Positionsstenen invid Mariehamns stadshus
Denna positionssten som står invid Mariehamns stadshus har många funderat över. Trots att en information finns invid väcker den än dock frågor.
Bilden tog jag för över tio år sedan och ingick då i det blogginlägg jag hade om den åländska baslinjen. Intresset för denna baslinje väcktes då en dam i en av de åländska lokaltidningarna frågade vad baslinjen var för något. Hon hade nämligen på sin gård i Ytterby funnit en märkessten med text om en baslinje på Åland.
Då jag var barn och gick i Finby folkskola gjordes en dag en klassresa till Föglö och på färden genom Ingby berättade vår lärare Jan-Erik Manselin om ett stenmonument som stod invid en gård i Ingby. Han sade att denna sten utmärkte Ålands mittpunkt.
Tidningen Åland av den 1.7. 1908
Den ryska Hydrografiska Östersjöexpeditionen
I tidningsartiklar jag fann på nätet framgick att en hydrologiskt expedition år 1908 skulle företagas till Åland för att utmäta exakta avstånd och hjälp vid navigering och att en baslinje då skulle uppmätas. Denna baslinje skulle utföras så att en triangel av mätpunkter skulle uppgöras. Dessa mätpunkter skulle då utgöras av Ingby - Överby och Dalkarby och avstånden däremellan ca 3.2 kilometer.
I tidningspressen framgick även orsaken till denna digra undersökning. Den skulle föranledas av att året före år 1907 gick den kejserliga yachten STANDARD på grund nära Hangö och order gavs att de nordliga vattnen vid våra kuster skulle få bättre koordinater för sjöfolk att styra efter.
Katastrofen senaste sommar med kejsaryachten Standard framkallad af bristen på goda kartor har manat marinministeriet att utföra en noggrann hydrografisk undersökning af baltiska hafvet för hvilket ändamål nu äfven utsändes en särskild baltisk expedition.
Efter ett inlägg i Facebookgruppen Du vet att du är från Åland.. om, aktualiserades Ingbystenen igen och jag gav mig in i debatten. I inlägget påstods igen att stenen i Ingby var "Ålands mittpunkt". Detta hade man hört i skolan som barn.
Artikel i Nya Åland. Markägarna i Ytterby Jan-Olof och Birgitta Karlsson visar basstenen på sin kohage, ett berg. På stenen står "Åländska basens ändpunkt"
En av debattörerna visade då en artikel i Nya Åland om just denna Ålands baslinje. Där framgick att detta med Ålands mittpunkt hade Valdemar Nyman berättat om i en av sina åländska bygdevägsskildringar. Således hade de åländska lärarna spridit detta missförstånd till sina elever.
I ovanstående artikel i Nya Åland framgick även en intervju med intresserad hembygdsforskare. Han förklarade att mätstenen i Stadshusbacken i tiden då stadshuset byggdes flyttats till invid navigationsskolan och att den i sen tid återinsatts invid stadshuset. Han menade på att det var rätt för att den hade inget att göra med navigation. Hans bedömning var helt riktig. Stenen på Öhbergska backen hör inte till baslinjen utan var ett skilt projekt i denna expedition enbart för att utmäta Mariehamns exakta position.
Vi kan då konstatera att vi har två mätpunkter i sten, en i Ingby och en annan i Ytterby. I tidningsartiklarna framgår Överby medan ägarna till marken finns i Ytterby. Är stenen i byagränsområdet undrar man. Men var finns då stenen i Dalkarby? Det måste ju finnas tre stenar, mätpunkter i en triangel!
För att utreda hela denna historia tog jag kontakt med intendent Graham Robins på Kulturbyrån. Kan du hjälpa mig att reda ut denna historia? Det finns ju av Kulturbyrån uppsatta informationsskyltar vid alla dessa platser och någon på byrån sitter säkert med basfakta. Graham kontaktade då en sakkunnig i dessa frågor, Kenneth Gustavsson, numera pensionerad, och jag fick glädjande nog en dag ett mail av honom. Han hade efter diger forskning i ryska arkiv kommit fram till följande och jag nedtecknar här Kenneths fullständiga svar:
- Jag fick av Graham frågan om baslinjestenarna i Jomala från 1908. Har med viss möda sammanställt följande uppgifter om dem och själva baslinjen.
. En särskild mätningsexpedition sändes i början av sommaren1908 ut från Pulkovoobservatoriet utanför Petersburg. Expeditionen leddes av officerare från marinen, och som teknisk och astronomisk expert medföljde professor Fjodor F. Witram. På Åland anslöts därtill lokal arbetskraft. Redan i månadsskifteet april- maj hade man dock utfört rekognosering på plats.
. Expeditionen anlände till Mariehamn i månadsskiftet maj-juni och hade två huvuduppgifter: 1) Att exakt bestämma Mariehamns position, och 2) att upprätta en ytterst noggrann baslinje som grund för inmätning av fasta Åland.
. De geodetiska uppmätningarna av baslinjen utfördes under juni-juli 1908. Ändpunkterna, NW i Ingby och SO i Ytterby, markerades med "monoliter" i granit (2 + 0,35 + 0,35 m. Dessa beställdes från AB Granit OY i Hangö, och grävdes delvis ner i marken. Monoliterna fungerade som permanenta stöd för teodoliter, och under det kupiga metallocket på ovansidan fanns (finns?) en vass metallspets som markerade den exakta ändpunkten på en tiondels millimetern när. Hur själva uppmätningen gjordes är inte helt klart, men flera mätningar sammanställdes för att få ett tillfälligt medelvärde. Resultatet blev att vid en temperatur på + 15 grader är baslinjen 3358,0994 meter lång, med en osäkerhet på +/- 6,55 mm. Båda monoliterna står i dag kvar på sina ursprungliga platser.
. Med baslinjen säkrad följde triangulering mot ett antal höga signaltorn på utvalda berg. De första tornen på "triangelspetsarna" byggdes på Dalkarby Kasberg i söder ( tornet 41 fot högt) och Öberg (enligt nutida karta Jomalön) i norr (44 fot) Därefter utvidgades systemet med signaltorn på bland annat Hagsberg och Norrby (Lemland, 70 respektive 44 fot) Lumpo (Lumparland, 45 fot) samt Marbyön (87 fot, instrumenthögden 64 fot) Därtill utnyttjades befintliga torn i Mariehamn och Bomarsund. Enligt vissa uppgifter kompletterades dessa mätningar ännu vintern 1909.
Vid min inspektion till Dalkarby Kasberg tillsammans med lokal vägvisare fann vi denna "stenpollare" som troligtvis hör till triangelmätningen.
En bit ifrån cementpollarn fann vi denna tre sådana sprintar i berget.
Vid sidan av sprintarna fann vi tre flatjärn inkörda i berget i triangelformation. Troligtvis var dessa fundament till denna mätpunkt. Oklart om dessa järn hör till den första mätpunkten eller det torn som fanns på 1960-talet.
. De astronomiska mätningarna gällande Mariehamns position utfördes från en motsvarande monolit i Öhbergska backen placerad 10-15 meter söder om Navigationsskolans observatorietorn. Mätningarna gjordes utgående från sol- och stjärnhöjder, samtidigt som motsvarande mätningar gjordes vid observatorierna i Åbo och Pulkovo. Kontakterna upprättshölls per speialbyggd telegraf, denna monolit flyttades när Stadshuset byggdes 1939, och har i nutiden flyttat igen, Den finns i dag invid Torggatan, på den stängda infarten till Stadshuset mittemot ändan på Södragatan. Är dåligt omskött och texten går inte att läsa längre.
. Någon monolit torde däremot aldrig funnits i Dalkarby, bara det höga och viktiga tornet på Kasberget.
. I slutet av 1960-talet fanns på Kasberget ett högt mätningstorn som jag varit uppe i men det måste ha varit en senare konstruktion. På den branta toppen av Marbyön invid Marsund finns fortfarande spåren av tornet där i form a fem stora stenhögar som ankaren, placerade fyra i en kvadrat och en i mitten. Övriga tornplatser har jag inte besökt.
Ja det var Kenneth Gustavssons ingående forskningsresultat och vi tackar honom ödmjukast för att han tagit sig tid och klargjort denna sak för oss. Tusen tack!
Då kan man spekulera, var i Bomarsund kunde signaltornet funnits? Jag anar att det var på Djävulsberget. Där uppfördes senare år 1938 det observatorietorn som nedplockats ifrån Öhbergska backen för att uppföras just där.
Det år 1938 uppförda observatorietornet på Djävulsberget i Bomarsund.
På en fråga till Kenneth Gustavsson svarade han mig att det signaltorn som byggdes i Bomarsund var 45 fot högt och hade byggts redan år 1907. Detta torn var således 14,84 meter högt.
Edvin Söderlund sände mig denna triangelmätning ifall en märkessten skulle uppförts i Dalkarby Kasberg och tanken var helt riktig. Detta signaltorn skulle enligt Kenneth Gustafsson varit 41 fot hög och då man beaktar att en fot på 1800-talet var 29,69 cm var tornet således varit 12, 17 meter högt.
Basat i Godby den 6 november år 2023
Johan G. Granlund
