tisdag 20 maj 2014

Paula-flickan Finlands Lucia?



                               
                                            Den tecknade Paula-flickan från 1926


                               
                                   Den första riktiga Paula-flickan Sinikka Kekki från 1955

Då man rotar i minnenas skafferi och drar ut byrålådor hittar man saker som har legat där ganska länge. Mitt senaste fynd var min tändsticksetikettsamling från 1950-talet. Då jag bläddrade i den kunde jag inte undgå dessa Paula-flickor som väckte så många minnen till liv från min barndom i Sund Finby. Det visade sig att samlingen skulle vara full av intressanta saker.

Jag vill här ge en lite mera ingående skildring av vårt kaffedrickande i Finland och visa flera bilder ur min samling.

Ur Paulig bolagets historik "125 år av njutbara stunder" fick jag mycket god information om detta så innovativa bolags verksamhet inom Finländsk kaffeframställning och har därur saxat några rader.

Att även en ålänning, Mathias Eriksson skulle ha ett finger med i spelet får nog anses som en stor nyhet åtminstone för mig men mera om detta senare.

Den unge tyske immigranten Gustav Paulig hade i början av 1870-talet kommit till Finland för att arbeta som kontorist och korrespondent för det nybildade Nokia bolaget. Han hade i Tyskland arbetat på ett företag som levererade råkaffe till Finland. Gustavs mål var att en dag få starta en egen rörelse inom kafferosteri. Han är samtida med en annan kommande storföretagsledare nämligen Paul Sinebrychoff och blir bekant med denne.

Gustav blir finländsk undersåte år 1876 och grundar därefter sin egen verksamhet med affär på Fabiansgatan i Helsingfors.

Denna tid köpte de finländska husmödrarna råkaffe som de sedan brände hemma i en panna. Paulig började då att experimentera med kafferostning för avsalu. Det rostade kaffet packades i plåtburkar om 5 och 10 kilo som sedan kördes ut till kunderna i Helsingfors med hästarna Oiva och Sampo. Detta var år 1904.

Gustav Paulig hade redan långt tidigare besökt en kommun i Finland som hette Sääsmäki. Där hade han träffat på en vacker bondflicka klädd i traktens folkdräkt. Nu väcktes idén om Paula flickan och en byrå får i uppdrag att teckna henne. Denne teckning lanserades första gången år 1926 på kaffepaketen.

Nu lanserades även slogan " Gott till sista droppen".

Gustav Paulig avlider år 1907 och ledningen övertas av hustrun Bertha Paulig som framgångsrikt utvecklar företaget med bl.a, inköp av ett antal kafér i staden. Som mest hade man 25 försäljningsställen.
År 1919 grundas så familjeaktiebolaget A.B. Gustav Paulig O.Y. och direktör blir sonen Eduard Paulig.



Pauligs första konsumentförpackning i 250 grams paket
Fototgrafiet från Pauligs samlingar.

I april 1924 hände något som skulle revolutionera kaffeförsäljningen i Finland och kanske hela världen. Den åländske affärsmannen Mathias Eriksson sänder en förfrågan till Paulig om han eventuellt kunde få sig tillsänt mindre konsumentförpackningar i stället för de stora och otympliga 5, 10 och 20-kilosförpackningarna.
Eduard Paulig får då idén om att förpacka kaffet i 250 och 500 grams förpackningar. Han inleder framställningen av de små paketen med att först innesluta kaffet i pergaminpapper som därefter sattes i en påse kraftpapper som noga tillslöts med lim och ombands med ett för hand knutet snöre som förseglades med sigill. Den nya konsumentförpackningen var född och man införskaffar en ny förpackningsmaskin till företaget.

År 1931 inleder Paulig som första företag i världen datummärkning av kaffepaketen.
Under denna tid upphör även Paulig med sin försäljning av socker, mjöl och salt. En i våra dagar mycket uppskattad tanke.



                                   Här en s.k. sockertopp, ingår i min privata samling



Pauligs te

Paulig börjar även saluföra och packa teprodukter från år 1933. Vi ser här en krigstida teförpackning "inhemsk teersättning" alltså motsvarigheten till kaffets Sikoria.



Denna bild ingår i etikettsamlingen som en pusselserie där de olika etiketterna avbildar en julgubbe.
Denna idé är slående lik Coca-Cola annonserna från USA och påminner om Haddon Sundbloms jultomte.



                             Samma teburk som i etikettreklamen i min privata samling.




Paulig trycker även tändsticksetiketter med produkter ur sitt stora livsmedelssortiment. Skaffade man alla bilder framträdde bilden av ett hästföl. Ett smart drag med tanke på alla flickor som gillar hästar. För pojkarna hade man en serie på över 200 bilder av bilar årsmodell 1955.






I en annan bildserie ser man många produkter ur Pauligs sortiment som katsup, te, senap i glas designade av Tapio Wirkkala.




Paulig var även pionjärer vad gäller glass och försäljning av djupfrysta produkter i Finland. Här ser vi en glassförpackning.



Här ser vi Pauligs senap i glas designad av Tapio Wirkkala. I min ägo har funnits ett antal sådana glas utan att jag förstått dess värde, de är nu försvunna.



                                          Här ser vi tomatkatsup i flaska och på tub.



I ett välsorterat finländskt kök skall det även finnas kryddor. Paulig saluförde även sådant och det fanns en speciell kryddställning för det med designade flaskor.
Här ser vi kryddpeppar och kardemumma i burk.


Det andra världskriget skulle som i alla krig påverka vårt lands matvaruimport. Så även kaffeimporten. Vi fick dricka sikoriakaffe och kaffe rostat på råg och korn i Finland. Men tiderna blev bättre och den allra första lasten med kaffe kom till Helsingfors hamn. Då man vinschar upp lasten ur lastrummet hittar man även en fripassagerare. En ung pojke vid namn Antonio de Silva Lima. Eduard Paulig såg genast potentialen i händelsen. Han hälsar honom personligen välkommen och anställer honom i rosteriet. En mycket smart pr-kupp.



Här en samtida svensk kaffeburk. And. Mattssons Kafferosteri Falun med temat svart kille med kaffebricka.

"Tietysti Pauligin och Naturligtvis Paulig" är slogan som nu blir välkända i Finland och kaffet Jubileum med no: 25 och President med no: 26 blir försäljningssuccér. Här visar jag några kaffepaketbilder jag har i min samling.














På 1950-talet tillträdde Gustav Pauligs sonson Henrik Paulig som direktör för bolaget och under hans tid skulle Pauligflickan få en mycket framträdande roll. Hon har i Finland blivit lite av vad Lucia är i Sverige. Den vackert leende kaffeservitrisen som är snäll och vill bjuda på kaffe. Ja om henne har det sagts att hon var populärare än självaste presidentkejsaren Kekkonen.

Upprinnelsen är en följd av Henrik Pauligs resa till USA där han ser den mycket populära ikonen Betty Crockers arbete inom General Mills bolaget. Hon leder underhållningsprogram där husmödrar får konsumentrådgivning och råd och dåd i hushållet.

Till den allra första omröstningen till Paula-flickan anmälde sig 738 flickor från hela landet. Av dem togs 40 ut av en jury till semifinal varav 10 till final. I gänget fanns även en ung flicka, Armi Kuusela som otroligt nog ratades av juryn. Hon skulle 2 år därefter bli den allra första Miss Universum. Ett i mitt tycke fatalt jurybeslut av äldre i landet kända herrar. Domslutet kan bara överträffas av ett skivbolags ratande av Elvis samt den unge musikrecensenten som i en svensk lokaltidning nedsablade den unga pojkgruppen Beatles framträdande i en svensk småstad året före deras dundersuccé.

Armi Kuusela skulle bli den i särklass mest beundrade och ansedda finländskan genom alla tider och hennes gärning kommer aldrig att glömmas.

Men vår Paula flicka lever vidare.




Den andra Paula-flickan skulle pr 1958 bli Eila Sandell. Hon blev vald i den allra första arrangerade folkröstningen i Finlands television.

Den tredje Paula-flickan hette Anja Mustamäki och hon fungerade mellan åren 1962-1969.
Under hennes tid lanserades den nya P-symbolen med Guldkoppen på kaffepaketen. Denna ersatte med tiden Paula som symbol.

Mervi Salonen hette följande Paula mellan åren 1969-1973. Under den tiden lanserades konsumentbyrån Paula-tjänst.

Därefter tillträdde Hilkka Aaltonen som Paula under åren 1973-1977.

Under Maisa Venäläinens period 1977-1980 lades tyngdpunkten på demonstrationer i varuhus och olika media.

Åren 1980 - 1983 var Anna-Liisa Uusitalo Paula-flicka och under hennes tid startade Paulig sitt kaffeinstitut och under denna period lanserades drycken Café Espresso.

År 1983 tillträdde Helena Rantanen som Paula och under hennes tid lanserades Plus vacuumpackning. Hennes period slutade år 1986.

Därefter tillträdde Liisa Aarnikainen och under hennes tid lanserades Gustav Paulig kaffet.

Pauligs tionde flicka blev år 1990 Sanna Simola och nu lanserades Café Mocca och efter henne kom Anna-Leena Lundén.

År 1996 tillträdde Taru Tukeinen och under hennes tid lanserades Brazil kaffet och hon fick vara med om att lansera After Dinner kaffet.

Så in i 2000-talet förde Sanna Leinonen Paulas tradition.

År 2002 valdes Virpi Malkamäki och under hennes tid kom President mörkrostat kaffe samt den nya Frezza kaffedrycken på flaska.

År 2004 fick Paula ett nytt ansikte i Anni Tarhonen på kaffedagen den 6 juni år 2007. Den varmt leende Anni förde in Paulig i Facebooks och bloggvärlden.

Som den 17-de Paula-flickan valdes Ulla Ristikari år 2010. Hon selebrerade Pauligs 60-årsjubileumsår med att besöka mässor, varuhus, kafér och restauranger. Hon var även den som fick föra in Paulig i Instagramvärlden.

Som den 18-de Paulig-flickan valdes Noora Ylikoski bland 200 aspiranter. Hennes stora uppgift är att fortsätta Paula-flickans goda traditioner, att se glad och vänlig ut och bjuda på Pauligs kaffe.

Varje Paula har haft sin tid, de har speglat sin tids världsbild och man kan med fog säga att Paula-flickan har ett stort rum i varje "sann" finländares hjärta.



Bränt, kokat och bryggt i Godby den 20 maj år 2014

 Johan Granlund

onsdag 7 maj 2014

Taakelinakka - en gårdsfarihandlare



                                             
                                                         Taakelinakka

I Nya Åland fanns i början av maj en bild för identifiering i spalten Vem är vem?
Då jag såg bilden såg jag direkt vem det var, jo Taakelinakka var det, men vad går han och bär på?
Som vanligt måste förstoringsglaset fram och det visade sig vara en en massa spånkorgar. Men vad
han hade i den andra korgen var svårare att se. Det liknade som något slags runda bolliknande saker.
Att han står på Torggatan är ganska säkert kanske någonstans nära Sittkoffs i dag.

Då jag var barn och ung på 1950-talet så minns jag honom mycket väl som en vandringsman och borstbindare som bara plötsligt dök upp på Norrgårds i Finby. Där övernattade han ofta. Han kom med Sudhoffs bussen och ibland hade han en cykel med sig.

Taakelinakka, som på den tiden var borstbindare fick sitt namn i bygden av att han då han kom till varje bondgård frågade efter tagel, dvs. avklippta ko och hästsvansar. Då svansarna blev onödigt långa på kreaturen klippte man av håret lite och buntade ihop det. Dessa tagelbuntar hängde man sedan upp på en knagg i ladugården. Han kunde ju inte alls prata svenska så han menade helt enkelt att få de tagel som hängde på knaggen.

Han bodde som sagt hos oss ibland för min mor Ilmi kunde finska. Det är ett par speciella händelser som jag minns väldigt bra från den här tiden.

Då vi ännu bodde i den gamla bondgården på Norrgårds övernattade han i vår lekstuga som var stor som en nutida Friggebo. En kväll på höstsidan satt vi i köket och åt "kvällsvard". Taakelinakka bad att få äta upp det sista som fanns av blåbärssoppa i en soppterin som stod på köksbordet. Skålen hade han så i famnen medan han åt och slevade i sig. Plötsligt så rapar han till och spyr upp hela den blå soppan tillbaka i terinen. En sådan händelse glömmer en grabb i 10-års åldern aldrig.

En annan händelse som jag minns mycket väl. Vi hade flyttat in i det nya huset år 1960 och en höstkväll kommer Taakelinakka dit och vill sova över. Det gick mycket bra för vi hade ett rum i källarvåningen som vi kallade för hobbyrummet och där fanns en säng.
Vid 12-tiden på kvällen hör vi hur han kommer uppstapplande i trappan och ropar: Te prinna!
Vi rusar upp ur sängarna och tror att elden är lös. Men det visar sig att Taakelinakka inte förstod sig på den då moderna värmepannan där vedknubbarna skulle brinna hela natten. Han trodde förstås att han måste vänta och skjuta spjället i kaminen.

I en annan tidning säger sig flera personen känna igen honom.
Maj-Len Lindholm från Gölby minns honom som "Tagel-Oskar" och att han ofta bodde hos dem.
Sigmar Sjögren minns honom som "Finn-Oskar" och att han bodde hos dem i  Lemland Norrboda.
Ann-Maj Eriksson minns honom som "Hästtaakeli" från Föglö Björsboda.

Ja, min Taakelinakka hade många namn, säkert ett antal till, men förvånande nog så har ingen berättat vad han hette i efternamn.
Varifrån var han och var finns han begraven?
En gömd men inte glömd vandrigsman och borstbindare.

Förresten jag tror jag har en borsta kvar av honom från Norrgårds i Finby. Jag skall putsa upp den och hänga den på "knaggen"



Sopat ur mitt minne den 8 maj 2014

Johan