När Williami Hautaviita från Finland kom till Klippan

Det kunde ha varit 1959 eller så var det 1960. En vacker sommarkväll cyklar vi finbyglopar till Klippan för dit skulle Williami Hautaviita komma och böja hästskor med tänderna sades det. Ja så stod det på affischer som hängde runt överallt på husväggar och lyktstolpar.

Det var ganska vanligt att olika slag av gycklare, teatersällskap, dragspelare, predikanter och personer av alla de slag dök upp för att visa sina konster just sommartid på 1950-talet i de åländska ungdomslokalerna. Några av dessa dansade en sommar men vi kan även konstatera att några av dem senare blev riktigt etablerade kändisar. 

Vi var inte så värst många som såg Hautaviita dendär kvällen men han inställde i alla fall inte tillställningen.
Med sitt sedvanliga vänliga österbottniska tilltal fångade han oss grabbar. Några av oss fick även komma upp på scen och testa och känna på prylarna.

Vi fick även en broschyr med oss hem och denna har följt mig under alla dessa år genom alla flyttningar från den ena lådan till den andra, men just nu när jag skulle behöva den inför denhär artikeln så var den försvunnen. Jag har letat i flera veckor men kan inte hitta den.

På nätet kan man läsa en del om Hautaviita, bl.a. så kan man kika på ett inslag som bandades 1981och ligger på "Elavaarkisto" alltså Finlands TV arkiv.

Williami Hautaviita föddes år 1905 i Lappfjärd i Sydösterbotten. Han startade sin kraftkarlakarriär redan i ungdomen och turnerade land och rike runt före kriget. På 1950-talet återupptog han turneradet och i en Ålandstidning av år 1952 har jag hittat följande artiklar:

Rubriken lyder: Stålman böjer entums järnspett med tänderna.

Fr.o.m i dag, t.o.m. fredagen den femte dennes, får ålänningarna stifta bekantskap med stålmannen och kraftkarlen Hautaviita, jonglörerna Duo Ilvonen och trolleriprofessorn Mr Una, som reser runt i landskapet och ger föreställningar.

Utan tvekan är Hautaviita enastående i sitt slag. Själv väger han 150 kilo och lyfter nästan lika mycket i tänderna. Med tänderna böjer han också entums järnspett och rätar ut hästskor. Två dagar före olympiaden visade han vid Åbo Akademi sin styrka inför amerikanska tidningsmän och dessa funderade nu på att engagera honom dit. Ett favoritnummer är att dra iväg med en hel buss med repet mellan tänderna. 

En dag i veckan äter han 25 råa ägg för att hålla sig i form och fel på tänderna hade han en gång, men då tandläkaren skulle borra bet inte borren utan han fick tillgripa specialinstrument. 
Efter ålandsturnen far sällskapet till Luleå.

Då vi bläddrar vidare i Ålandstidningen för denna vecka ser vi följande artikel med rubriken:

Stålmannen slår världsrekord?

 En fläkt av olympia rekord vill "stålmannen" Hautaviita ge mariehamnspubliken på måndag kväll då han uppträder i Stadshuset. Han skall nämligen göra ett världsrekordförsök i att böja järnspett.
Detta förbluffande meddelande gav han oss i går då han i egen hög person gästade redaktionen. 

-Saken är nämligen den, sade herr Hautaviita, att jag under olympiaden kom i kontakt med amerikanska journalister som ville ha mig över till staterna. Samtidigt skulle de anordna en tävling mellan Amerikas kraftigaste man och mig. Nåväl, härom dagen fick jag ett brev i vilket det stod att den som anses som Amerikas kraftigaste karl har med tänderna böjt två 1-tums järnspett efter varandra. Denna prestation anses som ett rekord.
Vi förstod nycket väl att detta gick herr kraftmannens ära för när. Han förklarade själv att han inte vill att någon skall vara kraftigare än han - och det skall han visa mariehamnspubliken. Förutom sitt vanliga kraftprov som bl.a. består i att han vrickar hästskor, skall han i rask följd böja fyra 1-tums järnspett. Järnspetten levereras av Mariehamns Handelslag.

Artikeln  fortsätter: "Sonen blir bättre" 
Herr kraftkarlen är också lycklig far till en 5-årig grabb, som på allt sätt vill gå i pappas fotspår. Redan nu kan han med sina mjölktänder böja ett kvarttums järnspett och pappa tror att pojken kan komma att gå långt.
-Fortsätter han såhär i samma takt så blir ett 2-tums järnspett en leksak för honom säger han.



Med en önskan om att vintern snart tar slut detta nådens år 2013

Nu har jag äntligen hittat fotografiet som jag sökte. Jag hade som vanligt gömt undan det i en skokartong med lösa bilder.
Detta kort Hautaviita oss ungdomar då han besökte Klippan. 

När Hautaviita drar en lastbil med tänderna.

Rykten har gått om att Williami skulle suttit bakom lås och bom för ett brott han säger sig ej begått.
För en tid sedan städade jag min Alandicasamling, (dammet bör torkas av varje år) och i min hand låg en Sankt Olof från år 1981. Det var bara av en tillfällighet jag fick syn på en rubrik:
Stålmannen. Jaha tänkte jag är det Hautaviita? Jo just det, artikeln handlade om honom och är skriven av Brita Sahlgrén-Högnäs.

Vi läser följande: Denne samme man dömdes 1928, mot sitt nekande i Vasa hovrätt för dråp och satt över 8 år i tukthus. Tretttio år senare bekantgjordes ett vittnesmål som innebar att en annan man som emigrerat till Canada 1929 skulle ha erkänt sig skyldig till sagda brott. Vittnet lever fortfarande. Nya förhör verkställdes på sextiotalet med bl.a. honom och en del av de vittnen som var aktuella på tjugotalet när Hautaviita fälldes. Lärare Håkan Teir som har rötter i Hautaviitas hemkommun Lappfjärd, engagerade sig i tio års tid med fallet och försökte få juridisk och moralisk upprättelse åt Hautaviita men förgäves. 

Författarinnan skriver vidare: Sommaren 1980-kort före jag med hela min familj flyttade till Åland tog jag genom Håkan Teir del av samtliga handlingar i fallet. I en skrivarlya i Hammarland beslöt jag att fördjupa mig i fallet och skriva en bok om berättelsen. Boken baserar sig på ytterst brännbart stoff dvs. förhörsprotokoll som inte tidigare varit offentligt kända, domstolhandlingar och brev och andra avslöjanden som tyder på att Hautaviita blivit offer för ett s.k. justitiemord. Slut referat. 

Ja, så kan det gå om man befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt och det gjorde förvisso Willami Hautaviita från Lappfjärd i Österbotten säger jag som är född bara några kilometer därifrån, i det finska Isojoki eller Storå som kommunen hette på finska.