tisdag 11 oktober 2016

Bronsklubban från Finby - handtag till nattvardskärl från ryska kyrkan i Bomarsunds fästning?






Finbyklubban, här utställd i en monter på Ålands Museum

År 1925 hittade den då tioåriga finbypojken Gösta Sundman denna märkliga tingest. Närapå tio år därefter, år 1934, gör den då nyutnämnde landskapsarkeologen Matts Dreijer ett besök hos bonden Einar Sundman på gården Mattas i Sund Finby. Vi låter Dreijer själv berätta om hur det gick till då han för första gången såg föremålet. Här nedan Matts minneshågkomster.




- En kväll förde lyckans gudinna mina steg till "Mattasin"  i Finby och eftersom jag kände de flesta bönder personligen sedan mina år vid Ålands Centrallag, plägade jag vid mina cykelfärder i bygderna ibland titta in hos någon av dem och fråga huru korna mjölkade eller huru gumman mådde.
Einar berättade för mig om det egendomliga föremål, han hittat, då han några år tidigare grävt i sin trädgård. Trots protester lyckades jag förmå honom att gå upp på vinden efter föremålet. Jag hörde honom prata för sig själv och slänga lådor däruppe. Men slutligen kom han med det. Jag förstod genast att jag hade fått århundradets fynd i min hand. Stilen på de två apostlafigurerna på klubbans holk tydde på tidig medeltid.
"Jasså" sade han, vill du ha den till museet så stopp den i fickan!




Vi ser här Mattas gården i Finby från i dag. Gården drives i dag som Mattas Gårdsmejeri av Einar Sundmans sonsons dotter. Gården besökes av tusentals gäster varje år på Skördefesten.

Till vänster ser vi den gamla trädgården dit Einar hade kört jord från "Korsgälorna", en åkerteg några hundra meter därifrån. 
 Jag har varit i kontakt med Göstas dotter Marita Karlsson och hon berättar att det var hennes far, då tioåriga Gösta Sundman, som egentligen hittade föremålet och tog vara på det. Så det var nog i Göstas leksakslådor Einar var och rotade medan Matts Dreijer väntade i köket.




Här ser vi den egentliga fyndplatsen.

 Området kallas "Korsgälorna" och har hetat så i alla tider. Här går den urgamla vägen från Finby norrut emot Lövvik och över bergen till Sunds kyrka. Denna väg hade varje söndag i hundratals år trampats av Finby och Tranviksbor, längre fram längs vägen anslöt sig Persnäs och Persbyfolket, Gunnarsbyborna, Domarbölarna och Jyssbölsfolket. 

Längst fram i bild tar vägen en skarp sväng emot vänster och precis där fanns "Sjöblads gälan", en liten åkerteg som hörde till Trögers hemman och som Anselm Sjöblad brukade denna tid. Åkertegen är nu beväxt med löv och barrskog.




Här ser vi Anselm Sjöblad med sin hustru Ulla som skördar säd på sin åkergäla i slutet av 1940-talet. I kanten längst bort i bild går kyrkvägen och där fanns troligtvis den jordhög som Einar berättar att han hämtade jord ifrån till sin trädgård. Med största sannolikhet var det frågan om dikesjord som han tog tillvara. Finbys gårdsbackar var den tiden ganska steniga och jorden var moränrik så att Finbys bönder fyllde på med jord från bördigare marker för sina trädgårdar. Så gjorde även man på min hemgård Norrgårds som var granne med Mattas.





Mattas gamla stenstolpa vid infarten till gården.




Låt oss se hur Ålands Museum presenterar klubban, i  presentationen står följande:

Finbyklubban, ett lösfynd från Mattas i Finby Sund. En förgylld klubba bestående av en holk och ett tillplattat huvud med 12 trubbiga knoppar. Holken har två apostlafigurer ställda på vardera sidan klädda i bysantinska dräkter. Klubban har tolkats som nod till en korsstav.


Jag ber nu min vän Graham Robins, intendent och ansvarig för Ålands kulturhistoriska museum, att ge mig mera upplysningar om föremålet, ni har säkert mera uppgifter om denna märkliga "kristliga klubba" säger jag. Efter en dag har jag följande uppgifter i min e-postlåda:

 Sund Finby 460:1 Bronsklubba.
Totallängd 92 millimeter, mm, holkens längd 60 mm, holkens diameter 38 mm. Kulan har ursprungligen haft tolv taggar i tre rader innehållande envar fyra, yttersta radernas taggar har varit trekantiga med en plan yta utåt, mittenradens taggar avlångt fyrkantiga, ur kulan har en del av väggen bortfallit, varigenom endast sju taggar numera finnes kvar, på kulans topp finns ett runt hål med 18 mm diameter omgiven av en 7 mm platt vulst, holken har i relief symmetriskt ställda två apostlafigurer med vänstra handen hållande en bok över magen, den högra armen upplyft från armbågen, klädnaden gör ett veck ovanom knäna, nedre delen av kjorteln ornerad med två vertikala streck med två tvärstreck inuti ( på ena figuren, på andra saknas tvärstrecken ) samt sneda streck, kjortelfållen markerad med två parallella horisontella streck med tvärstreck inuti, emellan apostlafigurerna står två figurer förmodligen trädmotiv med topparna kluvna och böjda i bågar åt vardera sidan, rötterna markerade genom vertikala resp. snett lutande streck emellan de nämnda fyra figurerna i relief finns inristade fyra dylika figurer, holkens bas är markerad av en 4 mm bred och 4 mm hög vulst.


Ja så långt experternas noggranna analys av Finby klubban.



Finby klubban i sällskap med många fina fynd från Åland.

Så kommer då en fortsättning på uppgifterna i museets kartotek: Enligt brev av Dr. C.A. Nordman vid Finlands Nationalmuseum kan klubban dateras till omkring 1250. Klubban påträffades hösten 1934 under grävning i trädgården hos Mattas. Gåva till museet av gårdens ägare Einar Sundman.
( årtalet här måste vara fel, skall vara 1925 inte 1934, det var då den överlämnades)

Tilläggsuppgifter år 1972: Trädgården ligger norr om gamla landsvägen i (norra Finby) och ca 10 meter öster om Mattas mangårdsbyggnad. Jorden påfylld från en gärda i en skogskant norr om Finby. Gården har tillhört Trögers hemman, ägs nu av (1972) av Anselm Sjöblad i Finby. Uppgiftslämnaren Gösta Sundman, Finby, ca 10 åring hittade klubban. Hans far Einar Sundman lämnade in den till museet. Tilläggas kan att Gösta Sundman föddes den 1 augusti år 1915.

Så, nu börjar sammanhanget klarna och alla bitar föll på plats. Gösta Sundman besöker det nyinvigda Ålands Museum och får se "finbyklubban" utställd. Han kommer då in med tilläggsuppgifterna för det var ju han som hittade den en gång som 10-årig grabb och en sådan händelse glömmer man ju aldrig. 


Matts Dreijer, var en gudabenådad talare med en otrolig fantasi som jag personligen har fått lyssnat till ett antal gånger. Matts har i ett antal artiklar förklarat hur denna "biskops" nod till en korsstav hamnat i ett dike i norra Finby. Han drog den slutsatsen att det är den på de Baltiska havets öar döda och där begravda biskop Wennis korsstavsnod. Hans grav finns ju vid Sunds kyrka och "finbyrövarna" smälte bort guldet och slängde klumpen "till skogs". Så var det, punkt slut!






Datorsimulerad bild av "Ryska kyrkan" i Bomarsunds fästning. Bild ur boken Bomarsund av Robins, Skogsjö & Örjans.

Denna bloggs redaktör har inte tillnärmelsevis lika god talets gåva som Matts Dreijer hade men jag kan berömma mig med att ha lika bra fantasi som han. En forskare, antingen utbildad eller amatör kommer ingenstans om man inte har fantasi och kan försöka leva sig in i händelserna. 

Jag skall här komma med den teorin att vi har här att göra med ett föremål som bortrövats från den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning år 1854. 
På klubban finns två apostlafigurer och en av dem är Andreas, Petrus broder som blev skyddshelgon för Ryssland, Grekland och Skottland. Andreas blev avrättad på ett snedställt kors, ett s.k. Andreaskors, han brukar hålla en bokrulle i sin hand. Till yrket var han fiskare samma som sin bror och han åtlydde Jesus befallning "bliv människofiskare"!




Föremålet har blivit bedömt vara en "klubba" eller en nod till en biskopsstav. Det senare enligt Matts Dreijer. Det skulle då passa in på en hög kyrklig dignitär som vandrade i Sundsbygden, eventuellt Wenni själv.
Jag lutar mera åt att det är en del av ett föremål som stulits ifrån den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.





Då man slår upp frågan om vad är en nod, får man 15 olika betydelser. En av dem är inom konsten: Tillplattad kula på vinglas eller ansvällning på skaftet till pokal.




Inom den katolska kyrkovärlden kallas dessa kärl Ciborium och inom den österländska ortodoxa sidan Diskos. Vid sökning på ciborium får man följande uppgifter: Ett nattvardskärl som används i liturgin för att förvara det invigda, konsekrerade nattvardsbrödet, även kallade oblater. Ett ciborium är ofta av metall och ser ut som en kalk, med fot, nod, hals och behållare.
Jag anser att den funna noden är mellanstycket till ett nattvardskärl. Foten, halsen och kärlet är bortslagna och vi har mellanstycket, noden.




Fransmännens läger i Finby. Bildtext i Nya Åland. En del av krigets vardag i fransmännens huvudläger i Finby har fransmannen Morel-Facio fångat här. En stilla by-idyll mitt i kriget visar något av den dåtida landskapsbilden. ( Foto Jan Andersson).

Vi skall låta fantasins vingar få fritt spelrum! Då jag legat några sömnlösa nätter och funderat på denna händelse sade det bara "klick". Såhär gick det till: Fransmännen (ca. 12.000 man och kvinnor) hade sitt tältläger i Finby. De var tillsammans med brigadmajor Jones från England som slöt upp via Mångstekta med om stormningen av fästningen. Nu var det ingen hejd på röveriet. Otaliga föremål försvann och finns än i dag på olika auktionssajter världen över. Då man kommer in i ryska kyrkan hittar man många fina saker. Här har vi lite nattvardskärl, dom tar vi med oss till Finbytältet och smälter ned. Sagt och gjort och då man fått bort guldet kastar man iväg bronsklumpen över skogsvägen för den ids man ju inte släpa till Frankrike. 

Den bild vi ser ovan är tagen just från det håll där vi befinner oss i våra "klubbeforskningar". Vyn vi ser är ritad från den väg som går emot Korsgälorna, det är min allra bestämdaste uppfattning. Här har jag sprungit och lekt som barn så vyn jag ser framför mej är exakt. Mattas ladan till höger och deras kvarn, Trögers uthusen och kvarnen mot vänster och längst bort Norrgårds gårdsmiljö med sin kvarn. 

En man som jag träffade ofta som barn och som jag fiskade och for ut på fågelskyttefärder med var Henry Lindholm. Han bodde i torpet som förr kallades Sammels, ett stenkast från fyndplatsen, han bedrev växthusodling. Henry berättade vad han hört angående fransmännens läger i Finby. De hade sina tält nära vårt hus sade dom gamla.





Förstadagsbrev, lertassar och bronsklubban år 1986.

Alla trevliga saker som hänt på Åland måste ju får ett eget frimärke. Här ståtar vår bronsklubba i all sin glans och året är 1986. Är den inte vacker?


Klubbat i Godby den 11 oktober år 2016

Johan Granlund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar