Visar inlägg med etikett Engelska barkasser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Engelska barkasser. Visa alla inlägg

fredag 22 december 2017

Loggboken på H.M.S. Hecla - 21 juni år 1854





I min serie om Bomarsund och kriget där sommaren 1854 kan jag nu visa utdrag ur loggboken för HMS Hecla, det lilla "Padlebox" skeppet med kapten Hall som ledde eskadern om tre fartyg och gjorde en första stöt emot fästningen. Kopior på loggbokens sida för den 21 juni år 1854 har jag fått ifrån London efter mycket om och men, men skam den som ger sig!

Likt de välkända vilda västernhjältarna med sheriffen i mitten stävar de in emot Bomarsund. Odin, Hecla och Valorous med HMS före namnet på eftermiddagen den 21 juni år 1854.  Som vi ser har de inga segel satta emedan den tiden var förbi. De drevs fram medelst skovelhjul på sidorna och benämdes "Padlebox" fartyg, ombyggda segelfartyg till hjulångare. Ovanpå paddelhjulhusen låg de stora landstigningsbåtar som rymde 30 personer och som finns omtalade i slaget vid Gamlakarleby.

Med dessa "barkasser" transporterades även de krigsfångar som hämtades ifrån den långa piren i  Bomarsund ombord på skeppen för vidare färd till England och Frankrike.





HMS Hecla av modell 1839
I den engelska presentationen står följande: Was a 4-gun Hydra Class wooden padle sloop, launched in 1839 and sold 1863.




HMS Heclas kapten var William Hutcheon Hall 1797- 1878.

Det var denne man som skulle iscensätta anfallet med tre fartyg på Bomarsund i midsommartid den 21 juni 1854.
Anfallet var oplanerat ifrån den högsta krigsledningen då Hall för tillfället var en "vikarie" för chefen för blockaden, konteramiral Plumridge. Hall startar så detta anfall som höll på att sluta i fullständig katastrof emedan de blev utsatta för ett bakhåll ifrån ett i all hast uppbyggt batteri på Grinkarudden med sex kanoner och 200 grenadierskarpskyttar.

För att rättfärdiga sina handlingar behövde han en liten hjälte och han finner den i matros (mate) David Lucas.
Denne Lucas får se en brandbomb, troligtvis en blindgångare, som rullar in över däck och slänger den till sjöss. Detta skulle bli det hjältedåd som för alltid är inskrivet i historieböckerna som stilbildande för hur en brittisk soldat skall utföra sina åligganden i svåra krigssituationer, och inte för inte så kommer så Lucas att erhålla historiens första VC, Victoria Cross. Bloggredaktör Granlund har varit ute i ogjort väder synes det emedan jag ifrågasatte hela händelsen som en i efterhand uppdiktad historia för att försköna anfallet men jag får krypa till korset i detta fall och meddela att i det fallet hade jag fel. Händelsen är sann, här finns i dag svart på vitt i loggboken för den 21 juni. Om händelsen omtalades redan den 4 juli samma år i Finlands tidningar.





Denna dag rullar två olika brinnande projektiler in över Heclas däck. Den ena händelsen finns omskriven i skeppsläkare Crees dagbok och han beskriver mycket noggrant hur den går igenom kaptenens hytt utan att förorsaka skada och far ut igenom ett fönster. Den andra omtalar han inte med ett ord vilket är synnerligen märkligt då just denna projektil skulle bli den som matros David Lucas kastar överbord och för det blir historisk hjälte. En annan märklig omständighet är också att kapten Hall intar middag dagen efter ombord på Odin, doktor Crees fartyg och de båda har inget att berätta om detta hjältedåd. Detta gav för mig ingivelsen att misstänka att händelsen var antingen påhittad eller så kraftigt uppförstorad någon tid efteråt.

I en senare artikel kommer jag att berätta om ett ännu större hjältedåd som utfördes på skeppet Penelope, där faktiskt hela fartyget kunde ha brunnit upp emedan bomben landade i en skeppskista. En matros tar så upp den med en skyffel och placerar den på tre andra kulor tills den svalnar. Även i detta fall handlade det om en blindgångare som bara brann ett tag och sedan slocknade.

 Denne matros erhöll ingen belöning eller Victoria Cross emedan det var den 10 augusti under "storanfallet" och då behövdes inga små hjältar.





Konceptversionen i HMS Heclas loggbok för onsdagen den 21 juni 1854. Vi kan här se att Hall har gjord ändringar och överstrykningar och stilen är allmänt råddig.

Jag kan här redovisa utdrag ur den blogg som kapten Hall nedtecknade i två upplagor ombord å sitt fartyg.
Detta utdrag har jag erhållit efter idogt forskande och ett synnerligen "envist" sökande.
Målmedveten forskning heter det på finsvenska.

Men berättelsen blir aningen stukad i kanterna. I loggboken står det endast att han hivade bomben överbord, men i hjälteskrönorna står det att just innan den landade till sjöss så exploderade den.
Så var det inte, bomben var en blindgångare som endast skulle svett lite av lacken på Heclas däck.
Att den skulle förorsakat någon skada å krigsfolket är osannolikt emedan den troligtvis iakttogs av besättningen tidigare.

Händelsen beskrivs på den 13-de raden nedifrån: Mr Lucas threw one overboard while burning.


HMS Hecla Wednesday 21 day of June 1854




På den 7:de raden  nedifrån omtalas Mr Lucas hjältedåd, hur han kastade ned bomben från fartyget medan de ännu brann. Men där står inget om att den exploderade.

Den renskrivna versionen i loggboken för den 21 juni 1854.
Am står för nattens timmar fram till 12 på dagen och Pm för fortsättningen fram till nästa dygn börjar.

Jag kommer här att nedskriva på engelska de ord som jag tror mej utläst rätt.
Ni kära bloggläsare får hjälpa mej att färdigställa den, kontakta mig gärna!

Loggbokens kolumner från vänster,

Hours - Kuots - Tents - Standard - Wind - Force - Weather -             Remarks -  Initials of Officers
                                      Compass                            Barometer                              of Watch
                                      Corces                                Thermometer



AM

2          ? 2 Steamers on Post Bow at anchor

2,10    Logskar light

3         HMS Odin and Valourous made their pendants

4         Logskar light hawe  NNE 4 miles

5         Altered cource

6,30    Stopped a boat HMS Valourous proceeded

7,45    Stopped and cast off ?? anchored ?

8         Wighed HMS Valorous x Odin and proceeded in ? lovards the passage loading between             
           Lagskar ??? rock

10       Altered Cource to W by E Passed to the West of ? Askad Rocks and hauled in towards
          Ledsound ??? leading the squadron in close line and giving ????? preparing barricades fore 
          ????  and after the ship about hammock ??

           A men fall owerboard from Odin who had drowned

PM
1         Steaming toward Bomarsund ?????

1,30  Beat to quarters ? between the Islands for Bomarsund

3,15   Passed the willage of ?   

3,40   Obs, six hourses swimming aerops ? from Soderholm to Lumpa Island
          Entered the barrow passage of Angosund with ships aktern close up

4,58   Opened fire on the woods to clear the way and i medialty after words oened the fortification of            Bomarsund and locisted ? the white ? at the Marin to open fire on the Forth

5,35   Enemy opened fire from the Large Forth
          A Masked Battery opened fire on ? from the ? point of the Bay

5,56   A body of Troops coming down to the point where a Masked Battery of six guns had been
          planted - opened fure and ??? they returned smartly

          2 Shell fall on board and Mr Lucas mate threw one ower board while burning

6        Round Fort on the Hillo opede fire from a Battery of two ?

7        Silend Battero obs. ??? 

8        Enemy returned to ? Battery and opened fire with guns and riffle - made signal to anchor with ?

8,50   Anchored with BB in 8 ? and wired to 22 ? swing ship with breedside to Fort and Contined
          firing with shut and shell from 10 ? pounds at Centre Battery

9,20   HMS Odin and Valorous anchored - Bearing of Anchor ? Large Forth ? 1,5 mile

10      Obs: Our shell get fire to the stores and part of the Forth

10.45 Obs: A second fire

11.50 Rackets were fired from the southern shore








Som ett tillägg till loggboken finns detta protokoll från Hecla från den 21 juni år 1854
Här berättas om skador på fartyget samt skadade personer.







Strax efter drabbningen i Bomarsund gick HMS Hecla den 23 januari år 1855 på grund utanför Afrikas kust.

Hon såldes år 1863 för kommersiell drift till Typhon.

Man kan fråga sig varför ett befäl som kapten Hall hade ett så litet fartyg trots att åt honom gavs stora befogenheter. Som förklaring ges att vid denna tid fanns det inget större fartyg tillgängligt för honom i den Brittiska flottan.






En vacker tavla jag hittat vid tavelfiske på nätet. En för mig okänd konstnär som troligtvis aldrig varit i Bomarsund.




Fiskat i Godby den 22 december år 2017


Johan G. Granlund


för meddelanden : j.granlund, snabel a, aland.net


tisdag 14 juni 2011

Den engelska barkassen

Publicerat i Spirkasen 39 i februari 2011 - Johan Granlund

Hösten 2010 gjorde undertecknad en resa till Estland, till de södra delarna av landet och en ort som heter Vöru. Området ligger i den södra delen av landet och är ett län som omfattar 13 kommuner inklusive staden med samma namn.

På mina resor till andra orter brukar jag alltid ha som vana att uppsöka ortens antikvariat eller antikbodar, så även denna gång. I den för övrigt underbara lilla staden där man tycktes förflytta sig hundra år tillbaka i tiden fanns en mycket fin och välsorterad antikbod. Vid disken frågade jag den paranta damen på engelska om hon eventuellt hade något från en ort som heter Åland. Nej, sade hon, på mycket fint klingande engelska, det hade hon inte men titta i den här lådan så kanske du hittar något. Jag fick i min hand en skokartong med utländska vykort och i facket Finland hittade jag genast något jag tyckte mig känna igen. Det var ett gammalt vykort föreställande en livbåt/landstigningsbåt och i mitt huvud började det ringa klockor. Nere till höger stod "Krigsminne från Gamlakarleby" och till vänster samma på finska. På baksidan stod - Foto A. Vierimaa, Kokkola -.


Artikelförfattaren fick ett gammalt vykort i sin hand föreställande den engelska barkassen

Efter tre minuters funderande var jag säker, detta var den engelska barkassen jag läst om och som föreställde landstigningsbåten österbottningarna erövrade och tog vara på och som numera finns utställd på ett museum i Karleby/Kokkola, det gamla Gamlakarleby.
Thank you wery much! Sade jag, betalade och gick glad i hågen ut ur antikhandeln i Vöru stad.

Engelska båthuset
Väl hemkommen beslöt jag mig för att ta reda på mera i saken och Googlade mig framåt och fick genast träff på Karleby/Kokkola stads hemsida. Där hittade jag båten, där stod den i ett hus invid stranden, i ett hus kallat det Engelska båthuset. Jag kände igen de två hålen i fören, lysande som kattögon, som troligen varit bulthål för den förliga kanonen. Jag kände igen de snedställda borden och bettorna. Sedan hittade jag adresser till personal för museerna i staden. Jag kom i kontakt med Seija Johnson, forsknings amanuens på K.H. Renlunds museum- mellersta Österbottens landskapsmuseum. Hon lovade genast sända en gammal tidningsartikel införd i Österbottningen år 1954. Denna artikel handlade om huru barkassen skulle flyttas till annan plats i staden och om man skulle tillverka en souvenir med båten som förlaga.
Seija gav mig välvilligt adressen till en riktig expert på detta område, Eugen Söderström.

Han svarade mig följande:
Om det är speciellt den engelska båten du tänker skriva om så har jag nog mer detaljerat material om den bl.a. en detaljerad rysk beskrivning över båten i översättning. Båten var ju en s.k. Paddle-wheel boat. D.v.s. den var placerad över hjulhuspaddlarna på skeppet. Hjulhusbåten är ju unik eftersom den härstammar från en viss speciell period i den marina historievärlden.

På Karleby/Kokkola stads hemsida läste jag vidare: Under Krimkriget förstörde den engelska flottan hamn- och lagerområden samt skeppsvarv i de österbottniska kuststäderna. På initiativ av rådman Anders Donner bestämde man sig i Gamlakarleby för att försvara sig. I striden vid Halkokari i juni 1854 fastnade en av engelsmännens landstigningsbåtar, en barkass, på ett skeppsvrak och togs som krigsbyte av försvararna. Av båtens manskap begravdes de stupade på Marie begravningsplats, de överlevande transporterades till St: Petersburg. Dit sändes också de vapen som fanns i båten.



                                        Striden vid Halkokari. Gouache av Johan Knutson.

Krimkriget
Vad har då denna berättelse att göra i den åländska forskartidningen Spirkasen? Jo, den platsar där mycket bra för vi har att göra med Krimkriget och sommaren 1854 då Bomarsund stod i händelsernas centrum på jorden. Hundra år senare skulle jag, en parvel bosatt i Finby by, 5 km därifrån, och platsen för det franska högkvarteret, inandas samma luft som de tiotusen franska soldaterna gjorde som campade i min hemby.

Ur den broschyr som Eugen Söderström utarbetat inför en utställning om Krimkriget och välvilligt tillsänt mig saxar vi följande:
Den engelska barkassen deltog med sin besättning i en raid med 8 andra landstigningsbåtar i ett anfall mot staden Gamlakarleby. Den efterföljande striden skulle gå till hävderna som "Halkokaristriden" som inträffade den 7 juni år 1854 .

Moderskeppen till dessa båtar var Odin och Vulture, båda ångfregatter. De kunde röra sig obehindrat med hjälp av ångdrivna hjul. Ovanpå hjulhusen placerades en båt, (paddle-box boat) en hjulhusbåt som vid behov sjösattes. Annars tjänade den som skydd för hjulen. Dylika båtar användes endast en kort tid, eftersom hjulen snart ersattes av propellrar. I själva verket var de flesta engelska båtarna under Krimkriget propellerdrivna.

Fakta om själva striden
Onsdagen den 7 juni kastade de engelska fartygen Odin och Vulture ankar utanför Trullön. Vid 9-tiden på kvällen satte engelsmännen ut fem båtar från Vulture och fyra från Odin. I dem fanns det sammanlagt 17 officierare och 180 män.
Båtarna grupperade sig i linje­formation utanför Beckhuset. En av båtarna kom under parlamentsflagg i land framför brännvinsbränneriet vid Sundmun. Engelsmännen möttes av t.f borgmästare Berndt Roos samt Anders Donner, Otto Kyntsell och O. A. Forsby. Sjökaptenerna J. J. Östberg och Ernst Wallin fungerade som tolkar.



Engelsmännen förklarade att de hade order att förstöra all krigskontraband, såsom fartyg, tjära, beck, virke och att det var klokast att låta dem göra det. Då svaret sedermera var nekande återvände förhandlarna till båtarna. På onsdag kl. 11.00 på kvällen gav sig en av båtarna av för att undersöka viken mellan Mustakari och Halkosario. När de kom tillräckligt nära Halkokari öppnade försvararna eld. Det första kanonskottet träffade båten och många soldater sårades. Kort därefter sköt Matts Kankkonen en kula som träffade båtens befälhavare löjtnant Edvard Carrington mitt i pannan. Engelsmännen besvarade elden utan att orsaka någon skada.
När striden pågått i en timme drog sig engelsmännen tillbaka och olyckligt nog fastnade en av båtarna i ett gammalt skeppsvrak.




Från den erövrade båten hämtades 28 engelsmän i land. Sex av dem hade dött i båten och 3 avled av sina sår. De stupade begravdes på Marie begravningsplats. Från England skickas årligen en liten penningsumma för skötseln av de stupades gravar.



                          De 9 stupade engelsmännens gravvård på Gamlakarleby kyrkogård

Striden vid Halkosaari utgör det största nederlag den allierade flottan led vid härjningarna utmed den finländska kusten. Totalt stupade 15 engelsmän under kvällen. I Cree Journals kan vi se att man räknade till 6 stupade som bars ombord från de andra barkasserna. Bl.a. skriver Cree följande:

Stackars löjtnant Carrington som var min nära vän och följeslagare blev skjuten vid det första skottet.
därefter två andra officerare och tre besättningsmän. En var svårt sårad av en kula som gått igenom bröstet och magsäcken, en annan hade fått en kula genom låret. Fjorton övriga var skadade. En officer hade fått sin mustach förstörd av en gevärskula. Vi på Odin kunde se att det var en väldig batalj på gång men var för långt ifrån för att kunna göra något. Den kapsejsade barkassen såg vi att blev omhändertagen och vi såg huru soldaterna blev tillfångatagna. Vi såg huru de som skulle hämta de skadade och stupade kom tillbaka utan att få dem med sig.

Dagen efter sände kapten Classe från Vulture en delegation i land  för att av de ryska befälhavarna
få över de döda, skadade och övriga soldaterna men de fick återvända utan resultat.
Vi antog att de redan hade förts till något ryskt fängelse.

Vi blev hela tiden beskjutna från land av de ryska försvararna och det var ett under att vi inte miste flera av vårt folk.

Fredagen den 9 juni lättade vi ankar och höll på det öppna havet en sjöbegravning. Vår kaplan Fred Smith förrättade andaktstunden. Hela besättningen stod i givakt och inget öga var torrt.
Därefter sköts salut med tre skott.



                                                        Skadorna på barkassen

Matts Kankkonen
Matts var född år 1815 och bodde med sin hustru Anna på hemgården i Rödsö by. Vid sidan av sitt jordbruk sysslade han med jakt och fiske. Han var en skicklig skytt och anmälde sig nu frivilligt att försvara staden Gamlakarleby vid engelsmännens attack. Enligt traditionsuppgifter bar kulorna från hans sälbössa längre än den tidens militärgevär. Till följd av ett välriktat skott från hans sälbössa träffas officeren som ledde hela båtlaget i pannan och dog på fläcken. Enligt en annan berättelse grävde Matts ned bössan i skogen emedan han inte ville se ett gevär som dödat en människa.







"Bonden Kankonen. För ådalagd tapperhet vid försvaret af staden Gamla Carle by emot Engelsmännens anfall den 26 Maj 1854 i Nåder hugnad med en silfvermedalj, med påskrift 'för tapperhet' vid St. Georgs Ordens band "






Den ryske kejsaren belönade därefter Matts Kankkonen med en silvermedalj i St: Görans orden och han erhöll även en annan silvermedalj. Konstnären Wladimir Schwertskoff målar ett porträtt av honom. Denna målning skulle därefter upp bevaras i det kejserliga palatset i Helsingfors, nuvarande presidentens slott. År 1899 dör Matts, men huset han lät uppföra finns fortfarande kvar i Rödsö by. Efterlevande till Matts Kankkonen är bosatta på Åland.

Utdrag ur föredag
Här följer ett föredrag av Pekka Kauppala som han höll i Karleby den 24.3 år 2004. Utöver slaget vid Halkokari hade Ryssland dittills haft endast två andra värdefulla segrar i Finland under Krimkriget. För supermakten England var slaget vid Halkokari antagligen det pinsammaste nederlaget under hela kriget.

Rysslands största sjötidskrift "Morskoj sborink" skrev hela tretton sidor om slaget. Finnarna beskrevs som ett enkelt bondefolk som modigt går i strid mot en vapentekniskt överlägsen fiende. De hjälpte inte enbart den ryska militären utan var själva initiativtagare och tillkallade ryska stridstrupper till hjälp.

Slaget vid Halkokari var en unik händelse i det "Åländska kriget" d.v.s. Krimkriget på finskt territorium. Slagets ideologiska betydelse förstärktes ytterligare av det faktum att gamlakarlebyborna en andra gång lyckades avväpna en engelsk attack år 1855.
Rysslands största rädsla före och under kriget var om engelsmännen skulle lyckas landstiga i Finland och att finlandssvenskarna och delvis de etniska finnarna skulle alliera sig med dem och i värsta fall med Sverige, som ännu inte gått med i kriget.

Vi kan anta att under Krimkriget, föddes i Ryssland ett förtroende för det finska folkets och den finska elitens lojalitet till ryske tsaren och Rysslands militära intressen. Kärnan i detta förtroende var slaget vid Halkokari den 7 juni år 1854. Som en följd av den växande tilltron avslutade Ryssland i mitten av 1800-talet sin politiska strävan att förenhetliga nationen och övergick igen till att förstärka Finlands autonoma ställning.

"Bonden Kankonen. För ådalagd tapperhet vid försvaret af staden Gamla Carleby emot Engelsmännens anfall den 26 Maj 1854 i Nåder hugnad med en silfvermedalj, med påskrift 'för tapperhet' vid St. Georgs Ordens band "

Denna gravyr finns till salu hos antikvariat C. Hagelstam, Fredriksgatan 35,
00 120 Helsingfors (e-post: hagelstam(at)gmail.com). Publicerad med vänligt tillstånd av Cecil Hagelstam.

Övriga källor:
The Cree Journals
The voyages of Edward Cree, Surgeon R.N. as related in His Private Journals, 1837-1856 Journal for Maritime Research

Här följer ett utdrag ur Edward H Cree s dagbok. Cree var en kirurg inom den engelska flottan som
berättar i dagboksform om händelserna under Krimkrigets Baltiska del. Nedan ser vi hans dagbok för händelserna i Gamlakarleby. Gripande är den skildring av hur den blott 15-årige soldatpojken ropar på sin mamma strax före dödsögonblicket. Han hade blivit träffad av beskjutningen från staden emot barkassen.