Detta är berättelsen om ett äventyr på Vårdö, i augusti år 1854. Vi ser en vacker medalj, ett Viktoriakors.
En Kristinestadsbo Johan Fredrik Lindrot, som rymt till England som 15-åring, ändrar sitt namn i det nya hemlandet, deltar i "Bomarsundskriget dvs. Krimkrigets åländska del, i en "specialoperation" på den åländska skärgårdsön Vårdö och får för det världshistoriens tredje Viktoriakors. Han fick det visserligen för sent, han hade tagit sitt liv före det på ett brittiskt krigsskepp i Västindien. Men historien finns bevarad i släkten. Släkten ja, den har Mikael Apel lokaliserat med hjälp av skickliga släktforskare på tre olika kontinenter och bekräftats med DNA-bevis.
Jag är med på ett litet hörn i denna märkliga berättelse. Mikael och jag träffades för några år sedan efter att jag i denna blogg skrivit ett antal artiklar om händelser under ovannämnda lokalt benämnda Bomarsundskrig. Jag hade skrivit en artikel om Davis Lucas, han som hivade den rökande kanonkulan till sjöss och för det erhållit det allra första Viktoriakorset. Då jag skrev om de andra korsen hade jag nämnt om en polisrapport "von Borns rapport" som berättade om det i mitt tycke varande postrånet och som låg till grund för det andra och tredje korsens utdelningar. Jag hade då hittat en passus i förhörsprotokollet där den engelske eldaren på HMS Arrogant William Johnstone, i förtroende till medlemmar i överlöparen Olof Karlsson i Listersbys familj berättat, att han egentligen var ifrån Kristinestad men nu sedan flera år var bosatt i England. Detta var nu Mikaels frö till sin forskning om honom och huru han fann Johan Fredrik Lindrot ifrån Ilmola socken senare bosatt i Kristinestad, där han lämnade sin familj, skomakarfamiljen Lindrot, och rymde från en skuta i England.
En typisk framsida av tidningen Kuriren.
Detta är den populära tidskriften Kuriren vars hemort är staden Vasa i Österbotten. Tidskriften startades år 1959 som ett familjeföretag av Frejvid Weegar och har fungerat som sådan fram till år 2023 då den övergick till förlaget Kustmedia vars VD är Tomas Bäck och som verksamhetsledare fungerar Jennifer Hägen. Tidningen har alltifrån starten omhuldat lokal österbottnisk kultur. Frejvid startade även en resebyrå, Kurirens resebyrå, och många är det som deltagit i dess resor ja även från Åland. Här har förresten tidningen många prenumeranter.
Så vi tog kontakt med Jennifer då den åländska lokaltidningen Åland inte var intresserad. Jennifer tog emot artikeln med öppna armar och gjorde av den en intressant artikel som ni här får er presenterad. Artikeln finns i tidningen som utkom den 18 december år 2025.
Vi tar en titt i artikeln som är rubricerad SKOMAKARSONEN FRÅN ÖSTERBOTTEN - en hjälte utan ansikte.
Det finns inget känt fotografi av honom. Hans nationalitet har varit omtvistad. Inte ens hans riktiga namn är helt säkert. Men en sak vet vi: mannen som tilldelades det legendariska tredje Viktoriakorset i historien visade exceptionellt mod och han härstammade från Österbotten i Finland.
Det finns berättelser som är så osannolika att de nästan inte går att hitta på. Här är en sådan och handlar om en man som kallats "the mystery sailor" i brittisk militärlitteratur. Han talade svenska, sade sig vara född i Hannover, och tilldelades det tredje Viktoriakorset (Victora Cross) i historien - den brittiska arméns högsta utmärkelse för tapperhet.
I själva verket visade det sig, med hjälp av moderna DNA-teknik och släktforskning, att han var österbottningen Johan Fredric Lindroth.
Två personer som fascineras av Lindroth - eller som han är känd som i förteckningen över viktoriakorsmottagare William Johnstone - är Uppsalabon Mikael Apel, senior rådgivare på Sveriges riksbank, och ålänningen Johan Granlund, pensionär och hängiven hobby historiker. Det är också de två som lyckats lösa mysteriet med Johnstones identitet och därmed fastställa att en finländare - den enda hittills - har tilldelats Viktoriakorset.
- Allt började med att jag läste ett inlägg på Johan Granlunds blogg Ladan, som fokuserar på lokalhistoria. Där fanns en märklig berättelse: två brittiska sjömän, John Bythesea och William Johnstone, hade tilldelats Viktoriakorset efter att 1854 på Vårdö tillfångatagit ryska postkurirer under Krimkriget, berättar Mikael Apel och fortsätter: - Men något skavde. Det fanns nästan inga brittiska källor med information om William Johnstones bakgrund. Han tog sitt liv 1857 innan han fått sin medalj, och hans identitet förblev höljd i dunkel.
Johan Granlund hade dock hittat en rysk polisrapport från 1854, där en av kurirerna berättade att en av britterna, på bristfällig svenska sagt sig komma från Kristinestad. - Det var startskottet på en forskningsresa jag inte kunnat förutse, säger han.
"The mystery sailor"
Vårdö kyrka. Intill kyrkan låg engelsmännen på försåt och överföll postroten.
I den gamla illustrationen visas överfallet på ryssarna.
- Otroligt nog hade Merv Richards i Salisbyry, en av Lindroths ättlingar som vi lyckats hitta, ärvt en tavla med exakt det motivet, berättar Mikael Apel
Händelsen som ledde till att William Johnstone eller "the mystery sailor" som han kom att kallas i litteraturen, kom att tilldelas Viktoriakorset utspelade sig under Krimkriget utanför Bomarsund.
Johnstone deltog tillsammans med löjtnant John Bythesea i en hemlig operation på Åland, där de stoppade en rysk kurirpost. Johan Granlund upptäckte i en polisrapport, som de ryska myndigheterna sammanställde, redan hösten 1854 att det faktiskt finns en rapport om händelsen på Vårdö beskriven i två bilagor.
- Den 9 augusti 1854 landsteg försteklasseldaren William Johnstone tillsammans med löjtnanten John Bythesea från HMS Arrogant på ön Vårdö, Åland i syfte att avskära viktiga depescher från tsaren som skickades via Vårdö till Bomarsund. De två männen tillbringade två nätter med spaning på ön, och fick hjälp av en lokal bonde och hans dotter att undgå att bli tillfångatagna av ryssarna, berättar Johan Granlund och fortsätter:
- Den 12 augusti, här depescherna anlände, låg de i bakhåll för de fem ryssar som bar dem. Två av bärarna släppte sina postsäckar och flydde, men de övriga tre gav upp och fördes till Arrogant.
- Vid denna insats var officeraren Bythesea och försteklasseldaren Johnstone endast beväpnade med en pistol och en kniv. Vid deras återkomst var befälhavarna för både de engelska och franska skeppen i flottan mycket nöjda, konstaterar Johan Granlund. I rapporten framgår att det var den civila åländska postroten som hade överfallits av ryssarna och att de försökte transportera post som inte hade kunnat levereras till Bomarsund tillbaka till fastlandet. Fästningen var nämligen vid den här tiden helt blockerad av brittiska och franska fartyg. I polisrapporten står också att Johnstone, på enligt vittnena ganska dålig svenska, hade sagt till sina ryska fångar att han var hemma från Finland, närmare bestämt Kristinestad, men varit i England sedan unga år.
- Varför han pratade "så dålig svenska" kan givetvis handla om att han länge bott utomlands men en teori är även att han också kan ha pratat en österbottnisk dialekt som var svår för ålänningarna att förstå.
- Den teorin fick jag faktiskt från tidigare riksbankschefen Stefan Ingves, efter att han läst en text jag hade skrivit. Han härstammar ju från Närpes, säger Mikael Apel. Johnstone befanns sig inte i England när drottning Victoria höll den först utdelningen av Viktoriakorset i Hyde Park, London, den 26 juni 1857. Medaljen skickades i stället för överlämning till befälhavaren för HMS Brunswick, som den 16 oktober 1857 returnerade den till amiralitetet då Johnstone hade avlidit nio veckor tidigare. Hans änka fick sedermera Viktoriakorset skickat till sig med rekommenderat brev.
SLÄKTFORSKNING SOM ARBETSMETOD.
William Johnstones identitet var fortfarande okänd när Mikael Apel började intressera sig för honom. Att Johnstone dessutom tog sitt liv 1857 i Västindien gjorde att det fanns näst intill ingen information om honom.
Johan och Mikael skrev dock ner händelserna så bra de kunde och skickade texten till Lord Michael Ashcroft som besitter den största samlingen Viktoriakors i världen. Lord Ashcroft intresserade sig även han för historien och har publicerat artiklar om "the mystery sailor" i The Daily Express och militärtidskriften Britain at War.
- Jag kunde dock inte släppa mysteriet och fortsatte att söka i finländska arkiv och hittade till slut en möjlig kandidat till Johnstones verkliga identitet - en Johan Fredric Lindroth, född i Vasa samma dag som William Johnstone. Han försvann från Kristinestad och finländska arkiv över huvud taget någon gång strax före 1840, säger Mikael.
- Jag försökte hitta något sätt att bekräfta hypotesen och kom via webbaserade släktforskarsidan Ancestry i kontakt med Jean Ffrench, en genealog i Canberra i Australien, efter att ha noterat att hon kommit med initierade kommentarer om William Johnstone. Tillsammans lyckades vi identifiera den kvinna som måste ha varit Johnstones hustru, en Eliza Littlefield i Portsmouth, samt deras barn John Eliza och Frederick.
Via Ancestry kontaktade Jean en kvinna i Kanada, Terry Burns, som har Eliza Littlefield i sitt släktträd. Terry sökte på "Lindroth" bland sina DNA-matchningar och fick en träff på en kvinna, också i Kanada. Hon visade sig i sin tur vara ättling till Johan Fredrick Lindroths yngre bror Gustav Adolf som hade emigrerat år 1900 till sin son Michigan i USA.
- Det finns alltså en DNA-länk mellan den man som tog sitt liv i Västindien och Johan Fredric Lindroth, säger Mikael Apel.
Jean Ffrench och Mikael Apel skrev därefter en artikel om detta, "New evidence about the identity of William Johnstone VC" i en släktforskningstidskrift baserad i Canberra, publicerad i mars 2025.
-Därefter har Terry Burns via Ancestry kommit i kontakt med en man i Salisbury i England, Merv Richards. Han är också ättling till Johan Lindroth, och i hans släktgren har man faktiskt berättat om William Johnstone och hans Viktoriakors från generation till generation, berättar Mikael Apel och fortsätter:
- Merv har själv försökt ta reda på mer om William Johnstone, men fastnat på det faktum att han sade sig vara född i Hannover. Skälet att Lindroth till brittiska flottan angav Hannover som födelseplats var förmodligen att han inte ville avslöja att han var född i ett ryskt storfurstendöme. När Merv tittade närmare på var Ancestry placerade hans etniska identitet, så va en del av den mycket riktigt placerad i Österbotten.
SENSATIONELL UPPTÄCKT
Johan Fredric Lindroth föddes den 6 augusti 1823. Han anlände till Kristinestad år adertonhundra trettiosju; vid fjorton års ålder; från den närliggande byn Ilmola (eller Ilmajoki), efter att hans far - en skomakare med samma namn - hade avlidit.
Hans namn förekommer en andra gång i listorna år 1841, då han registrerades som "borta". Därefter försvann han ur de finländska arkiven, ungefär samtidigt som en viss John Johnson, född samma dag, inledde sin karriär som sjöman i den brittiska flottan. DNA-träffar mellan ättlingar till William Johnstone och familjen Lindroth bekräftar denna hypotes.
- Om jag tolkat källorna rätt så är Lindroth med andra ord den ende viktoriakorsmottagaren född i Finland och dessutom den förste född utanför Storbritannien. En ganska sensationell upptäckt i min mening, avslutar Mikael Apel.
Här ser vi Johan Granlund som håller upp brittiska Daily Express där ett helt uppslag tillägnades händelserna under det så kallade Bomarsundskriget.
- I artikeln fick Mikael och jag även figurera. Detta exemplar är från den 17 augusti 2024. Redan i april 2024 hade vi besök här på Åland av den brittiske lorden Mikael Ashcroft som kom för att se Bomarsunds fästning där händelserna för de tre Viktoriakorsen utspelade sig. Lorden har nämligen världens största samling av Victoria Cross. Lord Ashcroft dokumenterar alltid sina medaljörers bedrifter på något sätt och nu ville han även göra så med John Bytheseas och William Johnstones ( Johan Lindroths) bedrift. Lorden gjorde också ett Youtube inslag om sitt besök här, avslutar Johan Granlund.
An-tecknat på nattkröken den 29 december år 2025
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar