tisdag 11 april 2017

Tremastade skonertgaleasen Kolumbus - byggd på Vårdö Ängö






Skonertgaleasen Kolumbus
Ett kompendium över fartygets levnadshistoria uppgjort av Hugo Häggblom.
Pärmbild Dick Häggblom.

En dag kom en kund in på mitt lilla försäkringskontor Pohjola på Norragatan i Mariehamn för ett ärende. Hans namn var Hugo Häggblom. Han berättade att han hade skrivit om den tremastade skonertgaleasen Kolumbus och han undrade om jag var intresserad av att ta emot ett exemplar av hans publikation emedan han förstod att jag var från den släkt som senast ägt fartyget. Den siste ägaren var nämligen August Mattsson från Tranvik som var min farmors bror.
Jag tackade vänligen för erbjudandet och i dagarna har jag noga studerat innehållet och vill här i min blogg framlägga alla de uppgifter om fartyget och dess öden som jag kan finna.

Berättelsen ger en unik bild av ett fartygsbygge på Åland på 1800-talet. Det skulle nämligen visa sig att Hugo Häggblom i sin hand fått sin farfar Anders Victor Häggbloms dagbok som han skrev åren
1865-1908. Här finns dagliga noteringar och man kan följa fartygsbygget från dess första dag till den sista.




Här vilar hon i dag, under vattnet invid Kolumbus grynnan i innerfjärden  Estvik i Finby by av Sunds kommun. Som ett ödets ironi låg hennes stapelplats längst bort i fjärran, på Ängö i Vårdö, tvärs över Lumparn. Vi kan se grynnan i bildens mitt och vraket ligger inom en femtiometers sträcka hitåt ifrån grynnan. Jag kan ännu minnas huru garnen trasslade in sig i spanterna då jag lade ut kvällsnäten. Min sons stuga finns invid denna strand.





Påmönstringsrulla för Kolumbus, finns på Ålands Sjöfartsmuseum.

Det fanns även en annan koppling. Min farfar Johan "Janne" Granlund sjökapten från navigationsskolor i Mariehamn och Vasa (Nikolaistad) skulle enligt uppgifter haft påmönstring på fartyget och jag uppsökte därför Ålands Sjöfartsmuseum för att kontrollera manskapslistorna. Trots ihärdiga försök med amanuens hjälp lyckades vi inte hitta hans namn bland de mönstrade. Troligtvis fanns inte alla rullor i arkivet.




Jag brukar söka efter information om olika händelser i det Digitala tidningsbiblioteket för Finland och vid ett sök efter en helt annan historia stötte jag på denna notis som jag sparade. Nu minns jag inte vilken av de finländska tidningarna denna notis ingick i. Jag hoppade i alla fall till då jag läste.

Texten är tragisk, den berättade om ett mord, där den åländske befälhavaren på just Kolumbus skulle mördas. Erik August Eriksson var hans namn.

Hemsk mordgärning ombord på åländskt fartyg i Kotka.
Från Kotka ingick på söndagen en sorglig nyhet.  Om ombord på det åländska motorfartyget Lydia
hade tidigt samma morgon ett mord blivit begånget. Offret för det hemska blodsdådet var en känd mariehamnare, skepparen och gårdsägaren Erik Eriksson anställd som befälhavare å den 3-mastade galeasen Kolumbus hemmahörande i Sund. Skepparen Eriksson var ombord på Lydia och blev där med kniv överfallen av i Kotka påmönstrade konstapeln Nordensved vars hemort tills vidare är oss obekant. Sedan Eriksson blivit knivhuggen föll han överbord men upptogs genast ur vattnet - men som död. Det har vid undersökning framgått att döden var en följd av knivhuggen. Gärningsmannen häktades omedelbart . Ombord på Kolumbus fick man först vid 7-tiden söndag morgon vetskap om det ohyggliga blodsdådet, vilket förövades vid 4-tiden på morgonen. Den under så sorgliga omständigheter bortryckte åländske sjöfararen var född den 28 juli år 1884 och sålunda vid sitt frånfälle nära 42 år gammal. Han sörjes närmst av efterlämnad änka och en son.





Dödsannons efter gårdsägaren Erik August Eriksson från Mariehamn, införd i Åland den 12 juni år 1926.




Artikel samma dag som dödsannonsen i tidningen Åland.
Om dråpet i Kotka.

Ombord på motorfartyget Lydia berättar fastländska tidningar att Kolumbus befälhavare, skepparen Erik Eriksson från Mariehamn och konstapeln Ruben Nordensved hade brottats på lek varvid Eriksson avgick som segrare. Häröver blev Nordensved så förbittrad så att han grep en skomakarkniv och tillfogade skeppare Eriksson ett svårt sår i halsen ( enligt andra uppgifter skulle kniven träffat i hjärtat). Stöten var så kraftig så att Eriksson ramlade överbord. Man fick dock genast upp honom men han var då redan död. Döden hade enligt läkarens utlåtande förorsakats av knivhugget och icke av drunkning. Dråparen är född år 1898 i Saltvik och har familj. Någon ovänskap har icke rått mellan dem. Nordensved har erkänt sitt dåd och betygat sin ånger däröver. Den unge dråparen är född av finsktalande till Åland inflyttade föräldrar och bar tills för några år sedan namnet Isojoki.






I boken Familjer och gårdar i Sund av Håkan Skogsjö, finns under rubriken Skeppslista vår Kolumbus införd.
Skonaren Kolumbus, Tore Hägerstrands samling Ålands Sjöfartsmuseum.
Inköpt från Mariehamn 1920 av Haraldsby Tegelbruk A/B men med August Mattsson från Tranvik som redare.
Förbyggd 1920 i Haraldsby.
Förliste i Tranvik Fadervik 1926
Rn 659

Här måste vi rätta herr Skogsjö och Ålands Sjöfartsmuseum. Kolumbus förliste inte i Fadervik utan i finbyfjärden Estvik då den slet sig i en storm efter att ha legat för ankar utanför Tranvik Öjen. Som jag tidigare nämnt ligger den med bara spanterna under vattnet invid Kolumbus grynnan som vi kallar den i trakten.

Kolumbus ankare bärgades på 1970-talet av en William Sundblom från Prästö och detta ankar ligger ännu på en gårdsplan därstädes. Undertecknad bloggredaktör kan vittna i denna sak emedan jag vid den tiden just hade färdigställt vår stockstuga i Estvik och jag var där och målade. I en hel veckas tid såg jag då huru Sundblom hopandes och roendes med sin öka, slet dag ut och dag in på viken utanför mitt stugfönster för att få loss ankaret ur bottendyn.
Detta lyckades till slut och han kunde sedan forsla det till Prästö.






Jag har i det finländska Digitala Tidningsbiblioteket hittat ett antal notiser om Kolumbus resor inom rubriken Sjöfart. Nämnas kan så kallas Kolumbus för  "galeasen", "skonertgaleasen", "skonerten" samt "segelfartyget" Kolumbus. Man benämner alltid  fartyget som den "3-mastade" osv.
Utan undantag skrivet namnet med K, endast i något fall har man stavat det med C.

Här från tidningen Åland av den 10.10.1908
Tremastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapt. Elis Jansson, anlände i går den 9 oktober från Altona till Ekenäs.






Björneborgs Tidning av den 21.5. 1920
Den 19 inkommo finländske 3-mastade segelfartyget Kolumbus för att lossa trävaror från firma Rosenlew till Stockholm





Åland den 23.10 1907
Tremastade galeasen Kolumbus av vårdö, kapt. A. E. Jansson var i går klar att avsegla från Flensburg till Valdö, (Vårdö?)





Ålands Sjöfartstidning den 30.4. 1904
Tremastade galeasen Kolumbus som ligger i Kiel blev i går segelklar och afvaktar gynnsam vind.






Västra Finland av den 17.10. 1900
Tremastade skonertgaleasen Kolumbus, Eriksson, vari förgår klar att segla från Räfsö.





Åbo Underrättelser av den 26.10. 1909.
Kolumbus, 3-mastad galeas av V. Jansson, klar att 21 oktober från Narva till Kiel.




Västra Finland av den 30.3. 1909
3-mastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapten Elis Jansson har befraktats från Lumparlands såg till Kiel med plankor å bräder a 19,5 Rmk.


Ja detta var en liten expose´ över Kolumbus färder mellan olika hamnar på våra närliggande hav.





Vi skall nu återgå till Hugo Häggbloms publikation över Kolumbus och vi låter texten tala i dess inledning. Därefter publicerar vi sidorna och kära läsare gå sedan igenom dem sida för sida ifall dagbokens noteringar är intressanta.






Tremastade skonertgaleasen Kolumbus
Inledning av Hugo Häggblom

Min farfar, bonden Anders Wictor Häggblom från Ängö, Vårdö, född den 12.1. 1835 och död den 16.12. 1911, måste ha varit en upptagen man. Han skötte jordbruket, byggde många hus, bland annat nuvarande mangårdsbyggnaden på Ängö och ändå hade han tid att vara huvudredare för bk. "Fäderneslandet", och sksk. "Probus" samt medredare i åtminstone fartygen " Lyckan", "Malinö",      "Ida", "Naisenigel", " Skandia", och "Kolumbus". Den sistnämnda byggdes på Ängö åren 1888-1889 och farfar levererade allt byggnadsvirke färdigt sågat. Hur vet jag allt detta? Jo, farfar förde dagbok varje dag, med två korta uppehåll, från 20 juli 1865 till och med 1908. Bara en rad per dag men de säger ändå rätt mycket. Av det nuvarande husbondefolket på Ängö, Stina och Ragnvald Häggblom, fick jag senaste vår en kopia av den digra dagboken. Genom att plocka uppgifter från denna har jag i stort sett funnit ut hur de fick byggnadsvirket levererat till varvet där Kolumbus byggdes.

För den juridiska delen har museiintendent Göte Sundberg och Ålands landskapsarkiv välvilligt hjälpt till att få fram nödiga handlingar.

Redan åren 1880-1882 byggde farfar en sågkvarn. Han måste ha litat blint på vindkraften för han förband sig att leverera allt virke då Kolumbus skulle byggas, färdigt sågat och han gjorde det också.
Åren 1888-1889 var tydligen blåsiga år.

Plock från dagboken 1888, Januari 3, Till Vargata och gjort upp om att bygga Kolumbus (sedan började allt omedelbart)



































Kolumbus nya ägare.
Hösten 1916 såldes Kolumbus. I fullmakten och köpebrevet stavas fartygets namn felaktigt med C. Köpebrevet är handskrivet och rätt så svårt att tyda.

Köpebref:
Härmed upplåter och frånger jag enligt fullmakt af rederiet tremastade galeasen Columbus med hemortsrätt i Vårdö socken på Åland i det skick den nu befinner sig upplagd i Korpo socken med alla inventarier och tillbehör till handlandena Mathias Eriksson, Karl Eriksson, A.E. Björklund samt Axel Bark alla från Mariehamns stad samt Sjökaptenen August Mattsson Tranvik by i Sunds socken för en öfverenskommen köpesumma stor tiotusen (10.000) finska mark, hvilken summa erlägges sålunda att tvåtusen ( 2.000) finska mark erlägges kontant vid köpets uppgörande samt ( 8.000) finska mark på 6 månaders accept. De ankare jämte kättingar som gingo förlorade sista sommaren och nu finnes å sjöbottnen invid fartygets uppläggningsplats åtfölja köpet.
Af detta köpebref är två likalydande exemplar af hvilka köparen erhåller ett och säljaren detsamma.

Åbo den 10 september 1916

Carl Olofsson

Med förestående köp förklara vi oss nöjda

Ort och tid som ovan

Mathias Eriksson                                              August Mattsson
A.E. Björklund                                                 Karl Erikssson




Glädjen blev inte långvarig för de nya redarna. Redan sommaren 1919 avfördes Kolumbus från skeppsregistret.




Nystart för Kolumbus.
Protokoll för vid Ordningsrättens i Mariehamn sammanträde den 5 maj 1920.
Beslöts: Att uti skeppsregistret för Ålands registerområde under No: 659 och med signalbokstäverna TFLC inregistrera galeasen Kolumbus vars ägare är Haraldsby Tegelbruks A/B skolande i anledning härav behörigt nationalitets certificat jämväl av Ordningsrätten utfärdas och åt dess ägare utgivas.

På Ordningsrättens vägnar
C. Björkman (Carl)
________________________________________________

Till Ordningsrätten i Mariehamns stad.

Hos registermyndigheten anmäles till registrering för sjöfart segelfartyget Kolumbus byggt på kravel af furu trä med platt gatt ett däck och tre master riggadt som galeas däcket är försett med följande öfverbyggnader: Kajutbyggnad akterut och skans förut.
Enligt mätbrev, utfärdadt i Mariehamn den 1 maj 1920 är fartyget uppmätt enligt register No: 1 och mäter 28,21 meter i längd 8,50 meter i bredd samt 2,71 meter djup i rummet, bruttodräktigheten är 408,72 kubik meter motsvarande 144,42 tons som med afdrag av 17,59 kubikteter eller 6,21 tons utgör i nettodräktighet 391,13 kubikmeter, motsvarande 138,21 registertons.
Fartyget är förbygdt i Sund på Tranvik varf år 1920 under ledning af August Johanssson.
Rederiet utgöres av aktiebolag.

Sund & Tranvik den 1 maj 1920
Haraldsby Tegelbruk A.B

August Mattsson


















August Mattsson från Södergårds i Tranvik.
Den siste redaren för Kolumbus.
August var min farmor Sanny Granlunds bror.


Skeppat i Godby den 11 april år 2017

Johan G. Granlund

lördag 25 mars 2017

Mellan Skarpgården och Gin Wärcka Wiken i Persnäs






Charta Öfwer Pärsby, Pärsnäs och Wifwasteby Byars Näsäng i Sunds socken på Åland, af
Åbo och Björneborgs Lähner författad år 1799
Ephraim Johan Granell

Ja så lyder ingressen till denna fantastiska karta över Skarpgården i det gamla Persnäs och det nuvarande Bomarsund som jag för några år sedan hittade i Riksarkivet i Stockholm.

Persnäsområdet benämndes förr Sunds Gränden och området söder om Skarpgården var Näsängen.
Helt och hållet logiska namn, här tog vägen slut. Bomarsunds område som vi känner till i dag är relativt ungt. I gamla kartor framgår namnet i större grad först in på 1800-talet. Det var länge en öde trakt med endast en krog invid några mulbeten. Någon större bebyggelse fanns inte före de ryska
befästningsanläggningarna.




Karta No. 3. Extract af Chartan öfver, Persby, Persnäs, Träsk, Skar=pans Ägor uti Sunds Socken på Åland av Åbo och Björneborgs Lähner författad år 1765 af Anders Andersson Norrstedt och till
Extrahering afritad år 1800.
Ephrahim Johan Granell Åhr 1800.

Bomarsunds Krog och Bomarsunds Wiken
Leerviks Hagen till No: 1 uti Wifvasteby ??? 162

Infälld ritning. Glo = Träsket
Skarpans Åker backe på Denna Sidan
Lökvikshagen
Svinö Ängs = Rörvassa = Utanför

Mihlstolpar 18 mihl från Åbo

Alltså här har lantmätare Granell kompletterat Norrstedts karta från 1765 med att lägga till postvägen och den krog som uppförts i anslutning till den nya hamnen i Skarpans.
Detta är första gången jag sett en officiell uppgift i en områdeskarta om notering av Bomarsund som ett ortnamn som ersatt Persnäsnamnet och detta inritades år 1800 av Johan Granell.

Namnet Bomarsund dyker visserligen upp tidigare men då som beteckning på vattenområdet mellan fasta Åland och Vårdö. Bommersunds Fjärd ser man inskrivet på kartorna i äldre tid. Jag har även sett en notering om Bomarhamnen i en karta från början av 1700-talet, då i betydelsen hamnen invid Bomarsunds fjärden inte åsyftande orten Bomarsund emedan en sådan inte fanns.






Den infällda rutan är Hans Hanssons karta över Skarpans området alltså nuvarande fästningsområde i Bomarsund som uppgjordes redan år 1650. Vi kan här se fyra inrutade ängshagar med beteckningen A och B. Vi kan konstatera att här finns ingen bebyggelse, ingen väg och ingen hamn för postforsling ännu år 1650 trots att postföringen mellan Stockholm och Åbo startade 1636.

Hans Hansson noterar vid tiden: Notarum Explicatio. Dessa Efterskrefne Engess hagar ähre specificerade som Eftter fölier:

A. Twå Engess hagar till Markus Skarps hemman i Persnääs och ähro Specificierade folio.

B. Twå Engess hagar til Matz Erss. hemman i Wiwastebij specificerade folio 1 1/2 Lass"


Den kartserie han gjorde för Sunds socken ligger som oftast till grund för övriga kartor som uppgjordes senare med sina kompletteringar.

I bildens mitt invid vägen ser vi gården Skarp på en liten höjd invid vägen samt väderkvarnen söder om gården.
I en karta av Norrstedt från 1765 är vägen till Skarpgården ritad väster om mangårdsbyggnaden, i denna karta är ju vägen ned till Näsängen öster om mangården. Det troliga är att vägen flyttades och kan väl inte innebära att gården flyttade längre västerut. Återstår att forska i saken.





Uppe i nordväst ser vi Finby ström som benämns Sikvarpet och nedanom det Strömstorpet. I väster texten Finnby  Ägor  På  Denna  Sidan.

Invid vägen i bildens mitt Skarp mangård samt stall och fähus lite västerut.

De åkrar som finns invid kallas Storskiftad Åker.
Vi kan utläsa Hage i Persnäs samt Orrnabba Giälan

I stor text läser vi Persnäs Grändens Ägor och fortsätter, Taga  På  Denna  Sidan  Wid





Texten i träsket lyder: Glo Träsket som i afseende å 1650 åhrs Charta finnes afritad ansenligen igenlandadt och har gått tillsammans med Salt Sjön Swinö Sund hvarefter nu allenast befinnes ett dike. Likaså har samma Glo sträckt sig upp till Draghagarna.

I väster, Svinö Sund och bergsområdet benämns Svinö Skogen




Persnäs näsets sydligaste del som även i dag benämns Ginverka ser vi Gin Wärcka Wiken
Längt ut i området två sammanhängade öar som i dag benämns Svineör.






Känne Tecknens Uttydning
Dessa efter skrefne Åkrar och Engar Komma Persby, Persnäs, Träsk och Vivasteby till och äro Specificerade som följer:

S.  Nyängen kommer hela Byn till
T.  Enges utfjellar i Nyuängen til Matts Ers hemman i Wivasteby
V.  Enges utfjellar i Nyängen till Jakob Hanssons i Wivasteby hemman
W. Enges utfjellar i Nyängen herr Anders hemman i Wivasteby
X. Enges utfjällar i Nyängen til inlagde hemmanet
Y.  En Åker giela till hela byn
Z.  En Åker giela till hela byn
1.   En Åker giela till hela byn
2.   En Åkergiela till Matts Ers hemman i Wivasteby
3.   En Åker giela till hela byn
4.   En Åker giela till hela byn
5.   Humble Viken kommer hela byn till
6.   Sike varpet
7.   En Enges hage till hela byn
8.   En Åker gierda till hela byn
9. En åker Giela till hela byen
10. Näsängen kommer hela byn till
11. Enges Utfjellar till Matts Ericsons hemman i Wivasteby
12. Enges Utfjellar till jakob Hanssons hemman i Wivasteby
13. Enges Utfjellar till inlagde hemmanet
14. Enges Utfjällar till Herr Anders hemman i Wivasteby
15. En Åker täppa till hela byen.
16. En Åker täppa till hela byen
17. Korshagen till hela byen
18. Svijn ön kommer hela byn till
19. Enges utfjällar på Svijn ön till inlagte hemmanet i Wivasteby
20. Engen utfjellar tpå Svijn ön till Herr Anders hemmanet i Wivasteby
21. Enges Utfjellar på Svinön till Matts Ers hemmanb i Wivasteby
22. Enges Utfjellar till Jakob Hansson hemman i Wivasteby på Svin ön

Enligheten med det uti Konglige Landtmäteri Cansl. förvarade originalet intygar af
Stockholm den 12 Junii 1786
P Holmbrink
Öfver Directeur

Att förestående äro rätteligen afskrifvit efter det från Konglige Guvenör Landtmäteri Contorieet gifne Exemplar intygar
På Embetets vägnar
Ephraim Johan Granell

Av någon anledning fanns inte i dossiern notifikationerna för Persnäs mellan A och R, återstår att forska.

Det kan se till synes märkligt ut med dessa långa smala "Utfjellar" som de kallas, långa avlånga rimsor av tegskiften, men de hade troligtvis en väldigt stor betydelse. Vi kan se här huru Vivastebybönder han möjlighet att för olika ändamål inneha sådana landtungor ända ned till Gloområdet. Kanske för båtars drag ed, fiske, hö, löv och vasstäckt, vilket var oerhört viktigt denna tid då naturen var ganska barskrapad på grund av en omfattande djurhållning.




En intressant anteckning hittar i här i bildens vänstra hörn. Denna text är en berättelse om idfisket i strömmen och är en direkt avskrift av Hans Hanssons anteckningar från år 1650 där texten är:

Denne Strömen är kallad Finby Strömen. Hafwer i forntijden waritt godt idefiske. Och eny somlige åhr wankar wacker fisk.
Grannar till denna ström ähre Finneby, Wijvasteby, Persby, och Persnäs.

Skarpgården
Var låg den egentligen och finns husgrunderna kvar?

Då jag i dag besökte platsen tog jag en serie fotografier. Jag ville dokumentera den plats där den stora Skarpgården fanns i tiden. Den som fungerade som tings- och gästgivargård fram till år 1811. Gården tillhörde de gårdar som blev tvingade att flytta till Västra Saltvik efter den ryska annekteringen.




Jag parkerade bilen en bit ifrån nuvarande Bomarsunds gård. Där ansluter den gamla postvägen och jag vandrade in på den. Efter en bit mötte mig denna kännspaka vy. "Plattertallen" är dess namn. En tall som i min barndom på 1950-talet var grön och fin och som grabbarna hoppade upp i då de cyklade under den för dagens simtur i Simviken.




Jag vandrade vidare, blicken hela tiden mot marken ifall någon orm skulle slingra sig över vägen i det varma solskenet. Nu kände jag på mig att det började brännas. Här i närheten skall den finnas vår Skarpgård, detta enligt Granells karta.





In genom grinden, en blick till höger och där är det. Bara ett fåtal meter från grinden, precis som på Granells karta, på höger sida ser vi grunden till Skarpgården.





Jag stegade upp husgrunden och det blev ca. 25 + 7 meter, en rejäl byggnad. Men det behövdes säkert, det var ju en gästgivargård och här hölls fordom ting.





Bild av husgrunden från söder.





På Granells karta ser man i väster en bit ifrån mangården platsen för den stora ladugården och stallet.
Här ser man "paradinfarten" till denna. Platsen för huset var invid enrisbuskarna i bakgrunden.
Av grunden ser man just inga spår emedan dessa uthus behövde endast några grundstenar här och där för de understa balkarna.




Öster om ladugården fanns på kartan ett område liksom en teg inritat invid och detta framgår tydligt i naturen. Kanske för hästarnas behov sommartid och ett dike för att avskilja avföring och urin från gårdsmiljön.
Emedan gården var en gästgivargård behövdes ett stort stall för hästar och vagnars behov att vara under tak. Troligtvis var uthuset ca. 40 meter lång av vad man kan utläsa på kartan.





I denna karta fanns inte väderkvarnen inritad men i andra äldre kartor finns den en bit söder om gården, troligtvis på denna bergsplatå. Den flyttades senare troligtvis för att denna plats gav ingen vind från öster.





Denna grop markerar troligtvis gårdens jordkällare.

Den 17 november år 1811 flyttar Hovmästare Daniel Olofsson med sitt husfolk i den första kontingenten evakuerade till Bergö i Västra Saltvik.

En epok gick i graven och en ny skulle inledas.


Skjutit skarpt med kameran den 25 mars år 2017

Johan G. Granlund