torsdag 8 mars 2012

TA UT PENSIONEN - GE JOBBEN ÅT UNGA

I tidningen Nya Åland från den 9 januari hittar man en artikel med rubriken "Rejäl rabatt för Alandias många pensionskunder" skriven av Annika Orre. För Alandia - Bolagen svarar dess pensionsförsäkrings vd Åsa Ceder.

Rubriken gav åtminstone mig några frågeställningar. Som gammal försäkringsagent i Pohjola-Bolagen som försäkrat många ålänningar både med privata och lagstadgade försäkringar, skall jag här försöka reda ut begreppen.

Visserligen har mycket ändrat efter att det begav sig för 14 år sedan men de grundläggande idéerna är väl desamma.

Rubriken har i en enda mening lyckats inrymma fyra olika begrepp.

1. Rabatt.
Vem får denna förmån? Det är de kunder, alltså företag/företagare som tecknat sina lagstadgade pensionsförsäkringar, i detta fall i Alandia.

Här påverkar dödlighet, invaliditet och arbetsoförmåga samt försäkringspremierna inom ett område som Åland.

I det fall man tecknat privat pensionsförsäkring erlägger de olika bolagen i Finland olika typer av återbäring/ränta på det inbetalade kapitalet och dessa återbäringar kan vissa år vara ganska betydande beroende på bolag.


2. Alandia
I Finland finns ett antal försäkringsbolag som har rätt att teckna lagstadgade pensionsförsäkringar och dessa tecknar även privata pensionsförsäkringar. Under 1990-talet fick även bankerna rätten att teckna dessa försäkringar.

3. Pension.
Man kan vara pensionär antingen genom att helt eller delvis i ett antal år leva på privata pensionsförsäkringar. Det är helt enkelt så att man placerat kapital i försäkringsbolag/bank, som förhoppningsvis har gett bra avkastning.

Därefter lyfter man ut månatliga belopp i ett på förhand överenskommet antal månader, en så kallad pension. Premierna har man under åren helt eller delvis fått dra av i inkomstbeskattningen (kanske inte numera) och då man lyfter pensionen betalar man sedan antingen inkomst eller kapitalskatt. Här gjordes ofta stora vinster emedan man drog av beloppen på toppen av en hög inkomst och skattade den i en givetvis lägre inkomst.

I det lagstadgade pensionsystemet kan man först vara deltidspensionär, jag tror det är från 58, ett antal år fram till 63. Härefter är det möjligt att jobba lite till vid sidan av och slutligen lyfta hela klabbet vid 68 års ålder.

Den lagstadgade pensionen höjs med ett pensionsindex som fastställs av pensionsmyndigheterna. I en annan artikel i tidningen Åland samma dag skall förhöjningen komma att bli 3.6 % detta år. Denna förhöjning kommer att bli lika för alla pensionärer oberoende av från vilket försäkringsbolag man lyfter sin pension.

4. Kunder.
Man kan vara kund i ett försäkringsbolag antingen genom att som företag/företagare teckna lagstadgade eller privata pensionsförsäkringar.

Man kan även vara det som pensionär genom att man lyfter sin lagstadgade pension från det bolag som handhade de företagsförsäkringar man senast jobbade i.

En person kan under sitt yrkesverksamma liv således vara försäkrad i många pensionsförsäkringsbolag men summan utbetalas från det sista bolaget.

I allmänhet råder stor begreppsförvirring runt den kommande pensionen. Väldigt många tror att de under åren intjänat si och så mycket pengar, låt oss säga från 23-årsålder till pensionsåldern vid 63, och att dessa pengar är deras. Men det är endast procentsatserna
som är ens egna, numera kanske inte ens det.

I ovannämnda tidningsartikel får vi ett exempel av Åsa Ceder. En person har intjänat 3.500 euro/mån. Om du jobbar till 68-årsålder ökar din pension med 540 euro/mån.

Vad hon däremot inte säger är att det pensionskapital du skulle ha fått mellan 63-68 alltså nominellt 115.500 euro är försvunnet ur din plånbok. Just därför att det inte är dina pengar. Istället vill du släpa dig fram på jobbet i 5 år till för att få 540 euro/mån till från 68 år. Detta innebär ju att du är långt uppe i 80-års ålder innan du är ifatt de förlorade pensionspengarna.

Jag skulle nog rekommendera att ta ut pensionen och ge jobben åt de unga, de återvändande och de invandrade och njuta medan du har livet, hälsan och förståndet i behåll.

Johan Granlund
tidigare deltidspensionär och numera heltidspensionär



INSÄNDARE OM DET OMTALADE CHAMPAGNEVRAKET PÅ ÅLAND

DET ÄR NU snart ett år sedan det numera världsberömda champagnevraket hittades i Föglö skärgård och ännu har ingen lyckats spåra galeasens identitet. Vraket börjar mer och mer likna ett spökskepp.

Trots att vi har en specialavdelning för denna typ av frågor på museibyrån och att även champagnehuset Veuve Clicquots experter företagit efterforskkningar i saken har ingen lyckats hitta namnet på galeasen eller dess ägare.

Undertecknad har sedan januari detta år funderat på detta och även helt privat företagit vissa resor samt försökt spåra på nätet. De fakta en tidningsläsare hittills fått är att vraket har mist sin akterspegel och därmed har skutans namnskylt försvunnit med den. Således finns det i skärgården i något båthus eller i en bod en namnskylt från detta vrak. Vi har fått reda på att de champagneflaskor som hittats kan dateras från 1831 fram mot 1837. Då man vet att en riktigt bra champagne har tre års tilllverkningstid är vi mot 1840 tidigast. Galeasen var troligen på väg in mot Degerby för förtullning för resa inom Finland - Ryssland, men förliste troligtvis med man och allt i stormen.

I Ålands landskaps arkiv finns för Degerby tullkammare, alla inkommande båtars uppgifter under bland annat åren 1831 - 1845 och de vraklistor som där fmns sparade ger uppgifter om omhändertaget gods i skärgården.

EN MYCKET bra källa i dessa sammmanhang är vad tidningarna skriver under just denna tid. Den samlade finländska tidningspressen var mycket alert även då. Därför har jag gått igenom hela den finska pressen under denna tid i det digitala tidningsbiblioteket. Där fanns nämligen de flesta sjöolyckorna noterade i inte bara en tidning utan ibland i fyra fem olika. Man rapporterar om ett flertal haverier varje år men inget som skulle passa in på denna galeas. Jo en intressant detalj. I januari 1842 börjar det dyka upp notiser om att man hittat ekplankor flytande i Kökar skärgård samt en skeppsslup. Man hittar en 16 alnar (cirka 10 meter) lång ekplanka samt i en annan notis trenne 6 alnars och 12 tum breda samt 3 tum tjocka. Här har troligen något hänt som ingenstans är omskrivet. Rapporten om dessa fynd finns i Degerbypappren.

EN INTRESSANT parallell till vårt champagnevrak hittade jag från år 1834. I Helsingfors Tidningar av den 15 december 1834 står bland inrikes nyheter: I medlet av september har i Föglö skärgård därstädes förolyckat fartyg lastat med viner, tyger och färgstofter, och äro de bergade varorna under Tullbetjentens upsigt upptagne och till Degerby Tullkammare aflemnade. I ett flertal tidningar därefter kan man läsa auktions annonser på de bärgade varorna från det Holländska förlista fartyget Braune (kan vara felstavat av Fraue) Tryntie. I tullpappren från Degerby finns ett dokument där ett tiotal Kökarbor deltagit i bärgningen av lasten. I en skrivelse inkommer man med förfrågan om att de omhändertagna vinerna genast borde försäljas på offentlig auktion emedan de annars kan förfaras. Detta fartyg fanns inte med i Degerby listorna som redan inkommande för denhär tiden så den var troligen på inkommande.

FÖR ENTID sedan såg jag en tidningsartikel i samband med champagnefestligheterna att skepparen Henrik Karlsson berättade om en namnskylt som hittats i Föglö skärgård för ca 150 år sedan och båtens namn var Julie Mitchell. Detta är inntressant och passar in i bilden.
Kan det vara så att båten hette Julie och seglade för Mitchell & Co? I Riga fanns det nämligen denna tid ett handelshus som hette Mitchell & Company. I en artikel i Helsingfors Tidningar av den 12.4.1843 kan man läsa under Riga: Exportlistan för denna ort utvisar även under sistförflutna år en betydlig utförsel av vin, hampa, lin samt trävaror från 10 härvarande handelshus varav Mitchell & Co utskeppade för 3.600 rubel.

I ett flertal annonser mellan åren 1838-1845 i Viborg utkommande tidningar ser man annonser lydande: Till salu finnes: Utmärkt fin Champagne Vin directe från Enkan Cliquot till priset af 10 Rubel B:co. Dessa annonser fanns inte före eller efter denna tid. Om änkan Clicuot kan man för övrigt i en annan tidning den 18.5.1837 läsa följande: Frankrike. Härvarande tidningar omtala att Hertigen av Brisbak inom kort skall ingå äktenskap med M:lle Clicquot från Rheims. Hennes far Hr Clicquot är en af de rikaste winhandlare i Champagne och det tros, att hon kommer att få en hemgift af 9 millioner Fr.

I SAMBAND med genomgången av tullhandlingarna från·Degerby har jag haft mycket roligt och hittat många fina detaljer. I en årsredovisning för Degerby tullkammare av år 1839 kan man läsa att under året införts bland annat Fisk: Gråsidor 284 lispund. Frukter: Apelsiner färska 150 stycken samt Citroner 150 stycken.

Jag har i alla tider trott att lutfisk var en för oss ganska sent inkommande produkt och att apelsinerna infördes först efter andra världskriget men så icke. De kom nästan hundra år före det.

Johan Granlund


måndag 5 mars 2012

Johanna Charlotta Gustavsson släktfotografi

Familjebild, Mattas i Hulta, samlade runt mor Johanna Gustavsson  (född Granlund)

Överst från vänster i bild: Annie Leinonen, Artur och Sanny Eriksson, Iréne (gift Bryggman) Karl Eriksson (Karlbergs Kalle),Elna gift Löving, Jenny gift Eriksson.
Nedre raden från vänster: I famnen på Karl Berglund, Karin född 1917, gift Karlsson Strömbolstad, Alina gift Berglund i Sibby, Johanna Gustafsson (född Granlund i Finby) i famnen Holger Isojoki  född 1918, Erik Löving, i famnen Lennart född 1918, Janne Eriksson, i famnen Jan-Erik Eriksson.
Johanna var född den 2 december år 1859 på Granlunds i Finby och dog den
27 januari 1936 i Hulta. Hon var en av stamfadern Johan Granlunds barn som kom att föra den Granlundska släkten vidare i 3 stora grenar. Den äldsta var
Johan Magnus som gifte sig till gården Norrgårds i Domarböle och var min farfars far. Den andra sonen Emanuel ”Manne” blev bonde på Granlunds som för övrigt är ”halva Sågars” utan egen gårdsnummer. Johanna gifte sig med
Erik Gustavsson på gården Mattas i Hulta och fick 13 barn.

Vintern 2011 fick jag av en tillfällighet nys om en stor samling fotografier som
Anselm Sjöblad hade tagit i tidigt 19-hundratal från Sund, Kumlinge samt från Finland. Samlingen bestod av över 700 fotografier i glasteknik och som hade lagts ut nå nätet av Lauri Åkerblom i Kumlinge. Jag hade glädjen att få identifiera närmare ett hundratal av dessa fotografier och det var ett sant nöje.
En kväll hajade jag till inför ett gruppfotografi. Jag tyckte mig känna igen
”Bryggmans Iréne”. Sedan då jag tittade mera tyckte jag mig känna igen Johanna, hade ett fotografi hemma av henne som jag kollade med, jo det är hon tänkte jag. Sedan kollade jag ytterligare i Skogsjös boken över Sundsfolket.
Jo visst var det hon och alla personerna måste ju vara barn och barnbarn och alla äkta hälftar till barnen. För att vara riktigt säker och för att få reda på namnen på personerna kontaktade jag Håkan Berglund i Sibby och Lars-Ove Blomqvist i Persby, vars mödrar var barnbarn till Johanna. Jo det stämde.
Av Lars-Ove fick jag sedermera alla namnen som finns inritade på detta fotografi.
Min far Bernhard Gralund som var bonde på Norrgårds i Finby berättade för mig att han mindes väl hur Johanna ibland kom in till Norrgårds och pratade en stund med dem då hon hade varit till Finby på ärenden.

Ja, den som vill titta närmare på Anselm Sjöblads stora fotosamling kan gå in
på Lauri Åkerbloms hemsida och söka upp fotogalleriet där. Den som vill kan även av honom beställa ett fotografi mot en liten avgift.
Anselm gjorde en enorm kulturgärning då han fotograferade så många människor och miljöer på Åland.
Under hösten 2011 hade jag nöjet att få presentera en del av fotoskatten på Tallgården och Sunds bibliotek.

I Godby den 5 mars 2012

Den 11-årige postpojken Alexander Frithiof Fagerlunds hjältedåd under Bomarsundskriget


Den unge postpojken Alexander Frithiof Fagerlunds äventyrliga
resa med post till Bomarsund under brinnande krig.

I den stora utredningen som utfördes av Von Born efter Bomarsunds fall framskymtar många intressanta livsöden och en av de intressantaste är nog Alexander Fagerlunds hjältedåd.

Hans äventyr finns omnämnt i rapporten som: De personer som på ett mycket förtjänstfullt sätt utmärkt sig och agerat mot fienden.

Nedan följer min artikel som fanns införd i tidningen Åland.


För en som vuxit upp i " skuggan av Bomarsund " sett Brännklintsstornets leende ansikte som reflekterat morgonens solstrålar mot mitt barndomshem i Finby faller det sej naturligt att försäka ta reda på så mycket som möjligt om detta krig.

Vad hände här egentligen sommaren 1854 i Augusti månad då solen sken i 2 veckor i sträck och inte ett regnstank störde 6 tusen fransmän som slagit läger i Finby och Engelska flottan som förlänade oss med sina besök. Det var sommaren som allmogen på Åland aldrig skulle glömma.

En ovärderlig källa för forskning om dessa händelser finns i Johan August von Borns rapport från Jan 1855 till Kejserliga Senaten i Helsingfors. Denna digra lunta behandlar hela spektret av händelser alltifrån den lilla bybons närkontakt med det oerhörda det måste varit att då i den tiden, åse dessa mängder människor ja rent av känna lukten av fransman bakom stugknuten. Prästerskapets och andra myndighetsperrsoners kamp att hålla sej god med båda sidorna i kriget. Vi möter här som i alla andra tider dessa som för en spottstyver gjorde vad som helst.
Infiltraförer, förrädare, angivare, lögnare, smugglare och plundrare. Här finner vi också klassiska hjältar varav jag här vill lyfta fram en den 11 årige postförarpojken Alexander Frithiof Fagerlund samt min farfars farfar Johan Granlund å Granlunds i Finby.

Von Born tar i sin stora undersökning upp hur de lokala myndighetspersonerna inklusive prästerskapet agerat under sommaren och efter kapitualtionen. Dessutom har han indelat allmogen i 5 klasser beroende på hur de ställt sej under konflikten. Han skriver:

Sedan jag här ofvan haft äran att inför Eders Exellence framställa de nuvarande Länsmännens på Aland förhållande, går jag nu att ödmjukast anmäla om de personer af Ålands invånare, hvilka under den senast förrflutna sommaren, dels genom förrädisk gemenskap med fienden svikit sin undersåtliga pligt, och dels genom andra af krigstillståndet i orten förafuledda brottsliga tillgöranden gjort sig till ansvar förfallne. Förenämnda personer har jag lämpligast ansett kunna hänföras under följande cathegorier, nemligen:

A) Personer, som, utan tvång, antingen framlotsat fiendtliga fartyg, eller väglett fienden under dess vistelse i land.

B) Personer, som eljest gått fienden till handa med biträde eller annars haft obehörig gemenskap med fienden.

C) Personer, som umgåtts med andra brottliga stämplingar emot Styrelsen, eller förhållit sig otillständigt mot ortens tjenstemän, eller eljest ådagalagt uppstudsighet i tal eller handlingar.

D) Personer, som från Bomarsunds fästningsområde affört Kronan eller enskilde personer tillhörig egendom, och:

E) Personer, som begagnat sig af fiendtliga flottans närvaro vid Åland kuster, för att begå brott emot Seglations-eller Tull-författningarna. Efter att ha redovisat dessa personers göranden tar sedan von Born upp de personer som på ett mycket förtjänstfullt sätt utmårkt sej och agerat mot fienden. Bland alla dessa har jag hittat följande gripande historia; Mina damer och herrar läs och njut:

Postiljonssonen Alexander Frithiof Fagerlund.

Efter det postiljonen Fagerlund nyssomförmildt sätt lyckligen överkomm it till Mångstekta by den 11 Augusti ( hans far hade förklädt smugglats igenom flotteskadern med sin postväska från Vargata) men i anseende till sitt lidande tillstånd hvaraf han äfven kort derpå aflidit, icke förmådde sjelf söka förskaffa de af honom medförde bref till Bomarsunds fästning, erbjöd sej härtill Fagerlunds son 11 år gammal , samt fullgjorde erömvärt detta företag, som i anseende till det fortgående bombardemanget och den massa fiendtliga landtrupper, hvilka ströfvade omkring i trakten, syntes vara snart sagt omöjligt. Natten emot den 12 Augusti smög sej nämligen Fagerlund från Mångstekta genom skogsmark och bergstrakter fram till murarna af fästningen dit han före daggryningen lyckades oskadad av fiendens kulor inkomma. Brefven aflemnades av honom och emottogos med fägnad. Derefter anvisades han att uti en kasematt söka skydd under det fortgående bombardemanget. Han uppehöll sej där till mörkret om aftonen som inbröt, då han, efter dertill erhållen tillåtelse, hoppade ut genom en af embrasserne och försigtigt dels krypande dels gående lyckades förbi de fiendtliga posterna sej smyga tillbaka uppåt bergstrakten uid Notvikstornet, medan kanonaden mot Tornet C som skarpast fortgick. Derifrån fortsattte han vidare igenom natten sin vandring och kommen ifrån sin vådliga expedition och efter välförtjänt ärende till Mångstekta den 14 Augusti i daggryningen. Efter Postiljonen Fagerlunds i början af September månad timade död, befinner sig hans enka, jemte flere barn i ytterst fattiga omständigheter.

Ja vi har här sett ett lysande exempel på devisen posten skall fram. Hans hjältedåd kunde kanske tas fram i något framtida sammanhang.

I rapporten framkommer många andra äventyr som jag hoppas kan publicera längre fram.