onsdag 22 januari 2014

Finby folkskola i Sund, Ålands äldsta




                                               Finby folkskola i Sund, bild från 1958


Finby folkskola anses vara den äldsta folkskolan på Åland. Skolan startade sin verksamhet den
20 januari år 1872. De första sex åren var skolan inrymd i Göstas mangård i södra Finby. I dag finns uppsatt en minnesplatta i salen som ett minne från denna tid.



Minnesplattan som i dag finns uppsatt i Göstas mangårdsbyggnads sal.
I detta rum började Ålands folkskolas sin verksamhet den 20 januari 1872.

Finby folkskola var inte den första skola som verkade på Åland däremot den första folkskolan som antog både pojkar och flickor. Den första skolan hade antagit endast pojkar.

I den alltid tillförlitlige provinsialläkaren R.W. Radloffs "Beskrifning övwer Åland" kan vi notera följande:

En Schola inrättades år 1639 i Saltvik, genom Prosten Muurs föreställningar hos Riksdrotsen Grefve Pehr Brahe, som den tiden var General Gouverneur öfver Finlad. Den 24 November 1651, bekräftade Drottning Christina denna Schola, som skulle hafva 3 lärare. De följande åren omtalas stundom 2 Lärare, af hvilka en kallas Rector, men vanligen var här endast en Scholmästare. Någon fråga lär upkommit om denna Scholas indragning, emedan Presterskapet anhöll vid 1660 års Riksdag om dess vid magt hållande, och utföll den gynnande Resolution: at Kongl. Maj:t förspörjer ej gärna någon Scholas Ruin, dy vill Kongl. Maj:t befalla Landzhöfdingen, at Ålands Barne-Schola och Hospitalet vid magt hålles. 1692 flyttades denne Schola til Sunds Socken på Castelholms ägor, och 1750 faststältes af Kongl Maj:t Bergs hemman uti samma Socken Scholmästaren til Boställe, likväl emot räntans utgörande. Detta hemman hade Allmogen förut inlöst af Befallningsman Collén, men sedan tyckte Allmogen nyttan af denna Schola vara få så ringa at den genom underdånig ansökning, anhöll om dess uphäfvande, och beviljades ansökningen genom Kongl. Maj:t nådiga Resolution den 22 Oktober 1784.
Här listas så åtta olika lärare som fungerat som föreståndare varav Mathias Hedemoreus den första och Olof Lund den sista.
Efter ovanbemälte höga Resolution uphörde med honom denna lilla Schola.
Denna inrättning hade således verkat i 145 års tid.

Finby folkskolas första föreståndare hette Sofia Strandberg som hade utdimitterats för sin lärarinnegärning från Åbo Fruntimmersskola.
I boken Ålands bebyggelse i ord och bild, även känd som Ålandsboken, framgår att denna skolbyggnad vi ser i bild byggdes år 1897. Den grundrenoverades år 1958. I skolfastigheten fanns 2 klassrum samt en snickarsal. Tidigare var här en lärarbostad inrymd.

I ekonomibyggnaden som uppfördes år 1956 inrymdes i östra delen "småskolan" med barn i årsklasserna 1-2. Där fanns en vaktmästarbostad, skolkök samt  två lärarbostäder. Tidigare var skolköket inrymt i en lillstuga på skolgården.

Elevantalet år 1961-62 var 53 barn och skolan  hade 3 lärare. Som skolans föreståndare fungerade Jan-Erik Manselin.

I äldre finländska annaler kan man läsa om lediga tjänster till skolan.
I Wasa Tidning av den 5.11. 1896 finns en annons lydande: Ledig tjänst: Lärarinnetjänst vid Finby högre folkskola i Sund på Åland före 5 december.

I Nya Pressen av den 29.6. 1891: Biträdande lärarinnetjänst vid Finby högre folkskola att ansökas före den 10 augusti hos Folkskole Direktionen i Sund. Lön 600 Fmk, husrum och vedbrand.





Så ser de ut, dessa gamla klassfotografier. De flesta har försvunnit i historiens glömska.
Detta fotografi är från medlet av 1920-talet och bland pojkarna kan jag se min farbror
Jan-Erik Granlund stå i främre raden no. 5 från vänster, och till höger om honom hans kusin
Karl-Erik Granlund no. 2 från vänster i främre raden borde vara Märta Sundman och 4 Alfons Dahl. I bakre raden från vänster no. 4 Elisabeth Kalm (som gift) samt 7 Enzio Lindström.




Finby skola i början av 1930-talet. Min faster Inga var då i tioårsåldern och står lite till vänster om den tredje pojken  i trädet. Hon har förkläde och skinnkarbus. Staketet fanns inte på min tid på 50-talet.





Här ser vi samma gäng från skola och taget samma dag. Nu står man på Byberg och vi ser Klippan till vänster och midsommarstången. Faster Inga i mitten som just måttar en snöboll mot en  av pojkarna.





Interiörbild från stora salen. Dörren till vänster leder in till de lägre klasserna. Igenom den andra dörren kom läraren in till lektionerna från tamburen. Notera fotogenlampan! Faster Inga sitter till höger i bild och vi ser hennes breda leende.  Arne Dahl sitter framför henne och hans bror Alfons  till vänster om mellandörren.



Hela skolans elevkullar samlade en vårdag i början av 1930-talet. Faster Inga till vänster inne i "skocken".
Knut Sundman tredje från höger. Ragne Karlsson och Gundel Johansson i mitten i främre raden.
Fotografiet taget från södra sidan.


I boken I Sund, där Axel Danielsson skildrar livet i Sund med utgångspunkt från olika tidningsartiklar i tidningen Åland läser vi från år 1955 angående skolan.

-Vi svänger då av i Kulla backen till vänster för att prata med kommunalfullmäktiges ordförande
Börje Johansson.
-Vi efterlyser kommunala problem.
-Det skulle då vara skolproblemen och projektet skolbygget i Finby. Vi bygger just nu en lärarbostad och den gamla skolkåken är ställd på avskrivning, men ho vet hur länge vi kommer att begagna oss av huset. Det kan bli en längre eller kortare tid. Vi har tänkt oss småskolans förläggning i nya lärarbostaden, men skolköket skulle bli i nya lärarhuset. Skolan skulle fortsätta i gamla byggnaden.
Byggmästare Bertil Sjöblom i Domarböle har lärarbostadens uppförande på entreprenad för 9 miljoner och den skall stå färdig den 1 juli nästa år.

På 1950-talet fanns 4 folkskolor i Sund.
Finby folkskola var den överlägset största, men Mångstekta och Tosarby skolor var också välfyllda.
Dessutom fanns en liten skola i Björby, i det hus som numera fungerar som kommunalhus eller om vi säger det centrala ämbetsverket i Sund. Då jag var barn minns jag hur det anordnades skoltävlingar emellan skolorna och i de fall vi tävlade interkommunalt representerade man antingen Björby eller Finby skola .I Finby var Jan-Erik Manselin föreståndare, i Tosarby Torsten Fagerlund och i Mångstekta Alf Johansson och efter honom kom Stig Nordman.

Jag vill nu berätta lite om mina erfarenheter av Finby skola och kommer att visa några skolfoton från mina år där. Vi börjar med småskolan dvs. klass 1 - 2  som under lång tid var inrymd i Greta och Alfons Dahléns hem i Finby vägskäl.




Finby småskola år 1955. Klasserna 1 och 2.

Vi står uppställda och kisar mot solen vid Greta Dahléns hem som då var skola. Oftast togs fotografierna invid den stora björken som fanns lite längre ner invid gärdesgården.
I främre raden från vänster: Ralf Lindholm, Bertil Hagström, Johan Granlund, Tom Torvaldsson,
Ulf Gustafsson, Jarl Walsberg, Per-Olof Vinberg.
Bakre raden fr.v. Ralf Mattsson, Bengt Granlund, Siv Sundlöv, Maire Aalto , Monica Mattsson,
Siv Kalm, Henrik Granlund och Krister Karlsson.



Mitt uppsatshäfte i andra klassen. Greta skrev då själv på etiketten. Hon hade en jäkla bra handstil.



Men inte var min stil så dålig den heller.

Jag kan ännu minnas ljudet av Gretas ringklocka då hon stod på trappan och ringde in oss barn.
Vi hade med oss mjölk och smörgås och denna lilla frukost intogs vackra höstdagar sittandes på stenarna ute i naturen. Småningom anordnades skolmaten så att en kanna med soppa kom från skolan i Finby.




Här ser vi Finby småskolas 2 klass år 1956. Nu är vi invid björken och i bakgrunden ser vi Mattssons butiken. Denna höst skulle vi flytta över till det nya klassrummet i de nybyggda lärarbostäderna.

Främre raden fr.v. Rune Sudhoff, Bertil Hagström, Bengt Mattsson, Johan Granlund, Olle Jansson.
I bakre raden fr.v. Cathrine "Mumsi" Högnäs (som bara hängde med, hon skulle börja i skola senare) Ros-Mari Vinberg, Ann-Britt Sällman, Anja Rosenberg, Chrisel Gustafsson, Siv Sundlöv och Marita Salminen.



Vi är nu i mitt tredje läsår och här är vi samlade hela skolan framför den gamla skolbyggnaden som ännu inte grundrenoverats, detta skulle göras året därefter under sommaren 1958.
Vårt klassrum var i den s.k. lilla salen som var genast till höger när man kom in.
Här huserade då klasserna 3 - 4.
Senare skulle denna sal bli slöjdsal och snickarsalen i öster blev rum för klasserna 3-4.

Lärarpar  var Jan-Erik och Svea Manselin. Svea var vid tillfället moderskapsledig så vi hade en
vikarierande lärarinna vid namn Ingegerd Persson, hon står no: 4 i bakre raden från vänster med mörkt hår. Jan-Erik som var skolans föreståndare, står i bakre raden som no: 4 från höger.
Det blir lite svårt att räkna upp alla namnen rätt emedan man inte står i jämna rader. Men jag skall försöka göra det i alla fall.

Främre raden fr.v. Maire Aalto , ( hon och hennes syster Eila bodde vid tillfället i Lövvik där deras föräldrar var arrendatorer). Siv Kalm, Siv Sundlöv, Monica Mattsson, Mariann Vikström, Johan Granlund, Per-Olof Vinberg, Bengt Granlund, Göran Dahl, Bertil Hagström, Henrik Granlund, Krister Karlsson, Tom Torvaldsson, Ralf Mattson, Rolf Holmström.

Raden i mitten: Tarja Salminen, Eva Granlund, Eva-Rita Holmberg, Doris Karlsson, Kent Jansson,
Per Gustafsson, Tor-Erik Mattsson, Rolf Granlund, Jarl Walsberg, Stig Dahl, Guy Gustafsson,
Erik Walsberg, Rainer Palmroos, Karl-Oskar Holmström, Stig-Göran "Lollo" Elo,

Bakre raden fr.v. Helena Lindholm, Else-Maj "Maja" Karlsson, Ingegerd Vinberg, Ingegerd Mattsson, Torbjörn Sjöblad, Leif Torvaldsson, Harald Ekendahl,




Här är vi i skolans stora sal och det är mitt femte läsår.
I bänkraden räknat från höger sitter först: Jarl Walsberg, Bertil Hagström, Siv Sundlöv, Monica Mattsson, Johan Granlund, Per-Olof Vinberg, Stig Göran Elo och Rolf Holmström.

Årskurs 6 som var en stor klass svämmade över till oss i femte klassen.
Räknat fr.v. Ulf Gustafsson, Ralf Mattsson, Bengt Granlund, Tom Torvaldsson, Maire Aalto, Siv Sundlöv, Ralf Lindholm, Henrik Haldin (hör till kl. 7) och Henrik Granlund.

Årskurs 7, fr.v. Eva-Rita Holmberg, Regina Mattsson, Eila Aalto, Tor-Erik Mattsson,  Göran Dahl, Hans "Hasse" Mattsson som dog samma år,  och Kent Jansson.




Här ser vi klassfotot från klass 7 vilket var mitt sista år i Finby folkskola. Bakom oss lärarbostäderna och dörren leder in till läraren Vega Johanssons lokal. Av någon anledning är hon och Svea Manselin inte med på bilden.

Sittande i främre raden fr.v. Gunborg Hagström, Bengt Hagström, Jan Johansson (Göstas), Bror-Lennart "Bobbi" Holmström, Kjell Manselin, Heikki Nikula och Anita Sällman.
Stående i bakre raden fr.v. Siv Sundlöv, Ann-Britt Sällman, Rosmari Vinberg, Rune Sudhoff,
Per-Olof Vinberg, Bengt Mattsson, Sven-Olof Jansson, Johan Granlund, Bertil Hagström, Jarl Walsberg, lärare Jan-Erik Manselin, Christel Gustafsson, Mary Wikström och Marita Salminen.

 Av någon anledning har jag inte lyckats hitta skolfotografier från årskurs 4 och 6, kanske det inte togs sådana.



Jag vill nu visa det häfte som vi använde i matematikundervisningen. Här är det visst reguladetri på dagordningen. Matematik var mitt svåraste ämne och lärare Jan-Erik Manselin var i mitt tycke för hård mot mig. En gång i klass tre tog han mig i nacken och tvångslärde mig ett tal i alla andra elevers åsyn. Det var en av mina värsta upplevelser från min tidiga skoltid. Händelsen gjorde mig så illa så jag förlät honom aldrig för det. Varför gjorde han så illa mot ett litet barn?




Lärare Svea Manselin däremot var en underbar lärarinna. Hon drillade oss barn i musik, körsång och notskrivning. Vi lärde oss sjunga i stämmor och jag har henne att tacka mycket för i mitt liv som amatörmusiker. Under alla år hade jag vitsordet 10 i sång. Varje jul minns jag att jag stod med en strut på huvudet i julspelet.
 Vi fick en blockflöjt i trä, på den lärde Svea oss spela. Flöjten försvann någonstans och denna är av plast köpt långt senare.





Jan-Erik var en mycket duktig slöjdlärare. Under hans ledning snickrade vi pojkar fantastiska möbler som många av oss använder än i dag. Här ser vi mitt radiobord som det kallades.
Materialet är flambjörk. Vi hyvlade, sandpapprade, lackade och gned skivan med en yllestrumpa som var överdragen med en med thinner dränkt nylonstrumpa. Vi tillverkade även salsbord och nattygsbord.


 

Min första egenhändigt tillverkade bandyklubba av enristrä. Runt skaftet virade vi isoleringsband. Bandybollen av tvinnat rep, köpt i affären. På den tiden var det bandy som gällde. Ishockey spelade ingen den tiden. På kvällarna tränade vi på byns kärr Movin det var innestället.

Jan-Erik Manselin var även en mycket skicklig idrottslärare. Han arbetade mycket aktivt med oss för att vi skulle bli duktiga i längdskidåkning. Vi uppgjorde långa banor runt Byberg och Båtsmansberg som vi tränade på. Vi lärde oss valla och tjära skidor. Många var de resor vi gjorde runtom Åland under hans ledning och jag har flera priser i mitt skåp från den tiden.



Här är tre av de priser jag erhöll i skidtävlingar på Åland. Som tradition så silverputsar jag dem varje jul.
 Jag minns en gång då vi tävlade i Hammarspelen. Alla som kom hem hade någon pokal med sig.


s

Här är mina skidor från skoltiden. De är lappade två gånger. Detta var inte ovanligt på den tiden. Skidorna var av trä, och då man skidade i skogen löpte de ibland in bland stenarna och gick av. Man lappade dem genom att limma fast dem och utanpå spika en bly eller plåtskoning.
Bindningarna var klassiska. Sedan gjorde hål i kängornas sula som anpassades till bindningens dubbar. Kängorna sattes på eld för att härda sulan efter håltagningen.





Under alla mina år i Finby skola var vi aldrig på en utlandsskolresa. Mitt enda skolfoto från en skolresa är detta. Märkligt i allra högsta grad. En resa vi gjorde till Geta bergen då jag gick i fjärde klassen. Här sitter vi i bergen nära cafeet. Längst uppe till vänster är Eva Granlund, Ralf Lindholm, Johan jag, min kära vän Monika Mattsson, nedanom henne Regina Mattsson, nedan till vänster Knut-Anders Lindholm skolans kung, Ralf Mattsson, Reginas bror från Tranvik.

Rangsby Medborgarskola.



Efter att vi igenomgått Finby folkskola började vi i medborgarskola i Rangsby.
Höstterminen var ämnad för eleverna från Sund och Vårdö samt vårterminen från Saltvik.

Vi sammanstrålade så en vacker dag våren 1962 för fotografering på skolans trappa. Längst fram till vänster ser vi föreståndaren Sven-Ingmar Lindqvist. Detta var en härlig tid som jag aldrig kommer att glömma. Här vidgades våra vyer och vi fick en snabbgenomgång av det kommande livet. Allt som vi försummat eller för oss inte blivit lärt insöp vi med stor entusiasm. Här fick vi undervisning i matlagning, metallslöjd, motorlära, vett och etikett, yrkesval, ja allt allt. Vi respekterade läraren högt och han hade förmåga att ta oss på rätt sätt och vi kände ett stort kamratskap med honom.

Skolfärden till Rangsby företogs med Roines "kleinbussar" vilka han hade ett flertal av på den tiden.
Hur vi alla från Vårdö och Sund rymdes med är en gåta.


Nostalgerat i Godby den 22  januari 2014

torsdag 16 januari 2014

Det märkliga relikskrinet från Athos i Grekland





Relikskrinet från Athos, utlånat till Ryssland. Här i Kristus Frälsarens katedral i Moskva.

Den som tittade på rysk tv under den ryska julaftonen 6 januari 2014 fick se en synnerligen märklig tilldragelse. Den som till äventyrs bevistade mässan upplevde nog att tiden stod stilla i Ryssland just då.
Vi fick i nära 6 timmar bevittna huru enorma människomassor trängdes i kyrkan och huru prästerna i en mäktig prosession frambar ett förgyllt skrin. I skrinet då det öppnades visade sig att finnas 3 stycken guldföremål samt ett antal myrraklumpar, alla sammanbundna med silvertråd..
Under mässan kunde man se premiärminister Medejev stå tillsammans med ett antal vitklädda flickor.
Parallellt med denna direktsändning visades motsvarande mässa från vintersportorten Sotji. Här fick man se president Putin andäktigt stå bland folket. Han gjorde vid ett flertal tillfällen korstecknet. Putin har vid flera tillfällen visat sig i staden och besiktigat sportortens anläggningar. Vi fick även se honom i givakt vid nyårsnatten och därifrån höll han sitt nyårstal.





Den stora katedralen i Moskva färdigställdes år 1883 samma dag den 26 maj då kejsar Alexander III kröntes. Den sprängdes av kommunisterna år 1931 och användes därefter som simhall.
Efter perestrojkan återuppbyggdes katedralen och stod färdig år 2000.
Dess 4 klockor väger mellan 4 - 30 ton styck.
Kyrkan är belägen invid Moskvafloden en bit ifrån Kreml.



I rysk television visades huru enorma människomassor trängdes för att få en glimt av skrinet och kyssa det. Jag har sett uppgifter om att det rörde sig om 250 tusen människor som besökte katedralen och en dag hade man in 40 tusen personer.




De personer som äntligen kom fram efter 5 till 6 timmars köande, lutade sig fram emot skrinet, kysste det tre gånger och buffade pannan mot skrinet.




Den 13 januari flyttade relikskrinet till Sant Petersburg för att där ställas ut i ett kloster vid namn
Voskresensky Novdodevichy Monstery. Här ser vi hur prästerna frambär skrinet i kyrkan.



 Skrinet från baksidan.



Människomassorna trängdes i en kilometer lång kö för att komma in i kyrkan i Sankt Petersburg.
Vi hade ett annat ärende till staden och for förbi kön. Vi kunde se ett 50-tal polisbilar och bland människorna fanns poliser utplacerade. Flera sidogator var avspärrade vilket gjorde att eftermiddagstrafiken blev ett fullständigt kaos. Vi väntade i över en timme på att komma ut till en större gata som ledde till utfarterna. Jag kunde konstatera att det var mestadels kvinnor i kön men givetvis framskymtade även män. Ovanstående bild är från rysk television som var på plats.




Här ser vi en kartskiss över halvön Athos i Grekiska Makedonien. Halvön sträcker sig 60 km in i Egeiska havet.
Från Athosberget kan man blicka ut över ett område med 20 östortodoxa kloster. Till området får endast män tillträde. Här finns ett 2000-tal innevånare mestadels munkar.
Athos är efter en internationell överenskommelse en autonom självstyrande region med grekisk överhöghet. Denna rättighet fick man år 1913. De har eget parlament och regering. Athos status har ratifierats av EU.  Man fick egna frimärken år 2008 och dessa har inskriptionen Agion Oros Athos Hellas.

Athos kloster är i besittning av en reliksamling som är sensationell. Man har nämligen en samling på 20 relikskrin som påstås vara alla de gåvor de 3 vise männen skänkte Josef och Maria i Betlehem.
Guld, rökelse och myrra.

Huru de kom att hamn på denna plats har även det sin legend. Enligt uppgift skulle Maria då på en resa till Sicilien råkat i sjönöd och landstigit här. Hon hade då blivit förälskad i platsen och ville haft denna som sin örtaträdgård. Av okänd anledning hamnar hennes gåvor här och tas om hand av munkarna. Den tidiga kristendomen rotade sig fast i området och man har belägg för kristna kyrkor sedan 200-talet.

Att munkarna lyckats hålla dessa reliker tämligen i gott skick är en gåta. Men man vet att de har en enorm kyrkotukt. I nära tusen år har ingen kvinna fått tillträde. Deras dygn som börjar med soluppgången är indelad i tre delar, arbete, fritrid och sömn.

Tack vare den ryska ortodoxa kyrkans intensiva arbete i 10 års tid har dessa reliker utlånats för första gången på länge utanför Greklands gränser.


Snovom Godom
 Sankt Petersburg i januari 2014


lördag 4 januari 2014

Jesus Kristus och Paulus samma person?





Föglöättlingen Warner Sallmans målning "The Head of Christ".
Här som åländskt frimärke.

Denna målning började föglöättlingen Warner Sallman skissa på redan 1924 I Chicago, efter att ha fått en förfrågan från ett universitet om en mera maskulin Kristusmålning.  Man ansåg att på marknaden då fanns endast feminint utformade Kristusbilder.

I medlet av 1930-talet började målningen spridas alltmer i de amerikanska hemmen. Målningen skulle bli den mest spridda Kristusbilden och tryckas upp i över 600 miljoner exemplar. Den fanns bl.a. i varje amerikansk soldats ficka under Koreakriget.



                                                          Warner Sallman

Om Warner Sallman kan vi läsa mera i denna blogg under år 2010 års artiklar och med titeln:
Julgubben och Jesus Kristus.




Detta skall föreställa Aposteln  Paulus eller Saulus från Tarsus som han även kallades.

Paulus var farisé och skriftlärd och dök upp i religionshistorien en tid efter att Jesus blivit korsfäst och som bibeln lär uppstigen till himlarna. Han skulle blivit kristen år 36 e.kr. och detta på ett ganska spektakulärt sätt. Han möter nämligen Kristus i en syn på sin färd mot Damaskus, dit han är på sitt uppdrag att spionera på och förfölja den där varande kristna församlingen. Jesus frågar honom varför förföljer du mig? Han blir då blind av det starka ljusskenet men får synen tillbaka efter en lång tid.

Han hade tidigare varit en hård motståndare till Jesus efterföljare och bevittnade  bl.a. Stefanus avrättning igenom stening.

Hans namn Saulus är hebreiskt och Paulus är den grekiska versionen.
Han var av judisk börd och romersk medborgare.

Paulus anses vara kristendomens mest betydande person för den då snabbt växande rörelsen. Han verkade som missionär i Mindre Asien, Grekland, på  Cypern och i Syrien. Många anser att utan honom skulle kristendomen avtynat redan i sin linda. De från vettet skrämda Jesu lärjungar var en hop fega stackare.

Paulus dog år 64 genom avrättning med svärd och ligger tillsammans med Petrus begraven i Peterskyrkan i Rom.

Paulus är författare till en stor del an Nya testamentets brev vilka till stor del är predikningar och instruktioner för de då nya och oerfarna församlingarna.

Den mest spridda meningen av honom vilken ännu i denna dag förorsakar strider i kyrkan är:
Kvinnan skall tiga i församlingen!

En dag fick jag i min hand boken  Vad hände på vägen till Damaskus? (Prisma 2006)
Författarinna är Lena Einhorn från Sverige. Jag rekommenderar starkt boken. Det är en bomb man håller i sin hand och stämmer det som hon skriver i boken så är det "Godnatt med kristendomen"

Lena Einhorn framkastar nämligen det oerhörda påståendet att Jesus och Paulus skulle vara samma person. Jesus har lurat alla genom att låta sig uppstå och fara till himlarna. I själva verket togs han ned skadad från korset efter bara 6 timmar av romarna som ville rädda honom emedan han var son till en romersk soldat vid namn Pantera och som sådan inte värd att hänga där i flera veckor som annars brukligt var med andra korsfästa.
Den brygd som kvinnorna nära honom gav honom på en stång var en dekokt av narkotiska ämnen som skulle räckt åt en hel bunt men döende för att uthärda smärtor. Jesus förs till graven men kravlar sig ut därifrån och rymmer. Han vistas i omgivningarna runt Jerusalem och tar sig småningom mot Syrien.
Så är det då dags för Paulus att inträda på scenen. Jesus i nya kläder och med ett annat marknadsföringsprogram än tidigare. Nu är det den offensiva Jesus som framträder och skapar nya församlingar runt Medelhavet. Han träffar visserligen lärjungarna en gång då han besöker Jerusalem men antagligen så är de med i spelet.

Lena Einhorn har forskat i gamla romerska källor emedan hon kan läsa och skriva denna text. Hon har inte funnit något bevis i dessa källor för en Jesus som korsfästes just då, men kanske han passar in i en herre som dök upp ett antal år senare och då får hon ihop storyn om Jesus som Paulus.

Jag måste säga att författarinnan har fått mig att fundera lite i alla fall. Likheterna är många i personerna. Båda två starka ledargestalter. Båda fängslas av romarna i Jerusalem och förs till skranket.  Paulus klagar hela tiden på sin lidande kropp. Undra på det då han hängt på ett kors. Båda verkar ha talekonstens gåva och omger sig med lydiga lärjungar. Båda samlar skaror runt sig vartän de kommer.

Som sagt låna boken eller köp den om den finns till salu!

Hädat den 4 januari 2013 i Ryssland

Johan Granlund