Fransmännens landstigning i Hulta en plats som heter Essvik
Målning av Edwin Dolby
Den karaktäristiska stora sten med underliggande stöd vi ser Dolby hade avbildat.
Detta är den allmänna bilden av fransmännens landstigning på Åland den 8 augusti år 1854.
Vi har lärt oss att man landsteg i Tranvik, Mångstekta/Hulta och eventuellt i Högbolstad. Då jag läst i ett flertal publikationer om landstigningen och studerat kartmaterialet har jag funnit att det är något som inte stämmer, något saknas, vad? Var landsatte man allt tungt krigsmaterial? Jag tror jag funnit svaret:
Kriget vid Finlands kuster av Michael Borodkin.
Denna bok har blivit en bibel och en fast grund för det mesta vad gäller historisk kunskap om kriget i Bomarsund i augusti 1854.
I avsnittet om fransmännens landstigning i Sund skriver han såhär:
...Sedan fienden öfvertygat sig om att Tranvik låg för långt ifrån fästningen började han urlasta sina förråd, belägringsmaterial och parker vid Onö.
Karta i boken Kriget vid Finlands kuster.
Vi ser här den romerska numreringen
I - Hulta nära Mångstekta
II - Tranviks södra udde
III - Högbolstad, Slottssundet
IV - Finby invid ön Onö
Jaha, men vad är då Onö för ö?
Området heter Öjen, här måste ha uppstått ett missförstånd
Karta i boken Kriget vid Finlands kuster av Michael Borodkin
Här ser vi samma plats, vid bokstaven K som är platsen för nuvarande Nabbudden i södra Finby
vi kan tydligt se vägen som leder emot Finby byn.
Även en engelsk militärkarta stöder Nabbudden i Finby som landstigningsplats för artilleri och trupp.
"Point of disembarkation of Ships Guns" läser vi i kartan. Platsen är Nabbudden i Estvik viken.
Vi ser texten "track of English heavy Guns" och uppe till vänster högkvarteret i Finby.' Det ser ut som om man tagit en ginväng vid Storängen och gått upp direkt emot södra Finby, troligen för att inte komma för nära Brännklintsbasens räckvidd. Man har därefter gått emot norra Finby, via Vivasteby och Persnäs och etablerat den första anfallspositionen emot Brännklint. Detta har man gjort med allt artilleri, det engelska och det franska. I Hulta landsattes endast fyra fältkanoner.
Kartan är något otydlig, skall försöka få tag i en tydligare.
Till vänster i bild ser vi det stora sandtag varifrån all sand hämtades för de två engelska batterierna på berget därifrån man sedan besköt Notvikstornet. Vi ser texten "Track of sandbags" och nedanom den ser vi vägen "Road for heavy Guns" upp emot positionen. På berget läser vi "English Battery" och invid på berget finns "Magasin och Hospital".
För att släpa upp alla kanoner till toppen av berget har man anlagt en vägbana av sant som tagits ifrån grustaget. Spår av detta bör finnas i naturen är i dag.
Det brittiska batteriet på berget invid Djävulsberget som besköt Notvikstornet, på ett avstånd av 1.700 yards.
De franska styrkorna hade med sig 45 tusen tomsäckar som fick god användning.
En tydlig bild av huru sandsäckarna uppstaplades för att skydda kanoner och kanoniärer.
Det förskräckliga Åländska kriget, författare Raoul Johnsson och Ilkka Malmberg
General Baraquey d´Hilliers
På sidan 238 i denna bok kan vi läsa ett stycke som klarlägger hela händelseförloppet:
General Baraquey d´Hilliers beslöt att genomföra landstigningen på tre platser. Två divisioner beordrades att stiga i land på morgonen den 8 augusti. Den första divisionen utgjordes av Vincennes skarpskyttetrupper, med understöd från 2:regementets lätta infanteri. Den landsteg söder om byn Tranvik och korsade efter att ha intagit byn landsvägen mellan Kastelholm och Bomarsund.
......Den andra divisionen, bestående av 3:e, 48:e och 51:a regementet samt 2:artillerikompaniet, landsteg öster om den första platsen. Hela operationen skedde utan några motåtgärder från fiendens sida. Därefter avancerade trupperna till norra och södra Finby.
Debarcadiere de L`Artillerie
Här ser man tydligt landstigningsplatsen i södra Finby, Nabbuden i Estvik
Strax ovan ser vi "Tuileriet", alltså tegelbruket i Estvik
Den 3:e divisionen utgjordes av 2000 franska och 672 engelska marininfanterisoldater samt fyra fältkanoner, som sköttes av "blåskjortorna" från belägringsfartygen. Dessutom deltog pionjärer under brigadgeneral Jones befäl, som landsteg nära Hulta med uppgift att ta kontrollen över landområdet mellan Sibby och havet och därigenom skapa kontakt med fransmännen som stormade in i Finby.
Landstigningsplatsen i Hulta Essvik. Området finns omtalat i den lokala traditionen i byn. Det säges att man marscherade in genom byn i en kilometers lång kolonn i tredubbla led.
Namnet Essvik kan härledas ifrån farkoster Espingar som fanns fordom.
Längst upp "Landing place N" i Mångstekta nära Hulta
Vid pilen " De Débarqadiere de Artilleri"
Landsättning av artilleri vid Nabben i Estvik
Vad är då Öon och Onö för en ö och var ligger den? Jo, en sådan ö finns inte, utan är en felskrivning i kartmaterialet. Ön som åsyftas är Öjen, numera en udde intill Estvik i Finby som då var en kringfluten ö men numera uppgrundad. Man lastar alltså inte av materialen där på en ö utan inemot viken där Nabbudden var en sedan tidigare av bondeseglarna använd lastageplats för ved och tegelstenar. För denna min teori har jag numera ett flertal stöd i kartmaterialet.
Här kan vi se hur kartografen skrivit fel namn på Öjen, där står Öon
Gamla tranviksbor har i tiderna berättat om huru de upplevde fransmännens ankomst och nu förstår jag varför deras berättelser inte omtalar stora trupper som drar kanoner och material. Där fanns ju endast lätt infanteri. Den allra största delen av marktrupper och material landsattes ju i Estvik, intill ön Öon, Onö eller rättare sagt Öjen på åländska.
I Goodbay den 20 oktober år 2018
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar