När bonden Alexander Lindgren skulle skjuta Sunds kyrkoherde

 

Gary Cooper i rollen som Sheriffen

Det åländska samhället och närmare bestämt Sunds socken på Åland har aldrig varit och kommer troligtvis heller aldrig att komma närmare "Vilda västern" än i december 1907 och januari år 1908. 

I juletid, i december år 1907 slår två sundsbor i Sunds Andelshandel ihjäl ett ungt affärsbiträde, Victoria Gustafsson från Lumparland i ett misslyckat rån och i januari år 1908 tar bonden Alexander Lindgren  från Lappböle by i Sunds socken lagen i egna händer och är på vippen att skjuta Sunds församlings kyrkoherde Anders Oskar Elovainio i Kullabacken i Sunds socken.

Kyrkoherde Anders Oskar Elovainio

Fotografi erhållit av Kimmo Elovainio, ättling i rakt nedstigande led.

Ålands "sheriff" kronolänsman hovrättsauskultanten Axel Zacharias Planting hade bråda dagar.

Denna makabra händelse fick jag nys om via andra arbeten i forskningen om Sunds församlings kyrkoherdar. En tid i Sunds församlings historia där man i över 30 års tid kämpade i diverse stridigheter först med denne Elovainio senare med prosten Henriksson. Till den senare skall jag återkomma vid ett annat tillfälle.

Den 1 februari år 1908 finner man denna notis i tidningen Åland.

Revolverdåd å allmänna landsvägen i Sund.

Kyrkoherden A. O. Elovainio sårad.

I går vid 12-tiden på dagen inträffade åter en ohygglig tilldragelse i Sund där man ännu knappt hunnit lugna sig efter den uppskakande mordgärningen i Finby. 

Då kyrkoherde A.O. Elovainio på väg ifrån Mariehamn till Sunds prästgård hunnit ned från Kullabacken mötte han bonden Alexander Lindgren från Lappböle by, som kom åkande emot och genom att styra hästen i tvärs spärrade vägen för kyrkoherde Elovainio. I samma ögonblick och utan föregående ordväxling föll ett revolverskott. Kulan träffade Elovainios högra lårben. Hästen satte genast i sken medan attentatorn fortsätter sin färd mot Haraldsby. Kyrkoherde Elovainio som inte förlorade sansen, kastades ur släden samt begynte ropa på hjälp. Tillskyndade personer hjälpte honom upp medan andra lyckades hejda den skenande hästen. Åtföljd av en mansperson från Kastelholm vände kyrkoherden omedelbart om för att i Godby söka hjälp och läkarvård. Åsyna vittnen funnos inte tillhanda, men en mansperson har dock sett Lindgren spärra vägen och omedelbart därpå hört ett skott samt hört kyrkoherdens rop på hjälp.

Kullabacken i dag i Sund sedd ifrån Kila vägskäl.

Vid tiden för attentatet var vägen högre uppe i backen och krokigare i slänten.

Tidningsartikeln berättar vidare att; Ett par dagar före attentatet hotades Elovainio till livet såframt han inte ville frångå sitt beslut att skilja Lindgrens son Erik från skriftskolgången inkommande vinter. Kyrkoherde Elovainio var också beredd på att möta Lindgren på landsvägen från Mariehamn och sökt därför få någon mansperson att följa sig på vägen genom Sund. Av en eller annan orsak kom han dock att resa allena.

Bonden Lindgren som är i 50-60 årsåldern är en man med ett obändigt och våldsamt lynne samt ovanligt häftigt humör. Han fortsatte sin färd emot Haraldsby som om ingenting hänt och hade samtalat med ett flertal personer i byn samt därefter fortsatt emot Godby och Ämnäs. 

Emellertid hade kronolänsman Axel Plantin bosatt i Ämnäs by, omedelbart per telefon underrättats om revolverdådet och på väg från sitt hem till Godby dit han uppmanat kyrkoherden att omedelbart bege sig för erhållande av läkarhjälp mötte han ingen mindre än Lindgren själv som han redan på avstånd kände igen.

Utan vidare drog Plantin upp sin browning pistol, tog hästen i tyglarna och befallde 

" Upp med händerna"! 

Befallningen åtlyddes. Därefter uppmanades Lindgren att visa i vilken ficka revolvern fanns. Revolvern framdrogs och konstaterades därvid att tvenne kulor var avlossade.

Lindgren förpassades därefter till Kastelholms kronohäkte.

Vad gäller Elovainios skador skriver tidningen; Lyckligtvis hade inte kulan förmått intränga i köttet utan blott åstadkommit skrubbsår från vilket dock blod flutit ymnigt. Under sådant förhållande förefinnes naturligtvis icke nån fara för livet.

Då t.f. provinsialläkare dr. A Holmberg befann sig på sjukbesök i bygden tillkallades från Mariehamn dr. A. Gylling som konstaterade skottsåret som ofarligt. 

Kulan hittades sedan i Elovainios underkläder. Att kulan inte hade större verkan berodde därpå att den genomträngt slädfällen. 

Ett dåd som detta å allmänna landsvägen mitt på ljusa dagen vittnar om en sällsynt hög grad av råhet och förvillning.

Inför den kommande rättegången utför kronolänsman Axel Planting förhör med den misstänkte gärningsmannen Lindgren, med målsäganden kyrkoherde Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Det skall så bli rättegång i Sunds härad och den är bestämd att hållas de första dagarna i mars år 1908.

Häradsrättens tingssal, Granlunds i Finby

Nämndeman bl.a. Gustav Emanuel "Manne" Granlund

Värd för tingssalen

Sund och Vårdö socknars lagtima ting den 4 mars år 1908.

Efter de inledande gängse fraserna konstateras närvarande enligt upprop den tilltalade:'

Johan Alexander Lindgren samt målsäganden Anders Oskar Elovainio samt ett tjugotal vittnen.

Lindgren hade fängslig inför rätten ställts av Fångknekten vid Kastelholms häradsfängelse Gustaf Nummelin enligt förpassningssedel No:23. 

Kronolänsman Axel Planting förärades företräda målsäganden A.O. Elovainio.

Nu framlades polisförhöret som gjorts med Alexander Lindgren enligt följande:

Alexander Lindgren är född utom äktenskapet av Bondedottern Gustava Lindgren, innehavare av hälften av Lappböle skattehemman  och förvärvad arvsrätten av sin mor till sagda hemman. 

Vid åtta års ålder hade Lindgren besökt den i Godby varande elemäntärskolan samt lärt sig läsa och skriva. Efter sin moders död hade han äganderätten till Lappböle hemman i vilken han vistats sedan barn. Han förklarade att han aldrig använt starka drycker.

Välkommen till Lappböle

I förhöret berättar han att han ifrågavarande dag haft för avsikt att besöka en i Godby by boende skrädddare vars förnamn var Johan men vilkens efternamn han glömt, vilken haft under arbete en omgång kläder avsedda för Lindgrens son Mathias Erik, att av denne användas vid sin förmodade snara skriftskolgång, för att meddela skräddaren att de behövliga kläderna ännu inte behövdes då kyrkoherde Elovainio någon dag tidigare hade förklarat hans son icke vara mogen att gå till skrift, men att de skulle behövas lite senare. Samt han haft för avsikt att jämte Mathias Erik resa till Åbo stad för att hos landets ärkebiskop utverka sonens godkännande till skriftgång.

Han ämnade även den dagen besöka en person i Ämnäs by, vars sons namn han glömt, och där kräva betalning för en paltå.

Sagda dag hade Lindgren åkt hemifrån och nedanom i byn varande Kullabacken mött Elonvainios hund vilken skällande angripit Lindgrens häst på dess högra sida så att hästen därav tvingats vika till vänster. Lindgren hade då försökt "skjuta bort" hunden med sin pistol och just precis då hade kyrkoherden kommit åkande nedför backen. Nu hade hans släde vänt så kyrkoherden hotade köra över honom och kollidera med honom. Som orsak varför han bär revolver säger sig Lindgren vara att en månad tidigare har hänt ett förfärligt mord i Finby och man bör vara beväpnad. Därtill påstod han att kyrkoherden bär agg emot honom då han för två år sedan hade sålt en ko till kyrkoherden som hade börjat sina efter köpet så att då Lindgren hade lovat att den mjölkar 14 liter per dygn mjölkade den endast 7 liter. 

Sunds kyrka samt prästgård i början av 1900-talet

Han förnekade att han hotat skjuta Elovainio. Däremot berättade han att han vänligt sökt upp kyrkoherden i hans kansli och vänligen försökt få honom att återta den hotelse att vägra sonen Erik att "släppa fram" i årets skriftskola. Han hade dessutom hela tiden inte titulerat kyrkoherden med "du" utan med Kyrkoherden. Han förnekade även att han skulle sagt att han "skulle taga tjänsten" av kyrkoherden för dennes påstådda fel begånget i tjänsten samt att han skulle vara glad över att han fick bo i ett hus "som han ha byggt". Dessutom hade han nog påstått att sonen Erik genomgått både småbarns och äldre folkskolan  med berömliga betyg. Och vad det gällde de använda revolverkulorna hade dessa kulor avlossats den ena på hemgården och den andra en bit från hemmet i en backe.

Något skott hade han inte avlossat i Kullabacken.

Efter avslutad polisförhörsgenomgång bestred Planting å målsägande Elovainios vägnar det mesta som Lindgren framhållit samt förklarade att vittnenas utsago i allo överensstämde med målsägande Elovainios version av händelseförloppet.

Exempelvis Lindgrens förklaring över det vänliga av honom gjorda besöket i kansliet hade försiggått så att då kyrkoherden färdats förbi den åker där Lindgren arbetade en dag, hade Lindgren hoppat över gärdesgården och springande komma emot kyrkoherden och skrikit åt honom att han skulle

"laga sig hän härifrån" om inte skulle han få se på annat, det genom att peka på sitt huvud.

En omständighet som skulle få en mycket allvarlig betydelse längre fram i tiden till vilken denna blogg skall återkomma var att vid förhör med Lindgrens son Erik, sade sig denne inte hört att fadern skulle avlossat två skott nära hemmet utan han hört bara ett och det intill Sundby lanthandel.

Denna blogg kommer att återkomma till den händelse som utspelar sig sex år härefter då Lindgren hotar att skjuta sonen Erik. Troligtvis var detta av hat till sonen som han först försökte hjälpa och satte sig i knipa för och sedan fick sonens vittnesmål emot sig. Det är min teori. Vi återvänder till häradsrätten vid Granlunds i Finby och visar på dess utslag.

Utslag

Häradsrätten har tagit detta mål i övervägande och finner här belagt vara att svaranden Johan Alexander Lindgren under gårdagen i jämlikt paragraf 26 av detta protokoll blivit dämd för mordförsök att hållas fyra år i tukthus samt under paragraf 27 av protokollet dömd för misshandel till 50 mk böter och för resande av livsfarligt vapen mot annan och skjutande i närheten av boningshuset jämväl till 50 mk böter komma de utdömda straffen och det Lindgren i detta utslag dömda bötesstraffet sinsemellan sammanläggas varför Johan Alexander Lindgren dömes att för samtliga ovannämnda brott i ena bot hållas fyra år i tukthus samt 12 dagar och ett i tre år utanför detta vara förlustig medborgerligt förtroende. 

--------------------------------------------------

( under denna rättegång tas nämligen upp två andra händelser som Lindgren anklagats för, nämligen att han dragit en piga i håret flera meter samt hotat en dräng till livet med bössa och slagit honom med knuten näve)

( Lindgren skall år 1914 bara sex år efter denna händelse hota skjuta sin son Erik då denne som bodde i Skarpans skulle hämta sin sparkstötting ifrån Lappböle. Till detta skall denna blogg återkomma senare)

----------------------------------------------------

Vem var Alexander Elovainio?

Vi finner en dödsannons i tidningen Syd Österbottningen, där jag faktiskt glömt anteckna datum enligt följande;

Dödsfall

I tisdags förra veckan avled i Uurais i Östra Finland kyrkoherden därstädes A.O. Elovainio till följd av lunginflammation vilken han ådragits i samband med läsförhörsresor i församlingen.

Hans namn var ursprungligen Eskelin och föddes i Liljendal år 1865. Han blev år 1896 t.f. kyrkoherde i Sund på Åland och kort därpå ordinarie. Han låg största delen av den tid han innehade kyrkoherdeämbetssysslan i ständiga konflikter med församlingen. När han slutligen år 1906 på Snellmansdagen företagit sig att ändra sitt namn till Elovainio blev förhållandet mellan honom och församlingsborna spända bl.a. förövades emot honom ett attentat så att han nödgades söka sig bort. Han sökte så kyrkoherdetjänsten i Uurais vilken han även erhöll.

Annons i tidningen Åland

Mitt och min familjs tillnamn 

är härefter Elovainio

Sund d. 12 maj 1906

Oskar Eskelin

kyrkoherde

Finlands Allmänna Tidning 11.7.1908 Befattningar

Stiftsnyheter. Vid senaste söndag förrättadt kyrkoherdeval i Uurais församling erhöll kyrkoherden i Sund A.O.Elovainio det största antalet afgifna röster.

Hatisk insändare i tidningen Åland emot Elovainio

En annons i Åland har väckt mycken förtrytelse. Och ej att undra på. En av våra prästmän kastar nämligen av sig kaftanen och framträder inför allmänheten i all sin nakenhet. En kyrkoherde tillkännagiver att hans namn liksom och familjens hädanefter är Elovainio. Man vill gärna härav draga den slutsatsen, att hr. E. så föga hedrat sitt forna tillnamn, att han därför i glömskans intresse nödgas taga sig ett nytt. Denna gissning är dock måhända alltför vågad. Orsaken torde kanske hellre stå att söka i en vansinnig förfinskningsfeber. Att bland rent svensktalande av vilka man njuter sitt bröd, tillvägagå på liknande sätt är värdigt allena - en prästman. Jag har blott ett par frågor att tillägga: 

Här på jorden ändras ett släktnamn lätt på därom gjord anmälan. Men huru må det vara å en annan ort? Hr. E. lär och förkunnar själv, att våra namn finnas tecknade i en bok där uppe. Om nu hr. E:s icke blivit raderat och i ändrad form där infört hur går det då?

Avlossat i Godby den 12.12. 2020

Johan G. Granlund

Ryss-Petters brunn - Pjotr Androsoff, en säregen man

                            Ryss Petters brunn i byn Överby i Jomala  på Åland.

Detta brunnslock gömmer en av Ålands mest märkliga turistattraktioner. En 24 meter djup handgjord
brunn med en diameter om 3 meter. Enligt uppgift skall detta vara världens näst djupaste handgjorda brunn efter Jakobs brunn i Israel som är 32 meter djup. Grävandet började troligtvis år 1890 och fortgick i åtminstone 13 års tid.
Brunnen har nu fått ett lock och en informationsskylt som byns byalag har satt upp, det är trots allt fullt med vatten i brunnen.
Invid betar stora biffkor i godan ro.

                                                            Jakobs brunn


I denna brunn blev Josef nedslängd av sina bröder, senare upphittad av midjanitiska köpmän och förd till Egypten, där han blev drömtydare och upphöjd till Faraos närmaste man. Han tog sedermera en gruvlig hämnd på sina bröder men allt fick ett positivt slut. Detta är en av de mest gripande berättelser vi har från Gamla Testamentet i bibeln. Läs i Första Moseboken kapitel 37.
Det är samma brunn som även kallas Sykars brunn i Johannes 4:4, där Jesus samtalar med den samaritiska kvinnan.

På skylten som byalaget satt upp och där många turister stannar och tar fotografier står följande:

Pjotr Androsoff blev spådd att nära sitt hus finna en stor guldskatt. Han började gräva. Efter tre meter måste väggarna stöttas med stora stockar. Det blev fackverk, oxvandring förde upp jord, sten och vatten. Han hittade ingen skatt så han åkte igen till Stockholm och sökte upp spåkäringen. Hon sade: Fortsätt gräv! Nu anlitade han två yrkesmän från Småland. De borrade och sprängde i berget. Nere i bergväggen gjorde han en håla som skydd vid smällen. Brunnen blev 24 meter djup och 3 meter vid.

Jag har sökt upp Petters grav på Jomala kyrkas begravningsplats. Och även denna grav är speciell.
De träd som flankerar gravstenen söker sig snart upp mot himlen lika högt som brunnen är djup.

På gravstenen står att Petter föddes den 6.10.  år 1847 och dog den 10.10.1909. Han blev således 62 år gammal. Här vilar också hans mor Eva samt hustrun Karolina och två av barnen, Alma, Ingeborg och Almas son Valter.

Noteras kan att på gravstenen står ett årtalsfel. Bouppteckning efter Eva Androsoff uppgjordes den 27.2. 1890. Hon kan inte då ha dött den 23.12. 1890. Hennes dödsår är således 1889 och detta framgår i bouppteckningen efter Petter Androsoff.

                                       
                                        Petters grav flankerad av två höga träd.

Vem var då Ryss Petter som byfolket kallade honom och var kom han ifrån?

I boken Familjer och gårdar i Sund hittar vi uppgifter om hans familj. Inom sektionen fästningsområdet finns familjen Anisim Androsoff som no. 850. Anisim var född år 1802 och han dog år 1862 i Överby i Jomala socken. Han hade varit artillerikapten på Bomarsunds fästning och bodde nu i Skarpans. Familjen flyttade till Överby och ägde där skattehemmanen no: 2 och 6. Hans hustru hette Eva Johansdotter God. Hon var född år 1809 och dog 23. 12. 1889 i Jomala.

Boken om Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, av Örjans, Skogsjö och Robins.

I denna bok hittar vi familjen Androsoffs hem inom fästningsområdet. Det är gård No. 60 som vi kan se aningen norr om insjön Gloet, som är som en blindtarm till innanfjärden Svinesund i väster. Gården är utmärkt med tre mörka punkter och i texten för kartan står: Hus No: 60 med uthus för lägre gradens ingenjörer 1837. Artillerilöjtnant Androsoff år 1844. Här föddes Petter och här vistades han under sin barndom.

Jag kan nämna att på området finns ännu spår av bosättning med äppelträd och trädgårdsbuskar, en mycket vacker plats. Man hittar platsen bra om man följer den väg som går från Gruntens trädgård nära den s.k. Krutkällaren och promenerar söderut cirka 200 meter längs åkervägen. Gloet är numera torrlagt men fullt med al och annat buskage.

Ännu en bok skall vi öppna och läsa om Petter. Det är i Sällsamheter på Åland av
Edvard och Erling Matz och under rubriken: Världens näst djupaste brunn.
Jag visar här sidorna så kan ni läsa själva.

Då jag pratat med några personer som kanske känner till historier om Ryss Petter har det kommit fram att han var nog en "kvinnfolks kar" som hade flera oäkta barn förutom sina äkta.

Då jag sökte i gamla Ålandstidningar fick jag plötsligt se en märklig artikel.

I tidningen Åland av den 24.4. 1909 saxar vi följande märkliga rättegång.

Rubrik: Två kvinnor om en man, gift eller ogift?

Till urtima ting med Jomala socken och Mariehamns tingslag måndagen den 19 april hade inhyseskvinnan Katarina Elisabet Holmström från Överby by i Jomala socken låtit instämma bonden från samma by, Petter Androsoff.
Käranden som i rätten företräddes av kronolänsmannen Axel Planting, anförde att parterna någon tid under senare hälften av 1860-talet sinsemellan ingått trolovning under vilken trolovningstid svaranden särskilde gånger hävdat käranden med den påföljd att käranden framfött fyra barn av vilka den första år 1869, den andra 1879, den tredje 1882, och den fjärde 1885. I anledning varav herr Planting yrkade ej mindre att käranden p.g.a. 9 paragrafen och 3 kapitlet i Giftermåls Balken måtte förklaras för svarandens äkta hustru, än att de under trolovningstiden födda barnen i stöd av 1 paragrafen och 5 kapitlet i samma balk måtte förklaras för äkta.
Svaranden Androsoff som medgav riktigheten av käromålet, erkände därom åtspord, ej mindre att han allaredan vore sammanvigd med en annan nämligen Karolina Androsoff ehuru denna vigsel endast av en  luthersk präst och ej såsom föreskrivet är jämväl av grekisk katolsk präst än att käranden efter det han blivit sammanvigd med bemälda Karolina Androsoff icke uppfordrat svaranden att ingå vigsel med henne på grund varav svarande Androsoff öppenhjärtligt medgav att det nu vore omöjligt för honom att ingå ett andra äktenskap med käranden.
Efter det att parterna ömsesidigt lämnat målet till avgörande tog häradsrätten detsamma till slutligt övervägande och enär svaranden Petter Androsoff själv medgivit att han vore till äktenskap sammanvigd med Karolina Androsoff och svaranden själv påstått att han efter det sagda vigsel försiggått icke blivit av käranden Katarina Elisabet Holmström uppfordrad till vigsel vilket påstående av käranden lämnades obestritt ty och då häradsrätten ansåg sig sakna anledning att i detta fall ingå prövning, huruvida ett lagligt äktenskap existerade mellan Petter och Karolina Androsoff prövade rätten rättvist förkasta käromålet varhos rättegångskostnaderna kvittades parterna emellan.
Kronolänsman Plantin erlade genast vad emot föregående utslag.

Att Petter Androsoff inte skulle passa som militär såg hans far Anisim tecken på redan som liten då han växte upp på gården i Skarpans i nuvarande Bomarsund. Kanske han då satt med sin mor stickade vantar?

Titta här mina vänner! Petter deltog i en handarbetstävling.
I kategorin väfnader hittar vi honom med andra pris bland idel damer: Petter Androsoff 2:dra pris för en bolsterväv.
Han ställde även upp med att ha tillverkat en ylleväv och för denna fick han ett 3:dje pris.

Här ser vi ytterligare ett bevis för Petters mångsidighet. Han anordnade musikaliska aftnar i sitt hem i Jomala Överby. Denna annons var införd den 9 januari år 1895 i tidningen Åland.
Söndagen den 13 januari utföres musik af  "Mariehamns Musikkapell"  hos landtbrukaren P. Androsoff i Öfverby.

Petter var ingen gudsförnekare! I hans hem fick andliga möten anordnas.
Här en annons i tidningen Åland.
I morgon afton kl. halv 7 hålles prädikan i Öfverby hos P. Androsoff af N.A.Walldén.

Jag kan tillägga att det finns en mängd annonser där man i Petters hus i staden Mariehamn anordnat bönemöten. Detta visserligen av hyresgästerna i hans hus på Parkgatan,  men vackert så, han godkände detta.

Som omväxling skall vi belysa även Petters negativa sida. Här en artikel om ett begynnande slagsmål
i Petters hem i Överby.

Ja ni läste rätt. Petter tog fram bössan. Men ni måste ju förstå, han är av ryskt påbrå och hans far var militär, ja artillerikapten till och med. Var han från den sydligare delen av Ryssland förstår man det ännu mera. Hett temperament som slår, skjuter med bössan, och väver bolsterväv, smeker sina konkubiner och kanske spelar balalajka med samma ömma hand, ja då förstår man honom ännu mera.


Allt man läser om Petter skall överraska. Nu leder hans hustru in honom i tingssalen i Jomala och vill ha honom omyndigförklarad.

I tidningen Åland av den 28 november 1903 finns följande notis:

Ihärdig skattgrävare.
Vid Jomala nyss avslutade ting utfördes emot bonden Petter Androsoff från Överby by av desses hustru Karolina Serafia Androsoff och förmyndarnämnden i Jomala talan om Petter Androsoffs försättande inunder förmyndarskap. Såsom motiv för detta yrkande anfördes att Petter Androsoff helt och hållet åsidosatt och vanskött sitt jordbruk och i stället besjälad av att han å sitt hemman skulle finna en stor skatt under 13 års tid oavbrutet sysselsatt sej med grävandet av en brunn som numera vore 70 fot djup och hvarav 14 fot blivit sprängd genom berg. Sedan ett flertal vittnen blivit hörda avkunnade häradsrätten utslag och som sökanden ej kunnat tillfullo kunnat tillfullo visa tillvaron av några sådana omständigheter vilka jämlikt 19 paragrafen i gällande Förmyndarskapslag utgöra laglig grund för myndig persons förklarande för omyndig varåt yrkandet för svarande förkastat.
Sökandens talan fördes av kronolänsmannen Sundblom medan åter Androsoff i rättegången biträddes av sakförare Oder och Bergman.
( 1 fot motsvaras av 28,95 cm, således var brunnen då 20 meter varav sprängd 4 meter)
Det är möjligt att Petter fortsatte efter detta möte att spränga ytterligare 4 meter.

I eftermälet om denna historia och detta livsöde har det framkommit att det lär ska ha funnits ett testamente där det stipulerats att Petter inte fick sälja eller pantsätta hemmanet.
Detta stämmer exakt. Här är det pappret som är infört i Finlands Allmänna tidning.

Testamente. Vi undertecknade förklara härigenom vår yttersta vilja vara att enär endera av oss genom döden avgått skall den efterlevande i sin livstid sitta i orubbat bo, hvaremot efter bägges vår död vår efterlevande egendom skiftas sålunda mellan våra söner att: ( här följer en uppräkning av penningbelopp som utgår till dem) Att vår öfriga egendom såväl löst som fast tillfalla vår hemmavarande son Petter Anisimowitch  Androsoff med villkor att fastigheten av honom varken får säljas eller pantsättas utan skall såsom arf tillfalla hans närmaste arfvingar.

Jomala den 21 augusti år 1862.
Kapten Anisim Androsoff (med ryska bokstäver)
Ewa Androsoff född God

Gustaf Adolf Rosendahl, elemäntarlärare
Johan Eklund torpare å hemmanet no 2  i Öfverö by af Jomala socken.

Annons om försäljning av stadsgården  i tidningen Åland den 6 april år 1892

Efter att mor Eva hade dött år 1889 trodde sig Petter kunna sälja stadsgården 104 i Mariehamn. Pengarna behövdes för brunnsgrävningen som även den startade upp efter moderns död. Märkligt att Petter kallar gatan för Södra gatan, den låg ju på stans första gata Parkgatan med no: 104 som i dag är en bit söderut från Ålands Museum.
Fastigheten såldes inte emedan testamentet gick detta emot.

Kan det vara så att Parkgatans första namn var Södra gatan eller kallade man den bara så då den låg söderut?

Även författarinnan Helle Hellberg som var uppväxt i gården nämner Södra gatan i en text om hemmet i boken Stränders blommor.

Här ser man Androsoffs gård på Parkgatan i Mariehamn. Skräddarmästare Hellbergs skylt i hörnet av fastigheten. Bilden ur "Boken om Mariehamn"

I det digra verket "Boken om Mariehamn" av Jerker Örjans och Folke Wickström kan vi läsa en rubrik: Så var livet vid stadens första gata.
Parkgatan som var tänkt för de fattiga, kom att hysa enkelt och fint folk om vartannat. Parkgatan och Strandgatan var länge de mest stadslika av stadens gator.
Vidare i texten: Här fick tomterna enligt fundationsbrevet bebyggas med trähus i motsats till resten av staden där stenhus skulle uppföras.

I boken finns även en mycket informativ skiss för hur husen låg på Parkgatan och deras innehavare.
Om gård No. 104 läser vi följande: Parkgatan 6, Ägare J.F. Lagert, E. Androsoff, I Androsoff, B. o A. Johansson.

Uppgiften att dottern Ingeborg skulle vara ägare efter mor Eva kan inte stämma emedan då mor Eva dog var Ingeborg endast 13 år. Petter Androsoff var arvtagare och ägare efter Eva Androsoff. Detta framgår i alla annonser och notiser.

I Finlands allmänna tidning finns en annons över den kommunala taxeringen i Mariehamns stad för år 1901 och där framgår att bonden Petter Androsoff taxerat till staden.

I boken "För fremlingarnes Trefnad" med texten Byggmästaren Hilda Hongell och iscensättningen av badorten Mariehamn på 1890-talet av Mia Åkerfelt, hittade jag på sidan 264 denna byggnad. Ägare Petter Androsoff.
Byggnaden är en källare på hans tomt på Parkgatan 6 D VIII 3,  och benämnes Ritning 31. Den är daterad i september 1892 och godkänd i Mariehamns ordningsrätt den 5.10. 1892 och behandlad första gången 19.9. 1892. Signerad Hilda Sjöblom och materialet i vaxduk, bläck.
I texten framgår att källaren uppfördes i anslutning till uthuset, det framkommer inte i försäkringarna vilket år den faktiskt byggdes. Källaren är riven i dag.

Guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert från Bamböle köpte och bebyggde tomten 1861. Han var den förste som lämnade in en byggnadsritning för godkännande, den hade sänts till ordningsmannen före 20.2. 1862. Byggnaden uppfördes enligt brandförsäkringarna först 1865, året därpå uppfördes ett magasin av stock med pärttak. Uthuset uppfördes år 1870. Enligt Hongells situationsplan fanns på tomten ett bostadshus mot Parkgatan och ett uthus mot tomtens västra gräns.

Änkefru Eva Androsoff köpte gården 1865. Hon och hennes barn hade många hyresgäster. Under några år fanns Cafe´Suomi i huset. Skräddarmästare Lars Hellbergs familj bodde här och här skulle dottern författarinnan Helle Hellberg växa upp. I uthuset som fortfarande finns kvar på tomten bodde den Korjatkin, som gett namn åt åkern öster om tomten. Han sålde blommor och grönsaker i en kiosk på Parkgatan. 1969 köptes gården av Birgitta och Alf Johansson och revs för att ge plats åt ett bostadshus.

Vi läser vidare i texten: Helt utan affärer och företag har Parkgatan dock inte varit. Det första företaget vi känner till är Café Suomi som drevs av Christina Lovisa Pettersson från Ekenäs, en av stadens första affärskvinnor. Hon öppnade sitt café 1867 i huset på tomt nummer 104, men tvingades stänga 1875 för olaglig alkoholfärsäljning. Hennes hyresvärd var änkekaptenskan Eva Androsoff, som köpt fastigheten av guld och silversmeden Johan Fredrik Lagert.


Annons i Åland den 20.9. 1904, Auktionsannons hos Petter Androsoff i hans gård i Mariehamn.

 Nu är en M.E. Mattson undertecknare av annonsen som anmodad och han skall i en annan annons omnämnas som godeman, i en annan syssloman.

Måndagen den 26 september kl. 1 e.m. försäljes å offentlig auktion i P.Androsoffs gård i Mariehamn en byrå, en soffa, ett bord, en kommod, en gungstol, en bättre taklampa, en dragkälka, en båtdragg, 3 stycken nät, långref, krukväxter, samt mans-gång och linnekläder, m,m.

Anstånd med betalningen lämnas till den 1 december detta år.
Österkalmare den 19 september år 1904

M R Mattsson, anmodad.


Den hotande konkursen är ett faktum. Annons i Åland den 5.6 1897.

Efter att Petter avlidit i oktober år 1909 annonserade Carl Björkman den 15 november om bouppteckning.

Bouppteckningsinstrument, i Ålands Landskapsarkiv.

Petter hade med sin hustru Karolina sex barn. Här är uppräknade: Frans Teodor Peter, Alma Julina, Josefina Mikaela Ingeborg, Ernst Mikael, Elin Jolanda, Johan Algot Gideon. Två av dem vilar i familjegraven. Alma och Ingeborg.

Den fasta egendomen är skattehemmanen no: 2 och 6 i Öfverby Jomala. Gården i Mariehamn finns här inte med upptecknad så den är redan överlåten på dottern Ingeborg.

Här framgår att arrendet för båda gårdarna två och sex var 500 mark.

Ännu var inte alla jordbruksmaskiner sålda, Petter slog visst hö. Slåttermaskin för 200 mark och tröskvandring för samma summa.

För övrigt en ganska vanlig bouppteckning vad gäller lösöret, sida upp och sida ned med denna typ av bohag.

Här en notering bland skulderna i boet. Änkan Karolina inkommer med ett krav.
Den avlidnes änka Karolina Androsoff underhåll uti 2 år, 5 månader och 10 dagar, under vilken tid hon såsom förvägrad rätt att intas i hemmet bott och underhållit sig själv i Mariehamns stad efter 75 mark i månaden. Summa 2.150 mark.
Karolina hade således i nära två och ett halvt års tid troligtvis bott i stadsgården på Parkgatan.

Det skulle hållas två auktioner efter Petters död på gården.
Här en annons i Åland den 5.1. 1910.

Kommer att försäljas genom öppen och frivillig auktion efter lantbrukaren Petter Androsoff i Öfverby diverse egendom bestående af: ett tröskverk med vandrings- och kastverk, 1 släde, 1 maskin, 1 obegagnad pump, en ångpanna, sommar- och vinterkörredskap samt åkerbruksredskap, ett parti famnved, ett metall-badkar, en ångmaskionsrem, snickarverktyg, en dragkista, ett klädskåp, soffor, bord, stolar, guld och  silverfickur, väggur, glas och  porsliner, lampor, gång och sängkläder, en bättre päls, golvmattor, husgeråd m.m.
Anstånd med betalningen till den 1 maj 1910.
J.A. Mattsson Öfverby.

Den andra annonsen införd den 12.2. 1910
Torsdagen den 17 februari kl. 11. f.m. försäljes genom öppen och frivillig auktion kvarlåtenskapen efter Petter Androsoff i Öfverby såsom en vädermjölskvarn, 1 smidja med alla inventarier, 1 slipsten passande för slåttermaskinsbett, 1 större matklocka, 1 skrufbänk, snickar värksaker, plankor, bräder, koppar kok och träkärl, 1 större gryta, 4 dragkälkar, 2 matskänker, 8 skåp, sängar, bord, stolar, 2 väggur, 2 manglar, mans gång och sängkläder, lampor, glas och porsliner, golvmattor, husgerådssaker, m.m.
Anstånd lämnar till den 1 augusti detta år.
J.A. Mattsson, anmodad.

Tiobarnsfadern bonden, brunnsgrävaren Pjotr Anisimowitsch  Androsoff - Ryss Petters liv var avslutat.

Frid över hans minne.

Husgrunden på Jakos No. 2 i Överby i dag.

Petters jordkällare.

Fader Anisim Androsoff är en framåtseende man. Han köper någon gång alldeles i slutet av 1840-talet två gårdar i Jomala Öfverby. Han skall således undgå den kommande katastrofen med både livet och pengarna i behåll. Han finns inte med bland de stackare som blott några år därefter skall dväljas i fångenskap i England och Frankrike. Nej han har schappat iväg med sin familj i god tid från Gloet i Skarpans och kan lugnt se tiden an.
Här finner vi nu honom som ägare till fastigheterna Johannelund och  Kjärr i Jomala Öfverby.
Det är inte heller familjen Androsoff som träsar på i jordbruksarbetet, nej han har en landbonde som sköter det, en Erik August Bergström från Saltvik.

Jag har förgäves sökt en inflyttningsuppgift från Sund till Jomala för Anisim Androsoff med sin familj men icke hittat den. Men faktum kvarstår, Anisim är ägare till fastigheterna Johannelund och Kjärr i Jomala Öfverby år 1850.

I kommunionbok 1857 - 1863 hittar vi även vår vän  som ägare till no 2 som nu benämnes Jakos ett gårdsnamn som används än i denna dag.
Här finns även hustrun Eva född God och sonen Petter-Grek

I anmärkningskolumen har prästen präntat något mystiskt.
Avelmnat ofullständigt flyttningsbetyg från Sund
Ostraffad 1859-60-61
Död 1862

Troligtvis fanns familjen en tid i Ryssland. De två övriga sönerna finns nu inte med på Åland utan blev kvar där. De finns däremot med i testamentet som emottagare av penningbelopp.
Sonen Petter medföljer föräldrarna till Åland och detta troligtvis efter fredsuppgörelsen i Paris 1856.

Anisim Androsoffs gravvård på Prästö.
Kaptenen vid 2 regementet

Grävt och sprängt  i Godby den 29 oktober år 2015


Johan Granlund

Källor: Familjer och gårdar i Sund, Håkan Skogsjö
            Sällsamheter på Åland, Edvard och Erling Matz
            Bomarsund, det ryska imperiets utpost i väster, Örjans, Skogsjö, Robins
            Boken om Mariehamn, Folke Wickström, Jerker Örjans
            Ålands Landskapsarkiv
            Digitala tidningsbiblioteket