Högberg i Finby, byns högsta berg, lär vara 66 meter över havet.
Berget tornar upp sig till höger om vägen till Lövvik. En gång i tiden var berget mitt, men i fjol sålde jag det till en grannpojke. Nåja, det finns ju allemansrätt, så jag går nog dit igen.
Nej, dethär är ingen vårflod som bryter fram här, ur den istid som upphörde 2013 utan en flod av stenar som rasslade fram sådär för cirka 8 tusen år sedan. Som ett jätte S slingrar den sig fram mellan enrisbuskarna, kommande upp som ur en källa ur "forntidens kummel", de stora bronsåldersgravarna som finns där.
Jag skall erkänna att jag ibland känner mig mörkrädd när jag går upp på höga berg, varför förstår jag inte.
Kan komma på mig med att i nätter då jag inte får sova ser jag stora bergsväggar torna upp sig framför mig,
då sätter jag på lampan och börjar läsa något, eller går till kylskåpet efter en smörgås.
Då man går längs berget hittar man många fina stenformationer, en del formade av naturen andra gjorda av människohand. Titta här! Är det inte en båt vi ser? Onekligen. Dehär stenarna har kunnat blivit ditsatta av några pojkar för kanske 50 år sedan men kan lika gärna vara gärna vara utplacerade för 5000 år sedan.
Dehär kombattanterna har kämpat om herraväldet i många år, men vem vann egentligen? Jag tror nog stenen vinner till sist.
Ja, nog skall det bli roligt att få komma på fågelskytte igen efter den långa vintern. Men hallå! På torra land, på Finbys högsta berg?
Denhär stenformationen hittade jag för ganska många år sedan. Det är en tvådelad stenbyggnad som är inbyggd i en stor bergsskreva. Formationen finns alldeles invid Lövviksvägen. Den är gjord för två personer som kan stå raka i den och hålla ett gevär exakt vågrätt ut mot omgivningen. Att det är ett skyttevärn understryks av att invid värnet finns en ringmur, där eventuellt liggande krigare kunde bevaka omgivningen. Med allra största sannolikhet byggdes detta av ryssarna under första världskriget. Ryssarna hade en stödjepunkt ett par kilometer längre in i skogen på Boberget. Härifrån höll man uppsikt över omgivningen.
På vår vandring runt Högberget kom vi till denna stenformation. Den finns på bergets ostsluttning, inte alls långt från "skytteskåran". Enligt fältetnolog Conny Andersson som vi ser stå till vänster här i bild rör det sig troligtvis om en sälkokningsanläggning. Formationen är rundbyggd med en murkonstruktion. Man kan ana sig till var man utvann sältranen i formationens ena sida. Håller teorin så har vi att göra med ett par tre tusen år gammalt bygge.
Detta är Galtars sten.
I många år har jag funderat på varifrån detta namn har kommit, men inte fått ett vettigt svar. Det är ett av Ålands största enskilda flyttblock och ligger några tiotals meter till höger om vägen till Lövvik på Finbysidan.
Det finns ingenting som tyder på att namnet Galt skulle kunna kopplas till denna plats. Ingen med det namnet har bott i de små torpen som fanns ännu för hundra år sedan runtom i bygden. Jag kan inte heller se att någon med det namnet ens skulle levat i Sunds kommun.
För några år sedan skickade jag en förfrågan till författarinnan av boken "Röster från forntiden" ifall hon kunde spåra namnets betydelse från eventuellt gotiskan. Hon svarade att hon kunde tänka sig att stenen låg invid en gräns eller rå, emedan "Galt" kunde tyda på detta. Nåja, det kanske är rätt.
Den i särklass roligaste förklaringen är nog denhär, som en del byssbor berättat om:
En bonde i det avsides belägna Lövvik, kallad rätt och slätt "Lövviken" lär ha varit enormt stark. En dag bar han en gris, en galt, den 3,5 km långa vägen till Andelshandeln där slakteribilen väntade.Vid denna sten lär han ha sätta sig ner och vilat. Puh!
Jag vill nu ta er med till ett annat berg i Finby. Hökleberget kallas det men dess egentliga namn är nog Högklev. I dess ostsluttning hittade jag denhär långa stenformationen.
Den finns cirka hundra meter västerut om vägen från Finby till Tranvik, den så kallade "Lilla grusvägen". Man hittar platsen om man går några hundra meter från Svartbäcks bron mot Tranvikshållet till höger.
Den löper i cirka 25 meter i skogskanten helt till synes plötsligt framför en som kommande ur intet.
Stenmuren är absolut byggd av människor för runt omkring finns inte så mycket lössten, utan dessa är samlade till detta bygge.
Kan vi också här ha att göra med en bevakningsanläggning? Vi vet att under Bomarsundskriget användes Tranviksvägen av fransmännen. Min farfarsfarfar blev t.o.m. fängslad efter kriget och satt i smidda bojor ett halvt år i Åbo slott för att han hade visat den franska trupperna denna väg, samt vägen till kyrkan, Lövviksvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar