Tremastade skonertgaleasen Kolumbus - byggd på Vårdö Ängö

Skonertgaleasen Kolumbus
Ett kompendium över fartygets levnadshistoria uppgjort av Hugo Häggblom.
Pärmbild Dick Häggblom.

En dag kom en kund in på mitt lilla försäkringskontor Pohjola på Norragatan i Mariehamn för ett ärende. Hans namn var Hugo Häggblom. Han berättade att han hade skrivit om den tremastade skonertgaleasen Kolumbus och han undrade om jag var intresserad av att ta emot ett exemplar av hans publikation emedan han förstod att jag var från den släkt som senast ägt fartyget. Den siste ägaren var nämligen August Mattsson från Tranvik som var min farmors bror.
Jag tackade vänligen för erbjudandet och i dagarna har jag noga studerat innehållet och vill här i min blogg framlägga alla de uppgifter om fartyget och dess öden som jag kan finna.

Berättelsen ger en unik bild av ett fartygsbygge på Åland på 1800-talet. Det skulle nämligen visa sig att Hugo Häggblom i sin hand fått sin farfar Anders Victor Häggbloms dagbok som han skrev åren
1865-1908. Här finns dagliga noteringar och man kan följa fartygsbygget från dess första dag till den sista.

Här vilar hon i dag, under vattnet invid Kolumbus grynnan i innerfjärden  Estvik i Finby by av Sunds kommun. Som ett ödets ironi låg hennes stapelplats längst bort i fjärran, på Ängö i Vårdö, tvärs över Lumparn. Vi kan se grynnan i bildens mitt och vraket ligger inom en femtiometers sträcka hitåt ifrån grynnan. Jag kan ännu minnas huru garnen trasslade in sig i spanterna då jag lade ut kvällsnäten. Min sons stuga finns invid denna strand.

Påmönstringsrulla för Kolumbus, finns på Ålands Sjöfartsmuseum.

Det fanns även en annan koppling. Min farfar Johan "Janne" Granlund sjökapten från navigationsskolor i Mariehamn och Vasa (Nikolaistad) skulle enligt uppgifter haft påmönstring på fartyget och jag uppsökte därför Ålands Sjöfartsmuseum för att kontrollera manskapslistorna. Trots ihärdiga försök med amanuens hjälp lyckades vi inte hitta hans namn bland de mönstrade. Troligtvis fanns inte alla rullor i arkivet.

Jag brukar söka efter information om olika händelser i det Digitala tidningsbiblioteket för Finland och vid ett sök efter en helt annan historia stötte jag på denna notis som jag sparade. Nu minns jag inte vilken av de finländska tidningarna denna notis ingick i. Jag hoppade i alla fall till då jag läste.

Texten är tragisk, den berättade om ett mord, där den åländske befälhavaren på just Kolumbus skulle mördas. Erik August Eriksson var hans namn.

Hemsk mordgärning ombord på åländskt fartyg i Kotka.
Från Kotka ingick på söndagen en sorglig nyhet.  Om ombord på det åländska motorfartyget Lydia
hade tidigt samma morgon ett mord blivit begånget. Offret för det hemska blodsdådet var en känd mariehamnare, skepparen och gårdsägaren Erik Eriksson anställd som befälhavare å den 3-mastade galeasen Kolumbus hemmahörande i Sund. Skepparen Eriksson var ombord på Lydia och blev där med kniv överfallen av i Kotka påmönstrade konstapeln Nordensved vars hemort tills vidare är oss obekant. Sedan Eriksson blivit knivhuggen föll han överbord men upptogs genast ur vattnet - men som död. Det har vid undersökning framgått att döden var en följd av knivhuggen. Gärningsmannen häktades omedelbart . Ombord på Kolumbus fick man först vid 7-tiden söndag morgon vetskap om det ohyggliga blodsdådet, vilket förövades vid 4-tiden på morgonen. Den under så sorgliga omständigheter bortryckte åländske sjöfararen var född den 28 juli år 1884 och sålunda vid sitt frånfälle nära 42 år gammal. Han sörjes närmst av efterlämnad änka och en son.

Dödsannons efter gårdsägaren Erik August Eriksson från Mariehamn, införd i Åland den 12 juni år 1926.

Artikel samma dag som dödsannonsen i tidningen Åland.
Om dråpet i Kotka.

Ombord på motorfartyget Lydia berättar fastländska tidningar att Kolumbus befälhavare, skepparen Erik Eriksson från Mariehamn och konstapeln Ruben Nordensved hade brottats på lek varvid Eriksson avgick som segrare. Häröver blev Nordensved så förbittrad så att han grep en skomakarkniv och tillfogade skeppare Eriksson ett svårt sår i halsen ( enligt andra uppgifter skulle kniven träffat i hjärtat). Stöten var så kraftig så att Eriksson ramlade överbord. Man fick dock genast upp honom men han var då redan död. Döden hade enligt läkarens utlåtande förorsakats av knivhugget och icke av drunkning. Dråparen är född år 1898 i Saltvik och har familj. Någon ovänskap har icke rått mellan dem. Nordensved har erkänt sitt dåd och betygat sin ånger däröver. Den unge dråparen är född av finsktalande till Åland inflyttade föräldrar och bar tills för några år sedan namnet Isojoki.

I boken Familjer och gårdar i Sund av Håkan Skogsjö, finns under rubriken Skeppslista vår Kolumbus införd.
Skonaren Kolumbus, Tore Hägerstrands samling Ålands Sjöfartsmuseum.
Inköpt från Mariehamn 1920 av Haraldsby Tegelbruk A/B men med August Mattsson från Tranvik som redare.
Förbyggd 1920 i Haraldsby.
Förliste i Tranvik Fadervik 1926
Rn 659

Här måste vi rätta herr Skogsjö och Ålands Sjöfartsmuseum. Kolumbus förliste inte i Fadervik utan i finbyfjärden Estvik då den slet sig i en storm efter att ha legat för ankar utanför Tranvik Öjen. Som jag tidigare nämnt ligger den med bara spanterna under vattnet invid Kolumbus grynnan som vi kallar den i trakten.

Kolumbus ankare bärgades på 1970-talet av en William Sundblom från Prästö och detta ankar ligger ännu på en gårdsplan därstädes. Undertecknad bloggredaktör kan vittna i denna sak emedan jag vid den tiden just hade färdigställt vår stockstuga i Estvik och jag var där och målade. I en hel veckas tid såg jag då huru Sundblom hopandes och roendes med sin öka, slet dag ut och dag in på viken utanför mitt stugfönster för att få loss ankaret ur bottendyn.
Detta lyckades till slut och han kunde sedan forsla det till Prästö.

Jag har i det finländska Digitala Tidningsbiblioteket hittat ett antal notiser om Kolumbus resor inom rubriken Sjöfart. Nämnas kan så kallas Kolumbus för  "galeasen", "skonertgaleasen", "skonerten" samt "segelfartyget" Kolumbus. Man benämner alltid  fartyget som den "3-mastade" osv.
Utan undantag skrivet namnet med K, endast i något fall har man stavat det med C.

Här från tidningen Åland av den 10.10.1908
Tremastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapt. Elis Jansson, anlände i går den 9 oktober från Altona till Ekenäs.

Björneborgs Tidning av den 21.5. 1920
Den 19 inkommo finländske 3-mastade segelfartyget Kolumbus för att lossa trävaror från firma Rosenlew till Stockholm

Åland den 23.10 1907
Tremastade galeasen Kolumbus av vårdö, kapt. A. E. Jansson var i går klar att avsegla från Flensburg till Valdö, (Vårdö?)

Ålands Sjöfartstidning den 30.4. 1904
Tremastade galeasen Kolumbus som ligger i Kiel blev i går segelklar och afvaktar gynnsam vind.

Västra Finland av den 17.10. 1900
Tremastade skonertgaleasen Kolumbus, Eriksson, vari förgår klar att segla från Räfsö.

Åbo Underrättelser av den 26.10. 1909.
Kolumbus, 3-mastad galeas av V. Jansson, klar att 21 oktober från Narva till Kiel.

Västra Finland av den 30.3. 1909
3-mastade galeasen Kolumbus av Vårdö, kapten Elis Jansson har befraktats från Lumparlands såg till Kiel med plankor å bräder a 19,5 Rmk.


Ja detta var en liten expose´ över Kolumbus färder mellan olika hamnar på våra närliggande hav.

Vi skall nu återgå till Hugo Häggbloms publikation över Kolumbus och vi låter texten tala i dess inledning. Därefter publicerar vi sidorna och kära läsare gå sedan igenom dem sida för sida ifall dagbokens noteringar är intressanta.

Tremastade skonertgaleasen Kolumbus
Inledning av Hugo Häggblom

Min farfar, bonden Anders Wictor Häggblom från Ängö, Vårdö, född den 12.1. 1835 och död den 16.12. 1911, måste ha varit en upptagen man. Han skötte jordbruket, byggde många hus, bland annat nuvarande mangårdsbyggnaden på Ängö och ändå hade han tid att vara huvudredare för bk. "Fäderneslandet", och sksk. "Probus" samt medredare i åtminstone fartygen " Lyckan", "Malinö",      "Ida", "Naisenigel", " Skandia", och "Kolumbus". Den sistnämnda byggdes på Ängö åren 1888-1889 och farfar levererade allt byggnadsvirke färdigt sågat. Hur vet jag allt detta? Jo, farfar förde dagbok varje dag, med två korta uppehåll, från 20 juli 1865 till och med 1908. Bara en rad per dag men de säger ändå rätt mycket. Av det nuvarande husbondefolket på Ängö, Stina och Ragnvald Häggblom, fick jag senaste vår en kopia av den digra dagboken. Genom att plocka uppgifter från denna har jag i stort sett funnit ut hur de fick byggnadsvirket levererat till varvet där Kolumbus byggdes.

För den juridiska delen har museiintendent Göte Sundberg och Ålands landskapsarkiv välvilligt hjälpt till att få fram nödiga handlingar.

Redan åren 1880-1882 byggde farfar en sågkvarn. Han måste ha litat blint på vindkraften för han förband sig att leverera allt virke då Kolumbus skulle byggas, färdigt sågat och han gjorde det också.
Åren 1888-1889 var tydligen blåsiga år.

Plock från dagboken 1888, Januari 3, Till Vargata och gjort upp om att bygga Kolumbus (sedan började allt omedelbart)

Kolumbus nya ägare.
Hösten 1916 såldes Kolumbus. I fullmakten och köpebrevet stavas fartygets namn felaktigt med C. Köpebrevet är handskrivet och rätt så svårt att tyda.

Köpebref:
Härmed upplåter och frånger jag enligt fullmakt af rederiet tremastade galeasen Columbus med hemortsrätt i Vårdö socken på Åland i det skick den nu befinner sig upplagd i Korpo socken med alla inventarier och tillbehör till handlandena Mathias Eriksson, Karl Eriksson, A.E. Björklund samt Axel Bark alla från Mariehamns stad samt Sjökaptenen August Mattsson Tranvik by i Sunds socken för en öfverenskommen köpesumma stor tiotusen (10.000) finska mark, hvilken summa erlägges sålunda att tvåtusen ( 2.000) finska mark erlägges kontant vid köpets uppgörande samt ( 8.000) finska mark på 6 månaders accept. De ankare jämte kättingar som gingo förlorade sista sommaren och nu finnes å sjöbottnen invid fartygets uppläggningsplats åtfölja köpet.
Af detta köpebref är två likalydande exemplar af hvilka köparen erhåller ett och säljaren detsamma.

Åbo den 10 september 1916

Carl Olofsson

Med förestående köp förklara vi oss nöjda

Ort och tid som ovan

Mathias Eriksson                                              August Mattsson
A.E. Björklund                                                 Karl Erikssson

Glädjen blev inte långvarig för de nya redarna. Redan sommaren 1919 avfördes Kolumbus från skeppsregistret.

Nystart för Kolumbus.
Protokoll för vid Ordningsrättens i Mariehamn sammanträde den 5 maj 1920.
Beslöts: Att uti skeppsregistret för Ålands registerområde under No: 659 och med signalbokstäverna TFLC inregistrera galeasen Kolumbus vars ägare är Haraldsby Tegelbruks A/B skolande i anledning härav behörigt nationalitets certificat jämväl av Ordningsrätten utfärdas och åt dess ägare utgivas.

På Ordningsrättens vägnar
C. Björkman (Carl)
________________________________________________

Till Ordningsrätten i Mariehamns stad.

Hos registermyndigheten anmäles till registrering för sjöfart segelfartyget Kolumbus byggt på kravel af furu trä med platt gatt ett däck och tre master riggadt som galeas däcket är försett med följande öfverbyggnader: Kajutbyggnad akterut och skans förut.
Enligt mätbrev, utfärdadt i Mariehamn den 1 maj 1920 är fartyget uppmätt enligt register No: 1 och mäter 28,21 meter i längd 8,50 meter i bredd samt 2,71 meter djup i rummet, bruttodräktigheten är 408,72 kubik meter motsvarande 144,42 tons som med afdrag av 17,59 kubikteter eller 6,21 tons utgör i nettodräktighet 391,13 kubikmeter, motsvarande 138,21 registertons.
Fartyget är förbygdt i Sund på Tranvik varf år 1920 under ledning af August Johanssson.
Rederiet utgöres av aktiebolag.

Sund & Tranvik den 1 maj 1920
Haraldsby Tegelbruk A.B

August Mattsson

August Mattsson från Södergårds i Tranvik.
Den siste redaren för Kolumbus.
August var min farmor Sanny Granlunds bror.


Skeppat i Godby den 11 april år 2017

Johan G. Granlund

Ett skepp kommer lastat med vin - och sjunker i Föglö skärgård igen

Briggen Gerda, byggd i Gävle 1995 - 2003 efter äldre replik från 1868

Ja så kanske hon såg ut!  Var det en  brigg som sjönk för cirka 150 år sedan i Föglö skärgård på Åland i trakten av Björkör? Detta fartyg är 36 meter långt medan fyndet visar på ett fartyg med 27 meters längd. Kanske det var en skonare eller ett mellanalternativ brigantin? Eller var det även denna gång en galeas och hade galeaser galjonsfigurer, ja frågorna är många.

Tidningen Åland av den 1 november 2016

Ålandstidningen kablar här ut den intressanta nyheten att ett dykarlag har hittat ett nytt vrak lastat med vin i Föglö skärgård. Dykargänget med far Göran som båtförare och sonen Jerry  Wilhelmsson i dykarlaget berättar glädjestrålande om sitt fynd som de egentligen kom på av misstag. De sökte efter ett annat vrak i närheten men fann denna skatt.

Här ser man i fartygets lastrum en mängd vinflaskor som ligger vackert i sina lådor på en bädd av någon sorts flis. Först omtalades ett hundratal flaskor men i senare artiklar har det framkommit att de kan vara över tusen. Även andra typer av flaskor i porslin och lergods tycker man sig se.  Man har även lokaliserat någon form av metall eller stentackor som troligtvis skulle föras till någon stenhuggare i Finland. Orsaken till varför man för andra gången hittar ett sådant skepp i närheten av Föglö är den att i Degerby fanns en tullkammare. Här gick farleden förbi för färd upp emot finska fastlandet.

Dykaren Jerry Wilhelmsson som tillsammans med dykarkompisarna Conny Alexandersson och Jan Lönnqvist inom Baltic Underwater Explorers hörande till dykarklubben Nautilus som gjorde fyndet.
Här ser vi fartygets för och ett ankare som hänger vid det.

Markus Lindholm, arkivarie i maritim arkeologi vid kulturbyrån inom Ålands Landskapsregering säger att bilderna är väldigt spektakulära och att vraket kan vara ca 150 år gammalt. En märklig sak är att lasten i övrigt verkar vara bärgad emedan ovandäcket samt masterna är borta. Märkligt är också att fartyget hade en galjonsfigur. Han tror också att det hade två mäster.


Låt oss så spekulera lite igen, det måste man ju få göra emedan man ännu inget exakt vet om fartygets typ, hemort eller förlisningstid, men...jag har hittat följande förlisning:

Sjöolycka i Finlands Allmänna Tidning, annons om vrakgods

Vid efterforskning i det Digitala tidningsbiblioteket för Finland har jag hittat en förlisning just precis i det området det här är frågan om och sjöolyckan, som sådana händelser vid denna tid kallades, skedde hösten 1867. Vrakgods kungörelsen var införd i Finlands Allmänna Tidning den 29 januari år 1868.
Vi försöker läsa vad sjötullkammaren i Föglö annonserar, texten är ändrad till någorlunda modern svenska.

Härigenom varder till allmän kännedom meddelat att nedannämnda egendom blivit under hösten sistlidne år i Lemlands och Föglö socknar samt Kökars och Sottunga kapells skärgård ur öppna sjön bärgat nämligen.

I Lemlands sockens skärgård: 1 st hel och 1 st avbruten bjälke, 3 st plankor, 4 st battingar.
I Kökars kapells skärgård: 31 st bjälkar, tvenne större stycken av en sönderbruten malmpump, ett stycke av ett fartygsvrak med en bredvid fastsittande jungfrujern, en från ett fartyg lösryckt planka och diverse tågstumpar.
I Björkörs bys skärgård: 12 st bjälkar, 32 st plankor, 25 st plankstumpar, 2 st tomma kistor, bottnen av en oktantlåda och en fartygssoffa.
I närheten av Lågskärs fyrbåk: 15 st bjälkstumpar.
I Bråttö bys skärgård (Föglö) 4 st bjälkar och 4 st plankor samt i
Måshaga bys skärgård: 35 st bräder och 25 st brädstumpar.

Och uppmanas vederbörande ägare till nämnda gods att inom natt och dag och år härefter göra sin rätt därtill gällande antingen hos Generaltulldirektionen eller tullkammaren i Degerby

Helsingfors av Generaltulldirektionen den 11 januari 1868.
Enligt befallning E Dalström



I samma tidning hittar vi ytterligare en annons enligt följande:

Vederbörande ägare till 13 st furubjälkar av olika dimensioner och 10 st 11 tums furubjälkar som i oktober månad sistlidne år i Jomala sockens skärgård ur sjön bärgats varder härigenom uppmanad att inom natt och dag och år härefter göra sin rätt härtill gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Mariehamn.

Helsingfors av Tullkammaren den 24 januari 1868
Enligt befallning E Dalström

Tiden och platsen stämmer mycket bra. Det är nu 149 år sedan denna sjöolycka. Kastningar i vindar har gjort att fyndplatserna är spridda.
Det som talar emot att det funna vraket härstammar från denna sjöolycka är trälasten. Varför import av trävaror utifrån till träriket Finland? Men det kan ju vara frågan om ädlare furuvirke för snickeriändamål. Å andra sidan, vilka slags varor var så lätta att bärga på femton till tjugo meters djup och att man bemödade sig att bryta sönder däcket? Trä flyter ju upp till ytan bara en öppning finns i däcket. Kunde man med vinschar bryta sönder däcket i djupet?
Hur var dykarutrustningen denna tid?

I en tidningsartikel framgick att de stenmaterial som anträffats i lasten eventuellt skulle vara diorit.

Dioritsten är en intermediär bergart. Dess huvudmineral är plagioklas, hornblände och mörk glimmer.

Dess förekomst är som mest söder om Bryssel i Belgien. Finns även i Skandinavien såsom utanför Trondheim och Valdres i Norge samt spridd över hela Sverige.
Diorit finns faktiskt även på Åland, på öar väster om Eckerö och användes som gravstenar.

Diorit används för det mesta som prydnadssten, till gravmonument och pelare.

Under adertonhundratalet började man småningom upphöra med gravsättningar inne i kyrkorna och man byggde upp gravgårdar utanför. Då uppstod en luckrativ framställning och försäljning av gravstenar och vackra gravvårdar. I annonser kan man se huru affärsmän på fastlandet tävlade med varandra om att sälja gravstenar och gravmonument.

I lasten har man funnit traditionella vinflaskor i hundratal men även flaskor i sten/lergods.
Kan det vara frågan om "Rigabalsam" de ser ut som ovan och finns i ett antal olika storlekar.
Denna likör uppfanns år 1750 av en apotekare Abraham Kunze i Lettland och firar i år sitt 250 års jubileum. Produkten var mycket känd även för ålänningar som besökte Baltikum.

I Finlands Allmänna Tidning är införd år 1850 import och export och vi kan för importens del se
Riga-balsam 1.500 flaskor.

Här ser vi importen av varor till Finland från utlandet tedde sej år 1968. Vilka av dessa produkter
var begärliga för att bärgas?

Allmänt taget kan man se att tiden efter Krimkriget och fredan 1856 präglas av en enorm mängd annonser om vin, champagne och likörförsäljning.

Nyheten om det nyfunna skeppsvraket väckte internationell uppmärksamhet och här ser vi hur Aftonbladet utformat nyheten den 2 november 2016.
Artikeln är skriven av ålänningen John Granlund


I en ny artikel i Tidningen Åland av den 11 november 2016 kan man läsa att "Fartyget kan ha kommit från hertigdömet Nassau".
Detta hertigdöme fanns i tiden 1806 - 1866 så det stämmer väl överens med tiden för förlisningen.
Hertigdömet låg i det område där Hessen och Rheinland-Pfalz nu är belägna.
I Nassau tillverkades vid denna tid enorma mängder stengodsflaskor och det verkligt trevliga med dem är att de alltid är stämplade.
Ja, så långt tidningsreportaget som var signerat Petra Dahlgren.

Så, någon gång i nästa år får vi kanske veta vad som står på flaskorna. Kanske man kan exakt årtalsbestämma lasten och då kommer man ett steg närmare, men inte ända fram, så gick det även med Champagnevraket från 2010.

Men vad jag är fundersam över är varför ett fartyg lastat med dioritsten kan komma från Nassau. Nassau är ju ett inlandsområde i nuvarande Tyskland, visserligen sammanbunden via flod med Östersjön.
Dioriten lastades väl i så fall i belgisk hamn. Vinflaskorna i stengods har väl lättare kunnat transporterats via Belgien?
Kan fartyget varit belgiskt? I Belgiens flagga som är från 1831 finns färgerna svart, gult och rött.
Galjonsfiguren har två gula ränder över axlar och magen.


Efter kontakt med Göran Wilhelmsson i dykarlaget har jag fått lov att införa följande fantastiska nytagna bilder från vraket.

Här ser man fören och platsen för bogsprötet och var galjonsfiguren har suttit.

Här en mycket vacker bild vrån vraket och hur det ligger på havsbottnen

Vinflaskor som ligger huller om buller i fören på vraket. Man kan också se bitar av de stenplattor som finns i lasten.

Vinflaskor och stenplattor



Vräkt ur mig den 11 november år 2016

Johan G. Granlund