Sigillet. Detta sigill med Sankt Knut som bär spiran och äpplet finns på det stora Alandia-sigillet.
Ur boken "Matts Dreijer BO år'.
Ett mycket vackert sigill finns förvarat i Nationalmuseet i Köpenhamn. Sigillet har omskriften S' CONVIVI SANCTI KANUTI DE ALANDIA, det vill säga sigill för St Knuts gille på Åland.
Centralmotivet är en tronande St Knut med i vänster hand spira och i höger riksäpple samt bakgrunden beströdd med sexuddiga stjärnor. St Knut helgonförklarades år 1170.
I mitten av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader i det stora sjöriket Danmark. Man tog då som brukligt var ett helgon som skydd, i detta fall St Knut.
På det danska Nationalmuseets minnesutställning för Kalmarunionen 600 år (1997) visades stampen som en illustration av ett Knutsgille på Åland.
Vad gillena gjorde
Vad sysslade då förövrigt dessa gillen med och var på Åland kan de ha haft sin verksamhet?
Låt oss se vad statsarkivarie Reinhold Hausen skriver i ämnet:
"I det medeltida samhällslifvet med dess i många afseenden ännu outvecklade förhållanden intogo gillena, såsom kändt, en mycket betydande plats. Det var så ofta individen vare sig genom eget förvållande eller på grund av yttre omständigheters makt kände behof av nästans hjälp och stöd. Ett tillgodoseende av detta behof kunde städse påräknas genom förvärf av medlemskap i ett gille. Ty gillena voro i-främsta rummet föreningar för inbördes skydd och tillvaratagande av gemensamma intressen. Men gillena afsågo äfven att ehuru som det mesta under medeltiden byggda på religiös grund, bereda sina medlemmar tillfälle till glada sammankomster, där man bänkade i förtroliga lag, under kvädande af sånger drack minnesbägare till helgonens, framför allt gillets skyddshelgons, ära och njöt en angenäm samvaro, präglad av den tiden höfviskhet, som icke plägade utmärka den tidens kroglif. I detta afseende hade dessa föreningar ock en stor uppfostrande betydelse".
Köpenskap och handel
Hausen berättar sedan att Knutsgillet var ett gille för köpenskap och handel. Gillena blomstrade under 1200-talet närmast i de större kulturcentra och i städer. Vid reformationens omvälvningar dog de flesta gillen ut efter i många fall, rena förföljelser. All helgondyrkan skulle utrensas. I egentliga finland känner man till fjorton gillen. Till och med i Kyrksundsskär i Hitis är ett gille känt. Vad beträffar Knutsgillet på Åland anser han det vara det äldsta i hela landet, och sigillstampen den dåtida enda som återfunnits.
Som vi alla känner till har ett sigill till dykt upp. Vid utgrävningar i Uppsala fann man ett sigill som visade sig vara sigill för den helige Johannes gille i Saltvik. Vi har alltså två vackra sigill från Åland, men mycket för att säga ingen alls kunskap och dokumentation från dessa gillens verksamhet.
Vid Finströms kyrka
Invid Finströms kyrka, i dalen strax före vägens stigning mot Storbacken finns på vänster sida en hage benämnd Gilleshagen, eller Gildershagen. Dessa gillen hade ofta en jordlott invid kyrkan eller ett hus, gillesstuga, vari man samlades. Ifrågavarande Gildershage omtalas redan på 1600-talet som hörande till Finströms kyrkoherdebol.
Ur boken "Matts Dreijer BO år'.
Ett mycket vackert sigill finns förvarat i Nationalmuseet i Köpenhamn. Sigillet har omskriften S' CONVIVI SANCTI KANUTI DE ALANDIA, det vill säga sigill för St Knuts gille på Åland.
Centralmotivet är en tronande St Knut med i vänster hand spira och i höger riksäpple samt bakgrunden beströdd med sexuddiga stjärnor. St Knut helgonförklarades år 1170.
I mitten av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader i det stora sjöriket Danmark. Man tog då som brukligt var ett helgon som skydd, i detta fall St Knut.
På det danska Nationalmuseets minnesutställning för Kalmarunionen 600 år (1997) visades stampen som en illustration av ett Knutsgille på Åland.
Vad gillena gjorde
Vad sysslade då förövrigt dessa gillen med och var på Åland kan de ha haft sin verksamhet?
Låt oss se vad statsarkivarie Reinhold Hausen skriver i ämnet:
"I det medeltida samhällslifvet med dess i många afseenden ännu outvecklade förhållanden intogo gillena, såsom kändt, en mycket betydande plats. Det var så ofta individen vare sig genom eget förvållande eller på grund av yttre omständigheters makt kände behof av nästans hjälp och stöd. Ett tillgodoseende av detta behof kunde städse påräknas genom förvärf av medlemskap i ett gille. Ty gillena voro i-främsta rummet föreningar för inbördes skydd och tillvaratagande av gemensamma intressen. Men gillena afsågo äfven att ehuru som det mesta under medeltiden byggda på religiös grund, bereda sina medlemmar tillfälle till glada sammankomster, där man bänkade i förtroliga lag, under kvädande af sånger drack minnesbägare till helgonens, framför allt gillets skyddshelgons, ära och njöt en angenäm samvaro, präglad av den tiden höfviskhet, som icke plägade utmärka den tidens kroglif. I detta afseende hade dessa föreningar ock en stor uppfostrande betydelse".
Köpenskap och handel
Hausen berättar sedan att Knutsgillet var ett gille för köpenskap och handel. Gillena blomstrade under 1200-talet närmast i de större kulturcentra och i städer. Vid reformationens omvälvningar dog de flesta gillen ut efter i många fall, rena förföljelser. All helgondyrkan skulle utrensas. I egentliga finland känner man till fjorton gillen. Till och med i Kyrksundsskär i Hitis är ett gille känt. Vad beträffar Knutsgillet på Åland anser han det vara det äldsta i hela landet, och sigillstampen den dåtida enda som återfunnits.
Som vi alla känner till har ett sigill till dykt upp. Vid utgrävningar i Uppsala fann man ett sigill som visade sig vara sigill för den helige Johannes gille i Saltvik. Vi har alltså två vackra sigill från Åland, men mycket för att säga ingen alls kunskap och dokumentation från dessa gillens verksamhet.
Vid Finströms kyrka
Invid Finströms kyrka, i dalen strax före vägens stigning mot Storbacken finns på vänster sida en hage benämnd Gilleshagen, eller Gildershagen. Dessa gillen hade ofta en jordlott invid kyrkan eller ett hus, gillesstuga, vari man samlades. Ifrågavarande Gildershage omtalas redan på 1600-talet som hörande till Finströms kyrkoherdebol.
Gilleshagen på en skattläggningskarta från 1700-talet
Som jag tidigare berört fungerade de medeltida gillena i stor utsträckning som ett sällskap för inbördes hjälp och beskydd. Som ett medeltida assuransväsende, social omtanke om nästan. Man bistod varandra vid fattigdom och död, vid sjöolyckor, förlust av fartyg och handelsvaror. Man ställde upp för varandra i rättstvister inför tinget, ett nutida advokatyr. Själamässor, helgondyrkan och gudstjänstbesök hörde till vardagen. Men inte bara det. En genomläsning av gillesstadgan är en fröjd för ögat. En gillesmedlem fick t. ex. "inte somna vid bordet förrän "minne bars" eller lägga sig på bänk, icke hårdraga kvinnor, ej kväda med hatt eller luva på huvudet, ej spilla öl mer än man kunde täcka med hand eller fot, icke giva upp (spy) vad man förtärt och icke heller i gillesstugan föra sitt tarv".
Vid gillesstämman utbragtes olika skålar, "skänktes minne" intogs stående med blottade huvuden, "högsta minne" avgavs för gillets skyddshelgon samt det omtalade "minne bars". Osökt kommer här jämförelsen med helan, halvan och tersen.
Tjugondag Knut
En på Åland mycket stark tradition· är "Tjugondag Knut sopas julen ut". Har vi här en fin tråd till Knutsgillet? Knut Lavard, Knutsgillenas ursprungliga skyddshelgon mördades 7 januari 1131. I gammal tid slutade julen i samband med trettondagen 6 januari. Knut Lavard hade i den nordiska katolska kyrkan två helgondagar, den 7 januari och den 25 juni. Någon gång under tidens lopp har man missförstått placeringen av Knutsdagen och lagt den till 13 januari istället för 13 dagar efter jul. Eftersom den 13:e är tjugo dagar efter jul har man så småningom börjat tala om "Tjugondag Knut".
I södra Sverige finns ett flertal St Knutsgillen, en del med obruten tradition. På Internet kan man finna St Knuts gille i Ronneby med egen hemsida.
Som jag tidigare berört fungerade de medeltida gillena i stor utsträckning som ett sällskap för inbördes hjälp och beskydd. Som ett medeltida assuransväsende, social omtanke om nästan. Man bistod varandra vid fattigdom och död, vid sjöolyckor, förlust av fartyg och handelsvaror. Man ställde upp för varandra i rättstvister inför tinget, ett nutida advokatyr. Själamässor, helgondyrkan och gudstjänstbesök hörde till vardagen. Men inte bara det. En genomläsning av gillesstadgan är en fröjd för ögat. En gillesmedlem fick t. ex. "inte somna vid bordet förrän "minne bars" eller lägga sig på bänk, icke hårdraga kvinnor, ej kväda med hatt eller luva på huvudet, ej spilla öl mer än man kunde täcka med hand eller fot, icke giva upp (spy) vad man förtärt och icke heller i gillesstugan föra sitt tarv".
Vid gillesstämman utbragtes olika skålar, "skänktes minne" intogs stående med blottade huvuden, "högsta minne" avgavs för gillets skyddshelgon samt det omtalade "minne bars". Osökt kommer här jämförelsen med helan, halvan och tersen.
Tjugondag Knut
En på Åland mycket stark tradition· är "Tjugondag Knut sopas julen ut". Har vi här en fin tråd till Knutsgillet? Knut Lavard, Knutsgillenas ursprungliga skyddshelgon mördades 7 januari 1131. I gammal tid slutade julen i samband med trettondagen 6 januari. Knut Lavard hade i den nordiska katolska kyrkan två helgondagar, den 7 januari och den 25 juni. Någon gång under tidens lopp har man missförstått placeringen av Knutsdagen och lagt den till 13 januari istället för 13 dagar efter jul. Eftersom den 13:e är tjugo dagar efter jul har man så småningom börjat tala om "Tjugondag Knut".
I södra Sverige finns ett flertal St Knutsgillen, en del med obruten tradition. På Internet kan man finna St Knuts gille i Ronneby med egen hemsida.
 |
Lantmätare Braxéns karta från 1700-talet för Finströms Kyrka. Invid träsket finns Gilleshagen markerad |
Gillat i Godby den 23 augusti år 2011
Johan G. Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar