torsdag 20 november 2014

Bomarsundstegel i Wasastjernska palatset i Vasa





Wasastjernska palatset i Vasa. I hörnet av Skolhusgatan 2 och Museigatan 4.


Efter att Bomarsunds fästning på Åland hade sprängts i bitar av de allierade styrkorna, har många fartygslaster med tegel och annat byggnadsmaterial sålts och bortforslas därifrån. Vi kan i dag se endast små rester kvar av de murar som blev kvar efter den stora smällen. Det har ju sedan länge varit känt att Uspenskijkatedralen och Alexandersteatern samt diverse ladugårdar och till och med vårt landskapsgarage i Godby var uppbyggda av tegel från Bomarsund.

 Nu har även ett annat stort palats, det Wasastjernska palatset i Vasa visat sig vara uppbyggt med dessa tegel,  Det var vid läsning av boken  "Från Bomarsund till Sveaborg " av Marta Hirn som jag stötte på den uppgiften.

På Österbottens museums hemsida står följande angående huset:
År 1999 efter reformen av länsförvaltningen, fick museet ta i bruk två våningar i det f.d. landsövdingeresidenset på Skolhusgtan 2.
I dag finns museets förvaltning, arbetsrum, arkiv och bibliotek i huset. Den lilla palatsliknande byggnaden i nygotisk stil byggdes av brukspatronen vid Östermyra bruk Gustav August Wasastjerna, sonson till Abraham Falander - Wasastjerna. Ritningarna gjordes av Karl-Axel Setterberg och huset stod färdigt år 1865.

Jag tog då kontakt med amanuensen vid Österbottens museum. Den vänliga fröken som svarade i telefonen kunde genast  bekräfta uppgifterna om Bomarsundsteglen. Hon berättade även att tillsammans med tegelmassorna från Bomarsund följde  med ett spöke. Om detta skall jag berätta någon annan gång.




Som sagt, tegel från Bomarsund har i väldiga mängder förts bort för byggnad av olika slags hus i finländska städer. Här ser vi en notis om huru tegel fördes till Helsingfors för byggnationen av Ryska Teatern eller Alexandersteatern som den numera heter. Om detta finns i denna blogg en artikel från 2010.


Här ser vi en annons från Åbo Underrättelser för år 1875. Hör och häpna! En miljon tvåhundratusen tegel plus övriga byggnadsmaterial och huggna stenar.
Det finns många sådana notiser då man går igenom gamla tidningar från slutet av adertonhundratalet.

Ruinerat i Godby den 20 november år 2014

Johan Granlund

tisdag 18 november 2014

Charles David Lucas hjältedåd i Bomarsund - bluff eller verklighet?




                                                         Teckning av Edwin Dolby                                

Detta är en mycket välkänd bild av huru Charles David Lucas springer fram och slänger en brinnande kanon-granat till sjöss från Hecla under anfallet mot Bomarsund under det s.k. midsommarslaget den 21 juni 1854. Jag har under läsningen av skeppsläkare Edgar H. Crees dagbok börjat tvivla på händelsens äkthet och vill här nedan redovisa mina funderingar.
För detta hjältedåd erhöll nämligen som en av de första Victoria Cross så sent som 1857 alltså tre år efter detta skulle ha hänt. I Crees dagbok finns en händelse som skulle kunna vara grunden för detta dåd men det är något som inte stämmer. Cree säger dessutom att dagen efter slaget var
Heclas kapten Hall ombord hos oss ( Odin ) på middag och då talas det inte alls om detta hjältedåd.
Skulle vara ett mycket fint samtalsämne vid en middag. Nåja, vi skall inte gå händelserna i förväg utan läsa vad som står i dagboken.
Angående bilden ser vi att de övriga manskapet nästan springer emot Lucas, endast en lite pojke springer undan. I redogörelser för denna händelse har det sagts att besättningen fick order att lägga sig platt emot däcket med händerna emot det.
Cree beskriver en händelse där kulan går in genom en kanonport, tränger genom kaptenens hytt och ut igenom ett fönster. Hur kan den även komma upp på däck?




The Cree Journals, den dagbok Edward Cree skrev åren 1836 - 1867 då han tjänstgjorde på olika fartyg i den brittiska flottan Royal Navy.
Hela boken finns att läsa på nätet.




Cree tjänstgjorde under Krimkriget på Steam Frigage Odin som var ett segelfartyg ombyggt till hjulångare. Bilden ovan ser vi Odin i Kiel Bay och dagboken börjar för Östersjöoperationerna den 29 mars 1854. I något fall har angetts att Cree arbetade som skeppsläkare på Valorous men
detta är fel, han skriver den under Bomarsundskriget från Odin.


Valorous, Odin och Hecla i aktion mot fästningen. Batteriet vid Grinkarudden till vänster.

Efter att brittiska flottan kryssat av och an i Östersjön, Finska viken, Ålands hav och Bottenhavet har vi så kommit till midsommartid den 21 juni år 1854. Kapten Hall på Hecla har fått direktiv om att övervaka Östersjön och Åland under den tid Napier var tillfälligt borta vid Barösund för proviantering. Hall som verkar vara en handlingens man gör då tillsammans med fartygen Valorous och Odin ett anfall på Bomarsunds fästning. Hur han i fridens namn tar detta beslut i stället för att invänta alla 50 kanonbestyckade fartygen för ett gemensamt anfall är en fullständig gåta. Men som även dagboken bevisar var det mycket nära en katastrof och man fick dra sig undan med svansen mellan benen. Vad inte spionerna hade berättat för dem var att Furuhjelm hade i all hast byggt ett skyttevärn långt ut mot Lumparn vid Grinkarudden, ett fullkomligt bakhåll som skulle förorsaka fartygen stor skada och skadar flera besättningsmän.




Här ser vi en kartskiss som fanns i Illustrated London News den 8 juli.
Nu har man, Valorous, Hecla och Odin stimat upp mot Bomarsund och vi är framme där den 21 juni. Natten före skriver Cree var angenäm och ljummen och ljust som på dagen.





Här berättar Cree om hur de ångar in mot huvudfästet vid 17-tiden ledda av en mycket duktig lots.
De startar genast eldgivningen emot fästningen. Fartygens kanonkulor hittar genast träff men fästningens kulor når inte ända fram. Detta stämmer alldeles överens med den historiska beskrivningen.
Men vad som för mig är nytt är att från "Martello tower", alltså troligtvis Notvikstornet, går kulorna lyckligtvis över fartygen. Detta har jag aldrig hört förut. Detta stämmer överens med andra berättelser över Notviksbasens duktiga kanoniärer under huvudslaget i augusti.

Därefter berättar han att: Plötsligt var vi gynnade av kulor från några kanoner som var utplacerade vid vår vänstra flank. Där hade man byggt upp ett batteri och skarpskyttar besköt oss hela tiden. En av marinsoldaterna fick en kula igenom låret. Dessutom skriver han: Hade jag några andra blessyrer att sköta om.
 Nu kämpade fartyget på två fronter. Egentligen borde vi ha lidit större förluster men vi fick upp skydd emot kulorna med upphängda hängmattor och skärmar. När vi sedan drog oss undan mot midnatt andades alla ut.

Hör och häpna! Vi befinner oss ombord på ett fartyg i världens stoltaste flotta. Men i Bomarsund blir man så överrumplad av ett bakhåll så man måste skydda sig med hängmattor och skärmar. Troligtvis gick det då så till att man hade lagt sig med bredsidan emot fästningen för maximal effekt. Då börjar man skjuta på dem på relativt nära håll med långgående gevärskulor akterifrån.  Hela servicens soldater är öppna för gevärseld som går längs med hela fartygssidan.
Troligen en mycket ovanlig situation som de inte var förberedda på. Undra på att Furuhjelm blev befordrad till överste av kejsaren efter detta.

Nu kommer vi så fram till den berättelse som troligtvis skulle vara orsaken till varför Lucas fick sin medalj och händelseförloppet är följande, Cree skriver:

En 30 punds kula hade trängt in genom en kanonport, gått igenom kaptenens hytt och krossat ett fönster. Inget av hans bohag blev skadat emedan man före anfallet hade undanröjt all egendom.

För nästa dag, torsdagen den 22 juni skriver han: Till ankar hela dagen och reparerar våra skador.
Kapten Hall åt middag med oss.

Just så, kaptenen på det fartyget, HMS Hecla, äter dagen efter middag på Odin, den båt Cree tjänstgör på. Att styrman Charles Lucas just utfört ett hjältedåd och räddat livet på flera tiotals soldater och besättningsmän nämner han inte ett ord om. En händelse som genljöd över världen och för vilken Lucas fick Victora Cross för. Detta om något borde väl vara en angenäm historia vid ett vänfartygs middagsbord inför alla officerare och förstås var ju Cree som läkare med i det gänget.

Vid genomläsningen av Crees dagbok har jag frapperats av hans noggranna och sanningsenliga berättelser.
Han är ständigt närvarande och berättar om allt som timat ombord samt då de gått i land. Han beskriver ingående alla händelser, berättar utförligt om människorna runtomkring honom. Vi får läsa om växter och djur, om folk han mött i land, är de tjocka eller magra, glada eller sorgsna, hurudana kläder de bär. Han berättar utförligt om vad man köper för bröd, kött, bär och frukter i affärerna i land. Vilka bär man plockar då man är i land vid stränderna osv. Han beskriver med stark känsla hur han upplever sina skeppskamraters lidanden. Stark är den berättelse han ger över 15-årige soldatpojken Athorps sista timmar i livet då han med kulgenomborrat bröst och mage ropar efter sin mamma.



                                 Edward Hodge Cree, skeppsläkare ombord på Odin

Vi skall nu gå framåt i dagboken och hoppa till tiden för huvudanfallet.

Söndag den 6 augusti.
Vi avancerar emot huvudfästet, ångarna samlade för attack.

Måndag den 7. En transport av 300 franska soldater passerar oss för landstigning.
Hecla, Gorgon, Basilisk, Leopold, Alban, Porcupine och alla andra ångare är nu här.

Tisdag den 8. Återvände till vår bas 3 mil härifrån.
Kapten H Keppel åt middag med oss. Hans skepp St. Jean d.Acre är upp mot Finska viken.
Vi kunde nu höra en kraftig eldgivning i riktning mot Bomarsund men vi kunde inte då se vad som hände. Under natten utskickades från vårt fartyg en expedition för att förstöra en rysk signalstation uppe på ett berg. ( på Djävulsberget) De hade en problemfylld marsch igenom kärr och över stenar.

Torsdag 10. Det uppstod en nervös stämning då vi fått höra talas om ryska trupplandsättningar på norra Åland.

Fredag 11. Ångaren Locus gick på grund och vi hade ett hårt jobb att få henne loss. Vi flyttade oss närmare en liten by.
Penelope kom för nära fästningens eldgivning och blev beskjuten med glödande projektiler och tre man stupade. Skeppet började brinna.

( Nu kommer vi att få se en annan berättelse som liknar den angående Lucas, men för detta gavs inget Viktoria kors )
En av Penelopes styrmän gjorde en våghalsig sak. En av de glödande kulorna hade trängt in igenom fartygets sida, fortsatt in i en hytt och landat i en sjömanskista. Sjömannen tog då en skyffel och fick hastigt bort glödande kulan och placerade den iskallt på tre andra kalla kulor så att den mistade sin effekt.
På engelska är texten följande: One of her midshipman did a plucky thing. One of the red-hot shot came through the ships side and lodged in his seachest. He coolly picked it up with a shovel and placed it on three cold-shot till it became harmless.

( Vad vi här ser gör sjömannen en lika god hjälteinsats som Lucas gjorde. Han oskadliggör den eldröda kulan genom att ta bort den från sjömanskistan som troligen innehöll kläder vilka skulle börjat brinna och fått hela fartyget i brand. Var är Viktoriakorset?)



                                         
                                               Penelope i blåsväder, verkar stå på grund.

Vi fortsätter dagboken.
Hecla hade nu kommit till undsättning. Penelope hade avsevärda skador och 3 män låg sårade. Velorous och Lightning kom även de till undsättning och uppehöll kanonad emot fästningen under tiden Penlope dimpade över sina kanoner till sjöss och kom av grundet och bogserades i säkerhet.

Vi på Odin kunde inte se så mycket av det hela emedan vi var på andra sidan udden.
Nu startade ryssarna att bränna ner allt i fästningens närhet. Vi hörde många explosioner och såg hur kulorna ven åt alla håll.

Cree berättar sedan hur fästningen kapitulerar och halar flaggorna. Ser hur manskapet där förs ut och till den kommande tiden i fångenskap.

Min fråga är alltså: Är detta med Lucas en uppdiktad historia av kapten Hall som behövde få en hjälte som plåster på såren för sin nära nog katastrofala attack i juni. Ger han order till Dolby att teckna en bild som inte stämmer med ordern? Valde han då ut sin gunstling Lucas för detta och frångick den lika stora hjälten på Penelope som räddade fartyget?
Den som läser vidare om Lucas och Hills bravader får se att  denne Lucas även skulle bli utvald som äkta man för Hills dotter och som då även fick svärmodern på köpet.

Övriga källor: Från Bomarsund till Sveaborg, Marta Hirn.
Åländsk Odling 2004-2005, Henrik Salminen
Bomarsund, Robins, Skogsjö, Örjans.


Kreverat i Godby den 18 november 2014


Johan Granlund
























måndag 3 november 2014

Cree Journals - en engelsk kirurg i Bomarsundskriget


Jag vill här publicera en dagbok skriven av den engelske skeppsläkaren Edward Hodger Cree som arbetade ombord på den brittiska  flottans krigsskepp Odin under Krimkrigets dagar, det som vi i folkmun kallar för Bomarsundskriget.



                                                     Edward Crees dagbok 1837- 1856

                             
 Edward H Cree, engelsk skeppsläkare inom Royal Navy, den brittiska flottan.
Edward Cree var av skotsk börd och född den 14 januari 1814 i Devenport.
Han började sin läkarbana inom flottan år 1837 och verkade där fram till 1869.




Vi skall nu följa hans verksamhet från våren 1854 då man i mars månad startar i Kiel för operationerna i det Baltiska havet i Krimkrigets norra flank. Vi får stiga ombord på
H.M. Steam Frigate Odin som är Crees arbetsplats under detta krig.

Vid läsning av den engelska texten kan man klicka på texten för förstoring.








                             








                                    Den brittiska flottan seglar upp mot Åland i 3 led.
                                    Här i närheten av Gotska Sandön.





Vi är nu i maj månad 1854 och man har hela tiden gjort kryssningar i Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken. Den första maj skryter man med att ha kapat ett fartyg med rysk flagg, enligt Cree ett åländskt fartyg vid namn Njarden. Denne skulle man släpa med sig visar det sig ända tillbaka till England och sälja där för 1000 pund.





Engelska flottan far och härjar längs den finländska kusten och beskjuter kuststäderna, Brahestad, Uleåborg och Gamlakarleby. I dagboken omtalas attacker emot de ryska ställningarna i städerna. De förstår inte att de attackerar en svensktalande finländsk befolkning som ingenting har att göra med det ryska riket i denna konflikt. De sägs att de förstörde sädes- och tjärlager som förvarades i hamnarna som i sinom tid skulle exporteras till England.






Beskjutningen av staden Gamlakarleby beskrivs i denna blogg i en artikel i juni år 2011.
Artikelnamn är: Den engelska barkassen.
Denna sammandrabbning är troligen den  största förlust man erhöll under hela östersjöoperationen om man frånser huvudslaget i Bomarsund.
När bataljen var över räknade man 6 stupade, 14 skadade och ett antal som  blev tillfångatagna.
På den beslagtagna barkassen fanns 6 döda varav 3 dog av sina skador efteråt. Alltså summa 15 döda.
Dessutom förlorade man en av sina  landstigningsbåtar, en barkass som numera står som  ett ensaksmuseum därstädes ännu i dag.
 Gripande är den historia Cree berättar om den blott 15- årige soldatpojken Athorp som dagen efter anfallet strax före sin död vid åttatiden på morgonen ropar efter sin mamma.




Nu har man kommit tillbaka till Åland och här ser vi beskjutning av Bomarsunds fästning.
I bild, Valorus, Odin och Hecla. Till vänster kan vi se eldgivning från det hastigt uppmonterade
batteriet vid Grindkarudden.



I en fotnot kan vi läsa om  Charles David Lucas hjältedåd för vilket han fick Victoria korset år 1857 och "He rose for te rank of Rear Admiral".

 Jag kan dessvärre inte finna någonting i Crees berättelse som skulle styrka denna händelse. Hur är det möjligt att Cree inte kände till detta sensationella hjältedåd som David Lucas gjorde och som han sedermera fick drottningens utmärkelse Victoria Cross för? Längre fram skall vi ju se att en annan soldat även gjorde ett liknande hjältedåd på den hårt ansatte Penelope  men han fick ingen utmärkelse alls för det. Frågan är då om hela detta hjältedåd är en uppdiktad historia för att försköna den katastrof man höll på att uppleva och måste retirera från slagfältet. Helt överraskande hade nämligen "ryssarna" monterat ett batteri vid Grinkarudden, inne bland tallarna och därifrån besköt man med prickskyttar och eldbomber Hecla, Velorus och Odin. Detta var ett rent bakhåll. Cree berättar att flera av besättningsmännen var träffade av kulor och man byggde upp skyddsflank emot gevärskulorna av hängmattor och andra inventarier. Dessa skriver Cree var sedan väl pepprade.

Vad vi däremot kan läsa om för den 21 juni är  att en 30 pounds kula hade trängt in igenom en kanonport, gått igenom kaptenens hytt och ut igenom ett fönster på andra sidan. Som tur var hade man före anfallet plockat undan alla viktiga saker. Var det denna haubitskula, granat, som Lucas därefter hade slängt till sjöss? Men varför berättar inte Cree om detta i sin dagbok? Han beskriver ju annars allt som hände runtomkring honom i minsta detalj.
Kaptenens hytt låg säkert ovanom däck emedan man talar om ett krossat fönsterglas. Då fartygen anföll huvudfästet lade de sig troligtvis alla med bredsidan till emot fästningen. Detta skulle innebära att den eldgivning som de utsattes för från Grindkarudden till vänster kom akterifrån emot dem.
Detta var farligt för besättningsmännen som då fick gevärskulorna emot sina kroppar längs med fartygsdäcket då de skötte kanonerna. Den brinnande kulan kom då att efter den genomträngt hytten förlora fart och rullar ut på fördäck. Besättningsmännen fick order om att slänga sig ner på mage med händerna tryckta emot däcket och invänta smällen. Lucas springer då fram och slänger den överbord och strax före den landar exploderar den. Så är den gängse versionen, men varför berättar som sagt inte Cree om detta? Jag tror att det är en efterkonstruktion och en propaganda för att försköna sitt misslyckade anfall. I krig är det segraren som berättar historien.



                                              En svensk bondmora i tidstypiska kläder.



                                     En svensk tulltjänsteman, tjock som bara den.



                                                                Siesta på Mickelsö


                              En åländsk kvinna i tidstypiska kläder säljande mjölk och smör.


       

               Notviks och Prästötornet samt huvudfästet "before it was blown up"



         
                         Skeppet Penelope i sjönöd, en engelsk barkass i rodd.
                         Penelope var en hjulångare. Ovanför hjulen låg barkasser.



                                                          Stockholm i november 1854.
                                                         
                                                            Åland lämnades i sticket

                                            Korresponderat i november år 2014 i Godby
                                                             
                                                             Ett 160-års jubileum