tisdag 12 januari 2021

Sunds kyrkas kyrkobalk-bogårdsmur-ringmur

 




Sunds kyrkas ringmur, i dag närapå en halv kilometer lång.

I år 2020 års utgåva av Sanct Olof hade jag förmånen att få införa följande artikel som jag här för den som inte införskaffat boken ännu vill delge.





En dag för länge sedan stiger i land på någon av de åländska öarna en representant för den nya kristna tron. Det var någon som talade om Jesus Kristus "Vite Krist"

Om denne budbärare kom i enkla kläder eller om han kom med myndig stämma får vi aldrig veta.

Ett är i alla fall säkert, han kom i "Vite Krists" ärenden. Han predikade och han döpte. De nyvunna i sina nu påsatta vita kläder primsignades. Den nya trons stigar upptrampades och man vandrade vidare i helt nya banor. Man byggde sig ett tempel, ett kapell, för att förrätta sin gudstjänst. Var det i Lemböte, på Signilsskär, eller på Kökar det allra första kapellet byggdes? Fanns det små kapell invid farlederna som i dag är helt bortglömda? Med största sannolikhet någon av platserna invid den gamla segelleden mellan Scandinavien och Balticum. Kung Valdemars segelled. 

Helgedomarna som sedan kom att byggas på fasta Åland placerades invid de gamla begravningsplatserna för de dödas minne, de vi i dag benämner forngravfält. Då den nya tron lärde att vi en dag skall uppstå och träffas igen i himmelen brände man inte de döda och lade urnan med askan i gravhögar ovan jord, utan kroppen jordfästes och grävdes ned till ett visst djup för senare uppståndelse.

Den åländske historieprofessorn Mats Dreijer framlade i tiden teorin att innan de mäktiga stenkyrkorna byggdes på Åland, fanns på den platsen först en träkyrka. Rester av sådana finns visst i marken under kyrkors stensockel. Man har även funnit benrester från kristna gravar under dem.

Runt dessa kyrkor begravde man således sina döda och denna plats, kyrkogården, skulle inhägnas. Den skulle skyddas från tama och vilda djur. Några sådana skulle inte få finnas där för att gå och böka omkring. Ja den skulle även skyddas ifrån självspillningar och mördare. Självspillningarna fick bödeln och spömannen ta han om. Likens plats var ofta Röda Kon i Lumparn, Självspillningarnas kroppar fick bli örnmat eller varg och rävföda. 





För några år sedan började jag tänka på just detta med kyrkobalkar och bogårdsmurar. Vad menas med dem? Lite längre fram skall jag försöka klargöra detta. 

Jag hade hört att socknens bönder i äldre tid hade ansvar över denna inhägnad och att den var väl ansad och omskött. Var hade Norrgårds i Finby sin lott att sköta på Sunds kyrkogård? Jag försökte höra efter i kyrkans kansli om där fanns någon gammal förteckning men man kunde då inte ge ett klart svar. 

En vårkväll detta år gick jag igenom gamla Sanct Olof-böcker. Ja, för att söka efter något helt annat. Plötsligt föll mina ögon på en artikel av kyrkoherde Paul Pettersson i 1968 års utgåva. Där berättade han om en gammal kassa-och krönikebok som då fanns i Sund kyrkoarkiv. Det var en mycket gammal bok vid namn "Liber Templi Sundensis" från år 1651. 




Av denna framgår indelningen av socknens bönders skyldighet att ombesörja skötseln av "kyrckiobalkarna" i Sunds församling. Wow, tänkte jag, det var ju det jag så länge sökt efter! Visserligen hade jag sett några rader ur den i boken Ålands kyrkor Sund och Vårdö, men inte då fattat större intresse för den. Jag kontaktade då församlingen och fick klarlagt att denna fina bok, numera fanns i Ålands Landskapsarkiv så jag styrde mina färder dit en dag i sköna maj. Ja, jag fick faktiskt speciallov att komma i Coronatider. 





Liber Templi Sundensis, tar oss med i Sunds församlings kyrkohistoria ända från 1636

Boken som förutom att vara kassabok kan även ses som en diger krönika och allmän information om Sunds församling, dess kyrka och prästgårdens olika hus. Den omfattar 264 foliosidor i halvfranskt skinnband. Av boken framgår att den inköptes den 17 juni år 1651 till "Kyrckian" för 4 daler och 16 öre.

Den kyrkoherde som först fick uppdraget var Martinus Clementis och han verkade i församlingen från 1651 till 1656. Han efterträddes av Bryniel Magni Kiellin fram till år 1675. Bryniel Kiellin efterträddes av Laurnetius Kiellin ( troligen den förres son) fram till år 1695. Den siste i raden av bokförare var Salomon Alanus, sedermera kyrkoherde i Jomala som titulerar sig "praepositus Alandiae" - prost av Åland.

Utifrån verifikat som sparats fanns underlag för kassabokföring bakåt i tiden från år 1640 ja faktiskt ända från 1636. Man skulle sedan mycket stilrent pränta uppgifter ända fram till år 1719.




Kyrkobalkarnas omvårdnad finns under två årtal, 1642 och 1679. Vi ser här 1642 års indelning. 

Där framkommer att huvudportens skötsel, den västra, handhades av Kastelholms slott och med det förstås samtidigt kungsgården. Den östra porten handhades av två gårdar ifrån Lövö i kapellförsamlingen Vårdö. Därefter börjar emot väster de olika byarnas ansvarsområden. Här ser man två kolumner, den ena byns mantal och den andra för antal famnar i kyrkobalken som skulle skötas. Hade byn 3 mantal ansvarade man för 3 famnar, (en famn var 1,78 meter). Den östra porten ombesörjdes märkligt nog av två gårdar från kapellförsamlingen Vårdö nämligen Lövö. I 1779 års bok framkommer det att den sköttes av två gårdar från Töftö. Portarna benämndes även i äldre tid för "stigluckor". Dessa var av olik slag men hade ofta en överbyggnad med varierande takkonstruktioner. 

Vad menas då med mantal? Ja, kort sagt var det en skatteenhet och förklarade gårdens bärkraft och avkastningförmåga. Utgångspunkten förr var att en gård om 1 mantal skulle kunna föda 1 familj. Som måttstock tog man inte gårdens storlek i första hand utan tog även i beaktande dess odlingsbarhet och avkastningsförmåga, om där fanns skog och fiskevatten. Innehade man en gård med bördig lermark eller bestod den av mo och sandjordar?

Detta var förhållandet under 1600-talet men denna regel ändrades undan för undan så att man längre fram i tiden började tala om 1/4- och 1/8-dels hemman. 






Den "transkriberade" renskrivna listan ifrån år 1642 över Sunds sockens byars ansvarsindelning.

"Ordning om Kyrckioobalckar i Sund, Anno 1642;24 Augusti Begynnandes wid Westra porten och sedan Nårr omkring, Uthi hwilken fömäldes huru mycket hwar Bonde håller Then Westra porten håller Slottet, Then Östra Porten hålla 2 mantal i Löfuetöö"

I äldre tider, från år 1804 infördes i Sverige en lag att kyrkogårdsmurar som hopfogats med murbruk borde skyddas med en träkonstruktion. Dessa konstruktioner fordrade kontinuerlig skötsel emedan vatten inte fick tränga in i muren och spränga sönder den vintertid. På Åland finns ingen kyrkogårdsmur i dag som har en ovanliggande träkonstruktion över stenmuren och efter kontakt med domkapitlet i Borgå har jag inte heller därifrån fått bekräftat om sådana finns på fastlandet. 





Runt vissa kyrkor fanns en "bogårdsmur" helt i trä och en sådan finns ännu i dag vid Lumparlands kyrka.

 Vad menas då med kyrkobalk?

Under tidig medeltid var kyrkobalken den lagtext som reglerade socknarnas skyldighet att bygga och underhålla kyrkan. Märkligt nog har man även med tiden börjat benämna kyrkans inhägnad för "kyrkobalk". 

För mig har det som sagt varit av intresse att utröna var min hemgård Norrgårds i Finby hade sin andel av skötseln. Enligt bomärkesforskaren Göran Dahl i Saltvik hade de olika gårdarna sina bomärken inhackade i muren och han har en gång lokaliserat några sådan i Sunds kyrkas ringmur. 





En del stenar har märken av borrhål

Med beaktande av var i muren Finby hade sin andel, det vill säga efter 59 famnar (105 meter) anade jag på ett ungefär byns ansvarsområden i den bortre änden av den dåtida muren, alltså ganska nära vattenposten invid källaren Detta innebar att eventuella bomärken för Finbys del är borta eftersom muren senare ombyggdes dvs. förflyttades längre norrut.

För mig har det också varit intressant att få en uppfattning om hur stora mängder stenar vi här har att göras med. Var togs dessa stenar och hur kunde detta gå till? Vad gäller antal kubik kan man något så när räkna ut mängden. Vid en inspektion av nuvarande mur, visade det sig att den är cirka 500 meter lång och dess bredd mellan 1,0 till 1,4 meter samt dess höjd varierande mellan 0,7 och 1,4 meter. Den mur som fanns vid dagbokens tillkomst var ju knappt hälften så lång som i dag. De stenar som finns i dagens kallmur är till största delen sedimentära stenar tagna ur de lösa ytskikt som finns i de åländska bergen. I mitten av muren finns de mindre stenarna och man kan på vissa ställen även se rester av den gamla murens stenar som har brukrester på sig.









Då jag en höst för några år sedan sökte lingon i norra Finbys skogar, norr om byn, fann jag en mängd märkliga stensamlingar på den sluttande bergskanten. Det var frågan om ett tjugotal på ett litet område norr om Krokhärvorna och Lortmyra äng. 

Mina tankar vandrade runt. Varför dessa uppallade stenblock? Dessa kan inte var så placerade av naturen. Där låg stenblock i varierande storlek, med tre eller flera stenar undertill, kan bara förklaras med att man avsiktligt anordnat detta. Tog man vara på dessa block under sommarhalvåret, stoppade upp dem med några småstenar, för att senare under vintern forsla bort dem med häst och släde? Hem till gårdens olika behov, diken, husgrunder och trappstenar och även för underhåll av kyrkoringmuren. Jag fann där ett tjugotal sådana stenplattor, stå väntande på att någon hämtar dem. Detta på ett litet område. Tankarna gick vidare. Stenar till kyrkan, till Kastelholms slott. Enorma mängder som allmogen släpade fram till de värdsliga och kyrkliga myndigheternas byggen. Tusentals ton stenar för murar under århundradenas gång. 








Hans Hassons skattläggningskarta från år 1650. Runt kyrkan kan man se den gamla bogårdsmuren
och dess båda stigluckor dvs. ingångsportar.




Sundskvinnor sittande på "kvinnosidan" 


Signats i Godby den 12 januari år 2021


Johan G. Granlund



lördag 12 december 2020

När bonden Alexander Lindgren skulle skjuta Sunds kyrkoherde

 



Gary Cooper i rollen som Sheriffen

Det åländska samhället och närmare bestämt Sunds socken på Åland har aldrig varit och kommer troligtvis heller aldrig att komma närmare "Vilda västern" än i december 1907 och januari år 1908. 

I juletid, i december år 1907 slår två sundsbor i Sunds Andelshandel ihjäl ett ungt affärsbiträde, Victoria Gustafsson från Lumparland i ett misslyckat rån och i januari år 1908 tar bonden Alexander Lindgren  från Lappböle by i Sunds socken lagen i egna händer och är på vippen att skjuta Sunds församlings kyrkoherde Anders Oskar Elovainio i Kullabacken i Sunds socken.

Ålands "sheriff" kronolänsman hovrättsauskultanten Axel Zacharias Planting hade bråda dagar.

Denna makabra händelse fick jag nys om via andra arbeten i forskningen om Sunds församlings kyrkoherdar. En tid i Sunds församlings historia där man i över 30 års tid kämpade i diverse stridigheter först med denne Elovainio senare med prosten Henriksson. Till den senare skall jag återkomma vid ett annat tillfälle.





Den 1 februari år 1908 finner man denna notis i tidningen Åland.

Revolverdåd å allmänna landsvägen i Sund.

Kyrkoherden A. O. Elovainio sårad.

I går vid 12-tiden på dagen inträffade åter en ohygglig tilldragelse i Sund där man ännu knappt hunnit lugna sig efter den uppskakande mordgärningen i Finby. 

Då kyrkoherde A.O. Elovainio på väg ifrån Mariehamn till Sunds prästgård hunnit ned från Kullabacken mötte han bonden Alexander Lindgren från Lappböle by, som kom åkande emot och genom att styra hästen i tvärs spärrade vägen för kyrkoherde Elovainio. I samma ögonblick och utan föregående ordväxling föll ett revolverskott. Kulan träffade Elovainios högra lårben. Hästen satte genast i sken medan attentatorn fortsätter sin färd mot Haraldsby. Kyrkoherde Elovainio som inte förlorade sansen, kastades ur släden samt begynte ropa på hjälp. Tillskyndade personer hjälpte honom upp medan andra lyckades hejda den skenande hästen. Åtföljd av en mansperson från Kastelholm vände kyrkoherden omedelbart om för att i Godby söka hjälp och läkarvård. Åsyna vittnen funnos inte tillhanda, men en mansperson har dock sett Lindgren spärra vägen och omedelbart därpå hört ett skott samt hört kyrkoherdens rop på hjälp.




Kullabacken i dag i Sund sedd ifrån Kila vägskäl.

Vid tiden för attentatet var vägen högre uppe i backen och krokigare i slänten.

Tidningsartikeln berättar vidare att; Ett par dagar före attentatet hotades Elovainio till livet såframt han inte ville frångå sitt beslut att skilja Lindgrens son Erik från skriftskolgången inkommande vinter. Kyrkoherde Elovainio var också beredd på att möta Lindgren på landsvägen från Mariehamn och sökt därför få någon mansperson att följa sig på vägen genom Sund. Av en eller annan orsak kom han dock att resa allena.

Bonden Lindgren som är i 50-60 årsåldern är en man med ett obändigt och våldsamt lynne samt ovanligt häftigt humör. Han fortsatte sin färd emot Haraldsby som om ingenting hänt och hade samtalat med ett flertal personer i byn samt därefter fortsatt emot Godby och Ämnäs. 

Emellertid hade kronolänsman Axel Plantin bosatt i Ämnäs by, omedelbart per telefon underrättats om revolverdådet och på väg från sitt hem till Godby dit han uppmanat kyrkoherden att omedelbart bege sig för erhållande av läkarhjälp mötte han ingen mindre än Lindgren själv som han redan på avstånd kände igen.

Utan vidare drog Plantin upp sin browning pistol, tog hästen i tyglarna och befallde 

" Upp med händerna"! 

Befallningen åtlyddes. Därefter uppmanades Lindgren att visa i vilken ficka revolvern fanns. Revolvern framdrogs och konstaterades därvid att tvenne kulor var avlossade.

Lindgren förpassades därefter till Kastelholms kronohäkte.

Vad gäller Elovainios skador skriver tidningen; Lyckligtvis hade inte kulan förmått intränga i köttet utan blott åstadkommit skrubbsår från vilket dock blod flutit ymnigt. Under sådant förhållande förefinnes naturligtvis icke nån fara för livet.

Då t.f. provinsialläkare dr. A Holmberg befann sig på sjukbesök i bygden tillkallades från Mariehamn dr. A. Gylling som konstaterade skottsåret som ofarligt. 

Kulan hittades sedan i Elovainios underkläder. Att kulan inte hade större verkan berodde därpå att den genomträngt slädfällen. 

Ett dåd som detta å allmänna landsvägen mitt på ljusa dagen vittnar om en sällsynt hög grad av råhet och förvillning.

Inför den kommande rättegången utför kronolänsman Axel Planting förhör med den misstänkte gärningsmannen Lindgren, med målsäganden kyrkoherde Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Det skall så bli rättegång i Sunds härad och den är bestämd att hållas de första dagarna i mars år 1908.



Häradsrättens tingssal, Granlunds i Finby



Nämndeman bl.a. Gustav Emanuel "Manne" Granlund

Värd för tingssalen




Sund och Vårdö socknars lagtima ting den 4 mars år 1908.

Efter de inledande gängse fraserna konstateras närvarande enligt upprop den tilltalade:'

Johan Alexander Lindgren samt målsäganden Anders Oskar Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Lindgren hade fängslig inför rätten ställts av Fångknekten vid Kastelholms häradsfängelse Gustaf Nummelin enligt förpassningssedel No:23. 

Kronolänsman Axel Planting förärades företräda målsäganden A.O. Elovainio.

Nu framlades polisförhöret som gjorts med Alexander Lindgren enligt följande:

Alexander Lindgren är född utom äktenskapet av Bondedottern Gustava Lindgren, innehavare av hälften av Lappböle skattehemman  och förvärvad arvsrätten av sin mor till sagda hemman. 

Vid åtta års ålder hade Lindgren besökt den i Godby varande elemäntärskolan samt lärt sig läsa och skriva. Efter sin moders död hade han äganderätten till Lappböle hemman i vilken han vistats sedan barn. Han förklarade att han aldrig använt starka drycker.





Välkommen till Lappböle

I förhöret berättar han att han ifrågavarande dag haft för avsikt att besöka en i Godby by boende skrädddare vars förnamn var Johan men vilkens efternamn han glömt, vilken haft under arbete en omgång kläder avsedda för Lindgrens son Mathias Erik, att av denne användas vid sin förmodade snara skriftskolgång, för att meddela skräddaren att de behövliga kläderna ännu inte behövdes då kyrkoherde Elovainio någon dag tidigare hade förklarat hans son icke vara mogen att gå till skrift, men att de skulle behövas lite senare. Samt han haft för avsikt att jämte Mathias Erik resa till Åbo stad för att hos landets ärkebiskop utverka sonens godkännande till skriftgång.

Han ämnade även den dagen besöka en person i Ämnäs by, vars sons namn han glömt, och där kräva betalning för en paltå.

Sagda dag hade Lindgren åkt hemifrån och nedanom i byn varande Kullabacken mött Elonvainios hund vilken skällande angripit Lindgrens häst på dess högra sida så att hästen därav tvingats vika till vänster. Lindgren hade då försökt "skjuta bort" hunden med sin pistol och just precis då hade kyrkoherden kommit åkande nedför backen. Nu hade hans släde vänt så kyrkoherden hotade köra över honom och kollidera med honom. Som orsak varför han bär revolver säger sig Lindgren vara att en månad tidigare har hänt ett förfärligt mord i Finby och man bör vara beväpnad. Därtill påstod han att kyrkoherden bär agg emot honom då han för två år sedan hade sålt en ko till kyrkoherden som hade börjat sina efter köpet så att då Lindgren hade lovat att den mjölkar 14 liter per dygn mjölkade den endast 7 liter. 





Sunds kyrka samt prästgård i början av 1900-talet

Han förnekade att han hotat skjuta Elovainio. Däremot berättade han att han vänligt sökt upp kyrkoherden i hans kansli och vänligen försökt få honom att återta den hotelse att vägra sonen Erik att "släppa fram" i årets skriftskola. Han hade dessutom hela tiden inte titulerat kyrkoherden med "du" utan med Kyrkoherden. Han förnekade även att han skulle sagt att han "skulle taga tjänsten" av kyrkoherden för dennes påstådda fel begånget i tjänsten samt att han skulle vara glad över att han fick bo i ett hus "som han ha byggt". Dessutom hade han nog påstått att sonen Erik genomgått både småbarns och äldre folkskolan  med berömliga betyg. Och vad det gällde de använda revolverkulorna hade dessa kulor avlossats den ena på hemgården och den andra en bit från hemmet i en backe.

Något skott hade han inte avlossat i Kullabacken.

Efter avslutad polisförhörsgenomgång bestred Planting å målsägande Elovainios vägnar det mesta som Lindgren framhållit samt förklarade att vittnenas utsago i allo överensstämde med målsägande Elovainios version av händelseförloppet.

Exempelvis Lindgrens förklaring över det vänliga av honom gjorda besöket i kansliet hade försiggått så att då kyrkoherden färdats förbi den åker där Lindgren arbetade en dag, hade Lindgren hoppat över gärdesgården och springande komma emot kyrkoherden och skrikit åt honom att han skulle

"laga sig hän härifrån" om inte skulle han få se på annat, det genom att peka på sitt huvud.

En omständighet som skulle få en mycket allvarlig betydelse längre fram i tiden till vilken denna blogg skall återkomma var att vid förhör med Lindgrens son Erik, sade sig denne inte hört att fadern skulle avlossat två skott nära hemmet utan han hört bara ett och det intill Sundby lanthandel.

Denna blogg kommer att återkomma till den händelse som utspelar sig sex år härefter då Lindgren hotar att skjuta sonen Erik. Troligtvis var detta av hat till sonen som han först försökte hjälpa och satte sig i knipa för och sedan fick sonens vittnesmål emot sig. Det är min teori. Vi återvänder till häradsrätten vid Granlunds i Finby och visar på dess utslag.

Utslag

Häradsrätten har tagit detta mål i övervägande och finner här belagt vara att svaranden Johan Alexander Lindgren under gårdagen i jämlikt paragraf 26 av detta protokoll blivit dämd för mordförsök att hållas fyra år i tukthus samt under paragraf 27 av protokollet dömd för misshandel till 50 mk böter och för resande av livsfarligt vapen mot annan och skjutande i närheten av boningshuset jämväl till 50 mk böter komma de utdömda straffen och det Lindgren i detta utslag dömda bötesstraffet sinsemellan sammanläggas varför Johan Alexander Lindgren dömes att för samtliga ovannämnda brott i ena bot hållas fyra år i tukthus samt 12 dagar och ett i tre år utanför detta vara förlustig medborgerligt förtroende. 

--------------------------------------------------

( under denna rättegång tas nämligen upp två andra händelser som Lindgren anklagats för, nämligen att han dragit en piga i håret flera meter samt hotat en dräng till livet med bössa och slagit honom med knuten näve)

( Lindgren skall år 1914 bara sex år efter denna händelse hota skjuta sin son Erik då denne som bodde i Skarpans skulle hämta sin sparkstötting ifrån Lappböle. Till detta skall denna blogg återkomma senare)

----------------------------------------------------


Vem var Alexander Elovainio?

Vi finner en dödsannons i tidningen Syd Österbottningen, där jag faktiskt glömt anteckna datum enligt följande;




Dödsfall

I tisdags förra veckan avled i Uurais i Östra Finland kyrkoherden därstädes A.O. Elovainio till följd av lunginflammation vilken han ådragits i samband med läsförhörsresor i församlingen.

Hans namn var ursprungligen Eskelin och föddes i Liljendal år 1865. Han blev år 1896 t.f. kyrkoherde i Sund på Åland och kort därpå ordinarie. Han låg största delen av den tid han innehade kyrkoherdeämbetssysslan i ständiga konflikter med församlingen. När han slutligen år 1906 på Snellmansdagen företagit sig att ändra sitt namn till Elovainio blev förhållandet mellan honom och församlingsborna spända bl.a. förövades emot honom ett attentat så att han nödgades söka sig bort. Han sökte så kyrkoherdetjänsten i Uurais vilken han även erhöll.





Annons i tidningen Åland

Mitt och min familjs tillnamn 

är härefter Elovainio

Sund d. 12 maj 1906

Oskar Eskelin

kyrkoherde




Finlands Allmänna Tidning 11.7.1908 Befattningar

Stiftsnyheter. Vid senaste söndag förrättadt kyrkoherdeval i Uurais församling erhöll kyrkoherden i Sund A.O.Elovainio det största antalet afgifna röster.





Hatisk insändare i tidningen Åland emot Elovainio

En annons i Åland har väckt mycken förtrytelse. Och ej att undra på. En av våra prästmän kastar nämligen av sig kaftanen och framträder inför allmänheten i all sin nakenhet. En kyrkoherde tillkännagiver att hans namn liksom och familjens hädanefter är Elovainio. Man vill gärna härav draga den slutsatsen, att hr. E. så föga hedrat sitt forna tillnamn, att han därför i glömskans intresse nödgas taga sig ett nytt. Denna gissning är dock måhända alltför vågad. Orsaken torde kanske hellre stå att söka i en vansinnig förfinskningsfeber. Att bland rent svensktalande av vilka man njuter sitt bröd, tillvägagå på liknande sätt är värdigt allena - en prästman. Jag har blott ett par frågor att tillägga: 

Här på jorden ändras ett släktnamn lätt på därom gjord anmälan. Men huru må det vara å en annan ort? Hr. E. lär och förkunnar själv, att våra namn finnas tecknade i en bok där uppe. Om nu hr. E:s icke blivit raderat och i ändrad form där infört hur går det då?


Avlossat i Godby den 12.12. 2020


Johan G. Granlund


onsdag 14 oktober 2020

Min nya gårdsbastu




Så ser den ut, min nya gårdsbastu som jag byggde färdig till midsommaren 2020. Jag är jättenöjd med resultatet. Det är en fröjd att tända vedspisen och invänta den ljuvliga värmen som bara en vedeldad bastu kan ge. Jag rekommenderar varmt andra att följa mitt exempel.

För två år sedan färdigställde vi en bastustuga i Föglö och de lärdomar jag fick där var tillämpbara i mångt och mycket även på gårdsbastun i Godby.



Bastustugan på Överö i Föglö skärgård.





Min elbastu i bostadshuset som är inredd på övre våningen. 

Denna kommer i fortsättningen bara att användas vintertid.

Varje gång jag badade här kom tanken till mig; nej jag vill ut, jag vill ha en vedeldad bastu på gården!

För de intresserade vill jag här berätta och med bilder visa hur mitt projekt förverkligades.





Jag började att på nätet se vad som fanns av fabrikstillverkade bastur. Denna hittade jag och här fick jag idén till hur jag skulle bygga min egen. Så här skall den se ut tänkte jag! Men varför inte svänga på steken, omklädningsrummet med litet fönster och bastun med panoramafönster tänkte jag.




Jag började inventera vad jag hade i uthusen av gamla fönster och dörrar. Se här! Jag hittade fyra stycken sådana på lillstugans vind. Dessa hade förr använts som innanfönster vilka plockades bort till sommaren. De var i dåligt skick med flagade målfärger och kitt som till hälften hade lossnat. Jag startade upp renoveringen. De här får bli min panorama tänkte jag.




Så sökte jag vidare och hittade ett vackert fönster i garaget. Det hade tagits bort i tiden från bostadshuset då vi byggde farstukvisten 1995. Det hade ju karm och allt.





Men dörrar då, de är ju dyra att köpa och snickra till! Men, nu vet jag tänkte jag, denna dörr leder ju till snickeboa i garaget och jag har aldrig gått in och ut genom den på alla dessa 25 år. Onödigt med två dörrar dit. Jag tar bort den och den får bli ytterdörr resonerade jag. 




Men innerdörr till bastun då? Jomen jag har ju även en sådan. Denna utbyttes från Föglöbastun då vi ville ha en med glasdörr där. Den tar jag tänkte jag! Den har ju karm och dörrsmäll färdigt.

Men vad för slags tak skall jag ha? Jomen jag har ju en massa kalksandstegel ifrån Pålsböle tegelfabrik som jag för många år sedan rev ned ifrån en gammal ladugård som var på Godbytomten. Dom tar jag men kanske med filt under för säkerhets skull!

Men visst skall vattnet från taket tas tillvara. Jomen jag har ju stuprör och rännor som blivit över i stumpar från montering till de övriga husen. Dem tar jag tänkte jag och jag behöver bara skaffa några rännkrokar. Hej vad det går. 




Jag hade hört att man kunde utan byggnadslov bygga en så kallad Friggebo, men för säkerhets skull besökte jag Kommunaltekniska byrån i Godby som har hand om Finströms byggnadslov. En vänlig herre upplyste mig om att: nej du måste ha byggnadslov för bastu och du skall följa stugbyggeinstruktionerna. Dessa papper bör du inlämna till oss för byggnadslov! Jaha sade jag, får väl göra det då, utan att fråga destumera hur ritningar skulle se ut.




Jag tog då fram från min skrivbordslåda några "millimeterpapper" och började skissa på bastun. Så hade jag alltid tidigare gjort då jag byggt många turiststugor i Sund.

Efter en månad fick jag svaret; nej detta duger inte du måste uppgöra en ordentlig ritning, detta duger inte!





Jag kontaktade då en kille som min son hade anlitat för diverse gårdsprojekt och frågade om han kunde göra en "riktig" ritning åt mig. Jo, det kunde han. Lämna en skiss åt mig sade han så fixar jag det.





Nå alltihopa var ungefär som jag hade skissat och tidigare insänt, men nu dög det och våren 2020 fick jag byggnadslov. Men sade man, du får inte börja ännu för det finns en fataljetid om två veckor ifall någon granne klagar. Nå, jag hade faktiskt skriftligt lov av närmaste gårdsgranne, men det var väl bonden med stora åkern invid som kunde komma med klagomål tänkte jag. Men allt löpte fint och jag kunde börja planera för bygget.





Men jag hade faktiskt tjuvstartat med grunden. Nu hade jag så frilagt berget på platsen för min bastu. Jag frilade en kvadrat om 4 gånger 2 meter.





Jag vidtalade samma kille som hade gjort ritningarna att han skulle komma och bygga bastun. Jo jag kommer på måndag sade han. Vi placerade ut dessa plintar som var inpackade i paff och göt fast dem. Trodde jag. Efter två dagar tänkte jag att jag kollar för säkerhets skull hur de har fastnat i berget. Jag sparkade på en av dem som genast föll ikull med en lätt putt. Jag sparkade i flera och till slut hade jag alla liggandes på marken.

Ringde till killen och berättade vad som hänt. Nåmen oj då, jag kommer på måndag och rättar till det sade han. Nej vi skall inte träffas mera sade jag, jag försöker fixa det på annat sätt. Hej då!





Jag funderade länge och väl, vad i herrans namn skall jag göra? Men vem var det som byggde ett utedass åt oss för tjugo år sedan? Jo det var ju Vidde. Honom messar jag till för vi är ju vänner på Facebook.

Ja jag kommer på måndag sade han, kan du skicka en skiss över hur du vill ha det! Jo så gärna, tack!

Han lovade att instruera mig hur jag skulle göra i de olika momenten så att allt blir rätt. Jag är ju med i byggnadsnämnden sade han så det ordnar sig nog!

Vad hade vi först gjort för fel? Jo, då man anlägger plintar skall man borra 2 sneda hål i plintcentrum och då de ditsatta järntenarna gjutes fast sitter det som berget! Tänk vad enkelt och logiskt det kan vara!





Därefter vad det dags för själva golvfundamentet. Du köper de och de och såhär skall du montera starten. Du lägger en battingsrad ovanpå detta sedan och därefter reglar du väggarna.





Här visar Vidde mig hur jag skall montera golvbjälklaget.





När jag hade gjort färdigt detta visade han mig hur jag skulle montera väggbanden, allt skall vara i vattpass och strävas väl.





Att montera in vindskivorna var enkelt, huvudsaken att alla hål täpptes igen och att det sedan fanns 

underbrädor att spika väggbräderna på.





Nu var filttaket påsatt och här visar Vidde mig hur jag brädar bastun. Fiffiga hjälpbrädor som gör att nedre kanten blir rät.





Att måla behövde jag ingen visning i. Där är jag expert kan jag själv tycka. Men inte riktigt, jag hade införskaffat en annan sorts Falu rödfärg på Mattssons, en finsk tillverkning. Denna måste omröras mycket mycket väl. Här fanns ett ämne som utkristalliserades så att färgen blev blårödsilvrig. Den äkta Falu rödfärgen är inte sådan. 





Så var det dags att montera in mina underbara fönster samt. Här behövde jag Viddes hjälp. 





Hela bastun skulle kläs in i aluminium före panelningen och Vidde hjälpte mig att hålla i rullen.

Att montera in bastuspisen var nu en karusell av Guds like. Av byggnadsinspektionen hade jag fått noggranna instruktioner att skorsten måste sticka upp 1 meter ovan takets övre lutning. Men man sade ingenting om hur långt under bastutaket värmeisolerade röret skulle hänga ned. Jag hade ju beställt en bastuspis plus alla rör. Ritningen för bastun gav jag till Mattssons. Men de delar jag så fick var fel. Detta rör stack ned bara 7 cm från taket och skulle vara 45 cm. Här efterlyses en klarare visning! En kund kan ju inte själv veta detta, det bör försäljare känna till. 

Ett fel gjorde jag själv i sammanhanget. Den varma spisen skall ha 35 cm avstånd till brännbart material. Avståndet till väggen bakom var här bara 20 cm så jag fick köpa en täckskiva som monterades mot väggen. Felet berodde på att jag hade monterat takstolen fel, hade den haft 15 cm längre avstånd hade jag sluppit köpa skivan för 250 e.





Nu är så bastuspisen rätt monterad och ni ser där förlängda värmeisolerade rördelen. Stenarna är inlagda och spjället är uppe. Vatten fullt i behållaren






Här vill jag berätta om ett annat fel jag gjorde i min dumhet. Jag hade svängt bruna skivans undersida upp då jag inbillade mig att den andra skulle vara så hal i bastun vid bad. Detta vart ett elände. Det gick inte att skura för trasan klistrade sig fast i den skrovliga skivan och dessutom ville inte vattnet rinna ned i rännan ni ser i mitten. Den hade bågnat vid spisens tryck emedan plintarna var inte direkt under spisen. Jag måste krypa under och kila upp golvet med nya stöttor så att jag fick rätt lutning igen.

Dessutom till på köpet fick jag köpa en svindyr våtrumsmålfärg för 80 e för att få ytan slät.

Däremot var jag nöjd med min montering av lave och mitt snickeri av pallar.

Messingsplattan införskaffades från Klingbergs plåt i Ulfsby. Vill klaga på priset, svindyr plåt nära 70 e för denna. Men stort beröm till killarna där som är vänliga och oerhört proffsiga. Rekommenderas!

Och jag vill även berömma Mattssons byggkillarna i Godby. Snabba i vändningarna och enormt kunniga och kvicktänkta! Mycket bra!

Jag vill även ge ett beröm till min granne Eyolf. Utan honom hade jag inte fått bastuspisen monterad enligt instruktionerna. Jag var på god väg att förstöra ett rör själv. Men han visade att jag måste svänga röret andra vägen och då gick det. Tack Eyolf!





Så in med ved i omklädningsrummet. Körsbärsträdet som rasade i vinterns storm. Ger en behaglig värme i bastun.



Med darrande händer tände jag första eldningen, skulle det dra upp eller blev det en rökbastu?

Nej det blev en härlig underbar bastu som jag är jättenöjd över. 

Jo en sak glömde jag. Av körsbärsträdets grenar filade jag ut ett flertal handtag som jag lackade.

För övrigt är bastun lackad med speciell bastulack och laven med speciell olja.


Badat i Godby den 14 oktober år 2020


Johan G. Granlund