torsdag 28 augusti 2014

Kastelholmsrönnen, myt, skröna eller verklighet




Kastelholms slott i tecknad bild från 1840-talet ur bokverket FINLAND FRAMSTÄLLDT I TECKNINGAR. Sacharias Topelius och Johan Knutson.

Högst upp på toppen av det orenoverade kurtornet tronar den, oxelrönnen, Sorbus Alandica eller Kastelholmsrönnen som den kallades i reseskildringarna. Det mystiska trädet som växte och blev större och större på toppen av slottet,  men försvann i glömskans hav och där kvistarna sopades bort av den dåtida samlade vetenskapen.

I dag har oxelrönnen namnet Finnoxel, en hybrid ur släktet Sorbus, Aucuparia.





Fotografi av slottet av R. Hausen från 1870. Vi kan här se oxelrönnen uppe på toppen av ruinerna i murarnas mitt.




Gammal teckning från medlet av 1800-talet. Man ser även här tydligt den avtecknade oxelrönnen på toppen av ruinerna.



     I ett flertal reseskildringar kan vi läsa om Kastelholmsrönnen. Här ser vi ett utdrag ur den franske skriftställaren och resenären Leozon le Ducs bok, Les Iles de Alande, där han skriver följande:
Lönn, alm, ask och ek förekomma i naturen, och en viss art av rönn, Sorbus Alandica eller Kastelholmsrönnen fanns bland de vackra ruinerna av Kastelholm strax väster om Bomarsund.



                           
En artikel i Östra Finland av den 16.4 1886 där man kan läsa följande: Längs några avsatser i muren kliva vi upp på densamma. Vi vandra på mjuk yppig gräsmatta, vinden smeker det yviga gräset, de smidiga slingerväxterna och kvistarna av Oxelrönnen vaja sakta av och an.


I tidningen Åland den 18.10 år 1905 saxar vi följande beskrivning:
Kastelholms Rönn, Sorbus Alandica, studerande Bergstrand:
Af mindre allmänna trädslag växa här vildt alm, lind, oxel, rönn, hassel, asp, ek, idegran samt särskilt i Kastelholms sköna ruiner en egen rönnart, medelänk mellan oxeln och vanliga rönnen, kallad av den om Ålands flora förtjänte studerande Bergstrand: Sorbus Alandica, Kastelholms-rönnen.

I Åbo Underrättelser av den 23.8. 1891.
Artikel brev från Mariehamn: Kastelholms slott, på hvars murar nu en och annan gammal rönn kämpat sig till en plats.

I samma tidning den 10.7. 1890.
uppe på toppen af ruinerna fann vår naturforskande Peruf en raritet av rönnen som han påstod icke finnas någon annanstans i närheten och som hade binamnet "Alandica"

Då man läser dessa reseskildringar slås åtminstone jag av frågan: Vad var detta för fenomen i vår åländska historia? Uppe på toppen av slottet växte en rönn som agerade som en fyrbåk och som resenärer från hela Europa kände till men som till sitt namn Sorbus Alandica numera är helt försvunnet och bortsopad från jordens yta. Var finns nu Sorbus Alandica, sågades den ned i samband med slottsrenoveringen i slutet av 1800-talet? Växer denna typ av oxelrönn på någon annan plats i närheten eller fanns det bara denna enda?

Vad jag förstått så finns oxelrönnen nu på Åland under namnet Finnoxel.

Frågan är, hittade Bergstrand, i medlet av 1800-talet en helt ny typ av rönnhybrid eller kände han inte till att Linné redan på 1700-talet fått sig tillsänd blad från denna oxelrönn och som han hade givit namnet Sorbus Hybrida?

I nutida utkommande botaniska bokverk om Finlands trädslag finns denna oxelrönn Sorbus Alandica inte upptagen mera. Blev den retuscherad redan i ett tidigt skede, kan man fråga sig.

Däremot finns den upptagen i ett flertal vetenskapliga utgåvor på utländska språk.



En fråga på nätet: Sorbus Alandica bibliografi ger träffar till sex olika vetenskapliga utgåvor där i samtliga framgår Sorbus Alandica, den åländska oxelrönnen.




















Exempel på text i ett av utgåvorna angående Sorbus Alandica.

Surt sade räven om rönnbären!!


Ut-rön(n)t i Godby, sent en kväll den 28 augusti 2014

Johan Granlund