Här står hon, doktor i arkeologi från Uppsala universitet, Kristin Ilves, på platsen för den jättestora vikingahallen som hon och ett forskarlag upptäckte år 2012. Vid studier av ett flygfoto som tagits på 1970-talet kunde de urskilja mörka konturer i odlingsmarken. Kunde därunder finnas något stort och okänt? Vid provgrävningar år 2014 kunde man konstatera att så var fallet. Man hittade stolphål och fina fynd som bekräftade misstanken.
Här har troligtvis funnits en vikingatida hall, cirka 45 meter lång och 12 meter bred.
Hela utgrävningsprojektet finansieras märkligt nog inte av Ålands Museibyrå/Kulturbyrå utan har alltifrån starten finansierats av svenska institutioner och stöds under detta år av Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag. Stort heder och tack till dem!
Sommarens utgrävningar görs delvis med rejäla don. En flera ton tung grävmaskin skalade av ca 30 cm av odlingsmarken. Fram kommer alven eller mon som man säger. Dessa jordmassor lades först försiktigt ut i en bred matta för att man med metalldetektor kunde gå igenom materialet.
Därefter linjerades området upp i tvåmeters breda linjer. Arkeologerna och volontärernas uppgift var nu att släta ut marken och skrapa fram de platser där stolparna stått de s.k. stolphålen. Då sådana hittades ringades dessa in med grävspaden och en liten gul pinne stacks ned i den västra sidan av hålet.
Då man hittade jordfynd sattes dessa in i små plastpåsar.
Jag, en enkel vanlig åländsk historieintresserad kille, har som volontär under en vecka i början av augusti år 2016 fått vara en liten kugge i detta väloljade utgrävningsmaskineri. Att i stekande brännhet sol på knä, liggandes, sittandes och halvt om halvt ståendes fått vara med och skrapa fram de stolphål som burit upp denna jättearena enligt den tidens mått. Tack Kristin!
Här ett av de 12 stolphål jag skrapade fram under veckan. Här ser man tydligt var stolpen suttit i alven. En kraftigt markerad kant i mon som omringar en i detta fall 30 cm brett stolphål som är fylld med jord till sitt djup. Ja det var som att arbeta i en isvak, kraftig kant med mjukt material i hålet.
Till höger min spade och plasthinken dit skraporna samlades och som hälldes ut i en hög vid sidan av
området.
Då man besöker Kvarnbo hallområde möts man av denna informativa skylt som berättar om Ålands historia och de fynd man gjort på detta område. Underförstått betyder det att hit kan gästen gå men inte längre under provgrävningstiden. I stället finns en låda med en gästbok dit man kan skriva sitt namn.
Under de dagar jag var där besöktes platsen ofta av enskilda familjer men också av grupper.
Kristin informerade alla som kom om den intressanta platsen och om undersökningarna. Ibland fick hon även prata sitt modersmål estniska.
En dag fick vi fint främmande. Man ville ha ett inslag för Yle, Finlands television och Robert Jansson fick göra många filmsnuttar.
Han skickade även upp en drönare som drönade ovanför våra huvuden ibland bara på någon meters höjd.
Arbetsdagarna fortlöpte i en glad och gemytlig stämning och det fanns även utrymme för skämt.
Här har vi funnit ett konserverat hönsägg, nej det är bara en vanlig rund åländsk sten från istidens dagar.
En dag fick vi unga volontärer (Jonatan och jag ) en helt annan typ av uppgift. Vi skulle tvätta fynd som insamlats i olika provgropar. Här ser vi Jonatan som tvättar fynden. I en av hans påsar fanns inte mindre än 470 st benbitar. Det måste ha varit en stor sophög.
Här är min fyndpåse benämnd S2 och ni ser verktygen, en tandborste och en plastbunke med vatten.
Här är en del av mina tvättade fynd. Kristin undervisar mig hur jag sorterar dem i särskilda högar, ben, kolbitar, järn (typ hästbroddar ), keramik, lergods, klink och brända ben. Allt räknades skilt för sig och sattes i förseglade påsar. I min påse fanns 272 benbitar.
Om vi återvänder till informationsskylten för en stund och ser var som finns där.
Åland var under merovingertid och vikingatid, den s.k. yngre järnåldern, 550-1050 ett eldorado, ett myller av människor. Om detta vittnar 85 kända boplatser, 157 kända husgrunder, 450 kända gravplatser med ca 11 tusen synliga gravar i öppen dag.
Vi läser vidare ur informationstexten:
Vad kan detta bero på? Kan en förklaring vara kopplingen till storskaliga klimatförändringar i mitten av 500-talet som hårt drabbade de orter som var mycket beroende av jordbruksekonomier. Kan ett stort utbud av maritima resurser (fisk, fågel och säl ) samt tillgänglig mark fungerat som motiverande faktor till att bosätta sig på Åland?
Under yngre järnåldern blev Ålands position central i Östersjöområdet. Öriket lät sig färgas av både västliga och östliga kulturelement men det kan också argumenteras för en egen åländsk identitet.
Från ett flygfoto till en hall.
. 50 meter från Saltviks kyrka
. Vid yngre järnålderns strand, en korsning av flera farleder
. Vid de sammanhängande jordbruksmarkerna
. I en tät järnåldersbygd
. I anslutning till ett av Ålands största gravfält
. Ett tjockt kulturlager kring kyrkan
. Vid platsen frö medeltida landsting
. En medeltida kungsgård i närheten
. Platsen uppvisar kontinuitet i så väl det rituella som det maktrelaterade.
Fynd gjorda med metalldetektor på området för Kvarnbo Hall.
En doppsko, ett ändbeslag som suttit längst ned på en kniv eller en bältessölja.
Bältesspännen och arabiska silvermynt.
Det lilla hjärtformade bältesbeslaget med växtmotiv vittnar om kontakter med magyarer och områden i dagens Ungern.
Arabiska silvermynt. Båda myntfragmenten är från Abbasidkalifatet och myntade före 833 AD. Det större myntet är myntat i Madinat al Salama (dagens Bagdad) år 811-812 AD. Det mindre är myntat runt 810 - 816 AD i dagens Irak - Iran.
Spännbucklor
De ovala spännbucklorna bars ibland i kombination med ett tredje spänne som höll ihop en sjal, kappa eller mantel. Men den kunde också bäras separat utan att kombineras med ovala spännen. Under vikingatiden var det tredje spännet ofta ett så kallat likarmat spänne.
Två spännbucklor från Kvarnbo
I många kvinnokläder under yngre järnåldern ingick en så kallad hängselkjol som hölls på plats med hjälp av två parspännen. Den vanligaste typen av parspännen kallas ovala spännbucklor.
Resumé
Flygfoto med konturerna av en 45 meter lång byggnad på en åker norr om Saltviks kyrka i Kvarnbo
År 2014.
. De första arkeologiska undersökningarna genomfördes
. Metalldetektorkartering, georadarundersökning, provgrävningar.
. Huslämningar verifierades, fynd kännetecknande för yngre järnålderns storgårdar.
. År 2016, den förmodade hallbyggnaden gräves ut i sin helhet.
Våra kära lokaltidningar har hela tiden varit på bettet i projektet Kvarnbo Hall.
Den 29 juli år 2016 skriver man:
Utgrävningen hittills har varit fyndrik och nu har man fått ytterligare några godbitar att lägga till fynden.
- Vi har hittat förhistoriskt glas och det är riktiga lyxfynd som höjer hallens betydelse säger Kristin Ilves. Urgrävningarna i Kvarnbo framskrider planenligt.
- Vi kan nu lägga till några sensationella fynd. Vi har hittat skärvor från 5 olika glasbägare. En skärva har en kännspak rundad kant som känns igen från 600-talets tumlare. En annan skärva har en slags kant som kan identifieras som "snabelbägare" som med 100 % säkerhet kan dateras till slutet av 500-talet. Glasfynden visar att man hade rikedom , makt och omfattande internationella kontakter under flera generationer.
- Jag har varit nöjd med en skärva men nu blev det flera. Glasen var import från Rhenlandet eller från anglosaxiska områden
- Vi har vetat att hallen haft stor betydelse men detta höjer statusen ännu mera säger Kristin Ilves.
Glasen var oerhört prestigefyllt, när man ville skryta för sina gäster. Att dricka ur importerade glasvaror som kom långtifrån visade att det inte var en vanlig bondgård. Glasen skulle vara synliga och vittnade om hög status och rikedom säger professor Frands Herschend, som även han deltar i utgrävningarna.
Svenska inrikes nyheter Yle skriver den 14.5. år 2014
I Saltvik på Åland har arkeologer påträffat nya intressanta fynd från järnåldern som kan tyda på att Åland hade en mycket viktigare ställning under vikingatiden än man hittills trott.
De fynd som gjorts är framför allt en rad välbevarade smycken i brons o silver som tyder på att det fanns en vikingaelit på Åland. Fynden är från sent 500-tal till 1000-talet.
Bland smyckena har man hittat ett spänne i rovfågelmotiv. Sådana har man tidigare hittat i närheten av Mälaren. Med flygbilder som tagits från Kvarnboplatsen kan man se att där funnits en stor hallbyggnad sammantaget tyder detta på att det funnits en elitmiljö med paralleller till Birka säger Kristin Ilves som leder forskningsprojektet.
Hon säger också att nu kan man foga ytterligare en viktig bit till Ålands vikingatida förhistoria.
"Gräävi" på djupet i Godby den 6 augusti år 2016
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar