Simon Sogonjak |
Jag och min hustru Marina Sapronova från St: Petersburg, har av min äldste son Jampe fått ett angenämt uppdrag: Sök reda på min mors farsfar Simon Sogonjak som försvann under oklara omständigheter 1918 i "Den stora oredan!"
Vi talar nu om tiden efter första världskriget som även sträckte sina armar till det demilitariserade Åland.
Men vi börjar i Gölby, exakta tidpunkten för då Simon anlände är i skrivande stund oklar. Det kan vara redan vintern 1915 eller någon gång under år 1916.
Över isarna kommer 1915 den första kontingenten ryska förband och året därpå huvudstyrkan som bestod b.l.a. av "Automobilavdelningen". Det är enheter ur den ryska marinen och kustartilleriet. Största delen av manskapet var egentligen ukrainare.
Bilkommandot i Västerhamn |
Det visar sig att Gölby i hjärtat av Åland är intressant för dessa styrkor. I bykärnan finns en gård, Norrgårds som verkar mest passande för herrarna. Man frågar inte om lov utan påstår att man behövde hela huset. I gården bor familjen Dahlblom med husfar som är sjuklig och mor med 7 små barn.
Gänget är samlat, Simon i vit mössa till höger om Ztek i bildens mitt |
I samma by finns en annan gård, där bor de tre unga flickorna Borg. Den ene av dem Edit, hon förälskade sig i Simon med efternament Sogonjak, från Ukraina. Hon gifte sig med den vackraste och finaste av alla. Simon var garnisonschefen Zteks närmaste man i "Automobilnij kommanda". Alexander Ztek var omöjlig att få för han var gift och hade sin fru, Ginja, med sig tillsammans med sonen Bronja.
Nämnas kan är att bland de på Åland varande ryska styrkorna under denna tid så gifte sig fem med åländska kvinnor och fyra av dem kom från Gölbygarnisonen. Edit var således en av dem.
I detta dokument hittade vi då underofficer Simon Feodorovits Sogonjak. Gick in i armén år 1912
från Tjernigov provinsen i nuvarande Ukraina, Nezhinskiy distriktet, residensstaden Talalaevskoj och byn Senjoki (Sinjakov) och översatt till svenska Blåmärket.
Här framgår att han var bondson.
Dokumentet undertecknat den 1.6 år 1917 i Mariehamn och har nummer 401.
Ett annat register över militärkommandot på Åland den 1.6 1917
Här framgår att Simon var ogift, och fungerade som förste underofficier för maskinrummet och gick in i armén år 1911.
Registret upptar sammanlagt 81 personer.
Nu har vi från arkivet i St. Petersburg fått mera information om Simon Sogonjak. Vi har nu hela hans militära karriär kartlagd fram till det han kom till Åland och Gölby.
Texten på pärmbladet lyder i översättning ungefär: Förteckning över sjömän inom Ryska Östersjöflottan.
Här har nedtecknats de första uppgifterna om Simon då han gick in i armén den 7 november år 1911.
Simeon Feodorovitj Sogonjak.
Kommande från: Chernigov, provinsen Talaevskij och byn Sinjakov.
Född den 27 januari år 1890
Längd 172 cm och 88 cm över bröstet
Religion: ortodox, ogift, kan läsa och skriva
Yrke: Smed
Utses att tjänstgöra i Baltiska flottan.
I detta dokument finns bokfört alla Simons tjänstgöringar, befordringar o.s.v. Här framgår att han tjänstgör som II matros den 19 februari och den 21 mars samma år går han i en kurs i maskinlära. Redan den 7 april står han antecknad som befäl på skolskeppet Ocean. Detta skepp blev sedermera efter revolutionen omdöpt till Komsomolets.
.
Den 1 april står han som befäl i maskin för fartyg i I mindivisionen.
Den 4 mars år 1913 fick Simon en bronsmedalj till minne av ätten Romanovs 300- åriga dynasti.
Den 28 april år 1914, utexaminerad underofficer.
Den 1 januari 1915, utnämnd till I underofficer av I graden för sjömän
Den 23 februari år 1916 avresa till Automobilkommanda och Åland
Den 1 januari år 1917 utnämnd till I officer i militären.
Ja här har vi beviset på det som har berättats om Simon att han var chefens högra hand.
I eftermälet efter dessa "ryssar" som gifte sig med åländska kvinnor har det sagts att de blev tvingade att lämna Åland även fast de hade barn med sina hustrur. En sådan var Simon. Han försvann. Men vart?
Då jag arbetade med min bloggartikel om Vita Björns märkligaste fånge Lev Kamenev fann jag i boken "När Finlands öde avgjordes" några skildringar från Frihetskrigets dagar en tioårs-jubileumsbok följande information skriven av t.f. landshövding Hjalmar von Bonsdorff, som den 5 mars 1918 hade just anlänt till Åland:
På redden (Eckerö) lågo svenska pansarskeppet Sverige med amiralen greve Ehrensvärd, en svensk kononbåt och ett par handesfartyg samt närmare land tyska slagskeppen Rheinland och Westfalen, förande konteramiral Meurers flagg. Dessutom låg där en stor tysk transportångare, varifrån hästar, furage och ammunition som bäst lastades ut på isen. Från land åter kom den ena skaran ryska soldater efter den andra och samlade sig under sina respektive ryska, ukrainska, polska, estniska nationalfärger för att inskeppas på den väntande svenska båten för vidare befordran över Sverige till sin hemorter.
Frågan man ställer sig, var Simon med vid detta tillfälle eller höll han sin undan?
För att bringa klarhet i frågan tog jag kontakt med riksarkivet i Stockholm och de meddelar mej i ett mejl den 1 juli år 2016 att det finns listor på alla dessa soldater i deras arkiv.
Det är nu för mej att göra en "stockholmsresa" igen då.
Karasjåat i Godby den 4 juli år 2016
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar