Ungdomslokalen Klippan i Sund Finby på Åland
Tidig 1900-tals bild, observera midsommarstångens placering och det invid varande "Kommunalrummet"
Fotograf Anselm Sjöblad
Då jag växte upp på Norrgårds i Finby var denna ungdomens samlingssal en medelpunkt för hela Sundsbygden. Här samlades man midsommaraftonen för att resa sin stång, ja den restes vid 22-tiden.
Karlar från hela Sund, kastade av sig kavajerna, såg till att pluntan var väl gömd under stenfoten, reste så stången på gammalt sätt med långa stänger lagda i ett kryss. Jag tror det var tre par stänger där fem-sex man stod vid varje stång. När stången så var uppe i den ljuva kvällen sjöngs unisont Ålänningens sång och barnen dansade ringdans.
Här hölls jubileumsfester, bröllop, födelsedagskalas, andelshandelsstämmor, folkskolans julfester, skördefester och utställningar, varudemonstrationer, politiska och religiösa möten.
Mitt allra första suddiga minne av detta hus var att ingången då var på östra sidan, alltså till vänster i bild. Jag minns en ribbad vägg till en stor garderob dit man inlämnade sina kläder. Minns att Gunnar Vine, ja så hette han, gårdskarlen för lokalen och dess allt i allo, tog emot kläderna och gav en lapp. Minns de mörkklädda männen som lätt alkoholpåverkade kände sig både vackra och modiga. När det bjöds upp till dans satte sig kvinnorna vid väggarna och männen flockades i hörnet vid ingången till salen.
Då det ställdes till med bröllop, vilket det gjordes några gånger per år, gick traktens folk, de som inte var bjudna, i kvällningen fram till lokalen och ropade ett flertal gånger "bruden uut, bruden uut"!
Så kommer då brudparet ut på trappen i applåder och till dragspelarens taktfulla spel går de runt ett par varv på backan. Dragspelare jag minns var Edgar Blomberg från Vivasteby och Bror "Boje" Eriksson från Vårdö.
Då skymningen lagt sig emot mörker kom dynamitsmällarna som dånade bakom huset. Kanske det var fråga om stubbomber. Ja, det var en märklig tid.
Till Klippan kom även sommartid olika sällskap med programuppvisningar från Sverige och fasta Finland. Det rörde sig om både profana och religiösa tillställningar. Frälsningsarmén, som denna tid hade en församling på Åland återkom årligen till välbesökta möten. Jag minns en pastor, välkänd och aktad i bygden, han hette Åberg. Vi barn kunde konstatera att han hade en stor bula mitt på huvudet.
I denna bloggartikel vill jag berätta om tre var för sig helt väsensskilda kändisar som jag än i dag minns från sina uppträdanden på Klippan. Det är frågan om Lapp-Lisa som sjöng Barnatro, Williami Hautaviita som böjde hästskor med tänderna och hushållskonsulenten Ampra-Sofi som skramlade med kastrullerna och undervisade bygdens husmödrar.
Vi börjar med Lapp-Lisa
Lapp-Lisa i tidningen Se år 1948, sjungande sin Barnatro
Fotograf Lennart Nilsson
Anna Lovisa Öst föddes den 8 oktober år 1889 i Vilhelmina församling och dog den 27 april år 1974 i Hedemora. Hennes flicknamn var Vikström.
Anna Lovisa gifte sig med Johan "Jonte" Öst och de fick två barn.
Lapp-Lisa Öst
Här med gitarren i typisk Frälsningsarméposé, högt upp på bröstet.
En av hennes kändaste sånger var Guldgrävarsången, vars refräng låter:
Ja jag blev frälst, ja härligt frälst och jordens skatter får vem som helst
Jag byter ej bort, den skatt jag fått
För millioner, jag mår så gott
Anna Lovisa blev sedermera känd som Lapp-Lisa och verkade tidvis som frälsningsofficer. Hennes insjungning av den andliga sången Barnatro skulle bli klassisk.
Skivan såldes i över 100 tusen exemplar och hon uppträdde i hela Norden och även i USA.
Hennes repertoar bestod av över 800 sånger och hon gjorde 450 skivinspelningar.
Lapp-Lisa uppträdde i ett otal radio och televisionsprogram bl.a. i Hylands hörna år 1963.
Anna Lovisa är begraven på Norra kyrkogården i Hedemora.
I byn Mark öppnades ett museum över hennes gärning samt där restes en staty, vilka senare flyttades till centrala Vilhelmina.
En vårkväll i mitten av 1950-talet besökte Lapp-Lisa ungdomslokalen Klippan och jag var en av åhörarna.
Text till sången Barnatro
Williami Hautaviita drar bussar med tänderna
Foto ingående i en broschyr jag fick av honom på Klippan i slutet av 1950-talet.
Williami Hautaviita föddes år 1905 i Lappfjärd i Sydösterbotten och skulle etablera sig som en kraftkarl av stora mått. Han lär ha vägt 150 kilo och en gång i veckan åt han 25 råa ägg. I medlet av 1940-talet for han land och rike runt och gjorde kraftuppvisningar så även på Åland där vi hittar honom i tidningen Åland av år 1952.
Rubriken är Stålman böjer entums järnspett med tänderna
Ett annat av hans paradnummer var att med bara tänderna böja hästskor raka.
Hautaviita slår in en spik genom en tjock planka med höger näve.
Om Hautaviitas levnadsbana som i starten var olycklig berättar Brita Sahlgren-Högnäs i en artikel i Sankt Olof av år 1981. Där framgår att William satt 8 år i fängelse för ett dråp som han ansåg sig oskyldigt dömd till. Den fulla sanningen kom också fram då en till Canada år 1929 emigrerad person erkände sig skyldig till dådet.
Williami Hautaviita dog år 1985
Jag träffade Williami Hautaviita på Klippan och minns hur han talade vänligt till oss ungdomar medan han lindade sina händer inför uppvisningen på scenen.
Informationshäftet har jag lyckligtvis bevarat i alla mina flyttningar och det ingår i min samling.
I denna blogg finns en längre artikel om Hautaviita på Klippan under fliken Hautaviita.
Ampra-Sofi demonstrerar produkter
Svea Enroth-Lindholm var en legendarisk hushållskonsulent i Svenskfinland på 1950 - 1960 talet.
I en artikel i Svenska Litteratursällskapets tidning Källan finner vi en artikel om hennes liv och gärning. Artikeln är skriven av Petra Hakala.
I artikeln framgår att Svea var utexaminerad lärare i huslig ekonomi från Högvalla seminarium och verkade i flera organisationer som Svenska Marthaförbundet i Finland och Nylands svenska lantbrukssällskap. Från 1950-talet till slutet av sitt liv 1969 fungerade hon som husmor och konsulent vid Finlands svenska köpmannaförbund.
Artikeln hänvisar också till en berättelse om hennes livsgärning i tidningen Kuriren under 1990-talet.
Där framgår att som ledstjärna för sitt arbete hade hon förbättrandet av husmödrarnas speciellt landsbygshusmödrarnas arbetsförhållanden. I sina skriverier och kåserier behandlade hon därför t.ex. kost- och hygienfrågor, rationella arbetsmetoder och husmödrarnas medbestämmanderätt i frågor som gällde hem, familj, gård och lantbruk. Hon betonade också deras yrkesstolthet och rätt till uppskattning och semester.
I en artikel i Vasabladet år 1967 konstaterades att hon i 36 år rest land och rike runt med sina varumässor, predikat, grälat och informerat.
I jubileumsartiklar och nekrologer i den finlndssvenska presssen framhölls Ampra Sofi som en färgstark och orädd talare med rapp tunga. Hon lämnade aldrig någon rådlös och uppskattades för sitt livliga temperament, hurtfriska manér och rejäla uppträdande.
Tidningen Landsbygdens folk konstaterar dock att "Ampra Sofi" inte drog sig för att "svinga sin signaturvinjett" brödkaveln över det hon fann värt att kritisera.
Jag mötte Ampra Sofi på Klippan en vinterkväll i början av 1960-talet
Jag kan tillägga att min far Bernhard hade på 1920 -och 1930-talet mött de svenska smörsångarna Bertil Boo och Harry Brandelius på Klippan. Han berättade för mig att Bertil kavlade upp ärmarna i den varma sommarkvällen strax före han äntrade scenen.
Uppstått på påskdagen i Godby den 12 april år 2020
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar