Startskottet för bondeupproret på Åland.
Målning Pehr Blom.
Eric Arén, stående till höger, i möte med bönder på Västergårds i Bamböle den 6 maj år 1808.
Stående till vänster hans vapenbroder pastorsadjunkt Johan Henrik Gummerus.
Sittande de tre bönder som uppvaktat kronolänsman Arén för uppbåd.
Vårvintern i april 1808, anländer till Åland, från fasta Finland, en kontingent bestående av 700 ryska soldater under ledning av överste Wuitsch. Man besätter den östra skärgården Kumlinge och Brändö med 500 man samt fasta Åland med 200 man. Man etablerar stödjepunkter på västra Åland i Finström, Saltvik Haraldsby och Sund Finby samt Skarpans i Bomarsund. Den på fasta Åland förlagda styrkan leddes av major Neidhardt. Styrkorna i Kumlinge anfördes av överste Wuitsch samt de i Brändö av major Sheremetjeff.
Påbud gick ut via kungörelser i de åländska kyrkorna om bl.a. överlämnande av alla vapen, lämna ifrån sig båtar, insamla sädesförnödenheter och hästar vilka omedelbart skulle sändas till fastlandet där en stor rysk styrka var samlad.
Ifall inte isrännor uppbröts inom 24 timmar för farbart vatten mellan fasta Åland och Finland skulle de ansvariga mista näsa och öron. I värsta fall skulle de sändas för straffarbete till Sibirien.
Detta var ett allvarligt påbud som de flesta av ålänningarna inte kunde tolerera och man samlas först till ett möte för motstånd emot detta i en sockenstuga i Jomala. Huru Arén deltar i detta känner jag inte till men efter att tre bönder i nöd uppvaktat honom i frågan tar Arén, som var en impulsiv och handlingskraftig man, saken i egna händer och sammankallar ett möte i Finström för planläggning av ett bondeuppror.
Han kontaktar pastorsadjunkten i Finström Johan Henrik Gummerus, en stor stark karl, som han litar på och denne är villig att ställa upp.
Pastorsadjunkt Johan Henrik Gummerus.
Gummerus var född på det finska fastlandet i Masku, i Koskis kapellförsamling den 22 maj 1774 och via prästvigsel i Åbo kom han så till Åland där han först blev präst i Lemland sedan i Finströms församling.
Han blev av Arén utsedd att tillsammans med honom leda de upproriska bönderna och han skulle fullgöra sin plikt med stort beröm. Under Eric Aréns ledning anförde han de åländska bondestyrkorna först inom Finströms socken, sedan Jomala och Sund.
Efter att länsman Arén ledsagade de tillfångatagna ryssarna, 150 man, från fasta Åland samt öarna Prästö och Töftö till Sverige åtog sig Gummerus att leda hela huvudanfallet i Kumlinge där totalt 500 ryska soldater samt allt befäl nedlade vapnen och kapitulerade. Man beslagtog även hela ryska krigskassan om 4.500 rubel.
För detta erhöll både Arén och Gummerus senare av konung Gustav IV Svärdsordens band samt medalj för Tapperhet i fält. Denna drabbning har benämnts Kumlingeslaget och en minnessten för denna händelse finns i dag i Kumlinge.
Gummerus flydde tillsammans med hela sin familj med de sista svenska styrkorna vintern 1809 över isen till Sverige och blev präst i Högby församling på Öland.
Johan Gummerus som hade utsetts till Hovpredikant avled den 13 juli år 1836 på Öland
Minnesstenen på Fälberget i Kumlinge
Stenen restes av Ålands ungdom 1920 och texten lyder: Till minne av tappra fäders bragd.
Här följer ett utdrag ur Svensk Biografiskt Lexikon över Eric Aréns gärning.
Eric Aréns namn är knutet till minnet av den framgångsrika resning, vari den åländska allmogens gamla självständighetsanda tog sig uttryck vid ryssarnas första ockupation av ögruppen vårvintern 1808.
Klicka på bilden för läsning!
Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon
Ryska kosacker i aktion vintertid
Den fientliga styrkan, vilken, som det vill synas huvudsakligen i rekognoserande syfte, först gjorde en kortvarig framstöt över isen, beordrades i april att besätta landet. Medan huvudstyrkan stannade på Kumlinge, framsändes ett detachement, som tog ställning vid Finby och spred smärre posteringar under befäl av major Nejdhardt över fasta Åland. Ehuru allmogen trots ett patriotiskt sinnelag, som redan förut otvetydigt framträtt, till en början underkastades sig, och ståndspersonerna för att undvika ryska våldsamheter gingo fienden tillhanda med en beredvillighet, som syntes bönderna landsförrädiskt, förde de ryska officerarna ett barskt språk, säkerligen avsett att dölja den alltför långt framskjutna truppens farliga lägen men verkligheten blott ägnat at skapa en uppjagad stämning bland befolkningen, något övervåld förekom visserligen ej men oron ökades än mera genom rekvisitioner av skjutsar och varor, som oftast ej betalades. Missnöjet kom till utbrott, då ryssarna, så snart isen började bli ofarbar, med överdrivna hotelser sökte tvinga allmogen att genom ännu outförbara isbråkningar öppna sjöförbindelsen med fasta landet.
Några av de förbittrade bönderna vände sig till Arén som i trakten åtnjöt ett ovanligt förtroende, och denne var genast färdig att sätta sig i spetsen för en resning, Till sin hjälp kallade han pastorsadjunkten i Finström Johan Gummerus. Natten mellan 6 och 7 maj överraskades de ryska posteringarna i sina kvarter och tillfångatogs. Då de båda ledarna i god tid låtit besätta Färjsund och därigenom avskurit förbindelsen med Finby, nödgades även Nejdhardt, som först undkom, efter ett par dagar ge sig fången, Det sägs att han var utsvulten då han ej fått någon mat.
Färjsundet avbildad mot Godbysidan av fotograf Bodnar år 1894.
Foto Ålands Kulturhistoriska Museum, publikation Postvägen över Åland.
Den gamla linfärjan i Färjsundet mellan Haraldsby och Godbysidan. Denna linje existerade från år 1761 fram till år 1921 som linfärja och fanns därefter som motordriven transport fram till år 1937 då den nya bron byggdes. Före 1761 gick postvägen ett hundratal meter söderut och landade vid nuvarande sädestorken. En serpentinväg kan ännu skönjas på Godbysidan från den tiden. I den berättelse som Arén avger högg ryssarna av linan då de från Haraldsbysidan såg Aréns mannar anfalla.
Under tiden hade Aren och Gummerus redan 7 maj satt efter det ryska Finbydetachementet, som då bönderna borttagit båtarna, med hjälp av de primitivaste farkoster sökte arbeta sig tillbaka till huvudstyrkan på Kumlinge. På Töftö upphunno de fienden och skrämde honom att kapitulera genom ett oförskräckt anfall med sin visserligen överlägsna men till stor del endast med påkar beväpnade skara. Denna vackra framgång var Arens sista vapenbragd. Han avgick till Stockholm med fångarna, över 150 till antalet, och kom sålunda ej att deltaga i bondekrigets slutakt, det ryktbara Kumlingeslaget och striderna på Brändö. Den svenska regeringen och ej minst Gustav IV Adolf personligen gav sitt fulla erkännande åt den äkta patriotism som trots inslag av herre hat och social jäsning gav resningen dess väsentliga karaktär.
Grelsby äng den 31 juli 1808
Sveriges konung Gustav IV Adolf håller parad
Paraden leddes av generalmajor Vegesack. Konungen inspekterar trupperna åtföljd av general von Stedingk och generalstaben hälsade trupperna. Man förrättade gudstjänst och avsjöngs Tedeum med anledning av segern i Kumlinge.
För Aren kom emellertid hans behjärtade företag att medföra allvarliga följder. Då ryssarna 1809 definitivt besatte Åland måste han i största hast med sin familj fly till Sverige, och då han i förlitande på freden och ett svenskt pass återvände till sin hemort för att ordna sina affärer, fick han med ett strängt fängelse böta för sin trohet mot sitt gamla fädernesland, om ryssarna kände nederlaget mot den vapenlösa allmogehopen som en skymf, avtvåddes denna näppeligen därigenom, att Kulneff vid Arèns gripande lät sina kosacker spotta den fängslade mannen i ansiktet.
Sitt hemman fick Arén visserligen senare sälja men led genom förlusten av lösöre och gröda allvarligt ekonomiskt avbräck. Ehuru det i Sverige sörjdes för hans utkomst sedan han återfått friheten, synes han med glädje ha återvänt till sin hembygd, där han sedan oantastad om än länge övervakad framlevde sina återstående dagar, i sena ålderdomen bevarande en "ungdomlig livlighet och eld", medan på Åland minnena och sägnerna från bonderesningen kringspunno den gamle, var han ej i heller i Sverige glömd.
Par Bricoles första samlingslokal i Stockholm. Ett glatt slutet sällskap grundat 1799 med anor ifrån Carl Michael Bellman. Här hade Arén och Gummerus fritt tillträde.
Par Bricole, där han och Gummerus 1808 upptagits fick K.A.V. Strandberg hälsa honom i sin jubilardikt 1858 och grep då tillfället att av hjärtat hylla den
" Som körde anno åtta kalmuckerne från Ålands jord"
Inlägget författat av G. Boethius
Svenskt Biografiskt Lexikon
Nedan följer de utmärkelser Kronolänsman Eric Arén erhöll av Sveriges konung Gustav IV
Svärdsordens band 1808 med officiers kokard.
Detta band utdelades ursprungligen som belöning åt svenska officerare för tapperhet i fält och till sjöss. Bandet skulle återbördas efter emottagarens död.
Infanterivärja
Officiers Portepé
En handrem tillhörande sabeln
I Ålands Landskapsarkiv fann jag i en dossier nedanstående kopia på det brev och den förklaring över händelserna som Eric Arén nedtecknat och som han kallat Relation. Ett brev som skrev med tydlig handstil men märkligt nog nedtecknades detta brev i en enda mening, utan punktering. Liknande brev har jag sett tidigare från just denna tid. Man kan notera att Arén stundtals omnämner Gummerus som "prästen". Anmärkningsvärt är också att han inte nämner om att han själv inte deltog i Kumlingeslaget utan skriver "Vi" för den händelsen. Arén var då på väg till Stockholm med de tillfångatagna ryska soldaterna. Även de tillfångatagna soldaternas antal är i överkant.
Väl framme i Stockholm författar Arén en berättelse över de händelser som han varit med om. Han kallar rapporten för Relation.
Den 6:te maj 1808 börjades vårt anfall, med Ryska fienteliga Trupperna, att försvara och tillfångataga, av ordsak, av Befälhavaren utgivna stränga ordres som våre omöjeliga fullfölja i anseende till fartygens utvärkning från hamnarna som Götheborgs Tidningen genom min berättelse den 12 :te May utvisar, sammanträdet av isvärkningen, manskapet, som å Bamböle vik, där utvärktär en galeas vid mit hem, de övriga av Socknen, var delade i andra hamnar med lika arbete, möjeligheten syntes för oss, Klockan 12 på dagen då Galeasin var i Lösa vattnet masten överbord dragen för att Tacklas, och Masten upresas, fick jag från andra nästgränsande Socknar i hemlighet bud, om samma omöjeliga arbete, och om jag tillika med mina Sockne boer ej Kunde träffa någon plan till avskuddande från denna Ohyggliga pärs som vara omöjelig verkställa, och icke dessmindre vårt vådeliga straff - mitt yttrande gavs på det sätt, att i denna afton och ske skulle att afskudd oss denna fasansvärda omständighet, och mig till säkerhet Komer en man efter 2 från var socken som hos mig inställer sig
Sid 2
då jag tillika med mina Grannar och öfriga manskappet som nu är samlade börjar vid Högqvarteret Strömsvik där major Neidhard med sine 13 Kossaker är inqvartterade, Och att ny i varje Socken börjar på samma tid, att alt där dij är inqvarterade Gripes, och där båtar finns förskaffar från stränderna så att alt vad Comunicatjon hindras, så att Ryssarne ej får samlas, Klockan 6 : eftermiddag kommer svar, en man från var Såcken och att dij iklät sig min plan, i tysthet sände bud til adjunetin Gumerus - han kom till mig, antog mit progeet, och klockan 9 om afton begaf vi oss till Högqvarter Strömsvik, då emot förmodan, var Majoren, Kossaker, jemte Kronofogden Taxell borta: derifrån sattes min Boror Malmber med 30 man til Emkarby gästgifvare gård för att gripa den där inqvarterad funnos och hvilka som utåt allmänna Landsvägen Komo presten, ( Gumerus) jag, och den del af Allmogen wil säga södra delen af Sockn, fattade beslut dels med häst mästa delen til fots, begaf oss til Färjesundet, dels för att dij Långväga af Socknen skulle få samla sig jemte öfriga Socknar, när vij kom til färjesundet, kom, då färjan lastade med Rysar,
Sid 3
första vij ? blandade dels soldater dels Kosaker, dem vij til fånga togå, sedan sköts med de få gewär wij qwar hade, jemte hurra rop Rysarna från Saltwiks sidan sköta mycket, men till all lycka att Saltviks sidan är myket högre så att deras skot gick alt öfwer, med Ryssarne ledsna wid vårt hurrande och skjutande hugger av färjelinan, för att hindra oss vår öfwerfart Rysarne begaf sig på flykten alt Österåt landet då alt var tyst, kom färjekarlen öfver med båten och tilkännagav Ryssarne flyt undan, jag fattade porto vid färjesundet med en del av manskapet och Gumerus med en del til Jomala tracten wid Jomala kyrka där Rysar fattat sig förswar blef otack, men måste gifva sig tilfånga, Gumerus med sina fångar, min bror Malmberg med sine sju Emby och enär han kom til Gölby Påstgård , kom en Ljuetenat Scröder jemte Soldater, blifwer warse att en Trupp Ryssar kommer utan gewär, omgifna af Bönder, sporrar så sin häst, och gav sig på flygten, men genom ett skot, af denne sockens Brofogde Eric Bergqvist träffade honom så, att kulan gick genom hattkulle, mitt öfwer horbandet, ej skadades men
Sid 4
af konjuntjon föll af hästen, toges till fånga jemte medhafde Soldater fördes til Gödby där alla fångar förvararades, vid min Påse om natten fick man underrättelse att Kronofogden Taxell, var på Haraldsby gästgifwaregård, då bönderna tvang mig taga honom därifrån Öfverförde honom till Gödby, att hos Doctors wara med vackt förvarad, i anseende till inlupna berättelser, som skulle han haft brefwäxlat med Ryssarne, men ej hanteras annorlunda än en fri menniska det alt wad allmoge, var tilsagde ej illa hantera någon varken Ryss eller Swensk, men mot min vilja, måste jag gifva en min Cousin flere Rapp af en Rysk sabel och sedan i arest hos Rssarne, för dett han om natten gaf sig på flykten från färjesundet, ty wij hade den lag oss emellan att den som skulle Rygga sitt förbund, fick hålla till godo vad honom wederfaras borde.-Andradagen den 7 Maij sedan flere af Landets manskap handt samlas, begaf wij oss fter Ryssarnes undanflygt då wij kom til Casteholms bro, war den upskåtad, till någon del, säkert hopp ? hafva den framför oss sedan närma wij oss til Bommarsund då har dij taget en ned sjunkt ögstok som
Sid 5
träffades wid land, och fracktatt sig öfver om natten till präste, från präste till Töfte, har dij Rivit kull sjöbodar och practicerat sig öfwer, alt gaf mig oss efter, til, att dij På Töfte hant dem, ty dig war ej i stånd komma derifrån - anten dij eller wij fångna, när wij kommo till Töfte by, blef wij dem varse nära vid sjön, där våra skjärböndere låg med sine båtar dem, Rysarne ville begagna, för att komma till hufvudstyrkan, som var på Kumlinge, vid byn upstältes vår acxerade arme, likaså prest som länsman, fyra man i bredd, sedan formers i en Linje, till gevär, var måst så kallad påkar af barkade i öfra ändan, dett var om kring klockan 11 på dagen, bönderna war wäl litet twekfulla om utgång, men här var ej annan råd än Gumerus, och jag på var sin flygel, nu ligger byn högt och nedanföre en åker och sedan ängen emellan åkern och sjön, vår marsee börjades med hurra rop, och storm, Ryssarne sköto salva på salva men oacktat ökade wij stormen och hurraropen utan afseende på deras skott, Ryssarne i förtwiflan kom oficerane med hattarne lägga ner gewär, och gaf sig tilfånga
Sid 6
i ögonblicket taga gevären bort och patron köken af såldaterne så att wåra bönder var i full mondering med amunition och gevär i största hast, Ryssarne var 500 man gemene utom befäl, våra var ej mer än en 300 man sedan hade wij båtar föra att Transportera Ryssarne till Bommarsund, för att få dem på fasta lande, där var samlat en otalig skara med menniskor, dels för att komma oss til biträde dels qvinnor, och barn för att efterhöra utgången, men för, att öfwertyga den vår winst, hade wij Ryssarne att trumma spela och sjunga så at t wij kom med en stor jubelfäst i land, och till alt nöje var dett en så vacker dag som på året kunde begäras - Således hade vi på dygnet tagit alla Rysssar på fasta landet utom Majoren Neidhart som uppehöll sig jemte 9 Kosakker i 2 dygn på skogen emellan Grälsby och Finströms Prästgård, där han var nödsakad, för vår stränga postering gifva sig tilfånga, där han beklagade sig ej smakat mat på 2 dygn.
Sedan alt detta va för sig gått, begaf wij oss till Kumlinge Socken, hwarefter inom 2 dygn togo där 1000 man gemene utom Befäl jemte Krigs Kassen som bestod af flere tusen Silfver Rubel.
En tidningsnotis i tidningen Nya Dagligt Allehanda av den 30.4. 1860 hittar vi under rubriken Bondeståndet följande,
P.F. Mengel från Upsala uppläste en motion angående pension till belopp av 300 Rdl å allmänna indragningsstaten åt f.d. länsmannen på Åland Eric Aréns efterlämnade änka Fredrika Sofia Arén född Lindström vilken motion till statskontoret remitterades.
Här kan vi se att även Aréns änka Fredrika Sofia skulle få en livstidspension.
---------------------------------------
Om Eric Aréns familj kan sägas att han var gift två gånger och hade två söner och en dotter.
Första frun och barnens mor var Kristina Sofia Holmberg och den andra Fredrika Sofia Lindström från Norrköping.
I Finströms församlings komunionbok som finns i Ålands Landskapsarkiv framgår att familjen Länsman Eric Arén åren 1804-1809, inte innehade någon egen gård i Bamböle, som det ibland framgår, utan familjen Arén fanns bland, Övriga inhyses och torparboställen.
Barnens namn var Gabriel född 15.9 år 1803, Helena Sofia född 7.3. 1805 samt Carl Gustav född 12.7. år 1807
------------------------
På Åland skulle inte Aréns namn vara glömt. I tidningen Åland av den 1 juli år 1944 kan vi läsa följande notis,
Krönikespel om bonderesningen på Åland år 1808.
Om bonderesningen på Åland 1808 repeteras nu för fullt av en intresserad grupp Jomalabor och torde komma att uppföras söndagen den 9 juli å Berghyddan. Men man överväga en plan att uppföra spelet i Kumlinge där bondehären utkämpade en formlig strid med ryssen och vann sin stora seger. Av krönikespelet som bekant författats av magister M. Dreijer är det tre scener vilka nu spelas.
Artikeln följs upp den 15 juli där det framgår att krönikan även skulle uppföras i Kumlinge.
1. Den stora stämman i sockenstugan i Jomala den 16 mars år 1808.
2. Böndernas sammanträffande med Eric Arén i Västergårds i Bamböle den 6 maj.
3. En scen i en fiskarstuga nära Marskil i Kumlinge de 10 maj.
--------------------------
Inte heller i Sverige skulle Arén och Gummerus namn vara bortglömt.
I Stockholmstidningen av den 5.9. 1903 läser vi följande under rubriken,
Vad fordom timat
och för den 7 maj år 1808. Denna dag halv tre eftermiddag ryckte 350 bönder anförda av prästen Gummerus Kumlinge på Åland och efter en och en halv timmes skarp fäktning hade Gummerus tagit 400 ryssar till fånga utom över och underbefäl, hvarvid fältkassan 4.500 rubel föll i hans händer. Redan den 19 maj belönades han som i Stockholm aflämnade fångarna med Kungliga Hofpredikants fullmakt och den gyllene tapperhetsmedaljen.
Länsman Arén som uppgjort planen till folkresning och som medföljde till Stockholm fick jämte Gummerus samma medalj af konungens hand fäst på bröstet, och rätt att bära en gul Kokard på sin hatt.
-----------------------------------
I mitt arbete med denna artikel har jag kommit fram till vissa slutsatser med så att säga facit på hand och en lång historisk belysning. Det är trots allt 213 år sedan detta inträffade.
Om vi tänker på det skimmer som råder över bondehären som med vässade störar slog den ryska björnen är det en sanning med modifikation. Den har sitt berättigande ifråga om de första dygnens händelser på fasta Åland. Där gjorde man en otrolig hjältebragd, man hade de facto som sagt vässade störar som sina vapen med undantag av några nickebössor. Med dessa slog man ju en stor beväpnad trupp på Töftö. Det sägs att den ryske befälhavaren stod med böjt huvud och mössan i hand då han gav order om kapitulation.
De man besegrade på fasta Åland var ju mindre skaror. Men då man besegrade cirka 150 man på Töftö då beslagtog man ju alla deras gevär och hela deras ammunitionsförråd. Med detta på hand kunde man bistå den lilla svenska eskader som fanns runt Kumlinge. Detta anfall leddes ju som bekant av pastorsadjunkt Johan Gummerus och ingen ära skall tas ifrån honom. Det berättas att den ryske befälhavaren satt och dinerade med prosten Höckert då skarorna anföll. Han lär ha slitit fram den vita bordsduken och rusat ut med den och flaggat för kapitulation.
En annan reflektion jag gjort är att det som Arén och company gjorde på Åland var någonting oerhört om man geopolitiskt ser på situationen. Den ryska hären hade ju hur lätt som helst ockuperat hela fasta Finland och skickade ut den lilla skaran spejare om 700 man till Åland för att rekognosera. Man skickade så lite soldater för att inte kunde väl några fiskare utgöra någon fara där på öarna.
Historiska annaler ger ju till känna att Rysslands Tsar Alexander I ämnade sluka hela Sverige och hade hos sin högsta general hört sig för om denna möjlighet. Man hade utan motstånd ockuperat Gotland och blickade emot Stockholm. Det svenska hovet sadlar hästarna och gör upp planer för evakuering av konung Gustav IV.
Då kommer plötsligt bud ifrån Åland att en bondehär har slagit ner det ryska anfallet på Ålandsöarna.
Detta måste ju ha varit en psykologisk vändpunkt i hela det svenska riket. Kanske detta var en vändpunkt, kontrapunkt och att vi därför har ett fritt Sverige i dag?
Jag undrar inte alls på att Eric Arén och Johan Gummerus blev gyllene dekorerade och att Arén erhöll livstidspension.
----------------------------------
Några funderingar
Då man tänker på den dagsaktuella säkerhetspolitiska situationen här på våra breddgrader undrar man om vi eventuellt är i samma läge man var för 213 år sedan. Åland och Gotland. Två munsbitar vår östra granne alltid har kastat sina blickar på. De ryska ledarna har ju alltid räddat sitt skinn genom att fabricera utländska hot då de inre hoten dykt upp.
Våra internationella garantier har ju aldrig gällt i krigstid. Det är ett vackert papper som ligger och skräpar i fredstid.
Artikeln kommer att uppdateras.
Sablat i Godby den 9 februari år 2021
Johan G. Granlund
