Jag byggde ett storkbo
På försommaren läste jag om att man sett en stork på Åland, ja invid Jomala kyrka. Och för att inte storkparet skulle behöva bygga sig ett hem på kyrkspiran skred jag till verket och gick till snickeboa och började såga och hamra. Men först hade jag kontaktat gode vännen Goggle, han har alltid raka svar.
Jo svarade han, man bör ha en minst 6 meters hög stolpe och plattformen bör vara cirka 1,30 i diameter. Runt kanterna skall man borra in 20 cm höra pinnar och fläta igenom dem med vidjor.
Jag gick till skogs till min skog där det växer femtio tallar och fällde en ung sådan. Jag sågade den till 7 meters längd och barkade den i tre långa skär. Den fick ligga där i en månad så släpade jag den till sin plats. Jag hade grävt en nästan metern djup grop för roten.
Sedan byggde jag en platta runt en ram som jag hittade ifrån ett avslutat blomprojekt och lade på brädor. Ritade en cirkel runt dem och sågade. Därefter borrade jag med jämna mellanrum hål för pinnarna. Dem hade jag tillverkat av grankvistar som var lagom tjocka och stenhårda.
Med yxan gjorde jag dem lagom tjocka för hålet och då jag satt i dem fäste jag dem undertill med en plugg. Därefter gick jag igen till skogs och tog ett femtiotal slanor som jag flätade in mellan pluggarna.
Så var det dags för stångresning. Vi mina vänner Sören i granngården och hemma Philip samt min son Jampe provade först resa den för mankraft men detta var omöjligt så jag ringde den oändligt snälle grannen Eyolf för hjälp. Han lovade en dag framöver komma och hissa den med sin grävmaskin. Den hade den fiffige Eyolf tidigare byggt en förlängning på som passade här precis. Han kan allt som har med metaller att skaffa.
Ringde så Nya Åland och berättade om vårt storkbo men de var inte intresserade. Vände mig då till gamla ärorika Ålandstidningen och de lovade sätta in bilden jag sänt bland läsarbilder. Näjj svarade jag jag vill synas i tidningen lika ofta som Kjell Ekström! Dagen efter kom förslaget om träff hos oss och här är resultatet. Unga reportern Oscar Skogberg och vår vän Hulya Ehres kom till oss och resultatet blev mycket bra.
Men den mest intressanta var nog storyn Irina min hustru berättade om från den ukrainska folktron om storken. Här får man svaret på varför storken sammanknippas med barnafödslar. I Ukraina berättar man att på hösten då storkarna flyttar söderut tar de med sig alla avlidna själar till dödsriket och med sig för de alla de barns själar som skall födas här uppe.
Dessutom säger man där att det är en största lycka om en familj får ett storkpar att bosätta sig på sin gård. Det innebär glädje och lycka för just den familjen.
Irinas mamma berättade även att var inte oroliga om de inte bosätter sig omedelbart i ert storkbo. De kan komma och provsitta platsen flera gånger ja flera år och då de känner gemenskap med er bygger de boet.
Med sorg i hjärtat läser jag vad en vän i Ukraina skriver om de våldsdåd man utför i Libanon och vissa länder i Mellanöstern mot storkarna. Man skjuter dem i tusental då de är på väg upp från söderns länder. Fy valä vilka durakar!
Så jag nästan storknar i Godby den 12 juli 2024
Johan G. Granlund
