Stockstugor från Åland till Djurgården i Stockholm anno 1668

Gröna Lund på Djurgården i Stockholm

I min förra bloggartikel berättade jag om att man byggde kyrkor i Tranvik i medlet av 1600-talet. Att Iniö kyrka i Åbolands skärgård hade levererats därifrån kunde verifieras i gamla handlingar men uppgiften att Lumparlands kyrka även skulle byggts där är enligt hörsägen.

Då jag för flera år sedan sökte uppgifter över konstnär Louis Belangers arbeten stötte jag på följande häpnadsväckande uppgift. På 1660-talet levererades timrade stugor från Åland till Djurgårdsområdet i Stockholm. Kan det vara så att dessa hus även timrades i Tranvik? Detta skulle ju passa precis in i samma årtionden som kyrkorna byggdes för Iniö och Lumparlands församlingar. Hade Åland på den tiden en känd husbyggnadstradition alldeles som Sjökvarteret i Mariehamn i dag är känd för sin fartygsbyggnadskonst? Hur kunde man här ha uppnått ett sådant gott rykte att man vågade anlita dem för dessa viktiga husbyggen? Vad var det som avgjorde att man beställde hus så långt ifrån Stockholm, fanns det inte på närmare håll?

Utsikt från Hasselbacken över området vid Allmänna gränd på Djurgården och ut över Stockholm.
Oljemålning av Louis Belanger 1812. Konstnären står uppe vid nuvarande Hasselbacken och tittar ner mot Allmänna gränd.

Bilden ovan är från en artikel i Kulturvärden 1/02. Artikeln är benämnd Mjölnarens trädgård och är författad av konsthistorikerna Hans Landberg och Catrine Arvidsson. Den belyser på ett mycket intressant sätt hela utvecklingen av Djurgårdsområdet fram tills i dag. Då de flesta av oss någon gång besökt Gröna Lund eller besjungit Bellmans visor ligger området varmt i våra hjärtan och minnen.

Karta över området. I bildens mitt Mjölnarens trädgård i Djurgårdsområdet.
Området domineras i dag av nöjesfälts och tivoliområdet Gröna Lund.

I artikeln kan vi saxa följande: Vid mitten av 1700-talet hade Djurgården nästan helt tappat sin betydelse som kunglig jaktpark. Ön kom mer och mer att bli ett andningshål och ett nöjescentrum för den som ville fly storstadens smuts och trängsel.

Artikeltext enligt följande:
Att spåra Bellmanhuset och krogen Gröna Lund i arkivens källmaterial visar sig svårt, Bellmanhuset och den så kallade Mjölnargården är uppföda på samma tomt vars officiella namn enligt 1729 års numrering varit Trädgården 31. Vid några tillfällen kallas hela tomten Mjölnargården, men ingenstans i arkivmaterialet från tiden finner vi benämningen Gröna Lund.

Att de båda byggnaderna står på samma tomt och har samma ägare gör att de blir svåra att skilja i mantalslängder, taxeringslängder och annat arkivmaterial. Vi kan komma med antaganden och ställa upp hypoteser då det gäller Mjölnargårdens och Bellmanhusets äldsta historia men absoluta fakta är sällsynta och svåråtkomliga. Tomten och byggnaderna är emellertid intimt förknippade med Djurgårdsstadens historia och utveckling, och om den vet vi betydligt mer. Vi kan till och med sätta ett exakt datum - 14 september 1667 - då beslut fattas att lägga grunden till det som skall bli Djurgårdsstaden. Men historien börjar redan ett par årtionden tidigare.

Enligt 1644 års sjöartiklar skulle flottans manskap få fri sjukvård då de blivit sjuka eller skadat sej, i tjänsten. Ofta sändes de då till hemorten för att få vård i stället för att vårdas av kronan. men så småningom fann man det nödvändigt att uppföra en vårdinrättning i närheten av skeppsgården i Stockholm. Drottning Kristina skänkte så 1646 en tomt till Amiralitetet avsedd för just en sådan vårdinrättning - ett krigsmanshus - på Ladugårdslandet, men av olika anledningar dröjde det ända till 1667 innan bygget kom till stånd. Den 14 september beslöt Amiralitetets Krigsmanshuskassa
ATT BESTÄLLA ETT ANTAL TIMMERSTUGOR FRÅN ÅLAND, att uppföras som sjukstugor för båtsmän.

Nu hade tomten på Ladugårdslandet bytts emot en en tomt på Valmundsön, som Södra Djurgården då kallades. Tomten var en smal och bergig strandremsa utanför staketet till den Kungliga jaktparken. ÅRET DÄRPÅ 1668 ANLÄNDER TIMRET FRÅN ÅLAND och stugorna sättes upp i längor kring en stor fyrkantig gårdsplan just där Allmänna Gränd i dag möta Djurgårdsvägen. Amiralitetet anställde en barberare den tidens kirurg och ett par båtsmän avsedda för att fiska för de sjukas räkning.

Bara några år efter att anläggningen stod färdig kom den att fyllas till bristningsgränsen med sjuka och döende båtsmän. Förutom sjukhuset lät Amiralitetet uppföra ett antal båtsmansstugor som kaserner för hundratals båtsmän och annat folk som hade sin tjänst på Skeppsholmen. Kring 1680 överfördes flottan från Stockholms skeppsgård med båtmän och allt till sin nya hemmahamn - den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona. Båtsmanskvarteren på Djurgården lämnades öde och skulle enligt reduktionen återgå till Kungl. Maj:t. Men Amiralitetet såg en möjlighet att tjäna pengar på att hyra ut tomterna och skaffade sig snabbt bekräftelse av Karl XI på att området var en donation som man själv hade rätt att arrendera ut eller sälja. Slut citat.

Bildtext
Utsikt över Djurgårdsstaden 1880. Allmänna gränd har ställts i ordning och breddats men kvarteret Trädgården som upptar bildens högra sida präglas fortfarande av en brädgård och skräpiga förråd. Det ryker kraftigt ur Mjölnargårdens två skorstenar och där bakom kan man ana Bellmanshuset och den förfallna trädgården.

Ehuru de från Åland levererade sjukstugorna i helhet nedmonterades på Djurgården och överflyttades till Karlskrona kan jag inte få fram ur artikeln men troligtvis. Intressant skulle vara att veta om även båtsmansstugorna timrades på Åland. I texten framgår att båtsmansstugor fanns kvar på området under lång tid, delvis förfallna.



Timrat i Godby den 25 augusti år 2019

Johan G. Granlund

Det är sommar det är Åland - och en kväll i Tranviks bygd

Tranvik bykarta, uppgjord av Anders Norrstedt år 1764 och 1766

Ovanstående rubrik har jag hämtat från en ung poetisk studentskas upplevelser av Tranvik i början av det förra seklet. Vi skall återkomma till henne men först ta oss en titt på vad som fanns i byn denna tid utgående ifrån denna vackra karta.

Kartans texter
Tranvik, Beläget på Åland och Sunds Sokn Til Ny Skattläggning och Förmedling Afmätt Åren 1764 och 1766 A.A. Norrstedt

Text emot norr: Finby uti Sunds Sokn Tager Med Sin Skog och Utmarker Emot Tranvijk Och Sträcker På denne Sidan alt Hit

Text emot väster: Domarböle = Swens =  och Smeds = Böle Byars Samfälte Möter Saltsiön Lumparen Här Rundt Omkring Näsudden

I söder: Stora Fagervijk  Stälpbro - Lilla Fagervijk

I öster: Landholm no: 73, Ön (Öjen) no: 74 samt Siggeskiär no:75 ( Gränskär)

I bykärnan: Fem bondgårdar med fem väderkvarnar samt ett Båtsmanstorp
Detta båtsmanstorps plats är med största sannolikhet Per-Anders Anderssons barndomshem Fridhem öster om kullen där förr stod två väderkvarnar och på krönet även var Västergårds gamla ladugård.
Enligt Anne-Maj Persson skulle detta torp burit namnet Frode i äldre tid.

Text i kärret
Wijken består utaf gyttie bottn och gräs samt vass, fräken och starr omkring sidorna, som gjör en åhrlig tillandning

No 72 en strömfiskeplats

Flagan (Fladan man ser en stor brygga samt ett litet strandhus), text invid Röör Wassa

No 70 Svedjat, varit svedjat är nu med ung och tät björkskog beväxt


Längs bygränsen ser vi de olika råstenarna numrerade från 2 Degerstensrån till 8 Siggeskärsrån.

För ett antal år sedan deltog jag i Tranviksällskapets byaträffar och visade då på den karta som fanns
över de olika råstenarna som ingärdade byn. Vi gjorde då vid ett par tillfällen fältstudier och kunde lokalisera alla från no 2 "Degerstensrån"  till 8 "Siggeskärsrån". Men vi missade no 1 och den finns här, i  Stor Fadervik.

Rågångsbeskrifning, uppgjord av lantmätare Norrstedt.

Råsten no: 1 "Storfaderviksrån" och här fann jag även orsaken till varför Tranvik kallas för Kaanans land.

Texten lyder: Nere vid Saltsiön Lumparen och Fagervijken vid en udd "Kaanudden" kallad börjades denna Tranvijk bys Råågång vid

1  En Femstena Råå uti en rund stenkista, väl och fast kringskolad 42 alnar från själva vattenbrynet. Hjertstenen är fyrkantid 2,5 qvarter lång och 1,5 qvarter Dito bred efter den ofvan hufvude flata spetsen 4 qvarter hög och 2 Dito tjock uti Peripherien mät på taget, på en slät plan och Wester om en ifrån skogen nedlöpande liten Rännie, visar med den förnämsta kanten Linien pekar til

2 Degerstens Råån.

Femstena rån vid Storfadervik

Jag hade nöjet att den 25 juni detta år inspektera denna råsten. Jag fick med mig Tranviksbon
Sture Blomqvist och tillsammans for vi ned till platsen. Jag visste ungefär var råstenen skulle vara,
den är cirka 30 meter ifrån stranden sade jag. Väl framme vid strandskogen träffade vi lyckligtvis på stugvärden familjen Gustavsson och vi berättade att vi var ute efter en gammal råsten. Jaha sade värdinnan den är på vår tomt, här är den! Nej sade jag då, denna är av nyare datum det är era markeringar, det måste finnas en annan större. Jaha sade hon då, då vet jag, den är här, och så gick vi några steg norrut och där stod den i all sin glans. Tack och lov utbrast jag, den lever hurra hurra!
Den fina stenpackningen har med årens lopp fått ett extra täcke av mossa och jord men under denna växtlighet gömmer sig flera kvadratmeter stenar som hör till packningen. Tyvärr har några sidostenar borttagits, här finns bara en förutom hjärtstenen.

Udden i Fadervik
I Axel Danielssons böcker framgår att Kaanudden finns omnämnd i gamla kartor och här ser vi att han hade rätt.
På sitt mycket fyndiga sätt lekte han med orden och fick det att framstå som något bibliskt, Kaanans land. Han smög även in politikgeografin i sammanhanget och jämförde med en annan plats som kallades Sibirien.

Denna bok fanns i mitt barndomshem och var den första i min nu stora Alandica boksamling.

I Sund Axel Danielsson om livet i hemsocknen.
Sammanställda och med en inledning av David Papp
Sunds närings- och hembygdsnämnds skriftserie, No 2

I denna bloggartikel försöker jag få med sådant som Axel inte direkt skrev om eller så vill jag komplettera vissa händelser. Axel Danielsson var en ordets mästare och kunde måla med både grova och tunna penseldrag.

Här ett av Axel Danielssons otaliga artiklar s.k. "brev från åländska bygder". Här med en av sina dussinet pseudonymer, Sylvester. Bland dem kan nämnas, Mamres Lund och Den fridsamme.
Axel startade och avslutade sin journalistiska bana på tidningen Åland men tjänstgjorde ett antal år på Åbo Underrättelser.


I en av sina berättelser omnämner han "den unga studentskans kväde":
Det är sommar det är Åland - och en kväll i Tranviks bygd.....

Detta är författarinnan till den vackra texten om Tranvik, Rubia Gadolin var hennes namn.

Åbo - nytt

Bilden här ovan återger dragen av fröken Rubia Gadolin, dotter till professor A.W. Gadolin i Åbo och  hans maka född friherrinna von Alfthan. Ruby Gadolin är ej mera bland de levandes antal, hon avled hastigt på söndagsmorgonen den 9 maj under ett besök i Karhula. hon var ung blott 23 år. Hon stod ännu blott vid porten till livet, hon stängde den sakta och gick bort.
Den bortgångne vistades ett par somrar i Tranvik senare vid Lemström. Hon efterlämnade vid sitt frånfälle ett antal dikter bland dem en, benämnd Sommar och vilken vi här återge.

Den lyder:

Det är sommar, det är Åland -
och en kväll i Tranviks bygd,
hem i höga granars skygd
vridna björkar, hagar, gärden
doft av dagg och lantmans dygd
sydlig fläkt från Lumparfjärden

Det är sommar det är Åland
längs en stig bland nyponsnår
tyst en ensam kvinna går
högväxt, smärt, i vemods slöja
över läppars sena vår
spår av stelnad smärta dröja

Det är sommar det är Åland
nyponblommors skära snö
Ålands pärlas skönsta mö
som med lien uti handen
vänder hem från mejat rö
på de vida, gröna landen

Trana ( På latin Grus Grus )

Tranvik är en gammal trakt, det säges att tranorna var de första som bosatte sig här, därav namnet.

Enligt denna bok skall Tranvik (Tranuvik) vara en bland de första byar på Åland som omnämns.  Flera tiotal år före Sund nämns. Vi är inne i året 1322 och således firar Tranvik sina 700 år 2022, och det är dags att börja med jubileumsplaneringen.
Sunds socken omnämnes för första gången den 17 juli år 1352.

Den 15 mars år 1322
Då utfärdas ett dokument som undertecknas av "8 fastar" d.v.s. denna tids offentliga köpvittnen och där finner vi Gregorius från Tranvik som en bland dem.

Texten handlar i stort sett om ett gäng som så bittert ångrar sina gärningar emot kyrkan att de:
- Nästlat sig in i och utan iakttagande av rättslig väg, på ett otillbörligt sätt lagt beslag på vissa av kyrkan och biskopen i Åbo rättmätigt och lagligen förvärvade gods, göra vi genom föreliggande skrivelse allom veterligt att vi, ovannämnda Andrea, Sibbi, Johannes och Martin, arvingar i tiden till  Ingevald, överlåta ovannämnda gods kallat Thiudanaes (Tjudnäs), åt nämnda kyrka och biskop dem de rätteligen tillhöra utan något villkor eller undantag osv.

Och på det att icke denna vår avsägelse eller anordning under tidens lopp må kunna betvivlas, hava vi låtit densamma genom skötning bekräftas vid allmänt landsting genom 8 s.k. fastars underskrifter, nämligen Thorbjörn från Gårdö, Ernvast i Ragnarsby (Rangsby), Gregorius i Tranvik.....

Ja, då man studerar hela texten finner man väldigt stora likheter med de bekännelser vissa dissidenter gör då de tillfångatagits i diktaturstater och har ett blått öga samt lite röda fläckar här och där.


Kommunikationerna

Att det finns två vägar från Tranvik till allmän väg är allom bekant, kanske tre. Men vilken av dem var först, det har inte bloggredaktören lyckats lista ut. Men av dokumenten framgår att redan i mitten av 1700-talet fanns en väg kallad "Kyrkvägen" fram till Kolsvidja i någon form. Att komma till kyrkan var ju en livsnödvändighet i äldre tider. Likkistor måste ju frambefordras för begravning. Varje söndagsmorgon vandrade ett lämmeltåg av människor, gamla och unga de över milen långa  vägen fram och åter till kyrkan.

Denna karta utfärdad av Jonas Palm är  uppgjord år 1750 och här ser vi:
Väg från Lands och Postvägen till Tranvik. Uppe till vänster som No 2,  Degerstens rån och det är således vägen emot Kålsvidja.

Väg mellan Finby och Tranwijk, den i dag kallade "lill Tranviksvägen"

Geometrisk Afritning
Östra Hagen och Östra Skogen vid Tranwijks By På Åland och Sunds Sokn.
Afmätt och Dehlad som Protokollet utvisar uti September månad åhr 1764 af Anders Norrstedt

Afskrift: Åhr 1765 den 23 Februari är denna Charta och förrättning vid Sunds Sokns Ordinarie Härads Ting uppvist och behörigen gillad och Stadfäst betygas ack Supra.
På Häradsrättens vägnar
Magnus Miödh

Här ser vi att den "lilla vägen" från Tranvik till Finby är även den av gammalt datum. I dag kallas denna väg även "promillevägen"

I mars år 1915 skriver Reinhold Hausen följande angående kyrkvägen emot Kolsvidja.

Om allmänna kyrk- och tingsvägar. Vid betraktande häraf kan det ej väcka förvåning att många enstaka liggande byar voro alldeles i avsaknad af körväg. För att nämna blott ett exempel erhöll Tranvik by i Sund fört år 1766 en väg, på vilken man med åkdon kunde komma fram till allmänna postvägen; och kom denna väg till stånd därigenom att närliggande Smedsböle, Finby och Svenskböle byar förständigades att biträda vid byggandet af denna väg, eftersom den måste löpa igenom dessas samfällda skog.


Så skulle då tillståndet vara i nästan 150 år fram tills dess att min farmors bror sjökaptenen och bonden August Mattsson från Södergårds i Tranvik inlämnar följande anhållan.

Åland den 6.10.1915
Landsvägarna

Sjökaptenen August Mattsson från Tranvik by av Sunds socken har uti den 3 juni år 1914 till guvernören i länet inlämnad skrift anhållit om förordnande för lantmätare att å den byaväg som från Tranvik ångbåtsbryggga leder till Tranvik by och vidare till allmänna landsvägen vid Kolsvidja backen i Sunds socken verkställa förlagsskifte på det vägen senare måtte kunna förklaras till laga syn underkastad byaväg.

Denna annons var införd den 28 april år 1928

Under 1920-talet finner man ett stort antal annonser om linjetrafik utgående ifrån Finby genom Tranvik till Mariehamn.

Diverse
Tranviks turbil vidtager åter med sina turer varje måndag, onsdag och lördag med avgång fr. Finby kl. 9 f.m. Retur 5 e.m.
Elis Andersson


Vi skall återgå till den intressanta kartan och kika in i gårdarnas odlingsarealer.
Vad hette alla åkrar, ängar och beteshagar och finns namnen kvar i folkminnet?

Hustomter

1     Eric Pehrsson nyttiat uti byssens Sohlskifte af ålder Södra Westra och Norra 220 jordmarker

2     Pehr Simonssons Encka Greta Hindrics Dotter Sohlskiftet är näst efter No: 5, 142 jordmarker

3     Detta hemman är delad emellan Pehr Ersson och Matts Ehrsson hälften vardera 100 jordmarker

4     Abraham Michelsson nyttias Sohlskifte näst efter No: 1 för 120 jordmarker

5     Alexander Pehrsson sammanledes Sohlskiftet näst efter No: 4 för 118 jordmarker

Summa 800 jordmarker

Åker och utsäde

6     Storåker bestå af:
a     Leerblandad Moojord samt hård blå = leera
b     Moo med sand blandad

7     Westra Giärdan sammanledes af
a     Sand och Mooblandad
b     Moo och vit sand

8     Söder Åker består af
a     Leer blandad Moojord och blå=samt Leera
b     Samt med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

7     Westra Giärdan sammanledes af
a     Sand och Mooblandad
b     samt med Mooblandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

8     Söder Åker består af
a     Leer blandad Moojord och blå = samt speck Leera
b     Sand med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

9     Norråker består sammanledes af alla tre föreskrefne jordarter nembligen
a     Leerblandad matjord samt hård Leera och speck Leera
b     sand med mooblandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd=Sand samt rostig sand

10   Öster Åker består af
a     Leera med moo blandad
b     Sand med moo blandad uti sandbotten
c     Finare och gröfre vit och röd=Sand samt rostig sand

11   Segel åker består af
a     Leerblandad Moojord samt blå= och Speck leera
b     Finare och gröfre vit och röd sand samt rostig sand

12   Qvarn Giärdan till No. 4 af sand bestående

13   Ny Giärdan, til No: 3 af röd sand
14   Puttis Giärdan til No:2 af röd och vit sand
15   Sandbacks Giärdan til No: 5 af röd och vit sand
16   Hafver Giärdan til No: 5 af
a     Leera med Moo blandad
b     röd och vit sand

17   Hafvergiärdan til No:2 bestå af röd sand

Kålängar

18   Kåläng til No: 5 af sand
19   Dito til No: 1
20   Dito til No:3
76   Stenings Giärdan til No: 3 af sand blandad moojord bestående innehåller


Då åkrarnas namn är ganska få representerande alla fyra väderstreck, uppvisar i stället namnen för slåtterängar ett helt fyrverkeri av namn, här finns ett otaliga särpräglade namn varas många är försvunna.
Jag vill här visa dem i den ordningsföljd de finns i kartans beskrivningar.

Äng = och Hage = Slåtter

21     Söderängen af Sidländ och Måslupen börstingsvall bestående

22     Nabbäng sammaledes bestående af sidländ hårdvall något bättre bärande.
         Jorden om vassa sjöfoder och god ?

23     Segeläng består af helt bördig hårdvall

b       Fordom mager hårdvall c. ibidem vassa och grof starr

24     Öster Ängen består af hårdvalls slåtter och Ibidem Rörvassa och sjöfoder såväl emot saltsjön
som Wijken Fladan kallad såsom och emot Träsnes vijken vilken består af gyttiebotten och årlig tillandning

25     Rörholm består af måslupen sidvall och börstingsgräs

26     Fagervijks ängen består af helt mager hårdvall med börstinggräs

27     Storhagen til No: 1 ex 3 af hårdvalls slåtter

28     Mushagen til No 3 helt bortbränd vall af sand grund och börstingsgräs

29     Kråkhagen til No: 3 och Måsbelupen börsting

30     Sveden til No: 3 sammaledes måsbelupen börsting

31     Fallsvedjan beteshage til No; 3

32     Lill Fagerviks Sveden til No 5 af Måsslupen sidvall med börstingsgräs

33     Mååskiärret ? kiärr och starrvalls slåtter til No 2

34     Ahlvijks beteshage til No 5 enskilt

35     Södersveden slåtter til No 4 af Måsslupen sidvall och börstingsgräs

36     Nyhagen til No 2 slåtter af ? kiärr och starrvall bestående

37     Nyhägnan til No 1 slåtter av mager Måssbelupen hårdvall med börstingsgräs

38     Stor sveden til No 2 af sidvall med måssbelupen börstingsgräs

39     Koosveden til No 3 mager hårdvall måssbelupen innehåller

40     Westra hagen til No 2 överallt med tall och granskog

41     Stenings hagen til No 5 beteshage

42     Stenings hagen til No 1 beteshage

43     Byns Båtsmans tompt

44     Steningshagen til No 5 av hård och stenbunden vall

45     Steningshagen til No 3 av sidvall och något nog måssbelupen bättre bärande och slätare

46     Hästhagen til No 3 av sidvall och börstings beväxt

47     Rij hagen til No 5 av stenbunden och måssbelupen hårdvall

48     Haga til No 2 av sammanledes och lika beskaffenhet

49     Kalftompt til No 5

50     Dito til No 5

51     Dito til No 1

52     Dito til No 1

53-54 Trä=och humblebestånd til No 1 Trägården

55      Kalf tompt til No 3

56     Dito til No 4

57     Dito til No 2

58     En liten Kiersbers trädgård til No 2

59     En liten Humble gård til No 2

60     En liten slåtterhaga til No 2 av hårdvallsskog med iblandad börsting

61     Österby tompten slåtter til No 1 av stenbunden iblandad börsting

62     Dito til No 5 av samma egenskap eller stenbunden börsting

63     Dito til No 4 sammanledes av stenbunden hårdvall

64     Dito til No 3 av samma egenskap innehåller

65     Sjöhagen til No 4 av måssbelupen sid och hårvall

66     Stenhagen til No 1 av sidvall något tätare rotad

67     Sanck hagen til No 5 av måssbelupen starrvall

68     Nyängs hagen til No 1 och 3 bestående av
a)      hårdvall slåtter
b)      avsvedjad backe med Ahlskog til innehåller
c)      ibidem vassa och sjöfoder

I kartan ser man de olika skiftenas nummer.

Byns inrösade gränslinjer ser vi med början vid Storfadervik med No 1, här går linjen rätt upp till kartans vänstra övre hörn och där finns Degerstensrån som No 2. Sen sista rån No 8  är på nuvarande Gränskär som av Tranviksborna denna till kallades för Siggeskär.



Rågångsbeskrifning omkring Tranwijken

Nere vid Saltsiön Lumparen och Fagervijken vid en udd Kaanudden kallad börjades denna Tranwijks bys Råågång vid

1    En femstena Råå uti en rund stenkista, väl och fast kringskolad 42 alnar ( aln 59 cm ) ifrån själva vattenbryget, hjärtstenen är 4 kantig 2,5 quarter lång ( kvarter 14,85 cm ) och 1,5 Dito bred efter den äfven  ? flata spetsen 4 quarter hög och 6 Dito tjock icke Peripherien mått på taget, på en slät plan och Wester om en ifrån skogen nedlöpande liten Rännie, visar med den förnämsta kanten Linien til

Degerstens rån, som är belägen ca 100 meter söder om vägskälet till Smedsbölemasten.
Invid står den stora Degerstenen och vi ser till höger i bild några uppresta stenar som kallas hjärt och sidostenar. Runt den rektangulära stenpackningen har i dag vuxit mossa och är fullt med blåbärsris.

2     Degerstens femstena Rån, varest Dommarböle Swens = och Smedsböle byar som ifrån saltsiön vid No 1 alt hit gränsar med sin samfälte skog och utmarck stadna, och Finnby tager emot, varandes denne Råå belägen på en bergacktig marck stått på den westra sidan om Tranwviks kyrkoväg, och uti N: O: 5 alnar ifrån en stor orörlig sten, hjertstenen är fast stående med de 4 sidostenarna omskolad af en viggsform, sprucken efter längden, med avslagen spets varav hälften är lös påliggande höjden ovan jord är 3 quarter, 1,5 aln lång efter den avslagna ryggen och äfven så bred på de flata sidorna vid roten, visar väderstrecken nemligen med spetsen S:W: litet Westligare the övriga kanterna, efter avslagningen visa N: til O:  Öster, Söder, och Wester sidostenarne ligga uti N: O:, S:o:, S:
Härifrån går Linien til

3     Stenbro 5 stena Råå, som befans ligga på ett litet slätt berg uti S:S:W: och N: N: O: N: W: till Western och S: O: til O: Widare till

4     Norråkers Råån, bestående af 5 stora och kullriga stenar på en bergsklint liggande i form af et 5 stena Rår och til

5     Bybergs 5 stena Råå även på ett berg liggande uti S: O: och N: W:, Nord N: =: och S: S: W: härifrån til

6     Swedie Råån, 5 stena Råå, består af små stenar på et litet lågt berg lagde uti S: O: och N: W: och de andre deremot svarande strecken och Linea Recta til

7     Landholms Råån, af 5 stora oformliga och kullriga stenar lagde i form af ett Stena Röör på en liten bergsklint uti en beteshaga som blifver nyttiad af hemmanen No 2 uti Finnby, samt sist til

8     Siggskiärs Råån, belägen p västra södra ändan af Siggskiär.

Tranewijk den 18 Nov: 1766

Anders Andersson Norrstet


I Tranvik har sedan urminnes tider funnits skickliga byggmästare och man hämtade sitt virke ifrån de djupa skogarnas grovväxande trädstammar.

Att hus timrades i Tranvik och borttransporterades vintertid till andra områden kan vi se i en uppgift jag hittat i en tidskrift angående ett kyrkobygge som utfördes i Tranvik på 1600-talet.

Jaha, vad har då Iniö kyrka att göra med Tranvik i dag?
Jo, därför att dess föregångare var byggd i Tranvik.

Ärade bloggläsare, sluta inte läsa här utan ta del av den story som jag här levererar, som faktiskt är sann för den har skrivits av pastor Rafael Weckström, och artikeln hittade jag i en jultidning " Den signade dag" av år 1945 och artikelns namn var " Några reflektioner kring en skärgårdskyrkas öden". Vi läser följande:

Första gången ett kapell i Iniö omnämnes är 1557 i samband med den s.k. silverskatten. Iniö var sedan 1554 kapell under Töfsala. Synbarligen åsyftar hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappels Bookh" från 1641 - 1738 förtäljer bl.a. följande:

Anno 1642,  Blef Medh Capell Böndernas aftald om edt Nydt Capells Uphugning, efter det gamla ähr aldeles förfalidt, och ståår på et wådt rum, at grifterna medh Watn fulla blefvo.

Författaren fortsätter: Det nya kapellet timrades på Åland i Sunds socken, Tranvik by och stockarna fraktades samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åssedahls Wijk" lithet Uth ifrån Bin (Norrby). Kapellet kostade 130 daler kopparmynt. Löjligt litet säga vi, men på den tiden var det en stor summa pengar för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan, men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sammansköt 1 daler och 16 öre Kopparmynt var. För den som ägde skutor ar det även en hederssak att gratis frakta kapellet från Åland. Med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små, blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det på långt när möta sig med fastlandskyrkorna men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapellborna ägde. Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel. Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersättas av ett nytt. Härom berätta hävdatecknaren bl.a. följande:

År 1790 den 1 Maij blev uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd vara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad med det första borde företagas. Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniö - kapellet spelat ut sin roll.

Den nya kyrkan bygdes åren 1798 - 1800 och byggmästaren var Mickel Piimainen. Den invigdes år 1801 och grundrenoverades på 1960 talet samt år 2001.

Nå Johan vad har då du för koppling till Tranvik, varför intresserar du dig för den byn?

Jo därför att från denna gård, Södergårds i Tranvik härstammar min farmor Sanny Mickelsson- Mattsson gift Granlund. Hon var gift med Norrgårds Janne, alltså min farfar,  som var född på Norrgårds i Domarböle. Makarna Granlund köpte år 1913 sin nya gård Norrgårds i Finby, gård nummer 10.

På fotografiet som för övrigt är taget av den dåtida gårdsfotografen Maria Loo ser vi makarna Matts och Josefina Mickelsson. Till vänster Sanny och till höger hennes syster Ingrid. Ingrid var en av de  första "Stockholms" immigranterna. Hon flyttade dit redan 1912 och blev staden trogen. En adress jag aldrig kommer att glömma är julkortens stavning: Kocksgatan 21 C. nb. (alltså nedre botten).

Deras bröder bl.a. August Mattsson var för tillfället på sjön, såsom unga män för det mesta den tiden.

August Mattsson skulle fortsätta i sin fars fotspår. Han blev bonde på gården Södergårds och var även han skeppsredare för ett otal skutor. Han hade även andra affärer som vi inte skall omtala här. Vid sök på nätet om Tranvik är August Mattsson en av de mest "träffade" personerna i byn.



Kanat i Godby den 18 juni år 2019

Johan G. Granlund

Tremastade skonertgaleasen Kolumbus - byggd på Vårdö Ängö

Skonertgaleasen Kolumbus
Ett kompendium över fartygets levnadshistoria uppgjort av Hugo Häggblom.
Pärmbild Dick Häggblom.

En dag kom en kund in på mitt lilla försäkringskontor Pohjola på Norragatan i Mariehamn för ett ärende. Hans namn var Hugo Häggblom. Han berättade att han hade skrivit om den tremastade skonertgaleasen Kolumbus och han undrade om jag var intresserad av att ta emot ett exemplar av hans publikation emedan han förstod att jag var från den släkt som senast ägt fartyget. Den siste ägaren var nämligen August Mattsson från Tranvik som var min farmors bror.
Jag tackade vänligen för erbjudandet och i dagarna har jag noga studerat innehållet och vill här i min blogg framlägga alla de uppgifter om fartyget och dess öden som jag kan finna.

Berättelsen ger en unik bild av ett fartygsbygge på Åland på 1800-talet. Det skulle nämligen visa sig att Hugo Häggblom i sin hand fått sin farfar Anders Victor Häggbloms dagbok som han skrev åren
1865-1908. Här finns dagliga noteringar och man kan följa fartygsbygget från dess första dag till den sista.

Här vilar hon i dag, under vattnet invid Kolumbus grynnan i innerfjärden  Estvik i Finby by av Sunds kommun. Som ett ödets ironi låg hennes stapelplats längst bort i fjärran, på Ängö i Vårdö, tvärs över Lumparn. Vi kan se grynnan i bildens mitt och vraket ligger inom en femtiometers sträcka hitåt ifrån grynnan. Jag kan ännu minnas huru garnen trasslade in sig i spanterna då jag lade ut kvällsnäten. Min sons stuga finns invid denna strand.

Påmönstringsrulla för Kolumbus, finns på Ålands Sjöfartsmuseum.

Det fanns även en annan koppling. Min farfar Johan "Janne" Granlund sjökapten från navigationsskolor i Mariehamn och Vasa (Nikolaistad) skulle enligt uppgifter haft påmönstring på fartyget och jag uppsökte därför Ålands Sjöfartsmuseum för att kontrollera manskapslistorna. Trots ihärdiga försök med amanuens hjälp lyckades vi inte hitta hans namn bland de mönstrade. Troligtvis fanns inte alla rullor i arkivet.

Jag brukar söka efter information om olika händelser i det Digitala tidningsbiblioteket för Finland och vid ett sök efter en helt annan historia stötte jag på denna notis som jag sparade. Nu minns jag inte vilken av de finländska tidningarna denna notis ingick i. Jag hoppade i alla fall till då jag läste.

Texten är tragisk, den berättade om ett mord, där den åländske befälhavaren på just Kolumbus skulle mördas. Erik August Eriksson var hans namn.

Hemsk mordgärning ombord på åländskt fartyg i Kotka.
Från Kotka ingick på söndagen en sorglig nyhet.  Om ombord på det åländska motorfartyget Lydia
hade tidigt samma morgon ett mord blivit begånget. Offret för det hemska blodsdådet var en känd mariehamnare, skepparen och gårdsägaren Erik Eriksson anställd som befälhavare å den 3-mastade galeasen Kolumbus hemmahörande i Sund. Skepparen Eriksson var ombord på Lydia och blev där med kniv överfallen av i Kotka påmönstrade konstapeln Nordensved vars hemort tills vidare är oss obekant. Sedan Eriksson blivit knivhuggen föll han överbord men upptogs genast ur vattnet - men som död. Det har vid undersökning framgått att döden var en följd av knivhuggen. Gärningsmannen häktades omedelbart . Ombord på Kolumbus fick man först vid 7-tiden söndag morgon vetskap om det ohyggliga blodsdådet, vilket förövades vid 4-tiden på morgonen. Den under så sorgliga omständigheter bortryckte åländske sjöfararen var född den 28 juli år 1884 och sålunda vid sitt frånfälle nära 42 år gammal. Han sörjes närmst av efterlämnad änka och en son.

Dödsannons efter gårdsägaren Erik August Eriksson från Mariehamn, införd i Åland den 12 juni år 1926.

Artikel samma dag som dödsannonsen i tidningen Åland.
Om dråpet i Kotka.

Ombord på motorfartyget Lydia berättar fastländska tidningar att Kolumbus befälhavare, skepparen Erik Eriksson från Mariehamn och konstapeln Ruben Nordensved hade brottats på lek varvid Eriksson avgick som segrare. Häröver blev Nordensved så förbittrad så att han grep en skomakarkniv och tillfogade skeppare Eriksson ett svårt sår i halsen ( enligt andra uppgifter skulle kniven träffat i hjärtat). Stöten var så kraftig så att Eriksson ramlade överbord. Man fick dock genast upp honom men han var då redan död. Döden hade enligt läkarens utlåtande förorsakats av knivhugget och icke av drunkning. Dråparen är född år 1898 i Saltvik och har familj. Någon ovänskap har icke rått mellan dem. Nordensved har erkänt sitt dåd och betygat sin ånger däröver. Den unge dråparen är född av finsktalande till Åland inflyttade föräldrar och bar tills för några år sedan namnet Isojoki.

I boken Familjer och gårdar i Sund av Håkan Skogsjö, finns under rubriken Skeppslista vår Kolumbus införd.
Skonaren Kolumbus, Tore Hägerstrands samling Ålands Sjöfartsmuseum.
Inköpt från Mariehamn 1920 av Haraldsby Tegelbruk A/B men med August Mattsson från Tranvik som redare.
Förbyggd 1920 i Haraldsby.
Förliste i Tranvik Fadervik 1926
Rn 659

Här måste vi rätta herr Skogsjö och Ålands Sjöfartsmuseum. Kolumbus förliste inte i Fadervik utan i finbyfjärden Estvik då den slet sig i en storm efter att ha legat för ankar utanför Tranvik Öjen. Som jag tidigare nämnt ligger den med bara spanterna under vattnet invid Kolumbus grynnan som vi kallar den i trakten.

Kolumbus ankare bärgades på 1970-talet av en William Sundblom från Prästö och detta ankar ligger ännu på en gårdsplan därstädes. Undertecknad bloggredaktör kan vittna i denna sak emedan jag vid den tiden just hade färdigställt vår stockstuga i Estvik och jag var där och målade. I en hel veckas tid såg jag då huru Sundblom hopandes och roendes med sin öka, slet dag ut och dag in på viken utanför mitt stugfönster för att få loss ankaret ur bottendyn.
Detta lyckades till slut och han kunde sedan forsla det till Prästö.

Jag har i det finländska Digitala Tidningsbiblioteket hittat ett antal notiser om Kolumbus resor inom rubriken Sjöfart. Nämnas kan så kallas Kolumbus för  "galeasen", "skonertgaleasen", "skonerten" samt "segelfartyget" Kolumbus. Man benämner alltid  fartyget som den "3-mastade" osv.
Utan undantag skrivet namnet med K, endast i något fall har man stavat det med C.

Här från tidningen Åland av den 10.10.1908
Tremastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapt. Elis Jansson, anlände i går den 9 oktober från Altona till Ekenäs.

Björneborgs Tidning av den 21.5. 1920
Den 19 inkommo finländske 3-mastade segelfartyget Kolumbus för att lossa trävaror från firma Rosenlew till Stockholm

Åland den 23.10 1907
Tremastade galeasen Kolumbus av vårdö, kapt. A. E. Jansson var i går klar att avsegla från Flensburg till Valdö, (Vårdö?)

Ålands Sjöfartstidning den 30.4. 1904
Tremastade galeasen Kolumbus som ligger i Kiel blev i går segelklar och afvaktar gynnsam vind.

Västra Finland av den 17.10. 1900
Tremastade skonertgaleasen Kolumbus, Eriksson, vari förgår klar att segla från Räfsö.

Åbo Underrättelser av den 26.10. 1909.
Kolumbus, 3-mastad galeas av V. Jansson, klar att 21 oktober från Narva till Kiel.

Västra Finland av den 30.3. 1909
3-mastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapten Elis Jansson har befraktats från Lumparlands såg till Kiel med plankor å bräder a 19,5 Rmk.


Ja detta var en liten expose´ över Kolumbus färder mellan olika hamnar på våra närliggande hav.

Vi skall nu återgå till Hugo Häggbloms publikation över Kolumbus och vi låter texten tala i dess inledning. Därefter publicerar vi sidorna och kära läsare gå sedan igenom dem sida för sida ifall dagbokens noteringar är intressanta.

Tremastade skonertgaleasen Kolumbus
Inledning av Hugo Häggblom

Min farfar, bonden Anders Wictor Häggblom från Ängö, Vårdö, född den 12.1. 1835 och död den 16.12. 1911, måste ha varit en upptagen man. Han skötte jordbruket, byggde många hus, bland annat nuvarande mangårdsbyggnaden på Ängö och ändå hade han tid att vara huvudredare för bk. "Fäderneslandet", och sksk. "Probus" samt medredare i åtminstone fartygen " Lyckan", "Malinö",      "Ida", "Naisenigel", " Skandia", och "Kolumbus". Den sistnämnda byggdes på Ängö åren 1888-1889 och farfar levererade allt byggnadsvirke färdigt sågat. Hur vet jag allt detta? Jo, farfar förde dagbok varje dag, med två korta uppehåll, från 20 juli 1865 till och med 1908. Bara en rad per dag men de säger ändå rätt mycket. Av det nuvarande husbondefolket på Ängö, Stina och Ragnvald Häggblom, fick jag senaste vår en kopia av den digra dagboken. Genom att plocka uppgifter från denna har jag i stort sett funnit ut hur de fick byggnadsvirket levererat till varvet där Kolumbus byggdes.

För den juridiska delen har museiintendent Göte Sundberg och Ålands landskapsarkiv välvilligt hjälpt till att få fram nödiga handlingar.

Redan åren 1880-1882 byggde farfar en sågkvarn. Han måste ha litat blint på vindkraften för han förband sig att leverera allt virke då Kolumbus skulle byggas, färdigt sågat och han gjorde det också.
Åren 1888-1889 var tydligen blåsiga år.

Plock från dagboken 1888, Januari 3, Till Vargata och gjort upp om att bygga Kolumbus (sedan började allt omedelbart)

Kolumbus nya ägare.
Hösten 1916 såldes Kolumbus. I fullmakten och köpebrevet stavas fartygets namn felaktigt med C. Köpebrevet är handskrivet och rätt så svårt att tyda.

Köpebref:
Härmed upplåter och frånger jag enligt fullmakt af rederiet tremastade galeasen Columbus med hemortsrätt i Vårdö socken på Åland i det skick den nu befinner sig upplagd i Korpo socken med alla inventarier och tillbehör till handlandena Mathias Eriksson, Karl Eriksson, A.E. Björklund samt Axel Bark alla från Mariehamns stad samt Sjökaptenen August Mattsson Tranvik by i Sunds socken för en öfverenskommen köpesumma stor tiotusen (10.000) finska mark, hvilken summa erlägges sålunda att tvåtusen ( 2.000) finska mark erlägges kontant vid köpets uppgörande samt ( 8.000) finska mark på 6 månaders accept. De ankare jämte kättingar som gingo förlorade sista sommaren och nu finnes å sjöbottnen invid fartygets uppläggningsplats åtfölja köpet.
Af detta köpebref är två likalydande exemplar af hvilka köparen erhåller ett och säljaren detsamma.

Åbo den 10 september 1916

Carl Olofsson

Med förestående köp förklara vi oss nöjda

Ort och tid som ovan

Mathias Eriksson                                              August Mattsson
A.E. Björklund                                                 Karl Erikssson

Glädjen blev inte långvarig för de nya redarna. Redan sommaren 1919 avfördes Kolumbus från skeppsregistret.

Nystart för Kolumbus.
Protokoll för vid Ordningsrättens i Mariehamn sammanträde den 5 maj 1920.
Beslöts: Att uti skeppsregistret för Ålands registerområde under No: 659 och med signalbokstäverna TFLC inregistrera galeasen Kolumbus vars ägare är Haraldsby Tegelbruks A/B skolande i anledning härav behörigt nationalitets certificat jämväl av Ordningsrätten utfärdas och åt dess ägare utgivas.

På Ordningsrättens vägnar
C. Björkman (Carl)
________________________________________________

Till Ordningsrätten i Mariehamns stad.

Hos registermyndigheten anmäles till registrering för sjöfart segelfartyget Kolumbus byggt på kravel af furu trä med platt gatt ett däck och tre master riggadt som galeas däcket är försett med följande öfverbyggnader: Kajutbyggnad akterut och skans förut.
Enligt mätbrev, utfärdadt i Mariehamn den 1 maj 1920 är fartyget uppmätt enligt register No: 1 och mäter 28,21 meter i längd 8,50 meter i bredd samt 2,71 meter djup i rummet, bruttodräktigheten är 408,72 kubik meter motsvarande 144,42 tons som med afdrag av 17,59 kubikteter eller 6,21 tons utgör i nettodräktighet 391,13 kubikmeter, motsvarande 138,21 registertons.
Fartyget är förbygdt i Sund på Tranvik varf år 1920 under ledning af August Johanssson.
Rederiet utgöres av aktiebolag.

Sund & Tranvik den 1 maj 1920
Haraldsby Tegelbruk A.B

August Mattsson

August Mattsson från Södergårds i Tranvik.
Den siste redaren för Kolumbus.
August var min farmor Sanny Granlunds bror.


Skeppat i Godby den 11 april år 2017

Johan G. Granlund