Visar inlägg med etikett Militärhistoria. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Militärhistoria. Visa alla inlägg

söndag 20 augusti 2017

Rånmordet i Postad, december 1916






Gården Mjölnars i Hammarland Postad

Här i denna vackra och lummiga omgivning skedde ett rått rånmord på aftonen den 12 december år 1916,  då mjölnarna Axel Mattsson Lagerberg och hans son Karl August Mattsson slogs ihjäl med yxa. Karl August hustru Alina Kristina Mattsson klarade sig mirakulöst med livet i behåll trots att även hon hade skadats svårt.
Fastigheten vi ser är byggd på 1940-talet och står på samma plats som huset där Axel Lagerberg blev mördad.
Jag beslöt att uppsöka platsen för morden och träffade då nuvarande ägarinnan. Jo, hon hade hört talas om morden och blev mycket intresserad av fallet. Vad hon hade hört av byssborna var att: "Ryssen tog livet av mannen och for iväg med änkan"

Men den intressanta skrönan stämmer inte. Vid samtal med Bror Lagerberg i Östanträsk berättar han att Alina levde sina dagar ensam och ogift som benämnd  "Backstu Lina" under gården Per-Ers i Postad och dog den 29 november år 1928 vid 54 års ålder.






Detta råa mord kom jag på spåren via en artikel i den svenska tidningen Dalpilen. Jag uppsökte då Ålands Landskapsarkiv för att studera vad som skrivits i tidningen Åland om fallet. Efter en stunds sökande för år 1916 hittade jag så denna artikel, "En gräslig mordgärning" var rubriken.

I texten framgår följande: En gräslig mordgärning förövades i Hammarland Postad natten emot onsdag, då 75-årige arbetaren Axel Lagerberg och hans omkring 45-årige son, mjölnaren Karl Mattsson föllo offer för under nattens mörker i hemmet inträngande banditer. Även Karl Mattssons 40-åriga hustru Lina blev överfallen och så illa misshandlad, att hon svävar mellan liv och död. Hon vårdas nu å sjukhuset i Godby. Som mordvapen har använts yxa, varmed de mördade slagits i huvudet tills de dignat ned och givit upp andan. Även hustru Mattsson erhöll svåra yxhugg i huvudet.
Efter fullbordad mordgärning ha byrålådor och dylikt dragits ut och innehållet strötts över golvet. Härav ser man sålunda att rånmord föreligger. Huruvida banditerna kommit över kontanter och till vilket belopp är ännu icke till fullo utrett. Åsyna vittnen finnes icke. För övrigt äro vi tillsvidare icke i tillfälle att meddela några detaljer.

Ja så löd artikeln i tidningen Åland några dagar efter händelsen. Det skulle även vara den enda upplysning tidningsläsarna fick i fallet på Åland. Troligtvis hade censurlagarna effekt för jag fann ingen dödsannons eller vidare artikel i fallet. Som skyldiga till morden utpekades nämligen två ryska soldater som bodde i närheten.

Myndigheterna på Åland gjorde en diger undersökning genom förhör av ett antal vittnen och byssbor, man gjorde långa förhör med Alina på Godby sjukhus. Efter tre rättegångar kom man slutligen fram till att man inte med säkerhet kunde döma den utpekade Wasilij som mördaren, detta trots att Alina ett flertal gånger utpekat honom. Fallet lades ned och de med säkerhet skyldiga frikändes, med största sannolikhet på order av högsta ryska militärledningen på Åland.








Den gjutna rännan i bäcken som ledde vattnet till kvarnen

Grunden till mjölkvarnen invid bäcken. Här forsade då år 1916 stora mängder vatten igenom den ränna vi ser till vänster. Kvarngrunden ser man till höger.
Här mördades Karl August Mattsson och hans hustru blev illa slagen, paret hittades dagen efter då mjölkunder skulle hämta sitt malda mjöl.






Då jag arbetat med fallet ett tag kom jag på att någonstans hade jag läst om fallet och gick så till min Alandicaboksamling och jo här, i boken Ryska positionen Alandskaja av Martin Isaksson hittade jag vad jag sökte och jag läste följande:

Förstämning och oro i ännu högre grad väckte nyheten om ett bestialiskt rånmord i Hammarland Postad. Där påträffades två personer döda i skvaltkvarnslunden. Det tredje offret avled utan att komma till sans. Utredningen ansågs illa skött men det påpekades från polishåll att ingen hjälp var att räkna med när man vände sig till militärbefälet. Om chefens inställning på Frebbenby batteri hette det, " Efter någon dags proforma undersökning, kunde man se mördare återgå fria"
Å andra sidan var man i gården där den utpekade soldaten var inkvarterad övertygad om att "deras" pojkar inte kunde varit skyldiga till ett sådant dåd. I gården fanns ett tiotal inkvarterade i anderstugan. Långt mer än femtio år senare omvittnade husbonden i gården att där funnits bara hyggligt folk. Var någon från den förläggningen skyldig till dådet i Postad kvarn så inte var det någon kanoniär eller matros.
- Möjligen kunde det varit skomakaren deras!
Mordet förblev outrett.

Här har Martin Isaksson noterat att Alina skulle ha avlidit utan att komma till sans men detta är inte med sanningen  överensstämmande. Som vi ser av undersökningarna återfanns hon vid liv och förhör gjordes med henne på Godby sjukhus.




Rättegången

År 1917, den 26 februari förrättades för behandling av nedanomförmälda mål, urtima ting med det tingslag af Ålands domsaga, som utgöres af Hammarland och Eckerö socknar å tingsstaden Östergårds hemman i Kattby by uti förstsagde socken, närvarande härvid i egenskap af ordförande underskriven, Vice häradshöfding och för tiden högvederbörligen tillförordnad domhafvande i berörda domsaga, äfvensom Tingslaget följande Nämndemän:

Erik August Andersson från Bredbolstad by i Hammarlands socken
Johan Teodor Mattsson, ifrån Eckerö Kyrkoby
Albert Viktor Mauritz Jansson  från Strömma by jämväl i Hammarlands socken
Johan Eriksson från Storby by i Eckerö socken
John Alfred Viktorsson ifrån Näfsby by i förstsagde socken och
Frans Emil Fagerström ifrån Eckerö sockens Torp by.

Domareed

Nyvalde nämndemännen Johan Alfred Viktorssson och Frans Emil Fagerström aflade med tre fingrar å bok, efter försägning af Rättens ordförande, föreskriven domared, samt intogo därför platser i nämnden.

Dödsundersökning

Med anledning af Guvernören i Åbo och Björneborgs län den 15 januari innevaranbde år gifna anhållan om undersökning, angående i Arbetskarlarna Karl August Mattsson och Axel Lagerberg och dennes son från Postad by i Hammarlands socken 1916 förvarit mord hade af underskrifven ordförande urtima ting till denna dag i och då sagda dödsundersökning som vidtog till städeskommo å skedt upprop Kronolänsmannen Gustaf Brynolf Sundblom å tjänstens vägnar, äfvensom avlidna Karl August Mattssons bröder och söner till mördade Axel Lagerberg Torparen Reinhold Axelssson och Arbetaren Fridolf Lagerberg hvardera från Lillbolstad by i berörde socken, Axelsson jämväl såsom ombud för å Godby sjukhus under läkarvård fortfarande varande Karl August Mattssons hustru Alina Kristina Mattsson i stöd av ingifne fullmakt sålydande:






Alina ger fullmakt

Sedan har vidare antecknats att de å Landskansliet i Åbo tillkomna Guvenörsakterna no: 8025 och 8028 funnos tillhands angav aktor ett polisprotokoll af följande lydelse:







Protokoll av det polisförhör som gjordes med Alina Mattsson den 4 februari år 1917.

Protokoll fördt av underskrifven Kronolänsman å sjukhuset i Godby den 4 februari år 1917 i närvaro af  Handlanden Torsten Jansson, från sagde by, och Bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by i Hammarlands socken, såsom tillkallade vittnen hvarvid närvar å militärens vägnar Löjtnanten Zarokovskij från Mariehamn stad samt tolken Telegrafchefen Konstantin Kotscheregin från samma stad.
Polisundersökningen verkställdes med Arbetarhustrun Alina Kristina Mattsson från Postad by i Hammarlands socken, fortfarande under läkarvård å sjukhuset i Godby rörande morden natten mot den 13 decembar 1916 å hennes man Arbetaren Karl August Mattsson och hennes svärfader Arbetaren Axel Lagerberg från sagde by hvilka gemensamt bebodde en mindre byggnad vid Postadvägen, hvilken byggnad inrymde ett kök med kammare, innanför köket ett verkstadsrum och förstuga. Vidare fanns å gården en mindre vattenkvarn tätt invid boningshuset.

Alina Kristina Mattsson berättar om händelsen följande: Efter klockan 8 på aftonen Mariehamns tid, den 12 december 1916 hade hon och mannen samtidigt gått från köket till kvarnen, där man verkställde grynlagning. Då dessa varit där en tid skulle mannen mellan kl 9 - 10 gå ut och öppna vattenluckan för att stänga kvarnen och just som hon öppnat haken innanför kvarndörren fick mannen med detsamma ett yxhugg i hufudet av matrosen Wasilij, hade även av folket kallats för Jakobsson, men visste nog att uttalet ej var rätt. Vidare säger Alina att Wasilij ofta på kvällarna besökt makarna Mattssons hem, åtminstone 2 och 3 gånger i veckan i månatal och hade de alltid någon matros med sig än den ena än den andra och haft svärfadern att spela "skripko" eller fiol, aflägsnade sej vid kl 8 på kvällen. Vid sina besök brukade Wasilij vistas endast i köket. Han hade jämväl bjudit Karl och svärfadern till sig vid Lindboms gård i Frebbenby ehuru dessa intet besökt honom, men Alina hade han inte bjudit.






Den mördade Axel Lagerberg
Foto Bror Lagerbergs album

På fråga säger Alina att hon inte kommer ihåg hur yxan såg ut och att hon på Annadagen berättat för sjömanshustrun Anna Grönroos och att hon aftonen förut haft främmande. Säger att Wasilij frågat Alina om de varit i Amerika och förtjenat pengar Alina endast upplyst honom om dagslönen där. Söndagen den 10 december om aftonen då det redan varit mörkt hade Wasilij och en annan matros som hon ej kommer ihåg sent besökt makarna Mattsson före mordhändelsen.

Alina uppger att då hon och mannen gingo till kvarnen om aftonen morden förövades funnos i huset mannens ett guldur med ked, ett guldur med lång ked och en nål af guld en guldbrosch med blågrön sten, ett guldarmband, två silverfickur det o med ked, en revolver, ett tvåpipigt hagelgevär, svärfaderns börs af läder liknande en liten väska med åtminstone 3 stycken enmarksslantar samt en enmarkssedel vilka persedlar och penningar varit försvunna påföljande dag.

På fråga påminner sig att då hennes broder Torparen Karl Johan Höglund boendes i ett torp underlydande Bolstaholm säteri i närheten af  Pantsarenäs by i Geta socken, någon dag efter mordhändelsen besökte henne på sjukhuset i Godby, brodern sedan de samtalat med varandra om tillgången vid morden frågat Alina hvem som skulle övertaga makarnas bohag, hvartill hon svarat intet passar det för dig att öfvertaga detsamma, därmed åsyftande att brodern bodde långt från makarnas bostad, men säger tillika att emellan henne och brodern råder vänskapligt förhållande påminner sig icke om det med hennes svåger Torparen Reinhold Axelsson som jämväl varit på sjukhuset samtidigt varit fråga om att han skulle vårda sig om nämnda bohag.

Kommer ihåg att matrosen Wasilij och en annan matros förevisats för henne på sjukhuset någon dygn efter morden förövades men påminner sig icke att det då varit fråga om huruvida det var Wasilij som slog mannen Karl. Säger att hon vid detta tillfälle varit svag. Kommer ej ihåg att Löjtnanten Zarakovskij och hans fru varit närvarande vid besöket på sjukhuset.






Den mördade Karl August Mattsson
Foto Bror Lagerbergs album

Härefter visades Wasilij och en annan matros för Alina, därvid hon utpekade Wasilij och betygar att det var just han som slog Karl med yxan i hufvudet. På ytterligare ställd fråga om Alina icke möjligen mindes fel och tog miste på person, förklarar hon med särskild bestämdhet det var just Wasilij och ingen annan som slog Karl. Uppger att hon i skenet av lampan i kvarnen mycket väl såg och kände igen honom då han med yxa i handen slog Karl i hufvudet. Beträffande den andre förevisade matrosen säger Alina att hon nog känner igen honom och att han tillsammans med Wasilij varit i Mattssons hus men kan ej säga om han är samme matros som hon såg stå bredvid Wasilij vid kvarndörren då Karl blev slagen i hufvudet.

Sedan underskriven på tillställd fråga meddelat att detta protokoll kommer att förvaras i Kronolänsmanskontoret och möjligen ett exemplar därav insändas till Herr Guvenören i länet förklarades undersökningen avslutad.

Antecknades att avståndet mellan Frebbenby och mordplatsen är i det närmaste fyra kilometer.

Ort och tid som ovan


Eftersom uppläsande aktor upplyste att Alina Kristina Mattsson vid polisundersökningen ingenting kunnat meddela om på hvilket sätt hennes svärfader Axel Lagerberg eller hon själv blivit slagen skulle Anna Kristina Mattsson drabbats af tvänne yxhugg, det ena å kinden och det andra öfver hjässan berodde denna kortminthet enligt aktors förmodan, på det upprörda tillstånd hvari hon befunnit sig vid sin mans dödstillfälle isynnerhet som hon sedermera först under nattens lopp kommit till svagt medvetande om hvad som timat, och då hade Anna Kristina Mattsson placerat sitt hufvud på sin döda mans kropp uti hvilken ställning hon fortfarande befunnits när den utifrån tillstängds dörren på förmiddagen den 13 december öppnats hvarhos aktor vidare inlämnade ett sålydande prästbevis som jämväl upplästes därå aktor anhöll att undersökning rörande händelserna i fråga som nu måtte företagas förbehållande sig att därefter göra de yrkanden och påståenden hvartill sagda undersökning kunde föranleda, uti hvilken allt ovanbemälda sakägare jämväl förenade sig under anhållan om mördarna fällande till det strängaste straff lag förmådde.







Kyrkans intyg för rättegång
Diodecedis Aboensis Magni Princ Fina

Att arbetaren Axel Lagerberg f. 18.1. 1839, död 12.12.1916 och hans son, arbetaren Karl August Mattsson f. 11.12. 1867 och död 12.12.1916 voro nattvardsberättigade medlemmar av denna -evangelisk-lutherska församling, vaccinerade samt åtnjöto medborgerligt förtroende samt att den sistnämndes hustru Alina Kristina Mattsson född 11. 7. 1873 är nattvardsberättigad medlem av denna Evangelisk - lutherska församling samt åtnjuter medborgerligt förtroende intygar

Hammarland den 21 februari 1917
Viktor Jansson t.f. Kyrkoherde






Aktor namngav härå att i saken vittna Sjömannen Frans Franzen från Näfsby och bonden Fridolf Johansson från Postad byar i Hammarlands socken samt handlanden Torsten Jansson från Godby by i Finströms socken äfvensom bonden Daniel Alfons Westerlund från Näfsby by och Sjömanshustrun Anna Grönroos från sagda Postad by hvilka jämväl på upprop kommo tillstädes samt tillätos ojäfliga och välfrejdade befunne avlägga vittneseden å den de på mindre om edaförpliktelsen hvar för sig hördes och berättade:







Frans Franzen: att sinnessvage Bondesonen Erik Hansson från Postad by den 13 december 1916 kommit till vittnets hem och för vittnet berättat att Axel Lagerberg hemma i sin bostad låg antingen avsvimmad eller död, i anledning häraf vittnet , som bodde alldeles i närheten af Axel Lagerbergs hemvist genast begifit sig till sistnämnnda ställe, hvarest vid vittnets ankomst först befunnit sig en Torpare Mickelsson jämte en annan för vittnet obekant person hvilka vittnet tillsport om de visste hvar gårdsfolket befunnos hvartill dessa svarat nekande emedan de just anlänt i afsigt att avhämta mjöl från kvarnen hvarefter vittnet öppnat den tillstängda men inte fastlåsta förstugudörren och då å golvet varseblivit Axel Lagerberg liggande på högra sidan med hufvudet uppåtvänt fullt påklädd med undantag af tröja, samt å golf å väggar sett fullt af blod och hjärnsubstans, därå vittnet gått in uti stugan och kammaren, där lådorna till skåp och byråer varit utdragna samt dessas innehåll huller om buller kringstrött å golvet hvarefter vittnet iaktagit att gardinerna varit neddragna för fönstren ehuro klockan då varit vid pass tio på förmiddagen. Därefter hade vittnet efter att först hafva stängt dörrarna till stugan, begifvit sig ut på gården och tillsagt ofvannämnda personer att komma med till kvarnen för att eftersöka det öfriga husfolket. Men då berörda personer nekat vägrade medfölja vittnet ville vittnet ej heller ensam företaga vidare undersökning utan sände med Bonden Albinus Kvanström bud efter ortens kronolänsman hvilken jämväl skyndsamt tillstädsekom och i närvaro af vittnet jämte efterföljande vittnet Fridolf Johansson som tillsades att öppna kvarndörren inträdt i kvarnen, där Karl August Mattsson med ryggen mot golvet legat i större blodpölar och bakom honom hans hustru Alina Kristina Mattsson liggande med hufvudet på sin döda mans bröstkorg i och hade hon vid aktor och vittnets inkomst i kvarnen något höjt hufvudet och öppnat ögonen samt talat några ord ehuru vittnet som för tillfället varit mycket upprört ej kunde påminna sig hvad hon yttrat och hade vittnet därefter närvarit ända tills Alina Kristina Mattsson afsändes till sjukhuset i Godby men kunde icke heller påminna sig huruvida Alina Kristina Mattsson färförinnan omnämnt hvilka som vore mördarena och hade de närvarande även undandragit sig att tala mycket vid henne på grund af hennes ytterst medtgna och svaga tillstånd, tilläggande vittnet att vittnet som bor omkring 150 meter från de mördades hem föregående afton ingenting ovanligt märkt och att vittnet icke kunde med visshet säga om ryska soldater plägade vistas hos Lagerbergs men jämväl hört aflidne Axel Lagerberg före sitt frånfälle yttrat att folket så varit samt att Lagerberg ett par kvällar före mordet sagt: "Gud bevare oss att hos oss säga något illa om militären ty det var ej bra" påminde sig vittnet dessutom att då dörrarna till kvarnen vid omvittnade tillfällen öppnats kvarnen varit i full gång hvarföre vittnet stängt desamma, äfvensom att vittnet tidigare i de avlidnas hem fäst sig vid att å ena väggen plägat hänga fickur, men kunde icke säga huruvida dessa funnos kvar å väggen då Alina Kristina Mattsson från kvarnen inburos i stugan och tillade vittnet slutligen att aflidne Lagerberg och Mattsson ansågos förmögna, hvarför här enligt vittnets förmenande rånmord förelåge.





Ryska officerare år 1917 på Åland

Rättegången fortsätter så med de övriga vittnenas utsago och avslutas med följande:

Enär häradsrätten finna nödigt att i saken afhöra Alina Kristina personligen anstår med vidare åtgärd i denna undersökning till nästa i tingslaget skeende lagtima ting och dess andra rättegångsdag då Aktor å tjänstens vägnar samt sakägarna om de så önska åter på upprop böra tillstädes komma böra till nästa sagda rättegång kalla Alina Kristina Mattsson samt där hos om möjligt vara försedd med utredning om bemälda Wasilij och Alexander tillsammans ävensom all annan till buds stående upplysning i saken.

Vid nästa urtima ting som hölls den 20 mars 1917 beslöts att ännu en gång framskjuta rättegången till den 19 april samma år. Där beslöts att bevisen räckte inte för en fällande dom och ärendet avfördes.
De anklagade gick fria.


Följande vittnesuppgifter:

































En kvarnsten från skvaltkvarnen som blomlandsprydnad på gården Mjölnars i Hammarlands Postad.

Bror Lagerberg berättar även att han i släkten hört sägas att flera år efter mordet kommer en rysse till byn och förhör sig om Lina och var hon finns. Efter ett tag var han försvunnen.

Frågan är: Vem var mannen, var det eventuellt Wasilij som återvände till byn och ville förklara sig och kan det då vara möjligt att han hade bud till henne vem som var mördaren?  De flesta som vet något om fallet är döda men om någon som läser detta har hört denna historia är denna blogg intresserad av att få detta berättat. Jag söker även fotografier från mordplatsen, kvarnen och den stuga som fanns där tidigare.


Källor: Tidningen Dalpilen
            Tidningen Åland, Ålands Landskapsarkiv
            Bror Lagerberg Östanträsk
         

Malat i Godby den 21 augusti år 2017


Johan G. Granlund

tisdag 11 oktober 2016

Bronsklubban från Finby - handtag till nattvardskärl från ryska kyrkan i Bomarsunds fästning?






Finbyklubban, här utställd i en monter på Ålands Museum

År 1925 hittade den då tioåriga finbypojken Gösta Sundman denna märkliga tingest. Närapå tio år därefter, år 1934, gör den då nyutnämnde landskapsarkeologen Matts Dreijer ett besök hos bonden Einar Sundman på gården Mattas i Sund Finby. Vi låter Dreijer själv berätta om hur det gick till då han för första gången såg föremålet. Här nedan Matts minneshågkomster.




- En kväll förde lyckans gudinna mina steg till "Mattasin"  i Finby och eftersom jag kände de flesta bönder personligen sedan mina år vid Ålands Centrallag, plägade jag vid mina cykelfärder i bygderna ibland titta in hos någon av dem och fråga huru korna mjölkade eller huru gumman mådde.
Einar berättade för mig om det egendomliga föremål, han hittat, då han några år tidigare grävt i sin trädgård. Trots protester lyckades jag förmå honom att gå upp på vinden efter föremålet. Jag hörde honom prata för sig själv och slänga lådor däruppe. Men slutligen kom han med det. Jag förstod genast att jag hade fått århundradets fynd i min hand. Stilen på de två apostlafigurerna på klubbans holk tydde på tidig medeltid.
"Jasså" sade han, vill du ha den till museet så stopp den i fickan!




Vi ser här Mattas gården i Finby från i dag. Gården drives i dag som Mattas Gårdsmejeri av Einar Sundmans sonsons dotter. Gården besökes av tusentals gäster varje år på Skördefesten.

Till vänster ser vi den gamla trädgården dit Einar hade kört jord från "Korsgälorna", en åkerteg några hundra meter därifrån. 
 Jag har varit i kontakt med Göstas dotter Marita Karlsson och hon berättar att det var hennes far, då tioåriga Gösta Sundman, som egentligen hittade föremålet och tog vara på det. Så det var nog i Göstas leksakslådor Einar var och rotade medan Matts Dreijer väntade i köket.




Här ser vi den egentliga fyndplatsen.

 Området kallas "Korsgälorna" och har hetat så i alla tider. Här går den urgamla vägen från Finby norrut emot Lövvik och över bergen till Sunds kyrka. Denna väg hade varje söndag i hundratals år trampats av Finby och Tranviksbor, längre fram längs vägen anslöt sig Persnäs och Persbyfolket, Gunnarsbyborna, Domarbölarna och Jyssbölsfolket. 

Längst fram i bild tar vägen en skarp sväng emot vänster och precis där fanns "Sjöblads gälan", en liten åkerteg som hörde till Trögers hemman och som Anselm Sjöblad brukade denna tid. Åkertegen är nu beväxt med löv och barrskog.




Här ser vi Anselm Sjöblad med sin hustru Ulla som skördar säd på sin åkergäla i slutet av 1940-talet. I kanten längst bort i bild går kyrkvägen och där fanns troligtvis den jordhög som Einar berättar att han hämtade jord ifrån till sin trädgård. Med största sannolikhet var det frågan om dikesjord som han tog tillvara. Finbys gårdsbackar var den tiden ganska steniga och jorden var moränrik så att Finbys bönder fyllde på med jord från bördigare marker för sina trädgårdar. Så gjorde även man på min hemgård Norrgårds som var granne med Mattas.





Mattas gamla stenstolpa vid infarten till gården.




Låt oss se hur Ålands Museum presenterar klubban, i  presentationen står följande:

Finbyklubban, ett lösfynd från Mattas i Finby Sund. En förgylld klubba bestående av en holk och ett tillplattat huvud med 12 trubbiga knoppar. Holken har två apostlafigurer ställda på vardera sidan klädda i bysantinska dräkter. Klubban har tolkats som nod till en korsstav.


Jag ber nu min vän Graham Robins, intendent och ansvarig för Ålands kulturhistoriska museum, att ge mig mera upplysningar om föremålet, ni har säkert mera uppgifter om denna märkliga "kristliga klubba" säger jag. Efter en dag har jag följande uppgifter i min e-postlåda:

 Sund Finby 460:1 Bronsklubba.
Totallängd 92 millimeter, mm, holkens längd 60 mm, holkens diameter 38 mm. Kulan har ursprungligen haft tolv taggar i tre rader innehållande envar fyra, yttersta radernas taggar har varit trekantiga med en plan yta utåt, mittenradens taggar avlångt fyrkantiga, ur kulan har en del av väggen bortfallit, varigenom endast sju taggar numera finnes kvar, på kulans topp finns ett runt hål med 18 mm diameter omgiven av en 7 mm platt vulst, holken har i relief symmetriskt ställda två apostlafigurer med vänstra handen hållande en bok över magen, den högra armen upplyft från armbågen, klädnaden gör ett veck ovanom knäna, nedre delen av kjorteln ornerad med två vertikala streck med två tvärstreck inuti ( på ena figuren, på andra saknas tvärstrecken ) samt sneda streck, kjortelfållen markerad med två parallella horisontella streck med tvärstreck inuti, emellan apostlafigurerna står två figurer förmodligen trädmotiv med topparna kluvna och böjda i bågar åt vardera sidan, rötterna markerade genom vertikala resp. snett lutande streck emellan de nämnda fyra figurerna i relief finns inristade fyra dylika figurer, holkens bas är markerad av en 4 mm bred och 4 mm hög vulst.


Ja så långt experternas noggranna analys av Finby klubban.



Finby klubban i sällskap med många fina fynd från Åland.

Så kommer då en fortsättning på uppgifterna i museets kartotek: Enligt brev av Dr. C.A. Nordman vid Finlands Nationalmuseum kan klubban dateras till omkring 1250. Klubban påträffades hösten 1934 under grävning i trädgården hos Mattas. Gåva till museet av gårdens ägare Einar Sundman.
( årtalet här måste vara fel, skall vara 1925 inte 1934, det var då den överlämnades)

Tilläggsuppgifter år 1972: Trädgården ligger norr om gamla landsvägen i (norra Finby) och ca 10 meter öster om Mattas mangårdsbyggnad. Jorden påfylld från en gärda i en skogskant norr om Finby. Gården har tillhört Trögers hemman, ägs nu av (1972) av Anselm Sjöblad i Finby. Uppgiftslämnaren Gösta Sundman, Finby, ca 10 åring hittade klubban. Hans far Einar Sundman lämnade in den till museet. Tilläggas kan att Gösta Sundman föddes den 1 augusti år 1915.

Så, nu börjar sammanhanget klarna och alla bitar föll på plats. Gösta Sundman besöker det nyinvigda Ålands Museum och får se "finbyklubban" utställd. Han kommer då in med tilläggsuppgifterna för det var ju han som hittade den en gång som 10-årig grabb och en sådan händelse glömmer man ju aldrig. 


Matts Dreijer, var en gudabenådad talare med en otrolig fantasi som jag personligen har fått lyssnat till ett antal gånger. Matts har i ett antal artiklar förklarat hur denna "biskops" nod till en korsstav hamnat i ett dike i norra Finby. Han drog den slutsatsen att det är den på de Baltiska havets öar döda och där begravda biskop Wennis korsstavsnod. Hans grav finns ju vid Sunds kyrka och "finbyrövarna" smälte bort guldet och slängde klumpen "till skogs". Så var det, punkt slut!






Datorsimulerad bild av "Ryska kyrkan" i Bomarsunds fästning. Bild ur boken Bomarsund av Robins, Skogsjö & Örjans.

Denna bloggs redaktör har inte tillnärmelsevis lika god talets gåva som Matts Dreijer hade men jag kan berömma mig med att ha lika bra fantasi som han. En forskare, antingen utbildad eller amatör kommer ingenstans om man inte har fantasi och kan försöka leva sig in i händelserna. 

Jag skall här komma med den teorin att vi har här att göra med ett föremål som bortrövats från den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning år 1854. 
På klubban finns två apostlafigurer och en av dem är Andreas, Petrus broder som blev skyddshelgon för Ryssland, Grekland och Skottland. Andreas blev avrättad på ett snedställt kors, ett s.k. Andreaskors, han brukar hålla en bokrulle i sin hand. Till yrket var han fiskare samma som sin bror och han åtlydde Jesus befallning "bliv människofiskare"!




Föremålet har blivit bedömt vara en "klubba" eller en nod till en biskopsstav. Det senare enligt Matts Dreijer. Det skulle då passa in på en hög kyrklig dignitär som vandrade i Sundsbygden, eventuellt Wenni själv.
Jag lutar mera åt att det är en del av ett föremål som stulits ifrån den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.





Då man slår upp frågan om vad är en nod, får man 15 olika betydelser. En av dem är inom konsten: Tillplattad kula på vinglas eller ansvällning på skaftet till pokal.




Inom den katolska kyrkovärlden kallas dessa kärl Ciborium och inom den österländska ortodoxa sidan Diskos. Vid sökning på ciborium får man följande uppgifter: Ett nattvardskärl som används i liturgin för att förvara det invigda, konsekrerade nattvardsbrödet, även kallade oblater. Ett ciborium är ofta av metall och ser ut som en kalk, med fot, nod, hals och behållare.
Jag anser att den funna noden är mellanstycket till ett nattvardskärl. Foten, halsen och kärlet är bortslagna och vi har mellanstycket, noden.




Fransmännens läger i Finby. Bildtext i Nya Åland. En del av krigets vardag i fransmännens huvudläger i Finby har fransmannen Morel-Facio fångat här. En stilla by-idyll mitt i kriget visar något av den dåtida landskapsbilden. ( Foto Jan Andersson).

Vi skall låta fantasins vingar få fritt spelrum! Då jag legat några sömnlösa nätter och funderat på denna händelse sade det bara "klick". Såhär gick det till: Fransmännen (ca. 12.000 man och kvinnor) hade sitt tältläger i Finby. De var tillsammans med brigadmajor Jones från England som slöt upp via Mångstekta med om stormningen av fästningen. Nu var det ingen hejd på röveriet. Otaliga föremål försvann och finns än i dag på olika auktionssajter världen över. Då man kommer in i ryska kyrkan hittar man många fina saker. Här har vi lite nattvardskärl, dom tar vi med oss till Finbytältet och smälter ned. Sagt och gjort och då man fått bort guldet kastar man iväg bronsklumpen över skogsvägen för den ids man ju inte släpa till Frankrike. 

Den bild vi ser ovan är tagen just från det håll där vi befinner oss i våra "klubbeforskningar". Vyn vi ser är ritad från den väg som går emot Korsgälorna, det är min allra bestämdaste uppfattning. Här har jag sprungit och lekt som barn så vyn jag ser framför mej är exakt. Mattas ladan till höger och deras kvarn, Trögers uthusen och kvarnen mot vänster och längst bort Norrgårds gårdsmiljö med sin kvarn. 

En man som jag träffade ofta som barn och som jag fiskade och for ut på fågelskyttefärder med var Henry Lindholm. Han bodde i torpet som förr kallades Sammels, ett stenkast från fyndplatsen, han bedrev växthusodling. Henry berättade vad han hört angående fransmännens läger i Finby. De hade sina tält nära vårt hus sade dom gamla.





Förstadagsbrev, lertassar och bronsklubban år 1986.

Alla trevliga saker som hänt på Åland måste ju får ett eget frimärke. Här ståtar vår bronsklubba i all sin glans och året är 1986. Är den inte vacker?


Klubbat i Godby den 11 oktober år 2016

Johan Granlund

Bronsklubban från Finby - handtag till nattvardskärl från Bomarsund?






Finbyklubban, här utställd i en monter på Ålands Museum

År 1925 hittade den då tioåriga finbypojken Gösta Sundman denna märkliga tingest. Närapå tio år därefter, år 1934, gör den då nyutnämnde landskapsarkeologen Matts Dreijer ett besök hos bonden Einar Sundman på gården Mattas i Sund Finby. Vi låter Dreijer själv berätta om hur det gick till då han för första gången såg föremålet. Här nedan Matts minneshågkomster.




- En kväll förde lyckans gudinna mina steg till "Mattasin"  i Finby och eftersom jag kände de flesta bönder personligen sedan mina år vid Ålands Centrallag, plägade jag vid mina cykelfärder i bygderna ibland titta in hos någon av dem och fråga huru korna mjölkade eller huru gumman mådde.
Einar berättade för mig om det egendomliga föremål, han hittat, då han några år tidigare grävt i sin trädgård. Trots protester lyckades jag förmå honom att gå upp på vinden efter föremålet. Jag hörde honom prata för sig själv och slänga lådor däruppe. Men slutligen kom han med det. Jag förstod genast att jag hade fått århundradets fynd i min hand. Stilen på de två apostlafigurerna på klubbans holk tydde på tidig medeltid.
"Jasså" sade han, vill du ha den till museet så stopp den i fickan!




Vi ser här Mattas gården i Finby från i dag. Gården drives i dag som Mattas Gårdsmejeri av Einar Sundmans sonsons dotter. Gården besökes av tusentals gäster varje år på Skördefesten.

Till vänster ser vi den gamla trädgården dit Einar hade kört jord från "Korsgälorna", en åkerteg några hundra meter därifrån. 
 Jag har varit i kontakt med Göstas dotter Marita Karlsson och hon berättar att det var hennes far, då tioåriga Gösta Sundman, som egentligen hittade föremålet och tog vara på det. Så det var nog i Göstas leksakslådor Einar var och rotade medan Matts Dreijer väntade i köket.




Här ser vi den egentliga fyndplatsen.

 Området kallas "Korsgälorna" och har hetat så i alla tider på gamla skattläggningskartor. Här går den urgamla vägen från Finby norrut emot Lövvik och över bergen till Sunds kyrka. Denna väg hade varje söndag i hundratals år trampats av Finby och Tranviksbor, längre fram längs vägen anslöt sig Persnäs och Persbyfolket, Gunnarsbyborna, Domarbölarna och Jyssbölsfolket. 

Längst fram i bild tar vägen en skarp sväng emot vänster och precis där fanns "Sjöblads gälan", en liten åkerteg som hörde till Trögers hemman och som Anselm Sjöblad brukade denna tid. Åkertegen är nu beväxt med löv och barrskog.




Här ser vi Anselm Sjöblad med sin hustru Ulla som skördar säd på sin åkergäla i slutet av 1940-talet. I kanten längst bort i bild går kyrkvägen och där fanns troligtvis den jordhög som Einar berättar att han hämtade jord ifrån till sin trädgård. Med största sannolikhet var det frågan om dikesjord som han tog tillvara. Finbys gårdsbackar var den tiden ganska steniga och jorden var moränrik så att Finbys bönder fyllde på med jord från bördigare marker för sina trädgårdar. Så gjorde även man på min hemgård Norrgårds som var granne med Mattas.





Mattas gamla stenstolpa vid infarten till gården.




Låt oss se hur Ålands Museum presenterar klubban, i  presentationen står följande:

Finbyklubban, ett lösfynd från Mattas i Finby Sund. En förgylld klubba bestående av en holk och ett tillplattat huvud med 12 trubbiga knoppar. Holken har två apostlafigurer ställda på vardera sidan klädda i bysantinska dräkter. Klubban har tolkats som nod till en korsstav.


Jag ber nu min vän Graham Robins, att ge mig mera upplysningar om föremålet, ni har säkert mera uppgifter om denna märkliga "kristliga klubba" säger jag. Efter en dag har jag följande uppgifter i min e-postlåda:

 Sund Finby 460:1 Bronsklubba.
Totallängd 92 millimeter, mm, holkens längd 60 mm, holkens diameter 38 mm. Kulan har ursprungligen haft tolv taggar i tre rader innehållande envar fyra, yttersta radernas taggar har varit trekantiga med en plan yta utåt, mittenradens taggar avlångt fyrkantiga, ur kulan har en del av väggen bortfallit, varigenom endast sju taggar numera finnes kvar, på kulans topp finns ett runt hål med 18 mm diameter omgiven av en 7 mm platt vulst, holken har i relief symmetriskt ställda två apostlafigurer med vänstra handen hållande en bok över magen, den högra armen upplyft från armbågen, klädnaden gör ett veck ovanom knäna, nedre delen av kjorteln ornerad med två vertikala streck med två tvärstreck inuti ( på ena figuren, på andra saknas tvärstrecken ) samt sneda streck, kjortelfållen markerad med två parallella horisontella streck med tvärstreck inuti, emellan apostlafigurerna står två figurer förmodligen trädmotiv med topparna kluvna och böjda i bågar åt vardera sidan, rötterna markerade genom vertikala resp. snett lutande streck emellan de nämnda fyra figurerna i relief finns inristade fyra dylika figurer, holkens bas är markerad av en 4 mm bred och 4 mm hög vulst.


Ja så långt experternas noggranna analys av Finby klubban.



Finby klubban i sällskap med många fina fynd från Åland.

Så kommer då en fortsättning på uppgifterna i museets kartotek: Enligt brev av Dr. C.A. Nordman vid Finlands Nationalmuseum kan klubban dateras till omkring 1250. Klubban påträffades hösten 1934 under grävning i trädgården hos Mattas. Gåva till museet av gårdens ägare Einar Sundman.
( årtalet här måste vara fel, skall vara 1925 inte 1934, det var då den överlämnades)

Tilläggsuppgifter år 1972: Trädgården ligger norr om gamla landsvägen i (norra Finby) och ca 10 meter öster om Mattas mangårdsbyggnad. Jorden påfylld från en gärda i en skogskant norr om Finby. Gården har tillhört Trögers hemman, ägs nu av (1972) av Anselm Sjöblad i Finby. Uppgiftslämnaren Gösta Sundman, Finby, ca 10 åring hittade klubban. Hans far Einar Sundman lämnade in den till museet. Tilläggas kan att Gösta Sundman föddes den 1 augusti år 1915.

Så, nu börjar sammanhanget klarna och alla bitar föll på plats. Gösta Sundman besöker det nyinvigda Ålands Museum och får se "Finbyklubban" utställd. Han kommer då in med tilläggsuppgifterna för det var ju han som hittade den en gång som 10-årig grabb och en sådan händelse glömmer man ju aldrig. 


Matts Dreijer, var en gudabenådad talare med en otrolig fantasi som jag personligen har fått lyssnat till ett antal gånger. Matts har i ett antal artiklar förklarat hur denna "biskops" nod till en korsstav hamnat i ett dike i norra Finby. Han drog den slutsatsen att det är den på de Baltiska havets öar döda och där begravda biskop Wennis korsstavsnod. Hans grav finns ju vid Sunds kyrka och "finbyrövarna" smälte bort guldet och slängde klumpen "till skogs". Så var det, punkt slut!






Datorsimulerad bild av "Ryska kyrkan" i Bomarsunds fästning. Bild ur boken Bomarsund av Robins, Skogsjö & Örjans.

Denna bloggs redaktör har inte tillnärmelsevis lika god talets gåva som Matts Dreijer hade men jag kan berömma mig med att ha lika bra fantasi som han. En forskare, antingen utbildad eller amatör kommer ingenstans om man inte har fantasi och kan försöka leva sig in i händelserna. 

Jag skall här komma med den teorin att vi har här att göra med ett föremål som bortrövats från den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning år 1854. 
På klubban finns två apostlafigurer och en av dem är Andreas, Petrus broder som blev skyddshelgon för Ryssland, Grekland och Skottland. Andreas blev avrättad på ett snedställt kors, ett s.k. Andreaskors, han brukar hålla en bokrulle i sin hand. Till yrket var han fiskare samma som sin bror och han åtlydde Jesus befallning "bliv människofiskare"!




Föremålet har blivit bedömt vara en "klubba" eller en nod till en biskopsstav. Det senare enligt Matts Dreijer. Det skulle då passa in på en hög kyrklig dignitär som vandrade i Sundsbygden, eventuellt Wenni själv.
Jag lutar mera åt att det är en del av ett föremål som stulits ifrån den ortodoxa kyrkan i Bomarsunds fästning.





Då man slår upp frågan om vad är en nod, får man 15 olika betydelser. En av dem är inom konsten: Tillplattad kula på vinglas eller ansvällning på skaftet till pokal.




Inom den katolska kyrkovärlden kallas dessa kärl Ciborium och inom den österländska ortodoxa sidan Diskos. Vid sökning på ciborium får man följande uppgifter: Ett nattvardskärl som används i liturgin för att förvara det invigda, konsekrerade nattvardsbrödet, även kallade oblater. Ett ciborium är ofta av metall och ser ut som en kalk, med fot, nod, hals och behållare.
Jag anser att den funna noden är mellanstycket till ett nattvardskärl. Foten, halsen och kärlet är bortslagna och vi har mellanstycket, noden.




Fransmännens läger i Finby. Bildtext i Nya Åland. En del av krigets vardag i fransmännens huvudläger i Finby har fransmannen Morel-Facio fångat här. En stilla by-idyll mitt i kriget visar något av den dåtida landskapsbilden. ( Foto Jan Andersson).

Vi skall låta fantasins vingar få fritt spelrum! Då jag legat några sömnlösa nätter och funderat på denna händelse sade det bara "klick". Såhär gick det till: Fransmännen (ca. 12.000 man och kvinnor) hade sitt tältläger i Finby. De var tillsammans med brigadmajor Jones från England som slöt upp via Mångstekta med om stormningen av fästningen. Nu var det ingen hejd på röveriet. Otaliga föremål försvann och finns än i dag på olika auktionssajter världen över. Då man kommer in i ryska kyrkan hittar man många fina saker. Här har vi lite nattvardskärl, dom tar vi med oss till Finbytältet och smälter ned. Sagt och gjort och då man fått bort guldet kastar man iväg bronsklumpen över skogsvägen för den ids man ju inte släpa till Frankrike. 

Den bild vi ser ovan är tagen just från det håll där vi befinner oss i våra "klubbeforskningar". Vyn vi ser är ritad från den väg som går emot Korsgälorna, det är min allra bestämdaste uppfattning. Här har jag sprungit och lekt som barn så vyn jag ser framför mej är exakt. Mattas ladan till höger och deras kvarn, Trögers uthusen och kvarnen mot vänster och längst bort Norrgårds gårdsmiljö med sin kvarn. 

En man som jag träffade ofta som barn och som jag fiskade och for ut på fågelskyttefärder med var Henry Lindholm. Han bodde i torpet som förr kallades Sammels, ett stenkast från fyndplatsen, han bedrev växthusodling. Henry berättade vad han hört angående fransmännens läger i Finby. De hade sina tält nära vårt hus sade dom gamla.





Förstadagsbrev, lertassar och bronsklubban år 1986.

Alla trevliga saker som hänt på Åland måste ju får ett eget frimärke. Här ståtar vår bronsklubba i all sin glans och året är 1986. Är den inte vacker?


Klubbat i Godby den 11 oktober år 2016

Johan Granlund