fredag 3 oktober 2014

Amorinen i Saltviks kyrka - katolsk barnporr?




Här hänger han, den lilla nästan nakna gossen med druvklasen. Var? Jo ovanför dörren till vapenhuset i Saltviks kyrka.

Jag skulle en vacker kväll i slutet av september år 2014 få lyssna på den fantastiska estniska arkeologen som höll ett anförande om den vikingatida hall som hon hittat grunden till invid kyrkan.

Då jag kom lite för tidigt passade jag på att ta en runda runt kyrkan och fann denna helt underbara skulptur ovanför dörren till kyrkans vapenhus. Som tur var hade jag kameran med och brände av en bild och resultatet blev ganska bra.

Så var det då att ta reda på lite mera om figuren, var skall jag söka? Jo, kanske  boken Ålands kyrkor Saltvik har något att berätta om konstverket. Nu hade jag inte den boken hemma så jag gick till Finströms bibliotek och efter lite sökande fann de boken.



Jag fick bläddra ganska mycket förrän jag hittade en liten mening om figuren. I stycket om vapenhuset står följande: Vapenhuset krönts av en inmurad amorin skulpterad i sten. Punkt och slut. Man kunde faktiskt ha krävt lite mera av den ädle professorn som annars är känd för sin vältalighet och minutiösa forskning och där dopfunten nästan ägnas två sidor exempelvis.

Så till Google och vad hade han att säga då om saken? Jo, han var på gott humör och lite flörtig så att om Amoriner berättade han följande: Synonymer för Amorin är: Kupidon, liten kärleksgud i barngestalt, erot, putto, kerub och änglabarn.

Vad är då en Amorin? Jo enligt Google är det en kärleksgud i barngestalt som ofta är avbildad i konsten vilka ofta är bevingade nakna småbarn.
Putti är italienska och betyder en liten pojke. En benämning på de oftast nakna barngestalterna i konsten som redan under antiken och sedermera alltifrån renässansens början användes i dekorativa syften inom plastik och målning. De bär oftast blommor och fruktgirlanger men kallas felaktigt för keruber.


Här ser vi en mer fräckare variant, en Erot som de kallades, dessa halvt eller helt nakna gossebarn i änglagestalt. Denna renessanssmålning hänger i Rom.

En titt i svenska kyrkans digra ordförråd med svårförståeliga kyrkord som dylika professorer älskar att umgås med upptar inget av dessa ovanstående benämningar. Vad har då detta att göra med kyrkan?

En för mig aldrig sinande källa för upplysningar är det Digitala Tidningsbiblioteket så jag tog en sväng även via detta forum och vad hittar jag? Jo i tidningen Östra Finland av den 13.4 1886 finns en artikel eller en reseskildring benämnd: Minnen och sägner från Åland, dess folk och kultur:

Om Saltviks kyrka. Denna torde vara den äldsta på Åland som omtalas redan år 1322. Till det yttre erbjuder den inget ovanligt. Ofvanom dörren finnes en skulpterad bild i en gosse med frukter i handen. Denna berättas föreställa någon som i tiden snattat frukter och hvars bild blifvit till varning för andra i dylika ärenden stadda och blifvit inmurad i socknens kyrka.

Denna förklaring passar tydligt in i den protestantiska avkönade världsbilden som kanske någon präst lurat i ortsbefolkningen som sedan itutats i aningslösa dåtida turister.

Jag skulle ge ledningen för Saltviks kyrka det rådet att ta en vinkelslip och såga bort konstverket.
Dessa barnbilder fungerade troligtvis som lagliga "tändhattar" för den barnpornografi som den katolska kyrkan dras med än i denna dag och som till slut fått påven att kommentera och be om förlåtelse för.

Äppelpajat i Godby fredagen den 3 oktober år 2014

Johan Granlund






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar