onsdag 4 mars 2015

Katastrofen på Haga kungsgård-oktober anno 1736





I nästan alla intressanta televisionsprogram blir man  avbruten
just då det är som mest spännande, av reklam.
Så även i denna blogg och det redan innan programmet alls börjat. Jo, den som väntar på något gott....

Kungsgårdsost-släkt med den svenska herrgårdsosten.
Den har en karaktär som tilltalar finsmakare och en tillräckligt rund smak för att passa de flesta. Laktosfri och lagrad i 6 månader.

Namnet "Kungsgård" bär på traditioner från Gustav Vasas tid. Under 1500-talet byggde den svenske regenten upp de åländska kungsgårdarna till riktiga mönstergårdar vad gäller jordbruk och mjölkhantering. Redan då började tillverkningen av ost på gårdarna. Så gott som varje gård höll sig med egen ost och på Haga kungsgård i Saltvik inrättades i slutet av 1800-talet en mejeriskola.

Köp Kungsgårdsost - du ångrar dig aldrig!

Och förresten är det inte den legendariske Åca-ostmästaren Johannes Strand som är på bild? Joo.





                                           Haga kungsgårds mangårdsbyggnad i dag.

Haga gård i Saltviks socken på Åland, var i äldre tid ett frälsehemman men tillföll ett år 1563 ingånget byte kronan, som gjorde den till en "ladugård" (kungsgård). En lång tid förvaltades den av en gårdsfogde men senare fann styrelsen det ändamålsenligare att utarrendera denna gård liksom också Kastelholms och Grelsby kungsgårdar mot en viss avgift. År 1736 övertogs Haga sålunda av "schoutbynachten"  ( en hög militär grad i Sverige) Carl Ridderstolpe. Själv hade han inte tid med gården utan träffade i stället avtal med sin hustrus bror Nils Gyllenkrook om att denne skulle flytta dit och sköta driften av gården. Nils Gyllenkrook var en 33-årig ogift, juridikstuderande auskultant, men som avbrutit sina studier vid Åbo Hovrätt.




                               Adliga, friherrliga och grevliga ätterna Ridderstolpe.




                                                      Adliga ätten Gyllenkrook

Passande slogan: Idel ädel adel. Inom Gyllenkrookska ätten vimlar det av präster och biskopar, kända namn som ärkebiskop Abraham Angermannius och Laurentsius Petri. Att ha en stamfader som kallades "herr Petrus" klingade ljuvt i kyrkväggarna. Nils Gyllenkrook var ogift och måhända hans val av sällskap ledde in honom i en labyrint med två utgångar, ena till livet och den andra till döden. Han valde den senare.

Jo, ni gissade rätt, namnet för äppelsorten Gyllenkrok Astracan kommer från detta släktträd.







Denna mejeribyggnad vi ser i sten är en av de kännspaka byggnaderna som finns i dag på gården.
Det kan hända att dessa stenväggar var vittne till den fruktansvärda katastrof som hände här för 278 år sedan och som det skulle ta myndigheterna ett och ett halvt år för att reda upp. När allt var över fanns inte många hus kvar på gården, nästan alla var nedbrunna, arrendatorn ihjälslagen och uppbränd, den då 15-årige drängen/uppassaren var halshuggen och steglad, en grannbonde och en do. dräng dömda till hängning, 12 kreatur dömda till döden efter tidelag med drängen.

Nils Gyllenkrook omgav sig med folk ur det militära. Det fanns mycket arbetslösa militärer i mellankrigstiden mellan stora och lilla ofreden. Han umgicks flitigt med en svensk kapten Johan Fredrik Michaél som var "heideridare" dvs. skogvaktare. Denne skogvaktare sov ibland över hos honom på Haga. Som gårdsfogde hade han hos sig en löjtnant Starck som bodde i ett hus på gården tillsammans med sin hustru. Ovannämnda drängen Carl Skruf var son till en svensk kapten och på gården fanns även en tjänstekvinna/jungfru.

På gården fanns vid denna tid många olika slag av hus. Själva mangården var en avlång byggnad ca 16 meter lång och 8 meter bred. Där fanns förutom köket i öster och jungfruns kammare i väster
en farstu inomhus samt en sal och mot söder vette Gyllenkrooks sovkammare.





Planritning över Haga kungsgårds mangårdsbyggnad år 1736


Så kommer vi då fram till lördagen den 9 oktober år 1736. Tidigt på morgonen går Gyllenkrook och samtalar med fogden Starck om dagens arbete i drängstugan. Han har beställt tevatten av jungfrun till kl 9 och sitter nu i en stol och slår läderpiskan mot stöveln.
Nåå, säger Starck, du ser så glad ut i dag? Jo, jag har just smörjat upp drängen. Den fan har ljugit för mej och dessutom försov han sej i morse och inte gjort upp eld i spisarna. Gyllenkrook stoppar sin pipa och jagar upp sig ännu mera över drängen. Det var ett jävla misstag att jag tog hit dendär ungen. Jag kommer att köra iväg honom snart, jag har tröttnat på hans lögner och skälmstycken!

Gyllenkrook är så arg så han bara skakar. Han går ned mot mangården för att dricka sitt te. I köket finns drängen och jungfru Katarina Jung. Nu får han sikte på drängen och nappar honom i håret och skriker: Din förbannade skälm, du har ljugit för mej att du vart till Rangsby och skrivit brev till dina föräldrar men i stället for du på dans till Ovanåker! Du både stjäl och ljuger! Nå, säger Skruf lugnt, vad jag än gör så tror du mej inte. Nu river han drängen ännu mer i hårt i håret och säger: Jag kommer att skaka malen ur huvudet på dej till slut!

Carl Skruf, säger ingenting, tyst och stilla kokade han vidare på tevattnet, som han sedan bär in i Gyllenkrooks sängkammare.  Gyllenkrook ger order till jungfru Jung att koka haversoppa och baka våfflor och går in i kammaren till sitt te, äntligen får man en lugn stund tänker han.

Till Carl Skrufs åligganden hörde att duka upp borden och i övrigt passa upp Gyllenkrook och nu gör han sig ärende dit för det. På vägen in i rummet griper han tag i en yxa som står invid väggen med vilken man flisade tändspån med. Han går fram mot Gyllenkrook som sitter och dricker med ryggen emot honom och drämmer till honom med yxklacken rätt i höger tinning. Gyllenkrok faller stendöd ned från stolen. Carl Skruf torkar nu snabbt upp det lilla blod som flutit med en trasa vilken han slänger i pisspottan. Han tar liket och lägger det i en annan säng med skadan nedåt. Han lägger ned Gyllenkrook där och tar sängkläderna från den andra sängen och bäddar vackert ned honom. Han slänger haversoppan i spisen och äter själv upp våfflorna och dricker av mjölken.

Han säger åt Katarina jungfru att inte gå in till herren förrän han själv ropar efter henne för herrn kände sig inte passlig. Nu tar han så nycklarna ur den dödes ficka och låser upp kassaskåpet, tömmer det på alla pengarna och tar även en del silversaker som finns där. Pengarna slänger han i en strumpa och det övriga i en säck. Nu säger han åt jungfrun att herrn mådde så dåligt så han ville inte alls ha något kvällsmål så hon behövde inte arbeta med det. Däremot hade herren sagt att hon skulle skynda med maten åt det övriga husfolket, så att de fick gå tidigt till sängs denna kväll. Ja, klockan sjutiden gick man att sova dessa tider.
Nu frågade jungfrun om hon skulle gå och bädda sängen åt herren, men Skruf sade att det behövde hon inte hade herrn sagt. Däremot sade Skruf att herren sagt till honom att han ville ha hans sällskap i sängen denna kväll. Ännu en gång hade jungfrun frågat Skruf om hon inte skulle gå och bädda åt herrn, men av det blev Skruf så irriterad så han ropade åt henne att tiga.

Mellan dessa händelser har Skruf även hunnit med att springa till Ödkarby med tjuvgodset där han hade en vän, Johan Michelsson, som var dräng i en av bondgårdarna.

Mot kvällningen smyger sig så Skruf in efter en tom säck som han fyller med torrt hö från lonan. Han går in i Gyllenkrooks sängkammare och stoppar säcken under sängen och tänder på. Han stannar där så länge tills han ser elden ta fart. Han går inte och lägger sig med Gyllenkrook som han sagt till jungfrun utan  till sitt rum i drängstugan där han lägger sej och låtsas sova.

När fogdens hustru går ut på backen i ett ärende får hon se att mangårdsbyggnaden står i ljusan låga. Det är nu kväll och eldflammorna lyser upp himlen. Upp i herrans namn elden är lös!  Men var är herrn, är han inne i huset? Nu kommer grannar springande från alla håll. Djuren släpps ut ur ladugården och andra fähus. Även drängen Skruf hoppar upp ur sängen och kommer till hjälp. Det skulle visa sej att han är en av de mest verksamma i räddningsoperationen. Han rusar in  och börjar slänga ut värdesaker ur rummen, prydnadsföremål, värjor, vaser och tennstop allt skall ut. Han hjälper även jungfrun med att få ut saker ur sitt rum. Nu har elden spridit sig så mycket så det börjar falla ned bräden och bjälkar från taken. Plötsligt slår dörrarna upp av trycket och ingen kan vara inne i huset längre. Carl Skruf hjälper till att föra de utslängda sakerna ännu längre bort från eldarna. Nu har även andra hus antänts och hela gården är i fara.

 Det som man anade visade sig nu vara sant. Nils Gyllenkrook hade omkommit i branden. När man rotade i brandresterna hittade man resterna av honom. Han hade legat på höger sida och när man rörde huvudet lossnade det från den svårt brända kroppen. Låren hade krympt samman och underbenen var avbrända intill knäet. Av kläderna var det bara några stycken kvar och på den vita skjortan kunde man se blodrosigt vatten. Likresterna uppsamlades varligt i en furukista och placerades i en bod. Den 2 november nedsattes de i en i koret i en färdigt tillredd grav i Saltviks kyrka.

Denna händelse satte djupa spår i den åländska befolkningen och i varje stuga pratade man om denna fruktansvärda händelse. Men hela vidden av katastrofen skulle det ta över ett år innan man fick upp ögon för. Denna tid fanns ju inte tidningar, man gjorde inte regelrätta brandundersökningar som i dag. Inte ens liket undersökte man för skulle man gjort det hade man ju redan i ett tidigt skede sett Gyllenkrooks sönderslagna högra tinning.
Men det blev småningom en undersökning av händelserna.

Vid urtima ting den 18 december togs fallet upp till prövning. Nu förhörde man hela gårdsfolket. Drängen Carl Skruf avgav här en mycket trovärdig och klar redogörelse över sitt handlande vilket stämde väl överens med de andras vittnesmål. Inte den endaste lilla misstanke vändes emot honom. Däremot satt gårdsfogden Starck illa till. Landshövdingen hade beordrat att han måste arresteras. Endast emot en borgen som gavs av tre bönder fick han gå lös.

Rannsakningen fortsatte nu den 3 januari påföljande år och först den 20 augusti hölls nästa rannsakningsrättegång.

Drängen Carl Skruf var skulle det senare visa sig ingen menlös snorunge utan han var en mycket intelligent och slipad varelse som förstod hur han i alla lägen skulle agera. Han hade under hela händelseförloppet dragit sina schackpjäser i de rätta positionerna. Men en sak kunde han inte rå på, sina egna nerver. Han hade under sommarhalvåret börjat prata underliga saker exempelvis: O Gud jag vågar inte ta livet av mej! Om det ändå hade varit jag som omkom i lågorna hade han klagat.

Nu hade blickarna börjat riktas emot honom och han togs in för förhör, bryter samman och erkänner alltsammans. Och inte bara det, han erkänner att han även har gått in i ladugårdarna i byn på nätterna och idkat tidelag med kor, hästar och svin. Detta som han sade för att "komma god till dödes", vad han nu menade med det. Carl Skruf fängslades och insattes i Kastelholms slotts tornrum, i kung Eriks kammare. I Kastelholms häkte, föregångare till det som vi känner som Vita Björn, insattes hans drängkamrat Johan Michelsson som varit delaktig i stölden.

Nu hände det märkliga att en kväll knackar det på fängelsevaktens dörr i Vita Björn och utanför står Skruf och begär att få komma in till dem i stället. Han hade rymt från sitt fängsliga förvar i slottet. Det visade sig att man hade inte järnbeslagit fönstergluggen som vätte ut mot inre borggården och därifrån hade han kunnat klättra ned 8 meter längs de skrovliga murarna och hoppa ned. Som sagt en mycket påhittig man.




Fönsternischen från vilken Skruf kröp och hoppade ned ifrån på Kastelholms slott.

Härefter fördes så Skruf över till Åbo slotts fängelse intill nästa ting, emedan man inte ville att dessa båda fångar skulle kunna prata ihop sig i Kastelholm.
Drängen Johan Michelsson fördes så över till slottet och den stackars bonden Jakob Johansson som hade inhyst tjuvarna och tjuvgodset blev även han arresterad och insatt i häktet i Kastelholm.

Den 7 november år 1737 föll så rättens dom. Carl Skruf dömdes att jämlikt 15 kapitlet punkt 1 i misssgärningsbalken mista hand och hufvud samt varda steglad. De båda andra drängen Johan Michelsson och bonden Jakob Johansson dömdes till hängning. Dock fördes dödsdomarna till Åbo Hovrätt för dess prövning som brukligt var. Häradsrätten dömde även de 12 tidelagsdjuren till avrättning enligt samma balk 10 kapitlet och punkt 1 att omedelbart aflifvas och brännas.






Saltvik församlings dödbok av år 1738 för maj månad.
Här står tydligt att Carl Skruf blev avrättad vid Färgsundet.
Den åländske professorn får ändra i sina manuskript som påstår att det skedde invid Saltviks kyrka.


Vi har inte här hovrättens utslag men ett vet vi. I Saltviks dödslängd finns noterat för den 10 maj 1738. Blef den store missdådaren Carl Skruf som mördade salig herr auscultanten Nils Gyllenkrook och uppbrände hela mangården, vid Färgsundet halshuggen och steglad och sattes så upp på 3- stegel och hjul.







                                 "Rätteplatzen", galgbacken i Haraldsby, Saltvik Åland






                                                          Tre stegel och hjul




Rådbråkat i Godby den 4 mars år 2015

Johan Granlund










1 kommentar:

  1. Benny Pettersson10 mars 2015 kl. 11:16

    Tack för texten! Mycket intressant!

    SvaraRadera