Ladan: Cree Journals - en engelsk kirurg i Bomarsundskriget

måndag 3 november 2014

Cree Journals - en engelsk kirurg i Bomarsundskriget

Jag vill här publicera en dagbok skriven av den engelske skeppsläkaren Edward Hodger Cree som arbetade ombord på den brittiska flottans krigsskepp Odin under Krimkrigets dagar, det som vi i folkmun kallar för Bomarsundskriget.

Edward Crees dagbok 1837- 1856

Edward H Cree, engelsk skeppsläkare inom Royal Navy, den brittiska flottan.
Edward Cree var av skotsk börd och född den 14 januari 1814 i Devenport.
Han började sin läkarbana inom flottan år 1837 och verkade där fram till 1869.

Vi skall nu följa hans verksamhet från våren 1854 då man i mars månad startar i Kiel för operationerna i det Baltiska havet i Krimkrigets norra flank. Vi får stiga ombord på
H.M. Steam Frigate Odin som är Crees arbetsplats under detta krig.

Vid läsning av den engelska texten kan man klicka på texten för förstoring.

Den brittiska flottan seglar upp mot Åland i 3 led.
Här i närheten av Gotska Sandön.

Vi är nu i maj månad 1854 och man har hela tiden gjort kryssningar i Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken. Den första maj skryter man med att ha kapat ett fartyg med rysk flagg, enligt Cree ett åländskt fartyg vid namn Njarden. Denne skulle man släpa med sig visar det sig ända tillbaka till England och sälja där för 1000 pund.

Engelska flottan far och härjar längs den finländska kusten och beskjuter kuststäderna, Brahestad, Uleåborg och Gamlakarleby. I dagboken omtalas attacker emot de ryska ställningarna i städerna. De förstår inte att de attackerar en svensktalande finländsk befolkning som ingenting har att göra med det ryska riket i denna konflikt. De sägs att de förstörde sädes- och tjärlager som förvarades i hamnarna som i sinom tid skulle exporteras till England.

Beskjutningen av staden Gamlakarleby beskrivs i denna blogg i en artikel i juni år 2011.
Artikelnamn är: Den engelska barkassen.
Denna sammandrabbning är troligen den största förlust man erhöll under hela östersjöoperationen om man frånser huvudslaget i Bomarsund.
När bataljen var över räknade man 6 stupade, 14 skadade och ett antal som blev tillfångatagna.
På den beslagtagna barkassen fanns 6 döda varav 3 dog av sina skador efteråt. Alltså summa 15 döda.
Dessutom förlorade man en av sina landstigningsbåtar, en barkass som numera står som ett ensaksmuseum därstädes ännu i dag.
Gripande är den historia Cree berättar om den blott 15- årige soldatpojken Athorp som dagen efter anfallet strax före sin död vid åttatiden på morgonen ropar efter sin mamma.

Nu har man kommit tillbaka till Åland och här ser vi beskjutning av Bomarsunds fästning.
I bild, Valorus, Odin och Hecla. Till vänster kan vi se eldgivning från det hastigt uppmonterade
batteriet vid Grindkarudden.

I en fotnot kan vi läsa om Charles David Lucas hjältedåd för vilket han fick Victoria korset år 1857 och "He rose for te rank of Rear Admiral".

Jag kan dessvärre inte finna någonting i Crees berättelse som skulle styrka denna händelse. Hur är det möjligt att Cree inte kände till detta sensationella hjältedåd som David Lucas gjorde och som han sedermera fick drottningens utmärkelse Victoria Cross för? Längre fram skall vi ju se att en annan soldat även gjorde ett liknande hjältedåd på den hårt ansatte Penelope men han fick ingen utmärkelse alls för det. Frågan är då om hela detta hjältedåd är en uppdiktad historia för att försköna den katastrof man höll på att uppleva och måste retirera från slagfältet. Helt överraskande hade nämligen "ryssarna" monterat ett batteri vid Grinkarudden, inne bland tallarna och därifrån besköt man med prickskyttar och eldbomber Hecla, Velorus och Odin. Detta var ett rent bakhåll. Cree berättar att flera av besättningsmännen var träffade av kulor och man byggde upp skyddsflank emot gevärskulorna av hängmattor och andra inventarier. Dessa skriver Cree var sedan väl pepprade.

Vad vi däremot kan läsa om för den 21 juni är att en 30 pounds kula hade trängt in igenom en kanonport, gått igenom kaptenens hytt och ut igenom ett fönster på andra sidan. Som tur var hade man före anfallet plockat undan alla viktiga saker. Var det denna haubitskula, granat, som Lucas därefter hade slängt till sjöss? Men varför berättar inte Cree om detta i sin dagbok? Han beskriver ju annars allt som hände runtomkring honom i minsta detalj.
Kaptenens hytt låg säkert ovanom däck emedan man talar om ett krossat fönsterglas. Då fartygen anföll huvudfästet lade de sig troligtvis alla med bredsidan till emot fästningen. Detta skulle innebära att den eldgivning som de utsattes för från Grindkarudden till vänster kom akterifrån emot dem.
Detta var farligt för besättningsmännen som då fick gevärskulorna emot sina kroppar längs med fartygsdäcket då de skötte kanonerna. Den brinnande kulan kom då att efter den genomträngt hytten förlora fart och rullar ut på fördäck. Besättningsmännen fick order om att slänga sig ner på mage med händerna tryckta emot däcket och invänta smällen. Lucas springer då fram och slänger den överbord och strax före den landar exploderar den. Så är den gängse versionen, men varför berättar som sagt inte Cree om detta? Jag tror att det är en efterkonstruktion och en propaganda för att försköna sitt misslyckade anfall. I krig är det segraren som berättar historien.