Den unge postpojken Alexander Frithiof Fagerlunds äventyrliga
resa med post till Bomarsund under brinnande krig.
I den stora utredningen som utfördes av Von Born efter Bomarsunds fall framskymtar många intressanta livsöden och en av de intressantaste är nog Alexander Fagerlunds hjältedåd.
Hans äventyr finns omnämnt i rapporten som: De personer som på ett mycket förtjänstfullt sätt utmärkt sig och agerat mot fienden.
Nedan följer min artikel som fanns införd i tidningen Åland.
För en som vuxit upp i " skuggan av Bomarsund " sett Brännklintsstornets leende ansikte som reflekterat morgonens solstrålar mot mitt barndomshem i Finby faller det sej naturligt att försäka ta reda på så mycket som möjligt om detta krig.
Vad hände här egentligen sommaren 1854 i Augusti månad då solen sken i 2 veckor i sträck och inte ett regnstank störde 6 tusen fransmän som slagit läger i Finby och Engelska flottan som förlänade oss med sina besök. Det var sommaren som allmogen på Åland aldrig skulle glömma.
En ovärderlig källa för forskning om dessa händelser finns i Johan August von Borns rapport från Jan 1855 till Kejserliga Senaten i Helsingfors. Denna digra lunta behandlar hela spektret av händelser alltifrån den lilla bybons närkontakt med det oerhörda det måste varit att då i den tiden, åse dessa mängder människor ja rent av känna lukten av fransman bakom stugknuten. Prästerskapets och andra myndighetsperrsoners kamp att hålla sej god med båda sidorna i kriget. Vi möter här som i alla andra tider dessa som för en spottstyver gjorde vad som helst.
Infiltraförer, förrädare, angivare, lögnare, smugglare och plundrare. Här finner vi också klassiska hjältar varav jag här vill lyfta fram en den 11 årige postförarpojken Alexander Frithiof Fagerlund samt min farfars farfar Johan Granlund å Granlunds i Finby.
Von Born tar i sin stora undersökning upp hur de lokala myndighetspersonerna inklusive prästerskapet agerat under sommaren och efter kapitualtionen. Dessutom har han indelat allmogen i 5 klasser beroende på hur de ställt sej under konflikten. Han skriver:
Sedan jag här ofvan haft äran att inför Eders Exellence framställa de nuvarande Länsmännens på Aland förhållande, går jag nu att ödmjukast anmäla om de personer af Ålands invånare, hvilka under den senast förrflutna sommaren, dels genom förrädisk gemenskap med fienden svikit sin undersåtliga pligt, och dels genom andra af krigstillståndet i orten förafuledda brottsliga tillgöranden gjort sig till ansvar förfallne. Förenämnda personer har jag lämpligast ansett kunna hänföras under följande cathegorier, nemligen:
A) Personer, som, utan tvång, antingen framlotsat fiendtliga fartyg, eller väglett fienden under dess vistelse i land.
B) Personer, som eljest gått fienden till handa med biträde eller annars haft obehörig gemenskap med fienden.
C) Personer, som umgåtts med andra brottliga stämplingar emot Styrelsen, eller förhållit sig otillständigt mot ortens tjenstemän, eller eljest ådagalagt uppstudsighet i tal eller handlingar.
D) Personer, som från Bomarsunds fästningsområde affört Kronan eller enskilde personer tillhörig egendom, och:
E) Personer, som begagnat sig af fiendtliga flottans närvaro vid Åland kuster, för att begå brott emot Seglations-eller Tull-författningarna. Efter att ha redovisat dessa personers göranden tar sedan von Born upp de personer som på ett mycket förtjänstfullt sätt utmårkt sej och agerat mot fienden. Bland alla dessa har jag hittat följande gripande historia; Mina damer och herrar läs och njut:
Postiljonssonen Alexander Frithiof Fagerlund.
Efter det postiljonen Fagerlund nyssomförmildt sätt lyckligen överkomm it till Mångstekta by den 11 Augusti ( hans far hade förklädt smugglats igenom flotteskadern med sin postväska från Vargata) men i anseende till sitt lidande tillstånd hvaraf han äfven kort derpå aflidit, icke förmådde sjelf söka förskaffa de af honom medförde bref till Bomarsunds fästning, erbjöd sej härtill Fagerlunds son 11 år gammal , samt fullgjorde erömvärt detta företag, som i anseende till det fortgående bombardemanget och den massa fiendtliga landtrupper, hvilka ströfvade omkring i trakten, syntes vara snart sagt omöjligt. Natten emot den 12 Augusti smög sej nämligen Fagerlund från Mångstekta genom skogsmark och bergstrakter fram till murarna af fästningen dit han före daggryningen lyckades oskadad av fiendens kulor inkomma. Brefven aflemnades av honom och emottogos med fägnad. Derefter anvisades han att uti en kasematt söka skydd under det fortgående bombardemanget. Han uppehöll sej där till mörkret om aftonen som inbröt, då han, efter dertill erhållen tillåtelse, hoppade ut genom en af embrasserne och försigtigt dels krypande dels gående lyckades förbi de fiendtliga posterna sej smyga tillbaka uppåt bergstrakten uid Notvikstornet, medan kanonaden mot Tornet C som skarpast fortgick. Derifrån fortsattte han vidare igenom natten sin vandring och kommen ifrån sin vådliga expedition och efter välförtjänt ärende till Mångstekta den 14 Augusti i daggryningen. Efter Postiljonen Fagerlunds i början af September månad timade död, befinner sig hans enka, jemte flere barn i ytterst fattiga omständigheter.
Ja vi har här sett ett lysande exempel på devisen posten skall fram. Hans hjältedåd kunde kanske tas fram i något framtida sammanhang.
I rapporten framkommer många andra äventyr som jag hoppas kan publicera längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar