lördag 14 maj 2016

Åland på historiska kartor - The Aland Isles on historical maps






Åland och för övrigt hela Skandinavien är ännu på 1400-talet ett ganska okänt begrepp för världens kartografer och upptäcktsresande. Den stora befolkningsexplosion vi hade under vikingatiden har inte
lämnat många spår på världskartorna.
Här ser vi hur Nicolaus Germanus år 1467 illustrerar den norra delen av Europa. Skandinavien är i stort sett ett okänt område.
Som ett ödets ironi har han till synes ritat in den finska flaggan vid Kolahalvön. Där ser man texten "Filapelant".
Däremot var Gotland ett välkänt begrepp och återfinns i stort sett i alla kartor och är här benämnd Gottia.




Här ser vi en annan karta sprungen ur samma hand från samma tid.
Märkligt nog ser man Emlant, kan det vara så att kartografen fått uppgifter om Lemböte i Lemland, men i så fall borde Åland funnits med?




Hieronymus Mynzer från 1493. I väster Oceanus Germanicus och i mitten av Mare Germanicum Gottland. Vi ser i norr Wildlappen, Finland och Sweden. Åland lyser med sin frånvaro. Uppe till höger ser man Grynland. Detta skulle ge stöd till Mats Dreijers teori om att önamnet Grönland skulle vandrat från de nordskandinaviska området till nuvarande plats.




Ptolemaios karta över Skandinavien från år 1500. Vi ser finlappeland, Wermeland, finland, Gottia i söder. Det gotiska inflytandet verkar denna tid varit starkt för namnet finns på tre platser bl.a. som Gottia orientalis. Åland finns inte utsatt, ett oflandia kan eventuellt vara nuvarande Estland





Åter en Ptolemaios från 1500-talet. Här är Åland inklämt i Östersjön som är som ett smalt sund.




Nicolaus Germanus från 1467. Här framställs hela Skandinavien som en stor ö i den stora havet Oceanus Sarmaticus.
Vid en av floderna kan man se Alandr. I Radloffs bok Beskrifning öfver Åland från 1795 berättas att folkslaget Alanerna skulle vara en av förklaringarna till namnet Åland. Enligt Herodatus var dessa långa och blonda och klippte sitt hår. Enligt vissa äldre källor fördrevs dessa från norden och en del spreds till nuvarande Polen och andra uppgick i det slaviska folket. På 700-talet fanns ett Alanien norr om Georgien.




Ptolemaios, Schonlandia XIII Nova Tabula
I denna karta från 1500-talet framgår Åland i text samt Abo, Rasburg (Raseborg) Viborg, Korsholm samt Gefle och Upsala.





Antonio Latreri avbildar här södra Skandinavien år 1562. I Östersjön ser man Öland och Gotland samt Åland utan namn, däremot kan man utläsa Kastelholm.





Cornelis Jode har här fångat Skandinavien år 1593. Man ser Åland benämnd Alandia, Kastelholm
Emlant (Lemland) samt Lynabit (Lemböte). Eckerö står som Erke och denna benämning på Eckerö återfinns i flera kartor.




Cornelis Jode från 1593. Här ser man Lappia och Boddia (Österbotten), Åland utan namn.





Sebastian Mynster från 1552. Alandt, invid Holm ( Stockholm) och Gotthie. Längst upp Lappaland, Carelia, Bottnia, Wiborg söderom och Finland i sydväst. Detta stöder tanken att dåtida Finland bestod av nuvarande landskapet Egentliga Finland.




Sebastian Mynster från 1545.




Antonio de Piene år 1600. Kartan har lagt sig på sida och norr är mot öster. Vi ser Alandia, Ekerö samt Kastelholm.




Här en Willem Janszoon från 1635





Willem Janszoon, kartan vriden att norr ligger mot öster. Vi ser Sweden tydligt och Åland invid vapnet med tre kronor. Ironiskt nog är Finlands nuvarande vapen i Sverige och det svenska tre kronorvapnet i nuvarande  Finland.




Joan Blaeu från 1662. Här framgår Åland tydligt. Vid denna tid har Finlands kuster fångats i stort sett korrekt.




Antonio Francesko 1647. Man kan utläsa Lemland samt Kastelholms slott.




Willem  Janszoon 1677. Åland, Alandt,  Aboo samt Gotlandt.




Willem Janszoon 1677. Åland ej med däremot Erke (Eckerö)




Wagheaner år 1600. Finiche Scheren,  Alandt Ins. samt Kastelholm längst i väster.





Mercator år 1616. Åland kan skönjas samt Erke (Eckerö).



Philippe Clyveri år 1616. Gotland finns här utmärkt men inte Åland.




Petter Gedda en nordisk kartograf från år 1699. Här är Åland exakt avbildad.
Åland, man kan utläsa Geta, Jomala, Lameland, Kökar.




Petter Gedda år 1699.



Johannes van Keulen 1694. Castel Kastelholm, Erke (Eckerö) och Ålands Haff.
Kartan är troligtvis spegelvänd.





Gastaldi 1561, Scoonlandia vilket betecknar Skandinavien. Åland rödmärkt norr om Gotland.




Renard 1755 en vacker karta över Åland i det stora innanhavet.




Heinrich Scherer 1703. Botnicus, Sinus Finnicus.




De Lisle 1760. Åland finns med vackert utritad, mängder av finska och svenska ortnamn.



 Jacques Bellin 1764. Isles of Aland.





Karta över Skandinavien från 1600-talet och okänd kartograf. Åland finns med men framgår väldigt otydligt.


Då man studerar dessa kartor som omspänner ca 300 år kommer frågan varför vår del av norra Europa är så outforskad och oomtalad, i synnerhet under 14-1500-talet. Ibland finns Åland inte ens inritad trots att vi talar om "det danska itinerariet", den stora resvägen mellan Danmark och Estland, från medlet av 1200-talet och våra enorma mängder av gravfält från vikingatiden.
Ibland finns "Ekre", Eckerö och Lemmeland, Lemland omtalade, Kökar lyser i de tidiga kartorna med sin frånvaro!
Här byggdes stenkyrkor i varje socken den ena större än den andra osv. Kan det i alla fall vara så att vi under denna tid blev så religiösa så vi slutade umgås med övriga världen? Var de ryska piratangreppen så omfattande så den fria världen hade avbrutit all handel i denna del av Östersjön? Den under vikingatiden så allmänt omfattande färdvägen via ryska floderna till Konstantionopel är helt glömd.
Gotland och Öland finns ju med i nästan varje karta! Vad hände här eftersom Åland så sent omtalas i annalerna?
Ja frågorna kan ställas och kan diskuteras.


Grubblat i Godby den 14 maj år 2016

Johan Granlund