Johan August von Born
Protokollsekreterare i Finlands Senat i Helsingfors
Han var Olof Palmes farmorsfar.
Efter att de allierade brittiska och franska truppstyrkorna, i augusti år 1854, i grunden besegrat det ryska väldet i Bomarsund avreste i medlet av september den största delen av trupperna från Åland.
Kvar blev endast något fartyg exempelvil HMS Penelope in i oktober samma år.
Anarki höll på att utbryta på Åland men ganska snart återinsattes de lokala styresmännen efter att överbefälhavaren Charles Napier förklarat att Åland i fortsättningen skulle vara en rysk provins.
Den 20 november år 1854 inträder ovanstående herre på arenan, Johan August von Born. Han förklarar att han av kejsaren fått i uppdrag att återinsätta de lokala styresmännen samt att utföra en grundlig undersökning över vad som timat under den tid Åland var belägrat. Han leder en 6-manna delegation och tillsammans med de åländska ämbetsmännen och länsmännen utför han sitt uppdrag som slutfördes den 17 januari året därpå. Totalt arbetade ett 20-tal personer i undersökningen och polisförhören.
Hela rapporten omfattar över 300 sidor och finns i Riksarkivet i Helsingfors. Jag beställde som tur var kopior på den största delen av rapporten år 1980 för då flera hundra mark. Vad jag förstår finns den ännu inte i Ålands Landskapsarkiv tillgänglig för åländska forskare. Rapporten är en ovedersäglig och total genomgång av vad som egentligen hände på Åland denna tid. Många felaktigheter och myter skulle inte ha uppstått om alla skulle läst denna utsaga förrän man tog till pennan.
Vi läser i rapporten: uti vördad skrivelse av den 8 november, No 1162, har Eders Excellence täckts anbefalla mig att begiva mig till Åland för att återställa de locala polismyndigheterna i deras förra verksamhet och sålunda i nämnde landsort åter införa lagbunden samhällsordning. Och sedan ifrågavarande mig anförtrodda uppdrag numera blivit slutfört, samt jag den 1 i denna månad (januari 1855) hit återvänt får nu resultatet därav till Eders Excellence jag aller ödmjukast avlemna berättelse.
Von Born listar fem olika grupper av den åländska befolkningen som agerade emot rikets säkerhet och inledde ett "förrädiskt samröre" med fienden som det heter.
Dessa listas med beteckningarna ABCDE.
Bland dem fanns min farfars farfar Johan Granlund. Han visade vägar och stigar i trakten och blev arresterad och förd till Åbo slottsfängelse där han satt i 15 månader fram tills han frigavs i en allmän amnesti i april år 1856.
Åbo slottsfängelse
Därefter övergår han till att lista de som vägrade samarbeta med fienden och vilka omtalades som välvilligt sinnade och i vissa fall hjältemodiga.
Om några av dem skall jag nu berätta om hur de agerade.
Det skall i många fall ha att göra med postforslingen som även under kriget måste utföras och här berättas om många händelser där enkla fiskare och torpare tog stora risker för att utföra sina uppdrag.
Redan år 1638 organiserades den åländska och finska postvägen så att varje vecka avlöpte posten från Stockholm och Åbo, i början en gång per vecka och senare två gånger. Posten sköttes av indelta rotar inom socknarna som turvis ombesörjde postforslingen. Dessa leddes av en uniformerad postiljon som med sig hade unga torpar- och bonddrängar och i vissa fall även unga kvinnor.
Här ser vi ovan Hans Hanssons karta från år 1650 och man kan tydligt se den streckade postvägen mot Vårdö och den östra skärgården. Denna tid gick inte vägen från Bomarsund utan ifrån Delvik dit den dåtida Stora Landsvägen löpte. Detta ser vi tydligt i denna karta där Bomarsund och Prästö ligger i sydost medan vägen löper emot nordost ifrån Finby.
Bomarsund som postförarhamn tillkom först i slutet av 1600-talet då även en krog blev anlagd där.
Här framgår i Hans Hanssons karta från 1650 hur "Stohra Landzwägen öfver Ålandh" går ned till kaj i Delvik. Samma beteckning på denna urgamla väg finns även i kartan från samma tid i området vid Sunds kyrka. Prästgården fungerade i äldre tid som resandevärdshus med hållskjuts.
Siege of Bomarsund 1854
Medförfattare General Adolphe Niel
I denna lilla skrift framgår huru de franska och brittiska trupperna kringrände hela socknen alltifrån kyrksunden och belägrade vattnen i Lumparn och Vargata fjärden. Redan den första augusti år 1854 rekognoserar hela generalsgarnityret inför anfallet och den andra augusti landsätter man trupper på en "skogsbeklädd ö nära Bomarsund" för att tillverka skanskorgar. Dagen därpå kan man säga att hela området är i blockad, ingen slapp in eller ut utan lov ifrån fartygens kaptener.
I von Borns rapport läser vi: Hos Eders Excellence anser jag mig ock förpliktigad att aller ödmjukast i korthet anmäla om de personer bland Ålands invånare vilka på ett berömvärt sätt utmärkt sig vid tillgöranden som stå i gemenskap med det der under den förflutna sommaren inträffade krigstillsåndet.
De personer bland Ålands allmoge, vilka utmärkt sig utbeder jag mig att få socknevis uppräkna.
Sunds socken
Bonden Jan Carlsson från Bergö by i Wårdö kapell.
Medverkade i så måtto berömvärt till Ryttmästaren Schentschins framresa till Åland. Att Jan Carlssson då Schentschin åtföljd av Postiljonen Söderström, den 4 Augusti, klädd i bonddräkt anlänt från Kumlinge till Bergö. Efter erhållet förtroende om vem Schentschin var, hölls denne undandold i uti en lada, samt följande dag, lördagen den 5 Augusti sökte Carlsson tillfälle att kunna obemärkt överföra honom till Bomarsund. Men då sådant icke ansågs möjligt, begav Jan Carlsson sig sagda dag på eftermiddagen till en engelsk fregatt, som låg närmast den väg man i sådant avseende måste färdas, samt anhöll om tillåtelse för sig och sitt husfolk att följande dag obehindrat få färdas över till fasta Åland, för att bevista gudstjänsten i Sunds sockens kyrka, vilken begäran av fientliga befälet bifölls med villkor att den båt Jan Carlsson begagnade ej finge framföras med segel utan fortskaffas medelst rodd. I grund av denna tillåtelse överfördes Ryttmästare Schentschin av Jan Carlsson obehindrat söndagen den 5 Augusti på morgonen till Bomarsund uti en båt varest utom den och Postiljonen Söderström funnos endast några kvinnor.
Tilläggas kan här att denne ryttmästare Schentschin var tsarens särskilda sändebud som personligen skulle efterhöra förhållandena i Bomarsund.
Det märkliga är att vi har en berättelse om just detta som framkommer många år efteråt och det skall visa sig att händelsen är sann.
Födelsedagsannons i Tidningen Åland.
Den 3 mars år 1920 fyller Johanna Jansson 80 år. Född på Vårdö Bergö.
Hon berättar här om hur hon som ung flicka i krigets inledning, följde med sin far då denne smugglade över en hög rysk prelat som måste till Bomarsunds fästning med bud.
Torparen Henrik Andersson från Grundsunda by i Wårdö kapell
Då en från Åland kommen post omkring den 8 Augusti skulle från Wårdö överföras till Kumlinge, vågade de personer från Grundsunda by, vilka härtill vore i tur icke fullgöra sitt åtagande av farhåga att bliva jämte postbåten tagna av fienden, vars fartyg och båtar kryssade omkring stränderna av Wårdölandet. Henrik Andersson åtog sig då att försöka ensam genom list, med en mindre båt, få postväskan överförd till Kumlinge, vilket åliggande han och berömvärt fullgjorde sålunda att han nedlade postväskan på båtens botten och övertäckte den med en packe nät samt ensam roende i båten, efterhand avlägsnade sig från Wårdö landet i riktning åt Måsshaga under det han emellanåt stannade och låtsades lägga näten i fjärden. Icke långt från Wårdöstranden anhölls han av en fientlig båt men tilläts obehindrat passera sedan manskapet i båten varseblivit endast nät uti Henrik Anderssons farkost. Sedan Henrik Andersson sålunda utan äventyr kommit bakom Bergölandet och fann sig vara utan all fara påskyndade han sin färd och framkom lyckligen till Måsshaga derifrån postväskan sedermera överfördes till Kumlinge.
Postväskor vid tiden för Bomarsundskriget
Torparen Anders Andersson från Norrgranö holme i Wårdö kapell.
Postiljonen Fagerlund, vilken den 8 Augusti från Åbo avreste med en postväska åt Åland, fann vid sin ankomst till Wårdö den 10 Augusti, det vara omöjligt att överföra väskan vidare till Ålands fasta land i anseende till den mängd fientliga fartyg varav kusten omgavs av och de fientliga trupper som der landstigit. Som han emellertid hade särskilt medfört några lösa brev till personer på Bomarsunds fästning, deribland ett till Överste Furuhjelm, som uppgivits vara av särdeles vikt, ville han söka att åtminstone överföra dessa brev. På hans anmodan lovade ovannämnde Anders Andersson söka att i genom list, framföra Fagerlund till fasta Åland. vilket åtagande han och den 11 Augusti fullgjorde sålunda, att de bägge Fagerlund även klädd i bonddräkt, rodde direkt till Engelska fregatten Leopard som låg uti Wargatafjärden, varefter Anders Andersson der utbjöd till salu färsk fisk och smultron, som han för sådant ändamål medtagit, och efter avslutad handel, bad av fartygsbefälet om tillstånd att få till fasta landet överföra sin följeslagare som var hans dräng och illa sjuk, varföre han ärnade befordra honom till lasarettet i Godby. Som Fagerlund hade ett särdeles sjukligt utseende och Anders Anderssons uppgift således syntes trolig, beviljades hans begäran utan närmare undersökning och Fagerlund framkom sålunda genom hans medverkan, lyckligen till Mångstekta by på fasta Åland.
Åländsk postiljon i uniform år 1856
Postiljonssonen Alexander Frithiof Fagerlund
Efter det Postiljonen Fagerlund på nyss omförmält sätt lyckligen överkommit till Mångstekta by den 11 Augusti men i anseende till sitt lidande tillstånd, varav han även kort därpå avled, icke förmådde själv söka förskaffa de av honom medförda brev till Bomarsunds fästning, erbjöd sig härtill Fagerlunds elvaårige son, Alexander Frithiof Fagerlund samt fullgjorde berömvärt detta företag, som i anseende till det fortgående bombardemanget och den massa fientliga landtrupper vilka strövade omkring i trakten syntes vara snart sagt omöjligt, natten emot den 13 Augusti nämligen Alexnder Frithiof Fagerlund från Mångstekta, smyga sig genom skogsmark och bergstrakter fram till murarna av Bomaarsunds fästning dit han före daggryningen lyckades oskadad av fiendens kulor inkomma. Breven avlämnades av honom och emottogs med fägnad. Därefter anvisades han att uti en kasematt söka skydd under det fortgående bombardemanget. Här uppeöll Fagerlund sig tills mörkret om aftonen inträtt, då han, efter därtill erhållen tillåtelse, hoppade ut genom en av embrassurerna och försiktigt dels krypande, dels gående, lyckades förbi de fientliga posterna smyga sig tillbaka uppåt bergstrakten vid Notvikstornet, medan kanonaden mot tornet C ( Brännklintstornet) som starkast fortgick. Därifrån fortsatte han vidare genom natten sin vandring och hemkom ifrån sin vådliga expedition och efter välförrättat ärende till Mångstekta den 14 Augusti i daggryningen.
Efter Postiljonen Fagerlunds i början av September månad timade död, befinner sig hans änka, jämte flera barn i ytterst fattiga omständigheter.
Postat i Godby den 4 januari år 2020
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar