mildhete, hvaraf Invånarene böra göra sig förtjente, äfvensom den utvisar de staff som på brott oudvikeligen följa.

För Prästerskapet, Länsmännerne och Byamänes äldsta gör jag härmed vetterligt vår Nådiga Monarcks ofvan nämnde Nådiga vilja, hvilken de icke allenast genast äro skyldige i kyrkorne at upläsa, utan ock hvar Söndag förnya, samt hemma hos Länsmännerne och de äldsta i Byarne til hands gifva denna Kungörelse, som äfven hos hvar och en hemmmans åboe i afskrift bör finnas, för hvilket all Länsmännerne blifva ansvarige emedn detta af mig skall bliva undersökte.

Som Prästerskapet Länsmännerne och Byarnes äldsta är föreskrifvet at på det strängaste och nogaste hafva uplagt at icke någon obetäncksam får förstöra lugnet i landet, eller företaga något det ringaste som misstäncker vore under kastadt så böra desse Embetsmän efter Lagens stränghet ansvara för hvad i Byarne eller Socknarna möjeligen kan sig tildraga. men de som i sin sockn bibehåller ett lugn, fred och ordning, samt strängt efterspanar allt hvad misstänckt vara kan och på minnsta til mig Raporterar blifver af mig hos vederbörande med all möjelig Recommendation i hågkommen vare sig anledningen Präst, Länsman eller Byjs äldste, hvarutom jag för hans flit skall förskafa honom en sådan belöning som upmuntrar andre Embetsmän at också förtjena detsamma. Dem åligger även at hafva noga Kunskap om invånarnas företaganden, samt när de begifva sig hemifrån taga vara på deras återkomst. Likaledes bör noga handhållas deröfver at ej någon ifrån Svenska sidan får ankomma til landet, utan at han genast personligen hos mig inställes. Ej heller tillåtes någon resa til Finland annorlnda än emot Prästerskapet eller Länsmans borgen hvarmed de äga anmäla sig hos mig til erhållande af Res Pass. Med ett ord är Prästerskapet, Länsmännerne och Byarnes äldste mig på det strängaste ansvarige för alt det som i Socknarne kan hända.

Efter Hans Kejserliga Maijts Befallning är at jag skall visa mig för Åländningarne såsom deras beskyddare och strängt ansvara för deras lif och Egendom Hvarfröre jag i sammanhang härmed vill tilkännagifva, huru som jag strängt föreskrifvit alla Regementer, Commenderingar och hela militäiren i allmänhet att stånda mig til ansvar för hvarje husvärds egendom, och ställa Salva = Garde der aådant är nödigt icke understå sig at taga något af invånarne, utan öfverenskommit pris och contant betalning och i händelse någon af invånarene skulle ske någon oförrätt, bör han genast vända sig til Befälhafvaren på stället, til rättelses vinnande. Men skulle honom emot förmodan ej lämnas nöjacktigt svar, bör sådant genast hos mig anmälas, då jag skall nyttja alla utvägar, at försätta invånarne i lugn och hoppas jag at de hvar från sin sida bemöda sig at visa hvarje militaire vänlighet, samt sålunda göra dem sig förbundne och ingalunda utan orsak besvära mig med klagomål öfver dem.

Jag gifver äfven tilkänna at til Civilstyrelsens handhafvande under mitt inseende, är ifrån Åbo hitsänd Låne Bokhållaren Eric Johan Backmansson, under hvars befallning skall stå alla Länsmän och andre vederbörande äfven som värdige Prästerskapet lämnar genom den handräkning som deras Embete dem ålägger. Alla Transport skjutser, Kronoarbeten och Tourage lefvereringar skall jag låta betala efter öfverenskommelse, men fordrar deremot at en sådan pålaga blifver utan ringaste försummelse fullgjord, hvarföre det skall ankomma på Krono Länsmännens ansvar, at hålla ordning uti socknarne efter de föreskrifter Civil Styresmannen dem meddelar hvilken altid är boende i den sockn, där jag har mitt Högqvarter. Anmärkningsvis är jag nödsakad at ännu underrätta Åländningarne at lugnet och underrgifvenheten för Hans Ryska Maijts Spira, som sörjer för deras välfärd, gör dem berättigade til hans höga mildhet, hvarigenom de erhålla en förmån at blifva förenade med dem af Hans Majits trogne undersåtar, hvilka redan njuta dess införde Lagars lyckliga fördelar. 

Men tvärtemot är det Kejsarens vilja at få kännedom af Landets förluster vid sista Krigs Expeditionen i ändamål at dem godtgöra. En sådan mennisko ömhet tilhör endast den Stora Ryska Kejsaren såsom den mägtigaste af Regenter. Hvar Ålands inbyggare föreställt sig den tunga börda som Svenska Troupperne varde härstädes under Masken at försvara och bibehålla Landet förorsakade. Men huru kunde det vara möjeligt för svenska Regeringen at emotstå en mäktiga Ryska Magten och följden af det föregifne försvaret visar bedröfligen at det endast medförde Ruin af Invånarens Egendom. flyckt ifrån deras hemvist och bortförandet af deeras hästar vid Svenska Trouppernes retrait at undankomma öfvervinnarens förföljelse utan det de förut hade upbränt hela Socknar, utan någon barmhertighet eller ringaste nytta för at derigenom förhindra Ryska Troupperne at vintertiden nalckas Åland. Men hvem vare det som kunde hindra Ryska Vapnens rytande framgång som handhåller sig vid Monarckens vilja. Och hvarmed skall man gotgöra den eviga Ruin af Familier Byar och hela socknar som Svenska Troupperne genom sit omenskliga brännande åstadkommit. 

Denna olyckliga bilden för hela Åland vare en evig skada för invånarene om de ej hade det glada hoppet at förnya deras välmåga genom sin nya Monarcks mildhet som icke allenst skänckt dem deras förra rättigheter och Lagar utan ock bemödar sig dageligen at med förnyad nåd införa och befästa dem på evinnerliga tider til beständig lycka för folcket. Hans maijts Höga vistelse i Finnland är också en underpant på den stora välvilja hvarmed han omfattar Landets Invånare och hvar och Finne blef i sin själ öfvertygad om dess verkliga lycka och försvar icke allenast för sin nu varande egendom utan och den han genom öppnade nya utsigter Kan sig förskaffad.

På Hans Maijts Befallning gifver jag mig här tilkänna såsom den första Försvarare af Landets lugn och välfärd som länar invånarne den försäkran at med den under mitt befäl här stående stora Corps af 9 tusende man Infanterie och -Cavallerie utom artillerie och Cosacker, hvilken är en fullkomlig underpant frö Edert framtida lugn befria Eder ifrån en dylik Krigs Expedition som denna vinter förelupit.

Slutligen vill jag til eder Kännedom nämna at Svenska Armen i Norden omkring Torneå vid vår Armey annalkande Sträckte gevär och Regements tals lämnade i Ryska Segrarens händer hvarigenom vi Således bekommo 3 Commenderande Generaler med alla officerare och manskapet som utgjorde 5000 de man, alla ? gevären och Canonerne hvar utom en stor del af Svenska Trouppernas gevär och Canoner hvilcka funnos i Umeå föllo i våra öfver sjön tagande Trouppers  händer. Och här på Åland äro tagne Krigs Fångar med sjuke till 3000 de man utom gevär och qvarlämnade Canoner af alt detta kan Ålands inbyggare sluta at fall något nytt uppror skulle företagas vore det til deras egen Ruin och derföre är vår allernådigste Monarck försäkrad at desse Hans nya undersåtare förblifva i undergifven stillhet och gifva anledning at ännu närmare befästa deras beständiga välfärd 

Högqvarteret Saltviks Prästegård den 12 April 1809. 

General Demidoff 

Med originalets lika lydande intygar 

E. j. Bakmansson

Lika lydande med originalet intyga G Marin

Nikolaij Ivanovich Demidoffs karriär i Finland skulle sluta år 1817.



En Generalen och generalmajoren Demidoffs given dagorder och slakt av 20 stycken får och 20 stycken svin för det ryska högkvarteret i Saltviks prästgård daterat den 22 augusti år 1809



Generalens avsked.

I ett mycket känsloladdat avskedsbrev som finns publicerat i Åbo Allmänna Tidning av den 20.11.1817

-Uppå begäran af herr General=Lieutnanten och Riddaren Nicolai Demidoff införes i denna tidning, med afseende å bemälte herres snart skeende afresa följande; En tioårig vistelse inom Finlands gränser, tvenne de första åren som Regements=Chef och sju de senare som Divisions=Befälhafvare har med sann tillgifvenhet fästat mig vid detta land och dess Invånare, mina nya landsmän visat få ofta besjälade välvilja uppriktighet och värderade manskap varit min Fosterbygd, som skulle följt mig i varie sanna nejd utom Finland. Det har behagat Hösta Magten att bestämma en annan ort för forsättandet av mina befattningar i Fäderneslandets tjenst. Härförmanande det bud går jag först att lyda min inre känsla och att tillfredställa det krav mig följer här förklara hela den varma tillgifvenhet och tacksamhet mitt hjärta låter mot mina Medborgare i detta Land, som jag nu skall lemna, och då jag beder dem vara förärade att dessa känslor mot var och av av dem att under hela min återstående lefnad vara invikta i mitt hjerta. 


I Helsingfors Tidningar av den 24.8.1833 läser vi följande notis.

General Direktören vi Kadett och Page Skorpsens, Generalen av Infanteriet, Generallöjtnanten Demidoff har den 4 Juli efter en långvarig sjukdom avlidit i Kaukasien. 

Demidoff dog ogift, ensam och sjuk på en kurort i Kaukasien, långt från Åland.

Hans offer Fredrika Mörk skulle överleva honom många decennier ja i nära 50 år.


Sporrat i Godby den 4 mars 2024

Johan G. Granlund


lördag 20 januari 2024

Stenkrossen i Västra hamnen

 


Ruinen av stenkrossen strax utanför Västra hamnen i Mariehamn på Åland. En välkänd syn för oss ålänningar som alla sett den någon gång ifrån däcket eller fönstren på färjorna då vi rest från hemorten. Då det inte har blivit att fotografera den så måste jag köpa detta fotografi av Nya Åland. 

Åtminstone jag har många gånger funderat vad detta var för ett företag som jag visste hade funnits på 1940-talet men som det dessvärre pratats och skrivits väldigt lite om. Varför undrar man?! 




Foto tidningen Åland, Siri Lindén

Jag beslöt att forska vidare, vem startade detta och vad tillverkades här förutom att krossa sten? Den som fick min ända ur vagnen var faktiskt en ung herreman, Michele Ferrari, nybliven stadsstyrelseordförande i Mariehamn, som en dag i somras, då vi köpte kaffe och bulle av honom på torget i stan utbrast: Johan berätta om stenkrossen!

Jag behövde inte söka länge innan jag fann vad jag sökte, väldigt intressanta annonser och tidningsartiklar om detta företag. Jag fann ett flertal annonser för att hitta arbetskraft till Stenexport A.B. vilket skulle visa sig inte vara så lätt, det var ju frågan om tiotals sådana som behövde ordnas. Man kan ju förstå att för denna verksamhet behövdes spetskompetens. 



Annons i tidningen Åland den 11.10.1941

En vid sprängningsarbete inkommen fackman med goda rekommendationer, erhåller omedelbart anställning 

Stenexport A.B. Mariehamn Telefon 469



En annons i tidningen Åbo Underrättelser i augusti 1942

Lediga platser 20-30 stenarbetare sökes till Mariehamn. God förtjänst för arbetsam karl. Billigt uppehälle och god mat. Resebidrag lämnas. Stensläggor och sättare böra medtagas. 

Närmare Ålands Stenexport A/B tel. 469 Mariehamn




Ytterligare ett 10-tal män intagas i arbete vid Ålands Stenexport A.B. Telefon 1469

Annons i november 1942

Detta ser onekligen fantastiskt ut. Vem var det som startade detta på den tiden stora företag på Åland?

I en artikel i tidningen Åland  ser vi följande reportage





På Lotsbergets brant arbetar Ålands Stenexpert a.b. för fullt. Ett sjudande liv med stenbrytning, krossning och lastning. Anläggningen är nu komplett, men svårt att få tillräcklig arbetskraft.

Under de senaste dagarna har man från Västra hamnens södra del förnummit ett starkt väsande ljud, som gjort sig särskilt förnimbart mot kvällssidan, då dagens larm tystnat. Den som gissat att det är Ålands Stenexport a.b. som på detta sätt låter höra sig, har gissat rätt, ty bolaget är i full verksamhet och dessutom har lastning försiggått i dagarna. Ett besök där uppe vore måhända motiverat, undrade vi och tog en helautomatsignal till kapten Valdemar Höglund.
- Jo, det går bra för sig, var så god bara. 

Det blev en bergsbestigning i smått längs ginvägen via lotsberget. Kaptenen var i alpinistdräkt och snabb som en vessla, så det gällde bara för oss andra att hålla takten. Det hör till saken att två sköna damer från Norr-Finström godhetsfullt anslutit sig föra att förljuva vandringen på denna ensliga stig.

Ju närmare vi kom desto intensivare blev oväsendet. Och snart befann vi oss nere vid stenbrottet, där arbetet bedrives i tre schakt. Elektriska borrar fräste litet varstans, släggor ven i luften och kilarna sprängde blocken i lämpliga stycken föra att lastas på skjutskärror, vilka längs spåren färdades till företagets ginnungagap, där innehållet tömdes och strax med begärlighet slukades för att i tvenne krossar gå sitt öde till mötes. Sedan tog det inte många minuter innan vad som nyss var berg och sten i mer eller mindre pulveriserad form längs en transportör befordrades till sorteringsstationen med de i berget insprängda fickorna, i detta nu fem till antalet, men avsedda att bli sju. 
I dessa jättefickor sorterades resultatet av krossningen. Men nu pågick lastning för full fart och den för export avsedda stenen gick längs en ny transportör, hela 45 meter lång och till övervägande del insprängd i berget, även den, till ångaren för att tömmas direkt i lastrummet. På detta sätt lastas 125 ton i timmen utan att någon mänsklig kraft erfordras i annat avseende än att maskineriet skötas. Ett intressant och smidigt fungerande maskineri!
Hur länge räcker det på destinationsorten att lossa lasten, sporde vi kapten Karl Kåhre.
- Ungefär ett dygn, svarade han, där finns jätte skopor, som nyper åt sig 10 ton i taget, så det är en smal sak.
- Vi går väl ned i salongen ett slag, dammet passar väl inte riktigt för damerna menade den omtänksamme kaptenen och så hamnade vi en trappa ned på en stund. Där var också huvudredaren Albert Jansson som hade diverse att snacka med kaptenen och sten-direktören. Men det är saker, som inte hör hit.
Då vi omsider debarkerat hade kapten Höglund naturligtvis fortfarande mycket att beställa om på anläggningen. 
- Nå kapten Höglund, allt går nu som efter noter synes det.
- Nog kan man säga det, men vi ha för litet  folk, bara ett 30-tal nu. Jag tar lika många till, bara jag får tag i folk. Hit kom ett gäng på elva man från fastlandet, men de trivdes inte ens den överenskomna tiden på en månad, utan begav sig i väg och just i dag skulle de två sista promt ha sin likvid. Jag påvisade för dem att dagsförtjänsten ingalunda var oäven, men det hjälpte inte. Nu har vi idel ålänningar och det är ingenting att klaga på dem, men jag vill ha flera - hit med folk bara! 

- Det är så sant, säger kapten Höglund, vid krossningen uppstår en produkt, som lämpar sig alldeles ypperligt för gårdsplaner, trädgårdsgångar, golfbanor och även som vägfyllnad - det är sten i den minimala storleken av 1-3 mm och 3-7 mm. Under de senaste åren har man försport en viss klagan över brist på lämplig sand för nyssnämnda ändamål. Nu kan Ålands Stenexport fylla detta behov och leveransen kan lämpligen ske vintertid. detta är något för folk att tänka på. 

Över hav och holmar låg soldiset och vita segel gled fram på vågorna. Vilket lugn och vilken frid mot det sjudande livet här i Lotsbergets klyftor.... -mme.

Signaturen är den välkände skribenten, tranvikaren Axel Danielsson.








Annons i Åland den 9.7. 1942







Annons i Åland 4.4. 1944

 Reportage i Hufvudstadsbladet den 30.4. 1942





Ålands Stenexport A.B ett åländskt storföretag.

Svårt att få fackkunniga arbetare, säger direktör Höglund

Strax utanför Mariehamn råder i dessa dagar liv och rörelse. Bergborrar arbeta, dova sprängskott ljuda, granitstycken slitas loss djupt ur berget från botten och väggarna i en ständigt växande jättestor klyfta på en plats där för några månader sedan berget låg mäktigt, orört och lavbeklätt.

- Jag ber den ärade läsaren vara så vänlig och inte dra några förhastade slutsatser det är inte alls fråga om byggande av ett fort i Mariehamns inre befästningsgördel, långt därifrån, syftet är ett helt annat.

Mitt under brinnande krig har här på Åland i all tysthet ett storföretag skapats. Bolagets namn är Ålands Stenexport A.B. Eder korrespondent har vänt sig till bolagets initiativtagare och verkställande direktör, sjökaptenen Waldemar Höglund, som beredvilligt berättar om företaget.

- Som befälhavare på Hera kom jag för snart ett år sedan att föra ett par laster av makadam från Helsingfors till Danzig, börjar herr Höglund. Jag gjorde en del förfrågningar angående det pris, som i Tyskland betalades för stenen, om framställningsmetoder och platser, avsättningsmöjligheter m. m. och kom så på tanken, att det kanske inte vore omöjligt att använda våra åländska berg till någonting mera pekuniärt än att se på. Hemkommen till Mariehamn lyckades jag inom kort intressera en del yngre sjökaptener och skeppsredare för mina planer, och sedan vi fört underhandlingar med tyska makadamimportörer och icke blott fått garantier för att makadam av god kvalitet skulle finna obegränsad avsättning utan även blivit erbjudna ett skäligt pris för den råsten, som under anläggningsarbetet kommer att sprängas loss och som vi eljest skulle nödgas för dryga kostnader undanskaffa, tog planerna snabbt fast form. Den 6 juni bildades Ålands Stenexport A.B. med intressenter huvudsakligen bland sjöfartskretsar i Mariehamn med garantier äro även placerade i Helsingfors och Stockholm. 

- Mina medarbetare i interimstyrelsen blev herrar Edgar Eriksson, Lennart Karlsson, Albert Jansson och Bertel Lundqvist, fortsätter herr Höglund. Vår första uppgift blev att med anlitande av fackmän söka utröna, var den lämpligaste platsen för ett stenbrott stod att finna. Slutresultatet blev att vi stannade för ett berg utanför Mariehamn. Bergarten är där enligt expertisens utlåtande av rätta hårdhetsgraden och synnerligen lämplig för makadamindustrin. Det stora vattendjupet intill berget underlättar och förbilligar inlastningen. Genom att platsen ligger nära staden bör det vara lättare att erhålla såväl elektrisk ström som arbetskraft. Herrar stadsfullmäktige visade stort tillmötesgående, och den 18 augusti undertecknades med staden ett arrendekontrakt, som för tio år framåt ger oss exploateringsrätten till ett tillräckligt stort område av nämnda berg. 

- Oförutsedda svårigheter uppstod genom krigsutbrottet. En hel del för ett stenbrott oundgängliga förnödenheter, såsom smörjoljor, fotogen, betongjärn, o.s.v. var svåra att uppbringa. Att det dock lyckats oss att småningom anskaffa det nödvändigaste, därför ha vi i främsta rummet att tacka vederbörande myndigheter i Helsingfors, som beviljat erforderliga import- och valutalicenser och på allt sätt sökt underlätta våra ansträngningar att få företaget i gång Det är vår förhoppning, att bolaget i framtiden skall kunna återgälda denna välvilja genom att upprätthålla en valutainbringande export och sålunda bli av betydelse ur nationalekonomisk synpunkt. 

- Då alla erforderliga maskiner icke stod att erhålla inom landet ha de maskiner som icke funnos efter det import-och valutalicenser beviljats, inköpts från Sverige och delvis levererats. Det är de kända Svedalaverken, som stå för dessas leveranser. Enligt det ursprungliga kontraktet borde maskinerna ha varit här redan i november i fjol men på grund av omöjligheten att erhålla vissa smörjämnen, måste beställningen läggas om från glidlagerkrossar till sådana med kullager, varigenom leveransen åtskilligt försenades och anläggningskostnaderna även steg. Anläggningsarbetena ha även försvårats och fördyrats på grund av bristen på elektrisk kraft. Vi ha varit tvungna att anskaffa motorer och träförgasare vilka vi framdeles inte ha någon nytta av. Trots allt våra vi hoppas att driften skall komma igång under försommaren i år, och till dess räkna vi med att erhålla den erforderliga strömmen från stadens nya elektricitetsverk som just nu förses med en ångcentral.

- Anläggningarna representera i alla avseenden det modernaste på området. På 24 timmar komma stålbandstransportörer, de första  sitt slag i vårt land, att lasta en tvåtusentonnare. På en vecka skall sedan krossarna och sorteringsverken se till att lagerrummen fyllas på nytt.

-En svårighet som vi alltjämt ha kvar att övervinna är bristen på fackkunniga arbetare. Då liknande företag icke tidigare existerat på orten saknas yrkeskunnigt folk, men inom styrelsen hoppas vi att de åländska arbetarnas erkända förmåga att snabbt lära sig olika yrken skall bidraga till en gynnsam lösning även av denna fråga. Nu ha vi i arbete personer av en hel del olika yrken. Ej mindre än fem sjökaptener äro eller ha varit på olika sätt engagerade vid företaget samt två båtmaskinister. Sjöfolket utbyter gungande däcket mot säkra hälleberget. 

- Vi måste räkna med rätt dryga lärpengar, innan vi ha en yrkeskunnig arbetar stab, och vi måste väl även finna oss i att betala ett något högre pris för drivkraften än andra företag, som ha tillgång till ström från större kraftverk men det är vår fasta förhoppning att bergartens goda beskaffenhet, den utomordentliga inlastnings platsen och de rationella framställningsmetoderna skola göra driften räntabel och trygga företagets framtid, slutar den unga energiladdade direktören för det "stenrika bolaget", som företaget populärt kallas i Mariehamn.

Låt oss hoppas, att detta Ålands hittills största företag till lands skall blir bestående och på sitt sätt ge en kompensation för den kraftiga minskningen av landskapets handelsflotta. 




Mycket viktigt är att för förtöjning av fartyg anlägges bojar ut i vattnet. Den 1.11.1941 läser vi om detta i tidningen Åland.
Drätselkammaren föreslog att staden med 25.000 mk skulle deltaga i kostnaderna för anläggning av en förtöjningsboj för Stenexport A.B:s räkning i Västra hamnen. Förslag väcktes om att bojen skulle placeras så att  den kunde begagnas även vi kompassjusteringar, men ifrågasattes om detta blevo möjligt. För närmare utredning hänsköts ärendet till beredningsutskottet. 





Olyckor följer automatiskt med vid denna typ av verksamhet. I Åland läser vi den 15 april år 1943 följande. 

En hemsk olyckshändelse inträffade strax efter klockan 10 tisdag f.m. hos A.B. Stenexport i Mariehamn. Man var i färd med att bryta loss sten från berget. Därvid råkade det sig inte bättre, än att ett klippblock plötsligt rasade, varvid arbetaren Börje Sundvall från Mariehamn hamnade under detsamma och fick sina båda ben avbrutna och delvis krossade. Vidare erhöll han svåra blessyrer i ansiktet.

Sundvall blev förd till sjukhuset med ambulans och repade sig småningom.




I Hufvudstadsbladet den 28.5. 1943 finns en notis om hur man anlagt en väg fram till stenkrossen.

Västeröver i staden har man fått en ny strandväg ungefär i vågskvalpet rakt under Lotsberget på vid pass några hundra meter. Det är Ab. Ålands Stenexport som man har att tacka för tillkomsten av denna väg. 




Nu har man kommit igång med tillverkning av andra produkter förutom makadamtillverkning.

Här annons i Åland den 18.4. 1946 om gravvårdar-monument portstolpar etc. 



Det andra världskriget rasade för fullt och tajmningen för stenkrossen var inte den bästa. Det verkar som om produktionen låg nere de första inledande åren. Här ser vi i en artikel av den 8 augusti 1946 huru sliperiet fås igång. 

Stenexports sliperi kommer i gång på allvar. Den nya slipverkstaden snart färdig.

- Ja äntligen har vi kommit så långt med vårt stensliperi att vi kan taga emot beställningar på allehanda slags stenarbeten förklarar Ålands Stenexport AB:s verkställande direktör, kapt. Wald. Höglund på tidningens förfrågan om hur arbetet med den nya industrigrenen inom företaget fortskridit.

- Har ni ej själva förfärdigat de gravvårdar ni redan sålt? 

- Nej, vi inköpte i våras ett större parti färdiga stenar från Nystad vilka vi sedan sålt. Dessa stenar är gjorda på vår beställning. vi har utfört utstyrseln på dem och huggit in namn och dylikt. 

- Svårigheter att få allt i gång har naturligtvis funnits.

- Det är klart, att man i dessa tider få kämpa mot många svårigheter. För det första har det gällt att få material till vår nya verkstad och för det andra att skaffa erforderlig arbetskraft, vilket utan tvivel har varit den värsta stötestenen. Emellertid har vi i dagarna erhållit ett antal fackarbetare inom detta område, och vi är nu följd aktligen klara att sätta i gång på allvar. Råmaterial har vi redan ganska stort lager av, och mera skall anskaffas. 

- Det blir väl inte endast gravvårdar, som ni kommer att göra?

- Nej, vi skall naturligtvis kunna utföra allt sådant arbete som hör till branschen, såsom stentrappor, grindstolpar och dylikt. 

När vi nu ändå har kontakt med kapten Höglund, kan vi inte låta blir att utfråga honom angående Stenexports verkliga arbete, nämligen om möjligheterna att komma igång med makadamtillvekningen. Vid denna fråga mulnar kapten Höglund en aning, och det är lätt att förstå av hans min att det inte är riktigt som det bör vara. Förfrågningar har vi haft, bl.a. från Holland, men de höra frakterna - tre gånger dyrare än varan - har hittills satt stopp för alla leveranser dit. Dessutom har underhandlingar förts med Polen. Från det hållet er det litet ljusare ut, då frakterna dit är betydligt billigare. Avgörandet ligger emellertid i möjligheterna att få arbetskraft, och sådan är för närvarande mycket svår att erhålla, slutar kapten Höglund.




Den 29.4. 1947 läser vi om följande angående Stenexports verksamhet. Nu gäller det inköp av en stor kompressor.

Vid Stenexports årsmöte senaste söndag återvaldes hela styrelsen med kapten Waldemar Höglund som ordförande. Sedan de löpande ärendena behandlats, fattades endast ett viktigare beslut, nämligen att bolagets sten förädlings industri skall utvidgas till att omfatta alla områden, som kunna tänkas för landskapets behov. Tillsvidare har man främst koncentrerat sig p tillverkning av gravstenar 

Beträffande företagets huvudverksamhet, makadamtillverkning, som legat nere alltsedan 1944 kunde bolagets verkställande direktör kapten Höglund meddela att ivriga underhandlingar pågå med svenska importörer.

För att kunna utföra sprängningsarbeten var som helst har bolaget inköpte en transportabel kompressor, vilken torde komma väl till pass vid de sprängningar, som skola utföras i samband med folkskolebygget och anläggandet av vattenledning i Mariehamn.



Ett återkommande problem verkar personalsituationen vara och svårigheten att få yrkeskunnig personal. Nu har man vänt sig till huvudstaden i en annons i Hbl den 10.9 1948 vänder man sig till hela familjen i en något märklig formulering. 

STENHUGGARE 

Väl avlönad framtids tjänst erbjudes en yrkeskunnig nykter stenhuggare. Lokal för familj samt arbete som daghjälp i privatfamilj för makan kan ordnas. Personlig anmälan till portiern Hotell Helsinki i dag och i morgon eller skriftligen till Ålands Stenexport Mariehamn tel. 1469




Vi är nu inne i november år 1947 och finner denna i tidningen Åland varande artikel.

Hammarland får ett sjöfartsmonument i Allhelgona

Vid kyrkofullmäktiges i Hammarland sammanträde senaste söndag fattades definitivt beslut att på kyrkogården resa att monument till minne av sockenbor, vilka under årens lopp omkommit på havet - ett sjöfartsmonument. Monumentet beställes hos Ålands Stenexport a.b. och kommer att färdigt uppsatt å platsen kosta 65.000 mk För ändamålet äro redan 30.000 mk insamlade. Skeppsredaren Algot Johansson, som är född hammarlänning, har lovat deltaga i bestridandet av kostnaderna. Monumentet ritas av arkitekten Erik Bryggman i Åbo och blir 2 meter 40 cm högt samt kommer att resas öster om kyrkans korbyggnad på nya begravningsplatsen. Man räknar med att minnesmärket avtäckes och inviges Allhelgonadagen.



Firma Ålands Stenexport har nyligen lagt sista handen vid monumentet, som är ett 2.2 m högt block av röd Kökargranit. Monumentet har ritats av arkitekt Erik Bryggman i Åbo.



Julius Sundbloms staty på torget i Mariehamn




Tidningen Åland den 17.7.1948

Om allt går efter beräkningar skall statyn över Julius Sundblom avtäckas den 23 augusti kl. 12, således på treårsdagen av dennes död, berättar lantrådet Viktor Strandfält. Statyn är som bäst under gjutning och konstnären Viktor Jansson har ställt i utsikt att den skall bli färdig till avsett datum. För sockeln och planeringen har konstnären utarbetat ritningar och skisser, och det praktiska arbetet utföres av Ålands Stenexport. Avtäckningen sker givetvis under värdiga och högtidliga former.

- Sockeln kommer att bära inskriptionen "Julius Sundblom" och "Rest av Ålands folk år 1948"




På en nattetid så enslig plats är stölder ofrånkomligt. En patenttalja hade anmälts stulen och spåren ledde till Sverige. Två kåkfarare kända av polisen var länge misstänkta. Här får taljan en lång "södernresa" enligt bifogade pressmeddelande.

Stölden av den s.k. patenttaljan i Mariehamn i somras har utvecklats till en romantisk historia. Inte nog med att tjuvgodset fördes till Sverige och såldes därstädes, dess följande ägare blev bonden Yrjö Haapanen från Uleåborgstrakten, som jämte tjugo andra emigranter nu är på väg till söderhavsöarna på jakt efter det jordiska paradiset.

Skepparen på Eva - så hette nämligen flyktingbåten -  köpte taljan för 50 kronor. Vid det här laget torde Eva med inlandsbonden Haapanen på kommandobryggan kryssa omkring bland korallöarna sökande efter ett skära lämplig storlek för det brokiga sällskapet A.B. Stenexports patenttalja är med ombord och kommer förmodligen aldrig tillbaka till sin rätta ägare. 

Ja, detta var en del av historien om Stenexport A.B. i Mariehamns Västerhamn. 

Som sagt, många är vi som tittat ut ur färjans cafe`s fönster och många gånger undrat vad i egentligen detta var för ett företag. Nu vet vi lite mera. Måhända vill de inblandade inte tala om dess historia. Kanske lite skamset att man har haft affärer ihop med de tyska nazisterna och samtidigt som de gasade ihjäl miljoner människor levererade man makadam till deras autostrador.



Tidsenlig bild ifrån Lotsberget och verksamheten vid Stenexport. 

Vi kan här se att verksamheten skedde på tre platser. Längst till vänster insprängda avsatser för framtagning av hela stenblock. I mitten det djupa schaktet där senare en siloliknande konstruktion byggdes och från den en väg till höger där krossat grus ligger i högar.



Stensliperi. Både slipade och oslipade stenar pryder planen framför stensliperiet som knappast kunde stå på fastare grund.


Krossat i Godby den 20 januari år 2024

Johan G. Granlund

fredag 12 januari 2024

Tjugondag Knut sopas julen ut

Mordet på Knut Lavard - blev tjugondag Knut



Ja, med denna hemska bild vill jag börja denna berättelse. Den avbildar händelsen då den danske prinsen Knut Lavard blir mördad den 7 januari år 1131. Händelsen finns kvar i traditionen att i Norden sopa ut julen. I dag görs detta den 13 januari men i äldre tid gjordes detta den 7 januari.

Tjugondag Knut sopas julen ut - bultas julen ut - sjunger vi julen ut. Alternativen hur vi benämner denna händelse är flera. 

I min barndom i Sund på Åland bultade man ut julen. Detta skedde just så som det säges. Jag minns från min tidiga barndom dessa bultningar på dörrar, fönster och i knutarna. Det var en reell verklighet. Jag minns även att man ibland "hartsade" fönster åt ensamma människor så att de skulle bli rädda. Detta gick så till att man med harts skrapade på fönstret och då framkom ett spökligt ljud. Det kunde även höras spräng- och gevärsskott i byn. En morgon på Norrgårds i Finby, i mitt hem, var ytterdörren förbommad med de skogskälkar far lämnat ute för morgondagens färd till skogen efter brännved. Vi fick som tur var upp dörren. 



Som sagt, Knut blev mördad den 7 januari. Varför just den dagen? Man säger att mördarna inväntade den första vardagen efter trettondagshelgen emedan straffskalan var lägre på en vardag efter helg ifall de skulle bli fast. Mördaren var Knuts kusin som ville bli av med en tronkonkurrent. Knut hade som kungabarn, i nioårsåldern, blivit faderlös och tronen gick till en farbror. 

Med tiden skulle Knut av påven bli helgonförklarad och i det är han i nivå med Nordens kända helgon Sankt Olof och Sankt Erik. Vi fick en Sankt Knut. 



Sankt Knuts sigill för Åland. Finns bevarat i Danmarks Riksmuseum

I spåren efter detta bildades Knutsgillen i hela Norden och ett sådant gille fanns även på Åland. Intill Finströms kyrka finns ännu en åkerteg som benämns Gilleshagen som minner om detta gille. Det finns även en Sankt Knutsgillestamp bevarad å Danmarks Riksmuseum och detta sigill anses vara från Åland.




I gammal skattläggningskarta finns platsen Gilleshagen intill Finströms kyrka

Vid denna tid var Danmark en stormakt och influenser därifrån spred sig även till Åländsk sedvänja. Vi firar ännu hans minne som Tjugondag Knut sopas julen ut.

Detta skedde förr den 7 januari men kyrkoledare bestämde en gång att dagen skulle framskjutas till den trettonde januari, därav uttrycket Tjugondag Knut alltså 20 dagar efter juldagen. Det finns även en annan teori som folklivsforskare framkastat. Förr helgade man en kyrklig helg med att tillägga en oktav, dvs. lägga till åtta dagar och fira den även då. Därför har uttrycket tjugondag Knut börjat användas här i Norden. 



En fin artikel om julfirande och Sankt Knutfirandet fann jag i tidningen Västra Nyland av den 3.1.1942, Stjärngossar och Knutsgubbar, som jag här vill relatera några rader ifrån.

- Hos oss här i det övriga Norden fortsätter julhelgen ända långt in i januari, till tjugondag Knut som enligt versen kör julen ut. Tjugondag Knut som enligt versen kör julen ut. Tjugondag Knut, de tär den 13 januari och det är alltså då som julfriden enligt modernare nordisk uppfattning får ett brått slut. Ursprungligen ansågs Knutsdagen inträffa redan de sjunde januari  dagen uppkallades då efter danske Knut Lavard som mördades denna dag året 1131. 

På Knutdagen, den 13 januari var det så obönhörligt slut med allt julfirande. En i hela Skandinavien känd sed var att bulta julen ut. Då sprang en person i gårdarna och bultade julen ut med en hammare, och en annan gick efter med viska för att sopa rent. Det ansågs att man på detta sätt ville jaga ut de döda gäster, man om julen haft på besök, och samtidigt skrämma bort alla tomtar och troll som gömts sig kvar i knutarna. Ofta voro dessa julutbultare förklädda på ett eller annat sätt.

Tjugondag Knut drack och åt man även julen ut. Då skulle man göra slut på all julmat, julöl och julbrännvin. Detta föranledde ofta till grundliga fester, jag på sina håll nämner man t.o.m. att tjugondag Knut vad mat och dryck beträffar var den kraftigaste festdagen under hela helgen. Från dessa orgier stammar även följande lilla visa:

Slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin´t i alla husa. 


Sopat ut julen i Godby den 13 januari år 2024

Johan G. Granlund



måndag 8 januari 2024

Solförmörkelsen i Kumlinge år 1914




Kumlinge i Ålands östra skärgård.

Fotograf Matti Poutvaara år 1968.

Den 21 augusti år 1914 inträffade i Finland en total solförmörkelse. Detta var en speciell händelse som inträffar mycket sällan och som lär skall ske nästa gång i vårt land år 2126. 

Vi låter tidningsreportage berätta om vad som hände.





I Hufvudstadsbladet någon dag efter den totala solförmörkelsen kunde man läsa följande rapport:

Expeditionen till Kumlinge. Observationer under de ypperliga förhållanden med utmärkta resultat.

På lördag kväll återvände till Åbo större delen av deltagarna i de vetenskapliga expeditioner, som i Kumlinge gjort observationer under solförmörkelsen den 21 dennes. Som komplettering till meddelandet i gårdagens blad meddela vi enligt Å.U. följande om expeditionens arbete. 

Den astronomiska expeditionen till Kumlinge bestod av professor K.F. Sundman, prof. E. Lindelöf, och dr. R. Furuhjelm med flera assistenter. Dr. Witting utförde fotometriska bestämningar. 




För de astronomiska observationerna hade till Kumlinge sänts observatoriets i Helsingfors stora refraktor, en pjäs, som kostat 75 tusen mark. Den var uppställd i ett hus av trä öppet uppåt och mot solen. 




Observationerna utfördes efter ett mycket detaljerat och noggrant inövat program, Repetitioner hade hållits varje dag och slutligen en stor generalrepetion. Det var för varje sekund bestämt vad var och en skulle göra. 




Kom så förmörkelsen under bästa möjliga förhållanden med strålande, härligt väder. Månens yttre och inre kontakt antecknades noggrant med tillhjälp av kronometer. När det ögonblick närmade sig, då förmörkelsen skulle bliva total observerade dr Furuhjelm solen, medan professor Lindelöv stod med klockan i hand färdig att börja räkna sekunderna. Nu! sade dr Furuhjelm. I samma ögonblick tog magister Iversén ett fotografi av solen och professorn Lindelöv började räkna: Ett, två tre...Räkningen fortsattes så länge förmörkelsen fortfor. Man hade som bekant räknat ut att den skulle räcka 2 minuter och 14 sekunder, men efter 2 minuter och 5,5 sekunder gnistrade en kant av solen till igen, Förmörkelsen hade sålunda varat 8,5 sekund kortare än beräknat var. Att den verkliga tiden skilde så pass mycket från den beräknade, beror p att månens rörelser är synnerligen svåra att beräkna. Månen har 60 olika slag av rörelser och många av dem är ännu knappast utredda. 




Under förmörkelsen fotograferades koronan på tid. Helsingforsobservatoriets skickliga observator magister Wäisälä iakttog under förmörkelsen tre protuberanser och tecknade av dem Venus och Merkurius syntes tydligt så länge förmörkelsen varade, Regulus svagt en grad från solen. 




De plåtar, som togs i Kumlinge, har givetvis icke ännu blivit framkallade, men man har all anledning att antaga att de blivit mycket nöjda, så gynnsamma som förhållandena var. Över huvud var alla deltagare i expeditionen synnerligen nöjda med resultatet a färden men strapatsrik hade den varit för flera av dem nämligen, som anlänt till Åbo efter ångbåtstrafikens upphörande. Det hade varit att resa med ångbåt till Ruotsalais, sedan med segelbåt och sist 15 km med roddbåt. Framkomst i sista minuten. Och återfärden hade varit i samma stil.




I Åbo iakttog förmörkelsen för övrigt av magister Jalava, och befanns totalitetstiden i centrum av staden vara 18 sekunder.




Sällskap som bevistade solförmörkelsen i Kumlinge



Artikel i Dagens Press









Artikel i Farmaciaföreningen










En del av undersökningen kunde inte genomföras på grund av utbrottet av andra världskriget





Artikel om Kumlinge i Nya Åland



År 2006 ingick i tidningen Nya Åland följande artikel om observationerna år 1914 och om huset som sedermera ingick i bygget av Vikingalid i skärgårdskommunen Kumlinge. I artikeln omtalas att Kumlinge "drabbades" av en solförmörkelse. 


Observerat i Godby den 8 januari år 2024

Johan G. Granlund