torsdag 13 juli 2017

Lönskalägen, lägersmål, otidigt sängelag och mökränkningar på Åland år 1607-1608







Magnus Erikssons Landslags Gifto Balk.
Illustration från ca. 1430.


Vid ingången i 1600-talet formligen exploderade häradsdomarna med mål om lägersmål, lönskalägen,
otidigt sängelag och mökränkningar. Vi finner dem så gott som i alla socknar och troligtvis är de fall
som upptas i boken Åländska handlingar 1530-1634 bara en liten del dessa år. Domarna är transkriberade och redigerade av Kaj Mikander och boken gavs ut av Ålands Kulturstiftelse år 1977.






Av egen erfarenhet vet jag att detta arbete skall ha allt beröm. Det skriftspråk som användes i 15 och 1600-talets domböcker är oerhört svårtytt, endast en expert kan läsa dessa kråkfötter.

Kökars socken

Åhr 1608 then 4 Septembris stod laga ting i Finnöö med almogan uti Kiökar sochn uti stådthållarens närware.

Nempden

Oloff Erichson i Österbijggöö                            Tomas Matzson i Öffuerboda
Lasse Olson ibidem (från stället)                        Jöns Fransson i Hellsiö
Lasse Nielson ibidem                                          Erich Larson ibidem
Simon Jönson ibidem                                         Tomas Simonson ibidem
Hans Henrichson i Finnöö                                  Per Matzson i Harstensboda
Per Tomeson ibidem                                           Sven Matzson i Granboda


Kom för retten Her Oloff Jacobj caplan i Kiökar och bleff tiltalet om thet lägersmål han bedriffuit haffuer med Brita Persdotter i Karlebij. Han swarede, at han hade stoor nöd ther til, och när han hade belägrat henne haffuer han i hennes broders och sijsters närware troloffuat henne. Någon tijd ther effter begärade han Her Erichz dotter (troligen prästen i Föglö) dotter i Föglö til hustro, then han och bekom til hustro, endoch han sade någre löse ord, om Her Erich, men han kunde them intet bewijse. Effter bröllöpet drog föreskreffne Oloff ifrå Fögeld til Kiökar, och begijnte haffue samman gång med föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Han bekende sin gerning. Nempden effter hans eigen bekennelse, kunde icke frije honom ifrå lagen så som förmedles i Högmåla Balken 5 Capitel.







Kökars kyrka

Titeln Her framför ett förnamn betyder att det är fråga om en kyrklig person t.ex. caplan eller sacellan.
Här har alltså Her Olof från Kökar belägrat Brita i Kökar Karlby. Något som han ångrar bittert och gjorde det som lagen gav rum för nämligen trolova sig efter lägersmålet. Trolovning denna tid gällde som laglig förening och var alla med på noterna hände ingenting. Men nu var saken den att han far över till Föglö och träffar där Her Eriks dotter (namnet dyker upp senare) och begär i stället henne till hustru och de gifter sig. Nu drar så paret iväg till Kökar och efter en tid börjar han igen fria med förutnämnde Brita Persdotter. Här hade nämnden ingen annan möjlighet än att döma honom till döden i denna lägre instans.






Sida ur Gifto Balken i Magnus Erikssons landslag från 1430.


Målets fortsatta behandling i Föglö

Henrich Anderson i Skoboda domare                 Per Matzson i Finholma
Tord Jönson i Kalsiö                                           Jöns Erichson i Brendöö
Anders Erichson i Soneboda                              Per Henrichson i Olffuersiö
Oloff Matzson i Sottunga                                   Tomas Claeson i Bråttöö
Hans Olson ibidem                                             Gunmund Nielson ibidem
Per Matzson i Harstensboda

Her Oloff Jacobi fordom sacellan i Kökar bleff åter tiltaledt om thet lägersmål och troloffning han hade hafft med Brita Persdotter i Karlebij, och giffuit henne goffuor och sin förskriffning at han wille leffue och döö med henne. Någon tid ther effter drog han til Fögeld, och intet talade om sin förre troloffuade quinna, uten begärade Her Erichz dotter Ibba i Fögeld til hustro.







Föglö kyrka

 Effter hans begären medh gode mens närware och samtijcke gaff Her Erich honom sin dotter. Och förr än thet skedde, frågades Her Oloff til om han hade tiltalet eller förloffuat sig med någon annan ther til han då nekade, och sade sig ingen haffue tiltalet uten begärede bröllöp. Så frågades och Her Erich til om han icke wiste thet han hade belägrat eller troloffuat anthen föreskrefne Brita eller någen annan. Då giorde han ther på sin eed at han icke wiste ther aff att han skulle haffue sig förseedt med någen quinnes person, ther til skulle witne ware Her Cristopher i Jumala, Her Lars i Lemland och månge andre erlige men och wuinnor om tå tilstädes wore och hörde hans ord. Ther effter gaff han då¨Her Oloff sin dotter, och efter bröllöpet drog han med sin hustri Ibba ifrå Fögeld och til Kökar. Någen tijd ther effter begijnte han sin gamble wane och gick til föreskrefne Brita och henne på nijtt belägrade. Hon bekende at han hade hafft beställe med henne 3 gånger seden hans bröllöp war hållit med Her Erichs dotter. Då frågades her Oloff til hwij han steht aff sin äckta sängh och beblandade sig med then andra. Han swarade fåuitzskeligen och sade at han hade stoor nöd ther till. Gud nåde och bättre , hans sinnen äre icke alle heme hos honom, tij han pläger understundom fanticera och tala fåutzskelige, såsom witnades för rettten aff månge som tilstädes wore.
Effter långsam granne ransakning, kunde thesse men som här i nempden sitthie icke gå ifrå theres mening som i Kökar sittidt haffue i nempden, effter hans egen bekennelse och gerning, såsom förmelles i Högmåla Balkens 5 Capitel. Doch om nåden och straffedt ställes i all underdånighett til Hans Kongl. Maijttz nådigaste behag. Och effter han fattig man är fallen, elliest swagh i huffuudet och föge wet huad han beställer i fåkunnigheten, therföre bidie menige man för honom at han måtte komme til mögelige böther.

Här ser vi alldeles tydligt och klart att nämnden vill fria caplanen men kan inte gå emot den förra nämndens beslut. Däremot prövar de ett annat grepp. Man försöker få honom idiotförklarad och att på så vis påverka kommande prövning hos konungen och få domen ändrad till enbart böter.






Lemlands kyrka

Följande berättelse gäller en klockare i Lemland som med tjänstekvinnan på Lemlands prästgård bedrivit lönskaläge. De ställs nu inför rätta emedan ryktet går att hennes man som lämnat henne för åtta år sedan ännu skulle leva i Sverige, men kanske han var död, upphängd som ryktet förtäljer? För att fria sig bör man söka bevis för hans avrättning där. Mannen hade rott ut kvinnan till ett ödsligt skär, kanske i Lumparn, och lämnat henne där men folk hade sett hennes belägenhet och räddat henne.
En klockare var denna tid en kyrkans "allt i allo" kan man säga. Man kunde kanske tro att han enbart "rang i kyrkklockorna" men hans jobb var faktiskt mer än så. Han var kyrkans gårdskarl och den som tog upp kollekten, kallades då "klockarfar". Ifall ingen kantor fanns anställd var det hans skyldighet att spela. Dessutom hade han som uppgift att lära barn läsa och skriva samt leda sång i allmänhet. Med folkskolornas inträde minskade den pedagogiska delen.


Lemlands socken

Anno etc. 1608 then 9 Septembris i Granboda stod laga ting i Lemland sochn utj stådthållarens närware.

Nempden

Niels Jacobson i Söderbij domare      Henrich Hanson i Hellistorp
Måns Jacobson i Norboda                  Anders i Clemetzbij
Per Nielson utj Flaka                          Niels Larson i Flaka
Erich Larson  ibidiem                        Per Olson i Norboda
Jöns Nielson i Bistorp                        Niels Jönson i Lömböte
Simon Jönson i Clemetzbij                Tistran Larson  i Jernsijda


Erich Matzson Klockare i Lemland haffuer belägrat Mariet Matzdotter tienst quinna i Lemlandz prestegård. Hennes man rijmbde ifrå henne Joen Anderson benämnd för 8 åhr seden. Witnade henrich Hanson i Hellistorp at när hennes man drog ifrå henne, förde han henne med sig ut i skären, och satten på ett grund eller en liten bergklippa, och ther med rodde han ifrå henne. Ther kom gott folk och halp henne täden aff klippan och förden til landz. Effter owist är at han anten är leffuandes eller död, och föreskrefne Erich är wigd wid henne, skal han förskaffe sig bewijs ifrå Nijköping, tij thet sägz at föreskrefne Joen skal ware ther uphängd.






Lemlands prästgård i sent 1800-tal
Fotograf Axel Plantin Åbo.


Följande berättelse är från Lemland Lemböte. Saken gäller det som benämns "Mökränkning" alltså lägersmål mellan icke trolovade eller gifta. Mariet från Lömböte har legat med två bröder Jöns som hon får barn med och Knut som ihärdigt nekar. Rättegången föregås av en intrig där Mariets brorshustru Brita i Lemböte är inblandad.
Lagen stipulerade att om mökränkningen följs av en "Morgongåva" kan mannen undslippa straff men i detta fall betalade inte Knut avgiften utan sattes på Castelholm slott.
Jöns som har lämnat Mariet skall betala böter.
Böterna utgick med penningar 40 mer vilken fördelades sålunda att Konungen erhöll 26 mer, Häradshövdingen 6 mer, Sochnen 6 mer.

Kånan alltså Mariet erlades att betala Konungen 6 mer, Höffdingen 3 mer, sochnen 3 mer

Mariet Jönsdotter i Lömböte, bleff tiltalet om thet lägersmåls rijchte hon är uti kommen med 2 bröder, Jöns Olson och Knut Olson i Knutzboda, och hon haffuer barn med Jöns, men hon och Knut neka och swärie at the intet haffue beställe med huart annat. Doch äre ther falne någre ord aff hennes broders hustro Brita Niels Jönsons i Lömböte, uti så måggo, om hon hade tagit then färdige brodren, wille hon hielpe them til bröllöpz kost, men effter hon haffuer tagit then ofärdige, mjå hon see sig om aff henne skulle hon ingen hielp haffue. Nu bödz Knut lagen, then han icke måtte fulborda tij ha är en lisker dreng. Hans fader broder Erich Person i Flaka wille icke heller fäste lag för honom, effter saken är tuiffuelachtig och Knut är en fåne tutuwillutz ?

Nempden affsade at ha skal tiene för sin saak wid Casterholm slott, och then andre brodren Jöns är skild ifrå konan, skal böte för möökrenckningen penningar 40 mer.







Midsommarstång på Föglö.

Uråldrig symbol för naturens återkomst och människors fortplantning. Sedan härstammar från Sverige och inkom till Åland på 1700-talet, troligtvis med de återvändande bönderna efter Stora ofreden 1721.
Ytterst har den sin begynnelse i den judiska lövhyddohögtiden.

Midsommarstången är ett tydligt exempel på hur hedendom och kristendom möts. Korsarmar på fallossymbolen en upprest stång.

Följande berättelse är från Föglö. Olof i Hastersboda har belägrat Kirstin från samma ställe. Nu blev det lite tokigt för de är kusiner och detta innebar enligt den tiden blodskam.
Enligt liknande händelser i vår tid är det ett klart fall av våldtäkt.
Någonting är i alla fall fel med havandeskapstiden. Här nämns att våldtäkten skulle skett 8 dagar efter Helge Konungars tiden alltså trettondagen och födseln skett vid Lucia. Ett havandeskap på 11 månader vilket är helt otänkbart.





Helge Tre Konungar, Kasper, Melker och Baltzar. Mosaik från 500-talet i Ravenna.

Vi sätter oss ned och lyssnar vad som försiggår i rättssalen i Granboda.


Åhr Christj 1607 then 8 Julij i Granboda stod laga ting med menige man aff  Fögeld socknn utj erligh welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Hans Olson i Sottungha                     Jöns Erichson i Brendöö
Per Matzson i Harstensboda              Jören Anderson ibidem
Gunmund Nielsoni Bråttöö                Henrich Olson i Biörsboda
Tomas Claeson ibidem                       Per Olson i Kalsiö
Per Larson ibidem                              Tord Joenson ibidem
Swen Joenson i Sandöö                     Anders Joenson i Sandöö


Kom för retten Oloff Joenson i Harstensboda som haffuer belägrat Kirstin Månsdotter ibidem, och äre tu sijskon barn, drengzens moder är sijstren och konans fader är brodren. Föreskrefne Oloff sade sig icke wette haffue henne belägrat, om thet är skeedt, då är thet händt i druckensmål genom dieffuelens tilskijndan. Såsom kånan bekenner, skal theres samman gång ware skedd otte dagar effter Helge Tre Konungars tijd, och barnet bleff födtt om Sanct Lucae natt. Hon sade at han kom til henne om natten när hon soff i sin sengh, och wiste icke aff honom förr än han war kommen tijtt han wille. Effter noga reckning haffuer hon gådt med sitt barn til 40 vekor, doch icke månge dager ther ifrå. Effter theres eigen bekennelse och gerning, kunde nempden icke frije them ifrå thet sidzste Capitel i Högmåla balken. Doch om nåden stelles i all underdånigheet til Hans Kongl. Maijtz gunstige behagh.





Midsommarstången i Eckerö Storby.
Anses vara den högsta på året. Enligt gammal tradition den högsta stången, rest på gammalt sätt med stötor och roten kvar i backen. Brukar även vara den stång som reses senast på kvällen vi 23-24 tiden.


Följande berättelse kommer från Eckerö.
Jören Birgeson i Storby har belägrat Mariet Jacobzdotter och gjort som lagen påbjuder, sökt trolovning och äktenskap. Nu ville han i alla fall överge henne. Bönemännen, en typ av försvarsadvokater urskuldar honom genom att säga att allt skett i fyllan och villan i dryckesmål sent om natten och att han därigenom inte visste vad han gjorde. Urskulden känns igen, inget nytt under solen.
Nu får Jören böta standardbeloppet, 40 mer till målsäganden, Konungen, häradshövdingen och socknen.

Eckerö socken

Åhr Christj 1607 then 20 Junij i Rönnickeböle stodh laga ting med almogan aff Äkeröö soknn utj erlig welobijrdig och manhafftig Fören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempden

Oloff Tomeson i Rönickeböle, lentzman

Tomar Tomson i Öffrebij                  Mårten Erichson i Marbij
Oloff Erichson ibidem                      Erich Person i kijrkiebijen
Jacob Nielson ibidem                       Anders Larson ibidem
Henrich Person i storebijen              Niels Matzson i Torp
Jacob Olson ibidem                          Unge Lasse Matzson i Storebijen



Jören Birgeson i Storbijen, haffuer belägrat Mariet Jacobsdotter, och seden bedit til henne med två men, nemligen Joen Nielson och Tomars Person om ächtenskap. Nu wil han öffuergiffue henne. Om ächtenskapet och troloffningen stelles til biscopen och landzprosten. Bönemennen bekende at thet skedde seent om quelden i druckinsmål och wiste föge huad thet hade med sig, uten för lust och ööl skuld the ginge effter.
Effter förenämnde Jören ingelunde will bliffue wid henne, för möökrenckningen utfäste han penningar 40 mer målsäganden, Konungen, Häredzhöffdingen och sochnen.







Midsommarstång i Jomala Gottby

Nästa berättelse kommer från Jomala Vestansunda.

Här har det kunnat gå väldigt illa för skräddare Måns. På grund av hat och troligen svartsjuka hade stora strider uppstått mellan Måns och hustrun. Detta  resulterade i att hon anklagade honom för att ha belägrat sin dåvarande 7-åriga dotter. Brottet skulle utan vidare resulterat i dödsdom men hustrun ångrar sitt tilltag och ber på sina bara knän om förlåtelse av mannen och sittande rätt. Målet slutar lyckligt för hela familjen och rätten frikänner honom och dottern (sic) i detta "homemål".


Jomala socken

Åhr Christi 1608 then 12 Septembris stod laga ting uti Södersunda med almogan af Jumala sochn i stådthållarens närware.

Nempden

Erich Mårtenson i Giölbij domare                Jacob Michilson i Dalkarbij
Påuel Person i Södersunda                            Oloff Person i Ijtterbij
Sigfrid Knutzson i Öningebij                        Mats Henrichson ibidem
Oloff Knutzson i Jumalabij                           Gregers Sigfridson i Boskeböle
Per Person i Götebij                                      Simon Olson i Norsunda
Mårten Jönson ibidem                                   Erich Larson i Westansunda


Måns Skreddare I Westansunda och hans hustro haffue warit i stoor trätte och mijckin oenigheet sin emellan, hon hafffuer aff affuund förekastadt honom at han för 3 åhr seden skal haffue belägrat sin eigen dotter, huilkit otroligt är, tij pijgan är nu om sine 10 år til ålders. Kunde intet bewijsa sin ord, uten bekende om hon hade thet sagt, då är thet skeeddt aff haat och i hennes fåwiskheet, tij hon haffuer icke all sin sinne. Nempden ransakade och affsade, affter hon är tookot, och icke haffuer sin fulle sinne och icke kunde bewijsa sin ordh, effter hon och sielff badz här före och inför retten full på sin knää och begärade wenskap aff sin man. Ther före sades föreskrefne Måns och hans dotter frij för thet homemål.


Luskat i Godby den 13 juli år 2017


Johan G. Granlund

onsdag 5 juli 2017

När Kirsten från Jomala blev dödsdömd för kärleks skull - ett drama på Åland i början av 1600-talet







Pärmsida i Högmålabalken.

Då man läser igenom domar på Åland i början av 1600-talet några år framåt frapperas man av det stora antalet domar i s.k. homemål, rättegångar som berättar om domar emot folk som älskat med varandra utan att varit gifta s.k. lägersmål och lönskalägen.

Vi skall här i det följande ta upp ett fall där olyckan att vara en levnadsglad kvinna dessa tider skall innebära en katastrof. Avund och intriger samt prästerskapets nit, har här en stor andel. Detta över två år långa drama börjar i en hölada i Jomala Gottby år 1606 och får inte sitt slut förrän efter den tredje rättegången och då är vi inne i september år 1608.






Vi är inne i den allra mörkaste perioden av det nordiska samhällets tidevarv, ingången av 1600-talet. Den Lutherska reformationen har då i hög grad lyckats påverka den civila lagstiftningen och man drog åt tumskruvarna ännu hårdare än vad det Odin-troende samhället och sedermera den katolska kyrkan lyckades åstadkomma. Kyrkans präster hade lyckats införa delar av den mosaiska tros-rätten i lagstiftningen med tillägg och extra paragrafer till de lagrum man tidigare stod på nämligen Magnus Erikssons lag från 1350 och som vidare utarbetades i Kristoffers Landslag från 1442. Dessa lagar gällde i stort sett fram till år 1686 och 1734 års lag i Sverige.







"Hware gift men ligger ner en gift hustru eller piga och varder den med beslagen med fuld god skäl och witne, then that gör, straffas till livet utan nåde och then som belägrar en gift hustru wari lag samma."


Kirstin Larsdotter  och Bencht Månson hade inte lyckan att dömas av Sverige Rikes Lag av i dag. De hade ingen försvarsadvokat som kunde föra deras talan. Det fanns ingen högre rätt än det åländska landstinget och att i sista hand skriva "till kungs". Svaret där berodde på kungens humör för dagen.

Deras domar var troligtvis ett justitiemord emedan i Högmålabalken finns inget lagrum som direkt berör deras fall. De dömdes troligtvis med prästernas påhitt och nämndemännens oförmåga att läsa skriven text. Den tidens kristna samhälle liknade väldigt mycket det patriarkaliska och mansdominerade  samhälle som i dag ännu återfinnes i en del länder i Mellanöstern.







Domar gällande sex mellan ogifta följde i hög grad den mosaiska lagen som finns i bibeln med början i 2 Moseboks 20 kapitel med de 10 budorden och dess 14-de vers: Du skall icke begå äktenskapsbrott. I kapitel 22 stipuleras om morgongåvor. I den 5 Moseboken kapitel 22, läser vi om de s.k. kyskhetsbrotten  med de stränga påbuden i verserna 13 fram till 30.

I följande berättelse skall vi se huru två ungdomar ligger med varandra i en hölada, Kirstin blir sedan kär i drängens farbror och får barn med honom. Det är då frågan om både mökränkning och lönskaläge. Ett svårt brott denna tid. I stort sett är händelsen enligt följande:

I Jomala socken på Åland fanns två bröder den ene Lars Månson boende i Kungsö och Bencht Månson från Gottby. Lars hade en son vid namn Måns Larson som haft lägersmål med Kirstin Larsdotter från Jomalaby.
Denna händelse skedde i en hölada i Gottby då pigor och drängar låg i syskonbädd.

Efter en tid blev Bencht änkling, alltså drängen Måns farbror och ovetande om lägersmålet i höladan träffar han så på Kirstin, ligger med henne och de får barn. Nu vill han äkta henne till sin hustru. Detta stöter nu på stora problem emedan i bygden löper ryktet om lägersmålet i höladan.






"Talmannen" målning av Karl-Emanuel Jansson från 1870-talet.

Benchts talman blev Per Person i Gåtebij som nu uppsöker Kirstin far, Lasse Nielson i Jumalabij.
Fadern lägger huvudet på sned och säger att i detta fall bör man noga betänka följderna och han avråder från äktenskap emedan det finns rykten om hans dotter att hon idkat lägersmål med Benchts brorsson drängen Måns Larsson. " Jag fruchter för thet rijchte min dotter är vdj kommen för hans broder son, tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här vdjnnen (vittnen)!

Fallet tas upp till första behandling den 9 juli år 1606. Fortsätter sedan den 18 juni år 1607 i det åländska landstinget som hölls i Jomala Södersunda. Efter en noga granskning blev båda där dömda till döden enligt Högmålabalken sista kapitel med möjlighet att söka nåd hos Sveriges konung.

Ännu en gång tas fallet upp till prövning över 1 år därefter den 12 september år 1608 och här tar man ett listigt grepp, troligtvis en lag från vikingatiden. Man låter nämndemännen rösta enligt principen "En för alla alla för en", om the rijma skole the sware til theres saak. Men här skrives att nämnden inte kunde få ifrån den dom den fattat året före den 18 juni 1607.

Vi vet i dag inte om dödsdomen verkställdes.

Jomala socken
Åhr Jesu Christj 1606 9 Julij utj Dalekarbij stod laga tingh med menige man aff Jummala socknn, udj erlig welbijrdig, manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och Ålandh, närware.

Nempdenn                                            
Per Jönson i Hammarudda
Måns Henrichson i Ingebij                     Erich Olson i Swijbij
Henrich Erichson i Westansund             Per Person i Gåtebij
Per Olson i Ödanböle                             Mårten Jönson ibidem (på stället)
Sigrid Knutzson i Öningebij                  Sigfrid Olson        "
Erich Mårtenson i Giölbij                      Per Månson i Henrichzböle
Oloff Knutzson i Jumalabij

Bencht Månson i Gåtebij, haffuer belägrat Kirstin Larsdotter, äger barn med henne och wil haffuan til ächta, föreskrefne Kirstin haffuer warit i ijppenbart rijchte ( i uppenbart rykte) för Måns Larson född i Gåtebij är Bencht Månsons broder son, huiloken tiäner i Upland i Tijbbele sochnn. Effter här är tuiffuelsmål i saken om lägerskapet, och hon mijckit nekar och säger sig aldrig haffue latidt belägre aff föreskrefne Måns. Upsattes thette ärande til wijdare ransakningh och bättre beskeedh, at Bencht skal förskaffe drengen tilstädes eller sanfärdig bewijs aff honom under gode mendz signeter och boomärker at han icke haffuer belägrat henne. Thette rijchte haffuer en pijga Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumlabij utkommit, och när thette skulle skee lågen 7 elle 8 pijgor och drenger i en ladu i sijskon seng i Södersunda alle tilhopå i höödt, " men drengen och kirstin låge tilhopå i en sängh och en pijga Ingrid Jönsdotter. Lijfftismen (löftet) för Bencht at han skal förskaffe sig bewijss med thet förste, Simon Nielson i Gåtebij och Jöns Olson ibidem ( på samma ställe)







Kastelholms slott med fångstugan i förgrunden



Jomala socken

Åhr Christi 1607 den 18 Junij stodh laga ting med menige man udj Södersunda aff Jummala sockn udj edle welbijrdig och manhafftig Jören Holstes til Dieckneböle, befalningzman på Casterholm slott och  Nempdenn      Per Påuelson i Södersunda lentzman

Sigrid Knutzson i Öningebij                  Per Månson i Böle
Oloff Knutzson i Jumalabij                   Matz Benchtzon i Kijla
Per Person i Götebij                              Jakob Michilson i Dalkarbij
Mårten Jönson ibidem                           Oloff Person i Ijtterbij
Erich Mårtenson i Giölbij                     Påuel Person i Södersunda

Her Christopher Sigfridi prepositus e pastor i Jumala
Her Per Laurentij pastor i Finneström
Her Biörn Laurentij pastor i Hammerland
Her Lars Matthie pastor i Lemmelandh

Bleff fordrat för retten Kirstin Månsdotter ( här har författaren skrivit fel efternamn, skall vara Larsdotter) i Götebij och tiltalet om thet lönskelege hon med en dreng benämnd Måns Larson haffuer hafft, hvilkit hon lenge och mijckit nekat haffuer, och ännu neka wille med eeder och swäriande, och sade at thet skulle aldrig på henne biwijsas. Så frågades tå drengen til, han bekende så nu såsom tilförende at han haffuer hafft sin wilie med henne, här före swor hon och sade, at han för affuund skuld sade thet på henne, och drengen sade än ijtterligare at när thet skedde låg en pijga i sengen med them. Samme pijga benämnd Ingrid Jöns Olsons dotter i Jumalabij bekende at hon lågh i sengen med them. " Först gjorde hon sin eed, och sade at drengen hade lagt sig i sengen. Seden kom Kirstin in i samme hus, klädde aff sig och språng up i sengen til honom. Ther låge the tilhopa en stund. När hon tijchte att pijgan soff, begijnte hon gantas och leka med drengen, och lijchtades hennes leek intet förr än drengen " måtte ahnn och om bord" med henne, ther på gjorde pijgan sin eed at theres handel war då såsom hon sade och bekende in för retten, och drengen kunde thet intet neka uten bekende sin gerningh.

Nogen tid ther effter gerningen war gjord, ijppenbarade pijgan thette för sine granner. Sedan rijchtet kom uth, frågade Staffan Erichson i Finnebij ( som då war underfougte på Åland) drengen til om lägersmålet.. Drengen seentt om sijder bekende thet för honom at han hade hafft beställe med henne.

Konan föreskrefne Kirstin bleff tå strax förd in på Casterholms slott och i fougtens samt Anders Henrichsons, Staffan Erichsons och fleres närwarelse bekende då at drengen hade hafft beställe med henne, en rese. (troligtis under tortyr).

Nogen tid ther effter drog drengen ifån  Åland och togh tienst i Håbo häredt. Ther effter bleff
Bencht Månson i Gåtebij enckling som är föreskrefne Måns Larsons drengzens faderbroder och talade föreskrefne kona Kirstin til och med gode men begäradhe henne til sin hustro. Hans budbärare och böneman war Per Person i Gåtebij och gick til hennes fader Lasse Nielson i Jumalabij och talade honom til med thett sätt som ther til hörde. Lasse Nielson swarade til thette thet rijchte min dotter är udj kommen för hans broder son tijckes mig bäst och rådeligist ware at Bencht betenker sig här udjnnen (innan).

Lasse Månson i Konungzöö föreskrefne Bencht Månsons broder som är drenzens fader, annan dagh påscha sände han bud til sin broder med Clemet Erichson i Gåtebij, och lot seije och förmane honom, at han inthet skulle befatte sig med Kirstin. Strax ther effter på samme dag gick föreskrefne Lasse Månson til Götebij, och fann sin broder, Kirstin och Clemet tilhopa hoss Per Persons i Götebij. Ther rådde och förmanede han them at the inthet umgänge skulle haffue til sammens, tij the wiste wel huad rijchte war emellem hans son och henne.
Hon slogh sin näsa i wädret och lopp utur stuffuen och sade at drengen hade lugit på henne.

Grannerne och hennes matfader Lasse Benchtsson i Gåtebij bode henne hafue fördrag med thet umgänge hon hade begijntt med Bencht Månson, och sagt til henne, tu wett huad rijchte tu äst i kommen för hans broder son, men hon achtade thet intet, och ingen förmaning wille hon höra eller lijda. Ehure hon achtade sitt arbete om dagerne hoss sin husbonde, då hittes hon mest om nätterne hoss Bencht. Kirjkieherden hade och för budit them theres omgänge. Ehuad förbud them äre sagde och förmanede, haffue the intet achtat, uten haffue beblandet sig och äge barn tilsammen.

Nu wid tinget genom långsam och mijkin förmaning och med presterskapens förhörelse, wille konan ingelunde bekenne sig ware skijlig med drengen. Bleff hon utwijst ifrån retten. Men på thet sidzste wid hon satt uthe på gården för sigh sielff, begijnte hon sucka, grågta, quida och jemra sig och sade thet är en ringe och liten saak och gerning om hon skulle döö för then. The som thet hörde, frågade the henne om thet är santt som på henne sagt är. Hon begijnte tå felle tårar och sade at thet tij werr war santt.

Seden hades hon in för retten och ijppenbarligen bekende at offtebemälde dreng hade henne ene rese belägrat i sängen ther pijgan låg med them. Bencht Månson och Kirstin kunde icke neka at the ju ware offte förmanede och förwarede, thet the inthet umgänge skulle hafue tilhopa. Theres gerningar är ijppenbare och haffue barn sig emellem. Nempden affsade at the icke kunde frije the, uten theres eigne gerningar dömde them, effter som i Högmålabalken i thet ijtterste Capitel står, doch nåden och hwad straff the lijda skole, stelles i underdånigheet til Kongl Maij:t Allas wår Nådigaste Konungz och Herres behagh.

Offtebemälde Måns Larson bleff sakfelt tillägersmålet och mökrenkningen till penningar 40 mer.

Alltså här ser vi huru den som var själva orsaken till att Kirstin och Bengt blev dömda, drängen Måns Larson, gick relativt skadelös ifrån händelsen trots att det var han som förorsakat mökränkningen alltså tagit Kirstins oskuld vilket var ett svårt brott i detta patriarkaliska och mansdominerade samhälle.

Vid samma ting förhörs även änklingen Bengt som ville gifta sig med Kirsten och som hade barn med henne. Vi skall se vad han berättar:

Bekennoms och görom witterligitt at in för oss i retten, bleff Bencht Månson i Gåtebij aff befalningzmannen tiltalet, om thet lägersmål han med Kirstin Jönsdotter ( fel namn igen, skall vara Larsdotter ) född i Jumalabij lågh utj. Hvilkit honom nogre gånger hade warit förbudit och befaltt at han sig med henne intet befatte skulle, effter hans broders son Måns Larson är i skuld och rijchte för henne. Ther til swarede han, at honom thet icke witterligtit war, thet han skulle haffue henne belägrat, förr än seden han henne troloffuadt hade och rijchtet utkom om lägersmålet med föreskrefne Måns. Då swor föreskrefne Kirstin för Bencht at thet war aff affwund sagt opå henne, och hennes misgijnnare wilde icke henne så mijckit gott unne, at hon skulle komme i echtenskap, ther med trifgglade hon honom och Bencht trodde mere hennes söthe ord, än gode winners förmaninger, ther egenom bleff han aff henne bedragen.

Ther effter tiltalades drengen Måns Larson, om thet war i sanning som om honom och henne sades och talades. Han swarade och bekende sin gerning, at hon kom in i thet hus ther han lågh, och strax klädde hon aff sig och sprang i sengen til honom och ther lågh hoss them en annan puijga i sengen. När föreskrefne Kirstin tenchte at pijgan soff, begijnte hon leka och gantas med drengen, och wende intet igen, förr än drengen " måtte om bord " med henne och fulbordade hennes wilie. Här emot swarade hon, at han sadhe osantt opå henne.

Aff presterskapet begärdes, att the wilde tage henne til förhör at hon måtte komme til san bekennelse (tortyr?) The gode men fine ingen sanning aff henne wette, uten förswor, at drengen giorde thet aff affwund och haat som han skulle haffue til sin fader broder. Ther effter bleff hon utwijst.

Effter noga gran ransakning, och hennes eigen bekennelse, så och för then förmaning och förbud som offtebemälde Bencht Månson hade aff sin kijrkieherde och flere som honom rådde, at han sig med henne intet skulle befatte, utan öuvergiffue henne och skilian ifrå sig, the han icke haffuer achtat, och theres misgerning tij werr är ijppenbar, kunde man icke frija theres lijff såsom förmedel i Högmåla balken i thet sidzste Capitel.

Mon nåden stelles i all underdånighett til Hans Kongl. Maijt at göre och late effter Hans Kongl. Maijtz nådigiste behagh.


Det fortgår så ytterligare över 1 år och vi är framme i den 12 september 1608 i en tingssal återigen i Södersunda och här tar man ännu en sista gång upp fallet.

Bencht Månson i Götebij och Kirstin Larsdotters saak war åther til förhör. Nempden kunde icke gå ifrå sin förre ransakning och doom som the hade affsagt i förlidne åhr the 18 Junij 1607. Lijfftismjen atthe skole bliffue tilstäde, henrich Clemetson i Södersunda, Niels Matzson ibidem, Måns Knutzson ibidem, Sigfrid Olson ibidem och Oloff Påelson.

En för alla, och alle för en om the rijma skole the sware til theres saak.


Vi kan konstatera att Kirsten blev svikna av alla. Först av arbetskompisen pigan Ingrid av avund över att det inte var henne drängen låg med.

Sedan blev drängen sur på Kirstin för att hon umgicks med hans farbror Bencht och hade barn med honom.

Till sist börjar även Bencht anklaga henne för att hon lurat honom.

I följande artiklar kommer att berättas om flera fall.


Benådat i Godby den 5 juli år 2017

Johan G. Granlund

onsdag 14 juni 2017

Julius Johnson, ryssungen från Sund som blev kommerseråd, fastighetsmogul, sågbaron och industriman






Julius Johnson, i sin krafts dagar.

Nyårsfestligheterna på gården Nybonds i Tranvik har just klingat ut då dottern i huset  Mathilda Serafia Mattsdotter känner att  "nu är det dags". Hon har känt på sig att barnet är på kommande och nyårsdagen år 1845 kallar man på barnmorskan till gården.

Påföljande dag förlöses ett mörkhårigt gossebarn med blänkande bruna ögon, och han vägde nära 4 kilo sades det.
Detta är historien om Julius Johnson, uppväxt i Sunds socken på Åland, samt hans väg till framgång som en av landets främsta industrimän vid tiden för förra sekelskiftet.





Sunds kyrkas födelse och dopbok

Födda i Sunds M.K. (moderkyrko)  Församling, den 2 januari och döpt den 3 januari år 1845 i Tranvik.
Bondedottern Mathilda Serafia Mattsdotters O.Ä. (oäkta) barn JULIUS. Testes: (bevittnas)
Bonden Jan Jansson med hustru Serafia Mattsdotter, Bondesonen Carl Georg Rosenberg Bondedottern Margaretha Serafia Jansdotter samt Drängen Johan Engblom och Bondedottern Juliana Charlotta Mattsdotter alla ifrån Tranvik. Dopet hemma af ? Åberg





Sunds kyrkas lysnings och vigselbok

Vigda i Sunds församling år 1851 den 23 november
Skarpans, Äldre Waktmästaren på Proviant Magasinet Gregori Ivanoff Grek (grekisk ortodoxa tron)
och bondedottern Mathilda Serafia Mattsdotter ifrån Rosenberg vigde å Skarpans utan skrud
af Gustaf Juslin


Julius skulle kallas för "Ryssunge" i Sundsbygden
och bland avundsmän i finska Jyväskylä "den Åländska juden".

Julius skulle starta sina första affärer som ung tonåring genom att efter "Bomarsundskrigets" dagar mala fransmännens avgnagda benkadaver från Finby bys och  Sunds prästgårds marker till konstgödsel som han sedan sålde tillbaka till b.l.a. prästgårdens landbonde. Han skulle som 14-åring få tjänst på fastlandet som bokhållare på en 4000 hektar stor gård. Han skulle med tiden bli redare, sågverksägare, timmerflottargeneral, bryggeriinnovatör som grundare av Pyynikki bryggeri, ägare av 13 bondgårdar på fastlandet, ägare  av ett flertal tomter i den nya staden Jyväskylä, inneha stadens första tvåvåningsstenhus, starta dess första järnväg, uppföra herrgården Kuoppala efter ritningar av Finlands första kvinnliga arkitekt Wivi Lönn, vara medlem i många år av stadens fullmäktige, turistföretagare med insjöbåtar, av kejsar Alexander III utnämnd till kommerseråd, mecenat och välgörare till Jyväskylä stads och landskommuns skolor och olika inrättningar, bygger en kyrka därstädes och beställer en altartavla av Eero Järnefeldt, ja även några smulor skulle fördelas till hembygden Sund.  Björby skola där Julius gick som barn, får 30000 mark som hjälp för medellösa barn till skor och kläder.
Ja vår Granlundska släkt får även några smulor från den "rike mannens bord".
Det berättas inom vår släkt att då Julius kom på besök till Granlunds i Finby, "höll han hov".

Under 1400-talet var Peter Ålänning stor fastighetsmogul i Sverige. Men den som gjort den allra sagolikaste karriären inom industrialisering  i Finland bland Ålandsfödda personer är utan tvekan Julius Johnsson.





Enstaka hemmanet Rosenberg tidigare Håkansböle. Här tillbringade Julius några år hos morbror
Carl Georg Rosenberg.





Mathilda Rosenberg, Julius mor.
Tor Mattssons samlingar.

Av fadern Gregori Ivanoff finns ingen avbildning och hans grav på Prästös två ortodoxa begravningsplatser kan inte lokaliseras.
Hans namn och dödsdag finns däremot inskrivet på hustruns grav i Rosenbergska släktens gravgård.
Mathilda var en av nio syskon, födda på Nybonds i Tranvik.






Nybonds gård i Tranvik från 1960-talet, bild från bokverket Ålands bebyggelse i ord och bild.
I bakgrunden gården Västergård.
Här föddes Julius den 2 januari år 1845.

Matildas far hette Matts Mattsson senare Rosenberg och innehavare sedan 1840 av gården med samma namn. Från gården Rosenberg tog Matts sitt nya släktnamn. Matts skulle bli framstående bonde och häradsdomare i Sund.
Matildas mor hette Anna Chatarina Svibergsson och hon var född på gården Träsk, denna gård med adliga anor och rötter från den Klingsporska släkten, denna ätt som i detta nu har tusentals personer på sitt släktträd på Åland.

Matildas far skulle komma från gården Lagmans i dåtida Persnäs, det område som den ryska militärledningen redan år 1810 införlivade i sina militära framtidsplaner. Man planerade nämligen för en enorm fästning i det dåtida Skarpans eller området Gränden som det kallades på historiska kartor från den tiden.




Persnäs utby i en skattläggningskarta från 1765 av Anders Andersson Norrstet.
Lagmans gården återfinner vi här som No: 4 och vi ser gårdsbyggnaden strax ovanom den högra viken kallad En del af Frisksjön

Lagmans gård,  No. 4 i  Persnäs utby, hade just delats i två hälfter med bibehållet gårdsnummer. Huvudgårdens ägare fick ny mark i ett samfällt byte med ryska statsmakten och flyttade på hösten år 1812 till Haga i Saltvik och bildade där den nya gården Lagmans. Matts däremot flyttade inom socknen till Tranvik Nybonds. Gården Södergård hade tidigare delats och den nya halvan blev till namnet Nybonds.

Matildas far Matts Mattssons mor hette Iliana Persdotter och hon var född på Södergårds i Tranvik. Hennes farbror som innehade gården Nybonds som delats från Södergårds hade inga arvingar så på grund av det övertar Matts gården Nybonds. I litteraturen angående personer som fick flytta från Lagmans framgår ett fel. I Åländsk odling av år 1991 i en artikel av Erik Bertell står att bonden Matts Mattsson flyttar till Haga men det skulle stått Nybonds i Tranvik.

Nå hur börjar denna story?
Mathilda var som sagt en av nio barn på Nybonds i Tranvik. En dag får hon ett erbjudande om att få ett arbete som piga på en gård i Skarpans det nuvarande Bomarsund. Det är äldre vaktmästaren på proviantmagasinet i Skarpans Gregori Ivanoff, en ogift ungkarl som ville ha hjälp i hushållet.
Hon blir snabbt husbondens älskarinna.
Angående namnet, ibland stavas det som Grigori och ibland som Gregori, så har prästen skrivit hans namn i vigselboken och så skriver vi namnet i denna blogg. Förnamnet har t.o.m. två I, Gregorii.





I boken Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster av Örjans, Robins och Skogsjö framgår bebyggelsen på Skarpans just vid denna tid.

På ön Prästö finns menige Gregori Ivanoffs bostad som No: 166 år 1844. På Skarpans fanns även två andra Ivanoff men de var officerare och Gregori hade inte militär grad.
Söder om fästningsområdet finns det jättestora proviantmagasinet och här hade Gregori tjänst som äldre vaktmästare.


Plötsligt får lagerförvaltare och vaktmästaren Gregori Ivanoff ny kommendering till Petersburg. Matilda följer med till den stora underbara staden med de många kanalerna. Hon blir med barn och återvänder till Åland.
Tanken är att Gregori senare skall återkomma till Åland och de skall förenas. Så sker även och de gifter sig år 1851 på Åland. Vid Julius födelse i januari 1845 vägrar Sunds kyrkas präst att godkänna Gregori Ivanoff som fader till barnet. Julius namn blir Julius Rosenberg. Julius skall senare ta namnet Johnson. Detta emedan Ivan från Ivanoff  åsyftar Johan, John på svenska, således Ivans son. Att så är fallet finns dokumenterat i inflyttningslängden i Pernå kyrkas inflyttningslängd, där är för första gången hans nya namn dokumenterat.


Efter att de allierade franska och engelska styrkorna har besegrat Ryssland under Krimkrigets norra flank i Östersjön med huvudfästet Bomarsunds fästning blev en stor mängd ryska soldater, officerare,kvinnor och barn förda till Frankrike som krigsfångar. Så skedde även med Julius föräldrar.





Ön Aix utanför Frankrikes kust. Till vänster Fort Boyard som vi känner igen från "Fångarna på fortet"

Under denna tid tar Julius morbror Carl Georg på Rosenberg hand om Julius och sluter honom till sitt hjärta. Han driver på gården en lanthandel och här lär sig Julius de första stapplande stegen på handelns bana och han blir insatt i bokföringens olika grunder. Detta skall han ha stor nytta av i sin kommande verksamhet på fastlandet. Det är även Carl Georg som lotsar in Julius i den finska storbondeindustrin och Julius får som 14-åring tjänst som bokförare på Näse gård och dess bruk. Tor Mattsson skriver att för Julius var tjänsten på Näse en utmaning. Gården hade en totalareal på över 4000 hektar i Bjärnå och Tenala samt järnbruk, tegelfabrik, brännvinsbränneri, kalkugn och kvarn.





Näse herrgård i dag

Det heter om Julius med endast betyg från folkskolan i Björby på fickan arbetade natt och dag och att han snabbt lärde sig allt om gårdens redovisning och industriella ekonomi. Julius behärskade ryska språket. Men på Näse gård kom han för första gången i kontakt med det finska språket. Detta gav honom i framtiden stora bekymmer.

Till Tuulhattu folkskola i Bjärnå donerade Julius kort före sin död år 1923, 30000 mark till kläder åt barnen med motiveringen att han "i unga år som bokförare på Näse industrier har lärt sig sköta järn och spikfabriken samt jordbruket av vilken lärdom jag haft stor nytta"

Julius tid på Näse varade i fyra år. I hans arbetsintyg från oktober 1863 heter det att "han utfört sina uppgifter på ett sätt som tillfredställer oss storligen" Med detta intyg öppnades många dörrar för 18-åringen Julius. Han tar nu anställning på Orisbergs gård i Österbotten, även där som bokförare.






Orisbergs herrgård i dag

På Orisberg producerades bl.a. järn som förädlades till plogar och jordbruksredskap. Gården hade ett för den tiden avancerat jordbruk. Under tiden i Österbotten ingick Julius äktenskap med sin Hilda.


Nu följer en tid i Finland som kom att kallas för nödåren. Det var åren 1867 och 1868. Julius har gjort ett försök att starta en lanthandel I Österbotten men kunderna svek i den rådande lågkonjunkturen.
Åland har i alla tider förskonats från denna plåga så nu återvänder Julius till Åland med sin hustru Hilda.

Vi finner honom nu för en kort tid i Kastelholm samt i Kvarnbo hos släkten Svibergsson.
Nu öppnar sig en möjlighet, han ser en annons att den ryska industrimannen Putilov har för avsikt att etablera sig i Finland och söker nu folk, speciellt rysktalande och bokföringskunniga personer till de nygrundade sågarna och järnbruken. Julius låter översätta sina fina betyg från Näse och Orisberg och det tar skruv, han får tjänsten.

Han blir nu antagen som bokförare och disponent på Haapakoski industrier som bestod av jordbruk, såg och järnbruk. Han kallades förvaltare. Järnbruket tillverkade och sålde stora mängder järnvägsskenor till den ryska järnvägen. Under sin tid i Haapakoski uppförde och finansierade Julius en folkskola. Även denna skola erhöll i Julius testamente en större summa penningar.






En av industribyggnaderna på Haapakoski industriområde

År 1874 beslöt så Julius att sluta hos Putilov för att starta egen rörelse. Han ville bli självständig och han hade nu skaffat sig så stora kunskaper i olika industriverksamheter. Det är nu som hans sagolika affärs och industrimannabana börjar. I biografin Kuokkalan patruuna listas i 30 kapitel Julius väg till en av Finlands då främsta industrimän och det är sannerligen en spännande och ibland dramatisk läsning!

En person som i Julius liv skulle ha en stor betydelse var hans morbror Carl Georg Rosenberg. Han hade ju tagit hand om honom som liten då föräldrarna var i fransk fångenskap. Han hade lärt honom lanthandel och bokföring. Han hade lotsat in honom som bokförare på Näse bruksherrgård. Nu skulle han ge honom nästa skjuts.
Carl Georg hade anlitats av Finlands rikaste man friherre Konstantin Linder, för att sätta Kytäjä gårds odlingar och affärsverksamhet i skick.





Kytäjä herrgård i dag.


Kytäjä gård utanför Hyvinge var landets största gård. Carl Georg kallade då på Julius och gav honom ett specialuppdrag. Sälj gårdens bryggeri så får du en stor provision om du lyckas! Affären lyckades och följden av det blev att Julius kom in i bryggeribranschen.
Han började i blygsam scala buteljera öl, här med mindre framgång.

Julius väg till den finska bryggeribranschen.

År 1877 köpte Julius Mustanlahden Panimo i Tammerfors samt andelar i många små bryggerier. Dessa bryggerier förenade han till Tamperen Panimo  Osakeyhtiö. Han ägde nu en fjärdedel av aktierna. Men dessa åtgärder gav inte det resultat Julius räknat med. Därför grundade han med tre affärskompanjoner Pyynikki bryggeri. Julius ägde en tredjedel av aktierna i företaget som efter Sinebrychoff var landets näst största bryggeri. På Pyynikki bryggeri tillverkade man årligen 2,5 miljoner liter öl.
Detta väckte landets nykterhetsföreningar. Man vände sig år 1894 till Lantdagen med ett förslag om radikalt förhöjda skatter för öltillverkning men förslaget förföll.





Nu grundar Julius Bryggeriföreningen i Finland och han valdes till dess första ordförande. Han lämnar efter vissa meningsskiljaktigheter Tammerfors och bryggeriindustrin där. Han köpte så Jyväskylä Bryggeri och var dess huvudägare och VD åren 1881 - 1911.

Nu uppförde Julius en ny bryggeribyggnad i Jyväskylä, på Vapaudenkatu, ritad av Wivi Lönn.
Två år senare förstorades fastigheten med affärslokaler och bostäder. Här skulle bolaget Jyväskylän Juomatehdas bedriva sin verksamhet och detta namn målades på husets stenvägg och finns kvar än i dag. Man tillverkade ochså läsk, mjöd och kalja. Julius sålde företaget år 1921 två år före sin död.
Bryggeriet ingår sedan år 1957 i det kända bolaget Mallas Juoma Oy.
I samma fastighet verkar i dag det kända inredningsbolaget Putti Paja, som tillverkar ljus med intressanta dofter och färger.


Julius som organisatör av handeln med brännved och stock.

I Jyväskylä koncentrerade Julius sitt arbete på skogsindustrin. Skogsägarna i regionen kring Saimen hade inte lyckats sälja brännved till den stora marknaden i Petersburg. Nu skaffar Julius pråmar och organiserar transporterna av ved samt slöt nödvändiga affärskontakter. Handeln med ved till Petersburg blomstrade och Julius blev den största leverantören av brännved till staden. Han anställer nu folk som sköter ruljansen.


Julius hyrde sedan tidigare ett torp i Vaajakoski trakten och nu slår han sig ner i detta rika skogsområde. Han levererar brännved till Petersburg och stock till en norrman vid namn Salvén. Redan första året flottar han över 20000 stockar till sågen. Han organiserar upp timmerflottningen effektivt. Han byggde nu upp försäljning och export av färdiga trävaruprodukter. Hans affärsrörelse växte snabbt.






Angående den finska timmerflottningen finns ett romantiskt skimmer som tydligt framkommer i Suomi Filmis gamla flottarkärleksfilmer. Verkligheten var dock en annan. Julius skötte det hela med stenhårda kontrakt och här följer ett exempel:

Jag undertecknad lovar för Herr Julius Johnson att ombesörja flottning av 2094 stycken timmerstockar ifrån området Kähkölä och lovar flotta dem ned till Haapakoski denna sommar med det överenskomna priset av 35 penni per stock. Ifall någon av stockarna under färden förkommer eller förstörs lovar jag att ersätta dem med 4 mark per stock.

Den 22 maj 1875
A. Kauppinen

Undertill har Julius på bristfällig finska skrivit följande bekräftelse:

"Tämän kontrahdin kansa olen tytyväinen"

Herr Kauppinen fick vara mycket noggrann med vilka flottare han anställde emedan förlusten av endast 1 stock förorsakade honom förlust av 10 stockars ersättning.






Julius hade färdigt tryckta kontraktsblanketter som han använde i alla affärsuppgörelser.


Sågarna hade i slutet av 1870-talet ekonomiska problem och många gick i konkurs. Julius köpte på konkursauktion tillsammans med sin kompanjon Karl Valtonen år 1880 Kuokkala såg.





Kuokkalas sågområde

Karl Valtonen dör följande år och Julius löste in hans andel och blev ägare till sågen samt tegelbruket. Senare köpte Julius hela Kuokkala gård som låg 4 km från Jyväskylä och omfattade 274 hektar varav 75 hektar odlad mark. Dessutom köpte ha i norra Mellersta-Finland elva gårdar som ha anslöt till sin affärsrörelse. Julius utvecklade senare jordbruket på Kuokkala gård till ett mönsterjordbruk med en besättning om 40 kor vilket var mycket på den tiden.

De stora investeringarna var gjorda och nu börjar trävarupriserna stiga. Julius köper förmånligt in tiotusentals stockar till sin såg vilka ha förädlade med bra ekonomiskt resultat.


Men Julius har vidare planer, han vill in i järnindustrin i Finland.
Han planerade att investera vinsterna från sina företag i ett järnbruk. Denna hantering kunde han från sin tid på Näse och Orisbergs bruksgårdar. Julius räknar nu på en jätteaffär som ingen tidigare vågat sig på och den var även för stor för Julius så han hoppar av.

Men något år senare yppar sig ett annat tillfälle. Tillsammans med affärsmannen Johan Valtonen köper de järnbruket i Petäjävesi, Koskensaari och till affären hörde även en såg och en tjärfabrik. Julius sålde så av oförklarlig anledning bara efter en månad hela sin andel i järnbruket åt Valtonen och bildade för tjärindustrin och sågen ett eget bolag Kuohunkoski. Ända till år 1918 var detta företag i Julius ägo. Senare lades sågen och tjärindustrin ned  men fabriken i Koskensaari däremot tillverkar ännu i dag spik och metallprodukter och är landsdelens äldsta industriföretag.


Julius som byggare och husägare i Jyväskylä.
Julius etablerade sig nu för gott i Jyväskylä. Han köpte där attraktiva tomter och lägenheter och i stadens centrum byggde han bl.a. gårdarna no 10, 47 och 35. Åt staden uppförde han badinrättningen och i Jyväskylä landskommun Taulumäki kyrka.





Julius som ägare av staden Jyväskyläs första och största stenhus, till höger.


Men den byggnad som i dag är ett minnesmärke över Julius tid som hans insats i Jyväskylä är dock den ståtliga arkitektritade gårdsbyggnaden, herrgården på Kuokkala, som han här uppför och som skall bli familjens hem. Hit flyttar han år 1904 efter hustruns frånfälle och där bor han sedan tillsammans med sin dotter Sigrid Säthrén och hennes tre flickor.





Kuokkala herrgård, Kuokkalan kartano,





 Kuokkala herrgårds arkitekt Wivi Lönn. Finlands första kvinnliga arkitekt.





Alfred Ketolas porträtt från år 1907 av en självsäker  Julius Johnsson.
Tavlan finns i dag på Kuokkala herrgård.





Julius Johnsson utnämns år 1892 av Rysslands Självhärskare och Storfurste av Finland Alexander III till kommerseråd. Julius kom att bli det andra kommerserådet som var bördig från Åland. Den första var apotekare Hugo Lindell som erhöll sin titel år 1890 och som gjorde karriär som apotekare och framställare av smaksatta alkoholdrycker i östra Finland.





En storman har gått ur tiden. Julius Johnson avlider den 3 juli år 1923 i en ålder av 78 år.






Kvar finns den gjutna marmorbysten som intar en hedersplats i dag på Kuokkala herrgård.

Gården övertogs senare av dottern Sigrid som var ägare och värdinna här i tio år. Därefter blev gården samhällsägd och bl.a. BB, vattenlaboratorium och under kriget använd av armén.

Gårdens nya ägare
Sockenrådet Kauko Sorjonen köpte år 1998 gårdsbyggnaden på Kuokkala av Jyväskylä stad. I dag är gården fullständigt renoverad och återställd till det den var under Julius storhetstid. Byggnadens övre våning används i dag som privat bostad medan bottenplanet får användas för kulturella ändamål
Som en historiens ironi kan följande historia berättas: Över hundra år före Kauko Sorjonens köp av herrgården Kuoppala hade Julius av Kaukos avlägsna släkting Jakob Sorjonen ur hans stora urskog inköpt 100 kubik stock för 100 mark.




Interiör från det pietetsfullt renoverade Kuokkala herrgård. Här den jugendinspirerade matsalen.






Här framträder tre vackra färger, blått, rött och grönt i matsalen







Gården kan besökas.
Adressen är: Kuokkalan kartano, Hämeenpohjantie 50, 40520 Jyväskylä.
Telefon: 050 5575844
Asiamies: Riitta Järvilehto
Öppettider: 1.6 - 31.8 varje dag kl. 10 - 18

Julius som privatperson
Julius kallades "Patronen på Kuokkala". Han fann vid sidan av sin expanderande affärsrörelse också tid för egna intressen Han spelade med i ortens hornorkester. Han var däremot ingen sångare. Julius befrämjade likväl ortens musikliv med donationer och kallades till hedersmedlem i den berömda manskören "Sirkat". Med sin segelbåt " Nahjus deltog han i många tävlingar. Han lät bygga en stor fritidsbåt i mahogny. Han spelade schack och hörde till eliten i Finland. Julius reste ofta med sin familj till olika badanstalter i Europa. under de sista levnadsåren gick resorna till Frankrike och Danmark.





En stilla stund för kommerserådet i arbetsrummet.





Kuokkalan kartano benämdes i folkmun "kvinnornas herrgård". Och här huserade dotter Sigrid och hennes tre flickor.
Ovan intar man födelsedagskaffe och i nedre bild får även kommerserådet sitta med då det blir dags för fotografering.


Julius och skogsindustrin.
Julius var aktiv i Finlands Skogsvårdsförening och deltog ofta på deras möten med långa föredrag som var mycket uppskattade. Man ville lyssna på denne man med ett så digert kunnande inom skogsförädling och timmerflottning.

Vid föreningens första årsmöte är Julius inkallad som föredragshållare. Inför hela landets trävarubaroner, storskogsägare, skogsinspektörer och experter höll han ett föredrag som gjorde att man formligen baxnade. Landet tidningar refererade föredraget ordagrant till vissa delar. Här listar Julius utifrån sin praktik och kännedom om hur kapitalet kan användas för antingen vinst eller förlust.
Julius som inte gått en enda dag i utbildning för detta gebit, skapar här en hela skogsindustrins nyordning och vars synpunkter skall för all framtid framstå som en skogs och sågägares bibel.

Julius berättar att han i vandringar i storskogar och undersökningarna av forsarna och sjöarna samt ur sin egen praktik kommit fram till helt nya teorier. Vi måste ta efter Norge säger han. Där börjar man avverkningarna redan tidigt på hösten allra längst fram till februari. I Finland fällde man sedan tidigare alltid stocken i smällkalla vintern till förfång för människor och hästar som skulle arbeta i upp till 35 graders kyla. Det virke sade han som fällts så sent drar år sig mera vatten i älven och gör att stockarna oftare sjunker och får blånader.

Julius påvisade sedan att "bara en dags försening" i flottningen under den effektivaste flottningssäsongen  kan göra att dess kostnader fördubblas.
Julius föreslog även en förändring av pråmdragningen över lugna vattendrag. Tidigare hade man med hamplinor dragit dessa med hästar. Han föreslog nu att man går över till ångkraft och stålvajrar. Detta gav visserligen initialt en förhöjd kostnad med fördubblade i längden intäkterna.

Sedan föreslog han en förändring av hela  systemet för flottning. Tidigare hade varje skogsägare ordnat sina egna flottningar och avlönat manskap själv. Nu föreslog Julius en "gemensam flottning" detta för att effektivisera flottningen samt minska på de stridigheter som tidigare förekom vid denna.


Först med elektriskt ljus i Jyväskylä
Redan år 1882 installerades el på Julius sågverk i Jyväskylä och detta 20 år före staden fick elljus.
Då telefonnätet år 1884 utbyggdes i staden var Julius en av de första som anslöt sig. Förstås invaldes han i den första styrelsen.

Julius och turismen.
I Jyväskylä var han med om att grunda en underavdelning till Finlands Turistförening och invaldes i dess första styrelse. År 1899 utkom den första turistbroschyren om Mellersta - Finland och Julius stod för tryckningskostnaderna.

Julius som fartygsredare.
De rutter som fanns i insjöområdet var inte anpassade för Julius företag och anställda. Han investerade i en ångbåt vars namn blev "Toimi". Båten har restaurerats och finns i dag på herrgården.
Tillsammans med svågern Borisoff på Åland anskaffar han som hälftenägare i fyra fartyg. Det är fregatten Alexander, skonaren Ukko, barken Elin samt skonaren Linnea.






Vid sidan av affärerna var kommunalpolitiken Julius största intresse under flera decennier. Han tillhörde bl.a. stadsfullmäktige under hela 1880 och 1890-talen fram till 1903. Han var ordförande för stadsfullmäktige år 1897. Det var året då staden anslöt sig till järnvägsnätet och i egenskap av ordförande var han värd för invigningsfestligheterna. Detta var en höjdpunkt för Julius inom kommunalpolitiken. Detta var den hittills största händelse i stadens historia.
Om Julius insatser för Finlands självständighet vittnar riksföreståndaren C.G Mannerheims tackbrev och medalj till Julius.

Ålänningen Julius och det finska språket.
Julius blev i kommunalpolitiken hårt ansatt av sina motståndare för att han inte behärskade finska språket. Man skrev att stadsfullmäktige har till sin ordförande valt en person som är "okunnig i finska språket och därför oförmögen att utföra uppdraget"
I biografin har ett kapitel fått rubriken " De finsksinnades spottkopp och Finskhetskamp med vassa tänder" I boken refereras till artiklar i ortstidningarna om att Julius är svensk med dåliga kunskaper i finska språket.

Avundsjukan på Julius framgångar i affärslivet spelade också in. En gång blev han i en tidningsartikel kallad "juden från Åland". Julius skall nu göra något som tar udden av vedersakarna. Han blev grundande medlem av den Finsk-Ugriska föreningen.

Julius äktenskap och familj
Julius gifte sig i Österbotten år 1864 som 18-åring med Hilda Ollonqvist. Hennes far var kyrkoherde i Kauhajoki.


I familjen föddes fyra barn, tre söner och en dotter. Sönerna hette Allan, Artur och Atle. Alla söner dog i tidig ålder förutom Sigrid. Hon var född på Åland i Saltvik och av alla barnen påminde hon mest om sin far, självmedveten, rakryggad och lät inte någon hoppa sig på näsan.





Tavla av Sigrid Säthrén på Kuokkala. Konstnär Alfred Ketola år 1907.

Sigrid gifte sig med en norrman Otto Säthrén. Äktenskapet slutade i skilsmässa år 1903. I äktenskapet föddes tre flickor som växte upp till skönheter. Då döttrarna gick i skola i Helsingfors bodde familjen i en sexrumslägenhet.





Sigrid Säthrén med sina tre flickor Julia, Karen och Solveig "Pupu"

Julius kvinnoaffärer.
Julius hade vid sidan av äktenskapet en hel del kvinnoaffärer. Han anställde 1895 till sitt kontor den 22-årige Lydia Vide som blev prokurist, livskamrat och älskarinna. De fick ett barn tillsammans. Julius dolde detta genom att Lydia reste till Sverige där hon år 1901 födde sonen Julius Arni. Pojken lämnades till Stockholms allmänna barnhem och han fick goda fosterföräldrar. I vuxen ålder donerar Julius åt honom 15000 mark och han gjorde allt för att dölja förhållandet.
På sågens kontor arbetade Olga Buler från Stockholm som kontorist. Hon var Julius förtrogna och nära vän. Åt Lydia och Olga sålde Julius år 1918 Kumpula 1 och 2 benämnda gårdar med speciella förmånliga villkor i köpebrevet.

Julius som donator
I samband med två av barnens bröllop och sitt eget silverbröllop  som ägde rum samtidigt gör Julius stora donationer. Han beställer en altartavla av Eero Järnefeldt till stadens kyrka. Efter en del förvecklingar bestämmer kyrkorådet att tavlan hängs inte vid altaret. Den hamnade till slut i Taulumäki kyrka där den finns ännu i dag.




Taulumäki kyrka

Vid samma festligheter donerade han även en grundplåt för en "sjuk och pensionskassa" år arbetarna vid Kuokkala såg och kvinnoföreningen fick 10 000 mk. Otaliga är de understöd Julius beviljade åt staden för allmännyttiga ändamål samt åt olika organisationer. Detta ledde i sin tur till att Julius överöstes av tiggarbrev.

Före sin död år 1923 gör Julius upp en sista donationslista vars slutsumma var 500 000 mk. Hans donationer till skolor där han verkat bl.a. Björby skola i Sund. Följande text finns med i gåvobrevet:

" Med tacksamhet minns jag den tid jag bodde hos min farbror på Rosenbergs gård. Den tid då mina föräldrar var i fransk fångenskap. Jag donerar till Björby skola 30 000 mark att användas för inköp av skor och kläder för fattiga barn"

Staden Jyväskylä och landskommunen erhöll 100 000 mark vardera för åldringsvården.

Julius och den åländska släkten
Julius glömde inte Åland. Det skulle visa sig att den Granlundska släkten fick en del. Bonden Gustav Emanuel Granlund i Finby får ett lån om 4000 mk avskrivet med hälsning från gamla vännen Julius Johnsson. Julius understödde i många år sina mostrar, fastrar och kusiner på Åland.

På Sunds kyrkas begravningsplats finns den Rosenbergska familjegraven.  Här är Julius mor Mathilda begraven. På högra sidan av gravstenen finns inhugget Julius fars namn Grigori A. Iwanoff 1825 - 1884. Han torde dock vara begraven på Prästö.






Mor Mathildas gravsten på Sunds kyrkogård i den Rosenbergska gravvården.





Inhuggen text, Gregori Ivanoff, Julius fader på samma sten.


På häradsdomare Matts Rosenbergs gravsten finns inhugget tillverkarens namn V. Mikkilä  J-Kylä. Familjegraven är gjord i Jyväskylä och de äldre gravstenarna är med största sannolikhet  finansierade av Julius Johnsson.

Till sist några ord om dotterdottern Solveig kallad "Pupu"
Denna story skulle inte vara fullständig om inte Pupu finns med. " Den legendariska Pupu från Kuokkala gård". Hon växte upp på gården, och var känd som en skicklig ryttarinna och skytt.
Hon skulle sätta sprätt på morfars pengar.

Om Pupu går många rövarhistorier, många liknar sagan om "Bonnie and Clyde". I Finländsk mytbildning är hon en given gestalt. Det häftigaste äventyret lär varit då hon skulle anslutit sig till ett ryskt rövargäng i Kina med vilka hon levde i ett år.

Berättelsen om Julius Johnsson är välgjord och vi kan bara tacka redaktör Jorma Tuomi-Nikula för en välgjord, saklig och intressant biografi som levandegjort ålänningen Julius livsöde.


Carl Georg Rosenberg.
Julius morbror Carl Georg var i tiden den första ålänning som erhållit yrkesutbildning inom jordbruk och han blir förvaltare för Fiskars bruks jordbruk i Bjärnå i sexton år. Han arrenderar Kastelholms kungsgård. På fastlandet övertog Carl Georg skötseln av den stora gården Nääs i Nurmijärvi. Han köpte flera jordbruk på fastlandet och bosatte sig på Hovirinta gård i St Karins utanför Åbo.

Carl Georg invaldes år 1888 i lantdagen som Ålands representant i bondeståndet och behöll sin plats där de tre följande lantdagarna 1892, 1894 och 1897. Som lantdagsman gjorde han Åland känt i lantdagen och på fastlandet. Han donerade år 1892 FIM 10 000 för grundandet av Ålands Folkhögskola. Han erhöll titeln kommunalråd. Familjegraven finns på Sunds begravningsplats.





Rosenbergska släktens begravningsplats på Sunds kyrkogård.





Om Julius Johnsson finns alltså två böcker skrivna, båda tyvärr slutsålda men finns att fjärrlåna på Mariehamns stadsbibliotek.
Kuokkalan patruuna är skriven av Jorma Tuomi-Nikula och illustrerad med trevliga färgglada bilder av Anita Polkutie. Den grafiska utformingen är gjord av Jussi Jäppinen och utgiven på förlaget Minerva Kustannus Oy år 2007. Tuomi-Nikula har gjort ett förtjänstfullt arbete med gedigen grundforskning i Julius liv och fortsatta verksamhet.






Hela boken är fylld av vackra akvareller, här ser vi en ung Julius Johnson som bokhållare på en av de stora herrgårdarna på fastlandet






Kuokkalan kartanon albumi är skriven av Jaana Janhila med grafik av Jussi Jäppinen. Här finns mängder av fotografier av Julius och hela hans familj, historik över herrgården Kuokkala samt mängder av bilder ifrån Julius olika industriprojekt.

Tor Mattsson i Mariehamn har även han gjort ett förtjänstfullt arbete med att göra ett kort sammandrag i svensk översättning på 19 sidor. Denna finns att låna på biblioteket i Mariehamn.





Kommersserådet Julius Johnson, översättning i sammandrag av Tor Mattsson
En stor del av textmaterialet i denna bloggs artikel om Julius verksamhet är hämtat från Tors kompendium.

Tor Mattsson har även utrett den Granlundska släktens förgreningar och i ett sådant kompendium från år 2003 som utdelats till släktingar finns Julius liv kort dokumenterat.
Här framgår med önskvärd tydlighet kopplingen till den Granlundska släkten. Julius mor Matildas brorsdotter Anna var nämligen gift med Gustav Emanuel Granlund från Finby.

I boken Gårdar och folk från Sund av Håkan Skogsjö inom familj No: 1718, finns även Julius omnämnd, delvis med uppgifter tagna ur David Papps artikel Bomarsundsryssar och ålänningar, i Åländsk Odling av år 1991.

Ett stort tack till Kuokkala herrgårds föreståndare för att jag fått använda en del bildmaterial från ovannämnda böcker!

I den bouppteckning som hölls efter Julius Johnsson befanns tillgångarna uppgå i dåtidens penningar till 3, 5 miljoner mark. Om man tänker sig att omräkna dessa medel till dagens penningvärde kommer man fram till olika tal, beroende på vilka parametrar man använder. Men en uppskattning på basen av normal index torde det röra sig om cirka 100 miljoner euro.

I något sammanhang framgår att denna tid kostade en övernattning på ett normalhotell i en vanlig finsk stad denna tid 2 mark per natt. Denna hyra kan då multipliceras med åtminstone 30 gånger för att få fram en ungefärlig siffra i för dagens värde.

En annan Johns son


Johan G. Granlund
I Godby den 14 juni år 2017