Dragspelsminnen

Några tankar om dragspelet

Då jag blev ombedd av Tage Eriksson, ordförande för Ålands Dragspelsklubb att år 2008  skriva klubbens historik slog jag genast ifrån mig, nej, nej, nej, jag vill inte, kan inte och hinner inte! Efter en tids funderande mognade i alla fall mitt beslut, jag försöker tänkte jag.

Jag vill här återge historikens inledning.

Ålands Dragspelsklubb fyller i år 50 år, vi ber att få gratulera!

I oktober år 1988 skrevs en tidigare historik inför klubbens 30-års jubileum och denna finns medtagen i detta kompendium. I en ödesdiger brand förkom en mängd av klubbens handlingar så denna historikdel är en kopia av originalhistoriken som avslutades med orden: I dag firar vi 30 år och vi hoppas att denna fina gemenskap skall vara i många många år framåt med dragspel och dragspelsmusik i högsätet.

Författarens åstundan har med råge infriats. Här nedan följer ett sammandrag av de 20 därpå följande årens intensiva spelövningar och uppträdanden............

Jag fortsatte så historiken med en redogörelse över alla övnings och speluppträdanden under dessa år.

Hur skriva en historik?

Då jag funderade över hur jag skulle lägga upp historikens övriga delar luntade jag lite i Ålands Accordionklubbs och andra klubbars historik och "knöck" en idé om att lägga in en liten personlig touch i början, som jag hittade ett exempel av från en vänförening. Författarrinnan där berättade då lite om hur hon som hustru till en speleman, kom in i den klubben och dess kvinnosektion. Då tänkte jag mej att berätta lite om mitt inträde i Ålands Dragspelsklubb, lyder som följer:

I Finbys grannby Vivasteby fanns en dragspelare som hette Edgar Blomberg. Han var ganska många år äldre än mig men vi var mycket tillsammans under min ungdomstid. Vi jagade hare och räv vintertid, sköt änder i Laaksos och Övre viken. Jag hjälpte mycket till med arbetet på gården. Edgars föräldrar var otroligt vänliga människor och jag trivdes på gården.

Edgar i unga år med sitt pärlemorglänsande knappdragspel

Fotot tillhör familjen Blomberg i Vivasteby och vänligen tillsänt mig.

Här ser vi Edgar med sitt troligtvis andra dragspel. Han har här sitt namn infogat i dragspelsbälgen. Detta var mycket vanligt på 1940 och 50-talet. Vi ser ett annat knappspelspel i bildens nedre hörn. Detta kan vara hans första knappspel. 
Fotot tillhör Alfons Dahl, tillsänt mig av Conny Andersson.

Här sitter en ung Edgar Blomberg på trappan vid Blombergs i Vivasteby. Detta är förmodligen Edgars första dragspel i pianosättning. Edgar berättade en gång för mig att han ångrade att han sålde spelet till mejeristen i byn Lindblom. - Sälj aldrig ditt första spel sade han, du ångrar dig!  Han skulle sedermera övergå till knappspel, ett klokt beslut. När man en gång lärt sig knappspelets fingersättning är det mycket lättare sedan att spela alla typer av melodier. Du har lättare att forma fingrarna i accorden och tangenterna ligger närmare varandra. Dessutom är tangenternas placering oftast lika i de olika tonarterna, sade Edgar åt mig.

Edgar var en mycket anlitad speleman på Åland och sina spelkompisar värvade han från granngårdar i byn. Han var min första idol förutom de man kunde höra av i radion för televisionen kom ju in lite senare. 

Här ser vi hur Edgar och hans spelkompis, grannen, Erkki Heinonen äntrar en öka för bryggan vid en spelning någonstans i Sund. Villiga händer har alltid funnits som vill bära spelmännens kappsäckar. Spelmännen var kungar som man såg upp till.
Båda ovanstående fotografier tillhör Marita Mattsson i Sund Persby.

Mina allra första minnen från ungdomslokalen Klippan härrör just från de tillfällen då det var Andelshandels "Karonka" jag så hette stämmorna som anordnades på våren och dessa avslutades med dans. På stämman avhandlades först verksamheten under fjolåret. Därefter följde kaffe med flere sorters bröd. Birger Strandell hade alltid sin filmprojektor med sig och nu släcktes alla lampor och man fick se en film om rörelsens fabriker och dess verksamet. Därefter visade farbror Birger alltid en barnfilm, oftast en Kalle Anka, och jag minns ännu hur vi unga skrattade så magen värkte.

Edgar spelar på Åca-stämma på Socis med Accordion Boys 1955

Efter allt detta städade man så undan alla bord och bänkar och så följde några magiska minuter innan dansmusiken skulle börja. 

Ridån går upp och där står han, den väldige mannen Edgar Blomberg. Aningen rödlätt i hy och hår och med en väldig högernäve som smattrade fram toner från det pärlemorglänsande vita knappdragspelet. Det var valserna Svinnsta skär och Arholma valsen, tangon Tangokavaljeren och Tango för två osv. 

Vi smågrabbar står nyfikna invid scenen och blickar upp mot den gungande stora spelmannen med det bländande leendet som ömsom till höger ömsom till vänster fångar de hänförda dansande parens blickar. Just detta ögonblick, då en speleman med sitt dragspel serverar ett fullständigt 7-accord är för mig oslagbart.

Då jag var 13 år köpte mor på avbetalning från Reymers musikhandel mitt första dragspel. Det var ett östtyskt Weltmeister pianospel. Det var förstås Edgar som lärde mig de första stapplande stegen. "Nu tränar du basen "umpapa, umpapa" tillsammans med höger handens diskant så kommer jag på lördag och lyssnar på dej, sade han. Det var förstås värst i början att få basanslagen att harmoniera med diskanten. Edgar var ju som sagt knappdragspelare så jag fick inte då den rätta fingersättningen för pianodragspel och detta  har hämmat mig lite under åren. Jag övade och övade och en dag kunde jag ganska många låtar.

Mor Ilmi med sin kusin Urho från Amerika

Efter en tid köpte min kusin Bengt ett knappdragspel, så nu fick jag ställa upp som handledare för honom i början. Förstås var det ju Edgar som stod för det mesta. Min mor var dock emot att jag skulle spela dansmusik så jag fick passa på och öva det när hon inte hörde. 

Med tiden blev Bengt längre kommen än jag i dansmusiken. Han och en annan kompis i byn Göran Dahl gick ihop och fick en del spelningar i trakten. Jag minns ett bröllop de spelade på i Sund Kulla. Jag cyklade dit och lyssnade på dem från landsvägen. 

Så gick åren, mitt dragspel stod i skrubben. Jag sålde det till en skolkompis i byn men efter några år ångrade jag mig och bad att få köpa det tillbaka och det gick han med på.

Ett litet tips: Sälj aldrig ditt första instrument, det ångrar du en dag!

En bit in på 1980-talet plockade jag så fram dragspelet igen och började öva. Nu hade jag köpt ett större spel och en bekant från Sund Aulis Lind, som faktiskt spelat många år med Edgar berättade att han var med i Ålands Dragspelsklubb och jag var välkommen med och börja öva med dem. Jag gjorde så och det beslutet har jag aldrig ångrat. Här ordnades kurser för nybörjare och lite längre komna så jag deltog i dem. I övningslokalen i Godby lågstadieskola var det övning varje tisdagskväll och man kunde välja mellan att vara med i A eller B-laget som vi skämtsamt kallade grupperna. Som spelledare fungerade under alla mina år i klubben Rainer Karlsson. En säker notspelare som aldrig "stapplade"

Under Lasse Sundbloms ledning fanns det en grupp som övade avancerad fingersättning och accordsanalys. 

Då jag deltagit i B-laget några månader frågade så en dag spelledaren Rainer Karlsson mig:

Du kan väl komma med i vår grupp? Sagt och gjort så blev det. En kväll frågade han mig: Brukar du sjunga något numera? Nja, ibland, men vad gäller det? Jo, du kan börja sjunga med till vår musik. Så blev även det och under många år var jag så klubbens sångare. Jag har med glädje fått vara med och sjunga vid inspelningen av den första kassetten och sedermera bandningen för CD "Sommar på Åland"

Dragspelshistoria

I historiken ville jag så lägga in lite dragspelshistoria.

Om dragspelet i allmänhet kan man ur Wikipedia, läsa följande:

Dragspel, som även kallas dragharmonika eller handklaver, är ett luftdrivet fritungeinstrument. Ljudet frambringas av små genomslående metalltungor, likt munspelet och orgelharmoniet. Det första dragspelet konstruerades år 1822 av Friedrich Buschmann.

Det vanliga dragspelet finns av två sorter, knappspel där diskanten spelas med små runda knappar, samt pianodragspel som har pianoklaviatur i diskanten. På bägge sorterna är basen konstruerad på samma sätt.

Ett fullstort dragspel har vanligen sex rader med knappar på vänsterhandsldelen ( i basen ).

När en kanpp i de två inre raderna trycks in ljuder endast en ton medan övriga basknappar ljuder som ett helt accord ( dur-, moll-, 7-, respektive dim-ackord ligger i varsin basrad. Vissa dragspel har dock melodibas, vilket innebär att endast en ton ljuder när en basknapp anslås oavsett rad. Dragspel med melodibas kallas acordion. De som spelar klassiska musikstyken på dragspel brukar hålla sig till sådana.

Små dragspel brukar ofta kallas för durspel. En variant av dragspel som är vanlig i tangomusik hete "Bandoneon". Bägge dessa sorters dragspel ger toner från samma knapp, beroende på om man trycker ihop eller drar ut bälgen. En Concertina är konstruerad på detta sätt, som f.ö. tillämpas även för munspel, som ger olika toner för "sug respektive blås". Dessa små instrument hålls enbart mellan händerna, till skillnad från de större dragspelen, som p.g.a. sin tyngd måste hängas upp på musikantens axlar med remmer: "ryggsäck" på magen.

Dragspel, både stora som små durspel, är vanliga i svensk fulkmusik och gammeldansmusik. det förekommer också inom countrymusiken, samt används av många dansband. Dragspel förekommer också i mycket stor omfattning i den slaviska folkmusiken och i kulturen som finns i de berörda länderna.

De mest berömda svensktillverkade dragspelen är de av fabrikatet Hagström.

Ett musettdragspel är byggt med parallella stämmor för varje ton, där den ena stämman avsiktligt snedstämts en aning upppåt, och den parallella stämman en aning nedåt. Dragspelet får med detta stämningssätt en alldeles speciell klang. Musettedragspelet har i Frankrike varit typiskt för enklare danslokaler. ( Musette är i egentligen en säckpipa ) Denna stämmning kan jämföras med spikpianots.

Inom så kallade "finkulturella" kretsar, som ofta hyllat klassisk musik, såg man länge ned på dragspelet och den musiken. En ryktbar dragspelshatare var den svenske musikern Sten Broman. på senare tid har emellertid dragspelet fått höjd status, och det finns numera särskilda dragspelsklasser på flere av Sveriges musikhögskolor.

Finsk dragspelare på bröllopsspelning


Här ovan ser vi ett bröllopsfotografi från Vesijärvi by i Finland, någongång på 1930-talet. En finsk dragspelare tillsammans med en trummis sköter om dansmusiken.

Den finska dragspelsmusiken är världsberömd och håller i allmänhet hög internationell standard. Dragspelet har i Finland inte fått den negativa publicitet som i t.ex. Sverige, där tongivande musiker inom den klassiska genrén oftast sett nedlåtande på denna musikform.

Dragspelsmusiken har sedan lång tid tillbaka haft en given plats i Sibeliusakademin i Helsingfors.

Dragspelet på Åland

Sjöman med handklaver. Invid i mitten styrman Johan min farfar.

Att exakt veta när det allra första dragspelet kom till Åland är i dagens läge omöjligt att få reda på. Troligtvis inkom de första enradiga spelen till oss via de sjömän som seglade på världens alla hav och i hamnarna hörde detta då nya instrument spelas på hamnkrogarna. Då man studerar gamla sjömansporträtt ser man att väldigt ofta är det någon av besättningsmännen som sitter med ett spel i famnen. dessa fotografier finns i mängder från 1880-talet och framåt. 

Sjöman med dragspel, Atte Granlund i mitten och Mathias Granlund längst till höger.

Det finns åtminstone två vetenskapliga avhandlingar i detta ämne som vi kan titta på. I Åländska Odling av år 1987 finns en uppsats av Erik Lindholm bennämnd "Spelmanstraditioner i kommunen Sund på Åland 1910 - 1950". Lindholm skriver att: Dragspelet utvecklades i början av 18-hundratalet och man antar att det under 1860-talet hade utveckilats och började bli allmänt bland vanligt folk. Här spelar säkert väckelserörelsernas motstånd mot fiolen och en alltmer utvecklad serieproduktion in. Den första notisen om dragspelets existens på Åland finns från Finström där en viss Emeli Stålborg (född 1840) tjänade hos sin syster i Tärnebolstad och "ville mest spela harmoni" Detta skulle ha hänt på 1860-talet. Lindholm skriver vidare att: Före 1920 hade dragspelet i Sund en begränsad spridning. Det var främst en och tvåradiga spel som sjömän hämtade hem från sina seglatser. På danser kunde inte dragspelet konkurrera med fiolen. På ungdomsföreningens lokal Klippan var dragspelet till och med portförbjudet under de första åren som lokalen användes. En markant avvikelse finns dock i Kastelholmsområdet där dragspelet tvärtemot i övriga delen av kommunen  först efter 1930 befästa sin ställning.

Efter 1930 börjar fiol och dragspel tillsammans sköta dansmusiken. Att dragspelet vann terräng berodde till en del på att nya spel utvecklades, som var större och bättre än de gamla en och tvåradiga. 

I Åländsk Odling av år 1986 finns en uppsats av Per-Ove Högnäs "Dans och spelmän på Kökar - tradition och förändring i en åländsk utskärsbygd" Där skriver Högnäs: När dragspelet blev allmänt känt och om dess utbredning på Åland vet man i dag mycket lite om men sannolikt infördes instrumentet hit i ett tidigt skede. Sjömän spelade dragspel. Dragspelet var huvudinstrument vid danserna på Kökaar endast under två decennier. Från slutet av 1930-talet, när det första ungdomshuset byggdes, fram till 1960-talet då man började att leja dansorkestrar bortifrån. Det finns uppgifter från början av 1900-talet och framåt på personer som spelade dragspel eller "Harmoni" som det ofta kallades, men vid danser var det nästan uteslutande fiolmusik.

Annons i Tidningen Åland. Ålands Dragspelsmästerskap den 22 februari år 1959.
Dessa dragspelsmästerskap anordnades ett flertal tillfällen på Åland under 50-talet även på Solbacka.
Arrangör är här Ålands Dragspelsklubb.

Det har ordats om kyrkans inställning till instrument i olika tider och att både dragspel och fiol betraktats som djävulens speldosor. En märklig omständighet är den att inom den s.k. frikyrkan har dragspelet sedan länge använts flitigt vid ackompanjemang. Undertecknad minns från min barndom huru Frälsningsarméns uniformsklädda kvinnor och män spelade Concertina på Klippan och i olika bönehus spelades dragspel i det s.k. strängbandet. En pastor Bertil Lindstedt och en Viking Eriksson i Mariehamn spelade dragspel så det ekade i väggarna. 

Dessa typer av instrument har jag dock aldrig sett inom ramen för den s.k. folkkyrkans verksamhet på Åland.

Satt på pränt i instrumentet "Lapptoppens" diskant den 12 februari år 2013

Johan Granlund