tisdag 23 augusti 2011

St:Knutsgillet på Åland

Sigillet. Detta sigill med St Knut som bär spiran och äpplet finns på det stora Alandia-sigillet.
Ur boken "Matts Dreijer BO år'.


Ett mycket vackert si­gill finns förvarat i Na­tionalmuseet i Köpen­hamn. Sigillet har om­skriften S' CONVIVI SANCTI KANUTI DE ALANDIA, det vill sä­ga sigill för St Knuts gille på Åland.

Centralmotivet är en tro­nande St Knut med i vän­ster hand spira och i höger riksäpple samt bakgrunden beströdd med sexuddiga stjärnor. St Knut helgonför­klarades år 1170.
I mitten av 1100-talet började de danska köp­männen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvän­digt för att säkra transpor­ter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader i det stora sjöri­ket Danmark. Man tog då som brukligt var ett helgon som skydd, i detta fall St Knut.

På det danska National­museets minnesutställning för Kalmarunionen 600 år (1997) visades stampen som en illustration av ett Knutsgille på Åland.

Vad gillena gjorde
Vad sysslade då förövrigt dessa gillen med och var på Åland kan de ha haft sin verksamhet?
Låt oss se vad statsarki­varie Reinhold Hausen skriver i ämnet:
"I det medeltida sam­hällslifvet med dess i många afseenden ännu outvecklade förhållanden intogo gillena, såsom kändt, en mycket betydan­de plats. Det var så ofta in­dividen vare sig genom eget förvållande eller på grund av yttre omständig­heters makt kände behof av nästans hjälp och stöd. Ett tillgodoseende av detta be­hof kunde städse påräknas genom förvärf av medlem­skap i ett gille. Ty gillena voro i-främsta rummet för­eningar för inbördes skydd och tillvaratagande av ge­mensamma intressen. Men gillena afsågo äfven att ehuru som det mesta un­der medeltiden byggda på religiös grund, bereda sina medlemmar tillfälle till gla­da sammankomster, där man bänkade i förtroliga lag, under kvädande af sånger drack minnesbäga­re till helgonens, framför allt gillets skyddshelgons, ära och njöt en angenäm samvaro, präglad av den ti­den höfviskhet, som icke plägade utmärka den ti­dens kroglif. I detta afseen­de hade dessa föreningar ock en stor uppfostrande betydelse".

Köpenskap och handel
Hausen berättar sedan att Knutsgillet var ett gille för köpenskap och handel. Fillena blomstrade under 1200-talet närmast i de större kulturcentra och i städer. Vid reformationens omvälvningar dog de flesta gillen ut efter i många fall, rena förföljelser. All hel­gondyrkan skulle utrensas. I egentliga finland känner man till fjorton gillen. Till och med i Kyrksundskär i Hitis är ett gille känt. Vad beträffar Knutsgillet på Åland anser han det vara det äldsta i hela landet, och sigillstampen den dåtida enda som återfunnits.

Som vi alla känner till har ett sigill till dykt upp. Vid utgrävningar i Uppsala fann man ett sigill som vi­sade sig vara sigill för den helige Johannes gille i Salt­vik. Vi har alltså två vackra sigill från Åland, men mycket för att säga ingen alls kunskap och doku­mentation från dessa gil­lens verksamhet.

Vid Finströms kyrka
Invid Finströms kyrka, i da­len strax före vägens stig­ning mot Storbacken finns på vänster sida en hage be­nämnd Gilleshagen, eller Gildershagen. Dessa gillen hade ofta en jordlott invid kyrkan eller ett hus, gilles­stuga, vari man samlades. Ifrågavarande Gildershage omtalas redan på 1600-ta­let som hörande till Fin­ströms kyrkoherdebol.



Gilleshagen på en skattläggningskarta från 1700-talet

Som jag tidigare berört fungerade de medeltida gillena i stor utsträckning som ett sällskap för inbör­des hjälp och beskydd. Som ett medeltida assu­ransväsende, social omtan­ke om nästan. Man bistod varandra vid fattigdom och död, vid sjöolyckor, förlust av fartyg och handelsvaror. Man ställde upp för varan­dra i rättstvister inför ting­et, ett nutida advokatyr. Själamässor, helgondyrkan ochgudstjänstbesök hörde till vardagen. Meninte bara det. En genomläsning av gillesstadgan är en fröjd för ögat. En gillesmedlem fick t. ex. "inte somna vid bordet förränn "minne bars" eller lägga sig på bänk, icke hårdraga kvinnor, ej kväda med hatt eller luva på hu­vudet, ej spilla öl mer än man kunde täcka med hand eller fot, icke giva upp (spy) vad man förtärt och icke heller i gillesstugan fö­ra sitt tarv".

Vid gillesstämIIlan ut­bragtes olika skålar, "skänktes minne" intogs stående med blottade hu­vuden, "högsta minne" av­gavs för gillets skyddshel­gon samt det omtalade "minne bars". Osökt kom­mer här jämförelsen med helan, halvän och tersen.

Tjugondag Knut
En på Åland mycket stark tradition· är "Tjugondag Knut sopas julen ut". Har vi här en fin tråd till Knutsgillet? Knut Lavard, Kriutsgil­lenas ursprungliga skydds­helgon mördades 7 januari 1131. I gammal tid slutade julen i samband med tret­tondagen 6 januari. Knut Lavard hade i den nordiska katolska kyrkan två helgon­dagar, den 7 januari och den 25 juni. Någon gång under tidens lopp har man missförstått placeringen av Knutsdagen och lagt den till 13 januari istället för 13 dagar efter jul. Ettersom den 13:e är tjugo dagar ef­ter jul har man så småning­om börjat tala om "Tjugon­dag Knut".

I södra Sverige finns ett flertal St Knutsgillen, en del med obruten tradition. På Internet kan man finna St Knuts gille i Ronneby med egen hemsida.

JOHAN GRANLUND
Lantmätare Braxéns karta från 1700-talet för Finströms Kyrka. Invid träsket finns Gilleshagen utmarkerad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar