Stockstugor från Åland till Djurgården i Stockholm anno 1668

Gröna Lund på Djurgården i Stockholm

I min förra bloggartikel berättade jag om att man byggde kyrkor i Tranvik i medlet av 1600-talet. Att Iniö kyrka i Åbolands skärgård hade levererats därifrån kunde verifieras i gamla handlingar men uppgiften att Lumparlands kyrka även skulle byggts där är enligt hörsägen.

Då jag för flera år sedan sökte uppgifter över konstnär Louis Belangers arbeten stötte jag på följande häpnadsväckande uppgift. På 1660-talet levererades timrade stugor från Åland till Djurgårdsområdet i Stockholm. Kan det vara så att dessa hus även timrades i Tranvik? Detta skulle ju passa precis in i samma årtionden som kyrkorna byggdes för Iniö och Lumparlands församlingar. Hade Åland på den tiden en känd husbyggnadstradition alldeles som Sjökvarteret i Mariehamn i dag är känd för sin fartygsbyggnadskonst? Hur kunde man här ha uppnått ett sådant gott rykte att man vågade anlita dem för dessa viktiga husbyggen? Vad var det som avgjorde att man beställde hus så långt ifrån Stockholm, fanns det inte på närmare håll?

Utsikt från Hasselbacken över området vid Allmänna gränd på Djurgården och ut över Stockholm.
Oljemålning av Louis Belanger 1812. Konstnären står uppe vid nuvarande Hasselbacken och tittar ner mot Allmänna gränd.

Bilden ovan är från en artikel i Kulturvärden 1/02. Artikeln är benämnd Mjölnarens trädgård och är författad av konsthistorikerna Hans Landberg och Catrine Arvidsson. Den belyser på ett mycket intressant sätt hela utvecklingen av Djurgårdsområdet fram tills i dag. Då de flesta av oss någon gång besökt Gröna Lund eller besjungit Bellmans visor ligger området varmt i våra hjärtan och minnen.

Karta över området. I bildens mitt Mjölnarens trädgård i Djurgårdsområdet.
Området domineras i dag av nöjesfälts och tivoliområdet Gröna Lund.

I artikeln kan vi saxa följande: Vid mitten av 1700-talet hade Djurgården nästan helt tappat sin betydelse som kunglig jaktpark. Ön kom mer och mer att bli ett andningshål och ett nöjescentrum för den som ville fly storstadens smuts och trängsel.

Artikeltext enligt följande:
Att spåra Bellmanhuset och krogen Gröna Lund i arkivens källmaterial visar sig svårt, Bellmanhuset och den så kallade Mjölnargården är uppföda på samma tomt vars officiella namn enligt 1729 års numrering varit Trädgården 31. Vid några tillfällen kallas hela tomten Mjölnargården, men ingenstans i arkivmaterialet från tiden finner vi benämningen Gröna Lund.

Att de båda byggnaderna står på samma tomt och har samma ägare gör att de blir svåra att skilja i mantalslängder, taxeringslängder och annat arkivmaterial. Vi kan komma med antaganden och ställa upp hypoteser då det gäller Mjölnargårdens och Bellmanhusets äldsta historia men absoluta fakta är sällsynta och svåråtkomliga. Tomten och byggnaderna är emellertid intimt förknippade med Djurgårdsstadens historia och utveckling, och om den vet vi betydligt mer. Vi kan till och med sätta ett exakt datum - 14 september 1667 - då beslut fattas att lägga grunden till det som skall bli Djurgårdsstaden. Men historien börjar redan ett par årtionden tidigare.

Enligt 1644 års sjöartiklar skulle flottans manskap få fri sjukvård då de blivit sjuka eller skadat sej, i tjänsten. Ofta sändes de då till hemorten för att få vård i stället för att vårdas av kronan. men så småningom fann man det nödvändigt att uppföra en vårdinrättning i närheten av skeppsgården i Stockholm. Drottning Kristina skänkte så 1646 en tomt till Amiralitetet avsedd för just en sådan vårdinrättning - ett krigsmanshus - på Ladugårdslandet, men av olika anledningar dröjde det ända till 1667 innan bygget kom till stånd. Den 14 september beslöt Amiralitetets Krigsmanshuskassa
ATT BESTÄLLA ETT ANTAL TIMMERSTUGOR FRÅN ÅLAND, att uppföras som sjukstugor för båtsmän.

Nu hade tomten på Ladugårdslandet bytts emot en en tomt på Valmundsön, som Södra Djurgården då kallades. Tomten var en smal och bergig strandremsa utanför staketet till den Kungliga jaktparken. ÅRET DÄRPÅ 1668 ANLÄNDER TIMRET FRÅN ÅLAND och stugorna sättes upp i längor kring en stor fyrkantig gårdsplan just där Allmänna Gränd i dag möta Djurgårdsvägen. Amiralitetet anställde en barberare den tidens kirurg och ett par båtsmän avsedda för att fiska för de sjukas räkning.

Bara några år efter att anläggningen stod färdig kom den att fyllas till bristningsgränsen med sjuka och döende båtsmän. Förutom sjukhuset lät Amiralitetet uppföra ett antal båtsmansstugor som kaserner för hundratals båtsmän och annat folk som hade sin tjänst på Skeppsholmen. Kring 1680 överfördes flottan från Stockholms skeppsgård med båtmän och allt till sin nya hemmahamn - den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona. Båtsmanskvarteren på Djurgården lämnades öde och skulle enligt reduktionen återgå till Kungl. Maj:t. Men Amiralitetet såg en möjlighet att tjäna pengar på att hyra ut tomterna och skaffade sig snabbt bekräftelse av Karl XI på att området var en donation som man själv hade rätt att arrendera ut eller sälja. Slut citat.

Bildtext
Utsikt över Djurgårdsstaden 1880. Allmänna gränd har ställts i ordning och breddats men kvarteret Trädgården som upptar bildens högra sida präglas fortfarande av en brädgård och skräpiga förråd. Det ryker kraftigt ur Mjölnargårdens två skorstenar och där bakom kan man ana Bellmanshuset och den förfallna trädgården.

Ehuru de från Åland levererade sjukstugorna i helhet nedmonterades på Djurgården och överflyttades till Karlskrona kan jag inte få fram ur artikeln men troligtvis. Intressant skulle vara att veta om även båtsmansstugorna timrades på Åland. I texten framgår att båtsmansstugor fanns kvar på området under lång tid, delvis förfallna.



Timrat i Godby den 25 augusti år 2019

Johan G. Granlund