tisdag 18 november 2014

Charles David Lucas hjältedåd i Bomarsund - bluff eller verklighet?




                                                         Teckning av Edwin Dolby                                

Detta är en mycket välkänd bild av huru Charles David Lucas springer fram och slänger en brinnande kanon-granat till sjöss från Hecla under anfallet mot Bomarsund under det s.k. midsommarslaget den 21 juni 1854. Jag har under läsningen av skeppsläkare Edgar H. Crees dagbok börjat tvivla på händelsens äkthet och vill här nedan redovisa mina funderingar.
För detta hjältedåd erhöll nämligen som en av de första Victoria Cross så sent som 1857 alltså tre år efter detta skulle ha hänt. I Crees dagbok finns en händelse som skulle kunna vara grunden för detta dåd men det är något som inte stämmer. Cree säger dessutom att dagen efter slaget var
Heclas kapten Hall ombord hos oss ( Odin ) på middag och då talas det inte alls om detta hjältedåd.
Skulle vara ett mycket fint samtalsämne vid en middag. Nåja, vi skall inte gå händelserna i förväg utan läsa vad som står i dagboken.
Angående bilden ser vi att de övriga manskapet nästan springer emot Lucas, endast en lite pojke springer undan. I redogörelser för denna händelse har det sagts att besättningen fick order att lägga sig platt emot däcket med händerna emot det.
Cree beskriver en händelse där kulan går in genom en kanonport, tränger genom kaptenens hytt och ut igenom ett fönster. Hur kan den även komma upp på däck?




The Cree Journals, den dagbok Edward Cree skrev åren 1836 - 1867 då han tjänstgjorde på olika fartyg i den brittiska flottan Royal Navy.
Hela boken finns att läsa på nätet.




Cree tjänstgjorde under Krimkriget på Steam Frigage Odin som var ett segelfartyg ombyggt till hjulångare. Bilden ovan ser vi Odin i Kiel Bay och dagboken börjar för Östersjöoperationerna den 29 mars 1854. I något fall har angetts att Cree arbetade som skeppsläkare på Valorous men
detta är fel, han skriver den under Bomarsundskriget från Odin.


Valorous, Odin och Hecla i aktion mot fästningen. Batteriet vid Grinkarudden till vänster.

Efter att brittiska flottan kryssat av och an i Östersjön, Finska viken, Ålands hav och Bottenhavet har vi så kommit till midsommartid den 21 juni år 1854. Kapten Hall på Hecla har fått direktiv om att övervaka Östersjön och Åland under den tid Napier var tillfälligt borta vid Barösund för proviantering. Hall som verkar vara en handlingens man gör då tillsammans med fartygen Valorous och Odin ett anfall på Bomarsunds fästning. Hur han i fridens namn tar detta beslut i stället för att invänta alla 50 kanonbestyckade fartygen för ett gemensamt anfall är en fullständig gåta. Men som även dagboken bevisar var det mycket nära en katastrof och man fick dra sig undan med svansen mellan benen. Vad inte spionerna hade berättat för dem var att Furuhjelm hade i all hast byggt ett skyttevärn långt ut mot Lumparn vid Grinkarudden, ett fullkomligt bakhåll som skulle förorsaka fartygen stor skada och skadar flera besättningsmän.




Här ser vi en kartskiss som fanns i Illustrated London News den 8 juli.
Nu har man, Valorous, Hecla och Odin stimat upp mot Bomarsund och vi är framme där den 21 juni. Natten före skriver Cree var angenäm och ljummen och ljust som på dagen.





Här berättar Cree om hur de ångar in mot huvudfästet vid 17-tiden ledda av en mycket duktig lots.
De startar genast eldgivningen emot fästningen. Fartygens kanonkulor hittar genast träff men fästningens kulor når inte ända fram. Detta stämmer alldeles överens med den historiska beskrivningen.
Men vad som för mig är nytt är att från "Martello tower", alltså troligtvis Notvikstornet, går kulorna lyckligtvis över fartygen. Detta har jag aldrig hört förut. Detta stämmer överens med andra berättelser över Notviksbasens duktiga kanoniärer under huvudslaget i augusti.

Därefter berättar han att: Plötsligt var vi gynnade av kulor från några kanoner som var utplacerade vid vår vänstra flank. Där hade man byggt upp ett batteri och skarpskyttar besköt oss hela tiden. En av marinsoldaterna fick en kula igenom låret. Dessutom skriver han: Hade jag några andra blessyrer att sköta om.
 Nu kämpade fartyget på två fronter. Egentligen borde vi ha lidit större förluster men vi fick upp skydd emot kulorna med upphängda hängmattor och skärmar. När vi sedan drog oss undan mot midnatt andades alla ut.

Hör och häpna! Vi befinner oss ombord på ett fartyg i världens stoltaste flotta. Men i Bomarsund blir man så överrumplad av ett bakhåll så man måste skydda sig med hängmattor och skärmar. Troligtvis gick det då så till att man hade lagt sig med bredsidan emot fästningen för maximal effekt. Då börjar man skjuta på dem på relativt nära håll med långgående gevärskulor akterifrån.  Hela servicens soldater är öppna för gevärseld som går längs med hela fartygssidan.
Troligen en mycket ovanlig situation som de inte var förberedda på. Undra på att Furuhjelm blev befordrad till överste av kejsaren efter detta.

Nu kommer vi så fram till den berättelse som troligtvis skulle vara orsaken till varför Lucas fick sin medalj och händelseförloppet är följande, Cree skriver:

En 30 punds kula hade trängt in genom en kanonport, gått igenom kaptenens hytt och krossat ett fönster. Inget av hans bohag blev skadat emedan man före anfallet hade undanröjt all egendom.

För nästa dag, torsdagen den 22 juni skriver han: Till ankar hela dagen och reparerar våra skador.
Kapten Hall åt middag med oss.

Just så, kaptenen på det fartyget, HMS Hecla, äter dagen efter middag på Odin, den båt Cree tjänstgör på. Att styrman Charles Lucas just utfört ett hjältedåd och räddat livet på flera tiotals soldater och besättningsmän nämner han inte ett ord om. En händelse som genljöd över världen och för vilken Lucas fick Victora Cross för. Detta om något borde väl vara en angenäm historia vid ett vänfartygs middagsbord inför alla officerare och förstås var ju Cree som läkare med i det gänget.

Vid genomläsningen av Crees dagbok har jag frapperats av hans noggranna och sanningsenliga berättelser.
Han är ständigt närvarande och berättar om allt som timat ombord samt då de gått i land. Han beskriver ingående alla händelser, berättar utförligt om människorna runtomkring honom. Vi får läsa om växter och djur, om folk han mött i land, är de tjocka eller magra, glada eller sorgsna, hurudana kläder de bär. Han berättar utförligt om vad man köper för bröd, kött, bär och frukter i affärerna i land. Vilka bär man plockar då man är i land vid stränderna osv. Han beskriver med stark känsla hur han upplever sina skeppskamraters lidanden. Stark är den berättelse han ger över 15-årige soldatpojken Athorps sista timmar i livet då han med kulgenomborrat bröst och mage ropar efter sin mamma.



                                 Edward Hodge Cree, skeppsläkare ombord på Odin

Vi skall nu gå framåt i dagboken och hoppa till tiden för huvudanfallet.

Söndag den 6 augusti.
Vi avancerar emot huvudfästet, ångarna samlade för attack.

Måndag den 7. En transport av 300 franska soldater passerar oss för landstigning.
Hecla, Gorgon, Basilisk, Leopold, Alban, Porcupine och alla andra ångare är nu här.

Tisdag den 8. Återvände till vår bas 3 mil härifrån.
Kapten H Keppel åt middag med oss. Hans skepp St. Jean d.Acre är upp mot Finska viken.
Vi kunde nu höra en kraftig eldgivning i riktning mot Bomarsund men vi kunde inte då se vad som hände. Under natten utskickades från vårt fartyg en expedition för att förstöra en rysk signalstation uppe på ett berg. ( på Djävulsberget) De hade en problemfylld marsch igenom kärr och över stenar.

Torsdag 10. Det uppstod en nervös stämning då vi fått höra talas om ryska trupplandsättningar på norra Åland.

Fredag 11. Ångaren Locus gick på grund och vi hade ett hårt jobb att få henne loss. Vi flyttade oss närmare en liten by.
Penelope kom för nära fästningens eldgivning och blev beskjuten med glödande projektiler och tre man stupade. Skeppet började brinna.

( Nu kommer vi att få se en annan berättelse som liknar den angående Lucas, men för detta gavs inget Viktoria kors )
En av Penelopes styrmän gjorde en våghalsig sak. En av de glödande kulorna hade trängt in igenom fartygets sida, fortsatt in i en hytt och landat i en sjömanskista. Sjömannen tog då en skyffel och fick hastigt bort glödande kulan och placerade den iskallt på tre andra kalla kulor så att den mistade sin effekt.
På engelska är texten följande: One of her midshipman did a plucky thing. One of the red-hot shot came through the ships side and lodged in his seachest. He coolly picked it up with a shovel and placed it on three cold-shot till it became harmless.

( Vad vi här ser gör sjömannen en lika god hjälteinsats som Lucas gjorde. Han oskadliggör den eldröda kulan genom att ta bort den från sjömanskistan som troligen innehöll kläder vilka skulle börjat brinna och fått hela fartyget i brand. Var är Viktoriakorset?)



                                         
                                               Penelope i blåsväder, verkar stå på grund.

Vi fortsätter dagboken.
Hecla hade nu kommit till undsättning. Penelope hade avsevärda skador och 3 män låg sårade. Velorous och Lightning kom även de till undsättning och uppehöll kanonad emot fästningen under tiden Penlope dimpade över sina kanoner till sjöss och kom av grundet och bogserades i säkerhet.

Vi på Odin kunde inte se så mycket av det hela emedan vi var på andra sidan udden.
Nu startade ryssarna att bränna ner allt i fästningens närhet. Vi hörde många explosioner och såg hur kulorna ven åt alla håll.

Cree berättar sedan hur fästningen kapitulerar och halar flaggorna. Ser hur manskapet där förs ut och till den kommande tiden i fångenskap.

Min fråga är alltså: Är detta med Lucas en uppdiktad historia av kapten Hall som behövde få en hjälte som plåster på såren för sin nära nog katastrofala attack i juni. Ger han order till Dolby att teckna en bild som inte stämmer med ordern? Valde han då ut sin gunstling Lucas för detta och frångick den lika stora hjälten på Penelope som räddade fartyget?
Den som läser vidare om Lucas och Hills bravader får se att  denne Lucas även skulle bli utvald som äkta man för Hills dotter och som då även fick svärmodern på köpet.

Övriga källor: Från Bomarsund till Sveaborg, Marta Hirn.
Åländsk Odling 2004-2005, Henrik Salminen
Bomarsund, Robins, Skogsjö, Örjans.


Kreverat i Godby den 18 november 2014


Johan Granlund
























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar