Året 2020 skall gå till historien som det år då hela världen drog efter andan och upplevde den värsta farsot sedan digerdöden på medeltiden, koleran som startat redan på 1500-talet och spanska sjukan i början av förra seklet.
Om digerdöden finns ett stycke i denna bloggartikels slut.
Sommaren 1854 drabbades Åland med full kraft av koleran som skulle pina befolkningen under några veckors tid i augusti och september under det så kallade Bomarsundskriget.
Den hade visserligen redan året före gjort ett besök i bygden då drängen Pehr Lindholm från Norrgårds i Finby gård No:10 avlider i kolera i en ålder av 55 år 8 månader och 15 dagar. Gården är för övrigt min hemgård där jag själv växte upp. I september samma år skall två personer avlida i Skarpans församling och 2 personer i Vårdö, alla i koleran.
Koleran som alltsedan 1500-talet skördat miljoner människors liv och i olika vågor vandrat runt i världen hade sin början i Indiska Ganges. På 1830-talet startade den så upp i Ryssland och kom till Åland därifrån via ryska soldater och leddes in i Bomarsundsområdet med sitt första fall i augusti 1853. Den nästlade sig sedermera in i den franska belägringskåren året därpå.
Man har frågat sig varför inte de brittiska soldaterna dog av koleran men en teori är att fransmännen använde brunnsvatten och åt av ortens mat medan britterna hade eget destillerat vatten med sig tack vare fartygens ångmaskiner. Britterna var dessutom oftast isolerade på fartygen. Huru många som avled inom den ryska garnisonen är för mig okänt.
Totalt räknar man med att i hela världen har koleran har dödat 100 miljoner människor.
Enligt hävderna avled i kolera på Åland 146 personer och skördade 556 franska soldaters liv, långt mera än de som dog i själva krigshändelserna. Samtidigt härjade en annan farsot, scharlakansfebern, mestadels i Vårdö kapellförsamling där 23 barn i åldern 1-15 år avled år 1854. I Sunds församling avled 5 barn och i Skarpans församling avled 8 barn. Alltså totalt 36 barn. Denna farsot har jag inte sett uppgifter på tidigare.
Scharlakansfebern skördade offer redan under år1853 då mestadels i Sund och 7 barn dog, i Vårdö Mickelsö avled 1 barn och i Skarpans församling 4 barn,
Ovanstående grav vi ser i bild får illustrera vår berättelse vad gäller kolerans offer i Sunds församling. Det är frågan om den i kolera den 30 augusti år 1854 avlidne Henrik Fager, sockensmed boende i byn Finby Estvik under gården Trögers. Han var en av de 58 personer som i sin aktivaste ålder fick sätta livet till för denna farsot inom Sunds, Skarpans och Vårdös församlingar.
Tilläggas kan så var Fager med största sannolikhet personen som anlade tegelbruket i Estvik.
Om hans verksamhet har i denna blogg tidigare omtalats i en artikel om tegelbruken i Sund.
Vi skall nu göra en titt i Sunds församlings bok för döda och begravna år 1854. Vi skall finna att koleran blommade upp i augusti och fortsatt till septembers slut, totalt ca 6 veckor, från den 17 augusti till den 29 september. Jag har även gått igenom 1855 års dödbok men inte funnit en enda avliden det året i kolera.
Från vänster läser vi ordningsnummer, dödsdag, begravningsdag, by, titel och namn, ålder, månad, dag äktenskap, man eller kvinna.
Vi skall finna att från Sunds församling avled i koleran totalt 47 personer, i Vårdö kapell 3 personer och på Skarpans 8 personer totalt 58 personer de flesta män i arbetsför ålder.
Den förste som skulle avlida i "cholera" i Sund år 1854 var Förra bonden på Finnby No: 3, (Daniels gård, uttalas Danels), Daniel Andersson i en ålder av 66 år, 10 månader och 3 dagar.
År 1854 avlider Bonden Johan Granlunds barn, Anna Carolina som den 5 augusti avlider enligt okänd orsak i en ålder av 6 månader och 25 dagar. Hon skall begravas den 8 augusti och det är då som Johan, min farfarsfarfar blir prejad av en fransk trupp och blir tvingad att visa dem vägen till Sunds kyrka. För detta får han närapå själv sätta livet till, får sitta i 15 månader i Åbo slottsfängelse tills han blir frigiven i en allmän amnesti. Dessa uppgifter framgår i de hovrättsprotokoll jag innehar.
Som nummer 49 i dödslängden avlider i cholera, den 30 augusti sockensmeden Henrik Fager från Finnby i en ålder av 44 år 7 månader och 4 dagar.
Den sist avlidna inom Sunds församling död i kolera är, Försvarskarlen Gustav Anderssons hustru Anna Cajsa på gården Björby No: 1, i en ålder av 61 år 1 månad och 22 dagar.
Totalt skall i Sunds församling i koleran avlida 47 personer under augusti och september år 1854.
Inom Vårdö kapellförsamling skall i kolera avlida totalt 3 personer under september månad år 1854.
Avlidna i Skarpans församling år 1854.
I augusti och september år 1854 skall i Skarpans församling avlida totalt 8 personer i koleran.
Totalt avlidna i Sunds, Vårdös och Skarpans församlingar i koleran var 58 personer. Detta enligt kyrkböckerna. I boken Bomarsund och det ryska imperiets utpost i väster finns en förtjänstfull artikel av Anders Fagerlund. Där framgår att det skulle vara totalt 146 civila ålänningar som avled i koleran.
Siffran finner jag hög, trots att jag gått igenom endast Sunds, Vårdös och Skarpans dödslängder och funnit 58 avlidna i kolera. Detta område var de facto själva smitthärdens epicentrum.
Dessutom skriver han att de i kolera avlidna franska soldaterna skulle vara 700 emedan informationsskylten invid Bomarsunds gård omtalar 556 soldater.
De flesta av de 556 franska soldaterna som dog i koleran blev begravda i massgravar på i dag okända platser i närheten av Bomarsund men ett par av officerarna fick en ståtlig begravning. Här ser vi gravkullen för bataljonchefen i 2:a linjeregementet, Francois Jean-Baptiste August Millard de Montrion. Han avled den 28 augusti 1854 i en ålder av 47 år.
Graven finns några hundratal meter söder om Bomarsunds gårds bilparkering i mitten av en skogsö.
Invid parkeringen finns en informationsskylt med texten.. När koleran några dagar därefter utbröt i lägret avled ytterligare 556 soldater. Flertalet begravdes utan ceremonier och i dag finns ej några spår av dessa gravar. Över några officerare restes dock gravstenar.
En annan officer finner vi begraven invid Kuggens gård i Finby.
På gravstenen står, De Bauchamp 19 augusti 1854
Bild ur boken Oolannin sota, Det åländska kriget av Marta Hirn
I boken Glimtar över Åland utgiven år 1942, har "Den fridsamme", Axel Danielsson lämnat en berättelse. Han skriver om koleran följande: men inte för så många år sedan funnos i byn flera åldringar, vilka t.o.m. voro med och gjorde kriget, låt så vara som trosskuskar. Vi kunde nämna Daniel Danielsson, Gustaf Örlin och Gustaf Fagerlund. Den förstnämnde i trion körde i flere dygn koleraoffer, de sjuka till fältlasaretten, de döda till gemensamhetsgravana, av vilka det finns ymnigt i Bomarsundstrakten, men också annorstädes i grannskapet. det var obehagliga transporter, och om körsvennerna inte fått litet brännvin emellanåt, så hade de ej stått ut hette det. Slut citatet.
I Borgboda fanns vid tiden för koleraepidemin i Sund en 16-årig yngling som kallades "Borgboda Janne", Johan Lindholm hette han. Karl-Anders Lindholm i Högbolstad berättar att Janne fick i uppdrag att som trosskusk köra omkring i bygden med kolerasjuka soldater. Man hade ordinerat dessa att få komma ut i friska luften och detta skulle hjälpa hette det. Det resulterade i att även Janne fick en släng av koleran så att han under hela sin levnad åberopade dessa sviter och därför inte ansåg sig behöva deltaga i någon form av kroppsarbete på gården. Han blev i stället "skrivarkarl" och som sådan utförde han bouppteckningar och uppgjorde testamenten åt folk.
De som fick kolera avled ofta inom några dagar ja till och med fortare.
En historia jag hört i Sundsbygden var att en av trosskuskarna från norra Sund, lämnade hemmet på morgonen men kom aldrig hem till kvällen. Koleran hade tagit honom och han dog efter några timmar.
Allmänt om digerdöden.
Digerdöden härjade som värst i Europa åren 1348-1350 men hade redan 1334 startat i Kina och spreds via handelsvägar till Mellanöstern och Europa. Denna farsot var en zoonotisk sjukdom som sprids mellan människor och djur. Spridningen är antingen direkt via vektorer, förorenat vatten eller livsmedel.
Ordet "diger" härleds från fornsvenskans "digher" som betyder helt enkelt stor. I europeiska språkvarianter finns oftast ordet svart inlagt.
Under digerdöden förekom tre olika sjukdomsformer, böld, lung och blodpest. Dödligheten i böldpesten var 30-70 % meden i de övriga var den oftast 100 %.
Men trots att den började i Kina fick ändå Europas judar skulden. Då den bröt ut i Frankrike påstod man att judarna hade förgiftat brunnarna och de fördrevs. Här ser man tydligt mönstret i århundradenas förföljelser av det judiska folket som kulminerade i förintelsen.
Man beräknar att digerdöden skördade en tredjedel av Europas befolkning och cirka 100 miljoner människors liv globalt.
Ett fenomen som inträffade under digerdöden var de vandrande Flagellanterna. Vilka var de?
Detta brödraskap inledde sin verksamhet redan på 1200-talet i orten Perugia och spreds inom Europas länder. Man trodde att genom kroppens gisslande "latinets flagellare" kunde man uppnå syndernas förlåtelse. Dessa bröder vandrade så runt på vägarna och slog sig blodiga. Sällskapet förbjöds sedermera år 1417 av Vatikankonsiliet.
Gisslat i Godby den 1 april år 2020
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar