onsdag 17 mars 2010

Ortnamnen på Åland

Insändare i Nya Åland den 16 februari 2008.


Paula Wilson, pol.mag. turistföretagare och författarinna, bosatt i  Rosala, utkom senaste höst med en bok, "Röster från forntiden, gamla ortnamn berättar".

Boken en volym på över 500 sidor och utgiven på Shildts Förlags Ab, recenserades i Hufvudstadsbladet och fick då en förödande kritik  Man läxade upp förlaget som hade den dåliga smaken att giva ut en sådan smörja. Ord som tändstikor och bokbål låg i luften.

Recensionen skulle vissa sig vara startskottet till en insändarstorm som rasade i en månads tid. Tidningen avbröt sedermera hela debatten. Några axplock ur rubrikfloran: Forskarna avslöjade och utskämda. Felaktiga ortnamn föds lätt. Traditionalisterna drar ett löjets skimmer över sig. Wilson hotar inte etablerade forskare osv.
I kolumnen "I dag" skriver Bo Lönnqvist följande drapa: Ingen vid sina sinnen skulle väl överta ett lasarett, be kniven av kirurgen och operera. Ingen vid sitt förnuft skulle väl äntra en flygplanskabin utan ertifikat. Ingen skulle väl utan ingenjörsexamen konstruera en järnvägsbro, men när det gäller ortnamn synes det vara fullt möjligt att självlärda experter äntrar scenen!

Nå vad är det nu som P.W. har skrivit i sin bok som så till den grad retar upp de etablerade forskarn? Jo, hon har haft fräckheeten att utmana hela den samlade kåren av finlandssvenska ortnamnsforskare på tolkningen av våra gamla ortnamn. Dessa forskare har haft som vana att alla tycka i stort sett detsamma och man har både kliat oh dunkat varandra i ryggen i sin totala samstämmighet. Man hävdar att våra ortnamn inte alls är gamla. De är i de flesta fall från medeltiden (1050 - 1500 e.Kr.) De finländska kustområdena var befolkade av "finnar" och det var först efter korstågen c. 1150 som trakterna befolkades av svenskar. Då namnsatte kolonisatörerna orterna med oftast personnamn och de gamla finska ortnamnen överlappades med svenska benämningar.

På Åland skedde följande:  Man erkänner att vi hade en stor vikingatida svensk befolkning. Av en oförklarlig anledning försvann denna befolkning spårlöst ca år 1000 och vi hade ett tomrum här i 150 år. 
Detta tomrum utfylldes med en finsk befolkning. När så kolonisatörerna återkom trängde dessa ut denna finska befolkning eller tvångsförsvenskade dem. Därför har vi här byar som har finska namn ex. Sålis, Töftö, Simskäla. Finby är finnarnas by och Finström är deras en kommun. Ödkarby är den övergivna karlabyn. Alla byanamn med mansnamn i förleden ex. Vivasteby, Persby och alla med slutled -torp, -bolstad, -böle härstammar från denna tid. Gottby är gotlänningarnas by osv.
Allt dettta är resultatet av en enorm huggsexa vid fördelningen av den nya erövrade områdena. Åland invaderades av svenskar i ca 100-200 år. Den stora arkitekten för denna teori är den svenske ortnamnsforskaren Lars Hellberg. Se "Ortnamnen och den svenska bosättningen på Åland 1987". I den av Lars Huldén sammanställda boken "Finlandssvenska bebyggelsenamn 2001" slås synen på namnskicket
som en helt medeltida företeelse fast.

Paula Wilson hävdar däremot i sin bok att de flesta åländska och finlandssvenska ortnamn kan härledas till en grå forntid. Rottrådarna sträcker sig ända ned i gotiskan och de forngermanska tungomålen. Hon skriver:  Min forskning skiljer sig från mina föregångares bl.a. därignom att jag har utnyttjat modärna databaser och mycket gamla källskrifter. Man kan fastslå att bebyggelsenamnen är feltolkade i så hög grad att slutsatserna om finlandssvenskarnas härkomst måste omprövas.
Ja så talar denna modiga oh karismatiska författarinna som snarast borde inbjudas till Åland och berätta om sin forskning.

Vad är i dag museibyråns åsikt i dessa intressanta frågor? Tidigare stod Dreijer, Nyman oh Bertell i främsta linjen men vem vill axla deras mantel i dag?

Vad mig själv anbelangar har jag personligen inget emot att min hemby Finby eventuellt varit finnarnas by för jag är själv till hälften en sådan och många av mina bästa vänner är finnar. Däremot finns det över 2000 orter i Norden med förled fin- så saken kan faktiskt få diskuteras och ifrågasättas.

Johan Granlund
intendent för Ålands Jakt och fiskemuseum

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar