söndag 12 juni 2016

Häradsfängelset Vita Björns märkligaste fånge





Är det någon som hört talas om denne man? Lev Kamenev hette han. Nähä. Men Josef Stalin och Vladimir Lenin har ni hört talas om och Trotskij också! Nå jag förstår, kamrat Kamenev avrättades ju av kamrat Stalin 1936 så inga att undra på.

Då jag bevistade Lions loppmarknad här förleden plockade jag på mig några ålandsböcker, en hel trave blev det för min alandicasamling. En liten bok benämnd "Historja bland öar och skär" fångade mitt intresse. Då jag bläddrade i den såg jag att det var en samling föredrag olika personer hållit inför ett seminarium i Mariehamn år 1986. Historicus r.f:s och Historiska föreningens i Stockholm seminarium i Egentliga Finland och på Åland.





På sidan 79 väcktes mitt intresse speciellt för en artikel av vik.forskare Pertti Hakala, Helsingfors,
i en artikel med rubriken " Häktandet av Kamenjev på Åland 1918.

Ifrån Pertti Hakalas artikel saxar vi följande avsnitt: Ändå måste det anses förvånande att de diplomatiska förvecklingar som uppstod mellan Rådsryssland, Tyskland och det vita Finland sedan den kända revolutionsledaren Lev Kamenev arresterats på Åland i mars 1918, inte i någon högre grad har intresserat den åländska historieforskningen. Själva arresteringen har dock skildrats av mannen som stod bakom den, överste Hjalmar von Bonsdorff. I uppsatsen "t.f. landshövding och militärguvenör på Åland" publicerad år 1927 i sammelverket "När Finlands öde avgjordes" kvitterar han händelsen med följande rader:




Fängelsemuseet Vita Björn i Kastelholm på Åland.





Tio år efter krigsslutet utkom en jubileumsskrift där Hjalmar von Bonsdorff i en av artiklarna berättar om sin roll i krigshändelserna. I den åländska historieskrivningen har man gett ett sken av att Bonsdorff skulle i princip fått sparken men detta stämmer inte enligt honom själv i alla fall.
Enligt denna artikel var han t.f. landshövding och militärguvenör på Åland, och då hans uppdrag var fullbordat återvände han till fastlandet.





I slutet av artikeln läser vi följande: Ett stolt ögonblick för oss alla var det förvisso, när den första finländska bataljonen under befäl av kapten Heikinheimo ankom till Mariehamn, där den högtidligt mottogs av tyskarna och mig. Det var med djup rörelse man såg dessa i jämförelse med svenskarna småvuxna, pjäxklädda grå soldater, som efter att ha befriat sitt land nu kommo för att försvara dess intressen på Åland.
Mitt obehagliga uppdrag närmade sig sitt slut, och sedan riksdagen avslagit det av regeringen framställda och på dess uppmaning av mig på Åland kungjorda förslaget till en viss självstyrelse, ansåg jag mig ha tillräckliga skäl att omedelbart anhålla om avsked.

Vi återvänder nu till hur det gick till då Bonsdorff arresterade kamrat Kamenev i Mariehamn.
Bonsdorff skriver såhär om händelsen:

- Den 20 mars (1918) gjordes ett gott kap. Ett antal resande från Stockholm hade infunnit sig hos mig för att anhålla om att fortsätta sin resa österut. En liten fetlagd man av judetyp visade upp ett stort diplomatpass, utfärdat för ryska sändebudet i London. Med honom följde tvenne andra bolsjevikdignitärer. Jag arresterade  givetvis, trots herr Kamenjevs högljudda protester och åberopande av sin okränkbarhet som diplomat, hela sällskapet som förpassades till Kastelholm, där de fingo sitta ungefär en månad, tills tillfälle av avsända dem till Wasa yppade sig. Som ett kuriosum må nämnas att herr Kamenjev efter sin arrestering omedelbart anhöll om att få underrätta tyske utrikesministern von Kyhlman. Detta förvägrades givetvis, men några dagar senare anlände legationsrådet Rissler från tyska legationen i Stockholm tillsammans med kapitän Toussaint och fordrade i tyska regeringen namn med skärpa, att Kamenjev omedelbart måtte frigivas dock utan resultat.




Förteckning över "Fångar i häradsfängelset å Kastelholm år 1918".

I Ålands Landskapsarkiv finns arkiverade fångjournaler för fängelset Vita Björn. Denna bok upptar alla förvarade och fängslade personer för år 1918.





För mars månad finns inte våra tre vänner införda, däremot en maskinist Ahti Kasinen från Mariehamn omhändertagen den 31 mars. Våra vänner fanns inte heller i april enligt förteckningen.
Allt tyder på att de infördes i fängelset under sträng sekretess och fångvaktaren Allan Torkell belades med munkavle.




I det åländska fängelset Vita Björn, Kastelholms kronohäkte byggt i slutet av 1700-talet och ombildat till fängelsemuseum år 1975 har således suttit den man vi här ser på bild invid Vladimir Lenin.

Bara en kort tid efter Kastelholmsvistelsen skulle Lev Kamenev en tid fungera som Rysslands statschef. Han skulle ingå i bolsjevikernas regering. Vara ordförande i Allryska centralexekutiva kommittén. Från år 1919 - 1926  medlem av Politbyrån i Rysslands socialdemokratiska parti.  År 1926 understödde han Stalins val till den nystiftade posten som generalsekreterare för partiet. Kamenev, Stalin och Zinovjev bildade ett block känt på svenska som "Triumviratet eller Trojkan". Kamenev var en av arkitekterna till det som vi kallar Oktoberrevolutionen.

I den kommande maktkampen efter Lenins död år 1924 stödde han Stalin i kampen emot Trotskij, detta trots att han var gift med Trotskijs syster Olga.

År 1926 faller han i onåd och blir petad från en mängd uppdrag, återkommer för en kort tid och blir åter petad.
I en skådeprocess år 1936 blir han dödsdömd och avrättas.

Fångvaktare under häktestiden i Kastelholm var en man vid namn Allan Torkell. Han var född i Kastelholm på den gård som benämns Östergård som  var belägen på det område som nu är Jan-Karlsgården. Ännu i dag kan man se gamla äppelträd invid bodarna som hört till gården.
Torkell var fångvaktare fram till år 1928 och efterträddes då av Paul Blomqvist från Kastelholm. I samtal med han son Torvald Blomqvist kan vi konstatera att Torkell höll tystnadslöftet.

Hjalmar von Bonsdorffs efterträdare hette William Isaksson.

I eftermälet om Hjalmar von Bonsdorff finns tidningsartiklar där han utmålas som nazistsympatisör med ett starkt judehat. Han skulle även strax före sin död fungera som ordförande för en sådan förening. Detta påstående skulle stödas av protokollsutdrag för föreningen.


Fångat i Godby den 13 juni år 2016

Johan Granlund

lördag 4 juni 2016

Ålänningen Mathias Eriksson gav idén - rostat kaffe i konsumentförpackning






Bild från Paulig Group.

Här ser vi Finlands första konsumentförpackning för rostat kaffe från år 1924.

Historien bakom den är följande:





Ålands Köpmannamuseum i Mariehamn.
Bild ur tidningen Åland av den 10.5 år 2011.
Artikel: Köpmannamuseet - pärlan som ingen vill ha.
Utställningsobjekt: Mathias Erikssons postkort inramat invid Paulaflickan.




I april år 1924 får fabrikör Gustav Paulig ett postkort adresserat av den åländske affärsmannen Mathias Eriksson. Texten på kortet är enligt följande:

Mariehamn den 5 april 1924

Tager mig härmed friheten fråga priset på rostat kaffe på 250 samt 500 grams paket.
I avvaktan av Edert värda svar tecknar jag

Högaktningsfullt Mathias Eriksson.





I  Paulig Groups hemsida " 125 år av njutbara stunder" kan man följa med den finländska kaffeindustrin vars innovatör var Gustav Paulig. I denna historik bekräftas berättelsen om Mathias Erikssons idé som ledde till att Gustav Paulig omedelbart startade upp tillverkningen av färdigt rostat kaffe i konsumentförpackningar redan hösten  år 1924 och att man år 1929 var marknadsledare i hela Europa.
Varifrån Mathias i sin tur fick idén är omöjligt att säga men kan ha varit från Sverige. Enligt Löfbergs Lilas hemsida skulle de redan år 1921 startat sin tillverkning av just dessa förpackningar. Men uppgifterna är aningen osäkra.




Bild tagen från Paulig Groups hemsida. Vi ser Mathias Erikssons postkort.




Mathias Eriksson
Artikel ett åländskt handelshus.
Bilden är något suddig och jag kommer att fixa en bättre senare även med textförklaring.





Mathias Erikssons affärsfastighet på Norragatan i Mariehamn på 1920-talet. Fastigheten på vänstra sidan mitt i bild med mörkgrönt tak.
Bild tagen i Mariehamnsmuseet.



Handeln med kaffe sköttes före konsumentförpackningens tidevarv på så sätt att partiaffärerna tillhandahöll orostat kaffe som såldes i 5, 10 och 20 kg säckar. Dessa förpackningar anlände så till affärerna runtom i landet. Butikerna sålde sedan bönor i lösvikt till kunden som sedan rostade dem före kokningen på sin öppna spis. Spisen hade ringar som togs bort och kaffebrännaren placerades direkt ovanför elden i den passande öppningen. Under rostningen vevade man då runt så att bönorna rostades jämt. De fick inte bli varken för lite eller för mycket rostade.





De nyrostade bönorna skulle sedan malas för hand i kaffekvarnen. Det malda kaffet föll ned i lådan.
I  hemmet malde man endast den sats kaffe som behövdes för kokningen.




I finare hem ståtade man med en  kaffekvarn på väggen.




I butiken maldes hela paketet kaffe åt kunderna. Denna doft spreds då i hela affären och detta är ett av mina doftminnen från tidig barndom i Sund Finby.
Vi hade två affärer i byn, andelshandeln och Willehard Mattsson.





I min barndom fanns det bilbilder i varje paket. Detta var en fantastisk idé som kom från Paulig. Det fanns ett hundratal olika bil, lastbils, buss, traktor, moped och vespabilder. Vi barn ville ju samla på alla bilder.


I en bloggartikel från 20 maj år 2014 under flik kaffehistoria, har jag berättat mera om kaffets historia i Finland, historien om Paulaflickan samt visar mina samlingar av bilder från kaffepaket och tändsticksaskar.

Jag har förgäves försökt besöka Köpmannamuseet i Mariehamn men utan framgång.

Malat i Godby den 4 juni år 2016

Johan Granlund