lördag 3 september 2016

Bomarsunds krigskassa är funnen




Georg Biurman.
Vägvisare - Till och från alla städer och namnkunniga orter uti Svea och Göta-Riken samt Storfurstendömet Finland

Det finns ett antal skrönor om händelser som skulle inträffat, under det s.k. "Bomarsundskriget".
Den största och mest omtalade är "Djävulsdansen", en annan är att fästningens krut var blandat med jord så att kulorna ploppade ned på halva vägen. Sanningen var den att enligt ögonvittnen ombord på skeppen flög de både för långt och för kort. En skröna vet berätta att krigskassan omhändertogs av en vårdöbo vars släkt sedermera blev stor inom shippingen på Åland vilket också är en stor och präktig skröna.

Det skall  i följande dokument och berättelse framgå att överste Furuhjelms krigskassa räddades av ett antal "fosterlandsälskande" finländare och ålänningar. Först genom att gömmas hos en änkefru i närheten av fästningen, sedan i Godby och därefter förd till kapellansbostället i Geta och den 10 augusti forslas via Eckerö till Sverige längs den stora postvägen till Stockholm, detta endast ett dygn före att fyrtio franska soldater, ledda av den svinaktige svenske tolken Devell, stormar Geta kapellansboställe och söker kistan. Kistan skall sedan med ångbåt föras från Stockholm till Umeå varefter den dragna av två hästar föres via alla hundratals hållskjutsstationer ända ned till Åbo.





Hur Furuhjelms krigskassa förvarades under anfallets första dagar samt huru den hade skeppats över via Eckerö till Grisslehamn för vidare färd via Torneå till högkvarteret i Åbo finns omtalat på flera ställen i von Borns rapport. Denna rapport som omfattar flera hundra sidor uppgjordes året efter kriget och var en stor och grundlig räfst med den åländska befolkningen men också en upprättelse till dem som agerat för "fosterlandet".

Vi skall här lista de personer som var involverade i utsmugglingen av krigskassan och plocka fram dem ur von Borns rapport.

Kapellanen i Getha kapell af Finströms socken A. Eklöf.

Mot slutet av Juli månad ansåg Öfverste Furuhjelm det nödigt att i anseende till befarad fiendtlig landstigning, undandölja de allmänna medel han hade omhänder, å någon aflägsnare trakt af Åland Kapellanen Eklöf erbjöd sig att i sin vård emottaga och dölja den kassakista der penningarna förvarades. men i anseende till Ålands allmoge kända skvalleraktighet var det en nödvändighet att bevara denna sak i yttersta hemlighet och därav lemnades icke andra än Senats Copisten Norrmén och Provinsial Läkaren, Doktor Friman del. Under förevändning att tillkalla Friman såsom läkare för Kapellan Eklöfs fru som föregafs hafva hastigt insjuknat, reste Eklöf ensam, natten emot den 28 juli till Frimans hemvist i Godby by af Finströms socken, der kassakistan för tillfället var under Senats Copisten Norrméns vård. Friman följde genast med Eklöf till Getha kapellansbohl, dervid de å kärran medtogo kassakistan, hvilken der efter framkomsten till Eklöfs bostad, och medan allt det öfriga gårdsfolket ännu var försänkt i sömn, på tumman hand inlyfte  uti ett lider och undandolde bakom en mängd käril och andra effekter, hvarefter lidret låstes och kassan här var i säkerhet tills den af Norrmén den 9 augusti afhemtades för att undanskaffas till Sverige.

Den 11 Augusti inträffade i Getha kapellanbohl en fransysk trupp af fyratio man, åtföljda af Löjtnanten Devel, såsom tolk, i afsigt att bemäktiga sig Öfverste Furuhjelm och hans kassa, som fienden trodde finnas der, i hvilket afseende äfven hvisitation af truppen verkställdes. Kapellanen Eklöf och dess fru voro under den tid af några timmar, truppen uppehöll sig der, ursatte för ett oriktigt bemötande av Löjtnanten Devel.
Uti Getha kapell kyrka hafva förbönerna för Kejserliga Hofvet och kriget blifvit alla helgedagar äfven under den tid fienden occuperat en del af Åland uppläste.






Utdrag ur von Borns rapport, om Kapellan Eklöf




Om Provincial Läkare Doktor Frimans insats.

Af öfriga tjänstemän och ståndspersoner har Provincial Läkaren Doktor Friman utmärkt sig genom den lugna och värdiga hållning han, under fiendens vistelse på Åland, iakttagit, hvarjemte han icke allenast har sig och å lazarettet i Godby undandolde flera Skarpskyttar hvilka sedermera alla lyckligen undkommo till Finland, utan och på sätt här framföre allaredan är omförmäldt medverkade till undandöljande af Öfverste Furuhjelms kassa hos Kapellanen i Getha, Eklöf. Frimans göromål under sommaren voro och ansenligt ökade i följd deraf att åt ett betydligt antal Soldater af Grenadier Skarpskytte Batallionen lemnades vår å lazaretttet i Godby.



Kronolänsman Scheffers insats

Den 9 Augusti var Scheffer med mycket nit Senats Copisten Norrmén behjelplig vid undanskaffande af Öfverste Furuhjelms kassa ifrån Getha kapells Kapellansbohl, dit kassan natten emot den 28 juli blifvit i hemlighet förd i förvar af Kapellanen Eklöf och Provincial Läkaren Doktor Friman.



Förre Lotsålderman Thure Abraham Signell.

Åtföljde Senats Copisten Norrmén då denne den 10 Augusti till Sverige öfverförde Furuhjelms kassa ända till Grisslehamn och återände strax derpå till Åland i afsigt att jemte skepparen J Häggblom till Åbo öfverföra Furuihjelms Concellie handlingar.


Vid genomgång av digitala tidningar har jag hittat en mycket intressant och tillförlitlig skildring av hur det gick till. Bland en del skildringar från kriget kan vi då läsa följande historia i tidningen Österbottniska Posten no 25 av den 23.6. 1887.




Ur minnets gömmor.
Minnen från kriget 1854 - 1855 III

Skådeplatsen för de förnämsta krigshändelser i Finland under ifrågavarande krig voro de åländska öarne, der en werklig landstigning werkställdes af de engelska och franska trupperna. Författaren af dessa minnen har upptecknat de förnämsta händelser från denna tid. Rörande intagningen av Skarpans fästning och landstigningen på Åland finnes följande anteckningar för 1854 i "Minnesboken".

Ryska militärens krigskassa på Skarpans fästning blef wid fästningens intagning räddad och efter många brokiga öden öfwer Swerige förd till Finland. Då man kunde förutse att fienden förr eller senare skulle blifwa herskare öfwer fästningen, sökte man i god tid rädda kassan och fästningens flagga. En wanlig bondkista, sådan som wid resor begagnas för att förwara matvaror och kläder uti , inköptes och i denna fördes krigskassan till en egendom i närheten, som egdes af en enkefru.




                                                 Typisk åländsk bondkista

Derifrån forslades den nattetid på hemliga wägar med båt till Eckerö och derifrån öfwer till Grisslehamn och så till Stockholm. Från Stockholm fördes den på ångfartyg till Umeå och derifrån med wanlig hållskjuts till Haaparanda och Torneå.




Linjalkärra, användes för persontransporter på den Stora Postvägen mellan Finland och Sverige.



På en direktfråga till Vagnshistoriska Sällskapet fick jag svaret att ovanstående vagn mycket väl kunde ha använts just denna tid för den här typer av transporter.

 Denna krigskassa war anförtrodd åt en civil tjensteman från Åland, som, åtföljd af en betjent, reste den långa wägen från Stockholm via Haaparanda med den dyra foran. För att ingen skulle misstänka hwad resenärerna medförde reste herremannen med särskild häst förut och betjenten  någon timme senare med sin dyrbara kista. Denna innehöll klingande mynt i sådan mängd att man icke förmådde lyfta den från den ena kärran till den andra wid skjutsombytena, utan man nödgades från marken lägga stänger, på hwilka den tunga kistan kunde skjutas upp på kärran. Understundom inväntade häradshöfdingen - den medföljande herremannen bar häradshöfdingetitel - på någon skjutsstation, för att öfwertyga sig om att betjenten kom efteråt med det dyrbara godset, men då snart han upphanns af betjenten, skyndade han ånyo i wäg på förhand. Betjenten hade all möda att afleda de skjutsandes uppmärksamhet från den dyrbara och tunga pjesen, och på närgångna frågor om kistans innehåll förklarade betjenten att han hade från något jernbruk eller gjuteri hemta modeller för något jernbruk i Finland. Ankommen till finsk botten förwandlades en del af innehållet i Uleåborg till wärdepapper, hwarigenom transporten underlättades.




Här ser vi Biurmans Vägvisare till och ifrån alla namnkunniga städer och orter i Svea-och Göta Riken samt Storfurstendömet Finland från 1776.




Transporten av kassakistan på den svenska sidan startade med ångbåt från Stockholm fram till Umeå.
Därefter lastades den över på en kärra, med största sannolikhet dragen av två hästar. Mellan Umeå och Torneå passerade man 34 skjutsstationer och värdshus.











På den långa resan mellan Torneå och Åbo passerade sällskapet 70 hållstationer och värdshus.
Hur lång kan då denna resa ha varit?  Ja om man i dag tar måtten enligt fågelvägen kommer man till
att den totalt skulle vara ca 2.300 km. I fråga om hästskjuts skulle det vara ca 1.120 km och dit bör läggas till transporten på Åland ca. 100 km
Den tidens vägar var väldigt krokiga så man kan mycket väl lägga till ca 30 % kanske mera. Dessutom var de inte som i dag utjämnade utan bestod av höga berg och backar.




En artikel i månadstidningen Populär historia har fångat mitt intresse. Där framläggs på en åskådligt sätt hur det kunde vara att resa i Sverige under denna tid. Bland annat säges det att det var förbjudet att försöka tvinga skjutsaren att köra längre än till närmaste intilliggande gästgiveri, så vid varje skjutsstation var resenären alltså tvungen att byta hästar. Fanns det ingen häst inne kunde väntan bli lång.

I den berättelse sagesmannen från Bomarsund ger omtalas inte om transporten utfördes med en häst eller två men man får anta att åtminstone på den svenska sidan utfördes den med parehästar. Så stipuleras nämligen i 1734 års lag angående hästskjuts att en häst inte fick "påläggas mer last än han "bequemligen orkar bära". Kärra med häst fick inte dra mer än ett skeppspund eller 170 kg. Vagn med två hästar fick dra det dubbla.
Då denna kassakista var så tung att två man inte orkade flytta den från en plats till en annan får man anta att den var tyngre än detta. Denna tid var även hästarna mindre till växten än de är i dag. Det var inte alls ovanligt att skjutshästar var endast 120 - 140 över manken.





Från år 1649 byggdes upp ett skjutsväsende som även stipulerade hur långt avstånden mellan skjutsstationerna fick vara. De måste ligga mellan med en till två mils avstånd längs allfartsvägarna.
Gästgivare skulle tillhandahålla hästar och vagnar. Men inte bara hästar, han skulle även tillhandahålla husrum med goda sängkläder och husgeråd,liksom öl och mat. Här skulle även finnas plats för de resandes egna hästar med hö och vatten och halm. Här skulle finnas sadlar, kärror, vagnar osv.
Mellan Umeå och Torneå var det 30 skjutsstationer.

Herremannen i fråga som åtföljde krigskassan under dess färd runtomkring Bottniska wiken, erhöll en högre plats wid wår styrelse, Betjenten, som förde den dyrbara kistan den långa wägen, lefwer ännu och innehar en tullwaktmästaresyssla i wår stad. Den ofwan anförda berättelsen om krigskassans räddning  från Skarpans fästning och färd till Finland hafwa wi af tullwaktmästarens egen mun, sålunda har han sjelf omtalat den för tecknaren av denna minesbild från kriget.

Ja, så långt vår sagesmans berättelse. Denna står i samklang med von Borns rapport över hur det hela i stort gått till i synnerhet är den mycket väl redogjord under etapp I alltså den svåra delen huru gömma och få iväg den över Åland.
Mycket intressant!

Inkasserat i  Godby den 3 september år 2016

Johan Granlund