torsdag 12 januari 2017

Människor jag mött i andelshandeln - en bildkavalkad






Jubileumsbild för Centrallaget för handelslagen i Finland, 75 år.
Dess finska namn är SOK, Suomen Osuuskauppojen Keskuskunta.
Från vänster i bild Alarik Häggblom Mariehamn, Uno Sviberg Lemland och Sven Lindholm Sund.

Denna bild får illustrera det jag nu vill berätta och visa för er mina kära läsare.
Från mina riktiga tidiga barnaår var andelshandeln den naturliga samlingspunkten i min hemby Finby i Sunds kommun på Åland. Det är frågan om riktigt tidigt 1950-tal.

Andelslagsrörelsen uppstod i England på 1800-talet och spred sig till Finland i början av 1900-hundratalet. Sunds Andelshandel bildades år 1907 och det är från denna butik jag har mina första minnen.




Sunds Andelshandels huvudaffär åren 1928 - 1957





Denna logo var synonym för SOK-rörelsen, att bära varandras bördor. Man hade en sparkassa som fungerade som en bank för in och uttag av kontanter. Denna penningrörelse gav hela tiden ett nytt friskt kapital till verksamheten. I butiken kunde man således spara pengar och ta ut dem då man behövde.
Symbolen och det SOK står för har i vissa kretsar missförståtts som någon form av socialism men det är en ren och skär villfarelse. Den påvisar i stället en solidaritet mellan agrarbefolkningen som innebar att gå ihop och tillsammans hjälpa varandra, en typisk åländsk talkoanda.

Om man nu alls vill sätta en stämpel på rörelsen på Åland skulle den närmast kallas center. Tvivelsutan har dock den finska kooperationen indelats i en höger och en vänsterfalang. Den åländska kooperationen har dock i alla tider bekänt sig till den borgerliga sidan och i vissa fall en ren och skär blåhöger. Det var ju så att i varje kommun var det ju de rikaste borgarbönderna som stod i ledningen för den åländska andelslagsrörelsen.


Jag vill här i min bildkavalkad över stora ledare för den åländska kooperationen och handeln på Åland överhuvudtaget ta med de personer jag lärt känna. Det finns många personligheter som fanns före min tid men de lämnar jag nu därhän. Evert Österlund från Sibby, Bruno Nordlund från Persby, Herman Mattsson, lagtingsmannen från Sibby osv.





Stig Carlsson direktör för Ålands Centralandelslag ÅCA.

Föreståndare för Sunds Andelshandel då jag var en liten gosse i Finby by.
Jag kan än i dag höra hans röst bakom butikens disk eller sittande i sitt kontor i gamla andelshandeln i Finby. En mycket belevad och språkför herre, artig och engagerad.

En gång då vi senare träffades på en andelshandelsstämma lade han sitt huvud på sned och sade: Johan minns du när du kastade en sten i huvudet på min son Sture, då ni lekte på landsvägen? Ja, det minns jag svarade jag, vi hade stenkrig!




Hilding Björklund, direktör för Ålands Andelsbank.

Butikschef för Sunds Andelshandel på 1950-talet. Kom efter Stig Carlsson.
En stilig man som pratade brändödialekt. "De däg" sade han för detdär. Han hade en charmerande hustru Astrid Björklund. De bodde i gamla andelshandeln men fick inga gemensamma barn. Min mor Ilmi sydde ibland någon klänning åt frun. Astrid hade en vacker sångröst och uppträdde ibland med sång på andelslagsstämmorna benämnda "karonkorna" tillsammans med



 Arne Dahl

Butiksföreståndare för Sunds Andelshandel i  Delvik.  Arne hörde till den musikaliska släkten Dahl i Svensböle, vars son i dag är en skicklig åländsk basist, Kjell Dahl.
Arne trakterade gitarr och fiol. Det sades att han var innehavare av en fiol som använts en gång i den kända "Djävulsdansen" i Bomarsund.

Jag vill här visa den sång de sjöng en gång på Klippan som fastnat i mitt minne.
Owe Törnqvists fina låt Anders och Brita.

Inledande samtal.
Hon: Anders!
Han: Jaa,
Hon: De va stiliga ringar du skicka efter från stan du Anders!
Anders: Ja, dom glänste nästan riktigt som gull, du Brita!
Sång.
Hon: Kommer du ihåg den första gång vi träffades min vän?
Han: Ja de va på logdans för ganska länge sen. De va väl fyra å ett halvt år sedan nu om inte mer.
Hon: Å ja blev kär i dej så tvärt för att du spelte handklaver.
Båda: Tralaralla-lilalla-lalla, tralla-la-tralleri å hej, tralla-la-tralleri å rej, tjohej va jaa ee glaa i dej!
Upprepning, tralaralla..........

Till sin hjälp hade de,




Edgar Blomberg

Edgar från Vivasteby var den självskrivne dragspelaren på Klippan.
Han med sina spelkompisar stod alltid för dansen på andelshandelns stämmor. Edgar hade en fantastisk förmåga att hantera sitt dragspel. Han var en väldig man med stora fingrar. Han spel kännetecknades av ett gung som få kunde prestera. Edgar kunde fånga sin publik, då han vände sitt huvud till höger och vänster och avfyrade ett leende på känt dragspelsmanér och drog sina E7- septim!




Fred Carlsson

På andelshandelns filial i Kastelholm jobbade Stig Carlssons bror Fred som föreståndare. Jag minns honom som en ordentlig herre som inte tolererade något misstag och som gillade ordning och reda.




Sven Lindholm Sund
Bonde på Södergårds i Domarböle och var andelshandelns styrelseordförande. Han deltog alltid i debatter och i slutanförandena av sina tal sade han ofta " ja so tycker ja åtminstone"  och så blev det.




Helge Mattsson
Direktör för Andelslaget Samgång

Helge kom till Sund efter att Hilding Björklund blivit chef för Andelskassan i Mariehamn, nuvarande Andelsbanken.
Helge var en spirande stjärna inom kooperationen på Åland. Bördig från Svartsmara i Finström. Han hade tidigare tjänstgjort på Vårdö Andelshandel.

Under Helge skulle jag som den yngsta anställda biträdet i Sunds Andelshandels historia börja min affärsbana som 15-åring. Jag minns hur han gav mig en skolåda med 10 mark i växelkassa. Den skulle stämma på pennit varje kväll.




Max och Inga-Lis Sirén.
Grundare av Sparhallen och Maxinge

Efter Helge Mattsson kom sedan Max Siren som föreståndare till Sunds Andelshandel. Han hade tidigare tjänstgjort på  Eckerö Handelslag.

Max var en utpräglad kontorsmänniska som arbetade mest med pennan. Sällan var han i butiken och jag såg honom aldrig bakom disken. Trots detta blev han en ikon inom den totala handeln på Åland och grundaren av det vi har i dag, Sparhallen och Maxinge.

Här med sin hustru Inga-Lis på pärmbladet till boken "Hur vi gjorde Åland billigare"

Med honom hade jag en personlig vendetta. Jag hade kört butiksbil för Sunds Andelshandel och då jobbet som föreståndare för Kastelholmsbutiken blev ledig efter Per- Anders Andersson, så sökte jag det jobbet.
Tjänsten blev i stället anförtrodd en kamrat till mig som arbetade i finbybutiken. Jag stegade då in till Max i kontoret och pekade på almanackan. Max sade jag, jag slutar den här dagen om två veckor!

Jag hade ringt Helge Mattson på Samgång och blev av honom på stående fot lovad arbete på Samgång Norragatans butik hos föreståndare Kalle Holmström som första biträde. Tack sade jag åt Helge! Min gamla vän från finbybutiken där han tidigare varit chef.

Efter ett antal år, visade det sig att Sunds Andelshandel gick på knäna. Jag var då föreståndare på Samgång Klintenbutiken och blev sedermera kallad för chefsposten på Ålands första livsmedelshall, Hallen.
Då hände det sig så att denne Max Siren, blev inplockad som föreståndare för Samgångs minsta butik i stan, köttbutiken på Storagatan och jag var chef för den största, Hallen.
Jag trivdes bra i rollen på våra föreståndarmöten, jag njöt av varje sekund!





Torbjörn Sjöblad.

Med honom har jag en mycket särskild vänrelation. Vi var barndomskamrater från gårdarna Norrgårds och Sjöblads i Finby. Med Torbjörn lekte vi all världens fröjd i hölador, på vindar, med kurragömmalekar, schackspel, äppelknyckarkvällar osv. Vi skulle sedermera följas åt inom det mesta. Han var försäljare på andelshandeln i  Finby så även jag, han var butiksbilsföraren i Sund, så även jag, han och jag gick  i samma Helsingfors Handelsskola i två års tid,  han var föreståndaren på Samgång Klinten, efter honom kom jag, jag var affärsföreståndare på livsmedelsvaurhuset Hallen så även han som för en tid var hallchef och efter honom fick jag den titeln där. Vi gick i ett otal kurser på Jollasinstitutet i fortbildningskurser för handeln.





Kjell Jahrén.
Butiksinspektör och personalchef för Andelslaget Samgång under många år. Sedermera chef för varuhuset Varmans.
En korrekt och mycket talför person. Hade alltid klara linjer för sitt arbete. En person man kunde anförtro sig åt och han fixade det mesta. Ja i stort sett en kamratchef som man kunde skoja med som kompis. Vi uppfattade ibland honom som den verklige chefen för företaget .
Då han svängde in på butiksparkeringen ingav han nog en viss respekt.





Helge Mattsson.
Andelslaget Samgångs chef och ledare. En stor personlighet och i stort sett självlärd.
Han gav klara riktlinjer. Ritade med enkla streck på en "owerhead" upp sina riktlinjer. Helge var inte rädd att för stora potentater både öster och västerled berätta hur de borde göra. Och, vill jag säga, ofta hade han rätt. Sunt bondförnuft var hans ledstjärna. Jag tackar än i mitt stilla sinne denne man för allt han lärde mig och för det enorma förtroende han gav mig. Tack Helge i din himmel!




Helge, här i sitt kontor i Strandnäs. Framför sina mappar han älskade. Dem drog han ut en efter en då han ville kontrollera någonting eller bekräfta för mig något. Här satt jag mången gång mitt emot honom och dryftade dagsaktuella affärshändelser och siffror. Han hade sin linjal som han hela tiden höll framför sig och belyste raderna i en statistik. Plötsligt kunde han stiga upp och ta fram kammen och dra den igenom håret för att samtidigt komma med en distinkt fråga. Helge hade ett glatt skratt som ekade över hela kontoret.





Lars "Lasse" Mattsson.
Lasse var chef för Samgångs lantbruksavdelning då jag kom in i bilden som föreståndare. Han var och fortfarande är en mycket lättsam och synnerligen pratglad herre. Han skulle sedermera bli chef för Ålands Andelsslakteri i Gölby. Då han föredrog sina ärenden på våra föreståndarmöten var det som en "show". Jaa, Lasse du kunde dina prylar, inga undra på att du fångade en så vacker flicka som Rita. Vi hörs Lasse"!





Roger Sundman i mitten flankerad av min farbror Jan-Erik Granlund samt landshövding Martin Isaksson. Här i hemmet på Sottunga Andelshandel.

Roger var också han en mycket jovialisk och pratglad kille. Han var försäljare till en början på SOK i Mariehamn men blev sedan dess chef. Sina sista år innehade han Mariehamns bokhandel.

Jag minns en gång då jag skulle svara på en knivig fråga i en av Jollas institutet anordnad kurs, huru skillnaden var på vissa äppel- och päronsorter samt fikon och dadlar som importerades till Finland. Jag fick så under nära en timmes tid en så grundlig igenomgång av dessa produkters historia så inte ens en arab kunde prestera något liknande om sina hemlands frukter.





Jan-Erik Fogelström.

Jag träffade första gången Jan-Erik  då han som revisor inom SOK dök upp i Finby med sin gröna Renault. Han var under ett antal år internrevisor i Samgång. En korrekt man som bollar med siffror lika lätt som en violinist gör med sina noter.




Saga Jansson.

Huvudkassörska på Samgång. En dam man hade respekt för i allra högsta grad. Vacker som en dag men svårfångad. Med ett ljuvt leende på sina läppar kunde hon leverera den allra mäktigaste sarkasm.
Hade sitt skrivbord invid kontorschefen  Gösta Björkvall.





Gösta Björkvall, kontorschef på Samgång. En alltid korrekt och vänlig man som satt vid sitt skrivbord på Samgångs kontor och skötte om företagets siffror.





Harald Mattsson.
Chef för SOK kontoret i Mariehamn Strandnäs. En korrekt man med lite bufflig framtoning men han och jag trivdes väldigt bra ihop. Jag började faktiskt gilla honom skarpt för hans ironi och sarkastiska uttalanden. Jaha, sade han en gång efter ett möte på Sabina, "Du ska ut å ha dej kvinnor i natt va" ha, ha? Och så blev det faktiskt.




Rose-Marie Ekman.

Min första hustru, Rosa kallad, arbetade som biträde på många olika butiker inom Samgång. Jag lärde känna henne faktiskt på en vokalisttävling som jag vann och hon blev andra. Vi gifte oss och fick sonen Jan-Peter kallad Jampe. Här med en Panda björn hon vunnit.




Agnes Karlström.
Pensionerad chef för Kökars Andelshandel, boende på Klinten i närheten av den butik jag tjänstgjorde i vid den tiden. Jag beundrade denne gamle dam, som lärde mig så mycket om handelslivet. Hon kom flera gånger i veckan och handlade och tog ut och satte in pengar i sparkassan. Hennes pension utlöpte från Elonvaara som var andelslagsrörelsens pensionsskyddskassa.





Sven-Elof Johansson
Var föreståndare på butiken i Gölby vid tiden jag träffade Rosa som jobbade där då.
Dagen före vi förlovade oss hade han hängt upp våra lakan i flaggstången.

Loffe var sedermera föreståndare för Godmans i Godby. Han var en alert och hela tiden på språng varande föreståndare. Inga undra på, han hade ju varit en av kuggarna i det den tiden så kända fotbollslaget Finströms kamraterna som spelade i finska ligan.
Loffe är numera känd som Ålands störst jullykta. På sin gård i Grelsby har han installerat över tiotusen jullampor som lyser över nejden. En stor attraktion i juletid på Åland.





Bengt "Snoddas" Mattsson.
Var föreståndare på Samgångs butik II inrymt i varuhuset Varmans. En köttbutik med allt inom livsmedel. Bengt var en snacksalig och smörsångande man  som tidigt blivit känd som portier på krogar i Mariehamn. Här i snabbköpet i Varuhuset Varmans odlade han sina affärstalanger under de stora filesvenssonska tiderna då svenskarna stod i långa rader för att köpa kött, korv, ost och rökt skinka.
Här efter uppvaktning av från vänster Helge Mattsson, Kjell Jahrén, Gösta Björkvall och en inredningskonsult.




En trevlig resa som gjordes med ett kryssningsfartyg till Köpenhamn. Fartyget avgick från Helsingfors och här är de åländska deltagarna. Bengt "Snoddas" Mattsson, Karl-Johan Velander och jag. Vi besåg många trevliga platser i staden bl.a. "Den lille havsfrue".
Karl-Johan skulle efterträda mig på chefsposten på Hallen. Blev därefter privat affärsman.




Ännu en uppvaktning, här på varuhuset Varmans.
Från vänster Roger Sundman från Sok och Sjövall från handelslagsdistriktet. Helge Mattsson och Karl-Johan Fogelström då chef för varuhuset.



Gunvor Gustavsson.
Är en mycket påläst och kunnig demonstratris. Vi anlitade henne ofta inom demonstrationer av nya produkter. Hon var även aktiv inom den så kallade kvinnokommittén som gjorde ett stort jobb för oss inom butikssektorn. Synd att detta med varudemonstrationer har upphört inom handeln helt.





Tanja Tapio
En mycket trevlig dam som jobbade som konsult för SOK och inom marknadsföringen av dess produkter på Åland. Alltid lika påläst och kunnig. Döm om min förvåning då jag många år efter dessa tider träffar henne som arrangör för en träff vi då hade i mitt nya jobb inom Pohjola organisationen i Åbolands skärgård.





Kursavslutning på Karjakunta.

Utbildning var en stor del av kooperationens idè. Här en kursavslutning för köttstyckning och dess hantering inom Karjakunta. Detta företag har i dag uppgått i något annat vet inte vad. Här till vänster en mycket trevlig och kunnig lärare jag tyvärr glömt namnet på, kunde vara Hellbom. Men jag träffade honom många gånger på möten och kurstillfällen. Jag minns hans glada och skojfriska östnylandsdialekt.





Birger Strandell.

Denne Birger var nog en underbar lekfarbror för oss barn som på Klippan var med på dessa årliga "karonkor" som det kallades då det vankades till årsmöten för andelshandeln. Han kom med sin filmprojektor och visade alltid någon film om SOK fabrikerna. Först deltog han i de stadgeenliga förhandlingarna, så sjöng han en sång och så höll han sin filmförevisning. För oss barn visades alltid en Kalle Anka film, vi skrattade så vi pissade i byxorna. Sen då det var dags för dansen och Edgar Blomberg spelade dragspel, for han hem för det sades att Birger var religiös. Men han var en underbar underhållare.




Birger Strandell andra från vänster. Här på Böndernas Hus vid kaffet och konjaken tillsammans med sottungabor. Till höger min kära farbror Jan-Erik Granlund som gav i stort sett hela sitt verksamma liv för sin andelshandel i Sottunga. "Janke" hade ett enastående sätt och han drog till sig allas uppmärksamhet, alla ville vara bekant med Janke. Han hade en speciell förmåga, han kunde stå på händer nästan var som helst. På restaurangbord, i bussar och i varuhus.




Affärschef Bruno Söderlund från Lumparland.
En  gång hade Birger honom med som underhållare på en karonka. Han sjöng och spexade för oss på Klippan.




Anton Småroos.
De åländska andelshandlarnas chefer var ett gäng skilt för sig. De hade en egen klubb och träffades.
Småroos var chef för Föglö Handelslag. En korrekt herre som alltid var påläst och hade relevanta frågeställningar, som eckeröbor alltid har.





Stående Torvald Hellberg. Stark personlighet inom SOK rörelsen. Revisor och skribent.
Här med bankdirektör Rask jämte hustru. Delegat i Samgångs förvaltningsråd.




Direktör Harry Eklund på varuhuset Varmans





Frank Clemes, ekonomiechef på Varmans.

Frank hade tidigare tjänstgjort på Geta Andelshandel.
Dessa herrar kände jag inte personligen men man såg upp till dem som duktiga ledare.




Frankenhauser.
En ung direktör för varuhuset Varmans. Var chef där en kort tid då min fästmö Ann jobbade där inom reklamen som dekoratör.



Karl-Johan Fogelström
Chef på Varmans.




Bengt Åsbacka
Chef för Samgångs lantbruksavdelning.
En gemytlig man som alltid hade nära till skratt. Saklig och kunnig i sitt gebit.





Börje Hallén.
Chef för torken i Färgsundet.
En verkligt vänsäll och trevlig man.




Möte på Böndernas i kabinettet.
SOK rörelsen kunde stundtals vara ganska tunggrodd. Det hölls möten och sammankomster och det skulle ätas och drickas. Man höll till i stängda kabinett och rum och när dansen började kom glasen fram. Stående Harald Mattsson, Nils Clemes från Godby och  Helge Mattsson från Samgång.
Jag bevistade ett otal av dessa möten i Böndernas kabinett och gäspade mången gång.




Till kooperationens styrka hörde dess inom dagligvaruhandeln  fortbildande verksamhet.
Här en kursavslutning.
I bakre raden kan vi igenkänna en Sundlöf från Saltvik, Per Olof Olofsson från Vårdö, Lars Porko från Föglö, I bildens mitt mot höger, Marita Sundman från Finby, Rose-Marie Ekman från Finström, butiksinspektör Bo Karlsson från Godby samt verksamhetsledare Birger Strandell i främre raden. Mannen i mitten en okänd lärare.





Mannekänguppvisning




Första sommaren jag jobbade på Sunds Andelshandel anordnades en resa på förtroendevalda och personal till Kumlinge. Vi besåg kyrkan och förstås Andelshandeln.
Jag träffade då Jarl "Jalle" Danielsson och Pelle Olofsson. De jobbade på Vårdö Andelshandel.
Jarl skulle sedermera bli chef för Eckerö Linjen och Pelle tjänstgjorde i många år på olika färjor.




Man var väldigt mån om att företaga resor i både öster och västerled. Här höll det på att gå illa, bussen fastnade i diket. Men med många armars hjälp fick man upp ekipaget.
Resorna till fastlandet gjordes ofta till Vaajakoski, SOK rörelsens fabrikscentrum.




Man vinnlade sig även om uppvaktningar av trotjänare inom handeln. Här uppvaktas Jan-Erik Granlund i Sottunga Andelshandel för lång och trogen tjänst. Fotografi från tjänstebostaden. Stående Roger Sundman från SOK och förvaltningsrådsordförande landshövding Martin Isaksson.





Utdelning av medaljer.
Man ville även uppvakta trotjänare på butiksgolvet. Här får några anställda sina förtjänsttecken på restaurang Sabina av direktör Helge Mattsson.



Julfest på Sabina.
Detta var årets tillställning numero 1. Här i kafèdelen innan jalusierna dras upp för kvällens dans.
Jag sitter längst bak å röker en cigarett.



Julfest på Sabina
Jag sitter längst bak å tar en snaps




Ibland fick hallchefen gå upp på scen och sjunga en låt med orkestern.


Handlagt i Godby den 13 januari år 2017


Johan G. Granlund