Den stora folkförflyttningen ifrån Sund 1811-1813

Karta över Persnäs i Sunds Gränden
Uppgjord av lantmätare Anders Andersson Norrstedt i dels juni dels juli månader år 1765


Denna vackra karta fann jag först i svartvitt utförande och uppdelad på två bilder i Åländsk Odling av år 1991. Den ingick i en artikel över Norra Bomarsunds området av Erik Bertell och berättade om folkförflyttningen till Haga 1811-1813 efter annekteringen av ett område sträckande sig ifrån Prästö  upp emot Träsk. Hela området bestod av byarna Persby, Vivasteby, Träsk, Persnäs, Skarpans och Prästö. Den stora folkfördrivningen är den största i Ålands kända historia och omfattade 11,5 familjer som fick flytta till Saltvik. Dessutom får man tillägga de familjer i små torp som också fick flytta inom socknen. Flyttningen berörde i runda tal hundra personer.
De flyttande familjerna fick riva ned sina boningshus, uthus och gärden och bygga upp dem på nytt.

Jag var inte riktigt nöjd med kartan i ÅO, så jag beslöt att beställa fram originalet och vände mig därför till Ålands landskapsarkiv. Nu visade det sig att kartan fanns inte där utan behövde beställas ifrån Riksarkivet. Sagt och gjort så gjorde jag det och till mig sändes en CD-skiva med ovanstående resultat.

Vad berättar denna karta för oss? I ingressen framgår följande:
Geometrisk karta No.3
Persnäs som är ett utbygge av Persby
Med flera av dess medintressenter uti den så kallade Sunds Gränden.
Beläget på Åland i Sunds Socken
Avmätt uti Juni dels i Juli Månader år 1765
Anders Andersson Norrstedt

På denna sidan Tager Emot Samfälte Skogs och Betes och Utmarker till den så kallade Sunds Gränden
Nästa text på den utprickade vägen: Allmän byväg till Persby ifrån den allmänna Post och Landsvägen Gående
En del af Wivastebys Enskilte Inägor samt Finnbys uti Sunds socken Möta här.
I vattnet till vänster ser vi texten: En del af frisk Siön Östra eller Norra Viken Sjöviken kallad.

(Detta träsk kallades för Laaksos viken på 1950-talet och är nu Vivasteby träsk).

En Del af Frisk Siön, Östra eller Norra Siövijken Kallad.


 I kartan ser vi uppe till höger två inritade gårdar. Det är nummer två längst uppe till höger och nummer fyra en bit ifrån till vänster. Det är frågan om gårdarna Persnäs som senare blev kallad Markusas och gården fyra som i sin början i medeltiden hette Övedsböle och senare blev kallad Lagmans.

Alla de gårdsnamn man hade överflyttades till Haga efter folkförflyttningen, förutom Markusas som fick gårdsnamnet Kohagen norra och södra. Vad jag vet fanns inte det gårdsnamnet i Persnäs.

Sjöarnas namn i dag nedanom är Vivasteby träsk, Övre viken och Hummelvik. Dessa är sammanbundna med en ställvis ganska djup strömfåra. Denna utgör ännu i dag gränsen mellan norra Sundsområdet, Bomarsund på ena sidan och Finby samt huvuddelen av Vivasteby på den andra.


Den ryska björnen hade redan 1810 riktat sina blickar emot Bomarsunds område och nu slog man till. Det skulle ändock dröja nästan tjugo år förrän de verkliga fästningsbyggnationerna inleddes och inte ens i den trakt man först tänkte sig. Den allra första befästningsplanen var ju tänkt att bebyggas i bergsområdena norr om Djävulsberget. Nuvarande fästningsområde kom in i planeringen senare.
I ljuset av det var det då en helt onödig operation.

Denne man vi ser ovan i bild hade "Funnit för gott" att låta anlägga ett befästningsverk vid Bomarsund. För detta behövs ett markområde mellan Bomarsund i öster och Finbysund samt småsjöarna upp till Träsk i väster.
Ja så beskriver den kunnige historikern Martin Isaksson situationer i sin bok Kring Bomarsund.

Detta nådiga dekret fordrade att alla jordägare inom detta stora område behövde maka på sig och flytta bort.

Fabian Gotthard von Steinheil 1762 - 1831
Generalguvernör över Finland 1810 - 1824

Michael Andreas Barclay de Tolly 1761 - 1818
Storhertigdömet Finlands generalguvernör och rysk krigsminister 1810- 1812


Generallöjtnant Steinheil ger i en rapport till krigsminister Barclay de Tolly den 21.3.1811 följande information:
I anledning av första punkten i Eders Högexcellens nämnda order gällande inlösandet till staten av invånarnas jordegendom som blir under fästningen, höll alla ägarna till närbelägna hemman ett möte krävande, som av bifogade kronofogde Taxells meddelande framgår, för hela egendomen 59000 rubel silver.

Nu skulle det visa sig att myndigheterna ansåg detta bud vara för högt men jordägarna satte inte sysslolösa. De motiverade priset med att de ville ha betalt för hela sina hemman och inte endast den marker som fanns inom fästningsområdet, emedan byn var inte en sammanhållande helhet, inget storskifte hade ju gjorts i Persby - Persnäs som i andra byar vid den tiden utan man hade marker kors och tvärs om varandra inom området. De bitar som blev över kunde ju ingen leva på ja i så fall endast tre hemman.

Nu framlade man i stället den önskan att de skulle få övertaga av kungsgården Haga gårds marker i Saltvik motsvarande jord, skog, ängsmarker och fiskeförmåner man hade på hemorten. Detta beviljades småningom och saken framlades för undertecknande.
De skulle även få utnyttja sina gamla odlingsmarker fram tills avtalets tecknande vad gäller växande gröda, gärdsel och fiskemöjligheter. Dessutom skulle de vara befriade ifrån inkvartering av soldater och skjutsning i sex år framåt.

Nu uppstod ett litet problem. Det skulle visa sig att myndigheterna omedelbart behövde Prästö hemmans marker emedan dessa fastigheter behövdes som bostäder för de byggnadsarbetare som skulle komma och bygga ett lasarett på Prästö. Detta behövdes göras innan snösmältningen och innan ett lantmäteri hann göras för detta bestyr.
Då inkom ett förslag att Prästöbönderna skulle få ett lantställe i byn Långbergsöda i Saltvik som var till salu för 3000 rubel silver. En änka där, Maria Ersdotter med minderåriga barn, sålde sitt hemman.
Detta bud accepterades och folket från Prästö flyttar omedelbart till stället. Man tar med sig endast en väderkvarn och denna fanns där ännu några dagar in på år 2019 tills stormen Alfrida blåste omkull den.
Detta bekräftas av en ättling inom släkten, Johan Mörn i mitt telefonsamtal med honom.

De gårdar man lämnade på Prästö var inte inom nuvarande bykärna utan längre ned emot färjfästet, nära intill de begravningsplatser som nu finns där.

Till allra sist blev det så att tre gårdar fick en sammanhängande brukningsareal som räckte till deras fortsatta försörjning och det var två (1,5) gårdar i Vivasteby no 1 och 3 samt hela Träsk som inte behövde packa ihop och flytta.

Men totalt var det 12 familjer som fick göra det och jag har i Sunds församlings utflyttningslängder funnit att cirka 75 personer berördes av denna folkomflyttning.
De som flyttade inom socknen är däremot okänt. Dit hörde t.ex. familjen på Nybonds i Lagmansgården. Dessa flyttade till Nybonds i Tranvik. Det skulle nämligen visa sig att i samma tid som denna stora folkomflyttning kunde folket på Nybonds i Lagmans Persnäs få ett erbjudande om att övertaga Matts Mattssons mors farbrors andel av halva Södergårds i Tranvik, Nybonds och man omfattade det.

Totalt berörde omflyttningen över hundra personer om man inräknar även de torp i Saltvik som fick flytta bort för de nytillkomnas skull. Hit får vi även inräkna alla forna båtsmanstorpsställen och alla inhysingar inom Persnäsområdet. Jag tror inte myndigheterna i början godkände någon bosättning på området.

Däremot ser vi att med tiden godkände man en nyinflyttning av statstorpare på fästningsområdet då tiden gick och ingenting hände med fästningsbygget. Då vi är inne i 1820-tal ser vi att man godkände en torpare Johan Mattsson att med sin familj befolka en enstaka ny gård i Persby. Denna gård skulle senare befolkas av en släkt Nordlund sedermera Blomqvist som bebor stället i dag.

På fästningsområdet fanns det under 1820-talet ett antal statstorpare som brukade området. Troligtvis ansåg myndigheterna att det var bra att området inte växte igen utan brukades.

En konklusion av detta händelseförlopp är den att här skedde en revolution i det tysta nästan hundra år före Lenins maktövertagande. Torparbefolkning övertog storböndernas gårdar i en ganska mysig blandning av maktspel och sunt bondförnuft.

Övriga herrar som var inblandade i förhandlingarna:

Knut von Troil, 1760 - 11825
Landshövding över Åbo och Björneborgs län

Gustaf Mauritz Armfelt 1757 - 1814
Svensk friherre, hovman och diplomat, rådgivare åt kejsaren Alexander i


Nedan de gårdar som berördes.
Bilderna ingår samtliga i boken Ålands bebyggelse i ord och bild år 1963.

Persby no: 1   Skarpans
Familjen Daniel Olofsson som blev tilldelad Bergö i Haga

Sunds församlings utflyttningsbok sidan för år 1811, den 17 november 1811 flyttar
Hovmästare Daniel Olsson med sin familj, pigor och drängar, från Skarpans till Finström.
Daniel skall inte bruka den nya gården, han arrenderar ut den och flyttar direkt till Strömsvik i Finström.


Persby no:  2   Markusas
Familjerna Johan och Karl Johansson, dessa tilldelades Kohagen i Haga, Norra och Södra

Persby no: 3 i huvudbyn,
Familjen Karl Andersson, tilldelas Persby i Haga

Sunds församlings utflyttningslängd
Bondeänklingen Carl Andersson med sin 9 personers familj flyttar ifrån Persby till Saltvik den
2 november 1812

Persby no: 5 i huvudbyn
Familjen Erik Eliasson tilldelas Tomten i Haga

Persby no: 4   Lagmans
Familjen Johan Mattsson tilldelas Lagmans i Haga

Familjen Matts Mattsson tilldelas Nybonds i Haga, tillträder den inte utan flyttar till Nybonds i Tranvik

Vivasteby no: 1   
Familjen Anders (Jansson) Johansson till Vivasteby i Haga

Änkefru Mörk från Wivasteby till Saltvik den 22.11. 1812
Pigan Maja Lisa Johansdotter
Dotter Christina

Änkefru Mörk bebodde gården Mörk No 2 Västergård, efter att maken avlidit samma år.

Vivasteby no: 2  Västergård, Mörks
Familjen Lantbrukare Johan Fredrik Mörk, Kronolänsman Johan Fredrik Mörks son, flyttar från Wivasteby till Mörks i Haga
Hustru Lisa och dotter Fredrika Charlotta (inte att förväxla med Grevinnans fånge som bar samma namn) hon hade redan den 1 november år 1809 avrest till Åbo i fångenskap.

Prästö gård no:1   Karl Johansson tilldelas gården Västergård i Långbergsöda

Prästö gård no: 2   Karl Johanssons svägerska Greta Johansdotter med ny man Erik Eriksson delar på Västegård i Långbergsöda.

Lördagen den 25 maj anordnade Ålands Litteratursällskap en vandring i Persnäs Grändens område.
Carina Carlsson var vandringsledare och jag hade fått äran att vara med som vägvisare och historisk kommentator.
Vi startade kl. 11.00 från ungdomslokalen Klippan och samkörde ned till Skarpgårdens grund intill den s.k. Grunts trädgård.
Väl framme där berättade Carina om släkten Skarp och läste ett stycke ur sin bok Märket och om stackars Lisbeta från gården blev avrättad i den stora häxprocessen som skedde på Åland från år
1666 fram till 1670.
Jag fick tillfälle att berätta om Skarpans gästggivargård och dess historia samt omgivningarna, Grunts trädgård samt om artillerikapten Androsoffs hus längre ned i dalsänkan invid det nu försvunna träsket Gloet.

Lantmätare Johan Granells karta över Skarpans gamla område år 1799. Vi ser här tydligt markerat
Skarpans gård i vägböjen och till vänster den jättestora ladugården.
Ovan till vänster Finby ström med beteckning Sikvarpet och invid Strömstorpet.

Vandringståget har nu kommit fram till Bomarsunds gård och vi går in på den  " Allmänna byvägen" till Persby från den allmänna Post och Landsvägen, som det står i den karta som alla deltagare hade fått i kopia.

Lördagen den 25 maj år 2019 gjordes en vandring i denna nejd. Det var Ålands Litteraturförening som anordnade en vandring med författarinnan Carina Karlsson och hembygdsforskaren Johan Granlund som ledde en vandring med början ifrån Skarpgården fram till Norra Bomarsundsområdet vid vändplanen där.  Vandringen koncentrerades till att ihågkomma häxan Lisbeta ifrån Skarpgården som blev avrättad år 1666 och som Carina skrivit om i sina böcker. Johan berättade historiska fakta om Persnäsområdet och inlade även några anekdoter ifrån Bomarsundstiden.

Vandringen gick delvis längs den nyupptäckta gamla "Allmänna byvägen" mellan Persby och Skarpans.
I äldre tid skulle allmänna byvägar vara 10 alnar breda alltså cirka 6 meter och det stämmer ganska bra med dikeskanterna man ser vid denna väg.



Vandrat i Bomarsund den 25 maj år 2019

Johan G. Granlund