Lord Ashcroft, här i bild med Olena Zelenski den 17 augusti år 2024.
Samma dag offentliggörs hans besök hos mig och Mikael Apel den 23 april år 2024 på Åland.
Besöket var hemligt, inget fick publiceras före hans publicering av sin video samt artikel om John Bytheseas Viktoriakors som han erhöll efter sitt "hjältedåd" då han tillsammans med William Johnstone rånade den obeväpnade postroten intill Vårdö kyrka på kvällen den 12 augusti år 1854.
John Bythesea, löjtnant ombord på HMS Arrogant, får med sig eldaren William Johnstone på ett uppdrag från högre ort att få tag på brev som sänds mellan ledande personer på fästningen i Bomarsund och högkvarteret i Åbo. Dessa brev kallar man depescher och de var värdefulla för den brittiska stridsledningen. Man trodde underligt nog att denna brevkorrespondens var någon tillfällig manöver och förstod inte att denna posttrafik gått mellan Stockholm och Åbo i organiserad form alltsedan år 1638 under namnet "drottning Kristinas postväg" och sköttes av rotar som bestod av bönders drängar och torparfolk och som alltid leddes av en uniformerad postiljon.
John Bythesea var löjtnant och steg med tiden i graderna till Real Admiral men förlorade i anseende i början av 1870-talet då han med sitt fartyg körde på grund och kapsejsade.
Lord Ashcroft har i sin samling 46 stycken Viktoriakors. Samlingen är världens största enskilda Viktoriakorssamling. Lord Ashcroft innehar även den som gavs till John Bythesea. Ashcroft har en målsättning att dokumentera alla sina Viktoriakors, att notera händelserna hur och var de erhölls och just därför var det viktigt för honom att besöka Åland.
Här i vägskälet intill Vårdö kyrka skall han finna upprinnelsen till denna händelse.
I ett buskage invid vägskälet hände det. Bythesea och kompisen William Johnstone fick reda på att två postväskor skulle returneras till Kumlinge i skymningen den 12 te augusti. Fästningens postchef Pundini hade etablerat sitt högkvarter i Kumlinge. Denna tid var hela Vårdölandet i blockad och ingen post kunde sändas till fästningen eller därifrån.
De lierade sig med en bonde, Olof Carlsson från gården no. 2 i Listersby och fick husrum hos honom redan den 9 de augusti. De vandrade helt fritt omkring på Vårdölandet, väl ombesörjda av Olof Carlsson och inväntar postgången. De får då reda på att under kvällen den 12 te augusti skulle två postväskor föras tillbaka från Vargata där de hållits gömda i en närliggande skog, via Hullvik till Kumlinge. Hullvik var alltid postvägens hamn på Vårdölandets östra sida.
De fattar posto bakom enrisbuskarna i vägskälet vid kyrkan och inväntar postroten som skall avgå från Vargata när månen stiger upp. De ser dem komma och "Hands up ! " ni är arresterade är ordern. De spänner hanarna för sina pistoler och den ene bakom och den andre framför rotemännen tvingar de dem att inte taga vägen emot Hullvik utan till Listersby gårdarna 1 och 2 där de lokala "förrädarna" väntar. De lånade en båt och ror över melanliggande vatten och möter Olof Carlsson i hans hem. Han stiger då upp fullt påklädd för han hade väntat på dem. Han bjuder dem på brännvin och ger dem livsmedel i form av en säck potatis och en korg med färsk fisk. Vid midnattstid lånade han ytterligare en båt invid närmaste strand och med den rodde de över till HMS Arrogant. Hela postroten om fem personer medföljde. Roten bestod av följande personer:
Torparsonen August Mattsson
Drängarna Matts Danielsson-Hagström, Carl Anders Andersson och Matts Wilhelm Andersson. Med fanns även Olof Carlssons brorsson från Listersby Johan Carlsson. Denne arbetade nu som dräng i en gård i Vargata. Han skulle det visa sig vara insatt i förräderiet och såg till att allt gick enligt plan. Då det var dags för polisundersökning och förhör av alla i roten såg han till att just då befinna sig på fiskefärd.
Han var således spion och förrädare även han.
I von Borns rapport finns hela händelseförloppet förklarat i den polisundersökning som gjordes hösten 1854.
Det är bonden Olof Carlsson på gård 2 som nu ville hämnas på ryssarna emedan de tagit hans hästar till fästningen. Han fick nu inte skörden bärgad påstod han.
Den andra kompisen William Johnstone var eldare på skeppet HMS Arrongant som låg ute i Bussöfjärden. De hade rott ut mot Grundsundalandet och sökt upp Olof Carlssons gård vilket de kommit överens om. Carlsson fungerade som en av de lotsar som antingen frivilligt eller med våld fick lotsa den brittiska flottans fartyg i Vårdövattnen. Olof Carlsson hörde till den först nämnda gruppen.
I sagda polisundersökning framkommer även att William Johnstone var född i Kristinestad och utvandrat tillsammans med sina föräldrar till England då han var barn. Han kunde nu "dålig svenska" som det står i rapporten. Med största sannolikhet togs han med just för sina svenska språkkunskaper. William var inte på plats i Hyde Park då drottning Victoria utdelade medaljerna den 26 juni år 1857 utan får den sig tillsänd till det fartyg han befann sig på i Västindien. Han skulle däremot taga sitt liv bara någon månad därefter den 29 september samma år.
Denna medalj innehas nu av en amerikan och bevaras på ett museum i Los Angeles.
Von Borns rappport.
I Finlands Riksarkiv finns hela den stora polisundersökning som utfördes från början av december år 1854 och som utfördes av länsmän. Rapporten framlades senaten i januari år 1855.
Johan August von Born var sekreterare i den finska Senaten i Helsingfors och fick i uppdrag att lista befolkningens agerande före och under kriget. Han indelar dem i fyra grupper. Till grupp A hörde alla de som agerade emot rikets intresse. Till denna grupp hörde bl.a. Olof Carlsson. Han skall sedermera fly till Sverige men återvända efter den amnesti som utlystes våren 1856 och återvända till Åland. Däremot blev han hatad under hela sin återstående levnad av Vårdöborna emedan han riskerat hela postrotens säkerhet denna kväll.
Som en kuriositet kan nämnas att Johan August von Born var statsminister Olof Palmes farmorsfar.
Mikael Apel och jag i Bomarsunds besökscenter i april år 2024.
Denna dag hade centret öppnat sina dörrar för lorden och hans team.
Mikael är till vardags Sveriges Riksbanks högra hand. Här i rollen som Bomarsundsforskare.
I Historisk Tidskrift för Finland i dess nummer 2022;4, införde Mikael och jag två artiklar varav den ena mycket utförligt berättar om de "åländska Viktoriakorsen". Lord Ashcroft fick sig tillsänd en översättning som Mikael Apel gjort och läste den. Han blev då så intresserad så han ville resa till Åland för att på ort och ställe dokumentera händelserna i både video och text för någon engelsk tidning. Det blev sedermera infört den 17 augusti i år i Daily Express.
Dagens Viktoriakors i rött släpband, de som utdelades efter Bomarsundskriget var i blått släpband. Från år 1919 är alla i rött band.
Viktoriakorset, förkortat VC fick sin början i samband med händelser i Bomarsund i augusti år 1854. I januari 1855 instiftar drottning Victoria Victoria Cross och har sedan starten utdelats 1354 gånger.
Drottning Victoria.
Viktoriakorset är en medalj gjuten i brons, 3.5 cm bred och 3,8 cm hög och fästad vid en blått och rött band. Korset är ett så kallat "mantuanskt" kors med breddade korsarmstoppar. Samma typ av kors finns på toppen ovan kronan på det svenska riksvapnet.
VC skall utdelas till den person som utmärkt sig med tapperhet, självuppgivenhet och mod i strid. Även en privatperson kan erhålla korset och man är under militärt befäl. Hittills har endast män erhållit medaljen.
Innehavaren av ett Viktoriakors får efter sitt namn tillfoga beteckningen VC.
Viktoriakorset i blått band som gavs fram till år 1919.
En bärare av detta kors är en person i högsta rang i alla sammanhang. Således hälsar en amiral eller en general alltid först på denna person och han är högst värderad i rummet. Innehavaren får även en livstidspension som tills för några år sedan var 10.000 pund skattefritt per år.
Davis Lucas var den förste som erhöll Viktoriakorset och hans bedrift är den mest berömda av alla VC- medaljörer. Om hans bedrift löper ännu i dag kommentarer på nätet.
Lucas var i den loggbokssida från fartyget HMS Hecla jag rekvirerat från London Archive, en "Mate" alltså det vi benämner matros. Han var således inte militär vid det tillfället men skulle efter bedriften bli utnämnd till löjtnant och till slut Real Admiral. Han skulle senare gifta sig med kapten Halls dotter.
Detta är en sida ur HMS Heklas loggbok jag rekvirerade från London Archive. Här framgår exakt hur Lucas bedrift gick till. Klockan 5.56 alltså fyra minuter före klockan 6 på kvällen den 21 juni landar två brinnande granater ombord på HMS Heklas däck.
- Shell fall ombord and Mr Lucas mate throuw one of them overboard while burning. Alltså två granater landade ombord och Lucas hivade en av dem överbord medan den brann.
Så lyder även de fortsatta rapporterna ända fram till högkvarteret och ingår även i motiveringen för hans erhållande av Viktoriakorset.
Denna berättelse har därefter utbroderats och fyllts på till oigenkännlighet. Granaten skulle brisera med ett fruktansvärt dån strax före den landade och även således räddat ett antal människoliv osv. Granaten var troligen en blindgångare som inte gjort någon skada. I vår forskning om denna händelser har vi funnit att granaten avsändes av en Licorne, en fältkanon av cirka 1,5 meters längd och som avlossade en kula eller granat om cirka 4,5 kilos vikt, således en passlig pjäs att hiva till sjöss.
I alla dokument vi genomgått framgår att på Grinkarudden fanns fyra fältkanoner. Dessa har vi nu spårat. Två av dem finns i London och två i Paris. De allierade delade nämligen kristligt på krigsbytet.
Försäkringsbolaget Phoenix huvudkontor i London
I min senare forskning om Lucas fann jag honom i en strålande civil karriär. Han skulle nämligen visa sig bli chef för försäkringsbolaget Phoenix i London och i den rollen avled han år 1914. Dessa uppgifter fann jag bara av en tillfällighet. Det skulle visa sig att hans namn fanns under ett dokument som infördes i Finlands Allmänna Tidning som en kungörelse att affärsmannen Lindberg i Helsingfors erhållit möjligheten att saluföra detta försäkringsbolags produkter i Finland. I villkoren för denna verksamhet fanns ironiskt nog en punkt där han även fick saluföra försäkringar av gods i hamnar och last för utrikestransport av tjärprodukter. Det var just sådana produkter Davis Lucas var med om att förstöra i de österbottniska hamnarna våren och sommaren 1854.
Då jag forskade vidare i Lucas försäkringsmannabana fanns i Phoenix verksamhetsberättelser just alla uppgifter om Davis Lucas bedrifter ifrån Bomarsund.
Försäkrat i Godby den 22 augusti år 2024
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar