Inom den europeiska kyrkomusiken samt sedermera inom operans värld var kastratsångarna oerhört populära. Här ovan ser vi en karikatyrbild av den största och namnkunnigaste kastratsångaren på sin tid, Senesino.
Då jag i min Bomarsundsforskning studerade artiklar ingående i Finsk militär tidskrift fann jag ett sensationellt konstaterande.
I 1884 års upplaga av sagda tidskrift fanns uppräknat det manskap som anlände till Åland och besättande av Ålands befästningsverk nämligen Bomarsunds fästning. Denna uppräkning kompletterades i den år 1900 ingående artikeln "Minnen från Åland, berättade af en deltagare i Bomarsunds försvar sommaren 1854" och texten lyder:
- Då jag den 2 april 1852 anlände till Åland, utgjordes garnisonen därstädes af 10:de Finska linjebataljonen, 2 kompanier garnisonsartilleri, ett batteri fotartilleri om 4 kanoner samt några ingenjörer, inalles omkring 1700 man.
Dessutom fanns över 500 fästningsfångar och flera än 250 KASTRATER, hvilka voro inhysta i skilda fängelser. Under betäckning av ett kompani användes fångarna till stenhuggning omkring fästningen.
Denna notering gjorde mig förvirrad, vad i herrans namn är detta!? Kastrater i Bomarsund och insatta i fängelser, arbetande med stenhuggning i bergen runtom fästningen och övervakade av uniformerad beväpnad vakt!
Efter ett tag slog det mig, har vi här lösningen på gåtan inristningen vid Sorgliga udden?
MINNET AF MINA SÅRGLIGA DAGAR
1841
En tydlig ristning i berget vid Sorgliga udden, mycket välgjord i god stilistik, en skicklig stenhuggares verk.
Någon meter invid har denna ristning som hittats i sen tid
G:T t C:S: 1836
Nu kunde jag inte låta bli och nyfiken som jag är började jag forska i kastraternas historia och fann till min häpnad att företeelsen var delad i två vitt skilda historiska händelser, den ena mer osannolikare än den andra. Jag läste med stigande intresse om båda. Jag vill här för er kära bloggläsare delge vad jag fann:
Jag läste att i Ryssland uppstod i början av 1800-talet en utbrytargrupp, inom den ryska ortodoxa kyrkan och hör och häpna även inom den östfinska Lutherska kyrkans ramar, grupper av hängivet troende som samlades till hemliga möten i skogarna och nattetid i hemmen. De hängav sig åt märkliga riter efter att ha kastrerat sig trodde sig leva ett saligt liv på jorden och ännu saligare i himmelriket. I Ryssland tillväxte sig denna sekt sig i så stort omfång att den till slut blev en fara för tzardömet och förbjöds. Medlemmarna förföljdes och fängslades emedan de förkastade allt vad statskyrkan företog sig och satte sig så upp emot staten.
250 av dem skulle förvisas till Bomarsund och dess fästningsbygge.
En kastrat är en manlig sångare, vilken som barn kastrerades för att förhindra målbrottets inträdande. En kastratsångare har en mans lungvolym och en gosses alt eller sopranröst vilken i kombination med den rigorösa sångträningen som inleddes redan i barndomen, skapade en dittills oanad vokal virtuositet. Kastratsångarens register och tessitura var oftast avsevärt större än icke kastrerade sångares. En sidoeffekt av kastreringen var att sångarna fick en säregen kroppsform, längd över medel, långa fingrar och tår, smala armar och överkropp samt att höfterna var något bredare än normalt.
Efter barocktiden sjöngs kastratpartierna i äldre operor av kvinnor men under barocktiden var de främsta sångarna kastrater av vilka Farinelli blev den mest berömda
Den siste kastratsångaren Alessandro Morschi död 1922 var solist i Sixtinska kapellets kör fram till 1913 och hans röst finns bevarad på en grammofoninspelning från år 1904
Opererat i Godby den 28 september år 2022
Johan G. Granlund
