lördag 13 oktober 2018

Mordet på Kastelholms kungsgård sommaren 1904



Kastelholms kungsgårds huvudbyggnad i dag
Foto Ålands Kulturbyrå

Kungsgården anlades av konung Gustaf Vasa på 1500-talet och är i dag en av Ålands bäst bevarade kungsgårdar.
Gårdens olika fastigheter fungerar i dag som ett slutet museum.

Kastelholms kungsgård grundades för att i likhet med hundratals andra kungsgårdar i Svea rike leverera livsmedel till den snabbt växande staden Stockholm. De skulle dessutom fungera som mönstergårdar.
På Åland fanns tre sådana "ladugårdar" i äldre tid. Det var Kastelholm, Haga och Grelsby.
På gården tillverkades en ost som var vida känd, Kastelholmsosten.

Mordet skedde på en plats som i dag är inom Ålands Golfklubbs område, på en av de gröna områdena.

Vi är i följande berättelse inne i början av 1900-talet och arrendator på Kastelholms kungsgård är agronom Walter Rosenberg.





'
Statarlängan, även kallad drängstugan, på Kastelholms kungsgård år 1900,
"Sarajen" revs i början av 1960-talet.
Fotografi Jens Harbergs samlingar

Den 31 juli år 1904 skakas Sundsbygden av ett mord på Kastelholms kungsgård.
Den endast 18 år gamla ynglingen Frans Adolf Luotonen, från torpet Skutvik, skjuter med ett skott ur en dubbelpipig hagelbössa ladugårdsdejan på kungsgården Laura Johanna Hermansdotter så illa att hon avlider åtta dagar därefter.

Om detta mord har undertecknad aldrig hört talas om och jag fann händelsen i Ålands dombok för Sunds länsmansdistrikt för år 1904 efter att först sett ett par notiser om händelsen i tidningen Åland.

Huvudrollsinnehavarna i dramat är ovannämnda Frans Adolf Luotonen från Skutviken, pigan Anna Ahonen och den avlidna ladugårdsdejan Laura Hermansdotter. Båda kvinnorna bodde i drängstugan på kungsgården.

I den stora drängstugan bodde ett tiotal personer som arbetade på kungsgården som ladugårds- och stallsdrängar och ladugårdspigor. Förman för pigorna var dejan som gav order om vad som skulle göras i djurhållningen. På gården fanns ett mejeri och där arbetade mejeripigor och mejerskan var deras förman. På gården fanns även smed och hovslagare.
Över dem alla fanns en inspektor som såg till att arbetet på åker, äng och ladugård sköttes professionellt.
Vuxna arbetande män kallades "statskarlar" och ifall de hade familj byggdes för dem ibland särskilda småhus och dessa familjer kallades "statarfamiljer"

Hösta chefen var arrendatorn som oftast satt på sitt kontor men ibland gjorde egna inspektionsturer.

Den 18-årige Frans Luotonen bodde med sina föräldrar på torpet Skutvik. Hans far var torparen Frans August och mor hette Maria. Familjen kom från Lokalahti socken i Åbo och Björneborgs län, där fadern varit snickare. Vid sonens fyllda 13 år flyttade familjen till Åland och Kastelholm. Emedan torpet Skutvik låg under kungsgården ålåg det dem att tidvis utföra dagsverken på kungsgården vilka nu sköttes av den unga sonen.

Ladugårdspigan Anna Ahonen var vid tillfället 21 år fyllda och var uppväxt i Alastaro socken även det i Åbo och Björneborgs län. Hon hade tidigare tjänat som piga i Lumenjoki och Sagu socknar. Senaste höst hade hon anlänt till Åland och kungsgården.

Den avlidne 48-årige ladugårdsdejan Laura Hermansdotter var ifrån Vehmo socken. Laura hade boende hos sig en 10-årig "oäkta" dotter Anna Elina samt en i Jomala socken född oäkta dotter Alexandra som nu var fyllda 2 år. Att de var oäkta framgick i alla sammanhang och ordet var tidvis skrivet med stor begynnelsebokstav. Om Laura framgår att hon tidigare blivit absolverad för 5 resor lägersmål enligt ett intyg utfärdat av pastor Eskelin i Sund.

Morddramat saknar inte sexuella undertoner och det kan eventuellt ha funnits en viss svartsjuka mellan kvinnorna.





En skiss över mordplatsen uppgjord av kronolänsman Axel Planting.

Till höger i bild ser vi kungsgården, i kartans mitt Sibby äng och nedan i kanten av ängen den plats var Laura stod och var Frans hade gömt sig bakom henne i skogskanten. Längst upp ser vi torpet Skutvik och längst till vänster Nästorpet och Nästräsk. Ett stycke till vänster om kungsgården ser man torpstugan Nytorp.

Att ängen bar namnet Sibby äng har att göra med att i äldre tid fanns en numera försvunnen byagemenskap just här med namnet Sibby.





Sibby äng i dag, Kastelholms Golf
Uppe i skogskanten stod mördaren med sin bössa


Vi skall nu syna ett stort antal vittnesmål i målet, avläsa ett åklagar samt ett obduktionsprotokoll, gå igenom tre rättegångar som alla hölls å "tingsstaden" på Granlunds i Finby dvs. den 29-30 augusti, den 13 september samt domslut den 10 oktober 1904.





En av dörrarna till cell i Åbo länsfängelse

Frans Albert Luotonen skall dömas till 9 års fängelse men får 3 år som avdrag på grund av unga herr Kejserliga Tronföljaren Alexejs födelse det s.k Pardonsplakatet.

Han skall ytterligare årligen erlägga en summa om 50 mark som underhåll för Lauras barn ända fram tills de kunna försörja sig själva samt betala alla vittnesarvoden d.v.s.1 mark och 50 penni per person och gång och detta med hot om utmätning om pengarna inte inbetalas.

Den som med största sannolikhet anstiftade mordet, pigan Anna Ahonen, skall i den åländska häradsrätten frikännas. Dock med förbehåll att saken kommer att prövas i Åbo Hovrätt varifrån uppgifter om denna dom saknas i denna blogg.





Fram tills domslutet har båda suttit i fängsligt förvar i häradsfängelset Vita Björn.


Urtima ting i Sund dagarna 29-30 augusti år 1904.

Rättens ordförande Kronolänsmannen Axel Planting, inkallade, den häktade Frans Albert Luotonen och pigan Anna Ahonen, fängsliga för Rätta ställda hitförd av fångföraren i Sunds socken Ernst Emanuel Lindholm och enligt förpassning av tillsyningsman för Häradskronohäktet i Kastelholm
Valdemar Blomqvist.

Efter några formaliteter tilltalas den fångne Frans Luotonen och beredes möjlighet att förklara händelseförloppet.

Kort efter att Anna Ahonen anlänt till Kastelholms kungsgård hade det uppstått emellan henne och honom ett kärleksförhållande som esomoftast inneburit även köttsligt umgänge. Han omnämner de ofta kommande grälen Anna Ahonen ofta haft med ladugårdsdejan på gården Laura Henriksdotter. Dessa gräl hade fortsatt och ökat i styrka och även inneburit handgripligheter dem emellan. Detta hade även Frans Luotonen iaktagit och fått höra ett flertal gånger. Alla dessa händelser ansåg Anna att var Lauras fel och som hon hade startat. Anna hade så undan för undan börjat känna hat och hämndlystnad och vid ett flertal tillfällen yttrat att hon ville bli befriad ifrån denna plågoande och att Frans borde skjuta henne med den hagelbössa som hon sett hänga på väggen i Skutvik torp. Dessa propåer hade fortsatt ända ifrån förra julen och tilltagit i styrka. Till slut hade Frans börjat känna på sig att "kanske hon borde dödas".

Han berättar vidare att han söndagen den 31 juli på morgonen vid tiotiden ämnar gå för att vittja av fadern utlagda ryssjor i det cirka 1 kilometer ifrån Skutvik varande Nästräsket och trots att han visste att det inte denna tid var lovlig jaktsäsong tar han ned bössan från väggen och tar den med sig och några patroner. Han hade där uppehållit sig i ungefär en kvart timme och då han inget fått varken fågel eller fisk ämnar han bege sig till det i närheten varande Nästorp för att där samtala med torparfamiljen Karl Gustaf Lindström. Han hade suttit där i ungefär en timme och sedan sagt sig behöva gå hem. Då han  gått några hundra steg ifrån torpet känner han på sig att han får en oemotståndlig lust att få döda Laura Henriksdotter som han vet står och vallar kor på Sibby äng.





Skogsvägen emellan Nästorp och Sibby äng
Här min lokala vägvisare, Sune Andersson

 Då han närmar sig ängen ser han Laura stå med ryggen emot honom och med ansiktet emot ängen. Han smyger sig så emot henne så att han är ungefär 40 steg (ca 28 meter) ifrån henne och står så i cirka fem minuter varefter han avlossar ett skott med hagelbössan emot henne. Snabbt springer han därifrån utan att förvissa sig om hur skottet tog och beger sig emot hemmet Skutvik till vilket han kommer efter en kvart timme. Nu hänger han upp hagelbössan på väggen och går för att vila.
Dagen efter hade så Kronofogde Planting kommit för att förhöra honom.

På rättens vidare frågor svarade han att han aldrig känt något hat emot Laura och hade bara en gång varit i tvist med henne. Han ångrade nu sitt handlande men tröstade sig med att om han blev fängslad även Anna skulle bli det. ( Här har psykologer något att fundera på )

Rätten inkallar därefter Anna Ahonen för sitt vittnesmål.

Hon berättar att hon arbetar som ladugårdspiga på kungsgården och anlänt till Åland förra hösten. Vidare att hon och den tilltalade Frans Luotonen blivit goda vänner samt att de stundom även haft köttsligt umgänge med varandra. Att hon med den avlidne Laura Hermansdotter stundom tvistat och tidvis även ingått i handgemäng men att hon däremot inte kände hat emot henne och allra minst att hon skulle vilja ha livet av henne. Hon sade sig ofta haft ett gott förhållande med henne. Däremot hade hon ibland klagat inför Frans Luotonen angående deras gräl och ibland yttrat för honom att hon borde "få stryk" utan att därmed mena dödligt våld.

Vidare att de inför denna dag söndagen den 31 juli kommit överens om att valla gårdens kor på Sibby ängen. Vid vallningen hade Anna känt sig trött och lagt sig i gräset en bit ifrån och insomnat djupt. Hon hade så vaknat först då Lauras tioåriga dotter Elina kommit till henne och gråtande sagt att modern hade blivit skjuten. Hon trodde först inte på henne och uppmanade henne att sluta med slikt prat. Flickan hade gråtande insisterat och de går emot modern som de ser liggande ett femtontal meter ifrån dem. Det skulle visa sig att hon hade släpat sig flera tiotals meter ifrån den plats hon blivit skjuten på. Laura hade då öppnat ögonen och sagt att hon troligtvis blivit skjuten i våda av någon som var ute på jakt och bett att de skulle skaffa hjälp och att hon var törstig. Hon hade bett om att Anna skulle lyfta upp hennes kjol för att utröna var skottet hade tagit och Anna ser blodiga sår på låren. De hade omfamnat varandra och gråtande bett varandra om förlåtelse för vad de felat varann.

Efter ett tag skaffades hjälp och fram ankom Inhysingsänkan Kristina Karlsson, drängarna å kungsgården Karl Blomqvist och Johan Eckerman i av dem medfört åkdon och Anna hade fortsatt med vallningen.

Hon bestred ihärdigt att hon skulle hört skottet samt att hon skulle uppmanat Frans Luotonen att skjuta Laura Henriksdotter.

Nu tog Kronolänsman Planting ordet och framförde det osannolika i Anna Ahonens vittnesmål, att hon inte skulle hört skotten trots närheten till händelsen men däremot hastigt vaknat då Lauras tioåriga dotter Elina prasslande ankom i det långa gräset.

För följande vittnesmål inkallades Frans Luotonens föräldrar.

Frans August Luotonen.
Upprepade allt vad som framkommit i det första polisförhöret som Kronolänsman A. Plantin nedtecknat och på ytterligare frågor svarade att Anna Ahonen ofta ensam besökt Skutvik torp för sällskap med sonen dock utan att ha övernattat där. Men något ömmare förhållande dem emellan kunde han dock inte märka. Han kunde inte tro att hans son skulle utfört det fasansfulla brottet emedan sonen var en snäll och lydig pojke och inte alls hade några vanartade böjelser. Dock i så fall skulle han blivit kraftigt förledd och uppmanad av Anna Ahonen. Han visste också att Anna Ahonen och Laura Henriksdotter ofta grälade sinsemellan.

Mina Luotonen
Instämde till fullo till alla delar med makens berättelse men sade sig inte känt till det hemska dådet förrän kronolänsman Planting ankommit till deras hem för polisförhör.

Till detta anmärkte Planting att det skulle varit osannolikt att makarna ej känt till dådet emedan samma dag hade gårdsfolket slagit hö på deras gårdsplan och med stor sannolikhet omtalat händelsen.

Beslut
Rätten beslutade att ajournera mötet på grund av den sena timmen och beslöts att återupptas igen dagen därpå klockan nio på förmiddagen.
Beslöts att i fängsligt förvar återföra de anklagade Luotonen och Ahonen till häradsfängelset samt att övriga vid vite om tjugo mark per person efter vägran infinna sig dagen därpå för vittnesmål.





"Tingsstaden" Granlunds i Finby,


Fortsatt rättegång den 30 augusti.

Som nämndemän i tingssalen satt denna gång
Bonden Emanuel Granlund och Johan Erik Johansson, båda från Finby by i Sunds socken vilka förut avlagt domare eden. Utsteg vederbörande ut för överläggningar till följande beslut

Inför rätta inkallas följande vittnen som avger sina vittnesmål. De hade alla förklarats välfrejdade och ojäviga samt att alla avgivit vittneseden och nu anammade till sann utsaga under särskilt förhör intygade.

Karl Gustaf Lindström
Vittnet är torpare på Nästorp. Han berättar att han söndagen den 31 juli cirka klockan ett på dagen, hade ynglingen Frans Luotonen inkommit i deras hem och med sig haft en bössa emedan han sade sig varit på fiske och jaktfärd till det närliggande träsket men inte fått något. Efter en timme sade han sig vilja gå hem och började så gå längs en väg emot Skutviktorpet. Lindström å sin sida ämnade gå emot Nytorp och hade så sett Laura Henriksdotter som befunnit sig på Sibby äng och hade då suttit och sytt på en kjolfåll. Då hon märkte att Lindström iaktog henne hade hon blygsamt utbrustit: Att ni just skulle komma jag som sitter här och syr på en söndag! Vittnet hade då fortsatt sin vandring emot Nytorp. Han hade där träffat torparen Matts Robert Karlsson emedan han skulle hämta en lia som Karlsson ville ha slipad. Han hade varit där ungefär en timme och sedan anträtt vandringen hem. Han hade då varseblivit Lauras tioåriga oäkta dotter som springande kommit emot på östra sidan av ängen men inte då samtalat med henne då det var långt avstånd dem emellan. Vittnet hade ej hört något skott och kunde inte veta vad som hänt. Väl hemkommen hade vittnet Kristina Karlsson inkommit i deras hem och berättat om den hemska händelsen. Det hade då genast slagit honom att det måste varit Frans som skjutit henne emedan han just sett att han haft en bössa. Vittnet berättade vidare att han ofta arbetat tillsammans med Frans och att han var en aning barnslig och mild till sättet.
Han visste även att Frans och Anna hade ett kärleksförhållande samt att Frans berättat att oenighet rådde emellan Anna och Laura.

Alina Lindström
Alina var maka till Karl Gustaf och hon ville understöda i allt vad maken berättat. Hon hade dock inte sett vilken väg Frans hade tagit då han lämnade deras hem och ej heller hört något skott smälla. Även hon hade haft på känn då hon fick höra om händelsen att det nog måste vara Frans som gjort det. Vittnet kände också till det kärleksförhållande som rådde mellan Frans och Anna.

Kristina Elisabet Karlsson
Vittnet är gift med Matts Robert Karlsson och bebor torpet Nytorp.
Hon berättade att Lindström kommit till deras hem Nytorp för att hämta en lia som han skulle slipa. Då vittnet går emot torpet hör hon ett skarpt skott utan att dess mer tänka på saken och varifrån det kom. Samtidigt hade hon sett Laura Hermansdotters oäkta barn komma springande till Nytorp och ropat att "nu är mamma död" någon har skjutit henne samt bett vittnet hämta vatten till mamman. Hon hade fyllt en kanna och börjat gå emot ängen tillsammans med Lauras oäkta dotter emot Sibby äng. På östra sidan av ängen emellan vägen och skogen har hon sett Laura ligga samt att hon hade släpat sig en bit längs marken. Laura hade där samtalat lågt med Anna Ahonen men vittnet kunde inte förstå vad de sade emedan de pratade finska. Laura hade bett henne lyfta kjolen för att se på skadorna och funnit att hennes ben och lår var blodiga och fulla av små röda sår. På vittnets fråga kunde inte Laura säga vem som var förövaren. Då Anna Ahonen däremot hade gått emot skogen och orädd gått in i buskarna antog hon att hon kände till förövaren då hon ej var rädd vilket vittnet var.
Nu hade drängarna Blomqvist och Eckerman kommit och att de med häst och kärra förde Laura till kungsgården. Vittnet berättar vidare att hon följande dag varit med arbetsfolket och bärgat hö på ängen intill Skutviktorpet och hade där träffat Frans i det att hon omtalat blodsdådet och han hade yttrat

"Jag blir väl ej så länge här, dom vill ha det på mig att jag skjutit dejan för jag var i går ut med bössan, men dom får betala dagpenning om dom tar mej till häktet"

Händelsen var annars det allmänna samtalsämnet på ängarna och vittnet omtalade att Frans föräldrar var inte med på arbetet denna dag. Hon ansåg Frans vara en snäll och lydig ungdom däremot kände hon Anna Ahonen som en "intrigant, hämndlysten och elak människa.

Matts Robert Karlsson
Torpare på Nytorp och säger att hans vittnesmål överensstämmer med Lindströms och berättar att även han varit på höängen samma dag som de övriga vid Skutvik äng och även han intygar att Frans var en duktig och arbetsam yngling men att Anna Ahonen var en elak och hämndlysten människa.

Olga Lehtonen
Berättar att hon arbetar som ladugårdspiga å kungsgården och att de alla, Anna Ahonen och Laura Henriksdotter bor i drängstugan på gården men att Laura har ett eget rum intill dem. Hon berättar att Frans Luotonen efter julen ofta kommit till deras rum och övernattat med Anna i samma säng. Hon hade däremot inte märkt något köttsligt umgänge dem emellan med trott sej förstå att detta skett. Även hon hade sett huru Anna och Laura grälat och att de även haft handgripligheter emedan de båda hade ett häftigt temperament. En gång hade Laura vridit Annas finger och Anna hade därpå sagt: "Vänta du, nog skall jag hämnas". Laura hade dessutom en gång berättat för vittnet att Frans varit ond på henne men att det nog var Anna som intalat honom.


Karl Blomqvist
Att vittnet som är dräng på gården och bor i drängstugan, ifrågavarande söndag mellan klockan 2 och  3 på dagen hört ett skott från Sibby ängshållet. Ida Eckerman hade så för honom berättat att Laura Henriksdotter blivit skjuten och då bett honom hämta Laura med häst och kärra. Härmed hade han och stallsdrängen Johan Gustaf Eckerman med ekipaget begett sig till Sibbyäng där de fann Laura liggande starkt blödande och mycket svag och de lyfte henne i kärran. De förde henne först till kungsgården och sedan dagen därpå till Allmänna sjukhuset på Åland i Godby by av Finströms socken. Till följd av sitt svaga tillstånd hade Laura talat endast svagt och lågmält.

Han berättade även att Frans och Anna hade varit nära vänner och att Frans ofta övernattat i drängstugan men ibland var de försvunna och återkom först på morgonkvisten. Att Anna och Laura ofta grälade och hade gått även till handgripligheter. Enligt hans förmenande var felet oftast Annas eftersom hon hade en obändig och vild natur.

Patrik Wilhelm Sandell
Att han detta år haft tjänst som stalldräng på kungsgården. Han hade inte haft kännedom om händelsen förrän Anna gråtande inkommit i drängstugan vid sjutiden på kvällen och bett att hans hustru Wilhelmina Sandell skulle komma och hjälpa henne mjölka korna om kvällen vilket hon hade gjort. Att han inte hade en aning om vem som kunde varit förövaren men kände till att Anna och Laura ofta var i tvist.

Frans Oskar Lehtonen
Berättar att han är stallsdräng på kungsgården. Han säger sej ha hört om händelsen av andra och visste berätta att Anna och Laura ofta var i strid med varandra. Vittnet hade en gång åsett hur Anna sprungit emot Frans och beklagat sig över att nu hade hon varit stygg emot henne igen. Även han intygade att Frans var en snäll och lydig yngling med ett milt sinnelag och att han stod i kärleksförhållande till Anna Ahonen.

Maria Gustava Lehtonen
Vittnade lika som sin make Frans Oskar.

Mina Henriksson
Vittnet är bosatt på kungsgården och varit i sällskap med såväl Laura som Anna och hon visste att de ofta kivats. Sist förlidne sommar hade hon åsett huru Anna hade sprungit emot Laura med en stor stör vilken Laura dock parerat och sprungit därifrån. Härvid skulle Anna ha yttrat: Nu ska du få för sista gången" vilket skulle inneburit att hon skulle slå ihjäl Laura. För vittnet hade Anna flera gånger omtalat att hon ville döda Laura Henriksdotter som ofta för vittnet klagat att hon inte vågade bo tillsammans med henne i drängstugan. Hon hade även för honom dagen efter hon blev skjuten sagt att: "Det var nog Frans som gjorde det och att det var Anna som uppeggat honom till det".

Aina Sundström
Att vittnet förestår mejeriet på kungsgården och har i och med det kommit i daglig kontakt med både Laura och Anna och hon visste att båda var i ständig konflikt i synnerhet de två sista veckorna före dådet. På kvällen då det skett hade hon frågat Anna vem som utförde detta och hade hon inte hört skottet? Då hade Anna skrattat och svarat att det kunde hon inte emedan hon sov så djupt. Aina berättar vidare att hon dagen efter gärningen underrättat Laura om att Frans hade häktats såsom misstänkt för dådet och då hade Laura svarat: " Voi voi, Adolf!" Och då Aina sagt att Anna inte hade hört skottet svarat: " Nog vet Anna, nog hörde hon"
Även Aina intygar att Anna hade ett häftigt och vilt sinnelag men att Frans däremot var känd som en lydig och beskedlig ungdom.




Gårdsmejeriet på kungsgården

Kronolänsman Planting tillkännagav nu att han låtit inkalla Laura Henriksdotters minderåriga dotter Anna Elina och ansåg att hon bör höras i saken.
I följd härav Anna Elina på upprop tillstädes kommen uppmanades att sanningsenligt uppgiva vad hon rörande det emot modern förövade illdådet och omständigheterna dervid hade sig bekant och berättade följande:

Anna Elina Henriksdotter.
Att hon ifrågavarande söndag i middagstiden begivit sig till Sibby äng för att hjälpa sin moder Laura Johanna (vilket skulle visa sig vara hennes rätta tillnamn) Henriksdotter att valla korna.
Att Anna Elina efter ett kortare uppehåll på Sibby äng och sedan hon samtalat med modern några ord gått till det ungefär en halv kilometer i ostlig riktning från Sibby äng belägna Slottssundet benämnda vattendrag för att där ta ett bad och på ungefär halva vägen till stranden påträffat Anna Ahonen sittande på en vid en i skogen uppradad vedtrave och läsande i en bok men hade Anna Elina icke samtalat då med Anna Ahonen.
Att Elina efter badet på återvägen till moderna åter sett Anna Ahonen vilken fortfarande satt och läste och att Anna Ahonen vardera gångerna varit fullt vaken då måstat märka Elina som passerat helt nära platsen där Anna satt. Att Elina återkommit funnit Laura liggande på ängens östra sida invid skogen avsvimmad och först sedan Elina vidrört henne och frågat henne vad henne felades slagit upp ögonen och sagt att någon skjutit henne samt att hon bett att Elina hämtar hjälp. I anledning härav hade Elina uppsökt Anna vilken återigen suttit på samma plats som förut samt då Elina bett henne komma och se på moderna som blivit skjuten först svarat att sådant inte var möjligt men likväl medföljt till Laura och då hon sett Laura brustit ut i gråt och som då bett Elina hämta folk för att bortföra Laura.
Att vittnet så först skyndat till Nytorp men där funnit endast påträffat Kristina Karlsson och de begivit sig till kungsgården och underrättat dem om det skedda varefter drängarna Karl Blomqvist och Johan Eckerman jämte Elina och Kristina med häst och kärra begivit sig till olycksplatsen och hämtat Laura Henriksdotter.
I anledning av Anna Elina Henriksdotters utsaga vilken oaktat hennes ungdom var särdeles klar och redig samt förtroendeingivande bestred Anna Ahonen fortfarande att hon skulle varit vaken eller hört skottet men hennes uttryck verkade osäkert och famlande.

Kronolänsman Axel Planting framlade så härå ett modernt tvåpipigt bakladdnings dubbelpipigt hagelgevär av tolv kalibers millimeter vilket uppgavs vara det gevär som Frans Luotonen använt sig av vid dådet vilket den anklagade bekräftade.

För den av Kronolänsman Axel Planting åberopade bevisningens framställande uppskjutes med vidare åtgärd i målet till härstädes den trettonde näst instundande September klockan elva föremiddagen anställande urtima ting då Kronolänsman Axel Planting eger återanmäla ärendet till handläggning och vara beredd att förete tillgänglig utredning i saken och vartill Frans Adolf Luotonen och Anna Ahonen vilka nu komma att med Häradsrättens förpassning återsändas till Kastelholms Häradsfängelse, utan vidare rekvisition skola utsändas.


Den 13 september år 1904
Fortsatt rättegång i Sunds och Vårdö länsmanslag på tingsgården Granlunds i Finby.






Närvarande, Hovrättsaskultant Axel Planting samt Nämndemännen:
Johan Erik Jansson från Finby, Mathias Nordin från Brändbolstad, Johan Daniel Söderlund från
Hulta byar i Sunds socken.

Ordinarie Nämndemän:
Kofferdiskepparen Johan Erik Johansson från Tosarby och
Bonden Emanuel Granlund från Finby byar i Sunds socken, Adjungerade.




Ordinarie tingsnämndeman, Gustav Emanuel Granlund.
Bonde på halva Sågars även kallad Granlunds i Södra Finby
Granlunds "Manne" var min farfars farbror

Åter hade så Frans Adolf Luotonen och Anna Ahonen fängslige förts till Rätta af Fångföraren i i Sunds socken Emanuel Lindholm jämlikt Tillsyningsmannen vid Kastelholms häradsfängelse Kronofogden Waldemar Blomqvist under förliden gårdag utfärdade förpassning No: 665 harhas Vicehäradshövdingen Julius Emerik Jansson anmälde sig såsom Frans Adolf Luotonens rättegångsbiträde ävensom såsom ombud för Frans Adolf Luotonens fader Torparen Frans August Loutonen på grund av ingiven fullmakt.

Efter uppläsning av föregående protokoll bads de anklagade att ytterligare förklara sig.
Anna Ahonen bedyrade sin oskuld under tårar. På frågor om hennes sömn nattetid svarade hon att hon oftast sover tungt så även natten före händelsen trots att hon känt på sig att något kommer att hända. Hon hade alltid då de tillsammans vallade korna gått avsides och lagt sig där att sova en stund trots att hon visste att där fanns ormar.
Hon anförde ytterligare att skälet till varför Frans sköt Laura var troligtvis för att denne nekat honom att träffa Anna.

Emot detta motsatte sig nu Frans utan han menade att skälet var att Anna ideligen uppmuntrat honom att begå denna gärning samt att Laura aldrig hade nekat honom till att träffa henne.

Efter detta framkallades som vittne arrendatorn på Kastelholms kungsgård

Valter Rosenberg
Han förklarade att han väl känner till den plats där Laura sköts och att den karta kronolänsman Plantin uppgjort i huvudsak är riktig. Däremot är avståndet i rät linje mellan den plats Laura återfunnits och där Anna Ahonen befunnit sig cirka 200 meter samt att mellan Sibby äng och det grävda utfallsdiket och den plats där Frans Luotonen avlossat skottet är cirka 40 meter.
Att vittnet efter gärningen fått tillfälle att undersöka bössan Frans använt erfarit att den båda piporna var laddade med No: 8 hagel men att den vänstra var fuktig och krutstänkt som om den just hade avfyrats.
Att ynglingen Frans varit en snäll och arbetsam arbetare. Däremot hade han under sommaren ertappat Anna Ahonen för att ha olovligen tagit 6 liter mjölk som ej betalats.

Johan Gustaf Eckerman
Att han är stalldräng på kungsgården och bor i drängstugan på gården.
Att han klockan tre på dagen mött sin dotter Ida som kommit springande och bett honom att med häst och kärra komma och skjutsa Laura som hade skjutits på Sibby äng. Väl framme hade de sett Laura ligga på ängen i gräset och de hade lyft henne på kärran. Laura hade varit mycket blodig och klagat över svåra smärtor.


Ida Eckerman
Vittnet förklarar sig vara dotter till tidigare vittnet Johan Eckerman.
Hon berättar att sedan Elina Hermansdotter vid 3-tiden på efter middagen kommit till kungsgårdens kök där vitttnet arbeetar som köksa hade Elina bett om hjälp att hämta sin skjutne moder ifrån Sibby äng. Då hade vittnet uppmana sin fader Johan Eckerman attt genast hämta Laura vilket han hade åtlytt. Att då vittnet dagen efter händelsen berättat för Laura att Frans hade häktats hade hon sagt:
"Ja nog är det i så fall Annas fel" Hon hade beklagat Frans och tyckt synd om honom. Vittnet berättar vidare att hon ofta sett Laura och Anna ofta i gräl med varandra. Laura hade för vittnet omtalat att hon snart inte vågade bo i samma hus som Anna.

Wilhelmina Myllykoski
Att vittnet varit anställd som biträdande fähuspiga på kungsgården. Hon hade länge märkt en stor oenighet mellan Laura och Anna och hade hon senaste midsommar hört Anna yttra: " Ja så mycket kan jag åstadkomma att du kommer bort från Kastelholm" Detta menat att hon skulle få arrendatorn att avskeda henne.


Frans Maurits Röman
Att vittnet har anställning som inspektor på Kastelholms kungsgård och har som sådan kommit i beröring med samtliga som arbetar på gården. Han påstod sig känna alla väl och vad gäller den tragiska dödsskjutningen anser han att är Anna Ahonens fel från första början. Vittnet ansåg att Anna var en kvinna som oftast startade alla tvister på gården och var ofta i strid med flera av dem.  En händelse som vittnet omtalade var då man under vårvintern arbetade i ladugården med vattenpumpning och att Anna och Laura åter var i gräl.
Då skall Anna ha yttrat: " Nog skall jag komma ihåg dej"

Efter allas vittnesmål beslöt rätten att återigen ajournera sig för vidare vittnesförhör och åter samlas den tionde oktober för urtima ting varefter de anhållna åter förpassades till Kastelholms häradshäkte.






Fortsatt och avslutande urtima ting den 10 oktober.

Förutom de ordinarie nämndemännen Johan Erik Johansson och Emanuel Granlund satt denna dag som nämndemän,

Johan Erik Jansson, Leander Lindeman, Anders Otto Andersson, Johan Daniel Söderlund och
Erik Gustaf Wennström.

Till fortsatt behandling företogs den vid härstädes den 13 nästvikne september förättat urtima ting under paragraf 1 av protokollet senast handlagda men för däri antecknad orsak till detta rättegångstillfälle uppskjutna rannsakningen angående häktade Frans Adolf Luotonen och pigan Anna Ahonen, båda från Kastelholms kungsgård i Sunds socken.

Efter några kompletterande vittnesförhör och påpekanden av mindre vikt förkunnade rättens ordförande Planting ärendet nu så långt kommet att ytterligare bevis inte har förändrat saken så att:

Frans Adolf Luotonen konstaterats gjort sig skyldig till mord å Laura Johanna Henriksdotter och överlämnar till Rättens prövning att i överensstämmelse därmed bestämma det straff han därav gjort sig skyldig till.
Han förklarar sig vidare ej ha ytterligare bevisning till Anna Ahonens övertygande om delaktighet i brottet.

Kronolänsman Planting
Sedan Frans Adolf Luotonen förklarat sig icke hava något att i anledning berörda yrkande eller i övrigt tillägga och Anna Ahonen fortfarande bedyrande sin oskuld och anhållit att bliva från ansvar i saken frikänd.

Vederbörande antyddes träda av medan i Rättens överläggning skedde till följande

Utslag

Häradsrätten har tagit målet i öfvervägande och finner af vari däri inlupit lagligen utrett vara att tilltalade Frans August Luotonen den 31 juli sistförlidne Juli å en Kastelholms Kungsgårds underlydande "Sibby" benämd äng i uppsåt att döda af hastigt mod aflossat mot Laura Johanna Henriksdotter ett hagelskott hvaraf enligt den utav Provinsialläkaren i Godby distrikt Medicine och Kirurgiedoktorn Lars Wilhelm Fagerlund afgifna å ställd obduktion af Laura Johanna Hermansdotters döda kropp grundade läkarattest hennes den 8 därpåföljande Augusti timade död varit en omedelbar följd i avseende vartill Häradsrätten pröfvar rättvist att i stöd af 21 kapitlet 2 paragrafs 1 moment i Strafflagen döma Frans August Luotonen att för viljadråp hållas 9 år i tukthus whilken strafftid dock på grund av hans kejserliga Majestäts Nådiga Manifest och Pardonsplakat i anledning af Tronföljaren Cesarewitch och Storfursten Alexej Nikolajewitch födelse kommer att minskas med 3 år.


Fångat i Godby den 13 oktober år 2018

Johan G. Granlund


Ur Ålands Domsaga, dombok för Sund och Vårdö länsmansdistrikt
Kronofogden Axel Plantings rapport över mordet.










Provinsialläkare L.W. Fagerlunds obduktionsprotokoll efter obduktion av
Laura Johanna Hermansdotter.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar