onsdag 17 mars 2010

Johan Granlund - fransk spion ?






Om Bomarsund

Den 8 Augusti landsteg fienden i närheten av Bomarsund. Fransmännen i Tranvik och Engelsmännen vid Mångstekta och Hulta. Man ockuperade samma dag Finby och alla andra byar i närheten ända till Sunds kyrka omkring vilken en trupp af vid pass ettusen man slagit läger.

Så skriver Johan August von Bom i Januari 1855 i sin stora rapport efter Bomarsunds fall. Fransmännens högkvarter låg vid Janses i Finby och där huserade general Baraguay d'Hillier. Ett sten­kast därifrån på Granlunds bodde min farfarsfarfar Johan Granlund med sin familj.
Den tid som nu följde kom att bli en prövningens tid för dem och alla i byn. Som vi här skall få se höll det att gå riktigt illa för Johan
Vi skall först ta oss en titt på hans liv hittills. Hans föräldrahem var ett litet fattigt torp i Haga kungsgård, där hans far arbetade som drängfogde. Faderns nanm var Johannes Josieson och han var född på Granlunda torp, som låg under Kastelholms kungsgård. Vid sitt giftermål tog han namnet Granlund. Kort efter faderns död lämnade Johan som 14- åring torpet i Haga. Kvar blev hans gamla mor men längre fram i tiden skulle hon finnas tillsammans med honom på Granlunds i Finby.

Johan emigrerade alltså till Sund. Johans första arbetsplats var på Västergårds i Mångstekta, därefter Gunnarsby, så Träsk där han träffar sin käresta Anna Charlotta Svibergson .
Nu styr de kosan till det lukrativa Skarpans. Han köper halva Sågars hemmanet no 2 och bygger upp Granlunds.

Ja här är vi nu så mitt i världshändelsernas centrum man kan komma. Det är mycket spring i dörrarna i gården denna tid. Gästerna består inte bara av vanligt byssfolk utan mörkhåriga människor i röda byxor och blanka knappar. Gårdsfolket som annars även talar lite ryska har nu bekanta sej med engelska och franska språket.

Som vi alla känner till kapitule­rade fästningen inför övermakten och natten mellan den 2-3 september 1854 sprängdes hela fästningen i luften.





Anarki höll på att utbryta på Åland. Johans ladugård brann upp. Branden troligen anlagd av nån byssbo. Härefter följde en rannsakningens tid för befolkningen. Von Born arbetade med sin stora undersökning. För de flesta återvänder livet till det normala men inte för alla. Protokollen vet berätta att hösten 1855 arr­esteras ett antal ortsbor för förrädiskt gemenskap med fienden och blir förda till olika fängelser på fast­landet. Johan är med bland dem. Han får lämna hustrun och sin 13- årige son Johan Magnus att sköta gården.

I Nov­ember hålls rättegång i Kejserliga Abo Hovrätt. Ärendet återremitteras till häradsrättens prövning på hemorten i Högbolstad.

Svensbölebonden Johan Lindström har slutat skriva dagbok men han sitter nämndeman. Den 8 Februari 1855 besluter man att fallet återförs till Hovrätten och man avslutar: Kommande emellertid Granlund svarande att med Ordförandens förpassning välfångslad, vederbörande fångförare emellan framföras till slottshäktet i Åbo stad, att därstädes hållas intill dess annorlunda beslutes.





Den 18 April hålls ny rättegång och vi läser ur anklagelsepunkterna: Att han efter fiendens landstigning den 8 Augusti enligt all anledning anvisat dem den skogsväg som från Finby by leder till Sunds kyrka och sannolikt upp­lyst dem att ett antal Kronoartillerihästar förvarades hos Kronofogden Lignell i Tosarby samt påfölj­ande dag väglett en fientlig trupp till sagda ställe. Ävensom att han sedermera med beredvillighet biträtt ockupationsstyrkorna. "

Därefter genomgås de olika vittnesmålen och så kommer Johans redogörelseakt: I de förhör som Johan genomgått har han uppgivit att: Han är ägare till halva Sågars hemman i Finby på 1 versts avstånd till Bomarsunds fästning år 1854 om sommaren bott o nästan oavbrutet vistats å berörda lägenhet jämte sin hustru, deras 12 årige son Johan Magnus, hans faderssyster, 2 tjänstehjon, dräng och piga. Att han den 8 Augusti med drängen Johan Movallsson jämte övriga Finby bys boer klockan 8 om morgonen avrest åt Tosarby, varvid de omkring 2 verst från Finby ( l verst är 1068,8 meter således prejades de i Kolsvidja) överrumplades av beväpnade fiender, hvilka utspringande från några invid vägen uppförda riskojor med bajonetter hindra dem att fortsätta färden där de alla blivit av dessa och en mängd andra efterhand tillkomna fiender nödgade att återvända till Finby varest de likväl återfått sin frihet. Medan fienderna berett sej att kvarblifva i byn och i närheten därav sett en mansperson vid namn Daevell, hvilken talat svenska språket och åtföljt fienderna som tolk, samma dag om aftonen infunnit sig i Granlunds hemvist samt uppenbarade kunskap att hos kronofogden förvarades åtskillige kronohästar, äskat att av Granlund beledsagas till sagda by i anledning varav Granlund invänt att hästarna då mera ej var kronan tillhörig utan skänkta åt allmogen jämte det han såsom hinder för sej åberopat att han nödgades ombesörja sitt kort förut avlidna barns begravning, varpå tolken avlägsnat sej. Påföljande dag den 9 Augusti om morgo nen ånyo inställt sej hos Granlund samt genom hotelser att i händelse av fortsatt vägran med pistol den han burit i handen genast nedskjuta Granlund, tvungit honom att åtfölja sig till Tosarby, dit de ledsagats av 6 fientliga ryttare och tjugo man fotfolk.

Nu har man då harvat igenom hela rättegången med vittnesinlagor och allt och avslutar det hela med:

Vad sålunda förelupit samt handlingarna vidare innehålla har Kejserlige Hovrätten tagit i övervägande och finner något brottsligt i saken icke hava emot Johan Granlund in1upit hans däri avgivna förklaring fastmer vinner styrka av de vid undersökningarna avhörda vittnenas berättelser, varför Kejserlige Hovrätten prövar rättsligt Johan Granlund från allt åtal i målet befria.




Genom en sådan dörr kom Johan en gång in i februari 1855 och härifrån gick han ut i april 1856.

Johan var nu en fri man. Hans långa plåga var till ända. Det var säkert en mycket lycklig man som återvände till Granlunds i Finby.

Granlunds i Finby i dag






Min teori om att det var i Åbo slott som Johan satt fängslad skall visa sig vara sann. Det har nämligen i olika andra publikationer framgått att han suttit i annat finskt fängelse.  Följande artikel finns i tidningen Jönköpingsbladet av de 24 maj 1856.

" Det war hr. v. Born, numera Generaltulldirektör, som skickades till Åland för att på stället anställa undersökning af der begångna, förmenta förräderier. Han bedref sitt uppdrag med det nit och den energi att några och tjugo Åländningar häktades och inspärrades i Åbo slott, i hwars fängelsehålor de öfwer ett års tid försmäktade, tilldess Åbo Hofrätt, med sin af ålder wälkända sjelfständighet och omutliga rättskänsla, helt nyligen afkunnat deras dom vilken så när som på ett enda förklarade dem oskyldiga och försatte dem på fri fot.




Oolannin sota, Itämeren sota Suomessa, författare Oiva Turpeinen

I denna bok är vår vän Johan Granlund omtalad. På sidan 85står det på finska följande:

Sota Ahvenanmaalla nostatti esiin monenlaisia ihmiskohtaloita. Ahvenanmaan kruununvuoti
Carl Oscar Lignellin virkapaikalle saapui elokuun 9 päivänä 1854 yhdekseltä aamulla epätavallisia asiakkaita. Seuraueeseen kuului ranskalainen kenraali, hänen tulkinsa, ruotsalainen Devell, kaksi husaaria ja 16 sotilasta kiväärit ladattuina sekä talonpoika Johan Granlund Sundin pitäjän Finby kylästa (skrivfel står Timby) Kruunuvuodin rintaa vasten asetettiin pistooli ja häntä käskettiin tottelemaan keraalin käskyjä. Esimieheltään eversti Futuhjelmiltä ei Lignell ollut saanut minkäänlaisia ohjeita tällaisen tilanteeen varalta.

Ungefärlig översättning, kriget på Åland ådagalade många märkliga händelser. På morgonen vid 9-tiden anländer till hans högkvarter kronofogdebostället i Tosarby några ovanliga gäster. I sällskapet var en fransk general, hans tolk, svensken Devell, två husarer och 16 soldater med laddade gevär, samt bonden Johan Granlund ifrån Finby by. Emot kronofogdens bröst riktades nu en pistol och han tvingades svara på generalens frågor. Detta var en stor överraskning för kronofogden som av sin chef inte fått varning att detta kunde hända.




Fransk general i full uniform





Fransk husar, i sin uniform

Texten fortsätter sedan på finska: Kaikessa hiljaisuudessa hän (Lignell)  purjehti pikkuveellä 19 ja 20 päivien välisenä yönä Turkuun. Kuernöörille tekemässään selonteossa hän syytti petturuudesta varsinkin talollista Granlundia, talollista Anders Mattssonia Saltvikin pitäjän Näsby kylästä ja torppari Rosenblomia Tosarbyn kylästä.

Kronofogden planerade sin flykt från orten och i hemlighet ankom han mellan den 19 och 20 augusti  med en segelbåt till Åbo. I av guvernören beordrad undersökning anklagades bonden Johan Granlund för förräderi tillsammans med bonden Anders Mattsson från Näs i Saltvik och torparen Rosenblad från Tosarby.

På sidan 124 i samma bok får vi också reda på vem som var denna general som åtföljde sällskapet.
Hans namn var "de Roy", vi läser vidare:

Varsinainen maihinnousu tapahtui 7 ja 8 päivien välisenä yönä Bomarsundin ja Godby välillä. Aamulla 8 elokuuta ranskalainen kenraali de Roy tuli Tosarbyhyn Ahenanmaan kruununvuodin Lingnellin virkataloon . Lignell pakotettiin jättämään kaikki valtion omaisuus vihollisen haltuun. Lignell oli myös hyväksyttävä vihollisen vaaatimus että kukaan virkamies ei saanut poistua Ahvenanmaalta ankaran rangaistuksen uhallaa.

Landstigningen skedde den 7 och 8 augusi om natten mellan Bomarsund och Godby. På morgonen den 8 (borde varit den 9-de) ankom den franska generalen de Roy till kronofogde Lignells tjänsteboställe. Han beordrades att till dem överlåga alla rysk egendom. Han fick även order om att ingen rysk tjänsteman fick avlägsna sig från Åland och brott emot detta skulle bestraffas hårt.



Fängslat mig i juni 2015

Johan Granlund d.y.







Text-to-speech function is limited to 100 characters

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar