onsdag 29 juli 2015

Ålands frivilliga arbetskår ÅFAK - skördearbete i Karelen under Fortsättningskrigets dagar





Bildtext: Liarnas parad 10.9. 1941
Fotoidentifiering:
6 från höger Tryggve Holmström från Föglö.

Ålänningar i österled, en frivillig kontingent skördearbetare från Åland som mitt under brinnande krig, det s.k. Fortsättningskriget, i slutet av augusti 1941 avreser till Karelen och skördar säd. Denna episod i den åländska historien har för mej varit helt okänd och jag kan inte komma på att jag tidigare i något sammanhang stött på en notis om denna händelse. Enligt uppgifter var det ett 60-tal personer under ledning av kapten Jan Sundberg som avreste. Frågan är vilka var alla dessa och från vilka kommuner? Några namn har redan framkommit, från Sund, Valter Mattsson från Tranvik, Ernst Johansson samt hans syster Valborg från Jyssböle, Från Saltvik Nils Jansson från Laby, Armas Andersson. Från Jomala Harry Häggblom. Från Finström Edvin Johansson Markusböle, Från Geta Johannes Jansson, Kalle Karlsson, Hilding Mattsson Östergeta, Karl Holm Höckböle och Karl Jansson nu Boman. Från Föglö, Karl Sjövall, Tryggve Holmström, Ture Pettersson, Sven Lindström.  Ytterligare, Olle Ahlqvist, Ole Lundberg, Thure Eriksson, Einar Blomqvist.



Då jag i maj detta år besökte Håkan Jansson i Laby för att förbereda en bloggartikel om hans liv som grävmaskinsentrepenör, visade han mig ett album som han sade att kanske var av intresse. Jo visst var det intressant, verkligt intressant! Den hade tillhört hans far Nils Jansson på Strand gård i Saltvik.
I albumet fanns denna notering. ÅFAK. Karelen 28.8 - 19.10. 1941.
Nils Jansson.
Denna album gavs förmodlingen som gåva till alla deltagare så det kan finnas många sådana i de åländska hemmen ännu.

Till vänster Ålands vapen och till höger Karelens gamla landskapsvapen.
Vapnet känt som etikett på ett finskt öl Karjala.



Före vi börjar bläddra i albumet och förstå innebörden av bilderna, är det kanske skäl att läsa på  lite och se vad det var frågan om.
I en artikel i tidskriften Sotalapsi - Krigsbarn i nummer 3 av år 2009 läser vi följande:


En relativt okänd sida av Ålands bidrag till det nationella försvaret av de civila krafterna i Fortsättningskriget 1941- 44 gav skörd och återuppbyggnadsarbetet i Finland. Första hjälpen hann  utföras av Ålands frivilliga arbetskår ÅFAK. De 60 skördearbetarna, 4 lottor och 1 kock reste på hösten 1941 till Sordavala regionen och stannade där i 2 månader där de skördade säd på en areal av 190 hektar.
Medlen för operationen insamlades via en kastrullinsamling och dessa pengar räckte även till för inköp av jordbruksförnödenheter som sedan donerades till den återvändande karelska jordbruksbefolkningen.
Undertecknad har samtalat med en person som var med nämligen Tryggve Holmström från Föglö numera bosatt på fastlandet. Han berättade att han kom i kontakt med denna grupp via anslag i kommunen. Jan Sundberg var initiativtagare till projektet.  Det var två olika grupper om vardera 30 personer som avreste. Resan företogs först med skärgårdsbåtarna till Åbo varifrån resan fortsatte med tåg.
Man kom fram till Värtsilä station och därifrån fortsatte färden med oxforor emedan hästar var det ont om. På vägen såg man söndertrasade järnvägsspår. De såg kyrkor som var förorenade med avföring på golvet.


Karelaren kommer hem.

I albumet finns denna bild och denne man får här komma att representera de 440.000 karelare som i en första omgång flydde efter vinterkriget 1939 - 40 och som i Fortsättningskrigets inledningsskede sommaren - hösten 1941 återvände. Nästan 200.000 av dessa skulle återvända dessvärre för en kort tid till sina skövlade hem, nedbrunna skolor och sjukhus.

Fortsättningskriget startade den 25 juni år 1941 och i dess inledningsskede återtog Finland stora delar av det efter Vinterkriget avträdda Karelen.

Då den åländska kontingenten kom fann de  av ryssarna odlade sädesfält, majs-kål- och solrosodlingar och det är här som våra vänner ålänningarna i ÅFAK kommer in i bilden, att ta vara på dessa skördar.
Ålänningarna kom fram till Karelen endast två veckor efter att ryssarna hade flytt.


Geta - Föglö vagnen
Identifikation: Övre raden: 1 från vänster, Johannes Jansson från Geta, 4, Hilding Mattsson från Östergeta, 5, Karl Jansson nu Boman (med näsduken).
Nedre raden 4 från vänster, Karl Holm från Ersklubben i Höckböle by Geta.


Finström - Saltvik vagnen.
Från Saltvik deltog även Armas Andersson och sonen i familjen ringde och berättade att i hans hem har alltid denna album funnits men Armas ville aldrig berätta om livet därifrån. Av honom framkom det att ett möte hade hållits på Solbacka under våren 1941 under ledning av Jan Sundberg och många hade då vid tillfället preliminärt anmält sitt intresse för resan. Men "då det blev dags" var det bara ett fåtal som avreste. Däremot hade Armas berättat att de hade roligt denna tid i Karelen, de skämtade och vid sidan av skördearbetet kunde de syssla med många trevliga projekt. Bl.a. skulle de skjuta fisk en gång under vattnet men det höll på och sluta i en olycka.
Kalle Jansson berättar att de under vistelsen hade mycket trevligt tillsammans, ofta sjöng de och bland gänget fanns även någon som trakterade instrument. I skolan där de var förlagda fanns allt bevarat även skolbänkarna sade han.



Köksvagnen
Fotoidentifiering:


Hästvagnen
Ovanstående 4 bilder är rubricerade: På Haapamäki station 1.9.41.
Olle Ahlqvist från Mariehamn hade också sin häst med och det kan vara Olle uppe till vänster med hästen.


Första anblicken av vår förläggning. Suikka folkskola 3.10.41.
( måste nog vara 3.9.41)



Suikka folkskola i Sordavala landsförsamling, omgiven av de tre brända grannskolorna.
( likheten med Breidablick ungdomslokal i Finström på Åland är slående ).
Då ålänningarna kom fram till platsen befanns alla gårdar och officiella byggnader vara  nedbrunna och förstörda av ryssarna. Men berättar Kalle Jansson nu Boman: Endast denna byggnad stod kvar. Den hade varit ryssarnas sista fäste innan de flydde för den finska armén. Då de gick runt huset förstod de varför. Finnarna hade kommit bakom deras linjer så de kunde inte bränna gården. De fann en mängd gropar  bakom huset som ryssarna hade ämnat att placera minor i och de hann de inte. Därför var denna gård ganska säker att vara i.



Rytty nedbrunna folkskola.



Risti nedbrunna folkskola.



Suikka nedbrunna skola i Ruskeala socken.



Staben.
Här ser vi Jan Sundberg från Finström Åland i mitten i kaptensuniform. Sundberg var ledare för den åländska kontingenten. Han blev sedermera bankdirektör på Åland.
Till höger om honom i bild, Valter Mattsson agrolog från Sund Tranvik. Han var f.ö. min fars kusin. Valters son, Ralf Mattsson berättar att Valter for till Karelen 1 månad före de andra och gjorde platskartläggning över arbetena. Han var således där i 3 månader.
Till vänster Thure Eriksson.
Kalle Jansson från Geta, som numera bor i Sollentuna berättade för mig att Valter Mattsson i staben var den verklige arbetsledaren för hela styrkan. Han var en tystlåten men väldigt snäll och kunnig agrolog som de fick stort förtroende för.
Agronom Johansson såg de inte mycket av i det dagliga arbetet.


Kapten Sundberg och löjtnant Forss.



Agronom Johansson i ett ryskt försöksfält.
Ernst Johansson var kommen från Jyssböle i Sund och tjänstgjorde sedan som landskapsagronom på Åland.



På kansliet.
 Ernst Johansson till vänster i bild, samt vid sidan av honom Valter Mattsson från Tranvik.


Sort. ymp. sot.hall.piiri:s stab. Mil.tjm. Räsänen, kapt. Lagercrantz, mil.tjm. Tuomaa.
Texten är en direkt avskrift av kommentarerna på kortet.



Stuga No:2


Stuga No:3
Identifikation: Stående 3 från vänster Tryggve Holmström


Kocken stående invid Vendla, namnet på fältköket.
Kalle Jansson berättar att man kallade honom för "Tupp Olle", varför minns han inte.
Han berättar att en dag skulle kocken skjuta en stor fisk med ett gevär men i ivern kom gevärspipan under vattnet och då han fyrade av sprack pipan.


Bergman och badstugan (bastun)



Med lien på cykeln foro pojkarna till de avlägsna arbetsplatserna.





Kåren i skördearbete 10.9.41



Liarnas parad 10.9.41


Hästräfsorna


Högafflarnas parad.
Fotoidentifiering: 1 från höger Valter Mattsson från Sund Tranvik, 2 från höger, Harry Häggblom från Jomala.
Kalle Jansson berättar att den grupp som skulle bärga in skörden i vilken han tillhörde,  avreste senare på sommaren.



Vägreparation


Krigsbyte
En sagesman från Saltvik vars far var med berättar att man överallt i naturen kunde hitta ammunition och vapen. Dessa samlades in och lades i högar och det var förbjudet att ta någonting. Personen tog i alla fall med sig en gasmask hem till Saltvik.
Kalle Jansson berättar att en gång hittade en ålänning en liten handgranat stor som ett hönsägg, då han tog den skrek en till att han måste slänga den och innan den landat exploderade den.


Tattaris stuga före.
Tattari var den man som omkom i sprängolyckan. Enligt Nils-Gustaf Eriksson var det han som ledsagade gruppen då granaten exploderade. Thure Eriksson gick till vänster om honom och fick lättare skador och Valter Mattsson till höger, Valter fick sin vänstra trumhinna spräckt och skadan hade han hela livet.


och under arbete


Lottornas rum


De två ryska korna.
En sagesman berättar att de här två korna togs om hand och man mjölkade dem. De gav dock inte så mycket mjölk.


Tvätten torkas
En sagesman berättar att en av männen från Åland var lite "enkel" så honom satte man oftast på vakt på nätterna. En gång ropade någon att det kom en rysk soldat in mot gården. Men det var bara kläderna på klädsträcket han besköt.


Lördagsskurning


Degen knådas.


Brödet bakas
Dessa lottor är fortfarande oidentifierade men Kalle Jansson berättar att Uno Ekbloms hustru från Eckerö var med. Han var den kände Atlantenfararen som senare omkom i Amerika.
Även Ernst Johanssons syster Valborg samt Jan Sundbergs dotter var med.


Lastenkoti, Avdelning B:s förläggning.
Barnhem.


Avdelning B intresserad av krigsbyte
Tryggve Holmström, i bildens mitt,  berättar att längs med vägkanterna fanns ryska tanks och fordon som blivit lämnade.


Avdelning B utanför logementet.


Odlingschefen, förvaltaren Reino Lassila.


Lassila spikar anslag på en fylld ladas dörr.


Kommunalhem och sinnessjukhus


Ladugården
Lassilas domäner, Sordavala landskommuns gård.


Utfärd till Sordavala 9.41
Sordavala från utkikstornet


En amfibietanks undersökes.
Identifikation: Valter Mattsson 3 från vänster.


Maskin för plantering av majs.
Agrolog Valter Mattsson till vänster om maskinen.


En fredstida ryssgrav.
Identifikation: Karl Holm från Geta 2 från höger i hatt.


Kåren på Puikkola folkskola


Bjudning för soplottorna 21.9.41


Soplottorna på Rytty station.
Kalle Jansson berättar att en dag kom ett antal finska lottor och de hade sitt logement i närheten.
Ibland umgicks de även med dem. Denna bild förställer med största sannolikhet dessa.



Pionjärerna med två ryska fångar 7.9.41
Tryggve Holmström berättar att de hade två ryssar som fångar med sig. Den ene hade bott i en jordkula. Han beordrade de att med sin bajonett som var påsatt på en sticka försöka lokalisera granater. Den andra håller i en yxa.  De var glada och nöjda sade han. Han berättar vidare att det var populärt bland de finska soldaterna att byta till sig ryska knappar mot cigaretter. Tryggve fick med sig en hjälm som numera är donerad till Ulenius museum i Degerby.

Kalle Jansson berättar att då de kom fram möttes de av finsk militär benämnda "pionjärerna". Dessa hade till uppgift att minröja och i allmänhet hjälpa dem. De hade först frågat ålänningarna varför de ej hade gevär med sig men då svarade de att de kom från Åland och bara skulle skörda säd. Dessa pionjärer berättade för dem att det kunde finnas kvarvarande ryska soldater i skogarna. De sade att om ni ser dem släng er på marken och försök undgå dem. Om de skjuter släng er ned!


Den av ryssarna brända bron


Pionjärernas krigstida bro.


Den av ryssarna brända kommunala såg-, kvarn- och elektricitetsverket.



Cyklande kårmedlemmar i backen före Puikkolas folkskola.
Utfärd till Sordavala, Ladoga och Kirjavalahti 1.10.41.
Tryggve Holmström berättar att han minns mycket bra utfärden gruppen gjorde.
Kalle Janssson berättar att efter ett par veckor skulle de på en utfärd ända till Viborg men de måste avbryta resan då det uppstod en storm. På vattnet så de här och där döda kroppar som låg och flöt omkring.


Kirjavalahti.


Apotekar Jääskeläinens villa Rantal vid Kirjavalahti


Bonden Matti Hänninen på hemgårdens trappa.

                                                 Minolycka


Den dystra platsen i skogen.
Min småkusin, Raymond Mattsson från Tranvik berättar att det var hans far Valter Mattsson som gick vid sidan av den karelska man som omkom i denna minsprängningsolycka. Valter fick då det vänstra örats trumhinna spräckt.
Enligt Tryggve Holmström från Föglö, fick Thure Eriksson som gick på andra sidan sin byxbak, jacka och sitt bälte sönderrivet.



Thure Eriksson och Sven Lindström förevisa sina söndertrasade kläder.


Numrerat hus med slokande röd stjärna i Ruskeala.


Ryssarnas framfart i Neuvonens gård.
Kalle Jansson berättar att då den kom in en av ryssarna förstörd gård såg de ett blodspår från en garderob. Troligtvis hade en av gårdsfolket försökt gömma sig men blivit brutalt avrättad och bortsläpad längs med stuggolvet.


Bonden Kokkos brända gård i Risti by vid landsvägen i Sordavala.


Järnvägsbron över Tohmajoki.


Hus vid Sordavalavägen skadat av granater.


En rysk handkvarn av trä.


Järnväg maskinellt uppriven av ryssarna.


Solrosodling.
Enligt uppgift var solrosor något som inte då odlades i Finland så detta var något nytt för alla.


Magert vetefält som ej skördades.


Två vägar på samma åkerteg.


Ersättning för rivet halmtak.


Rysk traktorplog.


Ryska bilar kanta vägarna.


Jag tackar er som orkat se eländet i många av dessa bilder!

Nu skulle jag vara glad om ni kunde kontakta mig och berätta vad ni vet om denna period i den åländska historien. Vem är personerna på dessa bilder, vad har/hade de att berätta?
Min tel. är: 018 41584 eller 040 5845887
Min epost är: j.granlund (at ) aland.net
Min postadress är: Godbyvägen 1290, 22410 Godby.

Jag har så nöjet att få berätta att i slutet av augusti fick jag ett telefonsamtal från Sollentuna i Sverige. Det var Kalle Boman som tidigare hade namnet Jansson och född i Geta som ringde. Han hade varit med på resan och kan bekräfta det mesta vi här omtalat. På min fråga huru det kom sig att han blev intresserad av ett sådant äventyr svarade han att det hölls ett informationsmöte i Geta. En som arbetades som busschaufför jämte en annan person agiterade kraftigt och med stor sinnesrörelse för denna gärning, att ta tillvara den svältande karelska befolkningens säd som stod mogen på åkrarna där.
Han bekräftar även uppgifterna angående den minexplosion som är omtalad. Han sade att det var flera än tre personer som gick i samlad trupp, Man skulle taga vara på en död rysk soldat som låg i en skogsglänta ganska nära en järnvägsövergång. Vid denna övergång hade tidigare hänt en olycka och han minns huru ett kvinnohuvud hade hängt i en gran efter smällen.

Kalle berättar att då de kom fram till platsen hade finsk militär frågat dem varför de inte hade några gevär med sig men de hade svarat att de kom från det vapenlösa Åland och skulle bärga säd. Men sade han, det låg gevär överallt i naturen så det var det ingen brist på.

Vidare berättar Kalle att det strövade omkring ryska soldater i trakten som hade blivit efter de flyende ryska styrkorna och för dem hade man respekt. En gång skulle Kalle hämta en cykel från ett ställe och på väg hemåt gick keden av, då var jag rädd sade han.

Då det gått fem år efter ålänningarnas skörderesa till Karelen hölls en minnesträff på Åland då man träffades igen. Kalle Jansson kunde inte närvara då han redan tidigare hade flyttat till Sverige. Det var synd tyckte han att han inte kunde var med för där gavs troligtvis ut de minnesalbumar som en del av deltagarna har men inte alla.

Korresponderat i Godby den 29 juli år 2015

Johan Granlund