söndag 11 mars 2018

Prosten Henriksson i Sund - anklagad för bedrägeri





Sunds kyrka och prästgård i tidigt 1900-tal.
Vi ser här det gamla tornet som brann ned i maj år 1921.

Längst till vänster ser man även en bod som inte finns i dag. Huset varifrån röken stiger ur skorstenen fungerade som arrendatorsbostad i början av 1900-talet.

Sunds församling skulle efter att prosten Carl Hermansson anställts år 1909 figurera under ett 20-tal år i tidningspressen för flera olika händelser.

I sökning på orden Sunds kyrka och församling hittar man ett hundratal artiklar i landets olika tidningar som berör nedannämnda händelser.






Tidningen Åland den 21.4. 1909
Val av kyrkoherde i Sunds församling

Kyrkoherdevalet i Sund
Vid i söndags förrättat kyrkoherdeval i Sund erhöll kapellanen i Esbo Carl Edwin Simeon Henriksson
1.409 röster. Kapellanen i Lumparland J.F. Manner 400 röster och kapellanen i Wirmo J.K Mittle 28 röster.

Jag kommer här att ta upp de olika händelserna i separata artiklar. Det gäller för det första den våldsamma strid som uppblåstes i och med prostens starka engagemang för den s.k. finlandssvenska ståndpunkten i ålandsfrågan där han tog parti för Finlands sak. I detta fall drogs prosten inför Åbo Hovrätt men frikändes. Nämnas kan så utträdde enligt ryktet ett hundratal personer ur kyrkan medan prosten medgav endast 52. Motståndet leddes av Einar Sundman, bonde på Mattas i norra Finby, medan försvararna stöddes av min farfars farbror Gustav Emanuel "Manne" Granlund i södra Finby.
Man var till och med på gång att inrätta en frikyrklig avdelning inom stiftet för att bli av med prosten.






Vi ser här ett fotografi taget på Bomarsunds gård på 1920-talet och föreställer ett gästabud hos familjen Rosenberg, en släkt som var arrendatorer där i flera generationer.

Till höger i främre raden sitter prosten Carl Henriksson tillsammans med sin fru Ida. På hans högra sida troligtvis värdparet och invid dem Gustav Emanuel "Manne" Granlund med sin hustru Anna född Rosenberg. Samvaron understryker den Granlund/Rosenbergska släktens nära band till prostfamiljen.


Det andra fallet gällde den förödande branden år 1921 som förorsakades av prostens kraftiga eldande.
I samband med detta hände sig att en av hans motståndare i ålandsfrågan bonden Einar Sundman från norra Finby inkommer i hans ämbetsrum och ger honom en kraftig örfil. Denna örfil skulle omtalas och genljuda i hela Finland och omskrivas i ett tjugotal finländska tidningar och är den händelse som ännu i dag omtalas. Allt annat är däremot glömt.





Viborgs Nyheter 8.8. 1921
Kyrkoherden i Sund insulterad vid kyrkobranden.,

I Åbo Underrättelser för i dag läses. i de notiser vilka hittills varit synliga om branden i Sunds kyrka har ingenting nämnts om ett ytterst uppseendeväckande intermezzo som under eldsvådan inträffade på prästgården, i det att församlingens kyrkoherde insulterades av en församlingsbo. Tidningen Åland ur vilken vi hämtade en detaljerad skildring av brandens förlopp, nämnde ingenting därom.

Enligt vad vi varit i tillfälle att från pålitligt håll erfara inträngde hemmansägaren Einar Sundman från Finby by, under pågående eldsvåda i kyrkoherden, prosten C.E.S. Henrikssons ämbetsrum och utfor emot prosten Henriksson i okvädningsord och sårande tillmälen. Han tillfogade dessutom prosten Henriksson blånader i ansiktet och insinuerade att församlingens kyrkoherde var orsaken till eldsvådan. Prosten Henriksson är nedtryckt och förkrossad över den olycka som genom eldsvådan drabbat församlingen. Att den behandling som han från en av sina församlingsbors sida samtidigt blev utsatt för i hög grad förbittrat hans liv kan lätt förstås.

Överfallet på prosten Henriksson torde vara en akt av hämnd för dennes konsekvent fosterländska ståndpunkt i Ålands-frågan.
Anmälan om överfallet torde göras hos domkapitlet.

-----------------------

I efterdyningarna efter branden blossar så upp en strid om kyrkans takbeklädnad. Falangen som leddes av Einar Sundman förordade ett tak med kalksandstegel men detta utdömdes av domkapitlets granskningsmän och kallades i insändare signerad Verner Eker för ett "ladugårdstak".






Bonden på gården Mattas i Finby
Einar Sundman
Fotograf, Anselm Sjöblad

Den tredje händelsen som jag kommer att ta upp i denna artikel är det bedrägeriåtal som prosten och hans hustru blev indragna i hösten 1926 men som skulle utmynna även det i ett frikännande. Denna händelse fick ett märkligt slut under vintertinget den 8 mars år 1927 och frikännandet omtalas anmärkningsvärt nog inte i tidningen Åland. Däremot finns den omskriven i fastländska tidningar. Ett synnerligen märkligt mål emedan paret hade i princip erkänt bedrägeriet i tingsrättens första sammanträde hösten 1926. Som motivering för frikännande anförde rätten att paret Henriksson inte satt sin plan i verkställighet och att allt var ett stort missförstånd parterna emellan.






Västra Finland den 29.3. 1927
Frikännandet av Hermansson i vintertinget.

Om denna händelse har jag aldrig hört berättas och det finner jag märkligt emedan min far hans bekanta och hans syskon pratade dagligen om allt som timat i socknen och som jag som liten grabb sög upp i mitt minne. Kan det vara så att när allt kommer omkring så är man solidarisk med prästerskapet trots dess ibland märkliga rockader? Man värnar och håller armarna om sin kära kyrka och församling.
Trots vissa församlingsbors enträgna försök att få bort prosten Henriksson, fungerade han som kyrkoherde ända till år 1931.





Tidningen Åland den 17.2.1923

Prosten Henriksson skall dock söka sig bort från Sund men lyckades inte erhålla ny tjänst.
Här har han sökt kyrkoherdetjänst i Munsala men erhöll endast 3 röster.







I tidningen Åland av den 10.11. 1926 finner man denna märkliga artikel med rubriken, En ful tingssak. Där framgår huru prostfamiljen blir indragen i en stöld av en tusen marks sedel och där paret Henriksson försöker manipulera de inblandade till att begå mened och själva riskera att bli dömda för bedrägeri, samt hindrande av rättvisan, bara för att få drängen Kokko frikänd från stölden.
Hans befriande från detta åtal var väldigt viktigt emedan i och med denna dom trädde ett tidigare ådömt bedrägeristraff nu i ovillkorlig fängelsedom emedan han var villkorligt dömd i det målet.
Det man undrar över är, i vilket slags förhållande stod Kokko med prostfamiljen?


En ful tings sak
Prosten Henriksson i Sund komprometterad.


Vid den 5 november förrättat urtima ting i Sund med flera socknars tingslag fälldes redaktören Arvo Heikki Kokko från Ruskela socken ( enligt egen uppgift redaktör för tidningen "Karjalan ääni" i Sordavala) för första resans stöld till 6 månaders fängelse; och då ett Kokko härförinnan ådömt straff för förfalskning, 6 månader tukthus, förklarades böra gå i verkställighet, skulle Kokko i ena bot hållas i 9 månaders tukthus och i 3 år därutöver vara förlustig medborgerligt förtroende.

- Kokko hade under tiden mellan den 30 september och 7 oktober av en å Sunds prästgård anställd deja tillgripit 1000 mark varav 935 mark hos Kokko anträffats.

Det i saken tillkomna och till rätten inlämnade polisprotokollet innehåller i huvudsak följande:

Natten mellan den 9 och 10 oktober häktades och förpassades till fängelset i Kastelholm redaktören från Ruskeala socken Arvo Kokko som i nära 1 års tid mot maten tjänat å Sunds prästgård och som misstänktes för att av dejan å sagda prästgård hava stulit en 1000- marks sedel. Vid polisförhör i saken den 26 oktober uppgav Kokko som eljest sakna större penningbelopp och som strax efter stölden i en nära belägen handelsbutik växlat en 1000-marks sedel, att han erhållit sedeln i ett erhållet brev från en flicka i Sordavala som hette Hilma Kilpiö, men vid tvenne polisförhör i saken med henne i Sordavala bestred hon att hon i brev sänt honom pengar. Häradsrätten beslöt då att hon skulle höras å ed, och att Kokko till dess hållas i fängsligt förvar.

Samtidigt eller den 20 oktober kom till kronolänsman Anselm Arvéns kännedom den nästan otroliga nyheten att kyrkoherden i Sunds församling prosten Carl Edvin Simon Henriksson och hans maka gjort försök att på bedrägligt sätt få sin vän Kokko fri. De hade lovat giva dejan 1000 mark bara hon skulle säga, att hon numera hittat sin stulna sedel. Dejan vägrade dock att göra detta. Då de sålunda misslyckades häri, misstänkte hr. Arvén att de därpå skulle sätta sig i skriftligt förbindelse med Hilma Kilpiö för att påverka henne. Därför och då även en annan person misstänktes göra detsamma tillsades de närmaste postanstalterna att för utrönande av brott omhändertaga brev, adresserade till henne. Den 25 oktober ankom också till postanstalten i Godby, ett till Kilpiö adresserat brev. Det härstammade från prosten Henriksson. Då lagen i dylika misstänkliga fall tillstadde kronolänsman att å postanstalt beslagtaga och öppna brev som detta uttogs och öppnades detsamma på följande dag av kronolänsman Arvén i närvaro av poliskonstapel Axel Axén. Det innehåll bl.a. en relation av undersökningen beträffande den stulna 1000 marks sedeln och då Hilma Kilpiö sålunda fått veta vad saken gällde måste hon "liksom känna på sej" att hon komme att vittna, att hon sänt sedeln åt Kokko. Prosten Henriksson framhöll därpå huru stor tjänst hon därmed skulle göra Kokko, i det att han härigenom skulle bli satt på fri fot. Han rådde henne även hur hon skulle säga ifall hon vid tinget vittnade annorlunda, än hon tidigare gjort för polismyndigheten.

Efter att hava givit henne dessa upplysningar och råd framhöll han att han icke ville uppmana henne att tala emot bättre vetande. Han ville gärna träffa henne före tinget och hon kunde bo i prästgården.
I anledning av allt detta anställde hr. Arvén förhör i saken å Sunds prästgård, varvid dejan Augusta Lundström hemma från Bolstaholm i Geta, berättade, att hon ville minnas att det var fredagen före tinget eller den 15 oktober prostinnan Henriksson kom in till henne och lovade henne 1000 mark om hon sade att hon numera hittat den stulna 1000 marks sedeln. Hon mindes att prostinnan sade "vi" föra att därmed beteckna de personer som skulle giva henne sedeln men hon visste icke vilka personer prostinnan därmed syftade på. Hon kunde dock inte göra som prostinnan ville emedan det var stridande mot sanningen, emedan myndigheterna skulle bliva förda bakom ljust.







Häradsfängelset Vita Björn, interiörbild

Vid samma tid detta inträffade hade prosten Henriksson en kväll på angelägen kallelse av Kokko rest till fängelset och Kokko.
- I egenskap av fängelsepräst har prosten Henriksson tillträde till nämnda fängelse. prostinnan Ida Henriksson meddelade att hon några dagar före tinget gått till dejan Augusta Lundström och frågat henne om hon var villig att ordna saken så att hon (dejan) skulle säga att hon numera hittat den stulna 1000-marks sedeln och Kokko därigenom bliva fri. Då dejan vid ifrågavarande tillfälle icke svarade härpå uppmanade prostinnan henna att fundera på saken men erhöll framdeles inget svar.
Hon var medveten om att hennes man sänt brev till Hilma Kilpiö men hon visste icke närmare vad brevet innehöll.

Prostinnan Henrikssson medgav att han anmodat sin hustru att gå till dejan och ordna saken så som prostinnan tidigare berättat. Hon skulle i första hand utlägga dessa 1000 mark, men hade i utsikt att få dem tillbaka av Kokko. Det beslagtagna brevet som förevisades honom och som han igenkände hade han fört till postlådan i Kulla söndagen den 24 oktober. Han hade gjort allt detta för att Kokko skulle bliva fri emedan han trodde att Kokko var oskyldig oaktat denne tidigare blivit fälld till tukthusstraff och oaktat rätten beslutit att han skulle i fängelse hållas.
Så långt polisprotokollet.

Inför rätta bekräftade såväl dejan Lundström som prosten Henriksson och hans fru i allt väsentligt riktigheten av de vid polisundersökningen meddelade uppgifterna. Dock framhöll fru Henriksson att hon för sin del ansett Kokko vara oskyldig.
Enär aktor ställt prosten Henrikssson och hans hustru under åtal, tog målet uppskov till lagtima vinterting, då konsistorieombud på förordnande bör tillstädes komma.

----------------------------

Vi måste i ovannämnda berättelse berömma de kvinnor som denna tid inte ställde upp på uppmaningar att bryta emot lagen även då det gällde ett prästerskap.
Även den nitiske kriminalaren Arvén bör få ett godkännande för sin fiffiga idé att spana på utgående  brev vilket som vi ser gav snabbt resultat.

-----------------------------






Vid det första rättegångstillfället i november utlovades en fortsatt behandling vid vintertinget i Sund
Vi är nu då här och tidningen Åland refererar om tilldragelsen. Dock synnerligen märkligt är att dessa notiser är de enda som finns i saken. Det finns inget referat om rättegången i tidningen Åland, det är helt tomt. Ålänningen får inget reda på dess utgång. Men det kan bero på att dessa nummer ej sparats i Ålands Landskapsarkiv, men de finns inte heller i det Digitala tidningsbiblioteket. Däremot får man i flera finländska tidningar goda referat över vad som beslutades.





En dag i mars detta år tog jag mig till vårt kära Ålands Landskapsarkiv och fyllde med god förnöjsamhet i de besökaruppgifter som där erfordas.
Vi skall då titta i Dombok för Sund, Saltvik och Wårdö Vintertinget 1927.





För att inte behöva bläddra igenom hela boken för Sund sökte jag upp dess inledning och fann följande:
12 (mars) u.t.  Åtalspunkt; Försök till att befria fånge ur häktet och gynnande av brott. Carl Edvin  Simeon och Ida Vilhelmina Henriksson.















Avslöjat i Godby den 11 mars 2018
Frikänt den 27 mars 2018

Johan G. Granlund


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar