fredag 27 december 2013

Familjebibeln från Amerika




Delvik är en underbart vacker plats i Sunds kommun.

 Alldeles nära bryggan bodde på 1950-talet en man som vi kallade för Andersson, jag minns inte förnamnet för vi sade bara Andersson.
Andersson var en gentleman som ofta gick förbi vår gård Norrgårds i Finby då han hade ärenden till posten, andelshandeln eller då han tog Sudhoffs bussen in till staden Mariehamn.

En dag stannade han vid vår gård och frågade min mor Ilmi om hon var intresserad av en stor bibel för han visste att hon var lite religiös, på den frikyrkliga kanten, och om hon var intresserad av en s.k Amerikabibel. Jovisst var hon det och då hon frågade om priset sade han "så mycket att det räcker till en Jalloviina".

Mor betalade 5 mark för bibeln. Hon lindade den och " lade den i en krubba", d.v.s. i en skrubb i hemmet.
Där fick den ligga ända fram tills jag tog hand om bohaget efter min fars död 2001.





Nu ståtar denna fantastiska bok som jag tror väger 10 kg på det av mig själv tillverkade "radiobordet" från Finby folkskolas slöjdsal.




Bibeln är rikt illustrerad och i början finns en sida för: Skänkt till och Af.

Det var på den tiden väldigt vanligt att återvändande Amerikafarare hade med sig en 
sådan här bibel till hembygden.




Härmed intygas att: Johan Granlund från Finström och Marina Sapronova från Sankt Petersburg
Blev förenade uti Det Heliga Äktenskapet i: Enlighet med Guds Ords föreskrift och staten
Rysslands lagar uti: Staden Puskin den 17 mars år 2013
Vittnen: Anatolij och Ludmila Poveliy



Var familjen stor blev det ju förstås många äktenskap,



samt många födelseuppgifter.




Ibland hände förstås detta, det är naturligt.




En del av illustrationerna är i färg.
Nere till vänster överstepräst i linnedräkt, överst i ära och härlighet.
Röda sidan till höger föreställer silvermanuskriptet.



Här ser vi Tabernaklet i vildmarken och Kopparhavet.



Bibeln är späckad med alla slags information om olika länders historia, natur och kultur och om man pluggat allt som där finns att läsa tog man nog denna tids "studentskrivning" med en klackspark.
Här ser vi bl.a. en assyrisk krigares mundering.



Vi får läsa om Egyptens pyramider och mumier och huru man gick tillväga för allt detta.



Det Heliga Landet Palestina år 1889.


I Finby folkskola hade vi på 1950-talet ca. 2 timmar i veckan religion. Vi fick då förutom att vi pluggat psalmverser utantill  lära oss allt om Israels historia. När jag tänker på det i dag så minns jag dessa timmar som väldigt intressanta. Dessa berättelser har fastnat i mitt minne och dyker upp lite nu och då.



Här ser vi hur Josef säljs av sina bröder till karavanfolket. Josef blir sedermera andre man i det Egyptiska riket och tar en ljuvlig hämnd på sina bröder. Han står fadder för det ännu i dag sanna talesättet om 7 goda och 7 dåliga år i ekonomierna.



Tillsammans med Josef står Moses som den stora hjälten i de Israeliska "sagorna". Även han blir en typ andre man i riket och kommer att få föra det då förslavade judafolket tillbaka till Kaanans Abrahams land. Detta inte utan vedermödor som den bibliska historien vittnar om.



I den Israeliska historien finns det några hjältar som bra skulle matcha in i de olika "hulkserierna" typ Terminator, det är David och Simson. Här ser vi den unge fåraherden David hugga huvudet av den enorma filistéiska jätten Goliat.


Predikat i Godby den 28 december år 2013

måndag 2 december 2013

Vår (o)lyckliga kanal(o)tur i Venedig


                                                    Grande kanal i Venedig



Vi hade som jag tidigare berättade uppsökt Sankta Lucia och sett hennes undersköna gestalt liggandes i en kista i Jeremia basilika. Vi var uppfyllda av salighet och helighet och vi ville ta hela världen och framförallt Italien och Venedig i våra famnar. Vi hade efter besöket hos henne börjat skänka mer och mer pengar till alla tiggare som låg framstupa på gatorna, inte bara skarpmynt utan även sedlar prasslade vi fram ur fickorna.

 Föga anade vi att bara ett dygn därefter skulle vi och våra själar anfallas av hela "Hälvitäs" härskaror. De kom framseglande i sina drakförsedda gondoler och visade sina alienmålade ansikten. 

Akt no: 1 kan börja.

Vi, jag och min hustru Marina, våra vänner Ludmila och Vasilij från Saratov, hade då i två hela dagar gått tiotals kilometer längs Venedigs smala gator, över hundratalet broar och plaskat i decimeter högt gatuvatten. Nu ville vi för en liten stund se Venedig från en annan vinkel nämligen från vattnet.






Venedig genomskärs av en massa små kanaler kors och tvärs men från söder mot norr slingrar en stor kanal likt en boaorm, Grande Canale. På denna kanal kan man åka olika slags flytetyg mot betalning och vi valde att från den södra sidan av staden åka upp mot norr.




 Vi löste fyra biljetter i en bur nere vid kajen, frågade mannen i "butkan" om vi skulle hinna åka sträckan om vi löste en 7 euros biljett för 1 timme. Jo, det skulle gå bra, båten kommer om en stund sade han och vi gick  ned mot kajen. Det skulle vara linje 2, så vi måste gå över en båt för att komma till den rätta. Klockan var då ungefär 13.15 på blanka dagen.

Akt no: 2
Väl ombord var det ingen som tog emot oss, men vi satte oss i alla fall ned i fören och där satt redan en mängd människor, det kom även andra ombord efter oss. 
Båten startade och klockan var då ca 13.30.
Vi hade inte suttit många minuter förrän det plötsligt står två personer, en man och en kvinna, vid vår sida och frågar bryskt efter våra färdbiljetter. 
Yes, yes, sade jag och visade våra fyra biljetter som jag råkade ha på mig. Vår kommunikation gick på bristfällig engelska.

 Nu var deras ansiktsuttryck bistra. De hade onda ögon. De hade smala ihopknipta munnar båda två.

What is the question, undrade jag, what is the problem?
Jo, vi hade inte följt instruktionerna för resa. Vi hade inte stämplat biljetterna i apparaten som stod invid landgången. Vi hade åkt flera gånger av och an på kanalen påstod de.

But, but, but, we just by the ticket in the shop! What is the problem? I want to go away from that ship emidlitly! 

No, you go nowhere from here, you have to give us your passport or pay us 59 euro per person and if you not follow our instructions  we take you to the polisstation! 

Nu hade det tänt hus i helskota i Granlund så han böjade skrika, men min ryska vän tog mej i armen och sade att jag skulle lugna ner mej.

Nu insåg jag att anfall i alla fall är bästa försvar så jag frågade efter deras legitimation och vilka de var. Vi är poliser sade de och om ni inte betalar dessa böter så tar vi passen av er. 
Men ni har ingen uniform, var är er legitimation, vad är ni för ena? Frågade jag.
Här är vår polisnummer sade de och halade fram sina förhörsblock. Där stod deras namn och numror påstod de.




Ja som ni ser så har jag skrivit under hela pappret. Vad där stod förstod jag inte mycket av. 
För mig var detta som en ond dröm som jag helst ville slippa från.

Akt no: 3.

Vi betalade böterna. De var uppdelat i en bötesdel om 52 € och en ny biljett a 7 €. Vi betalade således 236 € ur vår resekassa. Jag minns ingenting av båtresan.
Vi steg av vid slutmålet, invid järnvägsstationen och bussplatsen. Precis där vi för tre dagar sedan hade stigit av bussen då vi alls kom till staden. Poliserna steg också av.

Men så slog det mig, vad står det egentligen på biljetterna vi köpte? 






  Ja, ni ser själva, våra fyra biljetter var alla köpta mellan klockan 09.10 och 09.11 på morgonen.
Den galningen i kassan hade skruvat klockan tillbaka 4 timmar i apparaten!!!!!!!!!

 Jag förstod nu varför de hade spänt på oss direkt då vi kom ombord.

Nu brakade det löst i min hjärna. Poliserna som bötfällt oss hade ännu inte lämnat oss. Jag sade ! Hit med mera poliser, ni klarar inte av det här! Gangstrar är vad ni är, maffia!

Yes sade de, gå upp till polisstationen här invid och gör en anmälan. Ni har 30 dagar på er att klaga på detta och här är blanketten. 

Vi började gå emot stationen, väl framme var den stängd men då vi gått en bit såg vi två poliser gå på gatan, en kvinna och en man. De var mycket vänliga och tillmötesgående och vi bad om deras hjälp. De ringde till en inspektör för detta färjbolag och han råkade faktiskt vara i området. Han kom fram emot oss och lovade att undersöka saken. Han ringde då ett par samtal och efter det sista samtalet så konstaterade han: Jo, biljetterna är köpta på morgonen, precis som där står.

Nu förstod vi att vi hade att göra med kriminella personer så jag sade att nu går vi in på polisstationen och gör en anmälan. 

Denna är gjord.

Jag har även sänt in den formella anmälan som skulle göras inom 30 dagar.
Min sista kommentar i brevet lyder: Om inte Ni inom 30 dagar har återbetalt de stulna pengarna kommer ni att bli anmälda till EU i Strassburg. Även i Italien bör vi som turister ha mänskliga rättigheter.


Jag har nu väntat på svar i 3 veckor.










Här är apparaten där vi borde ha stämplat våra biljetter före vi gick ombord. Om detta sade mannen i kassan ingenting. Vi såg inte andra göra detta. Där fanns ingen bom eller spärr. Vi trodde att ombord skulle man ta våra biljetter så som man gjorde på resan över Gardasjön.


Klagat den 2 december år 2013